Ladda ner - Sveriges Arkitekter

42 / arkitekten / 09 / september 2013
Peñalosas arv i Bogotá
• TransMilenio, ett BRT-system
(Bus Rapid Transit)
som transporterar 500 000
passagerare dagligen i
avskilda bussfiler.
• 52 nybyggda skolor, 34
procent fler som studerar.
• Tre central- och tio stadsdelsbibliotek.
• 100 nya förskolor.
• Alla hushåll har tillgång till
vatten och avlopp.
• 300 km cykelbanor.
• Världens längsta gågata,
17 km, som går genom
stora delar av staden och
en 45 km lång ”greenway”
anlagd där det ursprungligen
planerades för en åttafilig
motorväg.
• Pico y placa, ett system
med restriktioner för biltrafik
under rusningstrafik
två dagar i veckan. På så
sätt har biltrafiken reducerats
med nära 40 procent.
• En bilfri dag per år.
• 1 200 nya eller ombyggda
parker och lekplatser.
• 100 000 planterade träd.
Det är lugnare på Bogotás gator i flera bemärkelser sedan
Enrique Peñalosa genomförde sina reformer. Bland annat gör fler
bussar och färre bilar det enklare att vara fotgängare.
En titt i cv:t visar en colombian född 1955 i Washington
D.C. som studerade ekonomi och historia
i Durham, USA, och doktorerade i statskunskap i
Paris. Därefter återvände han till Bogotá och politiken.
Aktiv i det gröna partiet försökte han två gånger
under 1990-talet bli vald till borgmästare innan han
slutligen lyckades 1997.
foto: john coletti
colombiansk lag säger att man bara får väljas
till borgmästare för en treårsperiod i taget. Enrique
Peñalosa hade därför bara tre år på sig att driva igenom
sina idéer. Han hann inte, så klart. Därför backade
han upp Antanas Mockus som efterträdare mot
att denne skulle slutföra Peñalosas påbörjade projekt.
Filosofiläraren Mockus var tidigare borgmästare
1994–97 och krattade manegen för Enrique Peñalosa
genom demokratiexperiment som förändrade medborgarnas
tankesätt i den då oerhört kriminella, korrumperade
och ojämlika huvudstaden. Bogotá är
knappast en idyll idag heller, men invånarnas boendestandard
har ökat, den offentliga miljön är bättre och
fler barn går i skola.
Det är lätt att tänka att det låg ett skimmer över
Peñalosas dagar, sett till hur väl resultatet föll ut.
Verkligheten var istället en kamp för varje reform.
Under striden om att bredda trottoarerna på bekostnad
av antalet parkeringsplatser var han så avskydd
att han inte vågade ha kvar sin dotter i landet utan
skickade henne till Kanada.
den fattiga befolkningen insåg inte att de
hade några egna rättigheter och överklassen var
ursinnig över att deras privilegier utmanades. Ett
exempel är när Enrique Peñalosa lyckades ta tillbaka
Bogotás Country Club, en stor sportanläggning reserverad
för de rika, till staden genom att hitta ett gammalt
avtal som hävdade det offentligas rätt till marken.
Den är nu en stor och livligt frekventerad allmän
park men då stod få på Peñalosas sida.
Det är när Enrique Peñalosa berättar om den striden
som han betonar att han aldrig agerat olagligt
– kanske för att han fortfarande har behov av att försvara
sig mot politiska motståndare. Det är enda
sprickan i det som annars framstår som ett effektivt
pansar lött av debattlusta, visionsfokusering och
handlingskraft. Och även om han trivs i rollen som
stadsutvecklingskonsult ser han sig själv först och
främst som politiker:
– När har jag störst inflytande? Självklart som politiker.
Då har man möjlighet att driva igenom sin egen
vision. Som konsult är det svårare att mäta vilket
avtryck man gör.
Kanske blir Enrique Peñalosa återigen borgmästare
i Bogotá. Innan dess är han en av talarna på Arkitekturgalan
den 8 november på Stockholm Waterfront. Räkna
med ett slagkraftigt, brinnande tal om medborgarnas
rätt till gata och park, om arkitekturen som verktyg för
utveckling och vikten av politiskt ledarskap.
”Vi borde aldrig bygga motorvägar
igen, runtom eller
inuti städer. När stora vägar
kommer till skapar de alltid
nybyggen långt, långt bort.”
”Socialismen
är död, men
jämställdhet
som ett mål
är inte dött.”
”Barn är ett slags indikatorer.
Om vi kan bygga en lyckad
stad för barn kommer vi att
ha en lyckad stad för alla
människor.”