Därför samarbetar Rädda Barnen med företag INDIEN: Mohan, 13 ...

En DAg MED BRIttA östRöM
Britta Öström och hennes administratör Lynn Zhang,
träffar konsulten David Carlsson för att diskutera hur
barnrättscentrets hemsida kan utvecklas
– allt handlar om kontakter när man bygger upp
en ny verksamhet säger Britta Öström. Kontakter,
kontakter, kontakter… idag träffar hon bland annat
svenska ambassadens arbetsmarknadsråd Oscar
Berger.
– Företagen har lärt oss mycket genom sitt sätt att
vara, konstaterar Britta Öström. Man träffar dem
en timme och levererar man inte då är det svårt att
be att få komma tillbaka. Jag tro de hjälper oss att
konkretisera och att fatta snabba beslut.
– Det företagen vill ha hjälp med handlar
än så länge nästan uteslutande om barnarbete.
Och vi måste möta dem där de är.
En vanlig fråga från företagen är till
exempel hur deras auditörer, de som kontrollerar
leverantörerna, kan bli bättre på
att prata med barn och på att hantera situationen
när de upptäcker fall av barnarbete.
– Min största huvudvärk från dag ett har
varit hur vi ska få pengar till att ta fram en
sådan utbildning, säger Britta. Vi vet att
företagen skulle köpa den!
Hennes företag lever än så länge till
största delen på ett startbidrag från Utrikesdepartementet,
och på ett årligt bidrag
från Hennes & Mauritz jubileumsfond. Men
pengarna räcker inte riktigt till allt hon vill
göra än.
ger råd till studenter
10.00
På klockslaget för det
bokade mötet kliver Frida
Magnusson och Kristoffer Pettersson, studenter
från Linnéuniversitetet i Kalmar, in
på kontoret för att intervjua Britta. De ska
skriva en C-uppsats om svenska företags
CSR-policy och om specifika svårigheter när
man etablerar sig i Kina.
– Har ni någon tes, undrar Britta?
– Ja, till exempel att större företag som
H&M och IKEA har större möjlighet att sätta
press på sina leverantörer, säger Frida Magnusson.
Men hur gör de små företagen?
Britta lyssnar intresserat, ger råd och
delar generöst med sig av sina kontakter.
Möte med konsult
11.05
Vad är det du vill ha hjälp
med? undrar Cornelia Rudh,
ansvarig för svenska konsultbyrån Springtimes
kommunikationsverksamhet i Kina,
när hon och Britta slagit sig ner i soffan på
Starbucks med varsin kaffe. Cornelia är en
av dem som haft stor betydelse för Britta
sedan hon kom hit.
Nu vill Britta att hon ska hjälpa till att
fundera kring en utbildningsdag för kinesiska
företag, som Britta är med och ordnar i maj.
– Hur kan vi paketera vårt budskap på
bästa sätt så de förstår vad de kan använda
oss till, undrar hon?
Britta säger själv att det gäller att få företagen
att förstå att man vill ha en dialog,
inte tillrättavisa och kontrollera dem. Hon
tycker att det hittills varit förvånansvärt
lätt att prata om barns rättigheter i Kina.
– Men jag är rädd att det beror på att
man inte riktigt förstår vidden av vad det
handlar om. I förlängningen handlar ju
även barns rättigheter om mänskliga rättigheter.
strategisk lunch
12.40
Oscar Berger, arbetsmarknadsråd
på svenska ambassaden
väntar i foajén till kontorsbyggnaden.
Över en kycklingsallad med avocado, framför
Britta sitt ärende. Kan Oscar tänka sig
att hålla ett litet anförande på mötet med
de kinesiska företagen den 20 maj?
Han svarar att han gärna ställer upp.
– Jag måste bara kolla med departementet
att de tycker det är en bra idé.
Webben behöver utvecklas
14.05
Konsulten David Carlsson
väntar på Brittas kontor. Han
har lovat att hjälpa till att utveckla barnrättscentrets
webbsida utan ersättning. Hon
ber om ursäkt för att hon är sen och undrar
sedan hur man kan göra sidan mer aktuell.
– Ett sätt är att uppdatera ofta och att
länka till andras nyheter på CSR-området,
säger David.
Britta tycker att det är en bra idé men
förstår att sådan omvärldsbevakning kommer
att ta tid. Vem ska sköta den? Kanske Lynn
Zhang, som är företagets administratör?
li Ping är fast i shanghai
14.45
Kollegan Li Ping ringer och
berättar att hon blir sen tillbaka
från Shanghai.
Hon har varit där och träffat socialarbetare
från Sunshine Community Youth
Affairs Center som har tränats för att gå ut
på fabriker som producerar varor åt globala
företag. De ska möta unga arbetare som är
mellan 16 och 18 år, undersöka deras behov
och erbjuda sitt stöd.
– Många har gett sig av långt hemifrån
för att jobba. De är i laglig arbetsför ålder
efter att de har fyllt 16, men de är fortfarande
barn. Utan sina vanliga nätverk behöver
de ofta både vägledning, utbildning, stöd
och skydd, säger Britta. Och arbetsledningen
behöver verktyg för att ta hand om sina
unga arbetare.
Projektet är också tänkt att gynna företagen.
Under de senaste åren har det blivit allt
svårare för fabriker på östkusten att locka till
sig arbetare, och de unga som rekryteras är
mer mobila, och nyfikna än tidigare. De nöjer
sig inte med vad som helst.
– Arbetsgivare måste därför erbjuda
något extra för att kunna behålla dem.
Genom socialt stöd, gruppaktiviteter och
andra aktiviteter som kan få ensamma,
frusterade, unga människor att må bättre
på sin arbetsplats är förhoppningen att fler
ska stanna kvar.
åker till universitetet
15.00
En chaufför väntar utanför
för att ta med Britta och
kollegan Lynn till Pekings Universitet.
Det är långa avstånd och mycket trafik. I
20-miljoners staden Peking kan man lätt få
spendera timmar på transporter varje dag.
Magnoliaträden blommar vackert bland
allt glas och betong. Och bilfärden innebär
också en stunds paus och vila.
36 Barn 2/2011