Landskapet i Västjämtland och vid Enaforsholm

landskapet i västjämtland och vid enaforsholm
Storsjöbygden utmed dalgångarna. Från den
äldre järnåldern (fram till 500 e.Kr.) finns spår
av asbestkeramik vid Ånnsjön, men i övrigt är
spåren och lämningarna få.
Odlingen satte på allvar fart under yngre
järnåldern (500–1050 e.Kr.) i Jämtland och
idag utgör gravhögar de tydligaste spåren av
permanent bosättning från denna tid. Även i
Västjämtland finns sådana spår, det är framförallt
gravhögar vid Klocka och Bunnerviken
i närheten av Ånnsjön men även på kalfjället
mellan Blåhammarens fjällstation och
Sylarna. 11 Vid en arkeologisk utgrävning 1991
vid Dalsvallen mot Storulvån påträffades ett
vikingatida praktsvärd i en grav. Inte långt
ifrån påträffades år 2000 ett eneggat svärd
(600–700-talen e.Kr.) ovanpå marken intill
Norra Enbågen. 12
Mot slutet av järnåldern kanske redan
kring år 900 (e.Kr.) började en kraftig bebyggelseexpansion
som innebar att Jämtland
på allvar började koloniseras med fasta bosättningar.
Denna expansion är känd över i
princip hela Skandinavien och fortsatte några
hundra år in i medeltid. Av ortnamnen Hov
och Vi-, förstår vi idag att maktens boningar
låg spridda runt Storsjön. Hov har betydelsen
en gård med sal för offerfest, blot 13 och Vihar
betydelsen hednisk kultplats. Andra namn
som vittnar om asatron är Frösön, Norderön,
Odensala och Ullvi (fruktbarhetsguden Frö
och -gudinnan Njärd, krigarguden Oden
samt vinterguden Ull).
Enligt pollendiagram framgår att vegetationen
under yngre järnålder ändrade karaktär.
De odlingsgynnade växterna kom sakta
men säkert att öka. Öka gjorde även enbuske
som indikerar ett öppnare betat landskap.
Barrskogen minskar sakta men lövträd som
björk och al bredde istället ut sig. 14
När jämtarna anammade kristendomen är
oklart, men visst måste det ha funnits händelser
som inte kan ha lämnat någon jämte
oberörd. Den mest kända händelsen är den
norske kungen, Olav Haraldssons (Olav den
digres) öde. Han besegrades i strid av den
Bebyggelsens spridning i Jämtland. 1 = yngre järnålder
(500–1050 e. Kr.), 2 = högmedeltid (1050–1300) och 3
= tidigmodern tid (1700–1899). källa: Antonson 2004,
s. 115.
Extent of settlement in Jämtland. 1 = Late Bronze Age
(500–1050 AD), 2 = High Middle Ages (1050–1300)
and 3 = early modern times (1700–1899). source: Antonson
2004, p. 115.
danske kungen 1028, revanschsugen for han
tillbaka genom bl.a. Jämtland för att åter bli
besegrad 1030 vid slaget i Stiklestad. Kort därpå
inträffade flera under och järtecken. Förloraren
helgonförklarades därför och S:t Olav
kom att bli det populäraste helgonet i Norrland.
Pilgrimer från hela Norden vallfärdade
till Nidaros, bl.a. genom Jämtland. Flera platser
bär fortfarande namn av denna företeelse,
exempelvis Sankt Olofs källa i Pilgrimstad.
Vem som kristnade jämtarna är en öppen fråga,
men av runstenen på Frösön (Norrlands
enda, daterad till 1050–80) framgår att Jämtland
kristnades genom Östman Gudfastssons
försorg: ”Östman Gudfasts son lät resa denna
sten och göra denna bro, och han lät kristna
Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och
a.w. bergsten 73
Bergsten 2, Antonson, Landskap.indd 73 2012-09-18 01:13:13