Därför samarbetar Rädda Barnen med företag INDIEN: Mohan, 13 ...

nikationschef på indiska Rädda Barnen.
– Det är inte alls som i Sverige, där konsumenterna
genast skulle reklamera en
produkt om det var framställd med hjälp
av barnarbete. Här tycker man snarare att
man hjälper till om man bidrar till att ett
barn får chans att jobba.
Det är också vanligt att föräldrar, som
själva saknar utbildning, inte ser värdet av
att barnen går tillbaka till skolan, särskilt
som utbildningen ofta håller låg kvalitet.
En Av DE största utmaningarna för indiska
Rädda Barnen är därför att påverka attityder,
både hos regeringen och hos föräldrar.
– Vi måste visa att de vinner på att barn
går i skolan, säger hon. Och vi måste höja
kvaliteten på utbildningen.
Indiska Rädda Barnen arbetar, med stöd
av IKEA Foundation, med ett omfattande
projekt för just för barn som arbetar med
bomull. Målet är att investera i program
som kan bidra till långsiktiga förändringar
för barn. Just nu pågår verksamhet i 1 900
byar i delstaterna Maharashtra och Gujarat.
Inom kort ska man även starta projekt i
delstaterna Rajasthan, Punjab och Haryana,
Barn 2/2011
där man hoppas kunna nå ytterligare 800
byar.
I Maharashtra, där Mohan Bolke bor, är
målet att nå cirka 300 000 barn i 986 byar,
med hjälp av fyra lokala partnerorganisationer.
I 90 procent av dessa lokalsamhällen
ska barnarbetet minska betydligt. Minst
hälften av delstatens drygt 122 000 arbetande
barn ska få möjlighet att lämna sina
exploaterande arbeten.
– Lokala nätverk ska stärkas, kvaliteten
på utbildningen ska öka, lärare tränas och
föräldrar ska få ökad kännedom om de sociala
trygghetssystem som finns men som få
känner till, änkepensionen är ett exempel,
säger Radakrishnan Deshmukh, på en av de
lokala partnerorganisationerna.
I Mohan Bolkes by, Manaba, märker man
redan resultat av arbetet.
BåDE DEn MUslIMsKA och den hinduiska
grundskolan har renoverats så att de ska bli
mer barnvänliga och inspirerande. Lärarna
har fått utbildning, föräldrar har kontaktats
och en lokal ”utbildningsaktivist” har
värvats.
– Det har varit ett visst initialt motstånd,
till exempel hos lärarna som är vana vid
ganska konservativa undervisningsmetoder,
säger Radakrishnan Deshmukh. Men
de upptäckte ganska snabbt att de interaktiva
undervisningsmetoder som vi lär ut är
intressanta.
Läraren Shela Kolamkar instämmer:
– Efter träningen har jag börjat tänka på
ett helt annat sätt. Jag har börjat intressera
mig för barnens egna åsikter och intressen.
Och jag märker att min ökade empati gör
att de blir mer engagerade i skolan.
Barnens egna röster tas också till vara i
barngrupperna som har bildats i byarna för
att barnen ska ha ett forum för att leka, lära
och utbyta erfarenheter med varandra. Här
kan de ta upp frågor som engagerar dem.
– När vi ses pratar vi mycket om hur vi
ska hjälpa våra kompisar som arbetar, säger
Pranjalj Wadulkar, 14.
– Vi brukar prata med dem och försöka
övertala dem att komma till skolan. Ibland
samlar vi in pengar om de behöver hjälp till
skolböcker och annat.
Flickors situation är särskilt svår, påpekar
hon.
– Eftersom de både måste arbeta på
21