Soma - Karolinska Sjukhuset

More documents

Recommendations

Info

24 soma o4.1o ”Otroligt mycket har hänt sedan vi startade Regnbågssprojektet för sju år sedan. I dag är det mer: ’Jaha, det är Nicole och Stina som väntar det där barnet’. Det är liksom ingen issue.” nicole silverstolpe där än.” på det viset är vår generation i ett slags rävsax. Man väntar och väntar, har inga fasta jobb och ingen fast bostad, man blir äldre, får ångest, gör slut och så träffar man en ny och sedan när man till slut fått det där barnet då ska allt bli så perfekt. Under den tiden kanske man redan har gjort tre, fyra aborter. Så allt hänger ihop. När vi diskuterar surrogatmödraskap är det slutet på en tråd som började långt innan. Hela frågan om hur man ska leva egentligen, hur man ska kunna kombinera barn med jobb och så vidare. AgNetA: Jag upplever det som att 70 och 80talister har ett annat behov av kontroll. Man kan kontrollera så mycket mer nu, planeringskalenderarna är fulla och det gäller att allt blir rätt och allt hinns med. Jag tror man har en sämre beredskap för att hantera kriser och det oförutsedda. Samtidigt skulle man kunna vända på det och säga att det finns ett nytt allvar i rollen som förälder. Man vill inte skaffa barn så länge man flyttar runt mellan olika andrahandskontrakt och har ett vikariat. på det viset är det ett väldigt moget och ansvarsfullt beslut att vänta. Nicole: Sedan är vi så ambitiösa med våra barn. Mina föräldrar var inte så himla ambitiösa. Man fick vara, hitta på lekar och det var jättebra. Dagens ungar går på engelskaundervisning redan på dagis. Det är väldigt mycket de ska göra. Att säga att barnet går på dagis punkt, det räcker inte. StAFFAN: Men vi måste se på orsakerna till allt detta: att barnen i dag exponeras för en massmedial flod av misär och katastrofer som de måste ta till sig och hantera. Föräldrarna har en mycket svårare uppgift att göra detta förståeligt och gripbart. världen har ryckt närmare och det får konsekvenser för både barn och föräldrar. Det kan ge dåligt samvete för föräldrarna som känner att de inte räcker till. Aase Berg skrev en intressant artikel i Expressen där hon ville göra upp med bilden av föräldrar som underhållningsproducenter och i stället efterlyste mer av en syn på barn som ”ett slags ruffa, coola husdjur”. Vad säger ni om det? Nicole: Jag kan förstå det. Det finns en idé om att det ska bli ett så perfekt och duktigt barn och därför måste det stöpas i tid. Sedan har varannan veckalivet blivit så vanligt, och det är på något sätt ändå det optimala föräldraskapet. För varannan vecka härdar man ut att vara den ”perfekta morsan”. Jag träffar människor som säger att de längtar till ett skilsmässoförhållande. Då kan man vara den där underbara föräldern som går på Historiska museet i dag och så går vi på Naturhistoriska riksmuseet på söndag och däremellan äter vi frukost utomhus och leker med pedagogiska leksaker. Men vem orkar det? Man orkar knappt läsa tidningen på söndagsmorgonen. Det är en paradox att man ska behöva skilja sig för att det ska bli så. Om vi återgår till din bok, Kajsa: när du jämför surrogatmödraskap med prostitution utgår du från en klassanalys. Men är det här ett prinicipiellt problem eller ett rent praktiskt problem som skulle försvinna om marknaden för det blev mindre socioekonomiskt snedvriden? KAJSA: problemet är principiellt. För mig är det samma problematik som med aborträtten. Det handlar om kvinnors rätt till sina kroppar. Men just det att det jämt är så – att beställaren är rik och den som gör det är fattig – tyder ju på något. För det kommer inte att sluta vara så. Det är liksom inte thailändare som kommer hit och köper sex … Att vara surrogatmamma är inte, som förespråkarna säger, som vilket arbete som helst. Man ska genomgå hormonbehandlingar, det är tungt och påfrestande, man ska dygnet runt i nio månader bära ett barn som man aldrig får träffa, oftast blir det kejsarsnitt och man får ett märke för resten av livet. Det är så extremt. Det skulle inte accepteras inom något annat yrke. Nicole: Jo, men sedan finns det förstås kvinnor som älskar själva känslan av graviditet och kan tänka sig att göra det här oavsett pengarna. För att det är ett så välsignat tillstånd att bära ett barn. Men just det kommer aldrig att bli någon business. Det är ju inte så att hela Strandvägen här (pekar ut mot gatan) kommer bli surrogatmödrar bara för att det är så härligt. Om vi blickar framåt tio femton år, tror ni att lagstiftningen i Sverige kommer att ha ändrats då? Kommer surrogatmödrar att vara tillåtet? StAFFAN: Ja, det tror jag. Jag tycker som Nicole att om man tänker sig en situation där man av olika väldigt speciella skäl känner att man vill ge ett barn till en kvinna som står en nära så kan jag inte se några stora etiska problem. Det groteska problemet är däremot alla föräldralösa barn i världen och att vi är som besatta av att man måste ha ett barn som någon föder åt en – när det finns miljoner barn på Haiti, miljoner barn i indien. Det saknas så oerhört mycket kärlek i världen. Jag var på ett barnhem i lusaka, Zambias huvudstad, där det inte fanns en enda förälder för att alla har dött i Hiv. Här finns ju väldigt
många barn som behöver adopteras, och vad gör vi med dem? KAJSA: om alla ska ha sina genetiska barn, ja. StAFFAN: Det här är ett omsorgsproblem som nästa generation måste ta hand om. vad blev det av barnen i krigets Moçambique? De blev gatubarn som blev kriminella för att de måste överleva. vi fostrar kriminalitet; vem tar hand om den kärleksbristen? För i spåren av Hiv har det uppstått ett enormt proletariat i afrikanska storstäder. och jag sitter verkligen inte och säger att afrikanerna är ”bättre”. Där adopterar man inte på samma sätt som vi gör här, även om ”the extended family” innebär en möjlighet att assimilera syskons barn som sitt eget. Men barnlöshetens problem är fortfarande oerhört stort där. Vetenskapliga framsteg brukar leda till att tabun bryts ned. Till och med katolska kyrkan har ju med tiden accepterat sådant som blodtransfusioner, obduktion, vaccinationer och organtransplantationer. Vad tror ni om alla de nya sätt att skaffa barn som vi ser nu, kommer de bli mer och mer accepterade? Nicole: Det tror jag absolut. Jag tänker främst på regnbågsfamiljer, eftersom det stått mig så nära. Det har ändrats otroligt mycket bara sedan vi började med det projektet. Från att ha varit diskussioner om att det där var väl lite halväckligt ändå och är det sunt eller inte, till i dag: ”Jaha, det är Nicole och Stina som väntar det där barnet”. Det är liksom ingen issue. och jag menar prideparaden, vem går inte i den? vi kan snart lägga ned den för alla är redan där. Det har hänt så mycket på bara några år. KAJSA: Alltså det pratas om det här som ett led i utvecklingen, att det är oundvikligt. Jag ser det snarare som en backlash. typ till det gamla grekland där kvinnan bara skulle vara en behållare snarare än mamma: ”Hon är inte släkt med barnet, hon är bara jorden som ger skydd åt plantan.” För mig är det en extremt konservativ syn på kvinnan. Nu framställer man det som nytt och fräscht och normbrytande, men teknologin kan också göra så att vi går tillbaka till ideal som annars varit helt bortglömda. Ska vi bli surrogatmödrar åt män nu – igen? StAFFAN: Den kvinnofientlighet och bisarra syn på fortplantning som påven och katolska kyrkan ger uttryck för är på väg att ändras. Även om det går långsamt. Den inomkyrkliga katolska rörelsen catholics for choice (cFc) bryter öppet mot preventivmedelsförbudet och utmanar verkligen dårskapen och kärlekslösheten inom katolska kyrkan. Det är hoppfullt! Apropå det du sade om regnbågsfamiljer, Nicole: samtidigt finns det ju en fraktion inom homorörelsen som är skeptisk till den här utvecklingen att alla ska vara föräldrar. Ibland används den avståndstagande termen ”breeders” för heterosexuella … KAJSA: … Jaha, vadå, att heterosexuella bara är barnalstrare, och de liksom står över det? Nicole: Jag tror ju att den här längtan efter att få ta hand om någon, att få vara viktig för någon, är universell. och som fyrbarnsmamma själv kan jag säga att jag tycker att ungarna är det som har tillfört livet en riktig mening. Det blir så uppenbart att det är inte bara är mig det handlar om, utan att skapa några schyssta samhällsmedborgare som är beredda att ta sitt ansvar. och förhoppningsvis blir bättre än vad vi som föräldrar kunde vara. Så jag tror att det är en primitiv instinkt vi har att vilja ha barn. Sedan kan man tycka att det blir så primitivt att bögar kanske ”står över det” då, att de har klivit till nästa nivå … Haha! Nicole: … men själv är jag oerhört primitiv och tycker att kärlek och vänskap och allt det där är höjden av lycka. Det är så basalt. Men Agneta, du kände igen det här? AgNetA: Jo, det gör jag. tanken att man väljer något annat än att bli en kärnfamilj. Någonstans handlar det väl om en rädsla för att inte kunna stå för sin identitet, att man ska bli något mitt emellan. Men jag vet inte. Jag lyssnade på Sommarpratarna med rikard Wolff och han beskrev det otroligt fint; hur han som homosexuell man bara för tio, femton år sedan inte hade haft någon längtan alls efter barn. Men nu har han en liten dotter och det hade tillfört honom den där innerliga kärleken. Det var en känsla som han aldrig hade upplevt förut. Den här närheten som finns i den här lilla människan som föds. Han var förundrad över att det kunde väcka en så oerhört stark känsla hos honom. Det hade han inte kunnat tro om sig själv. Nicole: De vanliga förälskelserna går ju över. Men den här är så intenstiv att det går ju inte över. Min äldsta är 22 och jag är förälskad i honom fortfarande, fast han bjuder mig på öl. Det finns inget bättre än den relationen. och det är genetiskt. När barnet är litet finns inget bättre i hela världen än mamma och pappa. ”Jag dyrkar marken du går på.” Så kan ingen annan människa känna, hur mycket jag än tycker om dig kan jag se dina fel och brister. Men det gör inte våra barn. eller … det gör de långt senare, och då ser de å andra sidan allt. n ”Desperationen är så stor att man betalar vad som helst för de mest meningslösa rötter och avkok och annan barnlöshetsmedicin som de säljer överallt.” stAffAn Bergström
Page 1 and 2: O4.1O Medicin i saMtiden. ett Magas
Page 3 and 4: 3 SOMA O4.1O LEDARE SOMA är en med
Page 5 and 6: Bourn Hall Clinic, november 2010.
Page 7 and 8: En hoppfull tystnad fyller rummen p
Page 9 and 10: De nedfrysta spermierna förvaras i
Page 11 and 12: ”Vi misstänker att vi nått den
Page 13 and 14: ”Tänk om det första barnet hade
Page 15 and 16: 4 5 6 7 1 2 lennart nilsson handlin
Page 17 and 18: PGDbiopsi i mikroskop. Unika meto
Page 19 and 20: GE Healthcare Kopplingen till bra v
Page 21 and 22: ighet att få barn? Hur logi våra
Page 23: nicole silverstolpe är chefsbarnmo
Page 27 and 28: Frysta mirakel när cAncern SlOg ti
Page 29 and 30: Nya tider kräver befriande beslut
Page 32 and 33: 32 SOMA O4.1O Rosemary och babyn.
Page 34 and 35: 34 SOMA O4.1O ”Vi vet för lite o
Page 36 and 37: Magiskt piller. 36 soMA o4.1o notis
Page 38 and 39: 38 SOMA O4.1O KRöniKA Frivilligt b
Page 40: Sanofi-aventis - en del av svensk h

Soma - Karolinska Sjukhuset

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?