Demokratiska genvägar - Statsvetenskapliga institutionen

maktförhållande skall vara legitimt, måste det finnas en överensstämmelse
mellan maktförhållandet och de övertygelser, värderingar och förväntningar,
som fungerar rättfärdigande (Beetham 1992: 11). Legitimitetsanspråk är kontextspecifika
och rättfärdigande kan skapas på olika grunder (Connelly m.fl.
2006: 269). Man kan därför skilja på t.ex. juridiskt eller politiskt rättfärdigande
(jfr Ahrnens 2007). Politisk legitimitet innebär att folket uppfattar att de som
utövar politisk makt också har rätt att utöva denna makt. Detta kan uttryckas
som den normativa övertygelsen att just det styret eller den institutionen bör
lydas (Bäckstrand 2006: 291). 22 Legitimitet skulle således kunna sägas handla
om acceptans av maktförhållanden, vilket är fallet när förväntningarna på
detta maktförhållande uppfylls.
En analytisk uppdelning kan göras mellan procedurmässig och substansmässig
legitimitet. Annorlunda uttryckt går det att skilja på legitimitet
genom (rättfärdigad) input och legitimitet genom (rättfärdigad) output. 23 Inputlegitimitet
handlar om huruvida politiska processer harmonierar med demokratiska
procedurkrav, exempelvis inklusion av medborgerliga preferenser,
representation av relevanta intressenter, transparens, ansvarighet, ansvarsutkrävande
och rättvisa. Med output-legitimitet syftas på procedurernas resultat,
eller konsekvenserna av de politiska processerna, och huruvida de stämmer
överens med folkets förväntningar på exempelvis rättvisa eller effektivitet
(Eriksen & Fossum 2004: 437, 440; Skogstad 2003b: 956; Weatherford 1991: 260–
261) eller med andra ord att de uppfattas som ”publicly reasonable” i
förhållande till samhälleliga normer om vad som är rätt och värdefullt (Bech
Dyrberg 1997: 198). Vad som ger ett demokratiskt system legitimitet, beror på
vilken princip som betonas. I representativa demokratimodeller kan det vara
god representation och ansvarsutkrävande genom valen, i deltagarmodeller
effektivt deltagande och i modeller som bygger på den deliberativa demokratins
idéer kan det vara kvaliteten på det förnuftiga samtalet som ger systemet
legitimitet, dvs. procedurmässiga aspekter.
Representationens legitimitet är avhängig frågan om vem som skall
representeras och hur representationen skall utföras (jfr Bäck 2000: 69; Holmberg
& Esaiasson 1988). Den som innehar en viss funktion eller position spelar
22 Easton skiljer på legitimitet för olika nivåer i det politiska systemet, med vilket menas att
det finns en skillnad mellan acceptans av ett politiskt system som sådant, t.ex. den parlamentariska
demokratin, och de makthavare som för ögonblicket styr inom ramen för detta
politiska system (Easton 1957: 391; 1971: 375).
23 Jfr Eastons distinktion specific support respektive diffused support, där det förra syftar på
support through outputs motsvarande det som här benämns output-legitimitet, och det senare på
support through the process of politicization, som ungefärligen motsvarar input-legitimitet, men
också syftar på en mer övergripande nivå av stöd eller acceptans för hela samhället (Easton
1957: 395–399). Jfr även Jones (2004) om policy legitimacy.
36