KIM Utfodring mjölkkor - Svensk Mjölk

Kvalitetssäkrad 

utfodring 

Mjölkkor 

Januari 2003 

1

2 

Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av detta häfte får reproduceras 

i någon form eller på något sätt utan tillåtelse från utgivaren. 

Illustrationer där inget annat anges: Ewert Ohlsson 

Grafisk form, repro och tryck: Text & Tryck Totab AB, Eskilstuna 

Reviderad utgåva 2003

Förord 

Konsumenterna har stort förtroende för svensk mjölk och svenska mjölkprodukter. 

Det kvalitetsarbete som krävs för att bibehålla och utveckla detta startar redan 

på gården där mjölken produceras. Här är det många praktiska åtgärder som 

mjölkproducenten skall vidta i det dagliga arbetet. 

På uppdrag av mejeriföreningarna utvecklar Svensk Mjölk förslag till de hjälpmedel 

som mjölkproducenten behöver för att producera en kvalitetssäker mjölk. 

Materialet ”Kvalitetssäkrad utfodring – Mjölkkor” behandlar en mycket viktig 

del i detta arbete. Utfodring, baserad på ett kvalitetssäkrat arbetssätt, har stor 

betydelse för gårdens ekonomi och är samtidigt en förutsättning för marknadens 

förtroende för såväl mjölkproduktionen som mjölken och mjölkprodukterna. 

”Kvalitetssäkrad utfodring – Mjölkkor” är författad av lantbrukaren och 

agronomen Annika Lundgren, Månkarbo. Gun Olsson, Arla Foods och 

Margareta Emanuelson, Svensk Mjölk, har mycket aktivt hjälp till med 

att få fram materialet. 

Många goda, värdefulla och konstruktiva synpunkter har lämnats av följande 

rådgivare: 

Eva-Maria Lidström, Skånesemin 

Torbjörn Lundborg, Skara semin 

Stefan Rosén, Svea Husdjur 

Paula Pönniäinen, Svea Husdjur. 

Stockholm i april 2000. 

Bengt Everitt 

Projektansvarig 

Förord 

3

4 

Innehållsförteckning 


Inledning ........................................................................................................................... 6 

Egen kvalitetssäkring .................................................................................................... 7 

Mål och planläggning ................................................................................................ 7 

Arbetsscheman .......................................................................................................... 7 

Checklistor/Dokumentation ...................................................................................... 7 

Uppföljning ................................................................................................................ 7 

Foderplanering .............................................................................................................. 10 

Foderinventering ..................................................................................................... 10 

Foderfördelning ....................................................................................................... 11 

Foderstatsberäkning ............................................................................................... 11 

Fodermedel och fodermedelskonservering ............................................................ 13 

Foderinköp och leverantörsbedömningar .............................................................. 13 

Foderkonservering .................................................................................................. 14 

Foderberedning och utfodringsutrustning ............................................................ 14 

Foderhygien ............................................................................................................. 14 

Optimal foderstruktur............................................................................................. 15 

Utfodringssystem .................................................................................................... 16 

Transport och separation ........................................................................................ 16 

Foderportionering och portioneringsnoggrannhet ................................................ 17 

Kalibrering = portioneringskontroll av foder ........................................................ 18 

Säkra system ........................................................................................................... 19 

Fullfoderteknik ........................................................................................................ 20 

Utfodringsrutiner ......................................................................................................... 21 

Foderstyrningen sker i olika steg ........................................................................... 21 

Lösdrift ..................................................................................................................... 21 

Fullfoder ................................................................................................................... 22 

Utfodring under mjölkning ..................................................................................... 22 

Foderbord och fodergrind ........................................................................................ 23 

Foderordning ........................................................................................................... 23 

Ättider ...................................................................................................................... 23 

Vattentillförsel ......................................................................................................... 24 

Sinperioden .................................................................................................................... 25 

Utfodring för sinläggning........................................................................................ 25 

Sinkons två perioder ............................................................................................... 26 

Bör sinkon ha en ”sur” foderstat? ........................................................................... 28


Runt kalvning ................................................................................................................ 29 

Utfodring för maximal konsumtion ........................................................................ 29 

Tidig laktation ............................................................................................................... 30 

Utfodringsstrategi ................................................................................................... 30 

Konsumtionsförmåga .............................................................................................. 30 

Foderbordsvärdering ............................................................................................... 31 

Hullbedömning .............................................................................................................. 32 

Gör hullbedömning till en vana .............................................................................. 32 

Studera kokroppens utseende i detalj .................................................................... 32 

Hullklasser............................................................................................................... 32 

Hulljustering............................................................................................................ 32 

Utfodring under mitt- och slutlaktation ................................................................. 35 

Utfodringen anpassas efter mjölkproduktion och hull ......................................... 35 

Utfodring av utslagskon .............................................................................................. 36 

Slutgödning .............................................................................................................. 36 

Utfodringens inverkan på mjölkmängd, sammansättning och kvalitet.......... 37 

Mjölken som markör i utfodringen ......................................................................... 37 

Utfodringens inverkan på fruktsamheten .............................................................. 39 

Energitillgången påverkar fruktsamheten ............................................................ 39 

Andra foderkomponenter ........................................................................................ 40 

Markörer i mjölk...................................................................................................... 40 

Speciella utfodringsutmaningar ............................................................................... 41 

Utfodring vid onormala omgivningstemperaturer ................................................ 41 

Ökad mjölkningsfrekvens ....................................................................................... 42 

Uppföljning av målen – förslag på hur nyckeltalen kan användas .................. 42 

Bilaga 1. Foderstatskontroll mjölkkor och ungdjur – riktvärden..................... 46 

Bilaga 2. Tolkningsguide för ureahalt i mjölk ....................................................... 49 

Lästips ............................................................................................................................. 50 

5

Inledning 

Kvalitetssäkring kan beskrivas som ett sätt att lägga upp arbetet på gården. Mål 

fastställs och sedan försöker man styra arbetet så att målen uppfylls. Rutiner och 

arbetssätt för gårdens utfodringskedja tas fram så att en god produktkvalitet i 

form av mjölk och kött och en stabil djurhälsa kan uppnås som motsvarar både 

lagens och marknadens krav. Eftersom foderkostnaden är den enskilt största 

kostnadsposten i mjölkproduktionen kan också ekonomin förbättras. Att göra 

rätt från början är alltid det mest kostnadseffektiva sättet att producera. 

För att lyckas med en noggrann utfodring krävs kunskaper i såväl biologi, teknik 

som djurhälsa. Det är ett arbete som berör många områden, från skörd till konservering 

och lagring av foder. Av naturliga skäl kommer en del av arbetet med att 

sätta upp mål och följa upp resultaten att följa årstiderna och en säsong, men inom 

andra områden som t ex rekryteringskvigan beror resultatet på arbete under flera 

år. 

Målet med just detta häfte i serien Kvalitetssäkrad mjölkproduktion är att lyfta 

fram moment i utfodringskedjan som kräver extra uppmärksamhet. Här ges 

exempel på sådant som bör/kan kvalitetssäkras. Vidare föreslås exempel på 

nyckeltal och checklistor som kan underlätta uppföljningen. 

I serien Kvalitetssäkrad mjölkproduktion finns redan ett antal häften som berör 

området utfodring. Därför finns hänvisning till dessa på flera ställen i häftet när 

det är aktuellt. 

MAJ 

6 

PLANERING AV 

VALLODLING 

UPPFÖLJNING: 

• Provmjölknings 

redovisning 

• IndividRAM 

• Foderbordsvärdering 

• Aceton/Urea 

• Mjölkkvalitet 

FODERSTAT 

– BETE 

BETES- 

PERIOD 

STALL- 

PERIOD 

Inledning 

NOVEMBER 

PROGNOS- 

PROV 

VALLSKÖRD ANALYSER 

SPANNMÅLS- 

SKÖRD 

FODERPLANERING 

ANALYSER 

STALLPERIODEN 

BÖRJAR FODERSTAT 

– STALL 

VAL AV KRAFTFODER 

UPPFÖLJNING AV 

BETESPERIODEN 

ÅRSRESULTAT: 

• Kokontroll 

• Annan uppföljning 

Underlag för att kunna beräkna foderstater, finns i Fodermedelstabeller 

för idisslare 1999 och i Svensk Mjölks fodermedelstabell. För att få tillgång 

till Svensk Mjölks tabell, kontakta din husdjursförening. 

Fodermedelstabeller för idisslare 1999 finns numera på Internet: 

www.husdjurssverige.org

Egen kvalitetssäkring 


Mål och planläggning 

Viktiga mål i kvalitetssäkrad utfodring kan vara kg energikorrigerad mjölk per 

ko och år, kalvningsintervallets längd, kvigornas tillväxt eller utslagskons slaktvärde. 

Egentligen börjar djurens utfodring redan på fältet, men i detta kapitel 

har vi begränsat oss till inomgårdsdelen och fodrets väg från lagret till djuren. 

En förutsättning för att lyckas med kvalitetssäkringsarbetet är kunskap. 

En viktig del blir därför att ta fram en utbildningsplan för alla på mjölkgården. 

Läs mer om detta i häftet ”Djurhälsa” (se Lästips, sid 50). 

Arbetsscheman 

Foderplanering och foderstyrning är exempel på viktiga moment i utfodringen. 

I arbetsscheman för utfodringsrutinerna kan det följaktligen finnas beskrivningar 

på vilket sätt och hur ofta foderbordet ska rengöras, hur korna ska grupperas 

samt när ts-bestämningar av ensilaget ska göras etc. 

Checklistor/Dokumentation 

Det kan vara lämpligt att tänka igenom vilka checklistor som kan vara aktuella 

att använda i besättningen. I detta kapitel finns förslag på ett antal, men ”gårdsegna” 

listor kan många gånger vara bättre. En enkel ”kom-ihåg”-lista med anteckningar 

om observationer och åtgärder av betydelse kan vara tillräckligt i 

vissa fall. Utformningen bör förändras parallellt med att moment i utfodringen 

förändras. 

Uppföljning 

Utfodring är kontinuerlig utan någon egentlig början eller slut. Uppföljning av 

utfodringen på lång sikt är ändå naturlig att göra vid kontrollårets slut innan en 

ny fodersäsong har tagit sin början. Då man kan dra nytta av tidigare erfarenheter 

och noteringar. 

Efter utvärdering med hjälp av kokontrollresultat, avräkningar och diverse checklistor 

har man förhoppningsvis nått en del av de uppsatta målen. Där resultatet 

pekar på avvikelser ifrån målen skall det finnas användbara verktyg/nyckeltal 

som kan vara till hjälp för att vidta åtgärder som i sin tur leder till ständig förbättring. 

På sidan 9 visas ett antal exempel på nyckeltal som kan vara till hjälp. 

Ett exempel på hur nyckeltalen kan tolkas ur ekonomisk synvinkel är den sk 

RAM-stjärnan i utfodringsprogrammet IndividRAM (se sid 8). 

7

8 

Egen kvalitetssäkring


Tabell 1. Exempel på nyckeltal för att bedöma utfodringen 

Nyckel- Uppgifter Enhet Djurgrupp Dokumen- Frekvens 

tal tation 

Mjölkproduktion 

Fruktsamhet 

Mjölkmängd i 

tanken 

Mjölkmängd 

per ko 

Mjölkmängd per 

mjölkande ko 

Mjölkens fett- och 

proteininehåll 

Laktationskurvans 

topp 

och form 

1:a kalvarnas 

mjölkproduktion 

i förhållande till 

äldre kors 

Mjölkkvalitet 

Hull – hullförlust 

Markörer i 

mjölk 

kg mjölk 

kg ECM 

Fetthalt, % 

Proteinhalt, % 

Dagsmjölksänkning 

i medeltal 

per ko och 

månad, kg, 

eller % per 

vecka 

P 2:1-värdet 

% 

Avdrag/tillägg 

på avräkningspriset, 

öre/kg 

Hullbedömning 

i 

hullklasser 

Urea, mmol/l 

Aceton, 

mmol/l 

Mjölkkor 

Alla kor 

Alla kor i 

tidig laktation 

Äldre kor/ 

1:a kalvare 

Alla kor i 

tidig och sen 

laktation 

Mjölkkor/ 

äldre kvigor 

Äldre kor/ 

1:a kalvare 

Mjölkavräkning 

Kokontroll 

Kokontroll 


Kokontroll 

Kokontroll 

MjölkavräkningMjölkbedömningsbesked 

Egna noteringar 

Kokontroll, 

analyser 

MSAB 


Varje/varannan 

dag, varje månad 

En gång/månad, 

vid provmjölkning 

eller mejeriavräkning. 

En gång/månad 

En gång/år vid 

årsredovisning 

från mejeri och 

kokontroll. 

En gång/månad 

Kontinuerligt 

Kontinuerligt 

Varje månad 

Vid behov 

9

10 

Foderplanering 


Inledning 

Vid foderplaneringen görs en översiktlig fördelning av den mängd foder som är 

tillgänglig för djuren. Detta är ett mycket viktigt arbete, som lägger grunden för 

en väl fungerade utfodring. 

I god tid före den kommande stallperioden skall djurens behov av olika fodermedel 

beräknas. Med kännedom om gårdens foderkvantiteter och -kvaliteter fördelas 

det hemmaproducerade fodret mellan de olika djurkategorierna. Därefter kan 

behovet av kompletteringsfoder beräknas. 

Foderinventering 

De olika foderlagren inventeras vid stallsäsongens början. Sedan bör de inventeras 

ytterligare minst en gång under utfodringsperioden för att kontrollera att 

verkligt foderuttag överensstämmer med planen. 

Grunden för ett bra resultat är att representativa foderanalyser är utförda, att 

olika foderpartier är tydligt uppmärkta, samt att foderkvantiteterna är kända 

eller rimligt uppskattade. Det är också viktigt att känna till mängden foder som 

eventuellt behöver kasseras. Foder med tveksam hygienisk kvalitet bör i första 

hand testas med hjälp av ett snabbtest. Prov kan också lämnas in för hygienisk 

analys på ackrediterat laboratorium. 

I häftet ”Provtagning och 

analys av foder” (se Lästips, 

sid 50) kan Du läsa mer om 

provtagning och analyser. 

Där finner Du också 

beräkningar av lagringskapacitet 

för olika 

silotyper, samt förväntade 

lagrings- , 

konserverings- och 

utfodringsförluster.

Foderfördelning 


När fodret fördelas skall följande beaktas: 

• 

• 

• 

• 

• 

De olika djurkategorierna har olika krav på fodrets näringsinnehåll. Det 

bästa fodret bör i första hand fördelas till kalvar, högdräktiga kor och kvigor 

samt till högmjölkarna. 

Förutom fodermängder och -kvaliteter samt stallperiodens längd skall antal 

djur av olika ålderskategorier uppskattas. 

Besättningens kalvningssäsong och mejeriets prissättning under året kan 

ha betydelse för fodrets fördelning. 

Om halm används som strömedel är det lämpligt att ta med den kvantiteten 

här. 

Vid fördelningen skall även hänsyn tas till betesperioden och djurens behov 

av tillskottsfoder. Betestillgång och kvalitet avgör kraft- och/eller grovfodertilldelningen. 

(Läs mer i häftet ”Bete”, se Lästips sid. 50.) 

Foderstatsberäkning 

Efter den översiktliga planeringen mellan djurkategorierna ska mjölkkornas 

foder fördelas mellan sinkor, högmjölkare etc. Med utgångspunkt från foderanalysvärdena 

och kons behov av olika näringsämnen upprättas sedan foderstater. 

Näringsbehov och utfodringsrekommendationer finner du i ”Fodertabeller 

för idisslare 1999” samt i ”Mjölkkor” (se Lästips sid 50). Det finns idag flera PCprogram 

för foderstatsberäkning som underlättar arbetet. På sidan 12 visas 

exempel på skärmbild samt utskrift från PC-programmet Individ-RAM. 

Det kan vara bra att föra över foderstaterna till foderlistor som kan användas 

praktiskt ute i ladugården. 

Foderstaterna skall kontrolleras, användas och sparas för att vara till hjälp vid 

uppföljning av resultatet. Det är viktigt att ta säkerhetskopior på diskett. Om 

man använder PC-program finns det ingen anledning att använda några manuella 

dokumentblad. I bilaga 1 finns en foderstatskontroll med riktvärden för ett 

antal kontrollpunkter. 

Det hemmaproducerade fodret ingår i växtodlingsplaneringen. Då man vid uppföljning 

av foderplaneringen upptäcker avvikelser, kan det innebära att växtodlingsplanen 

behöver revideras. 

11

12 


Figur 1. Exempel på skärmbild och utskrift från PC-programmet IndividRAM.

Fodermedel och fodermedelskonservering 


Vissa foderslag har begränsad användning i foderstater till nötkreatur av olika 

kategorier och åldrar. 

Vill man veta mer om respektive foderslag eller om andra mer udda fodermedel 

hänvisas till böcker i ämnet, t.ex. ”Beskrivelse af fodermidler, karakteristika og 

anvendelse till kvæg” (se Lästips, sid 50). 

Foderinköp och leverantörsbedömningar 

I foderlagstiftningen regleras vilka foderråvaror som får användas till nötkreatur. 

Därutöver finns olika branschpolicys som ställer krav på valet av råvaror. 

För KRAV-anslutna besättningar gäller speciella bestämmelser. Vid inköp av 

färdiga foder ska fodertillverkaren kunna bevisa att lagar och branschpolicys 

följs. 

Det är bra att ha ett skrivet foderkontrakt med fodertillverkaren. Följande bör 

finnas med: 

• 

Köpare och säljare – namn, 

adress, personnummer 

och telefonnummer. 

• Foderidentitet 

– partiidentitet, 

råvaruinnehåll 

och analysvärden. 

• Leveransdag. 

• 

• 

Beställd kvantitet/ 

levererad kvantitet. 

Pris per enhet. 

• Betalningsvillkor 

(här kan eventuella 

överenskommelser 

angående reklamationer 

ingå). 

Ett kontrollprov bör tas ut vid leverans och sparas tills dess att fodret har konsumerats. 

Läs vidare i häftet ”Fabrikstillverkat foder” (se Lästips, sid 50). 

Ovanstående gäller främst inköp av kraftfoder, men tänk också igenom vilka krav 

som bör ställas på det hemmaproducerade fodret, t.ex. ”Vad kräver jag av maskinstationen 

eller den egna personalen för att erhålla högsta möjliga kvalitet?” 

13

14 


Foderkonservering 

Man bör känna till hur konserveringsmetoden inverkar på användbarheten av 

olika foderslag i utfodringen av mötkreatur. De olika konserveringssystemen 

beskrivs utförligt i många av de andra häftena: 

• 

Spannmål och andra råvaror 

• Höberedning 

Ensilering av vallfoder 

• 

• 

• 

Syrabehandling av spannmål 

Provtagning och analys av foder 

Tänk igenom vilka rutiner som passar just Din gård för att kontrollera att det 

hemmaproducerade fodret uppfyller de krav Du ställer (s.k. mottagningskontroll). 

Foderberedning och utfodringsutrustning 

Inledning 

Fodrets lagring och hantering på gården ska ge god foderhygien och lämplig 

foderstruktur. Dessutom skall djurens dagliga näringsbehov bli tillgodosett 

genom att den avsedda mängden foder slutligen hamnar på ätplatsen vid rätt 

tillfälle. En dålig foderhygien kan t.ex. avspeglas i sämre djurhälsa och mjölkkvalitet. 

Felaktig foderstruktur, mängd eller separation av foderkomponenter 

utefter foderkedjan resulterar också i ett sämre foderutnyttjande. 

Foderhygien 

Att regelbundet göra rent i alla utrymmen där foder hanteras och skriva ned när 

detta sker är en viktig del av kvalitetssäkringen i mjölkproduktionen (se checklista). 

Alla delar i foderkedjan skall vara utformade så att rengöring är lätt att 

utföra. Tänk på att nötkreatur vill äta det mesta. En tappad skruv kan lätt 

hamna i kons magar och i värsta fall orsaka vasst. Även plast och nät från storbalar 

kan konsumeras och till slut uppta så mycket plats i magen att det riktiga 

fodret inte får plats.


OBS! 

Djurens ätplats ska lätt kunna rengöras från foderrester dagligen. 

• 

• 

• 

Om mobil utfodringsvagn används, ska fodertransporten planeras 

så att den kan ske under hygieniska förhållanden oavsett väderlek. 

Spill från vattenkoppar, nederbörd i kalla lösdrifter etc. kan göra 

fodret mindre smakligt och förorena foderplatsen. 

Läs mer om foderhygien i häftena: 

• 

• 

• 

• 

Ensilering av vallfoder 

Provtagning och analys av foder 

Spannmål och andra råvaror 

Fabrikstillverkat foder 

(Se lästips, sid 50) 

Optimal foderstruktur 

Foderberedningen skall ge en struktur som passar både kons och utfodringssystemets 

krav. Ett foder som har fin struktur eller är pelletterat är lätt att 

transportera och hantera, men kon kräver grövre struktur för att stimulera idissling 

och våmsammandragningar. 

Spannmål och ärter bör krossas inte malas. Då erhålls en bra struktur med mindre 

damm, viket gör att fodret blir smakligt. Ärter krossas med drivna räfflade 

valsar. Småfrön som t.ex. raps bör krossas med finräfflade valsar med borstförsedda 

avskrapare. Krossar försedda med tre valsar gör att krossningen sker i 

två steg, vilket medger samkross av råvaror med olika kärnstorlek, t.ex. spannmål 

och ärter. Fuktigt foder är mer lättkrossat. Det är viktigt att ändra inställningarna 

på kvarnar och krossar när vattenhalten förändras. 

15

16 


Spannmål, ärter etc. föredras av nötkreatur vid vattenhalter på 15 – 18 %. Om 

man kan urskilja osmälta foderrester i djurens träck tyder det på att fodret är 

otillräckligt sönderdelat. 

För grovfoder bör hackelselängden vara över 3 cm för minst en tredjedel av materialet. 

Ensilagets ts-halt bör överstiga 20 %. Fullfodrets optimala ts-halt anses 

vara 40 %. 

Utfodringssystem 

Efter foderberedningen skall kraftfodret transporteras, eventuellt blandas och på 

olika sätt portioneras ut till djuren. Vid utfodring används antingen mobila system, 

som kärror eller vagnar, eller fasta, som transportörer i rör eller rännor till 

foderautomater. Utformningen av utfodringsanläggningen måste anpassas till 

fodrets struktur och vattenhalt, men ett övergripande krav är att utfodringen ska 

vara så noggrann som möjligt. 

Utfodringssystem för grovfoder kan antingen vara manuella eller mer eller mindre 

mekaniserade. Höet vägs vanligen ut till en grupp av kor eftersom en individuell 

fördelning är svår att genomföra. 

Transport och separation 

Transporten av foder ska ske på ett sådant sätt att foderpartiklarna inte mals 

sönder och att fodrets sammansättning inte kommer att variera längs transportören 

till följd av separation. För att dessa två krav ska kunna uppfyllas för 

kraftfoder bör 

• 

• 

• 

pelletter och spannmålskross transporteras i grövre transportörer med 

diametrar på 60 – 100 mm. 

transportsträckorna vara så korta som möjligt. 

man välja skruvtransportör före kedjetransportör för torra fodermedel.

• 

• 

• 

• 


fuktiga fodermedel (>20 % vattenhalt) transporteras med kedjetransportör 

eller transportör med vajer och medbringare. 

man undvika fläkttransport för att bibehålla den krossade spannmålens 

struktur (gäller endast torr spannmål). 

transportördiameter och utlopp ej vara för snålt tilltagna vid transport av 

foder med hög vattenhalt. 

man planera med så få påmatningslådor, hörn och vinkelväxlar som möjligt 

i transportören, eftersom fodrets sönderdelning blir extra stor där. 

Kraftfodrets separationsbenägenhet beror också av partiklarnas hållfasthet, vilken 

ofta kan variera hos pelleterade fodermedel. Kontrollera detta genom att ta ut ett 

prov och jämför med provet som togs i samband med leveransen till gården. 

Separation av hö har betydelse om detta foder är enda grovfodret i foderstaten. 

Mycket torrt hö och hö med stort baljväxtinslag är mest separationsbenäget, 

speciellt om inläggning sker med direktfläkt. Om höet har hög finandel är detta 

tecken på att separation uppstått. Finandelen är störst vid fodernedtaget och 

minskar sedan utefter foderbordet. Med finandel menas den del av höpartiet som 

kan passera såll med en hålstorlek på 2 cm i diameter. Man kan motverka effekterna 

av kraftigt sönderslaget och separerat hö genom att ha flera fodernedtag 

längs foderbordet, men åtgärder avseende skörde- och inläggningsteknik bör 

vidtas på längre sikt. 

Foderportionering och portioneringsnoggrannhet 

För att uppnå goda produktionsresultat och djurhälsa krävs att kon får rätt 

mängd foder vid rätt tillfälle. Det är därför viktigt att finna mått och vägningsrutiner 

som passar bra i det dagliga utfodringsarbetet i besättningen. 

Portionering av kraftfoder 

Portioneringen kan ske på volyms- eller viktsbasis. Viktsutfodring ger bäst noggrannhet 

och det blir heller inte några problem med efterpackning, eftersom 

förbindelsen mellan transportör och portionerare stängs vid uppnådd vikt. 

Volymportionering kräver foder med enhetlig struktur för att bli tillräckligt noggrann. 

Det bästa är alltså pellets förutsatt att den inte mals sönder under transporten. 

Portioneringsnoggrannheten för kraftfoder bör vara ± 5 %. Oavsett om 

portioneringen sker på vikts- eller volymbasis, kräver utfodring med fuktigt 

kraftfoder regelbundna torrsubstansbestämningar. 

Portionering av grovfoder 

Grovfodret kan antingen fördelas jämnt utefter foderbordet med kännedom om 

totalgivans storlek eller portioneras ut individuellt. Varje kos behov av strukturfoder 

bör fyllas för att undvika produktionsstörningar. Den utfodrade mängden 

grovfoder bör därför överstiga minimimängden med 10 – 15 % för att man ska 

vara säker på att ingen ko får för lite. För att foderstyrningen skall fungera bör 

ensilaget vara korthackat. 

17

18 


Manuell utfodring 

Handutfodring efter ögonmått leder till för stora avvikelser och variationer. 

Ensilage är dock lättare att fördela än hö, se figur 2 nedan. Normalt kan man 

dock kunna räkna med att variationerna fördelar sig jämnt över foderbordet. En 

rimlig nivå på portioneringsnoggrannheten är 10 – 20 %. Om avsedd medelgiva 

exempelvis är 10 kg, kan enstaka givor vid handutfodring då i sämsta fall bli 

över 12 kg. 

Figur 2. Normal variation vid handutfodring av hö. 

Källa: JTI meddelande 411, 1977. 

Mekanisk utfodring 

Utfodringsvagnar bör vara försedda med inbyggd våg för att fördelningen mellan 

djur/djurgrupper ska bli noggrann. Åtminstone bör vagnens totallast vara känd. 

Fodervagnar för handutfodring av grovfoder bör ha en vägningsnoggrannhet på 

5 – 10 kg. Fångvis vägning av hö bör ha en vägningsnoggrannhet på 1 kg. Stora 

drivna fodervagnar, med laster på 1 – 2 ton, bör väga med en noggrannhet på 

50 – 100 kg (± 5 %). 

I utfodringsanläggningar med bandfoderfördelare blir noggrannheten inte bättre 

än vid handutfodring. Genom komplettering med exempelvis vågutrustning ökar 

noggrannheten. Självavlastande utfodringsvagnar ger bäst resultat med exakthackat 

ensilage. 

Fodervagnar som portionerar ut ensilage individuellt eller i grupp ger tillsammans 

med regelbundna torrsubstansbestämningar det bästa foderstyrningsresultatet. 

Ensilage i block eller balar är för långstråigt för att kunna vägas ut individuellt 

utan föregående sönderdelning. Efterjustering av fodergivan för hand måste då 

ingå i utfodringsrutinerna. 

Kalibrering = portioneringskontroll av foder 

Utfodringsutrustningen måste kalibreras regelbundet. Kalibreringsrutinerna 

måste vara lättarbetade. Kalibrering av doserare och portionerare bör göras vid 

byte av foder eller foderparti. Utförda kalibreringar skall dokumenteras. Vid 

handutfodring med volymskopa sker kalibrering genom att väga minst 10 skopor 

om de rymmer 1 – 2 kg.


Mängden hö kontrolleras genom att väga minst 10 balar varje gång, flera om de 

ser ojämna ut. Vid vägning av gruppens totalgiva grovfoder, bör en maximal avvikelse 

på 5 % eftersträvas, under förutsättning att man inte utfodrar minimigivan. 

När en stor andel av grovfodret utgörs av ensilage, bör torrsubstansbestämningar 

göras varannan till var fjärde vecka under hela utfodringsperioden I tornsilos och 

storbalar sker ingen ts-utjämning vid uttaget som i plansilos, vilket kan innebära 

snabba variationer i ts-mängd om inte ts-halten är känd. Vid utfodring med fullfoder 

bör ts-halten kontrolleras varje vecka. 

I praktiken dominerar de systematiska utfodringsfelen i utfodringsanläggningarna, 

vilket djuren har svårare att tolerera än korttidsavvikelser. En ”En-dagsutfodringskontroll” 

ger en god uppfattning om portioneringsnoggrannheten för 

olika foderslag i besättningen (se checklista). 

Säkra system 

Samtliga typer av portionerare bör sitta ordentligt fastmonterade och utom räckhåll 

för djuren. Nivå- och varvtalsvakter samt larmanordningar av olika slag 

skall finnas. Alla larmställen skall vara tydligt utmärkta med instruktioner över 

vad man skall göra när ett larm inträffar. 

I utfodringsanläggningar, där foder hanteras i utrymmen med stora temperaturskillnader, 

finns risk för kondensproblem och därmed driftsstörningar. Även i 

helt ”kalla” fodersystem ställs stora krav på teknik, underhåll och tillsyn för att 

undvika driftsstörningar under vintern. 

Du måste också vara beredd på att något kan hända. Vissa reservdelar bör alltid 

finnas hemma på gården. 

19

20 


Reservfoder, som räcker för några dagar, bör finnas och lagras separat 

för att kunna användas vid strömavbrott eller andra haverier. Reservfodret 

bör utfodras ibland för att undvika kvalitetsförsämring. 

Fullfoder 

Genom att blanda samtliga foderkomponenter möjliggörs en enklare form av 

utfodring. En eller flera blandningar kan förekomma i besättningen, mest beroende 

på möjligheten till gruppering. Vanligen används råvaror i mjölform eller 

inköpt premix anpassad till fodrets övriga komponenter. Ett fullfoder ska vara så 

väl blandat, utan att strukturen försämras, att inte djuren kan sortera ut mindre 

smakliga foderkomponenter. Detta åstadkoms bäst genom att välja en fullfodervagn 

med skruvblandare och som har en blandningstid på ca 15 minuter. Fodret 

får inte mosas sönder. Ta hjälp av din foderrådgivare som med hjälp av sållteknik 

kan kontrollera blandningsnoggrannheten. Vägningsnoggrannheten skall inte 

överstiga ± 10 %. 

Var noga med hygienen. Blanda inte in foder av tvivelaktig kvalitet. Spara inte 

överbliven blandning till nästa dag. Tänk noga över hela kedjan från val av 

blandarvagn till fyllning, transport och tömning av fodret.

Utfodringsrutiner 


Inledning 

Utfodringsrutinerna ska åstadkomma bästa möjliga utnyttjande av fodret samt 

förutsättningar för god djurhälsa och hög produktion. Av avgörande betydelse är 

då foderstyrningen, foderordningen, ättiderna samt vattentillförseln. 

Foderstyrningen sker i olika steg 

Foderstyrning innebär att rätt individ får rätt mängd foder och kräver att man 

upprättar en foderstat för alla djur (se avsnittet ”Foderplanering” sid. 10). För att 

kon ska få tillgång till avsedd mängd foder måste foderstaten följas och fodergivorna 

styras. Fodertilldelningen ska justeras så fort någon förändring har 

skett, t.ex. vid förändrad torrsubstanshalt på fodret, vid ny provmjölkning, sinläggning 

etc. 

Foderstyrningen sker genom att: 

• 

• 

• 

• 

• 

mängden foder för varje ko finns 

registrerad på kotavlor, foderlistor 

i dataenhet m.m. 

varje ko är lätt att identifiera. 

väga/volymutfodra alla fodergivor. 

undvika foderstölder genom att 

gruppera korna och/eller använda 

foderbordsavskiljare. Förstakalvare 

bör helst bilda en egen grupp eftersom 

de äter långsammare och oftast 

är lägre i rang. 

kontrollera fodrets torrsubstanshalt 

regelbundet. 

Lösdrift 

Konkurrens 

Lösdrift blir allt vanligare och vid val av utfodringsrutiner har kornas sociala 

rangordning stor betydelse för gruppindelningen. Hur många grupper det bör 

vara beror bl.a. av besättningsstorleken, men sinkor och förstakalvare bör om 

möjligt bilda egna grupper. Omgrupperingarna bör vara så få som möjligt under 

stallperioden. Det är en fördel om omflyttningen sker när det finns folk i stallet, 

så att eventuell mobbing kan åtgärdas. 

Konkurrens om fodret uppstår om fodermängden, ättiden eller foderbordsbredden 

är begränsad. Djur med låg social status riskerar att fara illa när 

konkurrensen om fodret ökar. 

21

Kraftfoderstationer 

Transponderstyrda kraftfoderstationer kan ge en god foderstyrning om antalet 

kor per foderstation inte är fler än 20 – 25 då hela kraftfodergivan ges i stationerna. 

Foderstationerna skall placeras och utformas så att det inte är möjligt för 

ranghöga kor att vakta stationen eller fösa ut kor innan de ätit färdigt. Bl.a. skall 

foderautomaternas sidor skall vara lika långa som kon. Genom att ställa in rätt 

portionsintervall och utmatningshastighet kan konflikter minimeras. 

Grovfoder 

Fri tillgång till grovfoder är vanligast i lösdrift, vilket håller aggressionerna på 

en acceptabel nivå. Foderstyrningen blir dock minimal och därmed erhålles en 

överutfodring av vissa djur. För att fodertilldelningen ska räknas som fri, ska det 

finnas några procent av fodret kvar på foderbordet vid nästa utfodringstillfälle 

(se avsnittet ”Foderbordsvärdering”, sid. 31). Vid fri tillgång på grovfoder, och i 

övrigt gynnsamma förhållanden, kan tre kor dela på en ätplats med bredden 

0,6 – 0,75 m. Vid begränsad grovfodergiva bör en viss överutfodring ske, eftersom 

svaga djur lätt blir undanträngda och får för lite grovfoder. 

Fullfoderstyrning 

Att fördela kraftfodergivan jämnt under dygnet genom kraftfoderautomater är 

bra med tanke på våmmiljön, liksom användning av full- och blandfoder i fri 

tillgång. Men fullfoder ger dålig foderstyrning, eftersom antalet olika blandningar 

av praktiska skäl måste begränsas. Konsumtionen styrs i viss mån via 

fullfodermixens koncentrationsgrad och fiberinnehåll. I praktiken är överutfodringen 

av fullfoder i genomsnitt 15 – 30 %. Därför bör korna grupperas efter hull 

och inte efter avkastning. Dessutom passar fullfoder bäst för raser av utpräglad 

mjölktyp, då kombinerade raser som t.ex. SRB tenderar att bli för feta i slutet av 

laktationen. 

Blandfoder är ett utfodringssystem som förväntas öka i framtiden. I blandfoder 

är grovfoder, mineralfoder samt ibland någon råvara eller koncentrat blandat. 

Blandfodermixen optimeras för att täcka en bestämd mängd mjölk. Ett eller flera 

kraftfoder tilldelas separat i förhållande till överskjutande mjölkavkastning, 

vilket medför att foderstyrningen förbättras jämfört med fullfodersystemet. 

Men även i ett blandfodersystem är det viktigt att gruppera djuren och ha rätt 

fodermix. 

Utfodring under mjölkning 

Det finns ett hormonellt samspel mellan juvret och kons magar, och därmed ett 

samband mellan utfodrings- och mjölkningsrutiner. I försök har kor som utfodrats 

under mjölkningen mjölkat mer och snabbare, samt idisslat mer än de kor som 

inte fick något foder i samband med mjölkning. I en lösdrift är det därför troligen 

en fördel att utfodra kraftfoder när korna mjölkas (t ex i gropen, i ett automatiskt 

mjölkningssystem etc). 

22 

Utfodringsrutiner

Foderbord och fodergrind 

Foderbordets och fodergrindens utformning har stor betydelse för foderstyrningen. 

Foderbordet och fodergrinden ska vara utformade så att 

• 

• 

• 

• 

• 

kon kan äta bekvämt utan att spilla. 

kon når sitt foder. 

fodret ligger kvar när kon äter. 

det är lätt att rengöra. 


det går att utfodra manuellt vid behov. 

Figur 3. Förslag på utformning av foderbord för kortbås (efter förslag från ”Indretning af stalde 

til kvæg – Danske Anbefalinger, 1995 Landbrugets Rådgivningscenter). 

Foderordningen 

Foderordningen syftar till att hålla ett jämnt flöde av näring till våmmikroberna. 

Det är skillnader i nedbrytningshastigheten hos fodrets kolhydratkällor som avgör 

hur stora pH-variationerna blir i våmmen i samband med utfodringen. Ett 

jämnt våm-pH inverkar positivt på mikrobaktiviteten i våmmen, vilket leder till 

en ökad foderkonsumtion och mindre risk för foderleda och låg fetthalt i mjölken. 

En foderordning som ger ett stabilt våm-pH innebär att fodermedel som innehåller 

kolhydrater med långsam nedbrytningshastighet (grovfoder) utfodras före de 

med snabb. Enligt en gammal rekommendation bör tiden mellan grov- och kraftfodergivan 

vara ca två timmar. Kraftfoder med ”snabba” kolhydrater bör utfodras 

mer frekvent och i mindre givor för att hålla ett jämnt pH i våmmen. 

Ättider 

Ättiderna blir i vissa stallsystem en kompromiss mellan vad som är optimalt för 

kons foderutnyttjande och skötarens arbetsinsats. För de högavkastande korna 

och förstakalvarna bör ättiderna vara väl tilltagna så att de förmår konsumera 

sin dygnsgiva. Å andra sidan kan foderstater som äts upp för snabbt ge beteendestörningar. 

Kons välbefinnande sjunker och därmed ökar risken för ett sämre 

foderutnyttjande. I stallsystem med långbåsgrindar kan man förlänga ättiderna 

med tidur som öppnar grindarna. 

23

Även om många faktorer 

omkring utfodringen har stor 

betydelse för konsumtionsförmågan 

ska kons ättid 

aldrig understiga 8 timmar. 

Det är viktigt att beakta 

ättiderna även under betesperioden. 

Utfodringen måste 

anpassas till de ät- och 

dricktoppar som uppkommer 

i samband med mjölkningstillfällena. 

Läs mer i häftet 

”Bete” (se Lästips, sid. 50). 

Vattentillförseln 

Vattentillgången och vattnets temperatur är viktiga faktorer för kons konsumtionsförmåga. 

Läs i häftena ”Vatten” och ”Bete” (se Lästips, sid 50) hur just 

denna del skall kvalitetssäkras. Eftersom kons foderkonsumtion och mjölkproduktion 

sjunker om hon får för lite vatten, sker här en viss komplettering. 

Tabell 2. Vatten till nötkreatur 

24 


Vattenställets i lösdrift i båsladugård 

utformning • Koppar bör skyddas mot åverkan. • Koppar 

• Kar – ej för stora eller för djupa 

– volym 100 l, längd 1,5 m, – helst försedda med tunga 

höjd max 1 m – bör vara lätta att observera 

– skyddsram eller klövpall skyddar och rengöra 

mot nedsmutsning 

– tappbart 

– rengöres helst varje dag 

minimi- • Kar – 15–20 l/min • Koppar – 10–12 l/min 

kapacitet • Koppar – 10–12 l/min 

placering • Vid minst två ställen i stallet • På in- eller utsidan av foder- 

• Lättåtkomligt bordet 

• Ej för långt bort från foderbordet • 60–70 cm över båsplatsen 

tillgänglighet • Högst 10 kor/kopp • helst 1 kopp/ko, gärna skyddad 

• Högst 20–25 kor/kar 

vattentemperatur Intervallet +10–17˚C är optimalt, under +6˚C sjunker konsumtionen. 

omgivnings- Vattenintaget förändras när temperaturen stiger, om minimitemperaturen 

temperatur under dygnet stiger från 12 till exempelvis 22˚C ökar mjölkkornas 

vattenbehov med 12 l/dygn (ca 10%). 

foderstatens Behov 3,5–5,5 l/kg ts konsumerat foder. Foder med hög protein-, och/ 

sammansättning eller salthalt ökar vattenbehovet. Även fodrets koncentrationsgrad påverkar 

vattenbehovet.

Utfodringsrutiner/Sinperioden 

Tänk på att 

• 60 – 70 % av vattnet dricks inom 1 1/2 timme efter utfodringen, vilket ofta 

sammanfaller med diskning av mjölkningsanläggningen. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

vid dimensionering av vattensystemet ska djurens behov styra. 

– i lösdrift dricker 5 % av djuren samtidigt (troligtvis fler efter mjölkningen 

under sommarperioden). 

– i kortbås dricker 10 % av djuren samtidigt. 

– i långbås dricker 50 % av djuren samtidigt om inte vattenkopparna är 

placerade på insidan av foderbordet. 

– maximalt gångavstånd till drickställe för nötkreatur är 200 m, 

något att tänka på under betesgång. 

i långbåsladugårdar bör ej djuren vara inlåsta längre period än 45 min vid 

utfodring och/eller mjölkning om det ej finns vattenkoppar på foderbordet. 

i kalla lösdrifter måste vattnet frostsäkras (frostvakt, värme, cirkulerande 

vattensystem). 

vattenförsörjningen måste garanteras även vid strömavbrott. 

i kar bör omsättningen på vattnet vara hög för att hålla en bra vattenhygien. 

Flera små kar är att föredra framför ett stort. 

om vatten ges i form av bitnippel finns risk för s.k. ”tjuvmjölkning” i lösdrifter 

eller under sommarbetet. 

kons hälsa påverkar vattenbehovet, vid t.ex. diarré ökar behovet. 

drickvattenbehovet för ungdjur är 20 – 50 l/dygn, max 25 djur/vattenkopp, 

placering över båsplatsen regleras efter ungdjurens ålder. 

Sinperioden 

Inledning 

Sintiden är en slags återhämtnings och förberedelsetid för kon. Under denna 

skall hon bl.a. hinna renovera våm och juver, stimulera immunförsvaret och 

dessutom öka näringsförsörjningen till den ofödda kalven. Sinkon bör därför 

utfodras så att risken för att hon senare drabbas av hälsoproblem minimeras. 

Sintiden bör vara 7 – 8 veckor lång, dock minst 6 veckor. 

Utfodring för sinläggning 

Sintiden börjar med en kort period för sinläggning, ca 1 vecka, som inleds med 

att kons kraftfodergiva tas bort helt. Kor i högavkastande besättningar mjölkar 

ofta mycket även i den senare delen av laktationen, vilket gör övergången till 

25

sinko extra känslig. Efter några dagar utan kraftfoder bör kon få enbart halm 

som grovfoder. Kon ska dock alltid ha fri tillgång på vatten. 

Sinkon bör helst skiljas från den mjölkande gruppen kor för att underlätta foderstyrning 

och sinläggning. Sommartid kan t.ex. installning under en kortare period 

bli nödvändig. 

Sinkons två perioder 

Tidig sinperiod – dräktighetsmånad 8 

Under denna tid ska fodret tillgodose kons behov för underhåll och tillägg för 

dräktighet. 

Tänk på att: 

• justera hullet på magra kor genom extra fodertilldelning, så att hullklass 

3 – 4 uppnås. 

• 

• 

• 

• 

26 

Sinperioden 

inte banta feta sinkor, vilket skulle ha gjorts under senlaktationen. 

ha tillräckligt låg koncentrationsgrad i foderstaten så att våmmen hålls full 

och ger mättnadskänsla. Maximal koncentrationsgrad bör vara 9 MJ/kg ts. 

Sent bärgat hö/välbärgad halm kan utfodras i fri tillgång sedan näringsbehovet 

tillgodosetts. 

ge kraftfodertillskott vid sämre grovfoderkvalitet eller om tiden för tillvänjningsutfodring 

riskerar att bli för kort. 

sinkor i tidig sinperiod kan bli överutfodrade och feta om de betar på frodigt 

bete.

Sen sinperiod – dräktighetsmånad 9 

Under denna tid ska kons utfodring anpassas till den foderstat som ska gälla 

under laktationen. Det innebär att hänsyn skall tas till våmflorans och våmpapillernas 

anpassning till den nya foderstaten och kons oundvikliga hormonella 

förändringar, men samtidigt också leda till maximal konsumtionsförmåga så fort 

som möjligt efter kalvningen. 

Under de sista veckorna av dräktigheten är fostertillväxten hög och våmmen får 

ett allt mindre utrymme i bukhålan. Detta innebär att kons näringsbehov ökar 

drastiskt samtidigt som konsumtionsförmågan sjunker. 

Tänk på att 

• öka fodrets koncentrationsgrad och samtidigt tillgodose kons behov av fibrer 

9 – 11 MJ per kg ts är ett riktvärde för fodrets koncentrationsgrad. 

• 

• 

• 

• 

• 

MJ/dag 

Sinperioden 

smakliga fodermedel stimulerar foderupptaget. 

börja tillvänjningsutfodra kon 3 – 4 veckor före beräknad kalvning (de blivande 

1:a kalvarna minst 4 veckor). Max 5 kg kraftfoder/dag vid kalvningen 

till äldre kor och 3 kg till inkalvande kvigor. Proteinfoderandelen i kraftfodret 

bör öka något de sista veckorna före kalvningen. 

dagarna omkring kalvningen sjunker kons foderkonsumtion. Anpassa givan 

med sikte mot högt och jämnt foderintag. Se figur 4 nedan. 

ha social anpassning för de blivande 1:a kalvarna, d.v.s. de ska i god tid 

bekanta sig med de äldre kornas miljö, rutiner och utfodring. 

om sinkorna är grupputfodrade i lösdrift med begränsad fodertilldelning 

krävs foderstyrning för att undvika över- eller underutfodring av vissa individer. 

I större lösdriftsbesättningar kan indelning av sinkorna i två grupper 

underlätta foderstyrningen. 

dagar omkring kalvning 

Figur 4. Foderkonsumtion dagarna kring kalvning. Gruppen har fått fri tillgång på en fullfoderblandning 

medan -korna har fått en begränsad giva av samma foderblandning. 

Källa: Olsson, G. et al. 1996. Opublicerade resultat. 

27

Bör sinkon ha en ”sur” foderstat? 

Kons kalciumomsättning 

Blodets kalciumhalt regleras av kon med hjälp av hormoner och D-vitamin. Sinkon 

har normalt ingen brist på kalcium, men vid kalvningen och i laktationens 

början ökar behovet snabbt. Äldre kor klarar ibland inte av att mobilisera kalcium 

från kroppen via blodet till mjölken och hon drabbas av kalvningsförlamning. 

På senare tid har man upptäckt att surgörande foder till högdräktiga sinkor kan 

minska frekvensen kalvningsförlamningar genom att påverka kalciumomsättningen. 

Ett surgörande foder innehåller mycket negativa joner (svavel, klor) i 

förhållande till positiva (kalium, natrium). Surgörande salter ökar tarmens förmåga 

att ta upp kalcium och skelettet kan också lättare frigöra kalcium. Förhållandet 

mellan positiva och negativa joner kan beskrivas med det s.k. CAB-värdet. 

Foderstatens CAB-värde 

I svenska sinkofoderstater bör CAB-värdet (= balansen mellan positiva joner, 

katjoner, och negativa, anjoner) justeras genom tillsats av mineralfoder. CABvärdet 

bör vara så lågt som möjligt, helst negativt, men det är svårt eftersom vallfoder 

innehåller stora mängder kalium, en positiv jon. En möjlighet är att utfodra 

med ogödslad sent skördad återväxt, eftersom kaliumhalten i detta foder ofta är 

låg. Andra exempel är gräshö och majsensilage. Foderspill från högmjölkarna och 

lutade fodermedel har höga CAB-värden och bör av detta skäl inte ges till sinkor. 

I ”Fodertabeller för idisslare” (se Lästips, sid 50) finns CAB-värden angivna för 

vissa fodermedel samt hur CAB-värdet beräknas. 

Urin-pH 

Har man problem med kalvningsförlamningar i sin besättning, kan man mäta 

urin-pH på sinkorna med indikatorpapper. Använd samma typ som används för 

att kontrollera kvaliteten på ensilaget. Vid utfodring med sur foderstat bör fodret 

ha konsumerats i minst fyra dagar före mätningstillfället. Normal urin har pHvärde 

8. En optimal sinkofoderstat sänker urin-pH till 6 – 6,5. 

28 

Faktaruta CAB 

Sinperioden 

CAB-värdet anges i milliekvivalenter = (Na + K) – (Cl + S) 

dvs ( Na + K ) – ( Cl + S ) 

23 39,1 35,5 16 

Mineralhalterna uttrycks i mg/kg ts 

Källa: Fodertabeller för idisslare 1999 (se Lästips sid 50)

Runt kalvning 

Runt kalvning 

Inledning 

I samband med kalvningen förändras kons hormonproduktion och ämnesomsättning 

kraftigt, vilket innebär att juvret och mjölkbildningen prioriteras. Det är 

framförallt dagarna runt kalvningen som stora krav ställs på rätt skötsel och 

utfodring av kon för att undvika foderleda och andra hälsostörningar. Under 

denna viktiga period ställs stora krav på djurskötarens kompetens. Avvikelser 

och andra observationer bör antecknas på kokort etc. för att ge möjlighet till 

uppföljning och eventuellt korrigering av utfodringsrutinerna (se checklista). 

Utfodring för maximal konsumtion 

Målsättningen under perioden närmast efter kalvningen ska vara att stimulera 

kons aptit. Detta åstadkoms för kraftfoder genom att öka givan i individuell takt. 

Riktvärden för kraftfoderökningen är 0,5 kg per dag Det är en fördel om proteinfoderandelen 

är större i början. Proteinfodret har högre koncentrationsgrad och 

är ofta mycket smakligt. Om betfiber ingår i foderstaten kan ökningen göras 

något snabbare. 

Grovfoderintaget är ofta oförändrat under denna tid jämfört med tiden strax före 

kalvningen. I praktiken innebär detta att andelen grovfoder av foderstaten sjunker 

från 50 till 40 % samtidigt som det totala foderintaget ökar. 

Noggrann kontroll krävs av kons svar på fodertilldelningen. I lösdriftssystem, där 

kor hanteras i grupper, kan det vara speciellt svårt att följa upp varje nykalvad 

ko noggrant. Lösdriftskor bör vistas i en separat behandlingsbox under de första 

dagarna efter kalvningen. 

Kontrollera 

• aptit, 

träckens utseende, 

• våmljud, kontraktioner, idissling, 

• livmodern (efterbörd, flytningar), 

• kroppstemperatur, 

eventuellt behov av tillskott av blodsockerhöjande preparat. 

• Använd checklista nr 7. 

29

30 

Tidig laktation 

Inledning 

Under de första laktationsmånaderna uppnår kon sin maximala dagsproduktion 

samtidigt som hon ”mjölkar på hullet.” Att kon tar av sina kroppsreserver är 

oundvikligt och hormonellt styrt, men det gäller att genom utfodringen skapa 

förutsättningar för en tillräcklig foderkonsumtion och därmed en måttlig energibrist, 

som kon kan hantera utan hälsostörningar. 

Utfodringsstrategi 

Utfodringsstrategin bör syfta till maximal foderkonsumtion. Därför ska följande 

vara uppfyllt: 

• minst fyra kraftfodergivor per dag. 

• val av smakliga fodermedel med optimal struktur och hög hygienisk kvalitet. 

• foderordning som ger en stabil våmmiljö. 

• tillräckligt långa ättider (helst mer än 20 timmar per dygn). 

• vatten lättillgängligt och av god kvalitet (se avsnittet om vatten, sid 24). 

• grovfoderstruktur som ger tillräcklig idissling och salivproduktion. 

• foderstatskontroll särskilt med avseende på råfett- och stärkelseinnehåll. 

maximal hullförlust av en hullklass (se sid 32). 

• 


Förstakalvarna kräver extra uppmärksamhet, eftersom deras maximala foderkonsumtion 

inträffar något senare än de äldre kornas, varför det är speciellt 

viktigt att ha dem under uppsikt i ett lösdriftssystem. 

Konsumtionsförmåga 

Foderintaget påverkas av djuret självt, 

miljön och fodret. Många av dessa faktorer 

finns mer detaljerat redovisade under 

olika avsnitt i detta häfte. De faktorer som 

står med kursiv stil hör till de som bör 

kontrolleras regelbundet. 

Kon: 

• tillväxt 

(för yngre djur) 

• hull 

• mjölkproduktion 

• hälsotillstånd 

• storlek 

• brunst 

• dräktighet 

Miljö: 

• omgivningstemperatur 

• ljus 

• sociala 

faktorer 

• foderplatsens 

utformning 

Foder: 

• foderstatens sammansättning 

• ts-halt 

• foderhygien 

• foderrester 

• vattentillgång 

• fodrets struktur 

• • fodrets konservering 

utfodringsfrekvensen 

• utfodringstidpunkten • ättiden

Foderbordsvärdering 

För högmjölkarna har foderresterna en central roll i utfodringen för att åstadkomma 

maximal foderkonsumtion. Om utfodringen innebär fri tillgång på foder 

kan man efter amerikanskt mönster snabbt upptäcka utfodringsproblem genom 

att genomföra en s.k. foderbordsvärdering. Detta innebär att man sätter en poäng 

för hur mycket foderrester som finns kvar ca en timme före nästa utfodring. 

Detta gäller vid utfodring minst en gång per dag. Denna typ av uppföljning av 

utfodringen kan vara lämplig att använda sig av vid s.k. ”En-dags-utfodringskontroll”. 

Foderbordspoäng 

0 = inget foder kvar 

1 = mindre än 5% foder kvar 

2 = ett tunt lager foder kvar, 5 – 10% 


3 = ett lager av 5 – 7,5 cm foderrester kvar motsvarande ca 25% av utfodrat 

4 = över 7,5 cm skikt av foderrester kvar, motsvarande ungefär 50% av 

utfodrat 

5 = allt foder kvar, fodret orört 

Poäng 0 – 1 innebär underutfodring, varför maximalt foderintag ej har 

uppnåtts hos alla kor. Öka givan 5% eller mer tills att poäng 2 uppnåtts. 

Om inte en 5-procentig ökning räcker bör torrsubstanshalten kontrolleras. 

I andra hand bör fodergivan ökas. 

Poäng 2 är optimalt inom 1/2 till 1 timme före nästa utfodring. 

Poäng 3 innebär överutfodring. Sänk givan med 5%. Kontrollera 

torrsubstanshalten och/eller foderstaten för att hitta orsaken, vilken 

även kan vara bristande foderhygien eller felaktig fodermix. 

Poäng 4 – 5 indikerar stora utfodringsproblem. Sunt bondförnuft ska 

användas vid enstaka observationer, t.ex. extrem väderlek. Vid omgruppering, 

slakt och sinläggning av kor reduceras gruppstorleken och foderåtgången 

från en dag till en annan. 

31

32 


Inledning 

Kons hull är ett mått på hennes energistatus, d.v.s. kroppsreserverna. Djurskötaren 

bör ägna tid till att studera kornas hull. Då kon befinner sig i mitt- och 

senlaktation kan man vid behov justera hullet uppåt eller nedåt. 

Gör hullbedömning till en vana 

Hullbedömning kräver träning och bör i den enskilda besättningen utföras av en 

och samma person. Det ska göras till en vana att hullbedöma korna med jämna 

mellanrum. Säkrast är att införa denna rutin i samband med någon annan individuell 

behandling, t.ex. dräktighetsundersökning eller klövverkning. 

Även ungdjuren behöver hullbedömas för att ha kontroll på att utfodringen är 

balanserad. 

Studera kokroppens utseende i detalj 

Hullet bedöms på kokroppen genom att titta på skelett och muskulatur enligt 

följande: 

• 

• 

• 

• 

ryggkotorna och deras utskott samt området under sidoutskotten 

höft- och bärbensknölar (figur 5 a) 


området mellan höftknölar och mellan höft- och bärbensknölar (figur 5 b och c) 

utrymmet mellan svansfäste och bärbensknölar (figur 5 d) 

Det är lättare att bedöma hullet på djur som är rena och klippta. (Se figur 5.) 

Hullklasser 

Kons hullklasser varierar från 1, som betyder kraftigt avmagrad, till 5, som avser 

en överfet ko. Hullpoäng 3 innebär att kons skelett och muskulatur är i jämn balans, 

d.v.s. en ko i normalt ”arbetshull”. Det finns även andra bedömningsskalor, 

t.ex. 1 – 10, men i detta avsnitt avses hullklasserna 1 – 5. Se tabell 3. 

Hulljustering 

Justera foderstaten med avseende på hullklassen. Försök också utreda varför en 

ko är i fel hullklass. Har man t ex magra nykalvade kor bör man se över foderstaten 

och foderstyrningen för korna i senlaktation och sinperioden. Se vidare 

avsnittet ”Uppföljning” (sid 42). 

Även uppbundna kor bör grupperas. Tänk på att gruppering med avseende på 

hullklass kan komma i konflikt med gruppering för dålig juverhälsa. I en lösdrift 

kan en mager ko få stanna i en högre grupp för mjölkavkastning för att korrigera 

hullet.


Normalt bör hullet hos kon variera mellan hullklass 2 – 4. För att undvika störningar 

i ämnesomsättning och fruktsamhet bör dock inte hullet förändras med 

mer än 1,5 hullklass, vilket motsvaras av ca 100 kg kroppsvikt. 

Det tar flera veckor innan en förändrad utfodring resulterar i synliga hullförändringar 

hos kon. Det är viktigt att hullbedöma ofta, så att bara små justeringar av 

hullet under kortare perioder behöver göras. De tidpunkter som är lämpliga för 

hullbedömning av korna är vid kalvning och en månad efter samt ca två månader 

före sinläggning eller slakt. 

Använd gärna bifogade checklistor. 

a) Höft- och bärbensknölar b) Området mellan höft- och bärbensknölar 

c) Området mellan höftknölarna d) Utrymmet mellan svansfäste och 

bärbensknölar 

Figur 5. Utseende på skelett och muskulatur. 

33

Tabell 3. Definition av hullklass 1–5 

34 


1 2 3 4 5 

Utmärglad, kraftigt 

avmagrad. 

Ryggkotornas utskottframträdande, 

ger ett 

hylliknande utseende 

utefter 

ryggraden. 

Ryggkotornas 

sidoutskott synliga 

till mer än 

hälften. Varje 

ryggkota synlig. 

Höftknölar skarpt 

framträdande. 

Bärbensknölar 

skarpt framträdande. 

Kraftig fördjupning 

mellan höftochbärbensknöl. 

Området mellan 

häftknölarna 

kraftigt insjunket. 

V-formad fördjupning 

mellan 

svansfäste och 

bärbensknöl. Vformad 

håla under 

svans. 

Tydligt framträdande 

skelett. 

Ryggkotornas utskott 

synliga utefter 

ryggraden, 

hyllan syns men 

ej lika framträdande. 

Sidoutskotten synliga 

till hälften. 

Individuella ryggkotor 

ej synliga. 

Ryggraden fortfarande 

benig. 

Höftknölar framträdande. 


framträdande. 


höft- och bärbensknöl 

kraftigt 

insjunket. 


höftknölarna 

mycket tydligt 

insjunket. 

U-formad fördjupning 

mellan 

svansfäste och 

bärbensknöl. 

Skelett och 

muskulatur i 

jämn balans. 


ger ett mjukt 

intryck, ingen/ 

svag ”hylleffekt”. 

Sidoutskottens 

längd synliga till 

1/4. Ryggraden 

rundad. 

Höftknölar mjukt 

rundade. 


mjukt rundade. 



tydligt 

insjunket. 



måttligt insjunket. 


svansfäste – bärbensknöl 

utrundat. Ej så 

distinkt grund 

håla under svansen. 

Skelettet syns ej. 

Väl täckt med 

muskulatur. 


syns ej. 

Valvet under 

sidoutskotten helt 

slätt. Sidoutskott 

har mjukt rundad 

kant. Ryggraden 

rund och mjuk. 

Höftknölar 

rundade av fett. 


bär på visst fettlager. 

Utfyllnad mellan 


lätt 

svällande. 



platt. 

Fett fyller utrymmet 

under svansen. 

Överfet. Fett och 

muskulatur väller 

över skelettet. 


täckta av 

ett tjockt fettlager. 

Valvet under sidoutskottensvällande. 

Sidoutskott 

täckta med fett. 

Ryggraden begravd 

i fett. 

Höftknölar framträder 

ej. 


framträder ej. 

Utfyllnad mellan 

höft- och bärbensknölrundad. 



rundat. 

Svansfästet 

inbäddat i fett, 

veckbildning av 

fett under svansen.

Utfodring under mitt- och slutlaktation 

Utfodring under mitt- och slutlaktation 

Inledning 

I mitt- och slutlaktation sjunker kons mjölkavkastning samtidigt som maximal 

konsumtionsförmåga är uppnådd. Risk finns för att kon blir fet om inte 

utfodringen anpassas efter avkastningen. Vissa kor kan behöva banta. Detta 

skall genomföras under denna del av laktationen och inte under sinperioden. 

Utfodringen anpassas efter mjölkproduktion och hull 

Målet med utfodringen är att anpassa foderintaget efter mjölkavkastning och 

hull. Grovfoderandelen av foderstaten kan därigenom ökas och proteinhalten och 

proteinkvaliteten sänkas. Anpassning av fodergivorna bör ske successivt, för 

kraftfoder med förslagsvis ± 0,5 kg per dag. 

Maximal bantning är 1,5 hullklass under en begränsad period (ca 2 månader), 

vilket motsvarar ca 1 kg per dag och gäller något feta kor, d.v.s. från hullklass 

3,5 – 4. Slutresultatet efter hullkorrigering får inte blir lägre än hullklass 2,5. 

Hullkorrigeringar med en hullklass bör ses som rimligt. 

Observera att de unga förstakalvarna fortfarande växer. Justera därför foderstaten 

för tillväxt. 

35

36 

Utfodring av utslagskon 

Utfodring av utslagskon 

Inledning 

Utslagskons utfodring kräver ett eget litet avsnitt, främst beroende på att det 

hittills har varit en försummad del i all utfodringslitteratur. Genom att anpassa 

utfodringen kan en god slaktkroppskvalitet uppnås. 

Slutgödning 

Slaktkor i hullklass 1 – 2 kan vid behov slutgödas under mitt- eller slutlaktation. 

Genom att öka slaktkroppsvikten och/eller fettinnehållet samt konformationen 

(d.v.s. fettinnehåll och formklass) förbättras slaktkroppskvaliteten och därmed 

värdet på utslagskon. 

Med rätt utfodringsstategi bör resultatet bli en viktsökning på minst 1 kg per 

dag under ca två månader. Då bör en medelålders SRB-ko väga 600 kg (195 cm 

bröstomfång) och en SLB-ko 650 kg (200 cm bröstomfång) samt vara i hullklass 3 

till 4. Bröstomfånget har visat sig vara starkare korrelerat till slaktvikten än till 

levandevikten. För magra kor innebär detta en oförändrad foderstat trots att 

mjölkproduktionen sjunker. Foderstaten ska täcka kons behov för underhåll, 

mjölkproduktion och slaktkroppsförbättringar. En rekommendation, grundad på 

ett slutgödningsförsök, är ett ytterligare energitillskott av 75 MJ/dag. Kontrollera 

hullet på utslagskon minst var 14:e dag. 

Slaktkor som av olika skäl inte förväntas svara på den extra utfodringen inom 

rimlig tid bör slaktas utan slutgödning. 

Sätt mål för slaktkroppens värde. Följ upp slaktutfallet på utslagskorna och 

jämför med deras hullbedömning och extra utfodring. 

Slaktkroppskriterier för en bra slaktko är: 

Ungko Ko 

Slaktvikt, kg 275 – 375 250 – 400 

Kormklass E – O E – P 

Fettgrupp 2 – 3 2 – 3 

Slaktutbyte, % 45 45

Utfodringens inverkan på mjölkmängd … 

Utfodringens inverkan på mjölkmängd, 

sammansättning och kvalitet 

Inledning 

Kons mjölkavkastning samt mjölkens sammansättning och kvalitet är bevis på 

hur väl utfodringen fungerar. Laktationskurvans topp och form bör studeras för 

att följa upp resultatet av utfodringen i besättningen. 

Mjölken som markör i utfodringen 

Laktationskurvans topp uppnås i regel 40 – 60 dagar efter kalvningen och i genomsnitt 

bör avkastningssänkningen sedan inte vara mer än 2 kg mjölk per 

månad eller 2 % per vecka efter produktionstoppen. En låg toppavkastning med 

en påföljande nedgång i produktionen under de resterande laktationsmånaderna 

tyder på att energiförsörjningen i samband med kalvningen inte varit tillräcklig. 

Även bristande proteinutfodring kan ge en lägre toppavkastning. En brant laktationskurva 

kan tyda på att utfodringen varit ojämn eller att kraftfodret fördelats 

på för få givor per dygn. 

Laktationskurvorna kan följas för enskilda kor månadsvis i kokontrollens provmjölkningsredovisning. 

I medellaktationskurvan från årsredovisningen är produktionen 

uppdelad på 1:a kalvare och äldre kor och jämförd med föregående 

kontrollår. Användbara nyckeltal finns angivna i tabell 1 (sid 9). 

Figur 6. Utdrag ur kokontrollens årsredovisning. 

37

38 

Utfodringens inverkan på mjölkmängd … 

Mjölkens innehåll av fett, protein och urea på både besättnings- och individnivå 

kan också användas som kontrollinstrument för hur väl utfodringen fungerar. 

Mjölkens fetthalt 

Mjölkens fetthalt påverkas av en rad foderfaktorer, vilket framgår av nedanstående 

figur. 

FETTHALTSHÖJANDE 

BIBEHÅLLER FETTHALTEN 

FETTHALTSSÄNKANDE 

• 

• 

• 

• 

HÖG GROVFODERANDEL 

Figur 7. Utfodringens inverkan på mjölkens fetthalt 

HÖGT FIBERINNEHÅLL I FODRET 

FODER MED GOD STRUKTUR 

SKYDDAT FODERFETT 

• GROVFODER 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

FIBERRIKA BETPRODUKER 

MÄTTAT FETT 

STOR FETTMÄNGD I FODRET 

HÖGT STÄRKELSEINNEHÅLL I FODRET 

SNABBA FODERBYTEN 

FRUSET FODER 

DÅLIG FODER- OCH VATTENHYGIEN 

LÅGT VATTEN-pH (< pH 6 )

Utfodringens inverkan på mjölkmängd …/ … fruktsamhet 

Mjölkens proteinhalt 

Proteinbildningen styrs av juvercellernas arvsmassa och är mycket komplicerad. 

Utfodringens inverkan på mjölkens proteininnehåll är med normala svenska 

foderstater mycket liten. Det är ett positivt samband mellan protein- och fetthalt. 

En utfodring, som ger kons våmmikrober balanserad tillförsel av energi och 

kvävekällor, är en förutsättning för att ge mjölken det proteininnehåll man genetiskt 

kan förvänta sig. 

Mjölkens ureahalt är beskriven under avsnittet ”Utfodringens inverkan på 

fruktsamheten” (se nedan). 

Mjölkkvalitet 

Det är viktigt att beakta mjölkens kvalitet. En riktig utfodring ur alla aspekter 

lägger grunden för en god mjölkkvalitet. Vid problem hänvisas till häftena ”Om 

det blir fel” (se Lästips, sid. 50). 

➾ 

Utfodringens inverkan på fruktsamheten 

Mjölk 

Inledning 

Fruktsamheten påverkas av en rad faktorer, bl.a. utfodringen. Störningar i fruktsamheten 

efter kalvningen är vanliga, speciellt om kon har för kraftigt hull och/ 

eller drabbas av långvarig negativ energibalans. 

Energitillgången påverkar fruktsamheten 

Utfodringen, framför allt balansen mellan energi och protein i foderstaten, har 

stor betydelse för fruktsamhetsresultatet hos kor. De flesta kor klarar av den 

energibrist som uppstår under den tid då foderkonsumtionen understiger behovet 

39

40 

Utfodringens inverkan på fruktsamheten 

för den mjölk hon producerar. Hon klarar t.o.m. av att vara i negativ energibalans 

och mjölka på hullet ganska länge om hon får en foderstat som gynnar 

blodsockerbildningen. En bra utfodring ger förutsättningar för ägglossning under 

den första månaden efter kalvningen. 

Hull 

Kons hull har, som tidigare nämnts, stor betydelse för hennes produktionsresultat 

och hälsa, så också för hennes fruktsamhet. Hullet får maximalt sjunka med 

en hullklass från kalvning till första seminering. Kor som har börjat öka i vikt 

före semineringen har bättre fruktsamhetsresultat än de som tappar i hullklass. 

Andra foderkomponenter 

Flera andra foderkomponenter kan vid överskott eller brist försämra kons fruktsamhet. 

Exempel på sådana är mineralämnen och spårelement samt vitaminerna 

A och E. Östrogenliknande substanser i vissa fodermedel kan också inverka 

negativt på fruktsamheten. 

Markörer i mjölk 

Aceton 

Genom att mäta acetonhalten i mjölken kan man få en indikation på om energibrist 

och samtidig låg blodsockerhalt föreligger. Höga acetonhalter, >1,4 mmol/l 

mjölk, ökar risken för äggstockscysta och leder även till förlängda kalvningsintervall 

och sänkt mjölkavkastning. Acetonhalter i intervallet 0,7 – 1,3 mmol/l kan 

beskrivas som en varningsklass. 

Urea 

Mjölkens ureahalt reflekterar balansen mellan energi och protein i foderstaten, 

vilket påverkar kons produktion och fruktsamhet. Både hög och låg ureahalt 

(> 5,5 och < 3,0) kan inverka negativt på fruktsamheten. Låga ureahalter, och 

därmed låga proteinhalter, hämmar energiomsättningen i våmmen. Hög ureahalt 

(6 – 7) medför att miljön i livmodern, bl.a. pH, förändras, vilket inverkar negativt 

på överlevnaden hos ägg, embryon och även spermier. 

Man kan följa ureahalten i mjölken månadsvis på individ- och gruppnivå, via 

provmjölkningsredovisningen. Använd tolkningsguiden (bilaga 2) för att vid 

behov korrigera utfodringen. Vissa mejeriföreningar analyserar också ureahalten 

i tankmjölken 2 – 3 gånger i månaden.

Speciella utfodringsutmaningar 

Speciella utfodringsutmaningar 

Inledning 

Vissa förhållanden sätter utfodringen på extra stort prov, t.ex. onormal omgivningstemperatur 

och ökad mjölkningsfrekvens. 

Utfodring vid onormala omgivningstemperaturer 

Omgivningstemperaturen hos kor i öppna lösdrifter och hos kor under betesperioden 

kan ibland bli onormalt hög eller låg, vilket ställer olika krav på utfodringen. 

Inom intervallet +5 – +20˚C påverkas inte mjölkproduktionen vid ett givet foderintag. 

I lösdrift är intervallet större, 0 – 25˚C. Dessa intervall förutsätter dock att 

luftfuktighet och lufthastighet ligger inom rekommenderade värden. 

Djurens upplevelse av temperaturen i närmiljön påverkas dessutom av byggnadens 

isolering och strömängden. För rekryteringskvigor gäller samma temperaturintervall 

som för kor. Djuren har dessutom en viss förmåga att anpassa sig, och 

individuella och kanske rasmässiga variationer finns. Plötsliga temperaturomslag 

är däremot stressande för kon, även inom det optimala intervallet. 

Kall väderlek 

Att temperaturer under -25˚C kräver ett större foderintag för att korna skall 

hålla värmen är lätt att förstå. Temperaturen kan sjunka åtskilliga grader under 

noll utan att produktionen påverkas, men extra fodertilldelning krävs. En källa 

anger exempelvis ett ökat foderbehov motsvarande 1 kg hö per 10˚C temperatursänkning 

under +5˚C. Observera att fruset foder inte skall utfodras. Fodermedel 

med låga torrsubstanshalter skall tinas före utfodring, dock inte inne i ladugården. 

Tinas ensilaget inne i ladugården finns det risk att mjölkens lukt och smak påverkas 

negativt. 

Varm väderlek 

Att temperaturer över +25˚ C kräver ett större 

foderintag är kanske inte lika lätt att förstå. 

Underhållsbehovet ökar därför att det åtgår mer 

energi för att göra sig av med överskottsvärmen. 

Foderkonsumtionen sjunker dessutom vid höga 

temperaturer, vilket medför att fodret måste hålla 

en hög kvalitet bl.a. hög smältbarhet. Utfodringen 

bör koncentreras till natten då temperaturen är 

lägre. Vid varm väderlek är också risken för varmgång 

i fodret stor. Vattenbehovet stiger och kons 

vattenförsörjning måste vara tryggad (se sid 24). 

En ökad svettning hos djuren medför att tillförseln 

av natrium bör ökas. 

Värmestress kan orsaka sänkt mjölkavkastning, 

fett- och proteinhalt samt försämrad fruktsamhet. 

41

Ökad mjölkningsfrekvens 

Mjölkning tre eller fler gånger per dag höjer mjölkavkastningen med 5 – 15 % 

medan fett- och proteinhalter vanligtvis sjunker. Foderkonsumtionen ökar något, 

men korna minskar mer i vikt under laktationen än vid mjölkning två gånger per 

dag. 

I lösdrifter finns risk att ättiderna kan bli för korta vid tre mjölkningar per dag, 

eftersom tiden som korna uppehåller sig i samlingsfållan ökar. Detta ställer 

högre krav på utfodringsrutinerna. Kor bör maximalt tillbringa tre timmar per 

dag i samlingsfållan. Det är viktigt att kon blir näringsförsörjd, så att inte viktminskningen 

blir för stor. 

Ovanstående gäller även för kor i ett AMS-system. 

42 

Speciella utfodringsutmaningar/Uppföljning av målen… 

Uppföljning av målen 

– förslag på hur nyckeltalen kan användas 

Att följa upp målen för delmomenten i utfodringen kan i vissa fall vara ett 

”detektivarbete”. Kokontrollen är en stor källa av information som på olika sätt 

kan användas i kvalitetssäkringsarbetet. I årsredovisningen finns uppgifter för 

enskilda och grupper av kor avseende mjölkproduktion, fruktsamhet och sjukdomar 

som kan användas vid uppföljning och korrigering av målen. Användbara 

nyckeltal anges i tabell 1. 

För de mål som är mer kortsiktiga eller där kokontrollen inte har några uppgifter, 

som t.ex. slaktutfall, kvigornas tillväxt m.m., får man utforma egna loggböcker 

och checklistor. Uppföljningen görs med de tidsintervall som är rimliga.

Uppföljning av målen – förslag på hur nyckeltalen … 

Målen i form av nyckeltal, kan redovisas i ett diagram i form av en stege, vänster 

sida på stegpinnen är svag, höger stark. Placeringen anger vilka mål (nyckeltal) 

som är mest angelägna att förbättra. Medelvärdet kan vara egna medeltal från 

tidigare år, vilket innebär att man bara jämförs med sig själv, eller förenings-/ 

riksmedeltal. Ett exempel visas i figur 8. 

Ett av de hjälpmedel som kan användas när man styr produktionen med hjälp av 

IndividRAM är den sk RAM-stjärnan (se sid 8). Där kan man själv välja ut de 

ekonomiska nyckeltal man vill använda. 

Exempel på uppföljning I 

Vid slutet av foderåret visar det sig att ca en månads behov av ensilage 

fattas, motsvarande 45 balar rundbalsensilage. Det visar sig vara flera 

anledningar till att ensilaget inte räckt som planerat foderåret ut. 

– Balvikten underskattades med ca 30 kg på grund av att balarna inte 

vägs före utfodring. 

– Utfodringsförlusterna blev större än beräknat på grund av självutfodring 

i rundbalshäck. 

– Lagringsförlusterna blev större än beräknat på grund av att råttor 

gnagt sönder 15 balar som måste kasseras. 

Åtgärder att vidta är att väga balarna kontinuerlig för att undvika överutfodring, 

minska foderspillet och förbättra lagringsförhållandena för 

rundbalsensilaget. 

Använd bifogad checklista nr 10. 

43

44 


Exempel på uppföljning II 

När foderplaneringen inför kommande stallsäsong äger rum, så finner 

den kvalitetssäkringsmedvetne mjölkbonden det lämpligt att följa upp 

föregående koår med hjälp av några utvalda nyckeltal. Vilka mål har 

man nått och vilka åtgärder bör man vidtaga för att nå de mål man ej 

nått? Stegen på nästa sida (figur 8) är ett sätt att illustrera några av de 

nyckeltal som gården har valt att följa upp. 

Gårdens mjölkkobesättning består av 50 mjölkkor, och den är med i semin 

och kokontroll. De tre översta nyckeltalen är hämtade direkt ur kokontrollens 

årsredovisning. Slaktvärdena från utslagskorna är tagna ur 

slaktavräkningarna för de 18 kor som har skickats till slakt under året. 

Nästa steg blir att vidta åtgärder för att förbättra sig, dvs förflytta sig åt 

höger på stegpinnen, för de nyckeltal man väljer att jobba med. 

För denna gård är mjölkkornas kalvningsintervall något långt, 14 månader. 

Målet är 12–13 månader. Vilka tänkbara orsaker till detta kan finnas 

och vad kan man göra för att nå målet? Dessa frågor bör man kunna 

finna svaret på om mjölkkornas utfodring är baserad på ett kvalitetssäkrat 

arbetssätt. 

Förutsatt att brunstkontroll och inseminationsteknik är bra, är det kornas 

fruktsamhet och hur utfodringen påverkar den som behöver följas 

upp? Till hjälp finns de dokumentblad och checklistor som gården har 

använt under året. 

En frågeställning kan vara – har kon kommit i brunst i normal tid efter 

kalvningen? Noteringar i brunstkalender samt progesteronprov kan ge 

svar på denna fråga. Om svaret är nej kan andra registreringar som urea 

och acetonhalten i mjölken, sjukdomsnoteringar etc ge vägledningar. 

Tänkbara brister i utfodringen kan vara t ex dålig näringsförsörjning av 

nykalvade kor, som i sin tur kan bero på feta sinkor och/eller dålig foderstyrning. 

Listan kan göras längre, detta är bara några exempel på frågor 

man kan ställa sig. Svaren finns förhoppningvis i de anteckningar som 

gården har fört under året. 

Hos just denna gården fann man att ovanligt många kor hade behandlats 

för acetonemi under året, och att äggstockscystor och inaktiva äggstockar 

förekommit i onormalt hög grad i besättningen. Man gick vidare och 

undersökte om fullfodervagnen man investerat i under året kunde vara 

orsaken. Portioneringsnoggrannheten var tillfredsställande men torrsubstanshalten 

i ensilaget visade sig vara lägre än beräknat. Korna har 

därigenom blivit underutfodrade. Regelbundna ts-mätningar av ensilaget 

under stallperioden är en åtgärd man bestämde skulle genomföras. Och 

därigenom hoppas man att kalvningsintervallet skall närma sig målet 

om 12–13 månader. 

Använd checklista nr 11 för dina egna nyckeltal.


34 33 32 31 30 29 28 27 26 25 24 

kvigornas inkalvningsålder, mån 

7,0’ 7,5’ 8,0’ 8,5’ 9,0’ 9,5’ 10,0’ 10,5’ 11,0’ 11,5’ 12,0’ 

mjölkproduktion, kg ECM per ko och år 

16,5 16,0 15,5 15,0 14,5 14,0 13,5 13,0 12,5 12,0 11,5 

kalvningsintervall, mån 

27,5 25 22,5 20 17,5 15 12,5 10 7,5 5,0 2,5 

portioneringsnoggrannhet kraftfoder, 

% avvikelse från avsedd giva 

2,0’ 2,5’ 3,0’ 3,5’ 4,0’ 4,5’ 5,0’ 5,5’ 6,0’ 6,5’ 7,0’ 

slaktvärde utslagskor, kr 

............................................... 

Figur 8. Mjölkföretagets svaga respektive starka sidor. 

45

Bilaga 1. 

46 

Bilaga 1 

Foderstatskontroll mjölkkor och ungdjur – riktvärden 

Mjölkkor, laktationsstadium Ungdjur, levande vikt, kg 3) Källa 

Låg Medel Hög Sin 100 300 500 

Konc. grad, 

MJ/kg ts 9,5 – 10 11 – 12 > 12 9 – 11 10,5 9,2 8,8 (1), (4) 

AAT, 

g/MJ 7,0 – 7,5 7,5 – 8,0 8,0 – 8,5 6,5 7,5 6,5 6,5 (1), (2) 

PBV, 

g/dag 0 – 300 0 – 300 0 – 300 –– –– –– (1) 

g/MJ –– –– –– - 2 – 4 - 2 – 4 - 2 – 4 

Rå- 12–13 

protein, % 13 – 15 16 – 17 18–20 14 – 15 1) –– –– –– (1) 

g/MJ –– –– –– –– 14,6 11,2 10,4 

Grovf. % > 35 1 kg ts per 100 kg levande vikt (2) 

NDF,% 40 – 50 35 – 40 28 – 35 

min 35 – 40 

31–38 1) 

Råfett % 4 5 3 – 4 (3) 

Stärkelse, % 10 – 15 15 – 18 18 – 20 (3) 

ISK 2) % 25 – 30 30 – 35 35 – 45 (3) 

CAB 

helst 

negativt 

Ca, g/kg ts se kommentarerna (1) 

P, g/kg ts se kommentarerna (1) 

K, g/kg ts 9 – 10 9 – 10 10 6,5 6,5 6,5 6,5 (1) 

Mg, g/kg ts 2 2 2,5 1,6 1,6 1,6 1,6 (1) 

Na, g/kg ts 1,8 1,8 1,8 1,0 1,0 1,0 1,0 (1) 

(3), (4) 

Cl, g/kg ts 2,5 2,5 2,5 2,0 2,0 2,0 2,0 (1)

Mjölkkor, laktationsstadium Ungdjur, levande vikt, kg 3) Källa 

Låg Medel Hög Sin 100 300 500 

Vit. E, 

IE/kg ts 15 15 15 15 25 25 25 (1) 

Vit. A, 

IE/kg ts 3200 3200 3200 4000 2200 2200 2200 (1) 

Vit. D, 

IE/kg ts 1000 1000 1000 1200 300 300 300 (1) 

1) Tidig respektive sen del av sinperioden. 

2) ISK = icke strukturella kolhydrater. 

3) Tillväxt 700 g/dag 

Bilaga 1 

Källa: (1) Fodertabeller för idisslare, 1999. 

(2) Mjölkkor, 1997. 

(3) Personligt meddelande, Anders H. Gustafsson, Svensk Mjölk, 2000. 

(4) Sinkotabell från NRC-normerna, 1989. 

Kommentarer till foderstatskontrollen för mjölkkor 

Laktationsstadium avser tiden ifrån kalvningen: Hög är från kalvningen till 

laktationsdag 100, Medel är laktationsdag 100 – 200 och Låg är efter laktationsdag 

200. Om mjölkproduktionen fortfarande är hög då kon befinner sig i låglaktationsstadiet 

kan man följa lågkolumnen vid kontroll av foderstaten. I sinkokolumnen 

förekommer i vissa fall två värden. Det lägre värdet avser tidig sinperiod 

och det högre värdet sen sinperiod, då tillvänjningsperioden har inletts. 

Mjölkkons konsumtionsförmåga avgörs bl.a. av foderstatens koncentrationsgrad, 

vilket är speciellt viktigt att beakta i högmjölkargruppen. 

PBV, målet är värdet noll. Positiva/negativa värden betyder överskott/brist på 

kväve till våmmens mikrober. Vid värden > 600 g PBV per dag bör man justera 

foderstaten. 

Grovfoder – lägst 35 % av totalfoderstaten för att undvika hälsostörningar p.g.a. 

för lite struktur i foderstaten. Hackelselängden måste då överstiga 20 mm. 

NDF – ett mått på foderstatens fiberinnehåll, dock ett osäkert mått för 

stärkelserika foderstater. En absolut miniminivå är 28 % och då bör 75 % av 

detta vara NDF från grovfoder. Ett mått på konsumtionsmax kan vara 1,5 % 

NDF av kons levande vikt. 

Råfett – smältbarheten för fiber försämras vid för höga råfetthalter. Normalt 

rekommenderas max 5 – 6 % råfett till högmjölkande kor. Under första laktationsmånaden 

bör man dock vara något återhållsam, då korna under denna period 

mobiliserar kroppsfett. Ett riktvärde kan vara 25 g råfett/kg 4-procentig mjölk. 

47

48 

Bilaga 1 

Stärkelse – Det finns skäl att kontrollera nivån i stärkelserika foderstater till 

högmjölkarna. Notera att vid utfodring med helsäd tillförs stärkelse även med 

grovfodret. 

CAB-värdet anger balansen mellan positiva och negativa joner i foderstaten och 

kan användas i foderstater till sinkor. 

Kalcium och fosfor – Viktigt att kontrollera att fosfortilldelningen blir rätt. 8 – 10 

g kalcium per kg ts kan vara motiverat i foderstater som innehåller mycket oförsåpat 

fett. Maximihalter för kalcium och fosfor är 20 g och 10 g per kg ts. Behovet 

kan ej anges för de olika grupperna i tabellen. Använd i stället ”Fodertabell för 

idisslare” (se Lästips, sid 50). 

Kalium och magnesium – Högt fett – och/eller kaliuminnehåll höjer magnesiumbehovet. 

Natrium och klor – 20 – 30 g natriumklorid (koksalt) per ko och dag + 1,2 g per 

kg 4-procentig mjölk. Av koksalt utgör Na 39 % och Cl 61 % av vikten. Klorbrist 

är sällsynt, men det finns risk för överskott om ej tillförsel via saltsten och 

mineralfoder beaktas. 

Vitaminer – Vitaminbehovet avser 10 – 30 kg mjölk i laktationsstadium Låg och 

medel och > 30 kg i Hög. 

ISK – står för icke-strukturella kolhydrater = 100 – (rp + NDF + fett + aska). 

Allt uttryckt i % av torrsubstansen. 

E-vitamininnehållet bör framför allt beaktas i foderstater med högt fettinnehåll 

eller vid utfodring med färsk, syrad, lutad eller gastätt lagrad spannmål. 

1 IE E-vitamin = 1 mg α-tokoferol.

Tolkning av ureahalt i mjölk 

Ureahalt i individmjölk (kokontrollprov) 

Dagar efter Ureahalt, Effekt på produktion Rekommenderad åtgärd 

kalvningen millimol/liter eller fruktsamhet i utfodringen 

3 eller lägre Troligen sänkt avkastning. Öka PBV eller AAT i foder- 

Risk för senare första brunst. staten. 

1 – 50 4 – 6 Ingen Ingen åtgärd. 

7 eller högre Negativa effekter möjliga Sänk PBV eller AAT i foder 

genom kväveöverskott i staten. 

kon. Öka eventuellt våmjäsbara 

kolhydrater i foderstaten. 

3 eller lägre Risk för försvagade frukt- Öka PBV eller AAT i foder 

samhetsfunktioner. staten. 

51* – 110* 4 – 5 Ingen Ingen åtgärd 

6 eller högre Försämrat dräktighets- Sänk PBV eller AAT och öka 

resultat. eventuellt våmjäsbara kol 

hydrater i foderstaten. 

2 eller lägre Risk för sänkt avkastning Öka PBV i foderstaten. 

och nedsatt fodernyttjande. 

Mer än 110 3 – 6 Ingen Ingen åtgärd 

7 eller högre Negativa effekter möjliga Sänk PBV i foderstaten. 

genom kväveöverskott i kon. 

Ureahalt i besättningsmjölk (tankprov) 

Ureahalt, millimol/liter Tolkning och rekommenderad åtgärd 

2 eller lägre Risk för försvagde fruktsamhetsfunktioner, sänkt avkastning och 

nedsatt fodernyttjande. Granska utfodringen. Öka eventuellt 

PBV eller AAT i foderstaten. 

3 till 5 Normalt. 

Bilaga 2 

* Avser den period då semineringar pågår. Denna period kan variera mellan besättningar vilket bör 

beaktas vid tolkning. 

6 eller högre Negativ effekt på fruktsamheten trolig. Nedsatt utnyttjande av 

fodrets råprotein. Låg kväveeffektivitet. Granska utfodringen. 

Sänk eventuellt PBV eller AAT i foderstaten. 

Ureahalter som är extremt låga (lägre än eller lika med 1 mmol/l) 

eller extremt höga (högre än 15 mmol/l) uppstår oftast p.g.a. att 

mjölkprovet skadats, vilket stör analysmetoden. 

Tolka dessa värden mycket försiktigt eller bortse helt från resultatet. 

Källa: A. H. Gustafsson, 

Svensk Mjölk, 2000 

49

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

50 

Lästips 

Lästips 

Beskrivelse av fodermidler, karakteristika og anvendelse til kvaeg. 1993. 

Landsutvalget for kvaeg, Rapport 26, Århus, Danmark. 

Databok för driftsplanering. 1996. Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala. 

Fodertabeller för idisslare. 1999. Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala. 

Gustafsson. H. 1997. Reproduktion och skötsel. Särtryck från Husdjur. 

Hutjens, M. 1998. Feeding guide. Särtryck från Hoard’s Dairyman. 

Mjölkkor. 1997. LTs förlag, Stockholm. Redaktör Agneta Engström/ 

Britt-Marie Jafner. 

Pehrsson, M & Spörndly, R. 1994. Fullfoder till mjölkkor. Aktuellt nr 426, 

Sveriges Lantbruksuniversitet. 

Vatten till Husdjur. 1999. Jordbruksinformation 13, Jordbruksverket. 

Kvalitetssäkrad Mjölkproduktion, beställning: Tillbehörsbutiken, 

• Ensilering av vallfoder 

Mjölkning 

T2686-4 

T2686-5 

Svensk Mjölk 

tel. 016-16 34 75 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Inköpta foderråvaror T2686-6 

Vatten T2686-7 

Spannmål T2686-8 

Fabrikstillverkat foder T2686-9 

Syrabehandling av spannmål T2686-10 

Höberedning T2686-11 

Bete T2686-12 

Provtagning och analys av foder T2686-13 

Om det blir fel – Syrningshämmande substanser i mjölk T2680-1, 5 

Om det blir fel – Celltal Juverinflammation T2680-2, 3 

Om det blir fel – Lukt och smak T2680-4 

Om det blir fel – Fryspunkt T2680-6, 7 

Om det blir fel – Sporer T2680-8, 9 

Om det blir fel – Bakterietal T2680-10, 11

52 

Tryckt på Multi Art, svanenmärkt och klorfritt papper 

T 2686-15.1 Text & Tryck Totab AB, Eskilstuna 

Reviderad utgåva 2003

KIM Utfodring mjölkkor - Svensk Mjölk

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?