Landskapet i Västjämtland och vid Enaforsholm

landskapet i västjämtland och vid enaforsholm
präster och officerare, vilka hade tagit med
sig influenser söderifrån. 62 Att snön låg länge
på åkermarken var ett problem för odlingen.
På ett snillrikt sätt tidigarelade man sådden
genom att redan i mars månad sprida ut allehanda
rester på den snöbetäckta åkern såsom
mull, löv, sand och kvistar. 63 Solstrålarna
värmde upp skräpet så pass att snön på dessa
platser smälte fortare än den omgivande snön.
En annan skillnad var att man i Jämtland drog
plogen bakom en häst istället för att använda
oxar som i Mälardalen. Reseskildrarna och de
styrande beskriver Jämtlands jordbruk och
näringar som lite efterblivet under 1700-talet.
Så var nog fallet i flera avseenden, men det
beror troligen också på att de inte förstod sig
på jordbruket och den ekologiska jämvikt det
befann sig i.
En central del i det jämtländska jordbruket
var fäbodbruket som under denna tid var fullt
utvecklat. De äldsta beläggen på fäbodbruk i
Sverige är från 1380-talet och härstammar från
Dalarna. 64 Den norske historieprofessorn,
Jørn Sandnes, menade att fäbodbruket i Norge
utvecklades redan under 1100- och 1200-talen,
men att det då endast var fråga om bete
och slåtter. 65 De äldsta beläggen i Jämtland
torde vara från år 1420 respektive 1435. Det
förra gäller böndernas inhägning av allmänningsmark
och det senare omtalar skogagång.
Båda beläggen torde tolkas som fäboddrift. 66
Det vi idag menar med fäbodbruk är att
mjölkhantering har förekommit på platsen. 67
Djuren fördes till fäbodarna i mitten av juni
månad och hämtades hem i slutet av september.
En gård kunde dock ha flera fäbodar som
utnyttjades samma säsong (sommarfäbodar,
höstfäbodar). Vid fäbodarna fanns kor, får,
getter samt någon häst och där tillverkades
bl.a. messmör för det egna hushållet. I Enaforsholms
närhet finns inte mindre än sju fäbodar
belagda, Enaforsvallen, Härvallarna,
Snasahögvallen, Brattåsvallen, Oppdalsvallen,
Grubbvallen och Rensjövallen. I samlingarna
finns flera fotografier som A.W. Bergsten har
tagit av Snasahögvallen som ligger bara ett
stenkast från trädgränsen vid foten av Snasahögarna,
dit det tar en dryg timme att vandra
från Enaforsholm. Husdjuren kan inte ha haft
det lätt i dessa trakter vilket dagens fjällvandrare
lätt förstår. J.O. Hagström skriver att killingar
och lamm i Handöl dog av myggen om
de inte i tid smordes in med en smörja gjord
på ister och tjära. 68
I Jämtland odlades framförallt korn på
åkrarna även om höstråg förekom. Förutom
spannmål odlades ärtor och hampa. J.O. Hagström
skriver att hampa inte bör odlas nära
mangården då deras lukt är mindre hälsosam
för människan. 69 I dagens Jämtland används
ordet ”lägd” om vall, dvs. gräsbärande åkermark.
Termen är gammal och påträffas i de
historiska kartorna under 1600-talet. Lägdbruket
var ett sätt att förbättra ängens avkastning
genom uppodling under ca två år vartefter
marken på naturlig väg fick valla igen. När
ängen på detta sätt var åkermark under kort
tid odlades blandsäd (korn och havre) och ibland
rovor. 70 Egentligen är lägdbruk inget annat
än en tidig form av cirkulationsbruk, men
Jämtländsk högplog ur Lantbruksakademiens
museum. 102. källa: Jirlow
1948–49, s. 169. bildbearbetning: Hans
Antonson.
Jämtland heavy plough with coulter, from
the KSLA Museum. 102. source: Jirlow
1948–49, p. 169. image processing: Hans
Antonson.
a.w. bergsten 85
Bergsten 2, Antonson, Landskap.indd 85 2012-09-18 01:13:14