år 2012, nr.1 - Birka samfällighetsförening

Anläggningslagen tar i 52 § upp möjlighet för förrättningslantmätaren
att besluta om ”förbud att ha grind eller led
på vägen”.
”52 § Har fastighet enligt denna lag tillerkänts rätt att
bygga eller begagna väg, kan till förmån för fastigheten bestämmas
att grind eller led icke får behållas eller uppsättas
på vägen. Sådant förbud får ej avse grind eller led i korsning
av järnväg, spårväg eller vattenväg. Förbudets tillämpning i
övrigt kan begränsas efter vad som är skäligt.”
Bestämmelsen i anläggningslagen ger alla användare (deltagarna
i gemensamhetsanläggningen) en servitutsrätt som
”härskande” i förhållande till den fastighet, som vägen går
över, den ”tjänande” fastigheten. Innebörden av bestämmelsen
är således att fastighetsägaren, vars fastighet är
belastad av upplåtelsen för väg, inte får sätta upp grind eller
led över förrättningsvägen. Anvisningen, förbudet, är således
inte riktad mot väghållaren (föreningen). Eftersom alla delägande
fastigheter ingår i samfällighetsföreningen som sköter
vägarna så kan man betrakta samfällighetsföreningen som
”härskande” till servitutet.
Det är således inget motsatsförhållande mellan bestämmelserna
i anläggningslagen och trafikförordningen. Väghållaren
kan alltid stänga vägen om villkoren i 10 kap 10§
trafikförordningen är uppfyllda. Beslut om tillfällig avstängning,
t.ex. vid tjällossning, tas av styrelsen. En permanent
vägbom bör dock inte sättas upp utan att beslut härom först
tagits på föreningsstämma.
Bakgrunden till att det finns en regel om ”grind eller led”
i anläggningslagen har och göra med äldre tiders djurhållning
och att det var mycket vanligt med grindar över vägar innan
bilismen bredde ut sig. Numera kan knappast finnas särskilt
många fastighetsägare, som har ett berättigat krav att hålla en
lantmäteri
grind över en enskild väg. Bestämmelsen i anläggningslagen
saknar därmed i de flesta fall betydelse och borde kunna
slopas i förrättningsbesluten. I och för sig ger Lantmäteriets
anvisningar för tillämpningen av 52§ anläggningslagen
en korrekt beskrivning av bestämmelsens innebörd, men
eftersom ett förordnande om förbud mot ”grind eller led” av
många uppfattas som ett förbud för den enskilda väghållaren
att sätta upp en vägbom, borde slentrianmässig användning
av möjligheten att förordna om förbudet upphöra.
Text Nils Blohm
referat av göteborgs tingsrätts,
fastighetsDomstolens, Dom Den 1 juni 2006
(mÅl f 7224-05)
En medlem i en samfällighetsförening i Uddevalla klandrade
flera beslut av ordinarie stämma 2005, bl.a. stämmans beslut
att sätta upp en bom över den väg föreningen var väghållare
för. Sedan föreningen bestritt yrkandena och vad gäller
bomfrågan anfört att ”Förordnandet i anläggningsbeslutet
[beträffande grind eller led] är istället riktat mot markägare,
som ej utan föreningens tillstånd må uppsätta grind eller led
över vägen för eventuell djurhållning på sina marker eller i
annat syfte”, bestämde domstolen, att lämna medlemmens
talan om upphävande av stämmans beslut att uppsätta en
bom utan bifall. Domstolens motivering vad gäller bomfrågan
löd: ”Emellertid kan anläggningsbeslutet, som i aktuell
del utgör en inskränkning i markägares rätt, inte ges den
tolkningen att hinder föreligger föreningen att vid föreningsstämma
besluta om vägbommar.”
Text Uno Jakobsson
Bulletinen Nr 1 • 2012 19
Foto: Bengt Allfors