Demokratiska genvägar - Statsvetenskapliga institutionen

ningar av politiker. Synpunkter kan även uttryckas i möten med politiker, som
i ett utåtriktat arbete träffar medborgare. Synpunkterna kan vara både åsikter
om vad som bör eller inte bör göras, inlägg som handlar om att föra fram
kunskap och om försök att definiera eller omdefiniera ett uppmärksammat
problem. Det kan också handla om synpunkter på den politiska processen som
sådan, t.ex. att behovet av en öppen debatt lyfts fram.
För att kunna avgöra om möjligheten att höras föreligger i beslutsprocessen,
måste det gå att peka på att detta inte bara kan ske, utan också att
det kan påvisas att så faktiskt sker. Det behöver inte ske vid varje möjligt tillfälle,
men en frånvaro av faktiska uttryck för åsikter kan tas för intäkt att
möjligheten inte är reell (jfr Dahl 2000). Alternativet att ingen skulle ha några
invändningar, eller att ”hälsan tiger still” (jfr Lewin 1970: 99–101), är svårt att
anföra som försvar om tystnaden är systematisk. Mot bakgrund av resonemanget
om agendans och problemdefinitionens betydelse, är det också av vikt
att fastställa var i processen eventuella synpunkter kommer till uttryck. Det är
stor skillnad på att kunna tycka till om redan formulerade förslag och att
kunna uttrycka sin uppfattning om vilket problem som skall avhandlas.
Som framgår ovan i avsnittet om expertkunskap och politik, spelar det
också roll vad synpunkten framställs som. Gränsen mellan vetenskaplig kunskap
och politik är bred och suddig i kanterna. Det finns därför en gråzon, där
det inte är uppenbart vad som utgör ”fakta” och vad som utgör ”värderingar”.
Det är därför betydelsefullt att undersöka om ett uttalande framställs som
fakta eller som värderingar. Konkret i analysen görs denna bedömning genom
att ta fasta på hur uttalanden görs eller vad de syftar på. Uttalanden som ger
intryck av att handla om självklarheter eller där vissa förhållanden tas för
givna, liksom uttalanden som hänvisar till konsensus och signalerar att inget
finns att diskutera bedöms vara uttalanden som framställs som fakta. Uttalanden
som signalerar möjligheten att det inte finns några säkra svar, t.ex. genom
att uttryckligen hänvisa till ideologi eller andra värderingar, bedöms som
värderingar. Syftet med att göra denna distinktion är att kunna undersöka om
uttalanden som framställs som fakta beaktas mer än uttalanden som framställs
som värderingar.
Medan uttrycksmöjligheter avser såväl den formella som den informella
sfärens möjlighet att komma med synpunkter till den formella politiska
sfären, har responsivitet att göra med om och i så fall hur den formella politiska
sfären bemöter eller responderar på synpunkter (jfr Weaver 1986). Responsivitet
betyder inte nödvändigtvis att en framförd synpunkt får genomslag på det
slutliga beslutet. Det betyder heller inte nödvändigtvis att den kommer att
påverka processens inriktning. Däremot innebär det att synpunkter som framförs
bejakas såtillvida att relevanta aktörer inom beslutsprocessen uppmärk-
81