Ladda ner - Sveriges Arkitekter

8 / arkitekten / 09 / september 2013
1992 En
internationell
aktion
inleds för
att återställa
huset i originalskick.
1994–96 De
första restaureringsprojekten
genomförs,
glasväggen vid
entrén och en
takterass.
1997 Vaktmästarbostaden
åtgärdas.
1999–03 Takreparationer,
bland
annat restaurering
av takfönster.
Restaurering av
entrédörrar.
2004–05 Tidningsrummet
restaureras.
2006–10 Föreläsningssalen,
med det
berömda vågformade
taket, återställs.
2010–13 Med hjälp av ryska
statens pengar restaureras hela
byggnaden i grunden. Tekniska
system i större delen av byggnaden
åtgärdas. Alla ytskikt invändigt
(inklusive de redan restaurerade
delarna), alla fasadytor och all
fast inredning återställs. Parkmiljön
runt biblioteket återställs till så
som det såg ut på 1930-talet.
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Milstolpar under 20 års restaurering
Sovjet var ett slutet land och ända in på 80-talet
stod det i ansedda arkitekturhistoriska översiktsverk
att biblioteket hade förstörts under kriget. Men
så var inte fallet. När Sovjet föll 1991 var det visserligen
i dåligt skick, men det stod där och det var ingalunda
förfallet bortom allt hopp. Därför bildades en
finländsk restaureringsförening på Alvar Aaltos änka
Elissas initiativ och en räddningsaktion inleddes. I
Finland fanns det dock många som inte tyckte att man
skulle lägga kraft på att restaurera något som låg på
rysk mark. Därför kom Aalto-sällskapen i andra länder
att spela en stor roll. Kanske främst det svenska
sällskapet, som bildades 1996 och som redan från
starten såg restaureringen som sin huvudsak. Pengar
samlades in på många sätt.
– Vi införde en sorts Aalto-skatt för våra medlemmar,
säger Rasmus Wærn, arkitekt och sällskapets
ordförande mellan 2004 och 2011. Medlemmarna
uppmanades att skänka pengar till restaureringen utifrån
hur många Aalto-föremål, som vaser och möbler,
de hade hemma.
Även svenska staten bidrog med medel till biblioteket
i sin forna utpost i öst. Dessutom skänkte många
andra privata donatorer pengar. Men trots all hjälp
räckte slantarna bara till små enskilda projekt, aldrig
till ett helhetsgrepp. I alla fall inte förrän Putin blandade
sig i historien.
Maija Kairamo är generalsekreterare i restaureringsföreningen
och den som visar runt på byggarbetsplatsen.
Tapani Mustonen hinner inte. Hon förklarar
också anledningen till stressen. 2010 möttes
Finlands dåvarande president Tarja Halonen och Vla-
Tapani Mustonen har övervakat
restaureringen ända
sedan starten.
dimir Putin, som då var Rysslands premiärminister.
– Hon frågade honom ’Hur mår Viborgs bibliotek?
Det är ett gemensamt bekymmer vi har.’ Putin svarade
att han inte visste men att han skulle undersöka
saken, säger Maija Kairamo.
Några månader senare avsatte ryska staten 6,5 miljoner
euro för att återställa biblioteket i originalskick.
Det är mångdubbelt mer än vad restaureringen fram
till den tidpunkten hade kostat.
– Sedan började allt rulla väldigt snabbt, säger
Maija Kairamo.
Men på klassiskt Putinmanér vill mannen som
numera åter är Rysslands president själv kontrollera
hur pengarna använts. De som jobbar med restaureringen
har fått indikationer på att han personligen
kommer att komma och inspektera under andra
halvan av september. Och när högste chefen kommer,
då gäller det att det mesta är klart. Därav stressen.
Rasmus Wærn tror att det svenska Aalto-sällskapet
även här spelade en roll. 2008 gav sällskapet ut en bok
på ryska om biblioteket, en bok som fick stor spridning
bland Rysslands beslutsfattare och kanske ändrade
synen på biblioteket en aning.
– Boken har säkert en del i ryska statens beslut,
säger Rasmus Wærn. Men vi kan aldrig riktigt veta
vilken del.
Oavsett hur det egentligen gick till när Putin räddade
Aaltos mästerverk är Rasmus Wærn övertygad
om hela det långa projektets nödvändighet.
– Vi och våra barn kommer alltid att ha modernismen
att leva i och förhålla oss till. Då är det viktigt att
dess rötter faktiskt finns kvar.
En av de saker som känns igen från senare byggnader
av Alvar Aalto är ljusinsläppet via taket.
Glasväggen var en av de första saker som restaurerades
när arbetet startade på 90-talet.
LP-skivorna väntar på att restaureringen ska bli klar.