Landskapet i Västjämtland och vid Enaforsholm
Landskapet i Västjämtland och vid Enaforsholm
Landskapet i Västjämtland och vid Enaforsholm
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
landskapet i västjämtland <strong>och</strong> <strong>vid</strong> enaforsholm<br />
Vid sidan av att vara jordbrukare var jämtarna<br />
kända som handelsresande. Man reste<br />
till flera marknadsplatser såväl i väst som i<br />
öst. Kunskap om de medeltida marknaderna<br />
är begränsad. Det är först genom senare historiska<br />
källor som detta framgår. Den äldsta<br />
marknaden vi känner till hölls några dagar<br />
efter Jamtamot (mars) <strong>och</strong> nämns redan i Frostatingslagen<br />
(från år 1260) vilket var den lag<br />
som gällde i Jämtland på medeltiden. Platsen<br />
är inte känd idag, men man har på grundval<br />
av det påvliga sändebudet, sedermera också<br />
domprosten Olaus Magnus uppgifter under<br />
1500-talet, föreslagit Storsjöns is. 32 Senare tiders<br />
historiska kartor visar även en marknadsplats<br />
öster om Kungsgården på Frösön. En annan<br />
viktig marknad var Levangermarknaden<br />
i Norge som hölls i månadsskiftet februari/<br />
mars. Det fanns även en midsommarmarknad<br />
i Trondheim. 33 Men jämtarna reste också<br />
österut till Borgsjö i Ångermanland <strong>och</strong> till<br />
Distinget i Uppsala. Kunskaperna om de varor<br />
som bytte ägare under medeltid är knapphändiga.<br />
Det är först genom senare 1600-talets<br />
källor som det framgår att jämtarna bl.a. hade<br />
med sig, järn (smitt <strong>och</strong> osmitt), hudar, skinn,<br />
matvaror (malt, smör, torkat kött), tyg (hampa,<br />
vadmal, lärft) <strong>och</strong> slipstenar till Norge.<br />
Från Norge hade de med sig hem hästar, fisk,<br />
salt, tobak, vin <strong>och</strong> brännvin. 34<br />
Resorna till Norge hade stor betydelse<br />
för Västjämtland eftersom flera handelsvägar<br />
passerade där. I fjällen finns flera talande ortnamn,<br />
Skurdalsporten, Ekornsdörren, Dörrshögarna<br />
<strong>och</strong> Skarvdörren vilket man skulle<br />
kunna se som jämtarnas öppning eller utgång<br />
till kontinenten. Av J.O. Hagströms, N. Marelius,<br />
A.A. Hülphers <strong>och</strong> F. Burmans historiska<br />
nedteckningar kan man göra följande tolkning<br />
av vägarna över Kölen: Den viktigaste av<br />
färdvägarna var mellan Meråker <strong>och</strong> Duved.<br />
Från Duved gick färden via Tångböle, <strong>vid</strong>are<br />
till byn Vallan (nära Ånn), över sundet mellan<br />
Sönner-Rensjön <strong>och</strong> Norder-Rensjön,<br />
genom Skurdalsporten (norr om Storlien) där<br />
gränsen passerades, <strong>vid</strong>are genom Stjørdalen<br />
till Meråker. En annan led gick mellan Duved<br />
<strong>och</strong> norska Tydalen. Efter Duved gick den till<br />
Vallan <strong>vid</strong>are mot Handöl. För att komma dit<br />
är det ett rimligt antagande att man gick över<br />
holmen (<strong>Enaforsholm</strong>) <strong>och</strong> tog sig över Enan<br />
med flotte. Fale Burman skriver att Enan korsades<br />
med flotte på färden mellan Vallan <strong>och</strong><br />
Handöl. Flotten bestod av mellan 8 <strong>och</strong> 10<br />
sammanslagna stockar ca 9 alnar långa, dvs.<br />
5,3 m. 35 Efter flottningen delade sig vägen.<br />
Den ena gick utmed Enan via Södra Enbågen<br />
norr om den norska Essandsjøn. Den<br />
andra gick via Handöl förbi Ulvån (?) <strong>vid</strong>are<br />
söder om Sylarna till Ekornsdörren respektive<br />
Skarvdörren. Reste man istället på vintern var<br />
vägen mellan Duved <strong>och</strong> Levanger den viktigaste.<br />
Den passerade Medstugan, fortsatte<br />
förbi gränsen utmed Innans dalgång, via Sul<br />
till Verdalen. Medstugan var en själastuga för<br />
pilgrimerna dvs. ett härbärge. Senare, under<br />
1600-talet, tillkom Skalstugan <strong>och</strong> Stalltjärnsstugan<br />
in<strong>vid</strong> Medstuguån, för att underlätta<br />
för handelsresande med bl.a. stallplatser. För<br />
denna service fick de tre tillsammans en kanna<br />
korn av varje jämtbonde på 1700-talet. 36<br />
Låt oss återgå till medeltiden. Vid mitten<br />
av 1300-talet inträffade den kris som fick ofattbart<br />
katastrofala följder i landskapet under i<br />
princip hela senmedeltiden (1300–1500). Även<br />
om det inte finns nedtecknat i de jämtländska<br />
källorna torde det stå utom allt tvivel att digerdöden<br />
härjade också där eftersom skriftliga<br />
belägg finns nära, både från Hälsingland <strong>och</strong><br />
från Tröndelag (Norge). Flera efterföljande<br />
pestutbrott följde under de närmaste 100 åren.<br />
Möjligen späddes krisen ytterligare på av ett<br />
försämrat klimat. 37 Effekten blev märkbar för<br />
människorna, drygt hälften av alla gårdar lades<br />
öde. 38 Ortnamnsforskaren <strong>och</strong> bebyggelsehistorikern,<br />
professor Stefan Brink, har även<br />
noterat att antalet pastorat minskade från 20<br />
till 11 stycken. 39 Samtidigt upphörde husbyggandet<br />
mellan 1350- <strong>och</strong> 1450-talen. 40 Att drygt<br />
hälften av gårdarna ödelades betyder inte att<br />
drygt hälften av befolkningen dog. Sådana<br />
data saknas. Men många dog med stor sanno<br />
a.w. bergsten 79<br />
Bergsten 2, Antonson, Landskap.indd 79 2012-09-18 01:13:14
Change language