Landskapet i Västjämtland och vid Enaforsholm

hans antonson
Fäbodbruket har långa anor i Jämtland. De första beläggen i Norrland är från 1300-talet men i Jämtland kommer
de från 1400-talet. Fäbodbruket byggde på mjölkhantering och upphörde inte förrän under 1900-talets första
hälft. Bilden visar Snasahögvallen som hörde till Handölsbönderna. I förgrunden syns fröken Lindström. Odaterad,
troligen 1920-tal. foto: AWB nr E 231, KSLA.
The shieling (summer pasture/summer farm) in Jämtland has a long history. The first Norrland mentions date
from the 14th century, but the first in Jämtland come during the 15th. Summer farming was based on milk production
and processing and only disappeared in the first half of the 20th century. The Snasahögvallen shieling, pictured
here, belonged to the farmers of Handöl. Miss Lindström can be seen in the foreground. Undated, probably
1920s. photo: AWB No. E 231, KSLA.
med den skillnaden att det var ängen som
stod i centrum, inte åkern. Svedjebruk förekom
vilket de gamla kartorna visar, men det
var i en mycket begränsad skala. Den jämtländska
prästen Fale Burman skrev mot slutet
av 1700-talet att jämtarna av ålder inte hade
nyttjat rågsvedjor utan bara tände på skogen
för att bli av med mossa (där gran och tall
kunde gro) för att istället få asp, sälg och rönn
att växa. 71
Under 1700-talet när krigens alla umbäranden
var till ända började befolkningen åter
att öka i antal. När så skedde satte också anläggandet
av nya bondgårdar igång efter flera
parallella spår.
Ett av dessa spår är en inre kolonisation i
den gamla bondebygden. Ungefär hälften av
de ödesbölen, som efter den medeltida krisen
kom att användas som ängar eller fäbodar, odlades
upp till boställen (torp, nybyggen, hemman).
De gårdar som tidigare hade varit innehavare
av ödesbölen förefaller inte ha kommit
i en ekologisk obalans när de blev av med de
viktiga betes- och ängsresurser som ödesbölena
utgjorde då de blev egna självständiga gårdar.
I Jämtland finns det många exempel på
att byar hade gemensam skog 72 vilket måste ha
ansetts som opraktiskt och hämmande för bebyggelseutvecklingen
av den styrande eliten.
Genom Storskiftet (instiftat genom resolution
år 1749) fastställdes rågångar och ägogränser
mellan byar och genom att ägandet stakades
ut i marken kan man säga att Storskiftet
underlättade för privata nyodlingsinitiativ.
En intressant detalj i detta sammanhang är
storskiftets syfte att också rationalisera jordbruket
genom att slå samman flera av bondens
små och spridda jordstycken till större
86 a.w. bergsten
Bergsten 2, Antonson, Landskap.indd 86 2012-09-18 01:13:15