Soma - Karolinska Sjukhuset

More documents

Recommendations

Info

22 soma o4.1o ”Vi pratar om adoption som om det är något som bara ska dimpa ner och ge oss det vi har rätt till. Men det är ju inte vi som adopterar bort våra barn till Indien.” KAjsA eKis eKmAn laktinnivån upp och man får en funktionell nedsättning av fertiliteten i sex till nio månader. Barnöverlevnad är det bästa preventivmedlet globalt sett – så satsa på det! Men det gör man inte. Det gjorde man inte i indien på 70talet, då man tvångssteriliserade nio miljoner indier i stället. Där var jag som konsult för Sida 1979, så jag vet hur det gick till. Vi är faktiskt inte klara med den första frågan än. Kajsa, vad har du ändrat uppfattning om? KAJSA: Jag har omprövat en del, inte minst under arbetet med den här boken (Varat och varan). Förut hade jag nog en väldigt västerländsk syn på barn. För oss är barn en rättighet; man har rätt att adoptera eller på annat sätt få barn, men jag hade inte reflekterat över var barnen kommer ifrån. De finns någonstans och någon har fött fram dem. De har redan en mamma och det hade jag inte förstått innebörden av. Jag tycker ofta att vi pratar om adoption och surrogatmödraskap som att det är något som bara kommer, som något vi har rätt till. Men det finns alltid en ojämlikhet här: det är aldrig vi som adopterar bort våra barn till indien eller Korea, inte vi som är surrogatmödrar åt någon där. Din kritik av surrogatmödraskap och den industri som den givit upphov till har väckt minst sagt starka känslor. Det här är en utskrift av kommentarfältet från din artikel i tidningen Bang (håller upp en decimetertjock pappershög). Oj, vad folk är arga … KAJSA: Åh, haha. tidningen hade aldrig fått så många kommentarer på en text … gud vad spännande att du skrivit ut det! Varför är det här ämnet så laddat, tror du? KAJSA: Många av de som kritiserat mig – både på internet och i tv och tidningar – har ju själva skaffat barn genom surrogatmödraskap. Jag förstår att det är känsligt för dem. När de redan har sina barn och jag kommer och kritiserar det. Men många andra är bara allmänt irriterade. Jag tror där finns en nerv där på det sättet att många viktiga frågor går ihop: det handlar om rätten till barn, om jämlikhet mellan fattiga och rika, mellan män och kvinnor, om vem som är till för vem, om kroppen, själen – och förstås om barnen. StAFFAN: Jag har läst det du skrivit och tycker det är spännande. Att hyra ut eller sälja en del av sin kropp till en annan människa berör barnlöshetens problem. Det är besläktat med ett annat fenomen – att fattiga människor säljer sina njurar och denna handel är ett viktigt problem att observera. vad gör man som fattig för att överleva? och hur ska vi sätta gränser, vad är anständigt? Är det rimligt att vi köper njurar av indiska människor, är det rimligt att vi använder andras kroppar för våra behov? Samtidigt håller jag med om det som någon av dina kritiker har sagt: Det här är inget isolerat problem utan en del av ett större missförhållande, att människor tvingas sälja sina kroppar för att överleva. på 70talet i indien sålde man sin fertilitet – du får en transistorradio, vi får dina äggledare. Nicole: När den här diskussionen började dyka upp gick jag till mig själv och tänkte: Skulle jag kunna göra det här för en nära väninna eller någon jag verkligen tyckte om? Min första tanke, eftersom jag själv har fått fyra barn, var: Ja självklart. Men sedan kom tanke nummer två. Hur kan jag garantera att det här barnet får en bra uppväxt och hur kommer jag att se på den här familjen om de inte ”lyckas” på det sättet som jag tycker att de ska lyckas? Så det skulle nog sitta långt inne för mig. Jag tror inte att jag skulle klara av att ge bort mitt eget barn. och hur kan jag då begära att någon annan ska göra samma sak? AgNetA: När det gäller surrogatmödraskap finns det en viktig skillnad, tycker jag. Handlar det om att få ett embryo inplanterat från någon annan kvinnas ägg, då kan jag tänka mig att man skulle ställa upp och vara den här ”behållaren”. Alltså om det är en kvinna som faktiskt har ägg – och hennes man har spermier – och det är en livmoder de behöver. Men om det är mitt ägg, då skulle jag antagligen ha en helt annan anknytning. Att då vara surrogatmor med sitt eget barn och ge bort det till någon annan är förstås problematiskt. KAJSA: Ja precis, och båda förekommer. När det gäller homosexuella män har de ju inte ägg och då kan de använda sig av surrogatmammans eget, men det kan också vara ett ägg som man får – eller köper – från en tredje part. ofta gör man så för att hon som föder inte ska få några rättigheter till barnet vid en eventuell vårdnadstvist. i indien är det bara gestationellt surrogatmödraskap som praktiseras, ofta med vita eller japanska ägg – inte indiska. Det finns en intressant skillnad i attityd beroende på vem kvinnan är. När det gäller vanlig äggdonation säger man att det är kvinnan som föder barnet som är mamman. Då är det inget snack om saken: ”Det spelar ingen roll om det är någon annans ägg, det är du som föder barnet.” Mamman ska relatera till barnet för att hon bär det. När det gäller surrogatmödraskap är det tvärtom: ”Det här är inte ditt barn, så det har du inte något med att göra.” Det är på något sätt alltid den som är fattig som förlorar.
nicole silverstolpe är chefsbarnmorska på Danderyds sjukhus i Stockholm. Var 2003 en av de tre grundarna av Regnbågsprojektet, som syftar till att ge ett bra omhändertagande av lesbiska mammor. Skrev 2006 boken Rädd för att föda – din väg till att våga ihop med Leni Söderberg. Har fyra egna barn och tre bonusbarn. stAffAn Bergström är förlossningsläkare och professor emeritus i internationell hälsa vid <strong>Karolinska</strong> Institutet. Har forskat kring reproduktiv ohälsa i låginkomstländer och i flera år arbetat som förlossningsläkare i Moçambique. Har fått en rad utmärkelser för sitt engagemang för att minska mödradödligheten i världen. Har en dotter. AgnetA Argelid är kurator på kvinnokliniken vid <strong>Karolinska</strong> Universitetssjukhuset i Solna med drygt tre decenniers erfarenhet av barnlöshetsproblematik. Har en bakgrund inom psykiatrin, är ledamot i Socialstyrelsens rättsliga råd och hålls som en av de viktigaste auktoriteterna i landet inom sitt område. Har två barn. KAjsA eKis eKmAn är litteraturvetare, skribent och feminist. Gav tidigare i år ut den omdiskuterade boken Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. Medverkar i DN Kultur, är en flitig samhällsdebattör och mottog 2010 Jan Myrdalsällskapets litterära pris Robespierrepriset. Har en son på fyra år. stefan holm Hösten 2010 är IVF, och själva föräldraskapet som sådant, ett brännhett ämne. Miljöpartiet har diskuterat särbehandlingen av lesbiska inom IVF. DN har haft en debattföljetong om vad vi egentligen ska med barn till. Robert Edwards har fått Nobelpriset i medicin. I katolska kyrkans Polen har biskoparnas expertgrupp inom bioetik hotat ledamöter som röstar ja till IVF med exkommunikation. Överallt barn. Vad är det som har hänt? StAFFAN: resurserna har kommit till oss och då har efterfrågan väckts, tror jag. tio procent av Sveriges par har problem med barnlöshet och i Afrika är det trettio procent, fyrtio i vissa länder. Det stora problemet med reproduktiv ohälsa i världen är sjukdomsrelaterad barnlöshet och där är ivF en välsignelse. Med mer ändamålsenlig teknologi kan man nu göra det på mindre sjukhus och fattiga människor kan få vård som de aldrig skulle komma i närheten av om de ska söka privatgynekolog i huvudsstaden. vad robert edwards gjorde var att skapa fundamentet för något som blir en möjlighet för fler och fler. och det är sensationellt. Nicole: Jag tänker att föräldraskapet är så mycket i fokus nu för att åtminstone vi i västvärlden har gjort barn till någon form av gadget. Man har en hund som man klär på och man har en unge som man utrustar. För oss är det inte en nödvändig del av tvåsamhet, utan vi planerar och nästan beställer. Jag har hört talas om (blivande) föräldrar som kommer till en ivFklinik på ett väldigt tidigt stadium – för de gitter inte hålla på att träna. För de träffas ju aldrig! AgNetA: Nej. Nicole: Han är där och hon är där och så ska man träffas vid precis rätt tidpunkter, det funkar ju inte. tiden har gått, och så åker man till en klinik och får lite hjälp. Det är naturligtvis ytterligheterna som vi diskuterar här: man köper en vagn som man stoppar ett barn i, barnet är liksom en produkt. Jag tror det är det som gör att diskussionen är igång, man undrar: vad är föräldraskap egentligen? Är det något för min skull eller för barnets skull och vad ska det leda till? Att vara solidarisk med samhället, hela den grejen, känns borta. vi är inne i vår egen lilla värld. ¨ Du märker av det tydligt i ditt arbete? Nicole: Ja, jag tycker det är en annan typ av föräldraskap i dag. inte minst i storstäderna. Men det är något som vi själva har varit med och skapat. plocka fram vilken mammatidning du vill så är det alltid den totala lyckan. vi förmedlar bara hur underbart och fantastiskt det är. Jag tror faktiskt inte det var så min mamma hade det med oss. Då fick man ändå säga att så himla kul är det inte alltid. AgNetA: Jag håller med om att barnen på sätt och vis blivit tillbehör, med de rätta kläderna till den lilla bebisen som är nyfödd. olika vagnar till olika behov, om man ska springa, gå ut och gå eller resa. Det här föder ett utanförskap: Kan man inte få barn blir man utestängd från en hel värld. Man står och tittar in genom den där glasrutan på de som får uppleva allt det där. KAJSA: Jag saknar en diskussion om barnet som samhällsvarelse. Hur vi ska ordna samhället för barnet. Den typen av frågor. inte alla de här tipsen på hur du ska träna när du just har fött och sådana helt galna saker. en kändis på stranden i thailand med Diornappflaska, liksom. om idealen är att åka på jordenruntresa med bebisarna tror jag många tänker: ”okej, men då är inte jag mogen, för jag är inte
Page 1 and 2: O4.1O Medicin i saMtiden. ett Magas
Page 3 and 4: 3 SOMA O4.1O LEDARE SOMA är en med
Page 5 and 6: Bourn Hall Clinic, november 2010.
Page 7 and 8: En hoppfull tystnad fyller rummen p
Page 9 and 10: De nedfrysta spermierna förvaras i
Page 11 and 12: ”Vi misstänker att vi nått den
Page 13 and 14: ”Tänk om det första barnet hade
Page 15 and 16: 4 5 6 7 1 2 lennart nilsson handlin
Page 17 and 18: PGDbiopsi i mikroskop. Unika meto
Page 19 and 20: GE Healthcare Kopplingen till bra v
Page 21: ighet att få barn? Hur logi våra
Page 25 and 26: många barn som behöver adopteras,
Page 27 and 28: Frysta mirakel när cAncern SlOg ti
Page 29 and 30: Nya tider kräver befriande beslut
Page 32 and 33: 32 SOMA O4.1O Rosemary och babyn.
Page 34 and 35: 34 SOMA O4.1O ”Vi vet för lite o
Page 36 and 37: Magiskt piller. 36 soMA o4.1o notis
Page 38 and 39: 38 SOMA O4.1O KRöniKA Frivilligt b
Page 40: Sanofi-aventis - en del av svensk h

Soma - Karolinska Sjukhuset

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?