Hälsofrämjande arbete på arbetsplatser - Statens folkhälsoinstitut

Hälsofrämjande arbete på 

arbetsplatser 

Effekter av interventioner refererade i systematiska kunskapsöversikter 

och i svenska rapporter 

Carina Källestål (redaktör), Mats Bjurvald, Ewa Menckel, 

Anders Schærström, Lothar Schelp, Cecilia Unge 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Hälsofrämjande arbete på 

arbetsplatser 

Effekter av interventioner refererade i systematiska 

kunskapsöversikter och i svenska rapporter 

Carina Källestål (redaktör), Mats Bjurvald, Ewa Menckel, 

Anders Schærström, Lothar Schelp, Cecilia Unge 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut r 2004:32 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-290-6 

redaktör: carina källestål 

författare: mats bjurvald, ewa menckel, anders schærström, 

lothar schelp, cecilia unge 

omslagsfotografi: sjöberg, www.sjobergbild.se 

tryck: sandvikens tryckeri, sandviken 2004

Innehåll 

hälsofrämjande arbete på arbetsplatser 3 

Förord ______________________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ____________________________________________________________ 7 

Summary __________________________________________________________________ 9 

Från arbetarskydd till hälsofrämjande arbetsplatser, Mats Bjurvald ____________________ 11 

Arbetsplatsen som arena för hälsoarbete, Ewa Menckel ____________________________ 15 

Referens __________________________________________________________________ 16 

Systematisk kunskapsöversikt om effektiviteten av program för att främja hälsan på 

arbetsplatser, Cecilia Unge, Lothar Schelp, Carina Källestål __________________________ 19 

Bakgrund __________________________________________________________________ 19 

Hälsofrämjande insatser på arbetsplatser ________________________________________ 19 

Syfte ______________________________________________________________________ 20 

Metod ____________________________________________________________________ 21 

Identifiering av relevanta studier ______________________________________________ 21 

Klassificering av relevanta översiktsartiklar ______________________________________ 22 

Referensgrupp ____________________________________________________________ 22 

Resultat ____________________________________________________________________ 22 

Övergripande hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande på arbetsplatsen, 

hälsoriskbedömning ________________________________________________________ 22 

Förebyggande av nack-/ryggbesvär och andra besvär relaterade till rörelseorganen, 

samt ergonomi ____________________________________________________________ 27 

Förebyggande av arbetsolycksfall, skador, säkerhetsfrämjande (inkl. säkerhetsbälte) 

och våld ________________________________________________________________ 30 

Insatser gällande kost/viktminskning, fysisk aktivitet och insatser mot hjärt-kärlsjukdomar och 

högt kolesterolvärde ________________________________________________________ 33 

Övrigt: interventioner mot rökning/tobak, stress, hiv/aids __________________________ 36 

Diskussion och slutsats ______________________________________________________ 38 

Referenser ________________________________________________________________ 42 

Hälsofrämjande arbetsplatser – vad kan man utläsa ur grå källor? Anders Schærström __ 47 

Bakgrund __________________________________________________________________ 47 

Frågeställningar och avgränsningar ____________________________________________ 47 

Sökprocessen ______________________________________________________________ 47 

Materialet ______________________________________________________________ 48 

Granskningsmetoder, datakällor, sökstrategi, fel och bortfall ________________________ 49 

Urvalskriterier ____________________________________________________________ 49 

Resultat – vad säger erfarenheten? ______________________________________________ 50 

Breda program ____________________________________________________________ 50

4 hälsofrämjande arbete på arbetsplatser 

Arbetsorganisation, medinflytande och samarbete ________________________________ 51 

Samverkan, arbetstagarinflytande ____________________________________________ 52 

Stresshantering ____________________________________________________________ 53 

Arbetstider ______________________________________________________________ 54 

Friskvård, livsstil __________________________________________________________ 55 

Hälsofrämjande utbildning __________________________________________________ 56 

Kompetensutveckling för bättre hälsa __________________________________________ 59 

Feedback, dialog __________________________________________________________ 60 

Diskussion ________________________________________________________________ 60 

Materialets användbarhet __________________________________________________ 60 

Förankring, planering, framgångsfaktorer ________________________________________ 61 

Rekommendationer ________________________________________________________ 62 

Referenser ________________________________________________________________ 62 

Grå litteratur, tabeller på inkluderade studier ____________________________________ 65 

Författare och referenspersoner ________________________________________________ 83 

Författare __________________________________________________________________ 83 

Referensgrupp ______________________________________________________________ 83 

Extrena granskare ____________________________________________________________ 83

Förord 

Den dramatiska ökningen av sjukfrånvaron under de senaste åren föranleder en kraftfull fråga till 

folkhälsovetenskapen – hur kan den arbetsrelaterade ohälsan förebyggas? I sin roll som kunskapscentrum 

har Statens folkhälsoinstitut i denna rapport summerat den vetenskapliga erfarenheten av 

vilka hälsofrämjande interventioner som är effektiva genom att göra en systematisk kunskapsöversikt 

av redan gjorda kunskapsöversikter (reviews). Likaså har den erfarenhet som rapporterats från olika 

försök till hälsofrämjande arbete på svenska arbetsplatser sammanfattats i en översikt av så kallad grå 

litteratur. 

Syftet är att stimulera till insatser som främjar hälsan på arbetsplatser så att trenden med de ökande 

ohälsotalen kan brytas. Naturligtvis är mycken erfarenhet inte fångad i denna rapport, dels är de 

originalartiklar i ämnet som publicerats i vetenskapliga tidskrifter inte sammanfattade, dels är 

sannolikt mycket av den praktiska erfarenheten på arbetsplatser av hälsofrämjande arbete inte 

sammanställd så att den går att sammanfatta och rapportera. Detta är emellertid ett första försök att 

peka på möjliga insatser för en bättre hälsa för alla som vistas på våra arbetsplatser. 

Rapporten är sammanställd av flera olika delar där olika författare varit inblandade. Inledningen med 

en historisk översikt av det hälsofrämjande arbetet på arbetsplatser har skrivits av Mats Bjurvald vid 

Statens folkhälsoinstitut. Ewa Menckel vid Arbetslivsinstitutet har gjort en inringning av begreppet 

hälsofrämjande arbete på arbetsplatser så som det kommit att brukas i Sverige. Cecilia Unge, Lothar 

Schelp och Carina Källestål, samtliga vid Statens folkhälsoinstitut, har sammanställt och bedömt de 

vetenskapligt publicerade kunskapsöversikterna och Anders Schærström, också vid Statens 

folkhälsoinstitut, har sammanställt och bedömt den så kallade grå litteraturen. 

Stockholm i oktober 2004 

Gunnar Ågren 

Generaldirektör 

hälsofrämjande arbete på arbetsplatser 5

Sammanfattning 


I inledningen beskrivs den historiska utvecklingen av omsorgen om hälsan på svenska arbetsplatser 

från 1900-talets början när den första arbetarskyddslagen tillkom. Det senaste tillskottet är utvecklingen 

av hälsofrämjande arbetsplatser som först nämndes under 90-talet. Begreppet hälsofrämjande arbete 

på arbetsplatser ringas in, dels som en internationell rörelse men framför allt som det utvecklats i 

Sverige. 

Syftet med den systematiska kunskapsöversikten om effekter av hälsofrämjande insatser på arbetsplatser 

var att undersöka effektiviteten av program/interventioner för att främja hälsan, vilka har 

beskrivits och bedömts i systematiska kunskapsöversikter (reviews). Med interventioner menas i 

rapporten alla typer av insatser och program för att främja hälsan (eller minska risken för ohälsa) på 

arbetsplatsen. I databaser för redan gjorda kunskapsöversikter och i databaser för originallitteratur 

söktes kunskapsöversikter inom ämnesområdet arbetsplats och hälsofrämjande arbete. Sökningarna 

omfattade åren 1990 till mars 2004 och resulterade i 110 kunskapsöversikter som granskades av två 

personer. Efter bedömning av kvalitet kvarstod 36 kunskapsöversikter som ligger till grund för denna 

rapport. Nio kunskapsöversikter behandlade övergripande hälsofrämjande insatser på arbetsplatser 

och av resultat i dessa kan man dra slutsatsen att de hälsofrämjande programmen är effektiva. Sex 

kunskapsöversikter behandlade förebyggande av nacke- och ryggbesvär och besvär relaterade till 

rörelseorganen. Bland dessa behandlade fyra ryggsmärtor och av dem kan man dra slutsatsen att 

träning är effektiv för att förebygga ryggsmärta. För övriga rörelseorganssymtom går inga slutsatser 

att dra. Åtta kunskapsöversikter behandlar arbetsolycksfall, skador, säkerhetsfrämjande och våld. Ett 

begränsat stöd finns för att interventioner kan vara effektiva för att minska antalet skador. Åtta 

artiklar behandlar kostförändringar och/eller viktminskning, fysisk aktivitet och insatser mot hjärtkärlsjukdomar 

och högt kolesterolvärde. Man kan konstatera att interventioner för fysisk aktivitet 

leder till ökad fysisk aktivitet hos arbetstagarna. För åtgärder i syfte att förebygga hjärt-kärlsjukdomar 

finns en försiktig optimism, framför allt om individuell rådgivning ingår i programmet. 

Interventioner för att minska kroppsvikten kan inte visa på några långtidseffekter. I gruppen med 

övriga kunskapsöversikter visade två att rökfria arbetsplatser minskar rökningen bland arbetstagarna. 

Stresshanteringsprogrammen var svåra att bedöma då de använde en mångfald av metoder. Vi kan 

också konstatera att områden som behöver utvecklas och studeras mera är organisatoriska förändringar 

av typen förändrad arbetstid och grupparbete. Åtgärder för att stärka den psykosociala 

hälsan är också få och bör ökas. Inte minst bör studier av insatser på organisationsnivå stimuleras. Det 

är också önskvärt att det utvecklas en praxis där insatsernas genomförande rapporteras mera. 

I den del av rapporten som redovisar så kallad grå dokumentation om hälsofrämjande interventioner i 

det svenska arbetslivet är utgångsmaterialet mycket skiftande till sin karaktär och kvalitet. De bygger 

på projekt från flera olika yrken och verksamheter. Det har utförts med mycket olika ambitioner och 

rapporterats med vitt skilda krav på utförlighet. Det är därför knappast möjligt att härleda någon 

generell kunskap om vissa interventioners användbarhet. Genomgången har emellertid varit värdefull 

på andra sätt. De enskilda projekt som påträffats kan var för sig vara av intresse. Sammanställningen 

har också gett uppslag som är värda att följa upp. 

Eftersom någon motsvarande studie baserad på grå dokumentation inte har gjorts tidigare så har 

projektet gett erfarenheter av själva tillvägagångssättet. Förutom kunskap om de resultat som enskilda 

interventioner har lett till har projektet gett ny kunskap om omfattningen och karaktären på de interventioner 

som förekommer i det svenska arbetslivet utan att vara vetenskapligt erkända genom att 

publiceras i internationella vetenskapliga tidskrifter. Det finns anledning att följa upp interventioner 

som ännu inte är avslutade och avrapporterade. För framtida studier baserade på grå dokumentation 

bör man överväga att använda mer preciserade sökbegrepp. Man ska vidare räkna med att vad som 

var grå dokumentation för några år sedan kan ha blivit vetenskapligt avrapporterad sedan dess.

Summary 


The introduction provides a description of the historical development of health protection and 

promotion at Swedish workplaces starting from the introduction of the first employee protection act at 

the beginning of the 20th century. The most recent addition to this development is the emergence of 

the concept of 'health-promoting workplaces' during the 1990s. 

The concept of health-promotion at the workplace is elucidated, both as an international movement 

but above all as it has developed in Sweden. The aim of this systematic knowledge review on the 

effects of health-promotion measures at the workplace was to examine the efficacy of various healthpromotion 

programmes/interventions, each of which has been described and evaluated separately. In 

this report, 'interventions' refer to all types of measures and programmes aimed at promoting health 

(or reducing the risk of ill-health) at the workplace. Searches for knowledge reviews on the subject of 

'workplaces and health-promotion' were made in databases of previously completed reviews and 

original literature. These covered the period 1990 - March 2004 and threw up 110 reviews, which 

were subsequently scrutinized by two people. An initial quality assessment screened out all but 36 

reviews, which form the basis of this report. Nine reviews dealt with general health promotion 

measures at the workplace and we can conclude from the results of these that health promotion 

programmes are effective. Six reviews dealt with the prevention of neck/back complaints and 

problems related to the motor organs. Four of these dealt specifically with back problems and we can 

conclude from their results that training is an effective way of preventing back pain. It is not possible 

to draw any conclusions regarding other motor organ symptoms. Eight knowledge reviews dealt with 

work accidents, injuries, safety promotion and violence. There was some support, though limited, for 

the premise that interventions can be an effective way of reducing injuries. Eight articles dealt with 

dietary changes and/or weight reduction, physical activity and measures to prevent cardio-vascular 

diseases and high cholesterol levels. We can establish that interventions promoting physical activity 

lead to employees becoming more active. Regarding measures aimed at preventing cardio-vascular 

diseases, there is cautious optimism especially if individual counselling is part of the programme. 

Weight reduction interventions do not point to any long-term positive effects. Among the remaining 

reviews, two indicated that no-smoking workplaces reduce smoking among employees. Stress 

management programmes were difficult to assess since they used a wide diversity of methods. We can 

also establish that areas in need of further development and study include organizational changes 

such as modified working hours and teamwork. Measures to strengthen psychosocial health are also 

few in number and should be increased. Studies of measures on the organizational level should be 

stimulated in particular. It would also be beneficial for implemented measures to be more thoroughly 

reported. 

The background material used in the section of this report presenting 'grey' documentation of healthpromotion 

interventions in Swedish working life is of varying character and quality. It is based on 

projects from several different occupations and industries. The aims of such projects have been very 

different and they have been reported with widely differing requirements for attention to detail. It is 

hardly possible therefore to derive any general knowledge about the usefulness of some interventions. 

The review has however been useful in other ways. The individual projects uncovered may well be of 

interest in themselves and the compilation has also thrown up some ideas that are worth further 

follow-up. 

Since no corresponding study based on grey documentation has been performed previously, the 

project has provided experience as to how such studies should actually be carried out. In addition to 

the knowledge of results from individual interventions, the project has also provided details on the 

scope and character of Swedish workplace interventions that have not been published in international 

science journals and hence are not scientifically recognized.


There is reason to follow up interventions that as yet have not been completed or reported. Regarding 

future studies based on grey documentation, we should consider using more precise search concepts. 

We should also remember that documentation classified several years ago as 'grey' may well have 

been scientifically reported since then.

Från arbetarskydd till hälsofrämjande arbetsplatser 

Mats Bjurvald 


Omsorgen om hälsan på Sveriges arbetsplatser har lång tradition. Redan för över hundra år sedan tillsattes 

den första yrkesinspektören. Den första arbetarskyddslagen tillkom 1912. Denna försiktiga 

början till reglering av förhållandena på svenska arbetsplatser var betingad dels av ett påfallande stort 

antal olyckor, ofta med dödlig utgång, och bedrövliga arbetsförhållanden i övrigt, dels av framväxandet 

av en allt starkare arbetarrörelse. 

Föreningen för arbetarskydd, numera omdöpt till Arbetsmiljöforum, bildades 1905 av några av 

samhällets dåtida stöttepelare. Man formulerade sin uppgift som att ”till förekommande av olycksfall 

i arbete och till förebyggande av förhållanden, som kunna menligt inverka på arbetarens liv och hälsa, 

söka väcka intresse för åstadkommande och begagnande av lämpliga skyddsanordningar”. Man insåg 

snart att man måste bredda verksamheten och engagera dem den berörde – arbetsgivarna och arbetstagarna. 

Parternas inflytande stärktes efter hand. 

I takt med att arbetarrörelsen växte sig allt starkare, ändrades såväl de politiska styrkeförhållandena i 

Sverige som kontaktytorna mellan arbetsgivarna och arbetarna. Svensk fackföreningsrörelse valde 

tidigt en reformistisk linje, krönt av Saltsjöbadsavtalet på 30-talet. Valet av samverkan snarare än 

konflikt gällde i särskilt hög grad frågorna om arbetarskydd och arbetsmiljö. Tidigt kom de att 

betraktas som ”partsneutrala” och systemet med samverkan utvecklades ytterligare. Det partsdrivna 

organet Arbetarskyddsnämnden, numera 

Prevent, tillkom 1942. Den nya arbetarskyddslagen och inrättandet av Arbetarskyddsstyrelsen 1949 

förstärkte detta ytterligare. Synen på samverkan inbegrep även staten, så kallad trepartssamverkan. 

I efterdyningarna av 1968 bidrog de intressemotsättningar som trots allt alltid funnits även inom 

arbetsmiljöområdet starkt till flera stora strejker, bland annat i malmfälten och i skogen. Efter några 

turbulenta år återetablerades samverkan som den helt dominerande modellen att lösa arbetsmiljöfrågor 

parterna emellan. 

Även om det fram till 70-talet funnits vissa hälsofrämjande inslag i arbetarskyddsarbetet, inte minst 

genom den dåtida kvinnliga yrkesinspektionen och dess efterföljare, rörde sig arbetet mest om att 

förebygga olycksfall och vissa yrkessjukdomar. Perspektiven vidgades i och med utarbetandet av en 

ny arbetsmiljölag, vilken trädde i kraft 1978. Bytet av begreppet arbetarskydd mot arbetsmiljö 

markerade en utvidgning av ambitionerna. Från den fackliga sidan fästes stora förhoppningar på att 

den nya lagen (AML) tillsammans med den ungefär samtida medbestämmandelagen (MBL) skulle 

flytta fram arbetstagarsidans positioner markant. Inte minst gällde det de så kallade psykosociala 

frågorna, som bland annat handlade om inflytandet över arbetet och arbetstakten och möjligheterna 

till utveckling. 

AML måste betraktas som en klart progressiv lag, med vittgående skrivningar om att arbetet inte bara 

ska vara fritt från risker för olycksfall och ohälsa utan även ge möjligheter till personlig och 

yrkesmässig utveckling. Lagen är dock en ramlag och skrivningarna är mer av målsättningskaraktär 

än direkt bindande. AML preciseras genom föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen, numera 

Arbetsmiljöverkets huvudkontor. I såväl själva lagtexten som i föreskriftssammanhang betonas 

vikten av samverkan mellan arbetsmarknadens parter och därigenom har också parterna tilldelats ett 

stort inflytande. Ett exempel på detta är att det ännu inte lagts fast några föreskrifter om arbetets 

organisering, då arbetsgivarsidan i princip inlagt sitt veto mot detta alltsedan lagens tillkomst. 

Sverige är på intet sätt unikt vad gäller regler för samverkan om den arbetsrelaterade ohälsan. Det 

som utmärker Sverige är den höga fackliga anslutningsgraden och därmed den fackliga styrkan, även


förstärkt av det fackligtpolitiska samarbetet LO-SAP. På det europeiska planet manifesteras detta 

genom EU:s ramdirektiv från 1989, implementerat i Sverige genom föreskrifterna om systematiskt 

arbetsmiljöarbete (SAM). Här ställs krav på arbetsgivare att anordna ett systematiskt arbetsmiljöarbete 

i samverkan med representanter för arbetstagarna. 

Företagshälsovården (FHV) är en viktig resurs för värnandet av hälsa i arbetslivet. Den började 

byggas upp inom ett antal medvetna bruksföretag redan under 40-talet och hade sin glansperiod på 

70- och 80-talen. I och med slopandet av statsstödet i början av 90-talet förändrades FHV:s arbete 

markant och numera säljs tjänsterna i fri konkurrens på en öppen marknad. Icke desto mindre knyts 

ofta stora förhoppningar till FHV att den ska kunna vara en viktig samhällelig resurs för förebyggande 

och rehabilitering. Den nu pågående FHV-utredningen presenterar förhoppningsvis en 

fungerande lösning på samhällsintressena i FHV. 

Det grundläggande systemet för värnande och utveckling av hälsa i det svenska arbetslivet är således 

en samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, de senare oftast representerade via sina fackliga 

organisationer, med huvudansvaret åvilande arbetsgivaren och med AML som utgångspunkt och bas. 

Detta grundsystem har dock ofta kompletterats med andra hälsoorienterade insatser med 

utgångspunkt i arbetsplatsen. Hela korporationsidrotten (Korpen) vilar på sådan grund, på många 

större företag har funnits (och finns fortfarande till viss del) företags- eller kamratföreningar med 

olika inriktning, men oftast med arbetstagarnas utveckling och hälsa i fokus. Ett exempel är ALNAverksamheten 

mot alkohol och narkotika. På senare år har företeelser som Employee Assistance 

Program (EAP) och Corporate Social Responsibility (CSR) börjat dyka upp, än så länge mer i 

debatten än i praktiken. Allt fler företag/organisationer erbjuder dock sina anställda olika tjänster, 

utöver vad som FHV traditionellt tillhandahåller. 

I mitten av 80-talet kunde noteras spirande ambitioner från nya yrkesgrupper att nalkas arbetsplatsen 

som arena för hälsofrämjande insatser. Begreppet friskvård blev vanligare och en och annan hälsopedagog 

knöts till större företags personalavdelningar. Terapeuter av skilda slag, nutritionister, 

massörer och andra kroppsbehandlare försöker etablera sig som en del av FHV eller komplement till 

densamma. Flertalet av dessa ”nya” kategorier har ett renodlat individfokus, till skillnad från ”det 

gamla systemet” inklusive FHV. 

Begreppet hälsofrämjande arbetsplatser dök upp i Sverige först i mitten på 90-talet. Med visst stöd 

från EU startades 1996 the European Network for Workplace Health Promotion, vilket så småningom 

kom att översättas till svenska som det europeiska nätverket för hälsofrämjande arbetsplatser. I 

nätverket möttes delvis andra kategorier än de som av hävd ingick i ”arbetsmiljösystemet”. Från 

svensk sida var till exempel Arbetslivsinstitutet och Riksförsäkringsverket de mest aktiva, medan 

Arbetsmiljöverket och partssystemet helt stod vid sidan. För närvarande pågår aktiviteter för att på 

bästa sätt utnyttja befintliga resurser oavsett om de tillhör det traditionella arbetsmiljösystemet eller 

hör till kretsen kring nätverket för hälsofrämjande arbetsplatser. Arbetslivsinstitutet Syd i Malmö är 

svensk knutpunkt för det europeiska nätverket. 

Under de senaste åren har många velat lyfta fram begrepp som friskfaktorer, långtidsfrisk, hälsofrämjande 

etc., alltså en fokusering på främjandet av hälsa i stället för förebyggande av ohälsa. 

Perspektivförskjutningen är än så länge mer diskuterad än realiserad i praktiken, men många hävdar 

att ett positivt, främjande fokus är viktigt för att nå framgång i kampen för hälsa. 

Vilka problem har fokuserats i Sverige de senaste 50 åren? Grovt uttryckt kan historien tecknas så här: 

• 50- och 60-talen; tekniska arbetarskydd, förebyggande av maskin- och fallolyckor. 

• 70-talet; den kemiska yrans decennium, det ena larmet avlöste det andra; asbest, vinylklorid, 

lösningsmedel, reabränsle, bekämpningsmedel etcetera. 

• 80-talet; belastningsskadorna började uppmärksammas som den absolut vanligaste besvärstypen, 

visst genomslag för psykosociala problemställningar.


• 90-talet; EU-anpassning och systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM), mot slutet av decenniet 

explosionen av långtidssjukskrivningarna. 

• 2000-talet; långtidssjukskrivningarna, psykosociala aspekter som stress, utbränning, utmattningsdepressioner 

etcetera, hälsofrämjande, eventuellt friskvård. 

I ett samhälleligt perspektiv har hälsan i arbetslivet betraktats som hörande till arbetsmarknadens 

spelplan snarare än hälsovårdssystemet. Arbetsmiljö- och arbetshälsofrågor sorterar genomgående 

under arbetsmarknadsdepartement eller motsvarande och inte under social- eller hälsovårdsdepartement. 

I Sverige har vi förvisso i dag en arbetsmarknadsminister med ena foten i Näringsdepartementet 

och den andra i Socialdepartementet, men det är en relativ nymodighet. Inom EU 

sorterar arbetsmiljöfrågorna, till exempel den europeiska arbetsmiljöbyrån i Bilbao, under DG 

Employment and Social Affairs och inte under DG Health and Consumer Protection. Till yttermera 

visso är det delvis olika yrkeskategorier som sysslar med arbetsrelaterad hälsa respektive folkhälsa. 

Det medför att det kan finnas vissa informations- och kunskapsluckor på respektive håll som gör att 

tillgängliga resurser inte används optimalt. En stor och angelägen uppgift för framtiden är att söka få 

till stånd ökad kunskap, förståelse och praktisk samverkan mellan ”det traditionella arbetsmiljö- 

Sverige” och aktörer som nalkas arenan arbetsplatsen från ett annat håll med något annorlunda 

perspektiv med inriktningen att bearbeta individ-, grupp- och organisationsnivåerna samordnat. 

En aspekt som rör denna kunskapsöversikt är att den är gjord mer utifrån ett folkhälsoperspektiv än 

ett arbetsmiljödito. Det innebär att det kan finnas intressanta erfarenheter, rapporter och kunskaper 

som inte fångats upp då de antingen inte haft hälsofrämjande som uttalat mål eller är publicerade i 

andra tidskrifter och sammanhang än de som hör till den vetenskapliga disciplinen folkhälsa.

Arbetsplatsen som arena för hälsoarbete 

Ewa Menckel 


”Hälsa ses som ett mycket eftersträvansvärt mål av de flesta människor. Kanske det mest eftersträvansvärda. 

En bibehållen hälsa är en förutsättning för så mycket annat” står det i skriften Den nya 

folkhälsopolitiken av Gunnar Ågren (1). 

Arbetslivet har en avgörande betydelse för folkhälsan. Insikten om att hälsan aldrig kan ses frikopplad 

från människors totala livssituation har blivit alltmer tydlig mot bakgrund av den dramatiska 

ökningen av ohälsan i Sverige. Även om orsakerna till ohälsan bara till en del anses bero på förhållanden 

på arbetsplatsen, måste vi diskutera på vilket sätt vi kan skapa hälsofrämjande processer 

som leder till goda och utvecklande livsmiljöer. Det är också ett av skälen till att ”arena arbetsplatsen” 

alltmer kommit i fokus i folkhälsoarbetet. 

Vad innebär det då att skapa hälsofrämjande processer i arbetslivet? Vilka praktiska erfarenheter 

finns? Vilka insatser har genomförts och vilka insatser är effektiva? Vad kan forskningen bidra med? 

Detta är några av de frågor som diskuteras i denna kunskapssammanställning om hälsofrämjande 

arbete. I inledningen beskrivs några personliga erfarenheter av det svenska arbetet med att skapa 

hälsofrämjande processer på arbetsplatsen inom ramen för det Europeiska nätverket för hälsofrämjande 

arbetsplatser (för mer detaljerad information, se referens 2, 3). 

Det är framför allt två begrepp som är intressanta att lyfta fram när vi talar om hälsa och ohälsa. Dessa 

två är promotion och prevention – främjande och förebyggande. En viktig skillnad mellan dessa 

begrepp är att prevention oftast riktas mot en specifik riskgrupp och inkluderar att identifiera, utesluta 

och/eller minska risker för skador och ohälsa. Promotion fokuserar mer på att skapa stödjande 

miljöer med möjligheter och förutsättningar till bättre hälsa för alla, till exempel på en arbetsplats. 

Det förebyggande och det främjande synsättet på hälsa kompletterar varandra; det ena synsättet utesluter 

inte det andra. 

Trots det ökade intresset för hälsofrämjande insatser på arbetsplatsen råder det osäkerhet om vad 

detta innebär i praktiken. Det finns inte heller någon svensk strikt definition, vilket skapar förvirring 

och oklarhet. Ofta används begreppet friskvård eller psykosocialt arbetsmiljöarbete. Friskvård är 

dock alltför begränsat, eftersom det för tankarna till individbaserade livsstilsfrågor som rökning, 

motion etcetera. Att tala om psykosocialt arbetsmiljöarbete är också begränsande, men åt andra 

hållet, eftersom det för tankarna bort från enskilda individers livsstil och behov. Det hälsofrämjande 

arbetet måste hamna någonstans mittemellan. 

I det hälsofrämjande arbetet kan ingå allt som syftar till att understödja eller verka för att människor 

mår bra. En stor mängd faktorer både inom och utanför arbetsplatsen kan därför ses som hälsofrämjande. 

I praktiken kan hälsofrämjande arbetsplatser innebära att ansvar läggs på enskilda 

individer. Men det kan också innebära att förändringar i miljön vidtas som inte kräver något alls från 

den enskilda individen. Nyckelorden för hälsofrämjande på arbetsplatsen är ledarskap, resurser och 

egen kraft. Det gäller också att se det hälsofrämjande arbetet som en process, det vill säga något som 

startar, fortsätter och ständigt utvecklas. 

Inom ramen för det europeiska nätverket för hälsofrämjande på arbetsplatsen genomfördes under 

åren 1998–1999 ett antal hälsofrämjande projekt i Sverige och i de 15 medlemsstaterna i EU. Fyra 

företag och organisationer valdes i en första omgång ut att representera ”goda exempel” i Sverige 

enligt bestämda kriterier. Våren 2002 gjordes en uppföljning av arbetet i dessa företag. Hade de fortsatt 

med sina hälsofrämjande insatser? Vilka erfarenheter hade de? Vad ville de lyfta fram och delge 

andra?


Uppföljningen visade att samtliga hade fortsatt med sitt hälsofrämjande arbete. De var mer uppmärksamma 

än tidigare på vad förändringar i organisationen och anställdas hälsa kunde innebära. 

Flera talade om ett nytt ”hälsotänk” i organisationen. Detta hade ofta också resulterat i utarbetandet 

av ny policy och handlingsplaner för arbetsmiljöarbetet, i vilket ingick hälsa, hälsomål och hälsomått. 

Flera hade numera minst årligen återkommande kartläggningar av hälsoläget i företaget. Hälsorelaterat 

arbete dokumenterades, följdes upp och utvärderades kontinuerligt på ett mer systematiskt 

sätt än tidigare. Ett av företagen gjorde detta också i ekonomiska termer. De hade på olika sätt delat 

med sig av sina erfarenheter till andra genom att till exempel ingå i regionala nätverk för hälsofrämjande 

arbetsplatser eller deltagit i temadagar och konferenser kring hälsa/ohälsa. Några hade 

utvecklat särskilda ledarskapsprogram i vilka ingick utbildning i hälsofrämjande. 

Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga företag och organisationer var mer aktiva i sitt 

hälsoinriktade arbete än vad de var när de utsågs att representera ”goda exempel” från Sverige 1999. 

De hade framför allt arbetat på lokal nivå, de hade utgått från sina egna verksamheter och utvecklat ett 

hälsofrämjande arbete som passade just dem. Några av dem hade använt den så kallade Luxemburgdeklarationen 

(2), utvecklad inom det europeiska nätverket, som checklista och inspiration för att på 

den lokala nivån diskutera och bestämma vad hälsofrämjande skulle kunna stå för på deras arbetsplats. 

Förutom lokal förankring och gemensam syn, sågs ledningens stöd som avgörande för ett 

framgångsrikt hälsofrämjande arbete (4). 

En viktig aspekt i det hälsofrämjande arbetet är vidmakthållandet. De hälsofrämjande insatserna 

måste vara varaktiga för att det ska upplevas som hälsofrämjande. Enstaka projekt som har tidsmässiga 

begränsningar och som endast verkar under kort tid är inte hälsofrämjande, om de inte 

implementeras med avsikt att vidmakthållas i verksamheten. 

Den svenska forskningen har med hjälp av kvantitativa och kvalitativa metoder kommit långt när det 

gäller att identifiera ohälsans utbredning och orsakerna till denna. Kunskapen om vilka faktorer som 

orsakar ohälsa respektive främjar hälsa finns. Det är kunskapen om processerna, implementeringsarbetet 

och effekterna, ”vad som leder till vad och i vilka sammanhang”, som saknas. I denna aspekt 

är det viktigt att föra fram goda exempel på arbetsplatser som arbetar hälsofrämjande. Det är dock än 

mer viktigt att följa upp arbetet och att utveckla uppföljnings- och utvärderingsmetoder och mått för 

att kunna bedöma och lyfta fram viktiga resultat och erfarenheter, så att andra kan ta vid och fortsätta 

arbetet. 

Den uppföljning av det hälsofrämjande arbetet på fyra företag som presenterats ovan, var inte en 

uppföljning eller utvärdering i strikt vetenskaplig mening (5). Den är en systematisk sammanställning 

av erfarenheterna av det hälsofrämjande arbetet i dessa företag. De som hade att ”utvärdera” 

detta arbete var de som hade att fortsätta och/eller besluta om det och det var deras syn på effekterna 

av det hälsofrämjande arbetet under de fyra år som gått som lyftes fram. Detta är en viktig aspekt i all 

utvärdering och en aspekt som också betonas i denna rapport. 

Kunskap är det enda man kan ge bort och ändå behålla. Vad som är hälsofrämjande på arbetsplatsen 

och i människors hela livssituation är viktigt att sprida till andra. Denna sammanställning om 

effekterna av hälsofrämjande arbete, som nu ges ut av Folkhälsoinstitutet, är ett viktigt bidrag till 

ökad kunskap. 

Referenser 

1. Ågren G. Den nya folkhälsopolitiken. Nationella mål för folkhälsan. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 

2003. 

2. Menckel E, Österblom L. Hälsofrämjande processer på arbetsplatsen. Om ledarskap, resurser och 

egen kraft. Stockholm: Arbetslivsinstitutet; 2000.


3. Menckel E, Österblom L. Managing Workplace Health. Sweden meets Europe. Stockholm: 

Arbetslivsinstitutet; 2002. 

4. Menckel E, Österblom L. Ledningssystem för hälsosamma arbetsplatser. I: Johansson J, Frisk K, 

red. Framtidens arbets- och tillsynsarbete – en antologi. Lund: Studentlitteratur; 2004. 

5. Menckel E. Evaluation of workplace health activities – some basic questions and examples. I: 

Leino T, ed. Workplace Health Promotion – a Nordic perspective. Helsinki: NIVA; 2004.

Systematisk kunskapsöversikt om effektiviteten av 

program för att främja hälsan på arbetsplatser 

Cecilia Unge, Lothar Schelp, Carina Källestål 

Bakgrund 

Statens folkhälsoinstitut är ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på folkhälsoområdet. 

Mot bakgrund av den ökande sjukfrånvaron är kartläggning av kunskaps- och forskningsbehov 

om hur man kan arbeta med hälsofrämjande processer på arbetsplatser en viktig uppgift. 

För att beskriva de mest effektiva interventionerna och faktorer som kan påverkas för att främja 

hälsan på arbetsplatser har Statens folkhälsoinstitut genomfört ett projekt med målsättningen att 

inventera, analysera och sammanställa svenska och internationella studier om interventioner för att 

främja hälsan på arbetsplatser. Resultatet beskrivs i denna rapport som är en kunskapsöversikt 

baserad på internationellt publicerade översiktsartiklar. Kunskapsöversikten har utförts systematiskt 

i enlighet med den handbok som FHI publicerat för systematiska kunskapsöversikter (1). 

I denna rapport beskrivs också resultatet av insamlingen och bedömningen av ”grå litteratur” på 

området, i första hand svenska rapporter om avslutade och pågående pro-jekt. En kunskapsöversikt 

baserad på originalstudier om effekter av hälsofrämjande arbete på sjukhus och andra vårdinrättningar 

publicerades hösten 2003 (2). En kunskapsöversikt av originalstudier om interventioner 

för att främja hälsa på samtliga arbetsplatser saknas för att bilden ska bli fullständig. 

Den pågående utvecklingen i arbetslivet gör att arbetsmarknaden och arbetskraften blir alltmer 

differentierad. Den arbetsrelaterade hälsoutvecklingen har varit oroande och den arbetsrelaterade 

ohälsan är mycket ojämnt fördelad i befolkningen. I Sverige var 14 procent av befolkningen i åldern 

20–64 år sjukskrivna eller i permanent förtidspension år 2003 (4). Under slutet av 1990-talet och 

början av 2000-talet har antalet långtidssjukskrivningar ökat kraftigt. Ökningen är störst för 

yrkesgrupper inom sjukvård, utbildning, polis och annan offentlig verksamhet. Kvinnor är överrepresenterade 

i sjukskrivnings- och arbetsskadestatistiken (4). 

Hälsofrämjande insatser på arbetsplatser 


Hälsofrämjande på arbetsplatser inkluderar de ansträngningar som sker i alla sammanhang där 

individer arbetar, och som syftar till att öka välbefinnandet och hälsa. Hälsofrämjande på arbetsplatser 

befattar sig med orsaker till ohälsa, men fokuserar på möjligheter till god hälsa. Hälsofrämjande 

på arbetsplatser syftar till att möjliggöra för arbetande människor att utveckla en god hälsa 

och goda hälsorelaterade beteenden (5). 

Inom EU utarbetades 1995 på uppdrag av kommissionen en integrerad plan för hälsofrämjande 

arbete på arbetsplatser. Huvuduppgiften var att bilda ett nätverk mellan länderna baserat på artikel 

129 i fördraget för EU och Hälsofrämjande programmet. Ett sådant nätverk etablerades 1996. Syftet 

med nätverket är att diskutera och arbeta med angelägna områden med anknytning till hälsofrämjande 

på arbetsplatser samt att identifiera och sprida goda exempel. I nätverket ingår representanter 

från alla 15 medlemsstater samt Island, Norge, Schweiz, Rumänien, Tjeckien, Ungern och 

Bulgarien. 

År 1997 antogs Luxemburgdeklarationen för hälsofrämjande på arbetsplatser (Work Health 

Promotion) i Europeiska unionen, baserat på ett policydokument som hade utarbetats av nätverket. 

Två faktorer utgör grunden för den aktuella verksamheten för hälsofrämjande på arbetsplatser. Den


första är ramverksdirektivet för hälsa och säkerhet (Council Directive 89/391/EC), vilket lade 

grunden till en ny inriktning av det traditionella arbetsmiljöarbetet när det gäller lagstiftning och 

praktik. Den andra är den ökade inriktningen mot att se arbetsplatserna som en arena för folkhälsan. 

Begreppet hälsofrämjande arbete (eller insatser) är en strategi inom folkhälsoarbete som syftar till att 

skapa gynnsamma förutsättningar för hälsa. WHO har definierat hälsofrämjande insatser som ”en 

process som gör det möjligt för individer likväl som för samhället att öka kontrollen över de faktorer 

som påverkar hälsan och därigenom förbättra det allmänna hälsotillståndet”. Hälsofrämjande 

insatser förutsätter ett brett och tvärsektoriellt samarbete mellan myndigheter och organisationer. 

Insatserna utförs på de arenor i samhället där människor lever och verkar. 

Stödjande miljöer för hälsa utgörs bland annat av bra boendemiljöer och hälsofrämjande arbetsplatser. 

Hälsofrämjande arbete syftar även till att stimulera människor att välja goda levnadsvanor, att 

stärka den personliga identiteten och ge stöd till utvecklingen av den egna problemlösningsförmågan. 

Det finns olika strategier för hälsofrämjande arbete som policyutveckling, utveckling av lagar och 

regleringar, omorientering av organisationer, mobilisering och utveckling av självbestämmande 

(empowerment). För att nå långsiktiga och goda resultat med det hälsofrämjande arbetet är det av stor 

vikt att inkludera de förhållanden och de komplexa samspel mellan individ, situation och övergripande 

strukturella förhållanden som påverkar människors hälsa. 

Arbetslivet spelar en stor roll för individens livssituation och hälsa. När man använder arbetsplatsen 

som arena för hälsofrämjande insatser är det viktigt att knyta an till det arbetsmiljöarbete som pågår 

och försöka att ”vidga arenan”. Detta skulle i ett folkhälsoperspektiv kunna innebära att man inkluderar 

både betalt och obetalt arbete samt människors livsvillkor och livsstil. Det finns flera synsätt 

om vad hälsofrämjande insatser på arbetsplatser kan innebära. Begreppet hälsofrämjande arbetsplatser 

kan mycket väl inkludera socialt stödjande arbetsklimat, självstyrande grupper och flexibel 

arbetstid. 

Arbetsplatsen kan även ses som en arena för hälsofrämjande insatser riktade mot en viss yrkesgrupp 

som är utsatt för särskilda hälsorisker eller har en ogynnsam hälsoutveckling. Att utveckla arbetsplatsen 

till att vara en stödjande miljö som främjar hälsa innebär att man också inkluderar och 

integrerar strukturella insatser i arbetet. Man bör till exempel arbeta på individ-, grupp- och organisationsnivå 

samtidigt. 

Projektet HAK (Hälsa, Arbetsliv, Kvinnoliv) som stötts av FHI är exempel på en satsning som syftade 

till att främja hälsan för kvinnor anställda inom vård och omsorg. Satsningen pågick i tre år under 

1998–2000. Bakgrunden till utvecklingsprojektet var den höga sjukfrånvaron för kvinnor som 

arbetar inom vården. Olika metoder som stärker kvinnornas hälsa på såväl individ-, grupp- som 

organisationsnivå utvecklades och provades. En utvärdering av satsningen genomfördes 2002 (6). 

Flera lokala och regionala utvärderingar är också genomförda. 

Syfte 

Syftet med kunskapsöversikten var att undersöka effektiviteten av program/interventioner för att 

främja hälsan på arbetsplatser, vilka har beskrivits och bedömts i systematiska kunskapsöversikter 

publicerade i internationella refereebedömda vetenskapliga tidskrifter (reviews). Med interventioner 

menas alla typer av insatser och program för att främja hälsan (eller minska risken för ohälsa) på 

arbetsplatsen. 

Det fanns även ett särskilt intresse att fånga in övergripande studier som kombinerat arbetsorganisations- 

och arbetsmiljöförbättringar i syftet att främja hälsan (minska risken för ohälsa) bland 

personalen på arbetsplatser.

Förutom att identifiera vilka interventioner som kan vara effektiva, var också syftet att identifiera 

forskningsbehov inom ämnesområdet. 

Metod 

Identifiering av relevanta studier 

Metoden för sökning i databaser och granskning av översiktsartiklar utgick ifrån en handbok 

producerad av Statens folkhälsoinstitut angående sammanställning av redan gjorda kunskapsöversikter 

om interventioner inom folkhälsoområdet (1). 

Sökningarna inleddes i de databaser som inkluderar redan gjorda kunskapsöversikter: Cochrane 

Library (Cochrane Database of Systematic Reviews), DARE (Database of Abstracts of Reviews of 

Effectiveness), Center for Disease Control (CDC) Community guide, NICE, HSTAT, Evidence Base 

2000, EPPI-Centre (Evidence for Policy and Practice information Co-ordinating Centre), CHID (The 

Combined Health Information Database), SBU och TRIP. Pågående kunskapsöversikter söktes i 

Controlled Clinical Trials. Därefter utfördes sökningar i databaser för originalstudier: PubMed, 

ERIC, LIBRIS, PsycINFO och slutligen SSCI. 

Sökord för kunskapsöversikten var: workplace, worksite, health promotion, health promoting, health 

education, health interventions, organizational intervention, occupational health, evaluation, 

program evaluation, effectiveness, health outcomes, outcome and process assessment, policy, policy 

evaluation, research, review, literature review, systematic review, systematic analysis. 

Sökningen omfattade åren 1990–2002 och genomfördes mellan 29 maj 2002 och 4 juli 2002. En uppdatering 

av dessa sökningar gjordes i mars 2004 för perioden maj 2002 till mars 2004. 

Databassökningarna genomfördes av två personer (en av författarna ingick). Följande kriterier 

användes vid identifiering av relevanta översiktsartiklar. 

1. Population Yrkesarbetande, arena arbetsplats – alla typer av arbetsplatser 

2. Insatser Alla. Vid samhällsinriktade insatser där arbetsplatsen förekom som en del av flera 

arenor uteslöts artikeln, förutom där arbetsplatsen utgjorde en stor del av interventionen. 

Interventioner om enbart rökavvänjning på arbetsplatsen exkluderades, 

däremot ingår till exempel interventioner om en rökfri arbetsplats, det vill säga 

policyinriktade interventioner. 

3. Utfall Självupplevd hälsa, beteendeförändringar som påverkar hälsa, sjukfrånvaro, hälsomått 

– fysisk hälsa, hälsomått – psykisk hälsa, skador. 

4. Studiedesign Alla. 

Efter att dubletter tagits bort identifierats 106 relevanta översiktsartiklar som beställdes i fulltext. 

Genom personlig kontakt tillkom en ny artikel. I den kompletterande sökningen under våren 2004 

identifierades tre översiktsartiklar varav en inkluderades. De 110 översiktsartiklarna lästes av två 

personer och bedömdes utifrån om översiktsartiklarnas överensstämde med frågeställningen, 

kriterierna och kvaliteten med avseende på systematik enligt dessa slutsatser: 

1. Inkluderas i denna rapport 

2. Utesluts 

3. Inkluderas i delar eller som bakgrund. 



Klassificering av relevanta översiktsartiklar 

Efter genomläsningen kvarstod 43 översiktsartiklar som båda personerna enades om att de skulle 

inkluderas i sin helhet. Flera översiktsartiklar uteslöts på grund av felaktigt årtal (det vill säga 

översiktsartiklar med datum före 1990 som av någon anledning ändå kom med i sökresultatet). Dessa 

43 översiktsartiklar granskades igen av de två författarna (en av de ursprungliga personerna slutade 

arbetet i detta skede) enligt ett kvalitetsprotokoll för sammanställning av redan gjorda kunskapsöversikter 

(1). 

Med hjälp av protokollet bedömdes bland annat hur systematisk översikten var när det gäller hur man 

rapporterat om sökår, sökta databaser och kriterier för inklusion och exklusion. Vidare bedömdes den 

vetenskapliga kvaliteten och om man rangordnat eller kategoriserat de ingående studierna. 

Protokollet tar också upp hur man hanterat systematiska fel och om man har tagit hänsyn till dessa i 

sina slutsatser, samt hur relevanta slutsatserna är för en svensk population. 

De båda författarnas granskningar jämfördes och diskuterades tills konsensus uppnåddes med 

avseende på beskrivningen av översiktsartiklarna. Efter granskningen exkluderades ytterligare sju 

översiktsartiklar. Slutligen ingår således 36 översiktsartiklar i sin helhet i denna kunskapsöversikt (se 

tabell 1–5). Vilka översiktsartiklar som har exkluderats och orsak till exklusion finns också redovisat 

(tabell 6). 

De 36 översiktsartiklarna delades in i fem ämnesområden (antal artiklar inom parantes): 

1. Övergripande hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande på arbetsplatsen, hälsoriskbedömning 

(9). 

2. Förebyggande av nack-/ryggbesvär och andra besvär relaterade till rörelseorganen, samt 

ergonomi (6). 

3. Förebyggande av arbetsolycksfall, skador, säkerhetsfrämjande (inklusive säkerhetsbälte) och 

våld (8). 

4. Insatser för kost/viktminskning, fysisk aktivitet och insatser mot hjärt-kärlsjukdomar och högt 

kolesterolvärde (8). 

5. Övrigt: interventioner mot rökning/tobak, stress, hiv/aids (5). 

Översiktsartiklarna klassificerades enligt följande: författare, ursprungsland, typ av intervention/er, 

ekologisk nivå där studien utförts, typ av utfall, sökta år, antal originalartiklar, resultat/slutsats och 

eventuella kommentarer (tabeller 1–5). 

Referensgrupp 

Det har funnits en referensgrupp knuten till arbetet med denna rapport. Deltagarna är forskare inom 

arbetslivs- och folkhälsoområdet (fyra externa personer och en person som arbetar på Statens folkhälsoinstitut). 

Gruppen har följt arbetet och har haft möjlighet att lämna synpunkter på arbetet, 

genomförande och på innehållet i rapporten. 

Resultat 

Övergripande hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande på arbetsplatsen, hälsoriskbedömning 

I denna grupp identifierades nio översiktsartiklar med publiceringsår från 1994 till 2001 varav sex 

publicerats i USA och tre i Storbritannien. En författare, Pelletier, uppdaterar regelbundet kunskapsöversikter 

i en serie med samma titel. Den fjärde (1995–1998) och den femte (1998–2000) uppdateringen 

är inkluderade i denna kunskapsöversikt (7, 9). Två av de tidigare översikterna påträffades


i litteratursökningen (45, 50) men de uteslöts i den slutgiltiga granskningen då dessa översikter inte 

bedömdes som systematiska och i dessa översiktsartiklar saknas metodbeskrivning och bedömning 

av effektiviteten av de ingående interventionerna (tabell 6). Det är värt att nämnas att denne författare 

har ursprungsland för artikeln som inklusionskriterium och endast översiktsartiklar från USA 

accepteras. 

Wilson och medarbetares artikel (13) utgör en grundartikel i en serie av kunskapsöversikter om 

hälsofrämjande insatser på arbetsplatsen, av vilka några är inkluderade i denna översikt (12, 42). 

Artikeln beskriver metoden för kommande översiktsartiklar. Författarna använder sig av ett särskilt 

skattningssystem för bedömning av inkluderade artiklar och för en sammanfattande bedömning av 

ämnet. Detta skattningssystem återfinns i många andra översiktsartiklar i denna serie. För bedömning 

av hela litteraturen använder författarna följande termer (i fallande skala): ”starka bevis” (conclusive), 

”acceptabel” (acceptable), ”antydande” (indicative), ”tvetydig” (suggestive) och ”svag” (weak). 

Samtliga nio översikter behandlar övergripande hälsofrämjande och förebyggande insatser, nästan 

uteslutande på individnivå. I en del fall görs också försök till bedömning av kostnadseffektiviteten av 

insatserna. Översikten av Riedel och medarbetare (8) skiljer sig från övriga systematiska kunskapsöversikter 

då den studerar effekten på produktivitet och på kostnaden. 

Fem av de nio översikterna har uppgifter om vilka originalartiklar som inkluderats. I dessa fem är få 

originalartiklar desamma i flera översikter med undantag av översikten av Peersman och medarbetare 

(11) och översikten av Heaney och Goetzel (12), som har refererat till samma tio originalartiklar. Två 

originalartiklar är de samma i översikterna av Oakley (15) och Peersman (11). 

Man kan se att de tidigaste översikterna anger att inga slutsatser kan dras då metoderna använda i 

originalartiklarna är för svaga eller för få studier ligger till grund för slutsatsen. Slutsatserna övergår 

över tid till att bli svagt och försiktigt optimistiska om effekter av övergripande hälsofrämjande 

program på arbetsplatser, för att i de senaste översikterna ange moderata till starka bevis för 

effektivitet. Slutsatsen blir att de hälsofrämjande program som använder en övergripande strategi för 

att öka hälsan hos arbetstagarna i dag kan visa effektivitet och också kostnadseffektivitet, även om de 

senare bevisen syns svagare. 

Flera av översikterna pekar på vikten av att erbjuda individuell riskreduktion för högriskanställda 

som ett avgörande innehåll i programmen för att erhålla effektivitet (7, 12). En översikt studerar 

effekten av hälsoriskbedömningar som görs innan interventionerna sätts in och drar slutsatsen att 

dessa är viktiga för övergripande hälsofrämjande insatser. 

En översikt (10) bedömer framför allt hur man i insatserna tagit hänsyn till arbetstagarnas intressen, 

det vill säga gjort någon typ av behovsanalys. Man anger att olika typer av så kallat partnerskap är 

viktigt för att interventionen ska bli effektiv.


Tabell 1. Övergripande hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande på arbetsplatsen, hälsoriskbedömning 

Resultat/slutsats Kommentarer 

Intervention/er Nivå* Utfall Sökta år 

Antal originalartiklar 

Författare 

Land (ref. nr) 

5:e uppdateringen i en serie. 

1998–2000 

Hälsorelaterade utfall 

Kostnad 

Individ, 

arbetsplats 

Även studier med kvasiexperimentell 

design ingår i 

denna uppdatering. 

Moderata till starka bevis för att omfattande 

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande program 

har utvecklats till att visa både klinisk effektivitet 

och kostnadseffektivitet. Att erbjuda individuell 

riskreduktion för högriskanställda inom ramen för 

ett övergripande program utgör en kritisk punkt för 

effektiviteten av interventioner på arbetsplatser. 

15 artiklar 

Övergripande 

hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande 

insatser på 


Pelletier, 

2001 

USA 

(7) 

Det saknas tillräckliga bevis om kopplingen mellan 

prestation/ (kostnads-)effektivitet och hälsa. 

Bevisen för den medicinska kostnadsnyttan av 

hälsofrämjande/ sjukdomsförebyggande interventioner 

är moderata och stigande. Bevisen för medicinsk 

kostnadsnytta av specifi ka enfaktoriella interventioner 

är dock begränsade. 

1993–1998 

Arbetstagarnas prestation/effektivitet, 

kostnadsnytta, hälsorelaterade 

utfall. 

Individ, 

arbetsplats 

146 artiklar 

Hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande. 

Riedel et al., 

2001 

USA 

(8) 

4:e uppdateringen. 

1995–1998 

(1 studie från 1994) 

Hälsorelaterade utfall 

Kostnad 

Individ, 

arbetsplats 

Författaren ger också en 

del initiala insikter om vilka 

komponenter som är kritiska 

för ett lyckosamt program. 

En viss optimism fi nns om hälsoeffekterna och 

kostnadseffektiviteten av multikomponenta in-satser 

på arbetsplatser. 

11 artiklar 

Övergripande 


och sjukdomsförebyggande 



Pelletier, 

1999 

USA 

(9) 

Bedömer särskilt hur man 

tagit hänsyn till arbetstagarnas 

intressen – behovsanalys. 

Huvuddelen av studierna hade inte så stark studiedesign 

att det går att dra entydiga slutsatser. Det 

fi nns dock antydningar om att de kan vara effektiva. 

Användningen av aktiv delaktighet bland de anställda, 

”partnerskap”, bedöms vara en lovande strategi för 

att öka effektiviteten av program. 

Hälsorelaterade utfall 1994–1997 

15 artiklar 

Individ, 

organisation, 

arbetsplats 


interventioner 

på arbetsplatsen 

Behovsanalys 

bland de 

anställda eller 

någon form av 

processutvärdering 

skulle ingå. 

Harden et al., 

1999 

Storbritannien 

(10)




Författare 


Health Education Authority 

(HDA), mycket omfattande 

rapport, bra genomgång av 

hälsofrämjande på arbetsplatsen. 

Det fi nns fortfarande inte tillräckligt med data som 

stödjer effekten av enskilda program på arbetsplatsen. 

Behövs mer bevis för effekten av långvariga resultat. 

De fl esta interventioner som fi nns är på individnivå. 

1994–1997 

Processutvärdering 

och utvärdering av 

utfall: riskreduktion 

beteende, främjandet 

av hälsosam livsstil. 

Individ, 

organisation, 

arbetsplats 

50 artiklar varav 15 

utvalda som särskilt 

bra artiklar. 

Alla hälsofrämjande 


på arbetsplatser, 

förutom riktade 

mot rökning. 

Peersman et 

al., 1998 


(11) 

Utvärderingarna av interventionerna 

skulle vara baserade 

på behovsanalys och/eller 

använda metod för delaktighet 

el, vara tidigare förankrad 

bland målgruppen. 

Hänvisning till basartikeln av 

Wilson et al. (1996a) 

Försiktig optimism angående ingående studier. Att 

ge möjligheten för individuell riskreduktion för 

högriskanställda inom ramen för en övergripande 

intervention kan vara en kritisk komponent för 

effektiviteten. 

1978–1996 

Riskbeteende, fysisk 

hälsa, frånvaro, 

arbetsrelaterade 

attityder. 

Individ, 

arbetsplats 

47 artiklar 

(35 program) 

Flerkomponenta 

program, 




Heaney & 

Goetzel, 1997 

USA 

(12) 


Det fi nns resultat från fl er 

ämnen i andra kunskapsöversikter 

som ingår i denna 

serie. 

Slutsatserna är tvetydiga för fysisk aktivitet, svag för 

hälsoriskbedömning, tvetydiga/antydande för både 

nutrition och kolesterol, antydande för viktkontroll. 

1968–1994 

316 artiklar 

Hälsorelaterade 

utfall på individ- och 

gruppnivå. 

Individ, 

organisation, 

arbetsplats 



arbetsplatsen: 

många olika 

ämnen. 

Wilson et al., 

1996a 

USA 

(13) 

Mer forskning behövs för att 

kunna dra säkra slutsatser. 

Författarna föreslår att hälsoriskbedömningar 

kan spela 

en positiv roll som en del 

av en mer övergripande intervention 

på arbetsplatsen. 

Det fi nns bara lite systematisk forskning om 

effektiviteten av hälsoriskbedömningar på hälsorelaterade 

utfall, svaga bevis för effektiviteten per se. 

Arbetsplatsen Hälsorelaterade utfall 1968–1994 

11 artiklar 

Effektiviteten av 

hälsoriskbedömningar. 

Anderson & 

Staufacker, 

1996 

USA 

(14)





Författare 


Studierna har varierad 

metodologisk kvalitet, ofta 

pga. att nödvändig 

information saknas. 

Inga slutsatser kan dras om effektiviteten av 

interventionerna. 

Sökår? (Hänvisning 

görs till annat 

ursprungsdokument) 

Fysik hälsa, psykisk 

hälsa, hälsobeteende 

Arbetsplatsen, 

individ 



arbetsplatsen 

1. riskreduktion 

2. främjandet 

av en hälsosam 

livsstil 

Oakley, 1994 


(15) 

Även vissa studier med 

processutvärderingar ingår. 

15 artiklar 

*individ, grupp, arbetsplats, samhällsinriktad


Förebyggande av nack-/ryggbesvär och andra besvär relaterade till rörelseorganen, 

samt ergonomi 

Sex systematiska översiktsartiklar publicerade mellan 1994 och 2001 identifierades varav fyra 

behandlar ryggsmärtor, en karpaltunnelsyndrom och en generella ergonomiska insatser för hälsa. Tre 

av dessa översiktsartiklar publicerades i USA, en i Australien, en i Sverige och Nederländerna och en 

i Sverige och Norge. I två översiktsartiklar som behandlar nedre ryggsmärtor (18, 21) var totalt sex 

originalartiklar desamma. 

De som behandlar ryggsmärtor jämför oftast tre eller fyra olika program för att minska ryggont som 

fysisk träning, stödbälte, utbildning och riskfaktormodifikation. I samtliga fyra översikter konstateras 

att fysisk aktivitet kan bevisas vara effektivt för att förebygga rygg- och nacksmärta, medan 

övriga insatser har tveksam eller ingen effekt. Dessa slutsatser kan sägas vara de starkaste i denna 

översikt av översikter och leder oss till att föreslå att vidare forskning inom detta område är överflödig 

för att bevisa effektivitet, medan genomförande och acceptans av programmen kan behöva utvecklas. 

Översikten som behandlar karpaltunnelsyndrom är ensam i sitt ämnesval och konstaterar att flerkomponentprogram 

var effektiva och att tekniska förändringar kan påverka riskfaktorerna positivt. 

Flera studier är dock nödvändiga i detta fält innan definitiva slutsatser kan dras (17). 

Översikten som behandlar ergonomiska insatser generellt (19) är intressant då den intresserar sig för 

organisationen som interventiv nivå och rapporterar vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för 

att en intervention ska lyckas. Bland annat pekar man på vikten av att alla intressenter involveras på 

ett tidigt stadium, för att man ska lyckas med att reducera riskfaktorer. Som många andra översikter 

drar man slutsatsen att det är viktigt att identifiera högriskanställda och att man använder metoder 

som involverar de anställda.


Tabell 2. Förebyggande av nack-/ryggbesvär och andra besvär relaterade till rörelseorganen samt ergonomi 




Författare 


Författarna menar att det 

fi nns en stor brist på 

kontrollerade studier med ett 

brett fl erkomponentsperspektiv. 

Endast träningsprogram kunde bevisas 

vara effektiva för att förebygga rygg- och 

nacksmärta. 

1967–1998 

Rygg- och nacksmärta, 

rapporterad 

skada, dysfunktion, 

frånvaro, hälso-sjukvård, 

kostnad. 

Individ, 

arbetsplatsen 

(även allmänna 

populationen) 

Alla olika 


27 artiklar 

Linton & 

Tulder, 2001 

Sverige, 

Nederländerna 

(16) 

Kvaliteten i de ingående 

artiklarna är svaga, men det 

fi nns rekommendationer 

om hur man kan utveckla 

forskningen. 

Flerkomponentsprogram reducerade incidensen 

av CTS, Flera interventioner ang. teknisk 

förändring påverkade riskfaktorerna positivt. 

Men resultaten är osäkra pga. bristande 

kvalitet i studierna. Ingen av de andra interventionerna 

visade tillräckligt säkra resultat. 

Sökår? Hänvisning 

görs till annan artikel. 

Arbetsrelaterat karpal 

tunnelsyndrom (CTS) 

(genom tryck på en 

av handens nerver 

uppstår nedsatt 

känslighet och rörlighet 

i handen). 

Individ, 

arbetsplats 

24 artiklar 

– Teknisk förändring 

– Individuell 

intervention (t.ex. 

ergonomisk utb.) 

– Flerkomponentsprogram 

Lincoln et al., 

2000 

USA 

(17) 

Kunskapsöversikten 

begränsas till industriell miljö. 

Fysisk aktivitet är effektivt för prevention av 

arbetsrelaterad smärta i nedre delen av 

ryggen. Bälte/band och utbildning är ineffektivt. 

Modifi ering av arbetsplatsen plus 

utbildning har osäker effektivitet. 

Nedre ryggsmärtor Från tidigast möjliga 

för varje databas 

– jan. 1999 

Arbetsplats, 

individ 

Arbetsplatsintervention 

Maher, 2000 

Australien 

(18) 

13 artiklar 

Bra och omfattande 

Muskuloskeletal 

hälsa 

beskrivning om ergonomisk 

interventionsforskning. 

Följande interventionsstrategier har bäst 

möjlighet att lyckas: 

– de som involverar organisationskulturen 

med högt deltagande av intressenter 

(stakeholders), anv. multipel intervention 

för att reducera identifi erade riskfaktorer 

– de som särskilt fokuserar på högriskanställda 

och anv. metoder som aktivt involverar 

den anställde. 

Från 1966–1994 

(olika startår för olika 

databaser) 

Ergonomi Individ, 

organisation 

Arbetsplats 

Westgaard & 

Winkel, 1997 

Norge, Sverige 

(19) 

89 artiklar 

(92 studier)




Författare 


Pga. få studier måste man 

vara försiktig med att dra 

slutsatser (en svensk studie 

ingår). 

Positiva utfall rapporterades för de fyra 

studerade insatserna. Ryggskola och fysisk 

aktivitet har använts mer och visade en större 

proportion positiva resultat än övriga. 

1966–1995 

Ryggskada, ryggsmärta,arbetstidsbortfall, 

kostnad, 

fysisk aktivitet, 

muskelstyrka/fl exibilitet,kroppsmekanik. 

Individ, 

arbetsplats 

15 artiklar 

Prevention av 

ryggskada: 

1. ryggbälte 

2. ryggskola 

3. fysisk träning/ 

stretching 

4. utbildning 

Karas & 

Conrad, 1996 

USA 

(20) 

Det fi nns begränsade bevis för att fysisk 

träning (för att stärka rygg/mage eller allmänt 

öka fysisk kondition) är effektivt för att 

förebygga smärtor i nedre delen av ryggen. 

Det fi nns i övrigt otillräckligt stöd för att 

andra interventionsstrategier är effektiva, dvs. 

utbildning och mekaniskt stöd, riskmodifi 

kation. 

1966–1993 

Individ, 

arbetsplats 

64 artiklar 

Nedre ryggsmärta 

hos symtomfria 

personer. 

4 interventioner: 

rygg- och generell 

fysisk träning, utbildning, 

mekaniskt 

stöd (korsett), riskfaktormodifi 

kation. 

Lahad et al., 

1994 

USA 

(21) 

*individ, grupp, arbetsplats, samhällsinriktad 



Förebyggande av arbetsolycksfall, skador, säkerhetsfrämjande (inkl. säkerhetsbälte) och våld 

Denna grupp av åtta översiktsartiklar är heterogen. En behandlar drogtestprogram, en program mot 

våld på arbetsplatsen, två förebyggande av fallolyckor och skador av olika typer, en exponering av 

bekämpningsmedel och två säkerhetsbältesanvändning och flera utfall som minskad exponering av 

kemikalier, oljud och stress. Samtliga åtta översiktsartiklar kommer från USA. Alla översiktsartiklarna 

från år 2000 kommer från ett och samma nummer av American Journal of Preventive 

Medicine (2000:18) och ingår i ett supplement med detta tema. De två översiktsartiklarna som 

behandlar säkerhetsbältesanvändning (27, 28) behandlar i tio fall samma originalartiklar. 

Översikterna som behandlar skador menar att det finns ett begränsat stöd för att interventioner kan 

vara effektiva i att begränsa skador, bland annat kan policyförändringar vara viktiga för att beteendeförändringar 

ska komma till stånd. Översikten om drogtestprogram hade också skade- och olycksfallsfrekvens 

som utfall, men översikten kunde inte dra någon slutsats om effektiviteten av drogtestningsprogram. 

Översikten om bekämpningsmedel konstaterar att originalartiklarna oftast rapporterar olika tekniker 

för att minska exponeringen, men sällan preventionsprogram mot bekämpningsmedel som sådana. 

Många av de tekniker som rapporterades hade inte testats på arbetsplatser utan endast i randomiserade 

försök. 

Originalartiklarna om arbetsplatsrelaterat våld var alla utförda i sjukvårdssektorn. Översikten är 

starkt kritisk mot de refererade originalartiklarnas svaga design och brist på teoribaserade insatser. 

Två översikter behandlar insatser för att öka säkerhetsbältesanvändning och den ena konstaterar att 

alla interventioner hade en positiv effekt, men att det är svårt att bedöma vilka interventioner som 

fungerar bäst. Den andra översikten menar att bevisen är tvetydiga och att alltför få studier existerar 

för att man ska kunna dra säkra slutsatser om effektivitet. Det är viktigt att konstatera att dessa studier 

inte kan överföras till svenska förhållanden, då vi har en annan laglig bas för användningen av säkerhetsbälte.

Tabell 3. Arbetsolycksfall, skador, säkerhetsfrämjande (inklusive säkerhetsbälte) och våld 




Författare 


Endast 6 av 101 artiklar höll 

måttet för inklusion. 

Bristfällig studiedesign och begränsningar 

angående data som ingår och/eller signifi 

kansen för de ingående testerna, förhindrar 

att ge slutsatser angående effekten av drogtestprogram 

på skadereduktion. 

Sökår? Hänvisar till 

annan artikel 

Drogtestprogram Arbetsplats Skade- och olycksfallsfrekvens. 

Kraus, 2001 

USA 

(22) 

6 artiklar 

Berör endast anställda inom 

byggindustrin. 


annan artikel 

Fallolyckor, skador 

och beteendeförändringar. 

Arbetsplats, 

individ 

Olika preventionsstrategier. 

Alltför få studier. 

Begränsad data som stödjer effektiviteten av 

aktuella program för att minska skador från 

fallolyckor i byggindustrin. 

Det behövs rigorösa utvärderingar. 

3 artiklar 

Rivara & 

Thompson, 

2000 

USA 

(23) 

Kunskapsöversikten är 

begränsad till bygg-, tillverknings- 

och jordbruksindustrin. 

Det fi nns en del bevis för att policyförändringar 

kan vara effektiva för beteendeförändring och 

för reduktion av ögonskada i tillverkningsindustrin. 

Forskningen kring effektiviteten av 

prevention av ögonskada är dock begränsad. 

1861–1999 

Arbetsrelaterad 

ögonskada, 

användning av 

ögonskydd bland 

högriskarbetande. 

Arbetsplats, 

individ 

7 artiklar 

Prevention av ögonskada: 

1. Olika typer av 

ögonskydd och/ 

eller kontroll av 

miljön 

2. Beteendeinriktade 


Lipscomb, 

2000 

USA 

(24) 


De fl esta tekniker hade inte 

testats i riktiga arbetsplatsprogram, 

utan endast under 

kontrollerade former. 

Författarna hittade inga studier som undersökte 

effekten av preventionsprogram mot 

bekämpningsmedel per se. De fann fl era 

studier som hade testat skilda tekniker för 

att reducera exponering på ett litet antal 

individer. 

Sökår saknas 

Reduktion av 

exponering av 

bekämpningsmedel, 

ökad användning av 

skyddsutrustning, 

reduktion i arbetsfrånvaro, 

förändring i 

andel förgiftningar. 

Arbetsplats, 

individ 

17 artiklar 

Interventioner 

för att reducera 

överexponering av 

bekämpningsmedel 

och förgiftning. 

Keifer, 2000 

USA 

(25)





Författare 


Alla interventionsstudier var 

i hälso- och sjukvårdssektorn 

och handlade om våld mellan 

personal och patient. 

De ingående studierna har svag forskningsdesign 

och har inkonsekventa resultat. Interventionsforskningen 

bör utgå ifrån en 

teoretisk bas och begreppsram och föra in i 

vilket sammanhanget våldet uppstår. Vidare 

behövs en stark utvärderingsforskningsdesign. 


annan artikel 

Arbetsplatsrelaterat 

våld. 

Arbetsplatsbaserade 

interventioner mot 

våld: ”administrativa” 

(organisatorisk 

förändring) och 

beteendeinriktade. 

Runyan et al., 

2000 

USA 

(26) 

9 artiklar om interventioner 

Kan inte generaliseras direkt 

till svenska förhållanden pga. 

andra regler för bilbälte. 

Alla interventioner hade en positiv inverkan 

på användningen av säkerhetsbälte. Det är 

svårt att utvärdera vilka interventioner som 

fungerar bäst, pga. svagheter i metodik. 

Multipel-strategi verkar leda till en större och 

mer långvarig förändring. 

1966–2000 

Arbetsplats Säkerhetsbältesanvändning 

25 artiklar 


interventioner: 

direkt eller indirekt 

beteendemodifi 

kation. 

Segui-Gomez, 

2000 

USA 

(27) 

Finns behov av forskning med 

rigorös design. 

Kan inte generaliseras direkt 

till svenska förhållanden pga. 

andra regler för bilbälte. 

Bevisen är tvetydiga för att det fi nns en positiv 

inverkan på användningen av säkerhetsbälte. 

Det fi nns endast ett begränsat antal tillförlitliga 

studier att dra slutsatser ifrån, varför 

effektiviteten av interventionerna är osäkra. 

1968–1994 

Arbetsplats Säkerhetsbältesanvändning 



14 artiklar 

Eddy et al., 

1997 

USA 

(28) 

Mer forskning i ämnet 

behövs, särskilt som en 

integrerad del av ett stort 

forskningsprogram som 

använder sig av olika typer 

av interventioner inom olika 

industrier och yrken. 

Allmän interventionsforskning kan vara 

effektiv gällande yrkeshälsa och säkerhetsrisker. 

Pga. metodologiska svagheter är det 

dock oklart under vilka förhållanden som 

dessa resultat är mest effektiva. 

1988–1993 

(vissa artiklar även 

före 1988) 

Arbetsplats T.ex. ryggsmärta, 

minskad exponering 

av kemikalier, oljud 

och stress. 

Yrkeshälsa och säkerhetsfrämjande 

– Teknisk förändring 

– Beteendeförändring 

– ”Administrativ” 

(organisatorisk 

förändring) 

Goldenhar & 

Schulte, 1994 

USA 

(29) 

36 artiklar 

*Individ, grupp, arbetsplats, samhällsinriktad


Insatser gällande kost/viktminskning, fysisk aktivitet och insatser mot hjärt-kärlsjukdomar 

och högt kolesterolvärde 

Denna grupp omfattar åtta översiktsartiklar varav fyra behandlar insatser för att öka den fysiska 

aktiviteten och öka konditionen, en behandlar viktkontrollprogram, två kolesterolsänkande program 

och en översikt behandlar interventioner mot kardiovaskulära sjukdomar. Fem av översiktsartiklarna 

kommer från USA, en från Nederländerna, en från Australien, Kanada och USA samt en från Kanada 

och är publicerade mellan 1991 och 2003. Kunskapsöversikterna från 1996 är från ett och samma 

nummer av tidskriften American Journal of Health Promotion (1996;10) och översikten av Disham 

(31) är en metaanalys. 

Översiktsartiklarna om insatser för ökad fysisk aktivitet (30, 31, 33, 36) rapporterar alla utom 

Shephard (33) vilka originalartiklar som inkluderats och Proper och medarbetare (30) och Disham 

och medarbetare (31) rapporterar tre gemensamma originalartiklar, Proper och medarbetare (30) 

samt Blue och Conrad (36) rapporterar en gemensam originalartikel och Disham och medarbetare 

(31) och Blue och Conrad (36) rapporterar fyra gemensamma originalartiklar. 

De fyra översiktsartiklar som behandlade interventioner för att öka den fysiska aktiviteten och 

fysiska konditionen studerade alla utfallet fysisk aktivitet. Några hade också andra hälsorelaterade 

utfall och livskvalitet. Blue och Conrads (36) översiktsartikel skiljer sig från de andra genom att den 

bedömer hur effektiva olika strategier är att vidmakthålla fysisk aktivitet. Samtliga översikter 

konstaterar att programmen är effektiva när det gäller att öka den fysiska aktiviteten, medan det finns 

begränsade bevis för positiva effekter på direkta hälsoutfall som förbättrade blodfetter, lägre 

blodtryck och minskad trötthet. De skiljer sig i bedömningen om bevisen är starka (30), ganska starka 

(33) eller svaga (31). Eftersom den senaste översiktsartikeln som inkluderar de flesta och även de 

senaste artiklarna anför att bevisen är starka, kan man dra slutsatsen att interventioner på arbetsplatser 

för att öka den fysiska aktiviteten är effektiva och ger en ökad fysisk aktivitet hos arbetstagarna. 

Översikten om interventioner för att minska riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdomar rapporterar en 

försiktig optimism om effekterna och konstaterar, som många andra översikter, att individuell rådgivning 

för högriskindivider kan vara den effektiva komponenten i många program. 

Översikter över program för att minska kroppsvikten visar att litteraturen är metodologiskt svag, men 

att många interventioner är bra för att nå stora grupper. Man får en bra viktreduktion på kort sikt, men 

långtidseffekter har inte visats. Nutritions- och kolesterolsänkande program visar att man efter 

screening kan få en sänkning av kolesterolvärdena i ett kort perspektiv. Båda översikterna pekar på att 

det inte finns några bevis för att högintensiva program har bättre effekt än lågintensiva.


Tabell 4. Kost/viktminskning, fysisk aktivitet och insatser mot hjärt-kärlsjukdomar och högt kolesterolvärde 




Författare 


Starka bevis fanns för en positiv effekt av 

fysisk aktivitet på muskuloskeletala sjukdomar. 

Begränsade bevis fanns för en positiv 

effekt på trötthet. För fysisk kondition 

(fi tness), generell hälsa, blodfetter och blodtryck 

kunde inga konklusioner dras eller så 

fanns inga bevis för en fysisk effekt. 

1980–2000 

Fysisk aktivitet, fysisk 

kondition (fi tness) 

och hälsa. 

Individ, 

arbetsplats 

26 artiklar 

Arbetsplatsinterventioner 

för att 

öka fysisk aktivitet. 

Proper et al., 

2003 


(30) 

Kvalitativ syntes av litteraturen 

– metaanalys. 

Svaga effekter av arbetsplatsintervention för 

att öka den fysiska aktiviteten. Generellt dålig 

vetenskaplig kvalitet av litteraturen, varför det 

inte går att bedöma effekten. 

1972–1997 

Fysisk aktivitet, fysisk 

kondition (fi tness). 

26 artiklar 


som 

syftar till att öka 

fysisk aktivitet eller 

fysisk kondition. 

Disham et al., 

1998 

Australien, 

Kanada, USA 

(31) 

Författarna hittade ingen 

studie som utvärderade kostnadseffektivitet 

bland de 

inkluderade artiklarna. 

Försiktig optimism angående klinisk effekt 

och kostnadseffektiviteten. Individbaserad 

kardiovaskulär riskreduktionsrådgivning 

för högriskarbetstagare inom omfattande 

program kan vara den kritiska komponenten 

i en arbetsplatsbaserad intervention. Det 

mest lovande för framtiden verkar vara att 

kombinera övergripande program med högriskinterventioner. 

1978–1995 

Hälsorelaterade riskfaktorer 

för kardiovaskulära 

sjukdomar. 

Individ, 

arbetsplats 

Multifaktoriella 

interventioner mot 

kardiovaskulära 

sjukdomar. 

Pelletier, 1997 

USA 

(32) 

17 artiklar 

(12 studier) 

Kostnadseffektivitet 

Det fi nns ganska starka bevis för att träningsprogram 

kan öka den fysiska konditionen 

(fi tness) och minska riskbeteende och sjukdom. 

Det behövs dock bättre metodologiskt 

underbyggda studier. 

Hänvisar till annan 

artikel samt 

1972–1994 

Fysisk kondition 

(fi tness), kardiovaskulära 

riskfaktorer, 

livskvalitet, hälsa, 

sjukdom, skada, riskbeteende, 

attityder, 

kunskap. 

Träningsprogram, 

fysisk aktivitet 

Shephard, 

1996 

Kanada 

(33) 

51 artiklar




Författare 


Metodologiskt är litteraturen relativt svag. 

Arbetsplatsinterventioner för viktminskning 

verkar vara framgångsrika när det gäller att 

nå stora grupper. De ger rätt bra effekt för 

viktnedgång på kort sikt. Långtidseffekter på 

gruppnivå eller effekter på produktiviteten har 

inte visats. 

1968–1994 

44 artiklar 

Viktkontrollprogram 1. Nå population som 

har behov 

2. Varaktig 

viktminskning 

3. Förbättring av 

hälsa och 

produktivitet 

Hennrikus & 

Jeffery, 1996 

USA 

(34) 

Nutritions- och kolesterolprogram kan 

möjligen ge effekt i ett kort perspektiv. Det 

saknas dock avgörande bevis om sambandet 

mellan nutritions- och kolesterolprogram och 

beteendeförändring eller förbättrat hälsoutfall. 

Det verkar som om mer intensiva strategier 

som kombinerar både utbildning och miljöfaktorer 

har en större effekt. 

Man bör utgå mer från arbetsplatsmiljön i 

forskningen. 

1980–1995 

Arbetsplats, 

individ 

26 artiklar 

Hälsostatus, 

beteende, attityder, 

kunskap relaterat 

till nutrition och 

kolesterol. 

Nutritions- och 

kolesterolsänkande 

program på arbetsplatsen. 

Glanz et al., 

1996 

USA 

(35) 


Bra genomgång av ämnesområdet. 

Flera strategier var effektiva i att öka vidmakthållandet 

av fysisk aktivitet, åtminstone kortsiktigt. 

Få studier berörde specifi ka strategier. 

Fysisk aktivitet 1980– nutid? (1994, 

1995?) 

Arbetsplats, 

individ 

10 artiklar 


för 

vidmakthållandet av 

fysisk aktivitet. 

Blue & 

Conrad, 1995 

USA 

(36) 

Fler bättre kontrollerade 

studier behövs för att utröna 

effektiviteten av interventioner. 

Artiklarna från de arbetsplatsinriktade 

interventionerna 

ingår i denna kunskapsöversikt. 

Kolesterolhalten kan sänkas genom screening 

följt av beteendeförändringar. Multikomponentprogram 

är effektivast. ”Lågintensiva” 

interventioner var lika effektiva som ”högintensiva”. 

1980–1989 

Reduktion av serum 

kolesterolvärden. 

Arbetsplats, 

samhället 

Reduktion av serumkolesterolvärden 

genom screening 

och beteendeintervention. 

Wilson, 1991 

USA 

(37) 

11 artiklar 

(7 arbetsplats-, 

4 samhällsinriktade)


Övrigt: interventioner mot rökning/tobak, stress, hiv/aids 

Av fem översikter i denna grupp behandlar två rökfria arbetsplatsers effekter på rökningen, två olika 

stresshanteringsprogram och insatser för att minska risken för hiv/aids. Fyra översikter kommer från 

USA och en från Nederländerna och är publicerade mellan 1996 och 2002. 

Policybeslut om att arbetsplatsen ska vara rökfri uppmuntrar rökare att sluta röka eller minska sin 

konsumtion även om en av översikterna menar att originalartiklarna har brister i metoderna (38, 39). 

Stresshanteringsprogrammen är svåra att bedöma då programmen skiljer sig mycket genom att olika 

tekniker har använts. Den ena översikten pekar på att program med inriktning på förändringar av 

organisationen visar bäst resultat, medan den andra fokuserar på olika individuella metoder och 

konstaterar att kombinationen av metoderna muskelavslappning och kognitiv beteendeträning verkar 

vara effektivast. 

Översikten om program för att förebygga hiv/aids (42) konstaterar att studierna är alltför få och 

metodologiskt svaga för att man ska kunna dra slutsatser om programmens effektivitet.

Tabell 5. Övrigt (policyinterventioner mot rökning/tobak, stress, hiv/aids) 




Författare 


Studien är en metaanalys. 

Rökfria arbetsplatser 

Jämför hur mycket skatteökning som 

skulle krävas för att få liknande resultat. 

Rökfria arbetsplatser uppmuntrar rökare att 

sluta och/eller att minska sin cigarettkonsumtion. 

Den kombinerade effekten av rökslut 

och reducerad konsumtion minskade totalt 

cigarettkonsumtionen med 29 %. 

Sökår? 

Hänvisning till annan 

artikel 

Rökning, 

cigarettkonsumtion 

Fichtenberg & 

Glanz, 2002 

USA 

(38) 

24 artiklar 

Ingår i serie från Wilson et al., 1996a. 

1968–1994 

Hälsoeffekter, 

antal rökare 

Individ, 

arbetsplats 

Det är endast del 2 om policy som är 

intressant för denna kunskapsöversikt, 

eftersom interventioner för att sluta 

röka inte ingår. 

Studierna om rökpolicy är svaga pga. bristfällig 

metodik, men det fi nns stark samstämmighet 

för minskning av cigarettkonsumtion 

och minskad exponering för 

tobaksrök på arbetsplatsen. 

52 artiklar om rökstopp 

29 policy rökförbud 

1. Rökslutsintervention 

på 

arbetsplatsen 

2. Policy om 

rökförbud 

Eriksen & 

Gottlieb, 1998 

USA 

(39) 

Uppdatering från tidigare review från 

1989. 

Det är omöjligt att bestämma vilken specifi k 

intervention eller teknik som är mest effektiv 

för stresshantering. Det fi nns något bevis för 

att program med inriktning på organisationen 

visar bäst resultat på individ- och organisationsnivå. 

1987–1994 

Hälsoeffekter, 

individ- och 

organisationsnivå 

Individ, 

organisation, 

arbetsplats 

Stresshanteringsprogram 

24 artiklar 

Van der Hek & 

Plomp, 1997 


(40) 



Det är svårt att dra generella slutsatser pga. 

att metoderna i stresshanteringsprogrammen 

skiljer sig åt och kvaliteten på studierna var 

skilda. Den mest effektiva strategin verkar 

kombinationen av två metoder: muskelavslappning 

och kognitiv beteendeträning. 

1974–1994 

Hälsoutfall: 

fysiologiska, 

psykologiska 

Stresshantering Individ, 

arbetsplats 

64 artiklar 

Murphy, 1996 

USA 

(41) 

Framtida forskning bör utgå från en 

bred och omfattande inriktning och 

undersöka effekten av organisatoriska 

infl uenser på hiv-/aidsprogram. 

Studierna var för få och alltför metodologiskt 

svaga för att man ska kunna dra slutsatser 

om interventionernas effektivitet. 10 av 12 

studier visade en positiv effekt på förändring i 

kunskap, attityd och beteende. 

1968–1994 

(1987–1994) 

Individuella och 

organisatoriska 

hälsoeffekter. 

Individ, 

organisation 


hiv-/ 

aidsinterventioner 

12 artiklar 

Wilson et al., 

1996b 

USA 

(42) 


*individ, grupp, arbetsplats, samhällsinriktad


Diskussion och slutsats 

Vi avsåg att referera översikter som behandlar både hälsofrämjande på arbetsplatsen och hälsofrämjande 

arbetsplatser. De granskade översiktsartiklarna behandlar framför allt hälsofrämjande på 

arbetsplatsen, exempelvis livsstilsförändringar rörande kost och fysisk aktivitet. Arbetsplatsen ses 

som arena, där man kan bedriva hälsoarbete/-program och nå många personer. Inga översikter om 

hälsofrämjande arbetsplatser kunde identifieras men ett flertal översiktsartiklar behandlade övergripande 

hälsofrämjande program som ofta riktade sig till flera nivåer av arbetsplatsen samtidigt. 

Begreppen hälsofrämjande arbetsplats och hälsofrämjande arbete på arbetsplatsen utgör en distinktion 

i Sverige, medan begreppen tycks flyta samman i mycket av den internationella litteraturen. 

Översiktsartiklarna kommer framför allt från USA och refererar övervägande amerikansk forskning, 

vilket delvis kan förklaras av att USA har ett arbetsmarknadssystem där arbetsgivaren står för 

kostnader som uppkommer på grund av arbetstagarens sjukdom. Detta måste man ta hänsyn till när 

erfarenheterna ska överföras till svenska förhållanden. Det kan vara klokt att betrakta en del artiklars 

resultat med de kulturella skillnaderna i minnet. 

I översikterna av många originalartiklar framkommer begränsad information om innehållet i interventionerna. 

Detta är naturligtvis en brist och pekar på behovet av en översikt av originalartiklar som 

tydligare kan visa på innehåll och utförande av interventionerna. 

I syftet till denna översikt av kunskapsöversikter beskrevs att vi särskilt ville försöka fånga in översiktsartiklar 

som fokuserade på organisatoriska förändringar som ett led i att öka hälsan hos anställda 

på arbetsplatser. Få av översiktsartiklarna handlar dock om organisatoriska förändringar, vilket delvis 

kan bero på begränsningen av de sökordskombinationer som användes samt vilka databaser 

sökningar gjordes i. Inkluderade översiktsartiklar kommer främst från medicinska och folkhälsovetenskapliga 

tidskrifter, till exempel American Journal of Public Health. Inom samhällsvetenskaplig 

litteratur och till exempel inom forskningsfältet management finns en hel del studier kring arbetsplatsförändringar, 

men förmodligen används sällan hälsa som utfallsmått. För vår del var det nödvändigt 

att inkludera utfallsvariabler om hälsa. Det kan därför finnas andra studier som inte har hälsa 

som utfallsmått, men kanske har andra relevanta mellanliggande variabler, till exempel inom stressforskningen. 

Det är också viktigt att betona att det sannolikt finns en hel del originalartiklar om 

organisatoriska förändringars effekter på hälsa, men att dessa troligen ännu inte inkluderats i någon 

kunskapsöversikt. 

Sammanfattningsvis kan vi konkludera att fysisk aktivitet som enda insats är effektiv för att förebygga 

ryggont. De hälsofrämjande programmen som använder en övergripande strategi för att öka 

hälsan hos arbetstagarna kan visa effektivitet och också kostnadseffektivitet, även om de senare 

bevisen syns svagare. Flera av översikterna pekar på tre faktorer som är avgörande för att 

programmen ska bli effektiva; individuell riskreduktion för högriskanställda, hälsoriskbedömningar 

som görs innan interventionerna sätts in och att hänsyn tas till arbetstagarnas intressen, det vill säga 

att man gjort någon typ av behovsanalys. En översikt som koncentrerar sig på organisationen som 

interventiv nivå konstaterar att det är viktigt att alla intressenter involveras på ett tidigt stadium för att 

man ska lyckas reducera riskfaktorer. 

Områden som behöver utvecklas mer är studier av organisatoriska förändringar, till exempel arbetstid 

och grupparbete. Vidare är interventioner för att stärka den psykosociala hälsan få och studier om 

stresshantering och stressreduktion fokuserar ofta på individen i stället för på organisatoriska 

problem. Kunskapsöversikter fokuserar främst på effekter av insatser och mycket mindre på hur 

insatserna genomfördes, vilket sannolikt har en stor betydelse för framgången och är viktigt att 

förmedla till framtida insatser. En förändring av fokus mot organisatoriska förändringar för en bättre 

psykosocial hälsa och en praxis där insatsernas genomförande också rapporterades och bedömdes är 

önskvärd.

Tabell 6. Exkluderade översiktsartiklar och orsak till exklusion 

Författare 



Ämne/Typ av intervention Orsak till exklusion 

Thomson MR, 2003 (43) Säkerhet för brand, akuttillstånd och brandförebyggande 

arbete. 

Jones DL, Tanigawa T, Weiss 

SM, 2003 (44) 

Ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Stresshantering. Ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Pelletier, 1993 (45) Övergripande hälsofrämjande/ sjukdomsförebyggande 


Veen CA, Vereijken CJM, 

1994 (46) 

Sulzer-Azaroff B, Todd CH, 

McCann KB, 1994 (47) 

Övergripande hälsofrämjande/ sjukdomsförebyggande 


Ingen systematisk kunskapsöversikt, 

avsaknad av bedömning 

av effektiviteten av de ingående 

studierna. 


Organisationsförändring. Ingen systematisk kunskapsöversikt, 

inga metoder angivna, ingen 

bedömning av effektiviteten. 

Loevinsohn BP, 1990 (48) Hälsoinformation i utvecklingsländer. Handlar inte om arbetsplatser. 

Lusk SL, 1997 (49) Övergripande om hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande 

på arbetsplatsen 

Pelletier KR, 1996 (50) Övergripande om hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande 


Bokkapitel, ingen effektvärdering. 


ingen metodbeskrivning eller 

slutsatser, saknas bedömning av 

effektiviteten. 

Zwerling C et al., 1997 (51) Arbetsolycksfall, skadeprevention. Ingen effektvärdering. 

Sallis JF, Bauman A, Pratt M, 

1998 (52) 

Fysisk aktivitet. Handlar inte om arbetsplatser. 

Fielding JE, 1990 (53) Övergripande om hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande 


Hutcheson GD, Hendersson 

MM, Davies JB, 1995 (54) 


utvärderar olika program. 

Alkohol. Ingen eg. kunskapsöversikt, handlar 

om alkoholpolicy. 

Karjalainen K et al., 2002 (55) Rehabilitering. Handlar om rehabilitering från 

ryggsmärta. 

Fisher KJ, Glasgow RE, 

Terborg JR, 1990 (56) 

Rökning. Ingen systematisk kunskapsöversikt, 

berör endast rökavvänjning. 

Shain, M, 1990/1991 (57) Övergripande om hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande 

på arbetsplatsen? 

Krause N, Dasinger LK, 

Neuhauser F, 1998 (58) 

Artikeln ej funnen. 

Rahabilitering. Handlar om rehabilitering efter en 

skadehändelse. 

Stock SR, 1991 (59) Ergonomi. Handlar inte om hälsofrämjande på 


Roman PM., Blum TC, 1996 

(60) 

Elders LA, van der Beek AJ, 

Burdorf A, 2000 (61) 

Fisher KJ, Glasgow RE, 

Terborg JR, 1990 (62) 

Alkohol, rehabilitering. Handlar om rehabilitering av alkoholmissbrukare. 

Rehabilitering. Handlar om rehabilitering av ryggskada 

hos sjukskrivna. 

Rökavvänjning. Ingen systematisk kunskapsöversikt 

om program på arbetsplatsen. 

Leviton LC, 1987 (63) Hjärt- och kärlsjukdom. Fel årtal, Ingen systematisk 


Matson DM, Lee JW, Hopp 

JW, 1993 (64) 

Rökavvänjning. Ingen systematisk kunskapsöversikt 

om program på arbetsplatsen. 

Mullen PD, 1988 (65) Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen. 

Warner KE et al., 1988 (66) Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen, 

hälsoekonomi. 

Fel årtal. 

Fel årtal.


Författare 


Scheer SJ, Watanabe TK, 

Radak KL, 1997 (67) 

France-Dawson M et al., 

1994 (68) 

Alderman M, Green LW, 

Flynn BS, 1980 (69) 


Rehabilitering. Handlar om rehabilitering av personer 

som redan har ryggproblem. 

Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen. 


Högt blodtryck. Fel årtal, ingen systematisk 


Fielding JE, 1982 (70) Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen. 

Fielding JE, 1984 (71) Övergripande om hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande 


Gebhard DL, Crump CE, 

1990 (72) 

Glanz K, Seewald-Klein T, 

1986 (73) 

Fel årtal, ingen systematisk 


Fel årtal, ingen systematisk 


Fysisk aktivitet, fi tness. Ingen systematisk kunskapsöversikt, 

saknas beskrivning av kriterier 

m.m. 

Nutrition. Fel årtal. 

Hallet R, 1986 (74) Rökning. Fel årtal. 

Klesges RC, Cigrang J, 1987 

(75) 

Rökning. Fel årtal, rökavväjning. 

McLeroy K et al., 1984 (76) Stress. Fel årtal, ej systematisk genomförd 


Murphy LR, 1984 (77) Stress management. Fel årtal, ingen systematisk 


Newman JE, Beehr T, 1979 

(78) 

Orleans CS, Shipley RH, 

1982 (79) 

Stress. Fel årtal. 

Rökning. Fel årtal. 

Pelletier K, Lutz R, 1988 (80) Stress management. Fel årtal. 

Pencak M, 1991 (81) Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen. 


Shephard RJ, 1989 (82) Fysisk aktivitet, fi tness. Fel årtal, ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Shephard RJ, 1991 (83) Fitness program, hälsoekonomi. Ingen systematisk kunskapsöversikt, 

saknar hälsovariabel som utfall. 

Hurrell Jr JJ, Murphy LR, 

1996 (84) 

Stress. Ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Rudd CL, 1994 (85) Kolesterol. Ingen kunskapsöversikt, utan en 

artikel om kolesterolintervention. 

Schou L, 1989 (86) Tandhälsa. Fel årtal, ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Perry G Jr, 1996 (87) Tobak. Ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Sallis JF et al., 1986 (88) Ryggbesvär. Fel årtal. 

Roy E, Robillard P, 1994 (89) Hiv/aids. Ingen systematisk kunskapsöversikt, 

handlar om att förebygga 

smittspridning. 

Strasser PB, 1991 (90) Rökning. Berör endast rökavväjning. 

Geller ES et al., 1987 (91) Säkerhetsbälte. Fel årtal. 

Innes E, 1997 (92) Arbetsskador. Artikeln ej funnen.

Författare 




Bibeau DL et al., 1988 (93) Rökning. Fel årtal, Berör endast rökavväjning. 

Fielding JE, 1991 (94) Rökning. Ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Dugdill L, Springett J, 1994 

(95) 

Henningfi eld JE et al., 1994 

(96) 



Rökning. Ingen kunskapsöversikt. 

Wynne R., 1995 (97) Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen. 

Ingen kunskapsöversikt, vanlig 

artikel/studie. 

Perry G, 1996 (98) Rökning. Ingen översikt, beskriver några 

tobaksinterventioner I USA. 

Shephard RJ, 1999 (99) Fysisk aktivitet, fi tness. Ingen systematisk kunskapsöversikt, 

overview. 

Morrison A, Wertheimer AI, 

Berger ML, 2000 (100) 

Ukoumunne OC et al., 1999 

(101) 

Watt D, Verma S, Flynn L, 

1998 (102) 

Harms-Ringdahl K, Holmstrom 

E, Jonsson T, 1999 

(103) 

Sjukdomsförebyggande, läkemedel. Handlar inte om hälsofrämjande på 


Organsiationsförändring inom hälso- 

sjukvården. 



Handlar inte om de anställda, utan 

är patientorienterat. 

Fysioterapi – ryggbesvär. Patientorienterat. 

Hadler NM, 1997 (104) Ryggbesvär. Ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Daltroy LH, Iverson MD, 

Larson MG, 1997 (105) 

Ryggbesvär. Ingen kunskapsöversikt, utan en 

RCT-studie. 

Glasgow RE (106) Organsiationsförändring. Artikeln ej funnen. 

Linton S, 2001 (107) Ryggbesvär. Ingen systematisk kunskapsöversikt 

av interventioner. 

Hughes C, Kim JH, Hwang B, 

1998 (108) 

Social integration. Ingen systematisk kunskapsöversikt 

av interventioner, ej hälsoutfall. 

Gerr F, Mani L, 2000 (109) Ryggbesvär. Ingen kunskapsöversikt av interventioner. 

Schencker MB, 1996 (110) Övergripande om hälsofrämjande/skadeförebyggande 


Wallerstein N, Baker R, 1994 

(111) 

Glasgow RE, McCaul KD, 

Fisher KJ, 1993 (112) 


handlar om företagshälsovård 

inom lantbruket. 

Utbildning i hälsa och säkerhet. Ingen effektvärdering av olika 

program. 



saknar hälsoutfall, 13 företag 

deltar i en studie. 

Glasgow RE et al., 1994 (113) Tobak. Ingen kunskapsöversikt, interventionsstudie. 

Ivancevich JM, 1990 (114) Stress management. Ingen systematisk kunskapsöversikt. 

Chu C, Dwyer S, 2002 (115) Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen. 

Noack H, 1994 (116) Övergripande om hälsofrämjande på arbetsplatsen. 

Ingen kunskapsöversikt av interventioner. 

Ingen kunskapsöversikt.


Referenser 

1. Hedin A, Källestål C. Kunskapsbaserat folkhälsoarbete. Del 1. Handbok för sammanställning av 

redan gjorda kunskapsöversikter om interventioner inom folkhälsoområdet. Stockholm: Statens 

folkhälsoinstitut; 2002. 

2. Källestål C, Hedin A. Kunskapsbaserat folkhälsoarbete. Del 2. Handbok för framställning av 

kunskapsöversikter om interventioner inom folkhälsoområdet. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 

2004. 

3. Hogstedt C, Bjurvald M, Marklund S, Palmer E, Theorell T, redaktörer. Den höga sjukfrånvaron – 

sanning och konsekvens. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2004. 

4. SOU 2000:121. Sjukfrånvaro och sjukskrivning – fakta och förslag. Bilaga 7. Slutbetänkande av 

Sjukförsäkringsutredningen. Stockholm: Fritzes; 2000. 

5. Menckel E, Thomsson H. Vad är hälsofrämjande arbetsplatser? Ett svenskt perspektiv. Stockholm: 

Arbetarskyddsnämnden; 1997. 

6. Parmsund M, Brunnberg H, Petterson IL, Backman L. Utvärdering av projektet Hälsa – Arbetsliv – 

Kvinnor (HAK). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2002. 

7. Pelletier KR. A review and analysis of the clinical – and cost-effectiveness studies of comprehensive 

health promotion and disease management programs in the worksite: 1998–2000. Update. 

Am J Health Promot 2001;16(2):107-16. 

8. Riedel JE, Lynch W, Baase C, Hymel P, Peterson KW. The effect of disease prevention and health 

promotion on workplace productivity: A literature review. Am J Health Promot 2001;15(3):167-91. 

9. Pelletier KR. A review and analysis of the clinical and cost-effectiveness studies of comprehensive 

health promotion and disease management programs at the worksite: 1995–1998. Update (4). Am J 

Health Promot 1999;13(6):333-45. 

10. Harden A, Peersman G, Oliver S, Mauthner M, Oakley A. A systematic review of the effectiveness 

of health promotion interventions in the workplace. Occupational Medicine 1999;49(8):540-8. 

11. Peersman G, Harden A, Oliver S. Effectiveness of health promotion interventions in the workplace: 

a review. London: HEA; 1998; ISBN:0752111736; 93pp. Health promotion effectiveness 

reviews 13. 

12. Heaney CA, Goetzel RZ. A review of health-related outcomes of multi-component worksite 

health promotion programs. Am J Health Promot 1997;11(4):290-308. 

13. Wilson MG, Holman PB, Hammock A. A comprehensive review of the effects of worksite health 

promotion on health-related outcomes. Am J Health Promot 1996;10(6):429-35. 

14. Anderson DR, Staufacker MJ. The impact of worksite-based health risk appraisal on health 

related outcomes: a review of the literature. Am J Health Promot 1996;10(6):499-508. 

15. Oakley A. Review of effectiveness of workplace health promotion interventions: a summary 

document, Health Education Authority. London: Social Science Research Unit (SSRU); 1994. 

16. Linton SJ, van Tulder MW. Preventive interventions for back and neck pain problems: what is the 

evidence? Spine 2001;26(7):778-87. 

17. Lincoln AE, Vernick JS, Ogaitis S, Smith GS, Mitchell CS, Agnew M. Interventions for the 

primary prevention of work-related carpal tunnel syndrome. Am J Prev Med 2000;18(4 Suppl 

S):37-50. 

18. Maher CG. A systematic review of workplace interventions to prevent low back pain. Australian 

Journal of Physiotherapy 2000;46(4):259-69. 

19. Westgaard RH, Winkel J. Ergonomic intervention research for improved musculoskeletal health: 

a critical review. International Journal of Industrial Ergonomics 1997;20(6):463-500. 

20. Karas BE, Conrad KM. Back injury prevention interventions in the workplace: an integrative 

review. AAOHN Journal 1996;44(4):189-96. 

21. Lahad A, Malter AD, Berg AO, Deyo RA. The effectiveness of four interventions for the 

prevention of low back pain. Journal of the American Medical Association 1994;16:1286-91. 

22. Kraus JF. The effects of certain drug-testing programs on injury reduction in the workplace: an 

evidence-based review. International Journal of Occupational & Environmental Health 

2001;7(2):103-8.


23. Rivara FP, Thompson DC. Prevention of falls in the construction industry: evidence for program 

effectiveness. Am J Prev Med 2000;18(4 Suppl S):23-6. 

24. Lipscomb HJ. Effectiveness of interventions to prevent work-related eye injuries. Am J Prev Med 

2000;18(4 Suppl S):27-32. 

25. Keifer MC. Effectiveness of interventions in reducing pesticide overexposure and poisonings. 

Am J Prev med 2000;18(4 Suppl):80-9. 

26. Runyan CW, Ronda CZ, Zakocs RC, Zwerling C. Administrative and behavioural interventions 

for workplace violence prevention. Am J Prev Med 2000;18(4 Suppl):116-27. 

27. Segui-Gomez M. Evaluating worksite-based interventions that promote safety belt use. Am J Prev 

Med 2000;18(4 Suppl S):11-22. 

28. Eddy JM, Fitzhugh EC, Wojtowicz GG, Wang MQ. The impact of worksite-based safety belt 

programs: a review of the literature. Am J Health Promot 1997;11(4):281-9. 

29. Goldenhar LM, Schulte PA. Intervention research in occupational health and safety. Journal of 

Occupational Medicine 1994;36(7):763-75. 

30. Proper KI, Koning M, van der Beek AJ, Hildebrandt VH, Bosscher RJ, van Mechelen W. The 

effectiveness of worksite physical activity programs on physical activity, physical fitness, and 

health. Clinical Journal of Sport Medicine 2003;13:106-17. 

31. Disham RK, Oldenburg B, O’Neal H, Shephard RJ. Worksite physical activity interventions. Am 

J Prev Med 1998;15(4):344-61. 

32. Pelletier KR. Clinical and cost outcomes of multifactorial, cardiovascular risk management interventions 

in worksites: a comprehensive review and analysis. Journal of Occupational and 

Environmental Medicine 1997;39(12):1154-69. 

33. Shephard RJ. Worksite fitness and exercise programs: A review of methodology and health 

impact. Am J Health Promot 1996;10(6):436-52. 

34. Hennrikus DJ, Jeffery RW. Worksite interventions for weight control. A review of the literature. 


35. Glanz K, Sorensen G, Farmer A. The health impact of worksite nutrition and cholesterol intervention 

programs. Am J Health Promot 1996;10(6):453-70. 

36. Blue CL, Conrad KM. Adherence to worksite exercise programs: an integrative review of recent 

research. AAOHN Journal 1995;43(2):76-86. 

37. Wilson MG. Cholesterol reduction in the workplace and in community settings. Journal of 

Community Health 1991;16(1):49-65. 

38. Fichtenberg CM, Glanz SA. Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour. Systematic 

review. BMJ 2002;3(25):188-91. 

39. Eriksen MP, Gottlieb NH. A review of the health impact of smoking control at the workplace. Am 

J Health Promot 1998;13(2):83-104. 

40. Van der Hek H, Plomp HN. Occupational stress management programmes: a practical overview 

of published effect studies. Occupational Medicine 1997;47(3):133-41. 

41. Murphy LR. Stress management in work settings: a critical review of the health effects. Am J 

Health Promot 1996;11(2):112-35. 

42. Wilson MG, Jorgensen C, Cole G. The health effects of worksite HIV/AIDS interventions; a 

review of the research literature. Am J Health Promot 1996;11(2):150-7. 

43. Thompson MR. The three Rs of fire safety, emergency action, and fire prevention planning. 

Promotion safety at the workplace. AAOHN Journal 2003;51:169-79. 

44. Jones DL, Tanigawa T, Weiss SM. Stress management and workplace disability in the US, Europe 

and Japan. J Occup Health 2003;45:1-7. 

45. Pelletier KR. A review and analysis of the health and cost-effective outcome studies of comprehensive 

health promotion and disease prevention programs at the eorksite: 1991–1993. Update. 


46. Veen CA, Vereijken CJM. Promoting health at work: a review of the effectiveness of health 

education and health promotion. Utrecht: DCHPHE; 1994. 

47. Sulzer-Azaroff B, Todd CH, McCann KB. Beyond training: organizational performance 

management techniques. Occupational Medicine State of the Art Reviews 1994;9(2):321-39.


48. Loevinsohn BP. Health education interventions in developing countries: a methodological review 

of published articles. Int J of Epidemiology 1990;788-94. 

49. Lusk SL. Health promotion and disease prevention in the worksite. Annu Rev Nurs Res 1997;187- 

213. 

50. Pelletier KR. A review and analysis of the health and cost-effective outcome studies of comprehensive 

health promotion and disease prevention programs at the worksite: 1993–1995. Update. 

Am J Health Promot 1996;5:380-8. 

51. Zwerling C, Daltroy LH, Fine LJ, Johnston JJ, Melius J, Silverstein BA. Design and conduct of 

occupational injury intervention studies: a review of evaluation strategies. American Journal of 

Industrial Medicine 1997;32:164-79. 

52. Sallis JF, Bauman A, Pratt M. Environmental and policy interventions to promote physical 

activity. Am J Prev Med 1998;15(4):379-97. 

53. Fielding JE. Worksite health promotion programs in the United States: progress, lessons and 

challenges. Health Promotion International 1990;5(1):75-84. 

54. Hutcheson GD, Hendersson MM, Davies JB. Alcohol in the workplace: costs and responses. 

London: DfEE; 1995. 

55. Karjalainen K, Malmivaara A, van Tulder M, Roine R, Jauhiainen M, Hurri H, Koes B. 

Multidisciplinary biopsychosocial rehabilitation for subacute low back pain among working age 

adults. (Cochrane Review). The Cochrane Library 2002;1. Oxford: Update Software. 

56. Fisher KJ, Glasgow RE, Terborg JR. Work site smoking cessation: a meta-analysis of long-term 

quit rates from controlled studies. Journal of Occupational Medicine 1990;32(5):429-39. 

57. Shain M. My work makes me sick: evidence and health promotion implications. Journal Health 

Promotion (Canada) 1990/1991;29(3):11-2. 

58. Krause N, Dasinger LK, Neuhauser F. Modified work and return to work: a review of the 

literature. Journal of Occupational Rehabilitation 1998;8(2):113-9. 

59. Stock SR. Workplace ergonomic factors and the development of musculoskeletal disorders of the 

neck and upper limbs: a meta-analysis. American Journal of Industrial Medicine 1991;19(1):87- 

107. 

60. Roman PM, Blum TC. Alcohol: a review of the impact of worksite interventions on health and 

behavioural outcomes. Am J Health Promot 1996;11(2):136-49. 

61. Elders LA, van der Beek AJ, Burdorf A. Return to work after sickness absence due to back 

disorders: a systematic review on intervention strategies. International Archives of Occupational 

and Environmental Health 2000;73(5):339-48. 

62. Leviton LC. The yield from worksite cardiovascular risk reduction. Journal of Occupational 

Medicine 1987;12:931-6. 

63. Matson DM, Lee JW, Hopp JW. The impact of incentives and competitions on participation and 

quit rates in worksite smoking cessation programs. Am J Health Promot 1993;4:270-80. 

64. Mullen PD. Health promotion and patient education benefits for employees. Annual Review of 

Public Health, 1988; 305-332. 

65. Warner KE, Wickizer TM, Wolfe RA, Schildroth JE, Samuelson MH. Economic implications of 

workplace health promotion programs: review of the literature. Journal of Occupational Medicine 

1988;2:106-12. 

66. Scheer SJ, Watanabe TK, Radak KL. Randomized controlled trials in industrial low back pain. 

Part 3. Subacute/chronic pain interventions. Arch Phys Med Rehabil 1997;78:414-23. 

67. France-Dawson M, Holland J, Fullerton D, Kelly P, Arnold S, Oakley A. Review of effectiveness 

of workplace health promotion interventions. 1994. 

68. Alderman M, Green LW, Flynn BS. Hypertension control programs in occupational settings. 

Public Health Reports 1980;95:158-63. 

69. Fielding JE. Effectiveness of employee health improvement programs. Journal of Occupational 

Medicine 1982;24:907-16. 

70. Fielding JE. Health promotion and disease prevention at the worksite. Annual Review of Public 

Health 1984;5:237-65. 

71. Gebhard DL, Crump CE. Employee fitness and wellness programs in the workplace. American 

Psychologist 1990;2:262-72.


72. Glanz K, Seewald-Klein T. Nutrition at the worksite: an overview. Journal of Nutrition Education 

1986;1:1-11. 

73. Hallet R. Smoking intervention in the workplace: review and recommendations. Preventive 

Medicin 1986;15: 213-31. 

74. Klesges RC, Cigrang J, Glasgow RE. Worksite smoking modification programs: a state-of-the-art 

review and directions for future research. Current Psychological Review 1987;6:26-56. 

75. McLeroy K, Green L, Mullen K, Foshee V. Assessing the effects of health promotion in worksites: 

a review of the stress program evaluations. Health Education Quarterly 1984;4:379-401. 

76. Murphy LR. Occupational stress management: a review and appraisal. Journal of Occupational 

Psychology 1984;57:1-15. 

77. Newman JE, Beehr T. Personal and organizational strategies for handling job stress: a review of 

research and opinion. Personnel Psychology 1979;32:1-43. 

78. Orleans CS, Shipley RH. Worksite smoking cessation initiatives: review and recommendations. 

Addictive Behaviours 1982;7:1-16. 

79. Pelletier K, Lutz R. Healthy people–healthy business: a critical review of stress management 

programs in the workplace. Am J Health Promot 1988;3:5-19. 

80. Pencak M. Workplace health promotion programs. Nursing Clinics of North America 

1991;1:233-40. 

81. Shephard RJ. Exercise and employee-wellness initiatives. Health Education Research 

1989;2:233-43. 

82. Shephard RJ. A critical analysis of work-site fitness programs and their postulated economic 

benefits. Medicine and Science in Sports and Exercise 1991;3:354-70. 

83. Hurrell Jr JJ, Murphy LR. Occupational stress intervention. American Journal of Industrial 

Medicine 1996;4:338-41. 

84. Rudd CL. Cholesterol intervention in the workplace: successful integration with other risk 

reduction programs. American Association of Occupational Health Nurses 1994;3:113-6. 

85. Schou L. Oral health promotion at worksites. International Dental Journal 1989;29:122-8. 

86. Perry G Jr. Workplace tobacco interventions. Indiana-Med 1996;2:157-9. 

87. Sallis JF, Hill RD, Fortmann SP, Flora JA. Health behaviour change at the worksite: cardiovascular 

risk reduction. Program Behaviour Modification 1986;20:161-97. 

88. Roy E, Robillard P. Effectiveness of and compliance to preventive measures against the occupational 

transmission of human immunodeficiency virus. Scandinavian Journal of Work 

Environment Health 1994;20:393-400. 

89. Strasser PB. Smoking cessation programs in the workplace: review and recommendations for 

occupational health nurses. American Association of Occupational Health Nurses 1991;39:432- 

8. 

90. Geller ES, Rudd JR, Kalsher HJ, Streff FM. Employer-based programs to motivate safety belt use: 

a review of short-term and long term effects. Journal of Safety Research 1987;1:1-17. 

91. Innes E. Education and training programs for the prevention of work injuries: do they work? Work 

1997:221-32. 

92. Bibeau DL, Mullen KD, McLeroy KR, Green LW, Foshee V. Evaluations of workplace smoking 

cessation programs: a critique. American Journal of Preventive Medicine 1998;2:87-95. 

93. Fielding JE. Smoking control at the workplace. Annual Review of Public Health 1991;12:209-34. 

94. Dugdill L, Springett J. Evaluation of workplace health promotion: a review. Health Education 

Journal 1994;53(3):337-47. 

95. Henningfield JE, Ramstrom LM, Husten CG, Giovino GA, Zhu BP, Barling J, Weber C, Kelloway 

EK, Strecher VJ, Jarvis MJ, Weiss J. Smoking and the workplace: realities and solutions. Journal 

of Smoking-Related Disorders 1994;5(1):261-70. 

96. Wynne R. New training specification for workplace health promotion. Safety Science 

1995;20(2/3):277-87. 

97. Perry G. Workplace tobacco interventions. Indiana Medicine 1996;89(2):157-9. 

98. Shephard RJ. Do work-site exercise and health programs work? Physician and Sports Medicine 

1999;27(2):49-50, 55-6, 59-62, 69-70, 72. 

99. Morrison A, Wertheimer AI, Berger ML. Interventions to improve antihypertensive drug


adherence: a quantitative review of trials. Formulary 2000;35(3):234-55. 

100. Ukoumunne OC, Gulliford MC, Chinn S, Sterne JAC, Burney PGJ. Methods for evaluating 

area-wide and organisation-based interventions in health and health care: a systematic review. 

Health Technol Assessment 1999;3(5). 

101. Watt D, Verma S, Flynn L. Wellness programs: a review of the evidence. Canadian Medical 

Association Journal 1998;158(2):224-30. 

102. Harms-Ringdahl K, Holmstrom E, Jonsson T, Lindstrom I. Evidence-based physiotherapy for 

patients with low-back pain. Stockholm: Swedish Council on Technology Assessment in Health 

Care (SBU); 1999:101. 

103. Hadler NM. Back pain in the workplace: what you lift or how far you lift matters far less than 

whether you lift or when. Spine 1997;22:935-40. 

104. Daltroy LH, Iverson MD, Larson MG. A controlled trial of an educational program to prevent 

low back injuries. New England Journal of Medicine 1997;337:322-8. 

105. Glasgow RE. Worksite issues in organisational health promotion (Take Heart). Health Education 

Quarterly 1994;21(1):69-82. 

106. Linton SJ. Occupational psychological factors increase the risk for back pain: a systematic 

review. J Occup Rehabil 2001;11(1):53-66. 

107. Hughes C, Kim JH, Hwang B. Assessing social integration in employment settings: current 

knowledge and future directions. Am J Ment Retard 1998;103(2):173-85. 

108. Gerr F, Mani L. Work-related low back pain. Prim Care 2000;27(4):865-76. 

109. Schencker MB. Preventive medicine and health promotion are overdue in the agricultural workplace. 

J Public Health Policy 1996;17(3):275-305. 

110. Wallerstein N, Baker R. Labour education programs in health and safety. Occup Med 

1994;9(2):305-20. 

111. Glasgow RE, McCaul KD, Fisher KJ. Participation in worksite health promotion: a critique of 

the literature and recommendations for future practice. Health Education Quarterly 

1993;20(3):391-408. 

112. Glasgow RE, et al. Modifying dietary and tobacco use patterns in the worksite: the Take Heart 

project. Health Education Quarterly 1994;21(1):69-82. 

113. Ivancevich JM, et al. Worksite stress management interventions. American Psychologist 

1990;45(2):252-61. 

114. Chu C, Dwyer S. Employer role in integrative workplace health management – a new model in 

progress. Disease Management Health Outcomes 2002;10(3):175-86. 

115. Noack H. Workplace health promotion – opportunities, strategies and supportive structures. 

Homeostasis in Health and Disease 1994;35(1-2):49-53.

Hälsofrämjande arbetsplatser 

– vad kan man utläsa ur grå källor? 

Anders Schærström 

Bakgrund 

Frågeställningar och avgränsningar 

Avsikten med denna del av rapporten är att komplettera den genomgång av vetenskaplig litteratur om 

effektiviteten av interventioner för att främja hälsan på arbetsplatser genom att även redovisa vad man 

kan utläsa ur relevanta men inte vetenskapligt erkända källor, så kallad grå dokumentation. Det ligger 

i sakens natur att grå litteratur är ett svårfångat begrepp, eftersom det handlar om något som inte uppfyller 

vissa kriterier. Det finns flera definitioner 1 , men vi utgår här från denna: 

”Med grå litteratur avses rapporter och andra publikationer som inte är publicerade i 

vetenskapliga tidskrifter eller i vetenskapliga böcker. Till grå litteratur hör mera 

populära publikationer inom området, till exempel konferensrapporter.” (1) 

Studien bygger på material som samlats in enligt följande kriterier: 

• Grå dokumentation (enligt definition ovan) 

• Ursprung: Svenska projekt/studier 

• Interventioner, projekt för att främja hälsan på arbetsplatser (och översikter av interventioner) 

• Någon form av dokumentation/utvärdering (på svenska) 

• Särskilt fokus på studier som kombinerat arbetsorganisations- och arbetsmiljöförändringar med 

livsstilsförändringar 

• Tidsram: 1998–2003 

• Sökbegrepp: arbetsliv, arbetsmiljö, arbetsplats, arbetsställe, friskfaktorer, friskvård, hållbar, hälsofrämjande, 

intervention, utvärdering. 

Sökprocessen 


Sökningen inleddes med ett mycket brett tema – effektiviteten av program för att främja hälsan på 

arbetsplatser. En begränsande princip ligger i uttrycket ”program”, som anger att det ska finnas en 

genomtänkt strategi för att främja hälsan. Vad som menas med hälsa eller hur den ska mätas är däremot 

inte preciserat i förväg. Sökproceduren och dess resultat redovisas utförligare i en annan PM. 

1 Se t.ex.: The Fourth International Conference on Grey Literature (GL ’99), 

www.nyam.org/library/greylit/whatis.shtml; Prof. John Mackenzie Owen, University of Amsterdam 

http://cf.hum.uva.nl/bai/home/jmackenzie/pubs/glpaper.htm; System for Information of Grey Literature in 

Europe (SIGLE) http://www.kb.nl/infolev/eagle/frames.htm (The European Association for Grey Literature 

Exploitation) eller Janlert: Folkhälsovetenskapligt lexikon, Natur och Kultur 2000.


Svenskt 

Näringsliv 

Figur: Sökprocessen. Kraftiga svarta pilar anger sökingångarna. Strategin har varit att först söka andrahandsinformation 

genom forskningsfinansiärer, parterna på arbetsmarknaden och andra centrala aktörer samt databaser och liknande. Via 

den andrahandsinformation som framkommit på så sätt har nästa steg inriktats på att få fram originaldokument från lokala 

aktörer – enskilda arbetsplatser. Forskningsinstitut och högskoleinstitutioner har kontaktats direkt 

Materialet 

Företagarna 

Arbetsgivare 

Kampanjer 

och 

nätverk 

Uppsats, 

bok, artikel, 

paper 

Databaser 

Forskningsfinansiärer 

Universitet, 

högskolor, 

forskningsinstitut 

Forskare 

studenter 

Lokalt 

interventionsprojekt 

Konsult FHV 

Centralorganisationer 

Förbund 

Arbetstagare – 

lokal fackorg. 

Föreningen Svensk 

Företagshälsovård 

Den kunskap som redovisas här bygger på dokument som har valts ut från en mycket omfattande 

sökning efter grå dokumentation av interventioner som syftar till mera hälsofrämjande arbetsplatser. 

Sökningen, som begränsades till svenska källor, skedde i stor utsträckning via Internet, där källorna 

var forskningsinstitut, myndigheter, försäkringsbolag, forskningsråd, försäkringskassor med flera. 

Dessutom användes forskningskataloger samt brev direkt till forskningsinstitutioner och parterna på 

arbetsmarknaden. Flertalet av de initiativ (interventioner) som påträffades genom sökningen sållades 

bort eftersom användbar dokumentation saknades. Antingen var interventionerna ännu inte avslutade 

och rapporterade eller så var den dokumentation som fanns alltför knapphändig. 

Den dokumentation som ändå ligger till grund för denna redovisning är mycket blandad. Det finns 

såväl regelrätta kunskapsöversikter, baserade på omfattande genomgångar av vetenskapliga studier, 

som rapporter från begränsade insatser på enskilda arbetsplatser. 

Författarna bakom dokumenten är också en mycket blandad grupp. Där finns professionella forskare 

som noga planerat och genomfört interventionsstudier, men också praktiker som själva arbetar på de 

arbetsplatser där interventioner skett. Somliga av dessa arbetar mitt i den verksamhet som man sökt 

förändra, medan andra är knutna till arbetsplatsen, exempelvis personal i företagshälsovården eller 

friskvårdare. Vidare finns det externa konsulter som anlitats för ett speciellt projekt. Några rapporter 

är uppsatser, skrivna av studenter som engagerats just för att studera och utvärdera interventionsprojekten. 

Ambitionerna och kvaliteten är därför mycket varierande. Det gäller såväl själva interventionerna 

som rapporterna. Strukturen i rapporterna varierar. Spännvidden i underlaget för utfall och slutsatser 

är mycket stor. Det finns studier som omfattar hundratals, till och med ett par tusen individer, och det 

finns studier som bygger på ett fåtal individer.

Många av projekten omfattar interventioner av flera slag, såsom arbetsorganisation, arbetstider, 

fysisk miljö och motion, varför de inte så lätt låter sig sorteras efter inriktning, medan andra är mera 

fokuserade på en begränsad insats. Flera rapporter handlar om samma intervention. Den kan ha 

beskrivits i olika skeden och olika delar av den kan ha behandlats av olika författare. Vid närmare 

läsning visar det sig att inte allt material handlar om egentliga interventioner. Det har i några fall visat 

sig att de studier som presenterats i ”grå” form senare har blivit publicerade i regelrätt vetenskaplig 

form. En del av de dokument som har påträffats i den här insamlingen är alltså delrapporter eller 

andra ”förstadier”, vilket innebär att sakinnehållet kan vara presenterat på ett mera genomarbetat och 

tydligare sätt i någon annan, senare källa. Å andra sidan kan det också vara så att den grå dokumentationen 

innehåller uppgifter som sållats bort i samband med att materialet bearbetats till en vetenskaplig 

artikel. 

Granskningsmetoder, datakällor, sökstrategi, fel och bortfall 

Dokumentationen söktes i första hand via Internet, ofta via sekundära källor, men också via litteraturdatabaser. 

Med artiklar, notiser, faktablad och mera anekdotisk information om interventionsprojekt 

på olika håll i arbetslivet som grund fortsatte sökningen efter originaldokumentationen. 

Just den breda ansatsen på ”hälsofrämjande” arbetsplatser (arbete, arbetsliv) kan ha medfört ett visst 

bortfall. Bortfallet beror förmodligen i hög grad på att sökbegreppen varit alltför oprecisa, snarare än 

tvärtom. Om man valt att söka på exempelvis ”arbetstid”, ”motion” eller ”friskvård” i stället för ett 

allmänt begrepp som ”hälsofrämjande”, hade man antagligen fångat in fler referenser. 

Gensvaret från arbetsmarknadens parter var bristfälligt. Av ett 80-tal tillfrågade (förbund och centralorganisationer) 

svarade cirka en fjärdedel. Det förefaller dock inte troligt att detta skulle ha inneburit 

något större bortfall av information. Några av dem som svarat har hänvisat till institutioner som den 

övriga sökningen omfattat och det material som inkommit direkt från organisationerna har i de flesta 

fall inte motsvarat kraven på hälsofrämjande interventioner. 

I flera av dokumenten har påträffats referenser som inte konsekvent har följts upp. Detta skulle kunna 

göras i en eventuell komplettering med mera fokuserat syfte. 

Den bifogade redogörelsen i tabellform bygger i första hand på vad interventionerna avser att påverka. 

I den följande texten är dispositionen delvis en annan. Eftersom de enskilda studierna spänner 

över en mångfald av exempel och sinsemellan är gjorda under olika förutsättningar, är möjligheterna 

att dra generella slutsatser mycket begränsade. 

Urvalskriterier 


Det insamlade materialet är alltså mycket skiftande till innehåll, kvalitet och syften, liksom beträffande 

de delar av arbetslivet som beskrivs. För att åstadkomma ett underlag som medger en någotsånär 

meningsfull kunskapsbas, måste man göra ett genomtänkt urval. I den processen har dessa 

frågor varit vägledande: 

• Har studien ett klart hälsorelaterat innehåll? 

• Beskriver rapporten en intervention i arbetslivet som helt eller delvis har hälsofrämjande syfte? 

• Finns beskrivning av utfall i hälsorelaterade termer? 

• Är det möjligt att jämföra hälsoläget efter interventionen med läget före? 

• Är det möjligt att jämföra hälsoläget efter interventionen med någon annan kategori i arbetslivet? 

• Om studien inte beskriver metoder för att stärka hälsan och öka välbefinnandet – beskriver den 

metoder för att förebygga genom att öka medvetenheten om hälsorisker? 

• Är projektet avslutat? Finns slutrapport eller delrapport? 

• Är rapporten tydlig?


På dessa grunder har en stor del av det påträffade materialet sållats bort. Det innebär tyvärr att vissa 

studier som i och för sig verkar relevanta inte kan redovisas, eftersom de inte uppfyller kraven på 

tydlighet och kvalitet. I vissa fall har enklare rapporter kommit med i urvalet, då de tillsammans med 

annan dokumentation beskriver ett och samma interventionsprojekt. 

En princip, som från början var vägledande för sökningen, var att inte inkludera C- och D-uppsatser. I 

verkligheten har det inte gått att strikt upprätthålla den gränsen, eftersom några projekt planenligt har 

blivit analyserade av studenter på just den nivån. 

Resultat – vad säger erfarenheten? 

Det material som granskats närmare och alltså ligger till grund för den här rapporten är ett 30-tal 

enskilda dokument. Inledningsvis grupperades de påträffade källorna i två dimensioner – dels de 

huvudsakliga syftena med interventionerna, dels de berörda målgrupperna eller arenorna (yrken, 

arbetsplatser). Om man ser till målgrupper eller arenor utgör dokument från vård och omsorg en stor 

grupp. Lokalvård är en annan stor grupp. Ser man i stället till interventionens huvudsakliga syften 

dominerar två grupper. Den ena omfattar olika infallsvinklar på arbetsorganisation, medinflytande 

och samarbete. Den andra handlar på olika sätt om friskvård. Det går också att urskilja ytterligare en 

dimension, i form av flera andra, mera specifika, teman som utkristalliserats vid genomgången, till 

exempel stresshantering, kompetensutveckling och uppföljning. Ofta har en och samma intervention 

flera syften. Här redovisas resultaten på ett sätt som tar hänsyn till dessa teman. 

Breda program 

Ett projekt med mycket bred ansats är projektet Hälsofrämjande arbetsplats – Hälge som bedrivs av 

landstinget i Östergötland. Syftet är att utveckla och utvärdera strategier för intervention på olika 

nivåer i ett helhetsperspektiv. Inom projektet finns fyra utvecklingsområden och sju delprojekt (2). 

Ett av projekten är RehViN, som bygger på att tvärprofessionell kompetens samlas kring medarbetare 

som är eller riskerar att bli långtidssjukskrivna. Medarbetarna ska efter arbetsträning kunna återgå till 

ordinarie arbete (3). 

Projektet Förekom var ett individ- och arbetsplatsrelaterat projekt som syftade till förebyggande 

åtgärder mot besvär i nacke, skuldra och rygg respektive hjärt-kärlsjukdomar. Det bestod av två 

huvudsakliga delar, varav det ena (Hjärta) var inriktat på att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar 

genom att uppmuntra till en sundare livsstil och det andra (Smärta) gick ut på att förebygga besvär 

och problem relaterade till rörelseapparaten. 

Projektet vände sig till Kommunalmedlemmar i Helsingborgs stad och den övergripande uppgiften 

var att stimulera dem till långvariga livsstilsförändringar (4). 

I delprojekt Hjärta bestod själva interventionen i information om sund livsstil (rökning, kost, alkohol, 

motion, stresshantering), gruppträffar samt individuella samtal med sjuksköterskor under ett års tid. 

Det visade sig i uppföljningen under tre år att en majoritet i både interventionsgrupp och kontrollgrupp 

försökte eller hade lyckats genomföra förändringar av sin livsstil. De flesta i interventionsgruppen 

hade förändrat sina kostvanor. Hälften hade börjat motionera. Hälften försökte slappna av 

och stressa mindre. Enstaka hade slutat röka. (4) 

Till skillnad från det andra delprojektet i Förekom var delprojekt Smärta helt inriktat på kvinnor, 

närmare bestämt kvinnliga vårdbiträden och undersköterskor inom hemtjänsten. Vid starten hade 

hälften besvär från rörelseapparaten. De 546 kvinnor som accepterade att delta fördelades slumpmässigt 

på tre olika slags interventioner och två kontrollgrupper. Interventionsprogrammen gick ut 

på individuella träningsprogram, stresshantering i grupp respektive ett standardiserat tränings-

program. De flesta signifikanta förbättringarna märktes i grupperna med individuella träningsprogram 

och stresshantering, men efter något år avklingade de. Knappt hälften av deltagarna i dessa 

båda program fann att projektet haft goda effekter på deras hemsituation. De som deltog i 

stresshantering lärde sig att tänka på sig själva och stressa av. För dem som fick individuella träningsprogram 

var vinsten främst att de börjat motionera mera och ”lyfta rätt” (5). 

Arbetsorganisation, medinflytande och samarbete 


Arbetsorganisation är ett vidsträckt tema. Under rubriken ryms en mängd omständigheter i arbetslivet 

som inte hör till den materiella miljön (lokaler, utrustning och dylikt), såsom ledning, samarbete, 

personkontakter, arbetstider, handlingsfrihet och omväxling. Ofta används det sammanfattande 

uttrycket ”psykosociala faktorer” för dessa immateriella inslag i arbetet. Hägg och medarbetare (6) 

konstaterar (s. 75), att det råder brist på goda vetenskapliga interventionsstudier med avseende på 

hälsoutfall, speciellt beträffande organisatoriska och psykosociala faktorer. Theorell (s. 48) beskriver 

sammanfattningsvis hur organisatoriska förhållanden i arbetet även inverkar på den kroppsliga 

hälsan – bristande beslutsutrymme har betydelse för hjärt-kärlsjukdomsrisk, indirekt för muskuloskeletala 

sjukdomar och även för funktionella mag-tarmbesvär (7). 

Jeding och medarbetare (8) redovisar en regelrätt kunskapsöversikt om möjligheter att lyckas med 

prevention och tidig rehabilitering, huvudsakligen i industriell miljö. Rapporten innehåller en 

genomgång av modeller – särskilt en belastningsergonomisk respektive psykosocial modell. Flera 

lyckade interventioner redovisas kortfattat. Det finns exempel på att man med ergonomiska insatser 

har lyckats sänka sjukligheten och personalomsättningen. Andra exempel bygger på kombinationer 

av ergonomiska och arbetsorganisatoriska förändringar. 

Projektet Hälsofrämjande arbetsplatser är ett projekt som bygger på samverkan mellan fem parter 

(Försäkringskassan, Arbetsmiljöinspektionen, Föreningen Svensk Företagshälsovård, LO-distriktet i 

Västmanland samt Sif Mälardalen) Det bedrivs som uppsökande verksamhet med syfte att starta 

hälsofrämjande processer som i förlängningen ska leda till minskad arbetsrelaterad ohälsa. Projektet 

pågår 2002–2004. Projektet utgår från antagandet att bättre arbetsmiljö och arbetssituation samt bättre 

rutiner för rehabilitering leder till positiva effekter för arbetstagare, arbetsgivare och ekonomi. 

Avsikten är att nå 100–150 arbetsplatser per år inom såväl offentlig (80 % av arbetsplatserna) som 

inom privat sektor (20 %). Projektet arbetar efter en modell som tidigare använts inom ABB. Två 

projektföreträdare besöker arbetsplatser där de träffar arbetsledare, skyddsombud eller annan företrädare 

för arbetstagarna, eventuellt också representanter för företagshälsovården. Samtalen mynnar 

ut i att arbetsplatsen åtar sig att skriva en handlingsplan. Genom projektet får arbetsplatserna utbildning 

om hälsofrämjande processer och möjlighetsbaserat tänkande. Eftersom projektet ännu inte 

är fullbordat finns det inga dokumenterade resultat i form av hälsoeffekter och det går alltså ännu inte 

att dra några slutsatser om hur metoden har verkat (9, 10). 

Projektet Långtidsfriska började med ett ”arbetsplatsprogram” för utbildning och utveckling vid 

Stora Billerud Fors, men verksamheten har rötter i det sena 80-talets debatt om allt fler långtidssjukskrivna. 

Den bärande tanken var en helhetssyn på hälsa, effektivitet, kvalitet och miljö. En studie 

om huruvida det finns särskilda omständigheter som främjar långvarig hälsa ledde till fyra kriterier 

för långvarigt hälsofrämjande arbetsplatser: För det första ska företaget vara medvetet, det vill säga 

ha klara mål, god kommunikation, konsekvent och direkt feedback. För det andra ska det präglas av 

ett kreativt klimat med trygghet, frihet, repressaliefrihet och prestigelöshet. För det tredje bör det 

finnas ett konsultativt ledarskap med informationsansvar och klara målbilder. Slutligen ska arbetsklimatet 

vara öppet, vilket innebär hög grad av medbestämmande, respekt för andras kompetens och 

tillit. 

Resultatet kan avläsas på flera sätt – i termer av långtidsfriska, allmänna ohälsotal, utvecklingsvilja 

och trivsel. Antalet långtidsfriska har ökat markant från 1990–1991 till 1996–1997, bland både 

tjänstemän och kollektivanställda. Långtidssjukskrivningarnas längd har sjunkit kraftigt och antalet


rehabiliteringsärenden har sjunkit. Denna förändring har omräknats till en ökad närvaro 

motsvarande 32 årsarbeten och en besparing på 30 miljoner kronor. Kostnaden för projektet var 

6 miljoner. 

Man har vidare noterat ett tydligt samband mellan chefskap och långtidsfriskhet. Där dialogen mellan 

chefer och medarbetare uppfattas som bäst är ”i vissa skiftlag” 45 procent långtidsfriska (11, 12). 

Arbetsplatsprogrammet har omfattat utbildning av förstaledschefer, mellanchefer och högre chefer, 

experter, internkonsulter och skyddsombud i kunskap om salutogena faktorer för det goda arbetet, 

människans villkor i arbetslivet, uppbyggande och nedbrytande faktorer, kris- och stresshantering 

samt kommunikationskunskap. Gruppdynamisk metodik har använts för att processa kunskapen. 

Utbildningen har följts av tvärfunktionell träning i arbetslag som avslutats med kundfokusering och 

kundbesök. Företaget har infört en ”interaktiv process med värdebaserat ledarskap” samt ett omfattande 

friskvårdsprogram som omfattar motion, kost, kultur och inspirerande upplevelser. 

Samverkan, arbetstagarinflytande 

Ett återkommande tema i dokumentationen är arbetstagarnas medverkan och vikten av arbetsgivarnas 

engagemang. Varianter på temat behandlas alltså av flera studier (13, 14, 15, 16). 

Förändringar som syftar till stöd, inflytande, delaktighet och utveckling är ofta spontana och 

kontinuerliga – därför rapporteras de antagligen inte i önskvärd utsträckning och därför är det också 

svårt att studera effekterna. Backman och medarbetare menar att förekommande undersökningar ofta 

är metodologiskt tvivelaktiga (14). 

Ibland kan erfarenheter av formerna för att genomföra en intervention vara intressantare än själva 

interventionen. Sålunda kan en ergonomisk lösning i sig själv vara ganska uppenbar, men för att den 

ska slå igenom kan det behövas nya former av samarbete mellan avdelningar och företag. Genom ett 

stort aktionsprojekt för att komma till rätta med utkörarnas tunga lyft i bryggerinäringen kom man 

fram till att den ergonomiska lösningen förutsätter dels att säljarna informerar kunderna om kraven, 

dels att hela branschen enas om dessa. Samarbetet mellan avdelningar och mellan företag ledde alltså 

till synergieffekter (16). 

Ett exempel på framgång genom hälsofrämjande samarbete mellan företag och arbetstagare i ITbranschen 

visar ett projekt som drivs av SYSTeam och Sif Småland. Den fackliga anslutningen inom 

IT-branschen är låg. Samarbetet syftar till att dels upprätthålla en god arbetsmiljö, dels ge medarbetarna 

förutsättningar för en hälsosam fritid. Man ska ”må bra på och av arbetet”. Samarbetet som 

inleddes 2001 omfattar friskvård, arbetsmiljö, jämställdhet och mångfaldspolicy samt kompetensutveckling. 

Från och med 2003 har ”projektet” övergått i en process. Hittills finns vissa uppgifter om 

viktminskningar, ökad medvetenhet om kostens betydelse samt indikatorer på sundare livsstil (13). 

Projekt A2000+ Framtidens arbetsformer (som genomfördes hos Telia Företag AB) syftade till att 

påverka en hel organisation under en längre tid och att utvärdera resultatet i termer av hälsa, kvalitet 

och effektivitet. Projektet siktade på företagets informationshantering, snarare än dess organisation, 

med en kombination av kognitionspsykologi och organisationsmedicin. 

Syftet med interventionen var att skapa och vidmakthålla goda arbetsförhållanden i arbetsgrupper 

genom ett medvetet och insiktsfullt ledarskap. Hälsotillståndet (frånvaro av sjukdomstillstånd) 

bedömdes med stressbesvär, psykologiska besvär, upplevd allmän hälsa samt globalt självskattningsindex 

(värk, stress och sömnproblem). Det visade sig bland annat, att team med god 

utveckling och höga förväntningar på framtiden hade färre symtom än team med sämre utveckling 

och svaga förväntningar. Sammantaget har arbetsklimatet på företaget förbättrats, men detta 

avspeglades ändå inte i det allmänna hälsotillståndet. Bedömningen av utfallets tillförlitlighet 

försvåras av att väsentliga förändringar genomförts i företaget under projektperioden.


Efter interventionen visar mätningarna av arbetsklimat högre värden och mindre skillnader mellan 

upplevt och önskat tillstånd. Försämringar förekom. Teamledarnas hälsa försämrades mer än medarbetarnas. 

Kvinnliga teamledares hälsa försämrades mer än manligas. Den upplevda hälsan har ett 

starkt samband med skattningen av arbetsklimatet i gruppen (17). 

Stresshantering 

Flera projekt behandlar stresshantering och avspänning med olika metoder. Det förekommer försök 

med IT-baserat, interaktivt program för stresshantering (18). Det förekommer jämförelser mellan 

progressiv avspänning, tillämpad avspänning och tai-chi (19). Backman konstaterar, att det finns 

goda erfarenheter av såväl traditionell avspänning som av innovativ coping, men att effekterna 

tenderar att avklinga med tiden. En studie av utbildningseffekter i samband med omorganisation 

visade ökning av stresshormon (prolaktin) i kontrollgruppen och minskning i utbildningsgruppen. 

Positiva effekter bestod vid uppföljning efter 30 veckor (14). 

Svenning har också gjort iakttagelsen att kunskap om stresshantering lätt faller i glömska. I det 

Kommunalbaserade projektet Förekom som riktade sig till vårdbiträden och undersköterskor i 

hemtjänsten jämfördes stresshantering i grupp med individuella träningsprogram och ett standardprogram 

för träning. Samma inriktning förekommer i en annan studie. Muskuloskeletala besvär är en 

mycket vanlig orsak till sjukskrivning i Sverige, särskilt bland kvinnor. Besvär från nacke, skuldra 

och rygg är vanligare bland sjukvårdsbiträden än i andra yrkesgrupper (5). 

En jämförelse av två olika metoder för tidig prevention mot besvär i nacke, skuldra och rygg samt mot 

upplevd fysisk ansträngning och upplevda arbetsrelaterade psykosociala faktorer visade inte någon 

entydig effekt. De metoder som jämfördes var individuella träningsprogram (IT) och stresshantering 

på arbetsplatsen (SM). Dessa båda jämfördes dessutom med en kontrollgrupp. Målgruppen var 

undersköterskor och sjukvårdsbiträden i hemtjänst. Det framkom visserligen inga signifikanta 

skillnader mellan de tre grupperna, men däremot kunde man konstatera förbättringar av ländryggbesvär 

i båda interventionsgrupperna. Dessutom kunde man se att den upplevda fysiska 

ansträngningen minskade i IT-gruppen och missnöjet med de upplevda psykosociala faktorerna 

ökade i SM-gruppen. 

Slutsatsen från projektet är att eftersom besvären har multifaktoriell etiologi skulle en kombination 

av de båda programmen kanske vara att föredra (20). 

Inom ramen för det breda projektet Hälge har Östgötahälsan byggt upp en stressmottagning för landstingsanställda 

med ohälsa som beror på stress eller stressrelaterad problematik. Mottagningen, som 

går under namnet Garudateamet, startade i september 2002 och har haft viss framgång genom att 

minska sjukskrivningen. Rapporten bygger dock på endast 28 remitterade fall. Varje individ får en 

”coach”. Behandlingen omfattar stödjande samtal, handledning samt terapi med psykodynamisk 

eller kognitiv inriktning. Vidare ingår handledning för att höja deltagarnas professionalitet samt 

information i livsstilsfrågor, särskilt beträffande kost, basal kroppskännedom enskilt eller i grupp, 

kurs i praktisk stresshantering samt qigong, fysiska aktiviteter och massage (2, 21, 22). 

Vissa symtom som kan ha samband med arbetslivet är inte alltid diagnostiserbara – hudbesvär, 

stressymtom samt muskelbesvär från nacke och axlar. Wiholm, Arnetz och Westerholm menar att 

kulturbetingade sjukdomar är kronisk trötthet, överkänslighet och teknostress som kännetecknas av 

diffusa symtom (till exempel extrem trötthet, muskulära besvär, hudbesvär och allmän sjukdomskänsla). 

Tidigare arbetsmiljöprojekt har påvisat samband mellan besvär från rörelseorgan respektive 

ögonbesvär och brister i psykosocial och fysisk arbetsmiljö (19). 

Några projekt vänder sig särskilt till medarbetare i IT-dominerade miljöer. Medarbetare i IT- och 

mediebranschen fick under ett halvår pröva ett web-baserat verktyg (HealthIT), för att fortlöpande 

följa sin egen stress- och antistressprofil och vid behov göra något för att må bättre. Det visade sig att 

deltagarna efter ett halvår bedömde sin sömnkvalitet, sin mentala energi, sin koncentrationsförmåga,


sitt sociala stöd samt sin förmåga att hantera stress bättre jämfört med en kontrollgrupp (statistiskt 

signifikant). Hormonmätningar tyder på att deltagarna uppnått ett bättre skydd mot stress och hämtar 

sig bättre. Trots att de som använt HealthIT tycks må bättre, uppmanar forskarna till viss försiktighet 

med tolkningen. Ett halvår efter projektet tycks en del av effekterna ha avklingat och användningen 

av IT-verktyget minskat. Andra omständigheter än själva verktyget kan bidra till att förklara förbättringarna, 

såsom inställning till fritid, ekonomisk ställning och civilstånd (18). 

Hos ELLEMTEL Utvecklings AB har man prövat tre olika metoder för stresshantering – progressiv 

avspänning (PA), tai-chi samt tillämpad avspänning (TA). Såväl biokemiska som subjektiva 

mätningar pekade på att stresshantering är en effektiv metod för att minska individuell stress, men 

däremot gick det inte att visa någon effekt på den organisatoriska stressen. Den aktiva stresshanteringen 

minskade besvär i både rörelseorgan och hud, men de positiva effekterna försvann när 

den organiserade träningen upphörde. Forskarna menar att obehag, trötthet och lättare besvär från 

rörelseorganen egentligen kan vara tidiga tecken på att verksamheten är ineffektiv. Lätta besvär har 

tydligare samband med arbetsorganisatoriska faktorer än svåra besvär från nacke, skuldra och arm, 

som däremot samvarierade med ergonomiska faktorer som arbetsställning, belysning med mera. De 

som känner lätta besvär uppfattar sin arbetsmiljö som psykosocialt sämre än både de besvärsfria och 

de med svårare besvär. 

Det visade sig, att arbetsprestationen gagnades främst av PA och tai-chi. Oro dämpades framför allt 

av TA. Man fann att lojaliteten mot företaget ökade som en följd av stresshanteringsprogrammen. 

Undersökningen gav däremot inget stöd för att stresshanteringen skulle minska konflikter eller övertidsuttag. 

Inte heller fann man något belägg för att socialt stöd skulle motverka besvär i rörelseorganen. 

(19) 

Arbetstider 

Några projekt behandlar försök med okonventionella arbetstider, såsom 3–3-systemet i omsorgsarbete 

(23); nytt jourschema för läkare på akutklinik (24) samt projektet Frisk tid som gett lokalvårdare 

ökat inflytande över sin arbetstid och dessutom fysisk träning på arbetstid (25–27). Landstad 

och medarbetare (s. 6–7) refererar flera tidigare lyckade utvecklingsprojekt på lokalvårdsområdet. 

De flesta av de redovisade projekten har resulterat i lägre sjukfrånvaro, färre arbetsskador, bättre 

trivsel och arbetsglädje samt stora besparingar. Utmärkande för dessa projekt var bland annat att 

arbetet förlagts till dagtid i stället för kvällstid och att möjligheterna till heltid ökat (28). 

Backman och medarbetare redovisar kortfattat erfarenheter av flera olika arbetstidsarrangemang. De 

arbetstidsmodeller det handlar om och de yrkesmässiga sammanhang där de förekommer är emellertid 

så olika att det blir svårt att dra generella slutsatser (14): 

• Modellen ”KUPA”, som tillämpats på en intensivvårdsenhet och testats mot en motsvarande 

enhet som kontroll, har blivit uppskattad av de flesta berörda, särskilt av dagpersonal och av 

ensamstående. Modellen innebär att den totala arbetstiden delas upp i en planerad del (75 %) 

– patientpass – och en oplanerad ”timbank” (25 %). Arrangemanget ger bland annat de 

anställda större inflytande över sin tid och bättre möjligheter att anpassa bemanningen. I 

referatet finns dock inga uppgifter om direkta eller indirekta hälsoeffekter. 

• En jämförelse av flextidsmodell, timbanksmodell och poängmodell har visat att långtgående 

inflytande över arbetstiden har starka positiva effekter. Inflytandet tycks vara viktigare än 

arbetstidsmodellen i sig. 

• Ett försök med ”6-timmars arbetsdag med 8-timmars skift” genomfördes i Stockholms stad 

för att belysa hur en arbetstidsförkortning skulle fungera. Extra personal anställdes och 

försöket genomfördes som en kontrollstudie på barnstugor samt enheter inom hemtjänst, 

sjukhem och omsorg om psykiskt handikappade vuxna. Personalen var positiv och de som 

hade små barn hade störst nytta av systemet, men man kunde inte finna några tydliga hälsoeffekter 

utom en viss förbättring av sömnen.


Det så kallade 3–3-systemet (även kallat likasystemet) innebär i princip att man arbetar tre dagar och 

är ledig tre dagar enligt ett rullande schema. Enligt Backman har det dokumenterade goda hälsoeffekter 

i form av sänkt frånvaro (såväl kort som lång) och självbedömd hälsa. Jägerbrand och 

Mattsson påpekar däremot att det inte finns någon storskalig forskning om 3–3-systemet men att det 

däremot finns mindre studier i form av uppsatser från universitet och högskolor (23). 

Ett mindre försök med 3–3-systemet i kombination med friskvård på arbetstid genomfördes på en 

avdelning för ålderssvaga i Göteborg. Resultatet pekar på att hur man upplever systemet hänger nära 

samman med sysselsättningsgraden – ju högre sysselsättningsgrad, desto högre välbefinnande. De 

som arbetade heltid kände sig kroppsligt och mentalt utvilade, medan deltidsarbetande redovisade 

bättre mental hälsa men inte någon kroppslig förbättring. 

De deltidsarbetande har svårare att arbeta extra för att komma upp i heltid och har förlorat möjligheten 

att vara lediga mer än tre dagar i följd. Ingen av dem som deltog i försöket vill byta ut systemet. 

Positiva effekter som nämns är bättre arbetsvillkor, bättre trivsel, effektivare arbete, större ansvar, 

positiv förändring av rutiner och planering, bättre stämning, mera positiv inställning till arbetet, 

starkare medvetenhet om planeringens betydelse, att man upplevde arbetet mer meningsfullt samt att 

det hade gynnsamma effekter på fritiden (23). 

3–3-systemet prövades även vid akutkliniken på Universitetssjukhuset i Linköping under ett års tid i 

samband med andra organisatoriska förändringar. Den nya arbetstidsmodellen fick negativa effekter 

på andra delar i projektet, eftersom det förutsatte att alla medarbetare skulle delta i gruppträffar på 

arbetstid (15). 

En omläggning av joursystemet för läkare på en medicinsk akutmottagning i Skövde har gett övervägande 

fördelar. Omläggningen gjordes i syfte att komma till rätta med ett rådande joursystem som 

uppfattades som betungande och genererade stora mängder jourkompensationstimmar. Det nya 

systemet innebär bland annat treskift för primärjouren och förstärkt eftermiddagsbemanning. 

Jourarbetet är samlat till hela veckor och medger flextid inom en viss ram. En utvärdering gjordes 

efter fem månader. Det nya systemet uppfattades då som en mera solidarisk fördelning av jourarbetet, 

medan de äldre specialisterna kan göra en större primärjourinsats. Vissa kvarstående nackdelar är 

framför allt relaterade till arbetsvolymen (24). 

I Skellefteå kommun har man i liten skala prövat periodplanerad arbetstid för städare i kombination 

med friskvårdsinsatser och jämfört med dels årsarbetstid, dels oförändrad arbetstid. Utvärderingen av 

projektets effekter är osäker på grund av den begränsade omfattningen, ett stort bortfall samt att 

referensgrupper inte funnits med under hela projekttiden. Efter fem månader gjordes en preliminär 

studie (25) för att ta reda på de deltagande lokalvårdarnas förväntningar, attityder och upplevelser 

angående projektet. Deltagarna var då väsentligen positiva till flexibiliteten, men ansåg att den 

schemaläggning och det ”pappersarbete” som förändringen medfört tog för mycket tid från de 

egentliga arbetsuppgifterna. Även friskvården som lagts in på arbetstid bidrog, enligt många, till tidsbrist 

och stresskänslor, trots att den i sig kändes bra för det fysiska och psykiska välbefinnandet (25). 

Efter två år ansåg fler att de fått mer arbete. Friheten att bestämma över hur arbetet ska göras hade inte 

förändrats (27). 

Friskvård, livsstil 

Begreppet friskvård innefattar närmast vad man menar med ”hälsofrämjande aktiviteter”, det vill 

säga sådant som inte enbart förebygger risker utan tjänar till att stärka motståndskraft och välbefinnande. 

Interventioner i den riktningen omfattar konsumtionsmönster – kost, rökning, droger – 

samt fysisk och mental träning, exempelvis gymnastik, styrketräning, yoga, vila, kulturell och 

intellektuell stimulans. Stresshantering kan också räknas hit, även om det kan sägas vara en förebyggande 

verksamhet (se ovan). Även god sömn och vila är friskvård.


Friskvård är inslag i flera projekt. Det kan handla om motion och kostvanor, i regel inom ramen för ett 

interventionspaket med flera inslag, till exempel Hälge-projektet hos Östergötlands läns landsting 

(2), Förekom-projekten bland Kommunal-medlemmar i Helsingborg (4, 5) eller jämförelse mellan 

individuell träning och stresshantering (20). Även om projekten var för sig är relevanta, är det svårt 

att dra slutsatser om den ena eller andra metodens användbarhet. 

Ett småskaligt försöksprojekt med friskvård för lärare vid S:t Petri läroverk i Malmö (”Petrimodellen”) 

har lett till att deltagarna själva uppfattar sitt hälsotillstånd som bättre än tidigare. 

Projektet var emellertid mycket begränsat med endast 14 frivilliga deltagare. Friskvården omfattade 

qigong samt personlig träning. Dessutom ingick föreläsningar om kost och motion. Redan efter några 

träningstillfällen noterades förbättringar för stela nackar, spända axlar och ömma ryggar. Också det 

mentala välbefinnandet förbättrades (29). 

Projektet Frisk tid är ett initiativ för att främja arbetshälsan, som tagits i Skellefteå kommun. Det är 

särskilt riktat mot städverksamheten och kombinerar ett flexiblare arbetstidssystem med friskvård på 

arbetstid. De utvärderingar som har gjorts tyder på att projektet i huvudsak har gett ett mycket tillfredsställande 

resultat (30). Efter nio månader hade deltagarnas motionsvanor förändrats till det 

bättre och lokalvårdarna ansåg själva att deras hälsa blivit bättre i jämförelse med jämnåriga. I en 

uppföljning efter två år, då kontrollgrupper införts i projektet, blev effekter på kondition och hälsa 

tydligare. Man fann en tydlig förbättring av BMI och kondition i genomsnitt, men inom gruppen 

fanns skillnader. Beträffande muskuloskeletala besvär, så kunde man inte påvisa några större 

skillnader mellan interventionsoch referensgrupperna (26, 27, 30). 

Forskarna har jämfört sina resultat med uppgifter i litteraturen och funnit att vissa studier pekar på 

konditionsförbättringar efter åtta till nio veckor av träning, medan andra inte alls påvisat någon 

konditionsförbättring. Valet av träningsform kan inverka på om konditionen förändras eller ej. I 

projektet Frisk tid valde de flesta styrketräning som i sig själv inte påverkar konditionen (26). 

Konditionen i utgångsläget inverkar också – den som startar från en låg nivå har lättare att uppnå en 

förbättring – men i den aktuella studien finns troligen ingen sådan effekt. 

Enligt ett projekt kan kognitiva beteendeinriktade ”sömnskolor” vara ett sätt att förebygga långvariga 

sömnproblem. Det finns mycket få åtgärder av förebyggande karaktär. Forskare har jämfört två 

metoder att bearbeta sömnproblem – kognitiv beteendeterapi i grupp respektive enklare information 

om sömnhygien. Efter ett år visade det sig att nästan två tredjedelar av dem som genomgått beteendeterapi 

fått mycket bättre sömn, men också att var tredje i den andra gruppen hade uppnått förbättringar 

(31). 

Hälsofrämjande utbildning 

Flera interventioner innehåller inslag av utbildning som syftar till att deltagarna ska bli mer kunniga 

om hälsofrämjande vanor eller om arbetssituationens betydelse för hälsan. Utbildning av chefer på 

alla nivåer, experter, internkonsulter och skyddsombud spelar en viktig roll i projektet Långtidsfriska 

som lett till goda resultat (11, 12) (se ovan). 

Utbildningen kan följa mer eller mindre etablerade koncept som ”train the trainer” eller problembaserat 

lärande (PBL). Utbildningen kan vara direkt inriktad på hälsa, friskvård och förebyggande av 

ohälsa, men den kan också syfta till att höja arbetstagarnas yrkeskunnande för att stärka deras 

självkänsla och därigenom förhindra mental uttröttning och ”utbränning”. Beträffande den senare 

inriktningen, se nästa avsnitt. 

Inom ramen för Hälge finner man ett exempel på strategiska projekt, som siktar på att utveckla hälsofrämjande 

kompetens och lärande på flera nivåer. Det genomfördes på akutkliniken vid Universitetssjukhuset 

i Linköping under ett års tid. Projektets syfte var att utveckla förändringsprocesser och 

strukturer som ökar individens, gruppens och organisationens förmåga att lära och utveckla sin 

hälsofrämjande kompetens.


Under projektet gång har en rad förändringar genomförts beträffande ledarskap, organisation, 

resurser, lokaler och arbetstidsscheman. Projektet har avsatt spår dels i medarbetarnas syn på hälsobegreppet, 

dels i sjukfrånvaron som totalt sjunkit kraftigt. Känslan av att vara delaktig och kunna 

påverka sitt arbete har stärkts. Sjukfrånvaron har sjunkit under projekttiden, dock inte till sin tidigare 

lägsta nivå. Långtidsfrånvaron (> 30 dagar) steg under projekttiden men hade dock vid projektets slut 

sjunkit – till skillnad från hela landstingets långtidsfrånvaro, som är högre än akutklinikens (15). 

Backman och medarbetare redovisar såväl referee-granskad som grå dokumentation. Genomgången 

omfattar dels fysiska, ergonomiska problem (fysisk belastning, handeksem och latexallergi), dels 

immateriella problem (hot och våld, respektive stöd, inflytande, delaktighet och utveckling). Ett 

huvudsakligt budskap är att effektiva förebyggande insatser förutsätter utbildning, men att resultaten 

beror på hur den genomförs. Ett exempel är undervisning i förflyttningsteknik samt fysisk träning 

som är de vanligaste metoderna för att förebygga besvär orsakade av fysisk belastning i vårdarbete. 

Resultaten varierar, beroende på svårigheter att mäta effekterna. Studier visar att de bästa resultaten 

uppkommer om träningen läggs sist på arbetsdagen, förlorad arbetstid inte ska tas igen, träningen 

leds av en ledare (alltså inte är självständig) samt om personalen deltar tillsammans. 

En annan punkt som Backman och medarbetare framhåller är att kunskapen måste underhållas. De 

hänvisar exempelvis till en amerikansk studie om att förebygga hot och våld i vård och omsorg, där ett 

utbildningsprogram ledde till ökad medvetenhet och observationsförmåga hos personalen – visserligen 

minskade hot och våld direkt efter utbildningen men ökade åter något efter ett tag (14). 

HAKuL-projektet (som drivs av Sektionen för personskadeprevention vid KI, delvis tillsammans 

med utvecklingsföretaget Komanco AB) syftar till att identifiera faktorer som stärker den framtida 

hållbara arbetshälsan och det långsiktiga välbefinnandet för anställda inom kommuner och landsting 

samt att implementera och stödja tidig rehabilitering av dem som har sviktande arbetsförmåga. 

Målgrupper är kommun- och landstingsanställda i delar av sex kommuner och i fyra landsting. 

Projektet startade 1999 med en baslinjeundersökning och efter 18 månader gjordes en uppföljning. 

På de flesta berörda orter och arbetsplatser har ett seriöst och långsiktigt förebyggande arbete med 

både arbetsförhållanden och livsstilsfrågor, startat efter baslinjeundersökningen. Det förändringsoch 

utvecklingsarbete som har startat har till stor del grundat sig på de problem som identifierades i 

baslinjeundersökningen. Det har inneburit att de insatser som gjorts är olika för de olika verksamheterna 

och att vissa verksamheter har engagerat sig med större kraft än andra. Projektet ska avslutas 

under 2004. 

Efter 18 månader kunde man konstatera att det råder stor skillnad mellan yrkesgrupper. Medan 

chefer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och administrativa assistenter åtnjuter en mycket god arbetshälsa 

är tillståndet sämre (= lägre andel med mycket god arbetshälsa) för vårdbiträden, hantverkare 

och beteendevetare. Sämst (störst andel med dålig arbetshälsa) är det för lokalvårdare, vårdbiträden 

och ekonomibiträden. Ingen av de undersökta yrkesgrupperna hade en ökad andel med mycket god 

arbetshälsa. Andelen med mycket god arbetshälsa minskade bland läkare och undersköterskor. Totalt 

sett har arbetsbelastningen ökat. Delaktighet och inflytande har ökat något. Stöd och uppbackning är 

oförändrad. 

Positiva resultat är att antalet nya långa sjukskrivningar (28 dagar och mer) har minskat på de flesta av 

orterna samt att andelen dagligrökare minskat från 20 till 17 procent (vilket är något under 

riksgenomsnittet). Uppgifter om motion är svårtolkade, eftersom utfallet tycks bero på årstiden (32). 

Även i HAK-projektet (Hälsa – Arbetsliv – Kvinnoliv) användes gruppsamtal, vägledning, 

studiecirklar samt problembaserat lärande (PBL) för att nå ökad jämlikhet i hälsa genom bättre förutsättningar 

för en positiv hälsoutveckling för kvinnor, undersköterskor och sjukvårdsbiträden 

anställda inom landstingens och kommunernas vård- och omsorgsverksamhet samt spridningseffekter 

till befolkningen som helhet. Resultatet är inte entydigt. Man kan avläsa få effekter för


deltagargruppen som helhet. Särskilt hälsoeffekter var sparsamma, men vissa goda arbetsmiljöeffekter, 

såsom ansvar, samarbete, stöd och uppbackning, möjlighet till lärande och utveckling, 

medbestämmande och påverkan samt dialog med ledningen, har ökat. Inga stora förändringar i 

livsstil och levnadsvanor (motion, rökning, alkoholkonsumtion) skedde mellan mättillfällena, trots 

att flera av projekten var inriktade på friskvård. Säkerställda förändringar i enskilda frågor har dock 

gått i positiv riktning. Projekttiden (3 år) var för kort för att man ska kunna nå mätbart bättre hälsa hos 

målgrupperna och mycket stora organisations- och arbetsplatsförändringar skedde inom kommuner 

och landsting under projekttiden (33). 

Konceptet ”Train the trainer” (eller ”utbilda dem som ska utbilda”) har tillämpats i ett par fall. Kort 

sagt innebär det att utbilda nyckelpersoner som i sin tur sprider kunskapen till andra. I syfte att pröva 

om en arbetsmiljöintervention kan sätta igång en utveckling som förbättrar arbetsmiljö, effektivitet 

och hälsa hos personal och elever genomförde Arbetslivsinstitutet (ALI) ett stort projekt bland skolor 

i Stockholmsområdet. En grupp skolor fick såväl ett utbildningsmaterial om arbetsmiljö som tillgång 

till konsultation och annat stöd under projektets gång. En annan grupp fick också tillgång till utbildningsmaterialet, 

men inte någon annan form av hjälp. Effekterna är inte helt entydiga. 

Arbetsmiljön försämrades i hela undersökningsgruppen men mest i kontrollgruppen, vilket kan tyda 

på att interventionen bromsat en negativ utveckling av arbetsmiljön utan att vända den. För 

personalen kunde man notera flera gynnsamma intermediära förändringar såsom ökad kunskap, ökad 

delaktighet, mer samverkan om arbetsmiljön, flera förslag till förbättringar, bättre fysisk och 

psykosocial arbetsmiljö, färre ergonomiska besvär, högre effektivitet och arbetsresultat som bättre 

överensstämmer med läroplanens mål. Förändringarna är av samma slag i båda grupperna men 

tydligast i interventionsgruppen. Eleverna i interventionsskolorna säger sig ha lämnat fler förslag till 

förbättringar men känner alltjämt låg delaktighet och den ogiltiga frånvaron ökade, mest i kontrollgruppen 

(34). 

För att nå små företag med utbildning kan man behöva ta till uppsökande metoder och gruppsamarbete. 

Lantbruk och fiskeri är verksamheter som ofta bedrivs i små arbetslag och i relativ 

isolering. Ett par projekt har syftat till att höja medvetenheten om arbetsmiljörisker hos fiskare, lantbrukare 

och lantarbetare samt att öka deras engagemang för säkrare arbete. Båda projekten, som kan 

kallas uppsökande, visar ganska goda resultat, men tolkningen är vansklig på grund av relativt litet 

underlag, urvalet av deltagare, bristen på kontrollgrupper samt (i studien av fiskare) ett stort bortfall 

mellan intervention och uppföljning. Interventionen är egentligen preventiv, inte hälsofrämjande (35, 

36). 

Den intervention som riktades till fiskare gick ut på att skyddsingenjörer gjorde personliga besök på 

fiskefartyg. Deltagandet var inte slumpmässigt utan baserat på kontakter – direkt respektive genom 

fiskarenas yrkesorganisation. Besöken omfattade skyddsinspektion, presentation av risker (sannolikhet 

och konsekvenser) samt möjliga lösningar i enlighet med en tidigare upprättad idébank. 

Uppföljningar gjordes 6 månader samt 2,5 år efter första besöket. Resultaten tyder på att säkerhetsarbete 

som bygger på personlig kontakt och hög participation kan bli självgenererande för skyddsarbete. 

Redan 6-månadersuppföljningen visade lovande effekter av metoden. Fiskarena själva var 

över lag nöjda med åtgärderna och uppskattade mycket tillfället att diskutera säkerhet och tekniska 

åtgärder med en utomstående expert. Det finns också tecken på att skyddsintresset sprids till kollegor. 

Efter det första besöket och många påpekanden åtgärdades drygt vart tionde påpekad säkerhetsbrist 

inom ett halvår. Resultatet efter 2,5 år påverkades emellertid av att endast 78 av de ursprungliga 101 

fartygen ännu var tillgängliga (35). 

För att öka engagemanget för säkerhet bland lantbrukare och lantarbetare samt att höja deras 

aktivitet i säkerhetsarbetet prövades varianter av återkommande träffar i diskussionsgrupper under ett 

år samt nätverk. Metodiken fungerade, men man kunde inte se att deltagarnas uppfattning av risker 

eller känsla av att kunna hantera risker egentligen förändrades. Däremot ökade deltagarnas engagemang 

i säkerhetsfrågor och aktivitet i säkerhetsarbetet. Samtidigt sjönk deras benägenhet att 

acceptera risker liksom känslan av press i arbetet. I projektet deltog 88 lantbrukare och lantarbetare.


Urvalet baserades på frivillighet och de allra flesta var positiva till träffarna. De flesta ansåg sig också 

ha blivit påverkade och mer uppmärksamma tack vare projektet. Mer än hälften sade sig ha förändrat 

säkerheten på gården (37). 

Kompetensutveckling för bättre hälsa 

Att utveckla sin kompetens i yrket kan vara hälsofrämjande, eftersom känslan av att behärska de 

situationer som kan dyka upp är ett skydd mot stress. Ett exempel på kompetensfrämjande intervention 

som bland annat syftar till att förebygga utbränning är att socialsekreterare getts tillfälle att 

själva utvärdera tidigare klientkontakt och tid att reflektera över sin yrkesroll. Resultatet tycks vara 

övervägande, om än inte entydigt, positivt vad deltagarnas välbefinnande beträffar (38). 

Backman och medarbetare som har gått igenom flera studier om att förebygga hot och våld, menar att 

framgång förutsätter att man tar vara på erfarenheter genom att registrera vad som tidigare skett 

(incidenter och omständigheter kring dessa: offer, förövare, konsekvenser). Det behövs också 

kunskaper om personalens medvetenhet samt kontinuerlig uppföljning (14). 

Backman och medarbetare konstaterar, att interventioner ofta genomförs som utvecklingsprojekt i 

vården utan att bli dokumenterade i vetenskapliga tidskrifter. De påpekar vidare (s. 8), att även om 

kvalitetssäkringsprojekt som förekommer i vården visserligen involverar personal så fokuserar de 

ofta vårdkvaliteten och mycket sällan personalens arbetsmiljö. De har granskat en studie av 

systematisk kvalitetsförbättring på ett sjukhus och funnit ett oklart resultat (14). 

Ett projekt som emellertid strävade efter ett helhetsperspektiv på såväl personalens som patienternas 

bästa genomfördes 1999–2000 inom äldreomsorgen i Solna stad. Målgrupper var undersköterskor 

och vårdbiträden. Ett kompetensutvecklingsprogram syftade till att ge dem inflytande, delaktighet, 

kompetens, utvecklingsmöjligheter, stöd, självförtroende, initiativkraft och eget ansvar, vilket kan 

sammanfattas i begreppet empowerment 2 som omfattar kunskap, känsla och vilja. Projektet byggde 

på flerstegsmodellen ”Train-the-trainer”, som innebär att den som utbildas i sin tur utbildar andra. I 

det här fallet betydde det i första steget att några undersköterskor och vårdbiträden per arbetsplats 

(totalt 12 arbetsplatser) utbildades till ”förändringsledare”. I steg 2 höll förändringsledarna 

kompetenscirklar för alla anställda på respektive arbetsplats. Det tredje steget innebar, slutligen, att 

arbetsplatsdiskussioner fortsatte på respektive arbetsenhet, varefter lokala projekt initierades för att 

förbättra arbetsvillkoren. Resultatet blev att deltagarna efteråt uppfattade sin hälsa som bättre, visade 

tendens till ökat inflytande och upplevde en förbättrad kvalitet i omsorgen av de äldre samt 

bemötandet av anhöriga efter interventionen. Projektet har gett dem tid till reflektion och 

kommunikation. Servicehuspersonalen uppvisade främst, enligt egen bedömning, bättre hälsa och 

bättre bemötande av anhöriga. Hemtjänstpersonalen angav främst bättre fysisk arbetsmiljö och stöd 

från arbetsledningen. Man måste emellertid observera, att projektet inte har minskat ohälsan. Såväl 

den psykosomatiska ohälsan som ledoch muskelbesvär ökade både i interventionsgruppen och i den 

totala uppföljningsgruppen. Visserligen visade en enkät efteråt en genomgående trend till bättre 

värden för de flesta arbetsmiljö- och hälsoresursmått, men skillnaderna är små och i de flesta fall inte 

statistiskt säkerställda. Utvärderingen blev något försvårad av personalomsättning under projektets 

gång. Svarsfrekvensen är otillfredsställande (39). 

Landstad och medarbetare analyserar ett interventionspaket som omfattade förebyggande och 

rehabiliterande insatser i form av utbildning, information och satsning på trivselåtgärder i syfte att 

bland annat sänka sjukfrånvaron bland städpersonal. I paketet ingick såväl grupp- och ledarutveckling 

som utbildning i bättre städmetoder och golvvård. Dessutom ingick insatser för fysisk och 

psykisk utveckling och välmående, utvecklad förslagsverksamhet, individuell rehabilitering, projekt 

”kortare arbetsdag”, arbetsmiljöprogram samt utvecklad samverkan mellan Landstingshälsan, 

Försäkringskassan och Yrkesinspektionen. 

2 Empowerment är en av fem huvudpunkter i WHO-programmet ”Hälsa för alla 2000”.


Efter interventionen var den totala frånvaron i stort sett oförändrad i interventionsgruppen, medan 

den tenderat att öka i referensgruppen. Tar man hänsyn till ålder tycks resultatet peka på att interventionen 

har tenderat att motverka en ”normal” tendens till ökad frånvaro, snarare än att sänka den. 

Framför allt har frånvaron sjunkit bland yngre (under 42 år) som tidigare hade markant hög sjukfrånvaro, 

medan den ökat bland äldre. Det tycks alltså vara de yngre som drar störst nytta av interventionen. 

Eftersom de förmodligen i mindre utsträckning drabbats av belastningsoch förslitningsskador 

kan de vara mera mottagliga för den aktuella interventionen. 

Feedback, dialog 

En variant på temat utbildning är att öka medvetenheten och kunskapen om hälsorisker och hur man 

främjar hälsa genom att anknyta direkt till situationen på arbetsplatsen. Man kan förmoda att återföring 

av information (feedback) till personal om dess eget beteende kan göra dem medvetna om hur 

man ska förebygga ohälsa. Återkopplingen kan förstås göras på olika sätt – bland annat beroende på 

resurser, ambitioner och organisationens storlek – och det är inte uppenbart vilket som är effektivast. 

Det finns några sådana studier som är genomförda i olika skalor och sammanhang. En har jämfört 

återföring av kunskap direkt till medarbetarna, via chefer respektive i grupp (40). En annan bygger på 

individinriktat IT-stöd i mindre skala (18). En tredje rapport är en mera regelrätt kunskapsöversikt 

med exempel på kunskapsöverföring om såväl handeksem som våld och hot i arbetsmiljön (14). 

Eklöf och medarbetare hänvisar till en review över interventionsstudier inom ergonomiområdet (41) 

som inte kunde dra några slutsatser om vilka typer av bättre ergonomi och hälsa som är effektiva. De 

pekade dock på att interventioner som syftar till att förbättra det systematiska arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet 

skulle kunna vara effektiva, att sannolikheten för detta ökade om anställda, ledning och 

arbetsmiljöspecialister var engagerade och delaktiga samt att inriktning på specifika, identifierade 

problem var bättre än generella åtgärdspaket. En annan genomgång av europeiska fallstudier (42) 

pekade på att man efter grundlig problemanalys bör kombinera åtgärder som stärker individen med 

åtgärder som riktas mot arbetsmiljön. 

För att undersöka om återföringen gav medarbetarna något utbyte samt om den påverkade deras 

beteende och deras välbefinnande jämfördes 1998–2000 tre varianter för feedback inom ett företag. 

Information om arbetsmiljö och hälsorelaterade upplevelser riktades till datoranvändare och deras 

chefer. De tre sätten var 1) individuell feedback till var och en, 2) feedback enbart till chefen samt 

3) feedback till hel arbetsgrupp. Ergonomer ledde feedback-mötena och jämförde varje grupps 

baseline-data med referensdata. Såväl kunskapsutbytet som möteseffektiviteten skattades positivt i 

alla tre feedback-betingelserna. Det tycks inte ha någon avgörande betydelse om feedback ges till 

enskild individ, hel arbetsgrupp eller arbetsmiljöansvarig chef. Dock antyder resultaten att feedback 

enbart till chef kan vara mest effektivt. 

Studien ger visst stöd för påståendet att feedbackinterventionen stimulerar initiativ till förändringar 

främst beträffande belastningsergonomi och fysisk arbetsmiljö. Effekterna var dock inte stora och 

inte heller entydiga. Besvärsbild och arbetsförhållanden kopplade till psykosocial miljö förändrades 

inte (40). 

Diskussion 

Materialets användbarhet 

Det redovisade materialet är alltså mycket varierande till innehåll, ambitioner och kvalitet. De 

genomgångna studierna är var för sig intressanta, men användbarheten är begränsad. 

För det första finns det tolknings- och utvärderingsproblem. Det kan ofta vara svårt att tolka resultat – 

till exempel sjukfrånvaro – på grund av störande händelser på de arbetsplatser där interventionerna

har skett eller på grund av långsiktiga trender i en viss verksamhet eller samhället i stort. 

Förekommande händelser som kan snedvrida resultat och försvåra tolkningar är exempelvis omorganisationer 

samt hög personalomsättning. Det är inte alltid interventionerna har satt spår i form av 

klart bättre hälsa än i utgångsläget. I förekommande fall kan man se att hälsoläget är oförändrat i 

interventionsgruppen men försämrat i kontrollgrupper. I sådana fall kan man våga anta, att interventionen 

har motverkat en försämring som annars skulle ha inträffat. 

För det andra är möjligheterna att dra generellt hållbara slutsatser av materialet mycket begränsade. 

Även resultat som är statistiskt signifikanta och rimliga är inte självklart giltiga för andra verksamheter. 

Den mer allmängiltiga lärdom som man skulle kunna hämta ur dokumentationen ligger delvis på ett 

annat plan än de hälsofrämjande effekterna av den ena eller andra interventionen. Det kan röra sig om 

tillvägagångssättet i mera allmän mening för interventioner – om planering, förankring, uppföljning 

– eller om hur man framdeles ska utforma sökstrategin. 

Förankring, planering, framgångsfaktorer 

Flera projektrapporter nämner brister i planering och genomförande eller att oförutsedda 

omständigheter gjort resultaten svårtolkade. Sålunda kan engagemanget från ledningen ha varit otillräckligt, 

öppenheten kan ha brustit, aktörernas roller varit otydliga eller kunskaperna i ledningen 

otillräckliga. Med hänvisning till Israel och medarbetare (43) säger Pettersson och medarbetare (39) 

att en nyckelfaktor för att projekt ska lyckas, är att de samtidigt riktas mot individ-, grupp- och 

organisationsnivå. Andra har på grundval av sina erfarenheter gjort listor över faktorer som krävs för 

att interventioner ska bli framgångsrika: 

• Livsstilsförändringar tar tid och måste få ta den tiden 

• Den nya kunskapen är flyktig och fordrar kontinuerlig uppdatering 

• De som deltar måste få stöd och uppmuntran 

• Det måste finnas tidsmässigt och organisatoriskt utrymme för projekten 

• Det förebyggande arbetet måste sättas in i en helhet och det måste framgå hur resultat ska implementeras 

• Projektet måste förankras på alla nivåer 

• Alla som deltar måste få utförlig information 

• Arbetsgivaren måste vilja satsa på preventivt arbete 

(5) 

• Samtidig inriktning på individ-, grupp- och organisationsnivå 

• Klara roller och tydligt ansvar 

• Enighet om målen 

• Tro på idén 

• Inflytande över processen 

• Kompetens måste överföras och byggas in i organisationen för att fortleva 

• Samspel mellan arbetsmiljökvalitet och vård- och omsorgskvalitet 

(39) 

• Tydliga, realistiska mål 

• Ledningens stöd och medverkan 

• De anställdas inflytande 

• Ett tillåtande klimat 

• Tid och resurser 

• Kontinuitet 

(14) 



En praktisk aspekt som flera påpekar är att interventioner kan ta tid från ordinarie arbete (30, 39). En 

förutsättning för att lyckas med de hälsofrämjande interventionerna är alltså ofta att man kan sätta in 

vikarier eller på annat sätt undvika att interventionen kommer som en belastning ovanpå det ordinarie 

arbetet. 

I materialet förekommer rapporter om projekt som är inriktade på individer, grupper och hela 

organisationer. Det senare är mindre vanligt än individ- och grupporienterade projekt. I en rapport 

hävdas att ”Det saknas vana att arbeta med hälsa i ett organisatoriskt, snarare än individinriktat 

perspektiv” (15). Uppsökande verksamhet har prövats med varierande resultat, dels i relativt liten 

skala, dels länsomfattande. 

I flera sammanhang påpekar rapportförfattarna hur viktigt det är att följa upp interventioner. Det 

finns flera belägg för att projekt, som i och för sig varit framgångsrika, förlorar sin effekt när själva 

projektet upphör. 

Rekommendationer 

Det förefaller klart, att det finns relevant erfarenhet att hämta ur grå dokumentation. Sannolikt skulle 

man nå större träffsäkerhet i sökningen med mera precisa sökbegrepp. 

För att även grå dokumentation ska kunna användas mera effektivt framöver vore det ändamålsenligt 

att sprida kunskap om hur interventioner kan utformas och utvärderingar göras för att resultaten ska 

bli så tydliga och jämförbara som möjligt. 

Referenser 

1. Källestål C, Hedin A. Kunskapsbaserat folkhälsoarbete. Del 2. Handbok för framställning av 

kunskapsöversikter om interventioner inom folkhälsoområdet. R 2004:9.Stockholm: Statens 

folkhälsoinstitut; 2004. 

2. Brynolfsson I, projektledare. Hälsofrämjande arbetsplats. Projektrapport – projekt Hälge. 

Landstinget i Östergötland. Januari; 2004. 

3. Ljung K, projektledare. Lägesrapport. Rehabilitering av sjukskrivna vid Vrinnevisjukhuset i 

Norrköping. RehVIN-projektet 02-09-01-04-12-31. Vrinnevisjukhuset i Norrköping, Östgötahälsan, 

Försäkringskassan; 2003. 

4. Bergholtz Z. Att arbeta förebyggande. Idag syndar jag, men med dåligt samvete. En sociologisk 

utvärdering av preventionsprojekt Förekom-Hjärta. Lunds universitet; 2000. 

5. Svenning M. Att arbeta förebyggande. Stresshantering och muskelträning på jobbet. En sociologisk 

utvärdering av preventionsprojektet Förekom-Smärta. Lunds universitet; 2000. 

6. Hägg GM, Marklund S, Nygren Å. Prevention, intervention och rehabilitering, I: Jeding K, et al. 

Ett friskt arbetsliv. Stockholm: Arbetslivsinstitutet; 1999. Arbete och Hälsa, 1999;22:67-74. 

7. Theorell T. Är ökat inflytande på arbetsplatsen bra för folkhälsan? Kunskapssammanställning. 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2003;46. 

8. Jeding K, Hägg GM, Marklund S, Nygren Å, Theorell T, Vingård E. Ett friskt arbetsliv. Fysiska och 

psykosociala orsakssamband samt möjligheter till prevention och tidig rehabilitering. Stockholm: 

Arbetslivsinstitutet; 1999. Arbete och Hälsa 1999;22. 

9. Hillring B. Lägesrapport – projekt Hälsofrämjande arbetsplatser – första 1,5 åren. Försäkringskassan 

Västerås; 2003. 

10. Lötjönen M. Hälsofrämjande arbetsplatser i Västmanland – en processutvärdering av samverkan i 

ett projekt. C-uppsats. Västerås: Mälardalens högskola; 2003. 

11. Johnsson J. Projekt Långtidsfriska. Stora Enso Fors AB. Företagshälsovården; 2002. 

12. Johnsson J, Lugn A, Rexed B. Långtidsfrisk. Så skapas hälsa, effektivitet och lönsamhet. 

Stockholm: Ekerlids Förlag; 2003.


13. Avner E. Arbetsmiljö som drivkraft för partsgemensamt arbete. Utvärdering av ett samarbete 

mellan Sif Småland och SYSteam AB. Arbetslivsinstitutet och Sif; 2003. 

14. Backman L, Leijon O, Lindberg M, Pernold G, Pettersson I-L. Att skapa hälsofrämjande arbetsplatser 

inom vård och omsorg – en kunskapssammanställning. Rapport 2002:2. Arbets- och 

miljömedicin, SLL; 2002. 

15. Barajas J, Gustavsson M, Ekberg K. Hälsa på akutkliniken. Delrapport 1: Interventionsprocessen. 

Delaktighet och hälsa. Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering (RAR), Avdelningen 

för pedagogik inom arbetsliv och utbildning (PAU) och Folkhälsovetenskapligt centrum, 

Landstinget i Östergötland (odaterad). 

16. Målqvist I. Hållbar förändring – systematiskt arbete på branschnivå. Rapport 2003:2. Stockholm: 

Arbets- och miljömedicin, Norrbacka; 2003. 

17. Nygren Å, Sandberg CG. (1999) Projekt A2000+ Framtidens arbetsformer. Hämtad från: 

http://www.alecta.se/WEB/internet/lankdatabas.nsf/ByKey/FullrapportA2000.pdf/$file/Fullrap 

portA2000.pdf 

18. Arnetz B, Hasson D, Sundström C. Slutrapport HealthIT. Medarbetarhälsa och hälsoekonomi i 

IT- och medieföretag. Uppsala universitet och Tjänstepensionsföretaget Alecta (inget årtal). 

19. Wiholm C, Arnetz B, Westerholm P. Från forskning till konkreta åtgärder. En ledningsprocess för 

effektiv och god arbetsmiljö. Alecta; 1998. 

20. Horneij E. Early prevention of non-specific neck, shoulder and back pain. Studies of assessments 

and intervention on home-care personnel. Licentiatarbete. Lunds universitet: Department of 

Physical Therapy; 2002. 

21. Trött, stressad eller utbränd? Att möta och förebygga utbrändhet. Garuda-teamet, Linköpings 

universitet, Landstinget i Östergötland; 2001. 

22. Bergman K, Larsson G, Lindvall R, Norgren R, Welander I. Östgötahälsans slutrapport 2002/03. 

Garuda-teamets hälsofrämjande arbete med fokus på stress och utmattningsfrågor på individ- och 

gruppnivå; 2003. 

23. Jägerbrand C, Mattsson M. 3–3-systemet – en fråga om välbefinnande. Examensarbete 10 p. 

Arbets- och organisationspsykologi. Trollhättan Uddevalla: Institutionen för individ och 

samhälle, Högskolan Trollhättan Uddevalla; 2002. 

24. Trenge A, Göthlund G, Hemeren G, Svensson R. Nytt medicinjoursystem i Skövde ger bättre 

arbetsmiljö. Läkartidningen 2003;42(100):3324-7. 

25. Andersson L, Brännström J, Carlsson I, Ekman M, Jakobsson A, Lundmark S, Woutilainen J. 

Projekt Frisk Tid. En delutvärdering om deltagarnas attityder, förväntningar och upplevelser. 

Uppsats, programmet för personal- och arbetslivsfrågor. Umeå universitet; 2001. 

26. Karlsson A, Söderström E. Fysisk träning på arbetstid. Påverkas konditionen, motionsvanor och 

den upplevda hälsan hos städare? C-uppsats Sjukgymnastik. Institutionen för samhällsmedicin 

och rehabilitering, Umeå universitet; 2001. 

27. Söderström E. Frisk tid. Ett arbetstids- och hälsoprojekt för städverksamheten i Skellefteå 

kommun. Rapport. Skellefteå: Kommunhälsan; 2002-09-25. 

28. Landstad B, Viberg S, Ivergård T, Gelin G, Ekholm J. Förändringar av frånvaromönster vid 

personalstödjande interventioner på arbetsplatser. Utveckling av en analysmodell för utvärdering 

av åtgärder. Stockholm: Arbetslivsinstitutet; 1999. Arbete och Hälsa 1999;15. 

29. PALM. Rapport rörande friskvårdsprojekt på S:t Petri skola. Dalby: Nätverksgruppen PALM; 

2003-02-07. 

30. Grysell T. Frisk tid. En utforskande studie av ett arbetstids- och hälsoprojekt inom städverksamheten. 

Skellefteå kommun. Umeå universitet; februari 2004. 

31. Linton SJ, Jansson M. Tidiga interventioner för arbetsrelaterade sömnbesvär. Slutrapport T-24:00. 

Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro; (odaterad). 

32. Vingård E, projektledare. Hållbar hälsa i kommuner och landsting. HAKuL. Lägesrapport i 

december 2002 med bilagor. Stockholm: Karolinska institutet. Institutionen för klinisk neurovetenskap. 

Sektionen för personskadeprevention. 

33. Parmsund M, Brunnberg H, Pettersson I-L, Backman L. Utvärdering av projektet Hälsa – 

Arbetsliv – Kvinnor (HAK). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2002.


34. Servais S-G, Häggqvist S, Söderman E, Backman L, Grundberg K, Lundin A, Pettersson I-L, 

Åhman M. Arbetsmiljökvalitet i skolan. Utvärdering av en arbetsmiljöintervention baserad på 

samverkan. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Arbete och Hälsa 2002;9. 

35. Törner M, Cagner M, Nilsson B, Nordling P-O. Förebyggande av arbetsolyckor bland 

yrkesfiskare. Slutrapport till AMF-TFA. Lindholmen utveckling; januari 1998. 

36. Törner M, Cagner M, Nilsson B, Nordling P-O. Promoting implementation of safety measures. 

Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Arbete och hälsa 2000;3. 

37. Törner M, Stave C, Eklöf M, Cagner M, Nilsson B, Örtengren R. Program inom lantbruket för 

förebyggande av olyckor, baserat på delaktighet och nätverk för socialt stöd. Arbetslivsrapport 

2002:14. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. 

38. Björnstad A. Rum för reflektion. Feedback-projektet vid Socialförvaltningen i Karlstad. 

Trygghetsfonden; 1998. 

39. Pettersson I-L. Ökat inflytande genom empowerment. Utvärdering av ett program för medarbetarutveckling 

inom Solna stads äldreomsorg. Rapport 2002:4. Stockholm: Arbets- och miljömedicin. 

Norrbacka. 

40. Eklöf M, Hagberg M, Hansson Risberg E, Wigæus Tornqvist E, Toomingas A. Feedback som 

verktyg för bättre fysisk och psykosocial arbetsmiljö för datoranvändare – en randomiserad 

kontrollerad studie. Rapport från Yrkes- och miljömedicin nr 85. Göteborg; 2001. 

41. Westgaard RH, Winkel J. Ergonomic intervention research for improved musculoskeletal health: 

a critical review. Int J Ind Ergonomics 1997;20:463-500. 

42. Kompier MAJ, Cooper CL, Geurts SAE. A multiple case study approach to work stress prevention. 

European Journal of Work and Organizational Psychology 2000;8(3):371-400. 

43. Israel BA, Baker EA, Goldenhar LM, Heaney CA, Schurman SJ. Occupational stress, safety and 

health. Conceptual framework and principles for effective prevention interventions. J Occup 

Health Psychology 1996;1(3):261-86.

Grå litteratur, tabeller på inkluderade studier 

Ergonomi, fysisk arbetsmiljö 

Författare Intervention/er Nivå Utfall Intermediära utfall Resultat/slutsats Kommentarer 

Regelrätt kunskapsöversikt 

som bygger på vetenskapliga 

och grå studier 

från fl era länder. 

Fysisk träning: Resultaten varierar, 

beroende på svårigheter att mäta 

effekterna. Studier visar att de bästa 

resultaten uppkommer om träningen 

läggs sist på arbetsdagen, förlorad 

arbetstid inte ska tas igen, träningen leds 

av en ledare (alltså inte på egen hand) 

samt personalen deltar tillsammans. 

Viktigt att följa upp effekter. 

Förfl yttningsteknik: 

Flera studier visar att felaktiga 

arbetsställningar minskar. 

”Stockholmsmetoden” ökar 

känslan av komfort. Kontrollstudie 

från Kanada visar ökad 

användning av hjälpmedel och 

mer komfort efter utbildning 

och användning av tekniska 

hjälpmedel respektive ”icke 

ansträngande lyft”. 

Förfl yttningsteknik: 

Minskad skadefrekvens, 

sjukfrånvaro, stress och 

besvär från rörelseorganen 

enligt den amerikanska 

undersökningen. 

Ingen säkerställd minskning 

av skadefrekvens i 

den kanadensiska studien. 

Individ 

Grupp 

Förfl yttningsteknik 

och fysisk träning i 

vård och omsorg. 

Backman et 

al. (14) 

Allergiförebyggande 

utbildning i vård och 

omsorg. 

Allergiförebyggande: Framgångsrikt förebyggande 

arbete omfattar kartläggning av 

problemets omfattning och arbetssätt, 

utbildning för målgruppen, reducerad 

exponering samt uppföljning och utvärdering. 




Hänvisning till reviews över 

interventionsstudier inom 

ergonomiområdet som inte 

kunde dra några slutsatser 

om vilka typer av bättre 

ergonomi och hälsa som är 

effektiva, men dock pekade 

på att interventioner som 

syftar till att förbättra det 

systematiska arbetsmiljöoch 

säkerhetsarbetet skulle 

kunna vara effektiva, att 

sannolikheten för detta 

ökade om anställda, 

ledning och arbetsmiljöspecialister 

var engagerade 

och delaktiga samt att 

inriktning på specifi ka, 

identifi erade problem 

var bättre än generella 

åtgärdspaket. 

Visst stöd för att feedback hade en 

positiv inverkan på initiativ till förändringar 

främst beträffande belastningsergonomi 

och fysisk arbetsmiljö. 

Effekterna var dock inte stora och inte 

heller entydiga. Besvärsbild och arbetsförhållanden 

kopplade till psykosocial 

miljö förändrades inte. 

Situationen försämrades i kontrollgrupper 

medan feedback-grupperna uppvisade 

frånvaro av förändring. Detta kan 

uppfattas som att feedback motverkat 

en allmän negativ utvecklingstrend som 

kom till uttryck i kontrollbetingelsen. Det 

tycks inte ha någon avgörande betydelse 

om feedback ges till enskild individ, hel 

arbetsgrupp eller arbetsmiljöansvarig 

chef. Dock antyder resultaten att 

feedback enbart till chef kan vara mest 

effektivt. 

Datainsamling, normförmedling och 

feedback kan vara verksamma komponenter 

för förbättring av materiella förhållanden 

i arbetsmiljön, men nyttan när 

det gäller psykologiska och psykosociala 

variabler återstår att bevisa. 

Deltagarna ansåg sig ha lärt 

något om datorergonomi och 

ansåg att mötena var effektiva 

(gäller alla tre feedbackvarianterna). 

Beträffande initiativ till förbättring 

av fysisk arbetsmiljö 

märktes minskning i kontrollgruppen 

och gruppen med 

individbaserad feedback samt 

oförändrad nivå för chefs- och 

grupp-baserad feedback. Beträffande 

initiativ till förbättring 

i psykosocialt avseende 

märktes ingen annan förändring 

än minskat initiativ i 

gruppen som fi ck individuell 

feedback. 

Inga tydliga tecken på 

minskning av muskuloskeletala 

besvär. 

I den individuella feedback-gruppen 

märktes 

en ökning av att besvär 

inverkade negativt på 

arbetet, vilket kan bero på 

minskad arbetstakt för att 

motverka besvär. 

Stressnivån ökade i 

kontrollgruppen men inte 

i interventionsgrupperna. 

Individ 

Grupp 

Feedback till 

datoranvändare 

och deras chefer av 

data om arbetsmiljö 

och hälsorelaterade 

upplevelser. 

Tre varianter: 

1) individuell 

feedback till var 

och en 

2) feedback enbart till 

chefen 

3) feedback till hel 

arbetsgrupp. 

Kontrollgrupp utan 

feedback. 

Eklöf et al. 

(40) 

(RCT med 36 arbetsgrupper; 

n = 381) 

En annan genomgång 

av europeiska fallstudier 

pekade på att man efter 

grundlig problemanalys 

bör kombinera åtgärder 

som stärker individen med 

åtgärder som riktas mot 

arbetsmiljön. 

Se vidare källan s. 5–7.


RCT-studie. 

Slutsats: ingen entydig effekt av vare sig 

IT- eller SM-programmet på besvär i nacke, 

skuldra eller rygg. Eftersom 

besvären har multifaktoriell etiologi skulle 

en kombination av de båda 

programmen kanske vara att föredra. 

Individ Inga signifi kanta skillnader 

mellan de tre grupperna. 

Dock: Förbättringar av 

ryggbesvär i båda interventionsgrupperna, 

den 

upplevda fysiska 

ansträngningen minskade 

i IT-gruppen och missnöjet 

med de upplevda 

psyko-sociala faktorerna 

ökade i SM-gruppen. 

Två separata program 

för tidig prevention 

mot besvär i nacke, 

skuldra och rygg 

samt upplevd fysisk 

ansträngning och 

upplevda arbetsrelateradepsyko-sociala 

faktorer. (282 st) 

Tre grupper: 

1. individuella 

träningsprogram (IT) 

2. stresshantering på 

arbetsplatsen (SM) 

3. kontrollgrupp 

Horneij 

(20) 

OBS! Studien är publicerad 

i en vetenskaplig tidskrift 

(J Rehab Med 2001;33: 

1470–76). 

”Implicit lärprocess” 

för branschen genom 

ömsesidig överföring av 

kunskap mellan forskare 

och praktiker. 

36 utkörare tillfrågades 

efter att ny norm genomförts. 

Samtliga svarade 

att arbetet upplevdes som 

lättare. Synergieffekter av 

branschsamarbete. 

Inga hälsoeffekter 

noterade 

Organisation 

(bransch) 

Målqvist 

(16) 


Den generaliserbara 

kunskapen från projektet 

rör branschsamarbete, 

delaktighet och kunskapsöverföring. 

En frivillig överenskommelse mellan företag 

för att förbättra arbetsmiljön kan vara 

ett alternativ till lagstiftning, föreskrifter 

och förelägganden. Branschen har genom 

projektet dels gemensamt skapat en 

fungerande metod, dels lärt sig ett processtänkande. 

Projektet visar att ytterligare 

en förutsättning för framgång behövs, 

nämligen något slags organisation som 

kan samla alla arbetsgivare och därigenom 

eliminera den konkurrens som baseras på 

en yrkesgrupps dåliga villkor. Tre strategier 

behövs: planeringsstrategi, aktiveringsstrategi 

och nätverksstrategi (jfr 39). 

Delaktigheten – för arbetstagarna – var en 

förutsättning för att målen skulle nås och 

nätverken fungera kreativt och drivande. 

Gemensam leveransnorm 

för alla 

bryggerier. Process: 

1) delaktighet för alla 

berörda yrkesgrupper; 

2) beslut uppifrån. Nya 

kommunikationsvägar 

mellan 

avdelningar och 

chefer inom 

respektive bryggeri.


Arbetstider – scheman 


Två kontrollgrupper, varav 

en arbetar med årsarbetstid 

(n = 30) och den andra 

fortsätter att arbeta enligt 

tidigare modell (n = 33). 

Dessa grupper ”incheckades” 

senare, i 

maj–juni 2002. 

Projektet har på olika sätt förändrat 

lokalvårdarnas vardag i enlighet med 

intentionerna. 

Ökat välbefi nnande, friare vardag, ökad 

delaktighet, ökat samarbete, socialt 

välbefi nnande. 

Spridningseffekter genom att projektdeltagarna 

fått mera självförtroende och 

kan komma med nya idéer. Nya samarbetsformer 

har uppstått. Ny syn på ledarskapet 

och en starkare känsla av tillit hos 

cheferna. 

”Nästan alla tycker att den periodplanerade 

arbetstiden fungerar 

bra och att grundtanken är god. 

Många har upplevt att det var 

invecklat i början men tron på 

den periodplanerade arbetstiden 

är stark. Dock upplevs det att 

pappersarbetet och schemaläggningen 

tar för mycket tid.” 

Deltagarna kände stress för att 

samma arbetsuppgifter skulle 

utföras på kortare arbetstid, då 

träningen tog 1,5 timme av arbetsdagen 

och även egen administration 

tog tid i anspråk. 

Inga uppgifter om 

hälsoutfall 

Individ 

Grupp 

A) periodplanerad 

arbetstid enligt nytt 

avtal (n = 31) 

B) friskvårdsinsatser 

på arbetstid – se 

vidare nedan under 

Friskvård och livsstil 

Andersson 

(25) 

Karlsson & 

Söderström 

(26) 

Söderström 

(27) 

Grysell (30) 

Se för övrigt under rubriken ”Friskvård och 

livsstil”. 





Arbetstidsmodeller: KUPA – tveeggade 

resultat. Likasystemet (3–3-modellen) 

mycket positiva effekter. ”6-timmars 

arbetsdag med 8-timmars skift betalning 

på försök i Stockholms stad” – inga 

påtagliga hälsoeffekter men positiv effekt i 

inställning till arbetstid. 

Jämförelse av fl extidsmodell, timbanksmodell 

och poängmodell visade att 

långtgående infl ytande över arbetstiden 

har starka positiva effekter – infl ytandet 

viktigare än arbetstidsmodellen i sig. 

Genomgående positiva reaktioner 

på okonventionella, mera fl exibla 

sätt att förlägga arbetstiden. 

Likasystemet (3–3) 

har dokumenterade 

goda hälsoeffekter: 

sänkt frånvaro (såväl 

kort som lång), självbedömd 

hälsa. Av ”6timmars 

arbetsdag” 

fi nns viss gynnsam 

effekt på sömn men 

annars inga mätbara 


Grupp 

– enhet: 

intensivvårdsenhet, 

barnstugor, 

hemtjänstenhet,sjukhemsavdelning 

etc. 

Olika slags arbetstidsarrangemang 

inom 

vård och omsorg: 

– KUPA (uppdelning 

av arbetstid i en 

planerad och en 

oplanerad del), 

– jämförelse av fast 

schema, fl ex- , 

timbanks- och 

poängmodeller 

– Likasystemet (3–3) 

– ”6-timmars arbets 

dag med 8-timmars 

skift betalning på 

försök i Stockholms 

stad” 

Backman et 

al. (14)


Litet underlag = intervjuer 

med 12 anställda. 

Upplevelsen av systemet hänger nära 

samman med sysselsättningsgraden – ju 

högre sysselsättningsgrad, desto högre välbefi 

nnande. Deltidsarbetande har svårare 

att arbeta extra för att komma upp i heltid 

och har förlorat möjligheten att vara lediga 

mer än tre dagar i följd. 

Ingen vill byta ut systemet. 

Samtliga positiva till friskvård på arbetstid. 

Mer än hälften menar att systemet 

gör en markant skillnad 

för balans i livet, att hinna med 

både hem och arbete, möjlighet 

till såväl mental som kroppslig 

återhämtning och vila. 

Bättre arbetsvillkor, bättre trivsel, 

mera effektivt arbete, större ansvar, 

positiv förändring av rutiner 

och planering, bättre stämning, 

mera positiv inställning till 

arbetet, starkare medvetenhet om 

planeringens betydelse, arbetet 

mera meningsfullt, gynnsamma 

effekter på fritiden. 

Gruppnivå Alla som arbetade 

heltid redovisade 

bättre hälsa 

– kroppsligt och 

mentalt utvilade. 

Deltidsarbetande 

redovisade bättre 

mental hälsa men 

inte kroppslig förbättring. 

3–3-systemet samt 

friskvård på arbetstid 

Jägerbrand 

& Mattsson 

(23) 

Författaren påpekar att det 

inte fi nns någon storskalig 

forskning om 3–3-systemet 

men att det däremot 

fi nns mindre studier 

i form av uppsatser från 

universitet och högskolor. 

Författarna påpekar själva 

att resultatet inte kan generaliseras 

och ge vägledning 

för andra användare 

av 3–3-systemet. 

Stor personalomsättning 

under projektets gång. 

Låg svarsfrekvens, särskilt 

på två arbetsplatser. (72 % 

i interventionsgruppen, 55 

% i kontrollgruppen) 

Majoriteten (ca. 60 %) av deltagarna är 

nöjda med vad projektet lett till. 

Flera omständigheter (t.ex. hög personalomsättning 

och fl era omorganisationer 

har försvårat projektet och tolkningen av 

resultatet). Kontrollgruppen är liten och 

resultat från denna är därför osäkra. 

Flera generella framgångsfaktorer betonas. 

Tid till refl ektion och kommunikation. 

Kvaliteten i bemötandet av anhöriga 

har blivit bättre för i-gruppen, 

särskilt bland förändringsledarna. 

Lärande och utveckling har blivit 

sämre (!) 

Grupp 

Organisation 

Pettersson 

(39) 


218 personer deltog vid 

två enkättillfällen. (Vid 

första tillfället skickades 

enkäten till 882 personer.) 

Självskattad hälsa 

bättre, särskilt bland 

servicehuspersonal 

Men inga effekter på 

ohälsan: såväl ledoch 

muskelbesvär 

som psykosomatiska 

besvär består eller 

har ökat. 

Undersköterskor 

och vårdbiträden i 

äldrevård – tillämpad 

intervention, systematisktarbetsmiljöarbete 

samt forskning 

kring arbetsmiljö och 

hälsa. ”Train-thetrainer”, 

en fl erstegsmodell, 

som innebär 

att den som utbildas i 

sin tur utbildar andra. 

Intervention på 12 enheter. 

2 enheter utgör 

kontrollgrupp.



Det nya systemets fördelar överväger. De 

äldre specialisterna kan göra en större 

primärjourinsats och jourarbetet har fördelats 

mera solidariskt. 

Kvarstående nackdelar är volymrelaterade 

– det känns att man är jour en fjärdedel av 

arbetstiden. 

Utvärdering: enkät under femte 

månaden med systemet. VASskattning 

(0–10): 

ST-läkare 5,6 (före 2,5); 

specialister 7,3 (före 6); 

AT-läkare (före 5) 

Inga uppgifter om 

hälsoutfall 

Grupp 

(akutklinik) 

Nytt joursystem för 

läkare på medicinakuten 

– bland annat 

treskift för primärjouren 

och förstärkt 

eftermiddagsbemanning,jourarbetet 

samlat till hela 

veckor, viss fl exram. 

Trenge et 

al. (24)

Arbetsorganisation: demokrati, inflytande, ledarskap, kompetensutveckling 


Avner (13) Se nedan, under Friskvård och livsstil 





Oklara Stöd, infl ytande, delaktighet och utveckling. 

Förändringar med dessa syften är 

ofta spontana och kontinuerliga – därför 

rapporteras de antagligen inte i önskvärd 

utsträckning och därför är det svårt 

att studera effekterna. Förekommande 

undersökningar är ofta metodologiskt 

tvivelaktiga. 

Grupp Inga hälsoutfall 

redovisas. 

Socialt stöd 

Handledning 

Nätverk 

Arbetsbreddning 

Backman et 

al. (14) 

Flera organisatoriska förändringar 

har skett under 

projektets gång, vilket 

ändrat förutsättningarna. 

Projektets förankring bristfällig. Deltagarna 

anser att chefernas uppmärksamhet varit 

svag och att prioriteringen av projektet har 

sjunkit. 

Trots att fl era organisatoriska förändringar 

har stört under projekttiden har interventionen 

haft gynnsamma effekter på fl era 

nivåer i organisationen. Den problembaserade 

metoden har fungerat bra. Interventionen 

kan ha fungerat som ventil och ha 

haft en stabiliserande inverkan i samband 

med förändringarna. 

Ny syn på begreppet hälsa. 

Känslan av att vara delaktig och 

kunna påverka sitt arbete har 

stärkts. Andelen som känner 

delaktighet har ökat från 22 till 32 

%. Andelen som anser sig kunna 

påverka sitt arbete har ökat från 

ca. 27 till ca. 37 %. Känslan av 

delegering oförändrad. 

Andelen sjukskrivna 

har sjunkit till lägre 

nivå än för landstinget 

totalt, särskilt 

perioder > 30 dagar. 

Individ 

ArbetsgruppOrganisation 

Interventioner på en 

akutklinik under ett 

år. Problembaserad 

metod – utveckla 

individens, gruppens 

och organisationens 

förmåga att lära 

och utveckla sin hälsofrämjande 

kompetens: 

främja hälsa, hantera 

sjukskrivningar samt 

sjukskrivnas återgång 

till arbete. 

Barajas et 

al. (15) 

Projektet fortsätter i form 

av fl era miniprojekt – start 

i januari 2004. 


Projektet är inte slutfört. 

Det pågår hela år 2004. 

Det fi nns inga dokumenterade 

resultat av själva projektet. 

Effektutvärdering ska 

göras efter hela projektets 

slut. 

Utvärderingen har endast omfattat 

processen inom projektet. Den visar på 

brister i struktur, mål (mätbarhet), rolltydlighet, 

ledarskap. 

Det fi nns inga 

dokumenterade 

resultat i form av 

hälsoutfall. 

Organisation 

Ledarskap 

Medarbetare 

Dialog med arbetsplatser 

– handlingsplan 

för hälsofrämjande 

processer. 

Hillring (9) 

samt 

Lötjönen 

(10) 

Jeding (8) En kunskapsöversikt som bland annat refererar 11 fall av organisatorisk och/eller ergonomisk intervention men i mycket summarisk form.



Rapporten är inte helt 

tydlig i alla avseenden. 

Det framgår inte hur 

många individer beräkningarna 

är baserade på. 

Projektet har utvärderats bl.a. 

med SLOT-metoden. 

Konceptet beskrivs som 

mycket framgångsrikt. 

Markant effekt på långtidssjukskrivning 

(längd) samt andel långtidsfriska 

Individ 

Grupp 

Organisation 

A. Utbildning av 

chefer på alla nivåer, 

experter och skyddsombud 

om salutogena 

processer m.m. 

B. Friskvårdsprogram 

som omfattar motion, 

kost, kultur och inspirerande 

upplevelser 

Johnsson 

(11) 

Johnsson, 

Lugn & 

Rexed (12) 

Interventionsgrupp n = 97 

Referensgrupp n = 30 

Det tycks vara de yngre som 

drar störst nytta av interventionen. 

Eftersom de förmodligen 

i mindre utsträckning 

drabbats av belastningsoch 

förslitningsskador kan de 

vara mera mottagliga för den 

aktuella interventionen. 

Det förvånar emellertid att 

den korta sjukfrånvaron inte 

påverkas bland de yngre. Detta 

kan eventuellt förklaras av att 

effektiviseringar – städarbetet 

har ökat – under interventionsperioden 

och att högre arbetstakt 

alltså förtagit gynnsamma 

effekter. 

Sjukfrånvaron har sjunkit signifi kant för 

dem som tidigare hade högst frånvaro. 

Korttidsfrånvaron har inte påverkats av 

interventionen. I interventionsgruppen 

är den totala frånvaron i stort sett 

oförändrad efter interventionen, medan 

den tenderat att öka i referensgruppen. 

Närmare analys med hänsyn till ålder 

tyder på att interventionen har tenderat 

att motverka en ”normal” tendens till 

ökad frånvaro, snarare än att sänka den. 

Framför allt har frånvaron sjunkit bland 

yngre (under 42 år) som tidigare hade 

markant hög sjukfrånvaro. 

I gruppen 42+ tenderar korttidsfrånvaron 

att minska med ålder och yrkesvana. 

(Selektionseffekt?) Långtidsfrånvaron 

ökar bland äldre som tidigare hade hög 

frånvaro. 

Individ 

Grupp 

Grupp- och ledarutveckling, 

bättre 

städmetoder och 

utbildning i golvvård, 

insatser för fysisk och 

psykisk utveckling och 

välmående, utvecklad 

förslagsverksamhet, 

individuella rehabiliteringsinsatser, 

projekt ”kortare 

arbetsdag”, arbetsmiljöprogram,utvecklad 

samverkan mellan 

Landstingshälsan, Försäkringskassan 

och 

Yrkesinspektionen. 

Landstad 

(28) 

Se ovan, under Ergonomi och fysisk arbetsmiljö 

Målqvist 

(16)


Stora förändringar inträffade 

inom företaget 

under projektperioden. 

Ca. 1 000 anställda 

berördes. 

Metoden anses har stora 

fördelar – kostnadseffektivitet, 

minsta möjliga störning av 

normalt arbete … 

Teamledare Trots förbättrat arbetsklimat har den 

självskattade hälsan bland medarbetare 

och teamledare försämrats. 

Utbildning av teamledare 

och chefer 

Metoden ”A2000+” 

Nygren & 

Sandberg 

(17) 

Parmsund et al., konstaterar 

att projekttiden var 

för kort för att man ska 

kunna nå mätbart bättre 

hälsa hos målgrupperna. 

Mycket stora organisations- 

och arbetsplatsförändringar 

skedde inom 

kommuner och landsting 

under projekttiden. 

Totalt berördes ca. 2 600 

personer av HAK-projekt. 

PBL har varit den mest medvetna 

strategin och har lett till 

större tillfredsställelse med 

ledarskap och stöd från chef. 

För enhetliga grupper (deltagare 

från samma arbetsplats 

eller organisation) har arbetsförhållanden 

i de fl esta avseenden 

blivit bättre – men hälsan 

sämre – än för blandade 

grupper. 

Inga stora förändringar i 

livsstil och levnadsvanor 

(motion, rökning, alkoholkonsumtion) 

skedde mellan 

mättillfällena, trots att fl era 

av projekten var inriktade på 

friskvård. 

Arbetsmiljöeffekter: ansvar, 

samarbete, stöd och 

uppbackning, möjlighet till 

lärande och utveckling, medbestämmande 

och påverkan 

samt dialog med ledningen 

har ökat. Arbetstakten och 

tidspressen har minskat. 

Men: kunskapskraven har 

minskat. Säkerställda förändringar 

i enskilda frågor har 

gått i positiv riktning. 

Försämrade värden för sjukfrånvaro, 

dock ej statistiskt säkerställda. Den 

långa sjukfrånvaron (> 30 dagar) 

ökade under projekttiden, vilket 

överensstämmer med trenden inom 

vård och omsorg i stort och kan ha 

att göra med omorganisationer och 

allmänt ökad belastning. 

Jämfört med referensvärden för 

SF36 har HAK-deltagarna lägre 

värden på alla deltest utom fysisk 

funktion vid första mättillfället = 

sämre funktion och välbefi nnande 

än för svenska kvinnor i allmänhet. 

Självförtroende är det enda 

hälsomått som visar förbättring för 

HAK totalt. 

(individ) 

Grupp 

Gruppsamtal, vägledning, 

studiecirklar, 

PBL i syfte ökad jämlikhet 

i hälsa genom 

bättre förutsättningar 

för en positiv hälsoutveckling 

för kvinnor, 

undersköterskor och 

sjukvårdsbiträden 

anställda inom landstingens 

och kommunernas 

vård- och 

omsorgsverksamhet 

samt spridningseffekter 

till befolkningen 

som helhet. 

Parmsund 

(33) 




Totalt ingick 633 anställda 

och 1 087 elever i studien. 

Utfall mättes med index (30 

index för elever och 36 för 

personalen). För eleverna 

visade 2 index på förbättring, 

20 på försämring och 2 på 

annan förändring. För 

personalen visade 9 index på 

förbättring, 14 på försämring 

och 2 på annan förändring. 

Gynnsamma förändringar för 

personalen: ökad kunskap, 

ökad delaktighet, mera 

samverkan om arbetsmiljön, 

fl era förslag till förbättringar, 

bättre fysisk och psykosocial 

arbetsmiljö, färre ergonomiska 

besvär, högre effektivitet, nått 

läroplansmålen bättre. 

Ogynnsam förändring: fl er 

negativa känsloyttringar. 

För eleverna: fl er förslag till 

förbättringar men alltjämt 

låg delaktighet, mera ogiltig 

frånvaro men lägre i i-skolor 

än i k-skolor (!) samt större 

osäkerhet om man följer läroplanen. 

Arbetsmiljön försämrades i 

hela undersökningsgruppen 

men mest i kontrollgruppen. 

Resultaten tyder på att interventionen 

bromsat en negativ 

utveckling av arbetsmiljön. 

Kunskaper om arbetsmiljö 

ökade i båda grupperna, särskilt 

i i-skolorna. Personalens 

delaktighet ökade särskilt i 

i-skolor. 

Elevernas delaktighet sjönk, 

mest för k-skolorna. 

Den fysiska miljön förbättrades 

på i-skolorna och 

försämrades på k-skolorna. 

Intrycket att man når 

läroplansmålen har stärkts 

i i-gruppen (personal) och 

sjunkit i k-gruppen. 

Negativa känslor-reaktioner har 

minskat i k-gruppen (!) och i stort 

förblivit oförändrade i i-gruppen. 

Ergonomiska besvär ökade i 

k-gruppens personal, medan de i 

i-gruppens personal vid interventionens 

slut, efter en nedgång, 

låg på samma nivå som i utgångsläget. 

Elevernas frånvaro (ej pga. sjukdom) 

har ökat, mest i k-gruppen. 

Individ 

Grupp 

Organisation 

(= skolenhet) 

Utbildning i att 

förbättra arbetsmiljö 

(både personal och 

elever på 21 skolor, 

varav 7 interventionsoch 

14 kontrollskolor. 

Utbildningsmaterial 

om arbetsmiljö till 

både interventionsoch 

kontrollskolor. 

Konsultation endast 

för interventionsskolor. 

Servais et 

al. (33)


Första inspektionen omfattade 

101 fartyg. Efter 2,5 år 

var 78 ännu tillgängliga. 

Interventionen är egentligen 

preventiv, inte hälsofrämjande. 

Brist på kontrollgrupp är en 

brist som författarna själva 

påpekar. Deltagandet var 

inte slumpmässigt utan 

baserat på kontakter – direkt 

respektive genom fi skarenas 

yrkesorganisation. 

Sexmånadersuppföljningen 

visade lovande effekter av 

metoden. Fiskarena själva var 

över lag nöjda med åtgärderna 

och uppskattade mycket tillfället 

att diskutera säkerhet 

och tekniska åtgärder med en 

utomstående expert. 

Resultaten tyder på att säkerhetsarbete 

som bygger på personlig 

kontakt och hög participation 

kan bli självgenererande 

för skyddsarbete. 

Det fi nns ett stort behov av 

fortsatta åtgärder för att höja 

riskmedvetandet. 

Av de 78 återstående fartygen 

(efter 2,5 år): på 58 % hade i 

genomsnitt 2 åtgärder vidtagits 

redan efter 0,5 år. 

58 av 78 ansåg att fl er skyddsåtgärder 

behövdes. 

Tecken på att intresset för skydd 

sprids (14 deltagare uppgav att 

kollegor visat intresse). 

Individ Inga hälsoeffekter 

har 

mätts. 

Besök av skyddsingenjörer 

på fi ske-fartyg – genomgång 

av risker. Uppföljning efter 0,5 år (besök) 

samt 2,5 år (per telefon). 

Törner et al. 

(36) 


(35) 

Metodiken fungerade: deltagarna 

kom och stannade kvar i studien. 

Vid jämförelse av tre interventionsmetoder 

kunde ingen av 

metoderna urskiljas som bättre 

än de andra. 

Individ Inga hälsoeffekter 

har 

mätts. 


(37) 


De fl esta (88 %) ansåg 

sig ha blivit påverkade av 

interventionen. 90 % ansåg att 

uppmärksamheten påverkats 

av projektet. 57 % sade sig ha 

förändrat säkerheten på gården 

Totalgruppen visade efter 

interventionen inga förändringar 

i riskuppfattning eller 

upplevd hanterbarhet av risker. 

Däremot ökade engagemanget 

i säkerhetsfrågor och aktiviteten 

i säkerhetsarbetet. Samtidigt 

sjönk riskacceptansen och 

upplevd press i arbetet. 

88 lantbrukare och lantarbetare. Tre 

interventionsmetoder: a) hög grad av 

struktur, b) styrning genom information 

och feedback samt hög grad av struktur, 

c) låg grad av styrning och struktur. Tre 

diskussionsgrupper för varje metod. 

Urvalet baserades på frivillighet. 

A = medlemmarna antecknar och redovisar 

olyckor och tillbud, vilka diskuteras 

i gruppen. 

B = som A samt tillgång till information 

om enkät- och intervjuresultat, inventering 

av olycksförlopp och kostnadsanalyser. 

C = samtal om risker och olyckor utan 

särskild styrning.


Friskvård och livsstil (stresshantering, konsumtionsmönster, fysiska och mentala aktiviteter) 


Studien bygger på 303 

medarbetare i 4 IT- och 2 

medieföretag. 

Hälsofrämjande resultat kan 

uppnås med tillgång till webbaserade 

neurokognitiva 

övningar som låter var och en 

följa och påverka sin hälsoriskprofi 

l. Effekterna och användningen 

av IT-verktyget tycks dock 

avklinga efter ett halvår. 

Individ Skattningar av sömnkvalitet, 

mental energi, koncentrationsförmåga, 

socialt stöd och upplevd 

förmåga att hantera stress 

signifi kant bättre i interventionsgruppen 

än i referensgruppen. 

IT-baserade verktyg som låter individen 

följa och vid behov minska sin egen 

hälsoriskprofi l. 

Arnetz & 

Hasson 

(18) 

Samarbetet mellan koncernen 

och den fackliga organisationen 

har ”legitimerat” ledningens 

önskan att förbättra medarbetarnas 

hela livskvalitet. 

Viktminskning, medvetenhet 

om kostens betydelse, enstaka 

rökare har slutat röka (inga 

kvantitativa uppgifter) på ett av 

bolagen i koncernen. 

Individ Inga dokumenterade 

hälsoutfall. 

Avner (13) Utbildning i friskvård, kostkunskap, 

stresshantering, träningskort, rökavvänjning. 

Friskvårdskonsulent. 

Små yrkesgrupper (”Kunskapsvertikaler”) 



och grå studier från fl era 

länder. 

1. Goda effekter av båda 

programmen, men effekterna 

avklingar med tiden. 

1. Ökat välbefi nnande och 

arbetstillfredsställelse av SHP. 

Ökad innovativ förmåga av 

IPP. 

2. Studien av utbildningseffekter 

i samband med 

omorganisation visade ökning 

av stresshormon (prolaktin) i 

kontrollgruppen och 

minskning i utbildningsgruppen. 

Positiva effekter 

bestod vid uppföljning efter 

30 veckor. 

Individ Inga tydliga 

hälsoeffekter 

har 

dokumenterats. 

1. Stressreducerande program: 

jämförelse av traditionell stresshantering 

(SHP) med utbildning i 

innovativ coping (IPP). Slumpvis 

fördelning av deltagare. 

2. Studie av utbildningseffekter i 

samband med omorganisation 

Backman et 

al. (14)


Utvärderingen bygger på 

intervjuer med 42 personer 

som ingick i en riskgrupp 

(intervention respektive 

kontroll, totalt 128) av totalt 

568 i projektet. 

En majoritet i både interventionsgrupp 

och kontrollgrupp 

försökte eller hade lyckats 

genomföra förändringar av sin 

livsstil. De fl esta i interventionsgruppen 

hade förändrat sina 

kostvanor. Hälften hade börjat 

motionera. Hälften försökte 

slappna av och stressa mindre. 

Enstaka hade slutat röka. 

Individ 

(grupp) 

Information via föredrag, broschyrer 

och böcker om sund livsstil – rökning, 

kost, alkohol, motion, stresshantering. 

Gruppträffar, individuella samtal med 

sjuksköterskor 

Bergholtz 

(4) 

Utvärderingen baserad på 28 

remitterade personer. 

De som deltagit är mycket nöjda 

(enkätsvar). Chefer mindre nöjda 

pga. bristande återkoppling. 

”Några individer har utökat 

sin aktivitetsnivå och fl era har 

kommit vidare med sin fysiska 

träning. ... fl era förbättrat sin 

förmåga att hantera sin situation, 

… förbättrad kroppsuppfattning 

och ökad förmåga att 

lyssna på kroppens signaler … 

stöd i att hitta nya livsstrategier 

… kommit vidare med regelbundna 

matvanor”. 

Betydande 

minskning 

av sjukskrivningen 

bland de 28 

remitterade. 

50 % i 

arbete. 

Individ 

Grupp 

Stressmottagning vid FHV (Garudateamet) 

– metodutveckling. Individuell 

information om sömn, motion, kost, 

stress, hälsa och livsstil. 

På gruppnivå medverkan i systematiskt 

arbetsmiljöarbete. 

Brynolfsson 

(2) samt 

Bergman 

(22) 




Se ovan under ”Arbetsorganisation” 

Johnsson 

(11) 

Karlsson & 

Söderström 

(26) 

Söderström 

(27) 

Två kontrollgrupper, varav en arbetar med 

årsarbetstid och den andra fortsätter att 

arbeta enligt tidigare modell. Dessa grupper 

”incheckades” senare, i maj–juni 2002. 

Författarna har jämfört sina resultat med vad 

de kunnat påträffa i litteratur. Av de funna 

studierna visar ett par på konditionsförbättringar 

efter 8–9 veckor av träning, medan 

andra inte alls påvisat någon konditionsförbättring. 

Författaren påpekar, att valet av träningsform 

kan inverka på om konditionen förändras 

eller ej. I projektet ”Frisk tid” valde de fl esta 

styrketräning som inte i sig själv påverkar 

konditionen. 

Konditionen i utgångsläget inverkar också 

– den som startar från en låg nivå har lättare 

att uppnå en förbättring – men i den aktuella 

studien fi nns troligen ingen sådan effekt. 

Förf noterar att deltagarna kände stress för 

att samma arbetsuppgifter skulle utföras på 

kortare arbetstid, då träningen tog 1 timme 

av arbetsdagen och även egen administration. 

Studien visar en tendens till att 

fysisk träning på arbetstid en 

gång i veckan har påverkat en 

grupp städerskor att förbättra 

sina motionsvanor. Den visar 

även att den subjektiva upplevelsen 

av den egna hälsan i 

förhållande till andra i samma 

ålder förändrats positivt. Ingen 

förändring av konditionen kan 

påvisas i denna studie. En 

långvarig och välorganiserad 

intervention är av vikt för att en 

förändring av dessa faktorer ska 

uppnås. 

BMI-genomsnitt har 

minskat från 25,8 till 25,5 

men inom gruppen fi nns 

också individer vilkas BMI 

ökat. Den genomsnittliga 

konditionen i gruppen 

har förbättrats, vilket 

kan tillskrivas markant 

förbättring hos hälften av 

deltagarna. Motionsvanorna 

har förbättrats. 

Vid första 

uppföljningen (9 

månader) kunde 

ingen inverkan 

på städerskornas 

kondition 

men väl efter 

1,5 år. Då visade 

sig också en 

förändring av 

motionsvanor. 

Besvären i 

rörelseorganen 

hade minskat 

något, dock 

inte statistiskt 

säkerställt. 

Individ 

Grupp 

A) periodplanerad arbetstid 

enligt nytt avtal, 

B) friskvårdsinsatser på 

arbetstid,


Se under Arbetsorganisation 

Landstad et 

al. (28) 

Metodologiska noteringar: studien 

bygger på subjektiva uppgifter 

– självskattningar. 

Att delta i CBT-träningen kräver 

mer av deltagarna 

Kliniskt relevanta förbättringar. 

Kognitiva beteendeinriktade 

”sömnskolor” kan vara ett sätt 

att förebygga långvariga sömnproblem. 

Arbetsplatser skulle kunna 

engageras för att förebygga eller 

avhjälpa sömnproblem genom 

bättre arbetsförhållanden eller 

genom att uppmuntra den som 

har sömnproblem att söka hjälp i 

form av CBT. 

Färre negativa effekter på 

dagtid av sömnbrist, mera 

positiv attityd och mindre 

ångest om sömn. 

Individ I terapigruppen uppnådde 

64 % en signifi kant 

förbättring som liknar 

normal sömn mot 35 % i 

kontrollgruppen. 

Randomiserad, prospektiv 

studie: (165 frivilliga, 136 

fullföljde) 

En grupp (72 st) fi ck 

enkel information om 

sömnhygien som de 

själva kunde tillämpa. Den 

andra gruppen (64 st) fi ck 

6 sessioner av kognitiv 

beteendeterapi (CBT) i 

grupp. 

Linton & 

Jansson 

(31) 

Liten grupp (14). Redovisningen 

inte helt tydlig. 

Konsulternas rekommendation: 

Friskvårdsprogram bör införas 

för alla anställda. 

Kunskap och redskap för 

att ta eget ansvar för sin 

hälsa. 

Individ Enkät visar genomgående 

bättre värden för självbedömd 

hälsa, energi, trötthet, 

fysisk begränsning, 

lugn och harmoni. 

Palm (29) Friskvård i form av 

föreläsning (motivation 

till motion) – qigong 

– personlig träning samt 

föreläsning om kost 




Prospektiv, randomiserad och 

kontrollerad studie. 546 deltagare 

(79 % av inbjudna) 

15 variabler mättes. Nedbrytningen 

av materialet samt bortfall gör att 

resultaten baseras på relativt små 

grupper. 

Projektet omfattar även en sociologisk 

utvärdering av projektet som 

sådant för att analysera arbetsklimat, 

spridningseffekter m.m. 

Mycket talar för att den kunskap 

som förmedlat genom stresshantering 

är färskvara som lätt 

faller i glömska. 

Kontrollgruppen (som fi ck 

genomgå tester och funktionsbedömningar) 

mera positiv 

till projektet än deltagarna i 

Standard. 

De fl esta signifi kanta 

förbättringarna kom i 

grupperna Kvinnokraft 

och Stresshantering efter 

6 och 12 månader för att 

sedan avklinga. Positiva 

effekter också för hemsituationen. 

Motionerandet hos 

gruppen Kvinnokraft har 

avtagit (!) 

Standard: endast ett fåtal 

deltagare ansåg att programmet 

gett något. 

Endast marginella effekter 

på arbetsplatserna: 16 % 

ansåg att förändringar 

skett till följd av projektet. 

Stresshantering: goda 

effekter så länge projektet 

pågick. 

Kvinnokraft: andelen med 

besvär i rörelseapparaten 

minskade efter ett år för 

att sedan åter öka. 

Ingen annan redovisning 

av hälsoeffekter. 

Individ 

(Grupp = 

Arbetsplats) 

Tre interventionsgrupper, 

Kvinnokraft (individuellt 

träningsprogram), Stresshantering 

(gruppvis) och 

Standard träningsprogram. 

Svenning 

(5) 

(Interventionsgrupp n = 66 och 

kontrollgrupp n = 50) 

Fördelningen på de tre metoderna 

är oklar. 

Studien innehåller också en 

etiologisk del, där mentala besvär, 

ögonbesvär, nack- och skulderbesvär 

samt hudbesvär korreleras 

med ergonomiska och organisatoriska 

förhållanden. 

Rapporten hänvisar dessutom till 

belägg från annan forskning. 

Resultaten har även rapporterats i 

vetenskapliga artiklar. 

Stressreducering verifi erad genom 

biokemiska och subjektiva 

mätningar. De positiva effekterna 

försvann när den organiserade 

träningen upphörde. 

Genom en personalekonomisk 

utvärdering 

har man funnit att stressreducerande 

åtgärder 

(särskilt TA) har tydliga 

effekter i form av högre 

arbetsprestation, mindre 

oro samt starkare lojalitet. 

Stressreducering verifi 

erad genom biokemiska 

och subjektiva mätningar. 

De positiva effekterna 

försvann när den organiserade 

träningen upphörde. 

Individ 

Företag 

Stresshantering med tre 

olika metoder: tillämpad 

avspänning (TA), progressiv 

avspänning (PA) 

samt tai-chi. 

Wiholm et 

al. 19)


? Effekterna av olika interventioner 

kan inte utläsas, eftersom de 

varierar mellan orter och inte 

redovisas i detalj medan rapporten 

endast redovisar en totalbild. 

Varierande i 6 kommundelar 

och 4 landsting 

Vingård et 

al. (32) 



Diverse 




och grå studier från fl era 

länder. 

Utbildning ökar medvetenheten 

och minskar riskerna men bör 

följas upp. Underrapportering 

kan misstänkas före utbildningsinsatser. 

Ökad medvetenhet om 

risker. Färre incidenter i den 

amerikanska studien. Ökad 

rapportering i den svenska. 

Individ Inga rapporterade hälsoeffekter 

Registrering av incidenter, 

vålds- och hotförebyggande 

utbildning i vård och 

omsorg, (En svensk och 

en amerikansk studie.) 

Backman 

(14) 

Svårbedömd pga. den ickekvantitativa 

metoden, liten 

interventionsgrupp (24) samt 

avsaknad av kontrollgrupp. 

I ett efterord rapporterar Björnstad 

att hon genomfört en 

kortare variant av projektet. 

Syftet har uppnåtts väl. De 

deltagande själva anser att alla 

socialarbetare borde få en sådan 

hjälp och att den borde ges i 

form av återkommande perioder. 

Projektets uppläggning gav 

förutsättningar för starka och 

individuella kreativa processer 

för så gott som samtliga. Intervjun 

med klienten blev en lärorik 

upplevelse för de fl esta. 

En del mådde inte så bra 

vid återkomsten till arbetet 

(känner sig sämre i yrket; omvärderar 

arbetsmodellen). 

Många beskrev en annan 

grundkänsla på arbetsplatsen: 

har gått ur ekorrhjulet, känner 

inte skuld som förut, sätter 

gränser. 

Många känner sig säkrare i 

sin yrkesroll. 

Många bestämde sig för 

åtgärder för att ”möjliggöra 

verkliga möten” med 

klienterna, såsom att ändra 

besökstiderna och ge mera tid 

till varje besök. 

Många inspirerades att 

fortsätta använda sig av 

klientintervjuer. 

Har utvecklat större 

yrkesstolthet, bejakar sina 

behov och tillåter sig att sätta 

gränser. 

Individ Inga kliniskt konstaterade 


Dock uppger chefer till 

deltagarna att allvarliga 

processer mot utbrändhet 

har stoppats i fyra fall av 

de 24 deltagarna. 

Flera deltagare har vidare 

uppgett, att projektet 

hjälpt dem att defi niera 

svårigheter i arbetet som 

hängt samman med 

uppväxtvillkor och som 

kunnat innebära risk för 

utbrändhet. 

Djupintervju med f.d. 

klient samt tid för 

refl ektion 

Målgrupp: socialsekreterare 

och utredningsassistenter. 

Björnstad 

(38)

Författare och referenspersoner 

Författare: 

• Mats Bjurvald, civilingenjör och ergonom, ansvarig för arbetsgruppen Arbetsliv och hälsa vid 

avdelningen för Samhälle och hälsa, Statens folkhälsoinstitut. Han har ett långt förflutet inom 

arbetsmiljöområdet och är särskilt intresserad av belastningsergonomiska och psykosociala 

belastningar i arbetet samt samspelet mellan belastande och hälsofrämjande faktorer i arbetslivet 

och livet i övrigt. 

• Carina Källestål, docent, arbetar som enhetschef för Interventionsenheten, Statens folkhälsoinstitut. 

Ansvarig för det metodologiska arbetet med kunskapsöversikter vid Statens folkhälsoinstitut. 

• Ewa Menckel, forskare vid Arbetslivsinstitutet, Stockholm, och adjungerad professor vid 

Högskolan i Halmstad, har varit svensk kontaktperson för det europeiska nätverket för hälsofrämjande 

på arbetsplatsen i sju år. Hon har tillsammans med Lars Österblom skrivit boken 

”Hälsofrämjande processer på arbetsplatsen. Om ledarskap, resurser och egen kraft” (2000) och 

den uppdaterade versionen ”Managing Workplace Health. Sweden meets Europe” (2002). 

• Anders Schærström, filosofie doktor, arbetar som utredare vid Statens folkhälsoinstitut. Han var 

dessförinnan programsekreterare för delprogrammet Arbetsmiljö och hälsa inom forskningsprogrammet 

SALTSA, som drivs av Arbetslivsinstitutet tillsammans med LO, SACO och TCO. 

• Lothar Schelp, professor i folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet, har tidigare arbetat vid 

Statens folkhälsoinstitut, men arbetar nu som forskningsråd vid Räddningsverket. 

• Cecilia Unge, utredare vid Statens folkhälsoinstitut. 

Referensgrupp: 

Mats Bjurvald, civilingenjör och ergonom, ansvarig för arbetsgruppen Arbetsliv och hälsa vid avdelningen 

för Samhälle och hälsa, Statens folkhälsoinstitut. 

Cathrin Frisemo, Arbetslivsinstitutet, Syd, Malmö. 

Malin Josephson, medicine doktor, beteendevetare, arbetar på Sektionen för Personskadeprevention, 

Karolinska Institutet, med frågor om psykosociala arbetsvillkor och hälsa för anställda inom offentlig 

sektor. 

Inga-Lill Pettersson, legitimerad psykolog, med., enhetschef för Arbetshälsoenheten vid Arbets- och 

Miljömedicin, Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Hennes särskilda intressen rör psykosocial 

arbetsmiljö, stress, hälsa och förebyggande hälsofrämjande arbete, särskilt inom vård och 

omsorg. 

Externa granskare: 


• Ewa Menckel, forskare vid Arbetslivsinstitutet, Stockholm, och adjungerad professor vid 

Högskolan i Halmstad. 

• Karl Kuhn, Chief Scientist vid Bundesanstalt für Arbeitsschutz und Arbeitsmedizin, Dortmund. 

• Carina Nilsson, filosofie licentiat, före detta utredare, Landsorganisationen.

Statens folkhälsoinstitut är ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på 

folkhälsoområdet. Mot bakgrund av den ökande sjukfrånvaron är kartläggningen av 

kunskapen om hur man kan arbeta med hälsofrämjande processer på arbetsplatser en 

viktig uppgift. 

Denna rapport sammanfattar den vetenskapliga litteraturen i form av systematiska 

sammanfattningar (reviews) och svenska rapporter om tidigare gjorda och pågående 

försök i det svenska arbetslivet att arbeta hälsofrämjande. Rapporten inleds med att det 

hälsofrämjande arbetet sätts in i en historisk ram och med ett försök till definition av 

begreppet hälsofrämjande som det används och utvecklats i Sverige. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

Internet www.fhi.se 

ISSN 1651-8624 

ISBN 91-7257-290-6 

Rapport R 2004:32

Hälsofrämjande arbete på arbetsplatser - Statens folkhälsoinstitut

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?