Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

Från Jesus till Muhammed? 

– ett kvalitativt studium av teologiska motiv 

för en konversion till islam i Sverige 

Carl-Johan R Freed 

AA231 Självständigt arbete 7,5hp 

Vårterminen 2013 

Handledare/Examinator: Göran Sahlberg

Abstract 

This thesis is a qualitative study in which I compare relevant literature and contemporary research 

with four informants whom I have interviewed in order to get into their specific lifeworlds. I am 

searching for motives behind their conversion to Islam in 21 st century Sweden, in regard to 

specific theological motives. I am especially interested in finding out whether there is an explicit 

conflict with Christianity and the Christian worldview. Therefore, this thesis reveals various 

motives that might be significant among converts. But it also discusses specific theological 

motives that I find among the informants. My conclusion is that sometimes these differences 

divide the conception of Islam and Christianity but more often work as a mutual platform of 

dialogue and understanding – especially towards the personhood of Jesus – in the present 

Swedish context. 

Keywords: religion, conversion, Islam, Christianity, Sweden 

1

Innehåll 

1. Inledning och bakgrund ...................................................................................................... 3 

2. Syfte och frågeställning ....................................................................................................... 3 

3. Vetenskaplig metod ............................................................................................................. 3 

3.1 Val av metod ........................................................................................................... 3 

3.2 Val av informanter ................................................................................................. 3 

3.3 Tillvägagångssätt vid intervjuer ............................................................................ 5 

3.4 Forskningsöversikt ................................................................................................. 7 

3.5 Val av litteratur ....................................................................................................... 8 

4. Disposition............................................................................................................................ 9 

5. Avgränsningar ...................................................................................................................... 9 

6. Definitioner .......................................................................................................................... 9 

7. Teologisk jämförelse mellan kristendom och islam ........................................................ 9 

8. Intervjuer ............................................................................................................................. 10 

9. Analys av informanternas konversionsmotiv ................................................................ 15 

10. Analys av konversionsmotiv i litteraturen ...................................................................... 16 

11. Diskussion: Jämförelse av konversionsmotiven 

mellan informanter och litteratur .................................................................................... 20 

12. Kritik .................................................................................................................................... 24 

13. Övergripande metodreflektion ........................................................................................ 25 

14. Ämne för fortsatt forskning ............................................................................................. 26 

15. Sammanfattning ................................................................................................................. 26 

Bibliografi ................................................................................................................................. 28 

Bilaga 1: Kontextualisering – praktisk tillämpning 

Bilaga 2: Intervjuguide 

Bilaga 3: Kodning av intervjuer 

2

1. Inledning och bakgrund 

”Det är få ting som förvånar icke-muslimska svenskar mer än etniska svenskar som konverterar 

till islam” skriver Anne Sofie Roald om de starka reaktioner hon fick i början av 1980-talet när 

hon blev muslim. 1 Sverige har gått från en enhetskultur där Svenska kyrkan var den förhärskande 

religiösa kraften till en mångkultur med olika etniska, kulturella och religiösa grupper. Islam är 

idag den andra största religionen i Sverige. Därför är min förförståelse samt mitt 

ingångsperspektiv till uppsatsen följande. Jag är själv kristen och konverterade vid nitton års ålder 

från en sekulariserad bakgrund till en personlig kristen tro. Jag arbetar idag i en frikyrka i 

Skarpnäck som är ett mångkulturellt samhälle i sydöstra Stockholm. Men alla omvänder sig inte 

till kristen tro. Somliga gör en motsatt resa för att istället bli muslimer. Jag är intresserad av att veta 

varför. 

2. Syfte och frågeställning 

Mitt syfte med uppsatsen är att bedriva forskning med inriktning på teologiska motiv för en 

konversion 2 till islam i nutida Sverige. Konvertiterna lever – oavsett trosbakgrund – i ett land där 

kristendomen och statskyrkan varit majoritetsreligion och därför påverkat etik, juridik, traditioner 

osv. Konvertiten kan ha haft en direkt kristen förförståelse (t ex som tidigare medlem i en kyrka) 

eller indirekt där kristendomen utgör en bakgrundsfond i ett kulturkristet Sverige (och t ex 

påverkat konvertiten vad gäller traditioner och seder). Det kunde rimligtvis ha legat närmast till 

hands att söka religiösa svar inom denna tradition. Varför väljer man islam istället? 

Min frågeställning är därför följande: Vilka teologiska motiv finns för att konvertera till islam i 

Sverige? Finns det specifika kamp- eller konfliktmotiv gentemot kristendomens tro och 

föreställningsvärld? 

3. Vetenskaplig metod 

3.1 Val av metod 

Jag har valt en kvalitativ metod för den här uppsatsen som innefattar såväl intervjuer som 

dialog med litteratur. Jag har gjort en analytisk induktion av intervjuer med fyra 

konvertiter i syfte att få fram vilka innebörder informanterna själva tillskriver sin 

konversion. Därefter har jag jämfört resultatet med läst litteratur (främst svensk 

forskning). 3 I det följande beskriver jag detta arbetssätt mer utförligt. 

3.2 Val av informanter 

Jag har börjat med att ställa mig frågan vad jag vill jag ha fram av mina informanter, 

vidare hur jag går tillväga för att söka dem och slutligen hur många informanter jag 

behöver. Mitt syfte med intervjuerna är att söka efter teologiska motiv för en konversion 

till islam. Därför har jag låtit detta vara avgörande i mina val av informanter. Jag har 

således velat undvika informanter som betecknar sig som kulturella muslimer och som 

inte förmodats ha reflekterat teologiskt över sin tro i någon större utsträckning. Det har 

1 Ouis & Roald, 2003, s101-102. 

2 Jag brukar det i forskarkretsar vedertagna begreppet ”konversion” istället för det i och för sig intressanta ”revertit” 

– ett begrepp som många svenska muslimer använder och avser en återgång till islam som naturlig religion och 

ursprungstillstånd för alla människor. 

3 Jag har följt Forskning och skrivande Wayne C. Booth som grund för min arbetsgång. 

3

också varit viktigt att inte bara möta imamer/andliga ledare utan också någon på 

gräsrotsnivå som inte självklart definierat sin tro i teologisk detalj. 

Mina sökningar har smalnat av då jag sökt personer med etniskt svensk bakgrund (som 

jag här definierar som födda i Sverige av föräldrar som också är födda i landet). Vidare är 

mina fyra informanter män. En majoritet av konvertiterna i Sverige kan vara kvinnor 4 och 

mycket riktigt har flera avhandlingar handlat om dessa. Jag frågar mig vad det är som gör 

att somliga svenska män ändå konverterar till islam. I intervjuboken ”För Guds skull” i 

samarbete med Utbildningsradion har Kerstin Gustafsson Figueroa intervjuat muslimer 

med vitt skilda bakgrunder i Sverige idag. Hon skriver: ”De svenska män jag träffat som 

konverterat till islam är inte många. Men de jag träffat har alla varit lågmälda, unga män, 

blida sökare.” 5 Somliga kvinnliga konvertiter kan säkert uppleva socio-kulturella fördelar i 

makens släkt om denne kommer från ett muslimskt land. Detsamma kan inte lika lätt 

sägas om en manlig konvertit som knappast åtnjuter sociala förmåner i ett sekulariserat 

Sverige där islam ännu är omgärdat av negativa föreställningar. Det finns således skäl att 

anta att han har en någorlunda grundad teologisk övertygelse som går djupare än byte av 

kultur och socialt sammanhang och vars konsekvenser han tvingats reflektera över innan 

konversionen. 6 

En särskild svårighet har varit att komma i kontakt med informanterna. Uppgifterna om 

hur många muslimer det finns i Sverige går isär: någon islamsk organisation uppger själv 

300 000-350 000 medan islamologer hävdar att det rör sig om ca 100 000 som har en 

relation till moskéerna men att endast ca 15 000 går till fredagsbön. 7 Som en följd finns 

det som islamologen Jan Hjärpe brukar kalla ”islamer” – dvs varierande tolkningar och 

uttryck för islam. 8 Dock har inga stora skaror konverterat till islam trots att Sverige haft 

kontakt med islam ändå sedan vikingatidens resor till Konstantinopel. Oftast har det 

stannat vid ett slags kulturell fascination för islamsk kultur och filosofi, snarare än 

masskonverteringar. 9 Ingen databank, myndighet eller moské registrerar tro eller antalet 

omvändelser i Sverige. 10 Statlig organisationsstatistik ger heller ingen heltäckande bild. 

Muslimska ledare anger upp till 5 000 men svenska forskare hamnar på 2-3 000. 11 

Forskaren Anne Sofie Roald säger att en stor grupp utgör kvinnor som gift sig med 

utländska män med muslimsk bakgrund 12 och att det ofta är en handling för att bli socialt 

acceptabel i partnerns etniska och religiösa miljö. 13 En av mina informanter som är imam 

säger också att det finns många män som gift sig med en muslimsk tjej och konverterat 

men att man inte ser dem fortsättningsvis i moskén. Jag menar att det är rimligt att anta 

att den verkliga siffran ligger ungefär i ovan nämnda spann. Jag hittar heller inga 

tillförlitliga uppgifter på att antalet ökar kraftigt. Ett problem för flera forskare är att 

informanter inte velat ställa upp p g a rädsla för att hängas ut i media, en ovilja att bli ett 

forskningsobjekt eller att man fortfarande är hemligt muslim. 14 Denna problematik har 

delvis varit ett dilemma även för mig. Forskaren Madeleine Sultán Sjöqvist nämner 

4 Månsson, 2002, s25. 

5 2007, s54. 

6 Ibid, s26 där hon bekräftar att mitt teologiska perspektiv är ett forskningsfält som förtjänar att upptäckas. 

7 Ibid, s35. 

8 Ouis & Roald, 2003, s76ff 

9 Svanberg & Westerlund, 1999, s12-14, 85, 100. T ex finner Ali Köse att brittiska konvertiter ofta har intellektuella 

och konstnärliga intressen samt attraheras av sufismen. 

10 Abdallah, 2010, s5. 

11 Otterbeck, 2010, s110. 

12 Roald, 2009, s62. 

13 Ibid, 2009, s202. 

14 Se bl a Månsson, 2002, s29. 

4

annonsering som en väg att söka informanter. 15 Jag har dock valt att följa råd från 

forskare som Jonas Otterbeck och Anna Månsson: att gå på kontakter tills man får napp 

utifrån sin frågeställning. Jag har fått söka mig till välkända moskéer och förlitat mig på 

personliga kontakter som kunnat hänvisa mig vidare. Men jag har också ”snubblat” på 

informanter i min närmiljö. Beträffande antalet har jag resonerat utifrån principen ”hellre 

några få djupintervjuer med aktivt troende konvertiter, än en stor grupp kulturella 

muslimer”. 

Jag prövade att brett söka informanter men av olika skäl valde jag dessa fyra. Det verkar 

finnas ett nätverk av konvertiter som är bekanta med varandra – ett faktum jag inte kan 

ändra, bara försöka förhålla mig till. Jag har istället velat se detta som en tillgång. Jag har 

nämligen sökt informanter som är villiga att reflektera teologiskt över sina 

konversionsmotiv (också i relation till kristendomen) - inte att söka en så stor teologisk 

bredd som möjligt, diskutera politisk islam etc. Jag menar att var och en har sin specifika 

livsvärld och kan utifrån denna diskutera sina motiv på vägen till islam. Det motsatta 

förhållandet hade varit ett större problem, nämligen att jag inte fått någon alls att ställa 

upp. 

3.3 Tillvägagångssätt vid intervjuer 

Jag har studerat Steinar Kvales metodbok om tillvägagångssätt för intervjuer inom 

kvalitativ forskning. Kvale menar att det kan vara en styrka att fokusera på intervjuer trots 

att dessa också fått utstå kritik och lett till behov av tydligare riktlinjer för hur forskaren 

legitimerar sig, förklarar, avgränsar osv. 16 Jag anser dock den kvalitativa metoden lämplig 

p g a mitt ämnes särart och uppsatsens omfång. Jag har därför valt att göra några 

djupintervjuer som jag bearbetat med analytisk induktion på följande sätt. 

Under intervjuprocessens gång har jag sökt följa Kvales exempel på sju stadier av en 

intervju: tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, verifiering och rapportering. 17 

Såväl Sultán Sjöqvist som Kvale pekar på att det knappast går att ge några explicita regler 

för alla de etiska problem som kan dyka upp i intervjuforskning. 18 Men de lyfter fram fyra 

saker att beakta när man förbereder ett etiskt protokoll: konfidentialitet, informanternas 

samtycke, anonymisering och konsekvenser av forskningen. Jag har därför i görligaste 

mån låtit informanterna själva välja tid och plats för intervjusituationen i syfte att 

minimera risken för ett psykologiskt övertag från min sida redan från början. Jag har 

vidare fått informanternas godkännande att delta men valt att avidentifiera dem (trots att 

de inte specifikt bett om det) då jag insett under intervjuernas gång att vi berört känslig 

information som relaterar till familj och uppväxt. Jag har också sökt spegla 

informanternas livsberättelse inkännande i syfte att undvika beskrivningen av ”den 

främmande andre”. 

Jag har valt den halvstrukturerade livsvärldsintervjun i syfte att låta informanten själv 

beskriva teologiska motiv för sin konversion. Den är både planerad och flexibel 

samtidigt. 19 Detta har påverkat mitt upplägg av intervjuguiden. Jag har ägnat noggrann 

förberedelse av frågornas logiska ordningsföljd samt vilka jag vill sålla bort (t ex för att 

undvika att diskutera laddade frågor som inte berör mitt ämne). I själva 

15 Sultán Sjöqvist, 2006, s60. 

16 Kvale, 2009, s27. 

17 Ibid, s125. 

18 Sultán Sjöqvist, 2006, s58-59 samt Kvale, 2009, s78-79. 

19 Kvale, 2009, s358. 

5

intervjusituationen har dock frågorna varit mer generativa och öppna men ändå 

riktningsgivande – centrerade kring temata som är relevanta för mitt ämne. Jag har växlat 

mellan ett kontrasterande-dialektiskt och ett mer inkännande inifrånperspektiv. Jag har 

ärligt sökt redovisa mina forskarmotiv såväl som egen trosuppfattning och upplevde inga 

problem under intervjuernas gång, snarare en öppenhet för detta dubbla perspektiv. Det 

finns dock en risk att informanter som konverterat till islam ”underkommunicerar” för 

att accepteras av en homogen, sekulariserad kultur genom att t ex anlägga politiskt 

korrekta perspektiv på sin tro. På så sätt ger man intervjuaren vad denne förmodas vara 

ute efter: t ex en reflekterad muslim som korrektiv mot extremister. Detta kan vara en 

mycket relevant invändning men jag uppfattar inte att en sådan problematik varit något 

problem i mina intervjuer – kanske för att jag tydliggjort min egen förförståelse. Möjligen 

uppfattar jag att informanterna med åren efter sin konversion lärt sig att göra vissa 

tillrättalägganden eller tolka in mer teologi i sin konversion än vad som var fallet vid den 

aktuella tidpunkten för omvändelsen. 

Kvale beskriver tre tumregler i de olika stadierna av intervjuprocessen som han kallar 

reliabilitetens, validitetens och generaliserbarhetens treenighet 20 och som jag sökt följa. 

För att uppnå god reliabilitet redogör jag både för informanter och läsare min 

förförståelse, möjliga brister samt avgränsningar. Anne Sofie Roald beskriver sin dubbla 

roll som forskare och konvertit men skiljer på dessa språkspel och livsvärldar. 21 Även jag 

har sökt vara tydlig, öppet redovisa preferenser och klargöra predisponerade 

föreställningar men samtidigt våga problematisera så att mottagaren kan ta ställning till 

resultatet. För att uppnå god validitet har jag sökt genomföra intervjuer med efterföljande 

utskrifter samt analyser som bäst lämpar sig för mitt forskningssyfte. 22 Jag har därför sökt 

vara logisk och konsekvent i detta förfarande, t ex genom att på liknande sätt i alla 

intervjuer beakta skillnaderna mellan muntligt och skriftligt språk. Jag har också skrivit ut 

så gott allt som sagts under intervjun men satt något ovidkommande inom parentes eller 

tagit bort vissa störande moment. Slutligen, för att uppnå god generaliserbarhet, tolkar jag 

mina slutsatser av intervjuerna mot litteratur och andras forskningsresultat. Således är jag 

inte helt beroende av mina informanter för den slutliga analysen. I jämförelse med t ex 

Månssons och Sultán Sjöqvists resultat kan jag se om mina slutsatser överensstämmer 

någorlunda med deras eller är rimliga. Längre fram konstaterar jag att så verkar vara fallet 

– jag drar inga drastiskt annorlunda eller motsägande slutsatser även om jag delvis 

undersöker ur ett annat, teologiskt perspektiv. Förhoppningsvis skulle mina slutsatser 

ytterligare kunna valideras av andra informanter och forskare. 

Alla intervjuer har jag skrivit ut och låtit vara föremål för en djupare analys i syfte att 

jämföra och erhålla ny kunskap. 23 Vid analysen har jag sökt följa Kvales beskrivning av 

kodning för att söka teologiska motiv och sålla bort icke relevanta citat för min 

frågeställning. 24 Vid varje intervju har jag använt en diktafon och ett anteckningsblock. Jag 

har försäkrat mig om möjligheten att ställa kompletterande frågor via e-post. 

20 Ibid, s200. 

21 Roald, 2009, s23. Jag noterar att både Roald & Ouis på senare tid omvärderar sin konversion och sitt tidigare 

islamska sammanhang. Sannolikt finns det tolkningar och perspektiv i sin tidigare forskning som de idag är mer 

kritiska mot. Se http://www.eurozine.com/articles/article_2008-07-18-roaldouis-sv.html 

22 Kvale, 2009, s203, 105ff. 

23 Ibid, s43. 

24 Ibid, s221-222, 359. 

6

3.4 Forskningsöversikt 

Jag finner inte mycket av tidigare svensk forskning som specifikt tar upp min 

frågeställning och söker bakgrund och orsaker till detta. Jag konstaterar först och främst 

att det som publicerats generellt haft antingen perspektivet konversion från islam till 

kristendom (så t ex Thomas Stoor) eller på ett dialogiskt plan med utgångspunkt i 

religionsteologi (så t ex Muslimska grannar och andra skrifter från Svenska kyrkan). Dessa 

perspektiv är naturliga då kristendomen varit en starkt missionerande religion och tillika 

majoritetsreligion i Sverige. Därför finns det en längre tradition av konversionsberättelser 

åt andra hållet, dvs från islam till kristendom. Men inom islam talar man traditionellt och 

historiskt hellre om upplysning, dawa, 25 och citerar Koranen: ”det finns inget tvång i 

religionen” (sura 2:136). 

Jag ser att konversionsberättelserna tar form under 1980- och 90-talet parallellt med att 

konversionsforskningen som avser islam också börjat ta fart. Historiskt sett är islam per 

se inte främmande i Sverige men det nya vid denna tid är islam som minoritetsreligion 

inom rikets gränser. Främst har jag sökt böcker, artiklar och tidsskrifter via Stockholms 

stadsbibliotek. Men också via databaser i Kungliga biblioteket samt genom råd från 

professor Jan Hjärpe 26 , islamolog i Lund. Detta har dock inneburit att jag inte använt mig 

av alla islamologer i Sverige utan endast sådant forskningsmaterial som är relevant för 

min uppsats. 27 På motsvarande sätt gjorde jag en genomgång av tidsskriften Salaams 

årgångar från 1980- och 90-tal – en föregångare till modernare tidsskrifter om islam i 

Sverige med många kvinnliga konvertiter som författare. Men Salaam har mest utgjort en 

bakgrundskälla och inget primärt studieobjekt som tillfört något nytt i min analys. 

Jag har i stort undvikit att utgå från internet i mitt arbete även om jag brukat Göran 

Larssons bibliografi i syfte att få en överblick av islamsk konversionsdiskurs på hemsidor. 

En nackdel är dock att internet ständigt förändras och att mycket information är 

tendentiös. Vad väljer en konvertit att berätta alternativt väljer bort? Jag konstaterar också 

att det finns dubbla känslor hos mina informanter gentemot internet. Å ena sidan ska 

man inte lita på allt som skrivs (Ibrahim menar t ex att internet gjort mer skada än nytta 

för islams del). Å andra verkar det vara ett bra kommunikationsmedel rätt använt. Några 

hemsidor inkluderar omvändelseberättelser 28 som också riktar viss kritik mot 

kristendomen. Men jag har inte kunnat finna någon ny information och har därför inte 

fördjupat mig i dessa internetanalyser. 

Slutligen konstaterar jag att vid min översyn att svenska konvertitforskare och islamologer 

anlägger socio-politiska, feministiska, kulturella, integrativa m fl perspektiv på sina 

arbeten 29 . Vanligt förekommande är integrationsaspekter rörande frågor om familj, 

skilsmässa, arbete, sjalen i det offentliga rummet osv (så t ex Blågul islam). Men trots att 

teologiska frågor ställs – vilket är naturligt p g a själva forskningsämnets natur - är det 

sällan eller aldrig som de är huvudfokus. Väldigt lite har skrivits från ett kristet, teologiskt 

perspektiv som inte berör religionsmöten och religionsdialog. Jag undrar om frågan är 

känslig och att därför få konvertiter vill träda fram i ett sekulariserat land där 

majoritetskulturen definierar tron som en privatsak. Flera informanter beskriver just 

25 Westerlund, 2009, s17 samt Svanberg & Westerlund, 1999, s18. 

26 E-post till uppsatsförfattaren 2012-12-19. 

27 T ex konvertitforskning av Lena och Thomas Gerholm (Månsson,2002, s39). 

28 Den mest framträdande är: http://www.islamguiden.com med en länk till http://www.konvertitguiden.com 

innehållande vittnesbörd av konvertiter med blandad bakgrund. 

29 Se t ex Månsson, 2002, s27. 

7

konflikten med familj och vänner. Det kan också bero på att ämnesvalet anses obetydligt 

och marginaliserat då gruppen konvertiter inte är särskilt stor. Beträffande muslimer som 

konverterar till kristendom finns dock mer material att tillgå som populärlitteratur av 

uppbyggelsekaraktär. Men jag konstaterar att det gjorts väldigt lite komparativ teologisk 

forskning rörande konversioner från kristendom till islam. 30 Min förhoppning är att denna 

uppsats kan bidra med ett perspektiv eller vara ansats till ny forskning inom området. 

3.5 Val av litteratur 

Jag har valt att fokusera vid primärkällor: mina fyra informanter samt relevant litteratur 

och forskning, där det också ingår somliga sekundärkällor. Jag har vidare sökt utöva 

källkritik och bedöma källorna utifrån vedertagna kriterier om oberoende, äkthet samt 

färskhets- och samtidighetskrav. 31 Jag fokuserar därför på samtida, erkänd forskning – 

främst två avhandlingar av Anna Månsson (Becoming Muslim – Meanings of Conversion to 

Islam) och Madeleine Sultán Sjöqvist (”Vi blev muslimer” – Svenska kvinnor berättar) . Dessa 

forskare har gjort ett flertal djupintervjuer med svenska konvertiter som alla omfamnat 

islam (Månsson även några amerikanska som jag dock uteslutit från min analys). 

Intervjuerna med informanterna är totalt 18 till antalet (Månsson) respektive 26 (Sultán 

Sjöqvist). Månsson har ett etnologiskt perspektiv och diskuterar i analysen vad som sker 

med konvertiterna utifrån självbild och transformation av jaget samt det efterföljande 

kulturella mötet med omvärlden. Sultán Sjöqvist intar ett sociologiskt perspektiv och 

diskuterar vad som sker när man byter världsbild och särskilt hur detta påverkar 

könsroller och familjeliv. Sultán Sjöqvist skriver att i alla konversionsberättelser finns ett 

”före” och ett ”efter” baserat på upplevelsen av kontakt med Gud. Processtänkandet i 

informanternas berättelser är tydligt. 32 Men det gamla ställs mot det nya och många 

beskriver ”gyllene ögonblick” - ett slags upplysning eller stunder av förklarat ljus. 33 

Genomgående tolkar informanterna samtiden som hotfull och särskilt utsatta är 

kvinnorna. 34 Bilden av den muslimska gemenskapen förläggs till platser som är 

förmoderna och rymmer storfamiljen – oftast i icke-europeisk kontext på odefinierbara 

landsbygder i norra Afrika. Där tänker man sig ett ursprungligt fungerande islam, en 

blomstrande kultur där det råder en imaginär monokultur då människor lever i harmoni 

med varandra, naturen och Gud (Jämför min informant Ahmeds fascination för 

Marocko). Den avgörande förändringen leder snart till en nyorientering vad gäller livsstil, 

moral, omvärldssyn osv. Men med tiden blir tidigare svartvita livsperspektiv mer 

reflekterande; här finns ett mått av distans och ibland även självkritik. Liknande 

beskrivningar av konversionsprocessen finns också i Månssons avhandling. 

Men jag har också medvetet sökt reda på konfessionella böcker med 

konversionsberättelser från olika livsvärldar kring vilka man givetvis kan diskutera 

källkritik och urval. Av den anledningen har jag brukat viss försiktighet i mina analyser av 

Ibrahim Abdallahs Vägen till islam (från moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm) med 

tendentiösa beskrivningar. Ändå finner jag den intressant då flera konvertiter talar fritt ur 

hjärtat och ger ett inifrånperspektiv som trots avsaknad av vetenskaplighet ändå verkar 

bekräfta mina övriga resultat. 

30 Sultán Sjöqvist, 2006, s48-55. 

31 Ejvegård, 2009, s72. 


33 Ibid, s174ff. 

34 Ibid, s262. 

8

4. Disposition 

Innehållsförteckningen i början beskriver min arbetsgång. Jag har valt att lägga upp arbetet i tre 

delar. De inledande kapitlen handlar om problemformulering och metod. Sedan följer litteraturoch 

intervjuanalyser. Slutligen diskussion, sammanfattning samt förslag till vidare forskning följt 

av en bilaga. 

5. Avgränsningar 

Jag har genomgående sökt skilja på en kulturell och teologisk förståelse av religion väl medveten 

om att dessa perspektiv ofta överlappar. Man kan inte vara aktivt troende utan att också ingå i en 

kultur, men man kan vara kulturellt religiös utan att bära på en personlig tro. Mitt syfte är att 

studera teologiska motiv bakom en konversion - inte integration, jämställdhet, kulturmöten osv. 

En annan avgränsning rör den svenska kontexten och således har jag inte sökt informanter eller 

forskning utanför Sveriges gränser. Till sist har jag p g a uppsatsens omfång gjort en avgränsning i 

mängden litteratur samt antalet intervjuer. 

6. Definitioner 

Jag undviker arabiska lånord och använder de svenska varianterna istället. Jag diskuterar inte olika 

muslimska riktningar utan talar om ”ett” islam som syftar på de grunder som majoriteten 

muslimer bekänner sig till. På motsvarande sätt låter jag samlingsbeteckningarna ”kristen” och 

”kyrka” stå för alla kristna samfund från de tre stora kyrkofamiljerna som grundar sig på de 

gemensamma trosbekännelserna med start vid kyrkomötet i Nicea år 325. 

7. Teologisk jämförelse mellan kristendom och islam 

Den s k Abrahams barn-teologin 35 betonar en gemensam stamfader för judendom, kristendom 

och islam men att sedan skedde en splittring via Ismael och Isak. 36 Religionshistorikern Christer 

Hedin poängterar dock att det finns många likheter mellan dessa systerreligioner. 37 Jag menar att 

trots överlappningar är det uppenbart att vi talar om tre olika religioner som de formats historiskt 

sett. De facto finns skillnader religionerna emellan vilket konvertiter åt det ena eller andra hållet 

är ett bevis på. Detta förtjänar att belysas teologiskt, vilket jag ämnar göra i denna uppsats. En av 

de tydligaste gemensamma referenspunkterna är Jesus-gestalten. Jesus var jude men judendomen 

accepterar inte hans anspråk på att vara Guds son och Messias. Däremot finns en ganska tydlig 

islamsk bild av Jesus i Koranen. Det är allmänt erkänt att islam uppstod i en tid och på en plats 

där Jesusgestalten var vida känd (trots olika kristologier i divergerande kristna samfund) . 38 Likaså 

betonar islam att Muhammed hade en speciell närhet till Jesus och att ingen profet uppträdde 

mellan dem (Jesus skulle då ha banat väg för Muhammed på ungefär samma sätt som Johannes 

döparen Jesus). 39 Men samtidigt accepterar inte muslimer klassisk kristologi som de menar leder 

till avgörande svårigheter. Följaktligen omgärdas Muhammeds och Koranens Jesus-beskrivningar 

av polemik på ett sätt som inte gäller någon annan profet som dessa religioner har gemensamt. 40 

35 För den som vill veta mer om islamska lärosatser, hänvisar jag till Att vara europeisk muslim av Tariq Ramadan, 

Islamlexikonet av Jørgen Bæck Simonsen samt Islamologi – studiet av en religion med Jonas Otterbeck & Leif Stenberg 

som redaktörer. 

36 Hedin, 2004, s10, 27-28. 

37 Ibid, s35-36. 

38 Se Khalidi, 2002, s16-17. Han menar att det finns mycket kvar för kristna teologer att utforska: Jesusbilden i 

Koranen, haditherna m.m. 

39 Ibid, s53. 

40 Ibid, s22. 

9

Det gäller såväl avgörande händelser som korsfästelsen och uppståndelsen som betoningar och 

perspektiv på Jesu gärning. Exempelvis umgås Jesus med syndare frekvent i de kristna 

evangelierna men inte i lika hög grad i det muslimska evangeliet där han mer framstår som 

kringvandrande asket utan ägodelar 41 och med tydligt mänsklig natur. 42 Ett annat exempel ger Ibn 

Babuya, en tidig muslimsk teolog, som hävdar att Mose glänste i magi, Jesus i läkekonst emedan 

Muhammed överträffade andra i vältalighet. 43 

8. Intervjuer 

Jag gör här en sammanfattning av intervjuerna med mina fyra informanter. Jag har analyserat dem 

i omgångar och kodat utifrån fyra temata: uppväxt, konversion, relation till kristen tro samt 

nyorientering – en struktur som jag följer i nedanstående sammandrag samt i analysen som följer. 

En längre sammanställning av intervjuerna samt intervjuguiden finns som bilaga (där jag även gett 

förslag på kontextualisering av mina slutsatser). 

AHMED, född 1941, verksam i en stad i Mellansverige, aktiv i muslimska 

riksorganisationer och imam. Intervjun genomfördes i den lokala moskén. 

Ahmed berättar att han är född i en normalsvensk miljö. Föräldrarna var inte speciellt religiösa: 

Min farmor hade sådana här gamla familjebiblar som jag brukade sitta och läsa i när jag var 

liten ... Man lär känna profeterna, lär känna Jesus, så det gjorde jag ju. 

Men han beskriver sig inte som kristen på klassiskt vis. Det han såg i Bibeln var något annat – 

Jesus som föredöme. Ingenstans kunde han se att Jesus var Guds son, avlad av Gud och att man 

ska be till honom. Han gick ur Svenska kyrkan så fort det blev tillåtet och menar att det var ett 

ställningstagande redan då. Däremot beskriver han för mig att det var som att knyta ihop säcken 

med sin ursprungliga barnatro när han accepterade islam fullt ut i början av 1980-talet. Han ser 

flera olika faktorer som ledde fram till islam. Som ung läste han t ex etisk filosofi av 

Schopenhauer och Nietzsche. Hans första kontakt med islamska kulturer var vid 22 års ålder när 

han börjat läsa i Lund. Han och några vänner planerade en sista minuten-resa till Mallorca men 

hamnade så småningom i norra Afrika: 

Och det ser jag ju nu efteråt - jag ser det inte som en slump - det har ju påverkat mitt liv 

helt och hållet. Jag fick se den islamiska civilisationen som den var då i Marocko … Det 

gjorde ett väldigt starkt intryck på mig … 10 år senare bestämde jag mig för att bli muslim. 

Ahmed säger att det han saknar i kristendomen är att där inte fanns några egentliga källor eller 

någon egentlig plattform och att han därför aldrig kunde finna det han sökte efter i kristendomen: 

Om man läser evangelierna utan några teologiska förtecken, så står det ju bara att han blev 

arresterad efter ett misslyckat revoltförsök, avrättad genom korsfästning - vilket var 

normalt på den tiden. Men han dog inte på korset - det tror inte vi alltså ... Däremot tror vi 

att han blev upplockad till himlen sen. 

41 Ibid, s67-68. 

42 Ibid, s122. 

43 Ibid, s144. 

10

Jag frågar hur Ahmed tänker kring frälsning, nåd och goda gärningar och han pekar på att 

muslimer tror att Gud är fullständigt allsmäktig. Retoriskt frågar han varför Gud behöver skaffa 

sig en son. Han tillägger att muslimer tror att Adam ångrade sig och att Gud förlät honom och att 

det därmed inte finns någon arvsynd. Men han understryker också att det inte räcker med goda 

gärningar för att komma till paradiset – hela tiden behövs Guds barmhärtighet. Ahmed säger till 

mig att han inte skulle kunna gå tillbaka till kristendomen som han kallar en ”vag väg”: 

Det enda man kan väl säga om kristendomen är att den inte varit tillräckligt stark för att 

kunna föra fram Jesus budskap, utan har politiserats lätt. Det sekulära samhället är ju på 

sätt och vis en protest mot kyrkans enorma kollaboration med staten och kapitalet, som 

Ebba Grön brukade kalla det ... 

Jag frågar om Ahmed har omprövat sin relation till kristendomen sedan sin konversion. Han 

menar att han nog omvärderat den efter att ha blivit muslim i senare möten med företrädare för 

frikyrkorna och Svenska kyrkan. När han gick ur Svenska kyrkan hade upplevt hyckleri bland en 

del präster och kyrkan som en förlängd gren av polismyndigheten. Men han berättar också för 

mig att när han träffade troende människor med en äkta övertygelse fick han stor respekt för 

både kristna och judar: 

Det får ju Gud avgöra sen, på domedagen, vem som har rätt, men det är inte mitt 

bekymmer längre. Jag kan respektera dig eller andra kristna utan att behöva ha fel själv… 

IBRAHIM, född 1970, missionärsbarn delvis uppvuxen i Asien, jobbar inom vården, bor i 

uppsatsförfattarens närområde. Intervjun genomfördes på dennes kontor i 

Skarpnäckskyrkan. 

Ibrahim berättar att hans familj var pingstvänner och att föräldrarna jobbade på den svenska 

internatskolan samt startade en församling. Han säger till mig att man aldrig överhuvudtaget 

reflekterade över om det fanns en gud eller inte - det var någonting självklart. Han menar så här i 

efterhand att internatskolan inte var så lyckad men att man på den tiden inte hade något val. Jag 

undrar över hans barndomstro och Ibrahim beskriver att han absolut kan känna att han hade en 

genuin kristen tro: 

När jag var 7 år, då var vi hemma ett år för att min lillasyster skulle födas ... Jag hade sett att 

folk döpte sig där i Filadelfiakyrkan … Jag sa till mamma: "Jag vill absolut döpa mig.” 

I tonåren när familjen kom tillbaka till Sverige då han blev mer rebellisk. Ibrahim beskriver 

utförligt denna spänning under intervjun men framhåller att han numera har försonats med sin 

uppväxt. Men då slets han mellan frikyrklighet och världslighet. Å ena sidan blev det väldigt 

viktigt med pingstkyrkan i X-stad. Å andra var han i högstadiet och redan inne i alla slags 

lockelser. Parallellt hade han en period av intresse för mystik, läste Stinissen och Merton samt 

gick till katolska kyrkan. Men till slut kände han ändå att han bara stod och famlade: 

Nu vet jag varken ut eller in, jag vet inte om jag tror längre. JAG VET INTE OM JAG 

TROR! Alltså ... vad består jag av? Är jag ... liksom ... bara en produkt av mina föräldrars 

uppfostran? 

Jag frågar honom om hans konversion men han säger att det inte finns någon enskild händelse 

eller speciell person som uttryckligen påverkat: 

11

Men jag kommer ihåg att jag hade en kompis ... en slarvig typ ... som var väldigt 

praktiserande muslim. Det störde mig otroligt mycket. Men ... han lyckades i alla fall säga 

vissa saker om islam som jag inte … riktigt kunde skaka av mig. 

Ibrahim beskriver för mig vändpunkten när han skulle göra repmånad. Han hade ångest men till 

slut fattat ett beslut att inte dricka någon alkohol och hade dessutom köpt Koranen. Han säger att 

det var rätt period att utmana sig: "Gud - NU!". Ibrahim säger att han inte började leva ett nytt liv 

direkt men att han helt klart kände att han hade någonting i sig som var genomlyst: 

Jag ville gå till moskén här i Stockholm, Medborgarplatsen ... Jag tog tåget, gick in på T- 

centralen och tog en dusch. Jag kände ... nu ska jag liksom göra mig redo … Jag tror 

verkligen på dom här ritualerna, det var nästan som ett bevis. 

Han säger att det var lite smidigt för han hade ju ändå lämnat kristendomen, så det behövde han 

inte göra samtidigt. Det nya var att han nu omfamnade en gudstro igen. Samtidigt ledde detta till 

jämförelser med barndomens kristna tro, t ex treenigheten. Men en ny islamsk gudsbild växte 

fram som också förklarade hur islam ser på Gud och Jesus. Ibrahim framhåller att islam tror på 

alla profeter som han också trott på sen han var liten och att det bara finns en Gud som man ska 

be till fem gånger om dagen: 

Men ... jag tycker inte att det är svårt att bli muslim om man varit kristen - eller gå den 

vägen… Som jag tänker mig vissa kristna - om dom skulle bli muslimer - dom skulle inte 

behöva ändra på nånting. Det ... är bara en fråga om förändring i trosuppfattningar, liksom. 

Jag undrar hur han anpassade sig till det nya livet som muslim. Han säger att han hela tiden haft 

en stark bön till Gud om att bli vägledd av honom i islam. Ganska snabbt träffade han fina 

människor som fick in honom i sufismen. I slutet av intervjun undrar jag också över hur hans 

närmaste omgivning tog emot nyheten om konversionen. Ibrahim säger att flesta sa: ”Det trodde 

vi verkligen inte om dig”. Men han tillägger att föräldrarna tog det väldigt positivt och att pappan 

alltid trott att han skulle komma tillbaka till Gud även om han inte trott att sonen skulle bli 

muslim: 

När han sa så, tyckte jag det kändes som att han menade att jag HADE kommit tillbaka … 

bara att jag hade valt ett annat sätt ... Jag har alltid älskat Jesus, han har alltid varit en 

förebild för mig ... Och om jag säger att jag inte tror på Jesus som Gud, så är det inte för att 

jag vill ... liksom sänka hans värde eller någonting sådant eller att säga att ”Profeten 

Muhammed är liksom mycket bättre än Jesus”. 

MEHMED, född 1969, egen företagare i islamutbildning till bl a skolklasser och vården i 

Stockholmsregionen, arbetar mycket hemifrån. Intervjun genomfördes i informantens 

hem utanför Stockholm. 

Mehmed berättar att han är uppvuxen i en som han betecknar rätt vanlig familj där delar av 

släkten är kristen medan andra tagit avstånd från religion. Något han själv också hade gjort mer 

eller mindre som ung utan att för den skull kalla sig ateist. På en konstnärsstudio träffade han en 

muslim över en kopp kaffe och hamnade i ett filosofiskt samtal: 

Jag blev rätt så gripen av ... kunskapen den här personen bar på … Allt hände bara då på 

den där stunden … Han frågade mig: ”Vem tror du har skapat trädet där ute?” Då insåg jag 

12

att det fanns en Gud … och sen förklarade han kortfattat om islam, och då blev jag 

muslim. 

Mehmed beskriver att han egentligen aldrig tidigare haft en tanke på religion och hade väldigt lite 

kunskap om islam. Numera säger han att han tror att Gud försöker få oss att inse sin existens i 

hela våra liv och så kommer en stund då vi är redo att ta emot den gåvan. Jag frågar om vad det 

var som hindrade honom från att finna Gud i kristendomen. Han säger att han har svårt att 

kunna ta till sig dogmen om treenigheten som kyrkan tolkar den. Mehmed föreläser ofta för 

skolklasser. När frågan om relationen mellan kristendom och islam kommer upp svarar han att 

det är väldigt lite som skiljer: 

… men det är EN skillnad – och den är avgörande - och det är synen på Jesus. Jag ser 

islam som Guds karta till mänskligheten, precis som alla andra kartor som Gud skickat men 

jag ser Koranen … som den sista … versionen. Men för mig är det väldigt tydligt att det är 

SAMMA karta. Jag skulle vilja säga, jag började tro på Jesus när jag blev muslim ... i 

Koranen står det att Jesus är Guds ord ... När Jesus gick på jorden var han Guds språkrör. 

Han säger dock att han kommit fram till ett annat svar än kristendomen när det gäller Jesu 

identitet och att han egentligen aldrig behövt ha någon brottningskamp med kristen tro. Det var 

först när han omfattade islam som han insåg att islam sprängde gränserna. ”Religion” hade 

tidigare stått iväg för ”Gud” men nu kunde han erövra detta ord. Jag undrar om han kan se ett 

mönster i sin egen och andra konvertiters väg till islam. Mehmed menar att han redan innan han 

blev muslim varit samhälls- och civilisationskritisk: 

… det tror jag alla som kommer till tro på Gud ser direkt ... I övrigt, nej - jag tror inte det 

finns någon röd tråd. Jag har inte träffat någon som haft samma anledningar att bli muslim 

som någon annan. 

Jag undrar också om omgivningens reaktioner på hans konversion och han säger att han mötte 

väldigt olika respons. Mehmed säger sig ana att de kristna tyckte att det var bättre att han var 

muslim än icke troende. Han ler och säger att han VET att de tycker så. Men han påpekar också 

att de som var skeptiska till gudstron redan innan tyckte det var väldigt svårt att han blev muslim. 

Jag frågar Mehmed hur hans relation till kyrkan och kristen tro är idag: 

Jag ser dom kristna som jag ser alla andra troende - människor jag har mycket gemensamt 

med. För mig är det väldigt tydligt ... och det är lika mycket mitt ansvar ... att vårda 

mänskligheten ... även dom som har valt en annan tro eller är avståndstagande. 

YUSUF, född 1958, numera imam. Intervjun genomfördes i moskén i 

Stockholmsområdet. 

Yusef berättar att han växte upp som lärarbarn på en folkhögskola. Han säger också att hans släkt 

var troende inom Svenska kyrkan. Ändå var det inte normen i hans familj eller samhället runt 

omkring och att pappan brutit med detta och blev socialist. 

Jag tyckte att religion = kristendom = borgerligt trams. Och under min tonårstid var jag 

kommunist och ännu mer övertygad ateist. Ibland i skolan så kanske någon frågade: "Tror 

du på Gud?" (hånfull röst) och då svarade man naturligtvis "Nej" för annars skulle man 

13

vara mobbad, det var ju liksom självklart. Jag hade väl ingen barnatro som en del brukar 

berätta att dom hade. 

Jag ber Yusef berätta om sin väg till islam. Han säger att det startade när han var ungefär 20 år 

gammal. Han kände att det var nån aspekt som fattades och människor blev inte bättre av att vara 

socialister eller kommunister. Och samtidigt började han fundera på det som hände runt omkring 

i världen och grubbla på frågan om meningen med livet. Han säger att sökte sig till systern, som 

var gröna vågare, på hennes gård i Norrland. Plötsligt kom en man in med stort skägg och enorm 

turban. Yusef blev alldeles överrumplad. Han var muslim – en svensk man som konverterat som 

hängde med upp till hans lilla stuga på kvällen strax efter midsommar 1980 och pratade med 

Yusef om islam: 

Så fick jag som en stråle från himlen rätt i mitt hjärta att "Det finns bara en Gud". Plötsligt 

så visste jag att ... Gud finns helt enkelt. Och då bestämde jag mig för att "den här mannen 

har någonting som jag söker och jag ska följa honom … även om jag ska tvingas gå barfota 

till Mecka och Medina så ska jag hitta det riktiga islam”. 

Jag frågar honom om han upplevt en kamp med det kristna dogmat men han säger att han inte 

hade något att göra upp med. Han hade ju gått ur kyrkan redan som kommunist. 

Det som skiljer kristen och muslimsk tro åt - mest kanske - är ju Jesu person egentligen ... 

Carl-Johan (skämtsamt): Då behövde du inte göra dig av med treenigheten heller? Yusef: 

Nej … jag menar ... trodde jag inte på EN Gud varför skulle jag tro på TRE? (skratt). För 

mig var det som att komma från ... ateism eller ett agnostiskt förhållningssätt till att tro att 

det FINNS en Gud - det var ju det stora steget liksom. Men treenigheten … jag skulle inte 

… känna att det fanns något behov att köpa konceptet. 

Jag fortsätter att fråga om Yusefs relation till kristendomen och undrar om något skulle kunna få 

honom att tvivla och bli en kristen istället. Han kan inte komma på någonting utan menar att allt 

redan finns i islam – t o m läran om Jesu återkomst. När jag ber honom beskriva sin bild av Jesus 

kommer han att tänka på en bok av Sven Wernström, Kamrat Jesus: 

Ju mer vi människor kan vara som Jesus, desto bättre blir vår värld på något sätt. Sen har 

väl alla människor, inklusive profeterna, sina karaktärsdrag … och där skiljer väl sig både 

Jesus och Muhammed åt … Muhammed var en statsman och en härförare på ett sätt som 

Jesus slapp, kan man säga. 

Jag undrar hur familjen tog hans övergång till islam och pekar på att det finns ett slags dialektik 

bakåt – släkten är kristen, sedan lämnar pappan kyrkan för ateism och socialism medan sonen i 

tredje led väljer islam. Yusef säger att kontakten mellan honom och de släktingar som är kristna 

blev djupare efter att han konverterade till islam, inte tvärtom. Han säger att de var glada att han 

hittat sin tro. Jag frågar om Yusefs utveckling sedan konversionen. I början tyckte han att om en 

människa inte var muslim men ändå religiös så var det falskt, men tillägger: 

Det var inte någon speciell polemik mot kristendom specifikt. Det var däremot en ganska 

stark polemik mot allt som INTE är islam. 

Han berättar sedan vidare om sin resa och menar att det är självklart att Gud är större än 

religionerna. Denna insikt fick han av den judiske filosofen Martin Buber och det blev en 

uppenbarelse. Yusef säger till mig att även om min kontakt med Gud går via treenigheten så 

14

måste han ändå på något sätt känna glädje över det och släppa att detta är en dogm som han inte 

accepterar. Han säger: 

”Vad betyder islam? Ok - jag räknas till muslim men GÖR jag islam liksom?” Eller kristen: 

”Handlar du på ett kristet sätt, tänker du på ett kristet sätt, lever du Kristus?” … Du kan 

vara en god människa utan att vara en god muslim, men du kan ABSOLUT INTE vara en 

god muslim utan att vara en god människa ... eller för all del kristen då. 

9. Analys av informanternas konversionsmotiv 

Jag kommer här att analysera de konversionsmotiv jag funnit hos mina informanter. 

I min analys av informanternas uppväxt kan jag se en särskiljande faktor som genomgående är 

ganska tydlig. Det är frågan om närhet eller distans till den kristna tron innan man blev muslim. 

Jag uppfattar nämligen att motiven skiljer sig mellan informanter med uttalat kristen bakgrund 

och de som kommer från en sekulär miljö. Exempelvis har Ibrahim helt naturligt haft en mer 

djupgående brottningskamp med treenighetsbegreppet och Jesus som frälsare än Yusef. Ibrahim 

lämnade inte kristendomen direkt utan sökte först vidare i andra teologiska riktingar än de 

invanda. Genom katolicismen och gestalter som Wilfrid Stinissen försökte han göra en teologisk 

syntes innan han till slut tog steget över till islam och sufismen som upplevdes inkluderande mot 

andra religiösa tolkningar. Men Yusef avskrev kristendomen som meningsbärare långt innan sin 

konversion till islam under sin socialistiska, ateistiska uppväxtmiljö. Det är först efter 

konversionen som kristendomen i någon mening blivit intressant att relatera till igen. Exempelvis 

säger Mehmed: ”När jag tänker tillbaks … jag hade varit i kyrkan många gånger men jag kände 

aldrig Guds närvaro då. NU gör jag det som muslim på ett annat sätt (skratt)”. 

I min analys av själva konversionen ser jag flera motiv men att civilisationskritiken är bärande 

bland i princip alla informanterna (inte minst Mehmed och Yusef). Konvertiternas ofta uttryckta 

besvikelse över sitt liv före islam förstärks av att det inte fanns någon permanent lösning på 

livsproblemen. Som en röd tråd löper kritiken mot västvärlden, ibland förenad med kritik mot 

hur kristendomen antingen påverkat vår civilisation negativt eller inte varit tillräckligt stark utan 

gett efter för sekulära, materialistiska krafter. Mehmed uttrycker tydligt denna leda gentemot sitt 

gamla sammanhang med festande och ytlighet – hela livsstilen var meningslös till slut. Ibrahim 

kände detta redan i tonåren men valde senare i det militära att sluta dricka öl med kompisarna till 

förmån för ett andligt sökande. Yusef har en delvis annan ingång. För honom var det en politisk 

medvetenhet som satte igång ett andligt sökande men först efter att de politiska svaren känts 

otillfredsställande. Men för dem alla framstår islam som ett helhetspaket med lösningar på livets 

svåra frågor och lösningen på västvärldens problem. Min tolkning är att konversionen utgör en 

symbolisk befrielseakt där man gör upp med negativa aspekter av sin ursprungskultur och 

bakgrund. Man blir fri att söka sig nya vägar – också andliga. Ahmed framhåller t ex gång på gång 

vikten av att ta ställning genom att så fort möjligt gå ur Svenska kyrkan. På motsvarande sätt 

beskriver han också hur resan som slutligen tog honom till Marocko ledde till en avgörande 

vändpunkt. Han fascinerades av hela den arabiska livsstilen och framhåller under intervjun att 

han studerat arabiska och filosofi för att fördjupa sig i detta nya levnadssätt. Islam kommer sedan 

in som en holistisk religion som innefattar alla aspekter av det nya livet för konvertiten. Här 

förenas en känsla av mystik, etiska påbud, rationella svar och gemenskap med andra muslimer 

(inte sällan konvertiter) som bildar ett slags motstånds- eller subkultur. 

I min uppsats är jag särskilt intresserad av att söka teologiska motiv för en konversion. Mina fyra 

informanter ger alla uttryck för teologiska frågeställningar som bärande motiv för sin konversion. 

15

Jag ser att följande kedja av teologiska argument präglar mina informanters resonemang och 

bildar motiv till varför man inte omfattar kristen tro. Islamska teologer återkommer till att Jesus 

är den sista viktiga profeten inom islam innan Muhammed, det slutgiltiga sändebudet, kom. Men 

vid en jämförelse mellan den kristna synen på Jesus och den muslimska, framträder avsevärda 

skillnader i hans identitet och uppdrag. Inom isalogin 44 drar man följande slutsatser: 1) det finns 

inte någon arvsynd som Jesus måste sona 2) treenigheten är fabricerad 3) Jesus är inte Gud 4) 

Gud avlar inte söner och döttrar 5) Jesus blev varken korsfäst eller dödad. Det är vanligt att 

muslimska lärde hävdar att det är Paulus som förvanskat Jesu budskap. 45 Speciellt Ahmed 

argumenterar så, vilket säkert delvis kan förklaras av att han är en lärd imam men också p g a 

djup personlig övertygelse: ”Jag tror det är ’paulendomen’ som det slog fel i. Det var ju inget med 

Jesus, han hade ett normalt budskap.” Han hänvisar till texter som 5 Mos 18 om en kommande 

profet som i denna tolkning inte är Jesus utan Muhammed. Likaså syftar den kommande 

hjälparen i Joh 14 på Muhammed – inte den Helige Ande. 46 Dock konstaterar jag att det i lägre 

grad än jag föreställt mig varit en specifik uppgörelse med kristendomen bland informanterna. 

Undantaget är Ibrahim som behövt bearbeta sin kristna uppväxt. Men Mehmed hade aldrig 

religiösa upplevelser av Gud när han gick till kyrkan med mormor och morfar. Yusef kom 

knappast i kontakt med kyrkan under sin ateistiska och socialistiska uppväxt. Ahmed är äldre än 

övriga informanter och växte upp under 1950-talet när man fortfarande hade kristendom i skolan 

och det var självklart att konfirmeras. Han tvingades därför relatera till en kulturkristendom men 

fann inget andligt bestående i den. När han läste farmors bibel såg han t ex en helt annan, enklare 

bild av Jesus som senare visade sig stämma överens med den islamska. Kritikens art och grad 

skiftar givetvis från person till person men gemensamt är att det är mer dogmerna och lärorna än 

själva gudomen bakom som får klä skott. Man har alltså sällan problem med tanken att det finns 

en Gud (och ofta just EN enda Gud). Men det är den kristna dogmatiken och tolkningarna av 

Jesus och Gud som man vänder sig emot. Huvudsakliga motiv för konvertiten att lämna sitt 

gamla liv handlar alltså inte främst om en personlig uppgörelse med kristendomen utan är ett 

resultat av den mer generella kritiken mot sekulariseringen, materialismen och den västerländska 

moraliska kollapsen. Det går knappast att urskilja vilka aspekter av denna kritik som är 

avgörande, eller om den ena aspekten föder ett annat – de överlappar och går in i varandra. 

Slutligen har jag analyserat livet efter konversionen och den nyorientering detta innebär. I princip 

alla informanter beskriver tydligt behovet att bryta med sitt gamla sammanhang och omfamna det 

nya med hela sitt liv. Exempelvis återkommer Ibrahim och Mehmed till behovet av upprepade 

ritualer och bestämda bönetider. Men jag ser också att informanterna förändrats över tid. Om de 

vid tiden för sin konversion skulle beskriva det nya i termer av ”avbrott” gentemot det gamla, 

verkar det som att perspektiven förändrats med åren och att flera idag hellre talar om 

”kontinuitet”. Med tiden kan de i viss mån se positiva element i sin bakgrund eller svensk kultur 

utan att för den skull beteckna dessa element som ”islamiska”. Exempelvis ber Ibrahim numera 

”Gud som haver” med sina barn. Både Ahmed och Ibrahim är involverade i religionsdialog. 

10. Analys av konversionsmotiv i litteraturen 

Jag kommer här att analysera de konversionsmotiv jag funnit hos Sjöqvists och Månssons 

informanter samt konvertiter i Abdallahs intervjubok. 

I min analys av konvertiternas uppväxt ser jag att en allmän känsla av depression och tvivel är 

vanligt förekommande. En informant beskriver att hon växte upp med känslor av ensamhet och 

44 Dvs läran om Isa – Jesus på arabiska. 

45 Westerlund, 2009, s47. 

46 Ibid, s48. 

16

osäkerhet i en familj som var ateistisk. 47 Återkommande är oro inför framtiden och ett 

existentiellt vakuum som ofta utlöses av en kris. En informant upplever en vändpunkt när hon 

ser en dokumentär om atombomben på TV. 48 För åter andra är det en gradvis förändring med 

överlappande händelser och nya helhetsperspektiv framträder. 49 Som om en konsekvens av denna 

vilsenhet beskriver man sig som sökare ofta tidigt i livet. Kyrkan och den kristna tron har 

geografiskt och kulturellt legat närmast, men inte gett någonting. Sökandet har sedan fortsatt t ex 

inom nyandligheten men på olika vägar har man till slut omfamnat islam. Här har man funnit en 

helhetssyn som inkluderar religiösa riter under dagen, det universella broderskapet och känslan av 

att bli ren. 50 Retoriskt säger en informant att de kristna har en dag i veckan och att många går till 

kyrkan en gång om året, men muslimerna ber fem gånger om dagen – hur skall man då kunna 

glömma Gud? 51 En annan säger att man i islam finner en andlighet man inte hittar någon 

annanstans. 52 Vanligt är att man saknar en gemensam etisk grund i det västerländska samhället. 

En informant kritiserar att människor inte längre minns varför de stora högtiderna firas och att 

riternas djupare mening ersatts av kommersialism. 53 Det finns alltså ett sökande efter stabilitet 

och en helhetskänsla (”wholeness”) som man finner i islam. 54 Sultán Sjöqvist konstaterar i sin 

avhandling att islam ännu inte varit utsatt för samma sekulariseringsprocess som kristendom och 

judendom. Därför kan detta sammanhang utgöra en lockelse för människor som inte är tillfreds 

med det senmoderna livet. Islam kan upplevas som mer ”autentisk” och därför fungera som 

kulturell motkraft till moderniteten. 55 

I min analys av själva konversionen kan jag se flera överlappande motiv. För det första nämner 

flera av Sjöqvists och Månssons informanter politiska skäl för sin konversion. Hos de något äldre 

fanns ett vänsterengagemang redan på 1960- och 70-talet. 56 Vietnam nämns som en faktor. Ofta 

var man uttalat kritisk mot kyrkan som institution. Paradoxalt nog var man ateist men samtidigt 

sökare – om än utanför kristendomen. 57 Flera informanter beskriver också en växande besvikelse 

gentemot det politiserade studentlivet som till slut inte gav någonting utan upplevdes patetiskt. 58 

En informant beskriver sin konversion till islam som att ställa sig på den andres sida - den fattige 

och svage – i kontrast mot det rika väst 59 och att visa omsorg om släktingar och äldre. 60 

Informanterna försöker alltså förena politiska värden som solidaritet, kvinnans roll och fred med 

islams tro och omvärldssyn. 61 

Ett annat mycket vanligt förekommande motiv - som ibland är en konsekvens av föregående - är 

tröttheten gentemot det samhälle man lever i, ett slags socio-politisk, kulturell och etisk kritik. 

Månsson beskriver det som ett slags civilisationskritik: väst står mot öst, kristendom mot islam, 

sekularism mot andlighet, modernitet mot tradition, individualism mot familjeorienterade 

värderingar. 62 Flera informanter kritiserar det egoistiska och individualistiska Sverige, där kvinnor 

47 Månsson, 2002, s106. 

48 Ibid, s72. 

49 Ibid, s72. 

50 Abdallah, 2010, s173. 

51 Abdallah, 2010, s193. 

52 Ibid, s76. 

53 Sultán Sjöqvist, 2006, s88, 92. 

54 Ibid, s25. 

55 Ibid, s21. 

56 Månsson, 2002, s50. 

57 Ibid, s51. 

58 Ibid, s119. 

59 Månsson, 2002, s115. 


61 Abdallah, 2010, s138. 

62 Månsson, 2002, s112. 

17

tvingas arbeta mycket, barnen lämnas bort tidigt och där familjen inte respekteras. 63 Den 

västerländska kvinnan är utnyttjad av kommersialismen. Hon fastnar till slut i ett självdestruktivt 

beteende. 64 Flera informanter uttrycker att i islam finns en sund balans vad gäller jämställdheten 

och kritiserar feminismen som gått för långt. En informant kontrasterar också kristendomens och 

islams syn på jämställdhet mellan könen: kyrkan har förtryckt kvinnor emedan islam står för 

jämlikhet inför Allah. 65 Män och kvinnor är nämligen lika mycket värda inför Gud men har olika 

roller. 66 Faktum är att det är väst som förtrycker kvinnor med dubbla budskap emedan den 

muslimska kvinnan i egentlig mening är frigjord. I islam slipper man sexfixeringen och kravet att 

ständigt vara attraktiv på marknaden – kvinnan får vara den hon är. 

Ännu ett motiv är resor och kulturmöten. En informant berättar om sin långresa till Indien på 

1970-talet. 67 Ytterligare andra nämner internationella flygplatser, tåg- och bussresor, ja även 

charterresor då man letat sig bortom turiststråken. 68 Inte sällan kombineras rörligheten med 

vidgade perspektiv; man möter nya människor och fascineras av exotisk kultur eller går med i 

dans- och musikgrupper. En informant lyfter fram grannskapet och bostadsområdet - närmare 

bestämt tvättstugan - som mötesplats. 69 Sultán Sjöqvist skriver att hennes informanter har 

anammat en muslimsk tillhörighet kopplat till geografiska platser och vänskapsrelationer. 70 I 

berättelserna finns en tydlig kronologi inom vilken konvertiterna skapar mening kring platser och 

relationer där det inträffar vissa händelser som för dem närmare islam. 

Som en följd av denna rörlighet kommer ytterligare ett motiv som är mycket vanligt 

förekommande: romantiska relationer över etniska och religiösa gränser. Man möter sitt livs 

kärlek i ett islamskt land. Särskilt vanligt verkar kärleken mellan en svensk kvinna och en utländsk 

man med muslimsk bakgrund vara och som ofta är början på en andlig resa mot islam för 

kvinnans del. 71 En kvinnlig informant berättar att hon mötte mycket utländska män med 

muslimsk bakgrund på caféer och diskotek och tyckte det var spännande. 72 Endast i undantagsfall 

verkar det finnas någon form av tvång i detta – snarare har man sökt sig till islam på egen hand. 73 

Ett motiv som ibland nämns är synen på vetenskap, filosofi samt rationellt tänkande. Flera 

uttrycker beundran inför hela den arabiska världen och dess historia. Samtidigt riktar man kritik 

mot ett det allt vanligare avfallet från detta klassiska paradigm till förmån för ett västerländskt. En 

informant säger att hon attraherades av logiken i islam och fick svar som både hjärtat och hjärnan 

kunde acceptera. 74 En bidragande faktor tycks skolans neutralitet vara. En kvinnlig informant 

kom i kontakt med islam just i byte från en ”monokulturell” skola till en där det fanns många 

kulturer. 75 

I min uppsats är jag särskilt intresserad av att söka teologiska motiv för en konversion. I min 

analys av informanterna i litteraturen ser jag att civilisationskritiken är ett särskilt bärande motiv 

för konversionen. Men det är också vanligt med teologiska frågeställningar. Jag konstaterar dock 

63 Ibid, s123 samt Sultán Sjöqvist, 2006, s90. 

64 Otterbeck, 2010, s164. 

65 Månsson, 2002, s131. 

66 Se t ex Abdallah, 2010, s76. 

67 Månsson, 2002, s53. 


69 Ibid, s68. 

70 Ibid, s65. 

71 Se t ex Gustafsson Figueroa, 2007, s136, 146 samt Roald, 2009, s113-121 för problematiken med kulturkrockar där 

konvertiten vill ta tron på allvar emedan partnern vill förbli kulturell muslim. 


73 Ouis & Roald, 2003, s105. 

74 Abdallah, 2010, s137. 


18

att det mer sällan rör sig om en direkt konfrontation med den kristna tron – snarare en generell 

osäkerhet gentemot dogmerna och kyrkan. De gånger detta diskuteras hos Sultán Sjöqvist och 

Månsson, liksom hos Abdallah, rör det sig ofta om konvertiter med kristen bakgrund. Jag vill 

därför här diskutera följande problemkomplex som dessa söker göra upp med: treenigheten, Jesu 

inkarnation och korsdöd samt försoningsläran. 76 Någon beskriver en känsla av att gudomen 

sprängs i bitar p g a trinitetstanken och leder till tron på tre gudar. 77 En kvinnlig konvertit 

beskriver att det som kändes fel i kristendomen är att Jesus betraktas som Guds son. 78 Vidare 

säger sig en kvinnlig informant inte kunna tänka en gud som är som oss människor och att hon 

därför inte kunde förstå Jesusbilden. 79 En manlig konvertit betonar att man i islam har 

direktkontakt med Gud – ingen präst eller påve står emellan och förmedlar kontakten. 80 Flera 

betonar just att gudsenheten är central inom islam och att därför kristendomens lära om Jesu 

identitet blir svårgreppbar. Paradoxalt nog verkar flera informanter alltså mena att Jesus är så pass 

viktig i islam att han inte får skymmas som i kristendomen. Till sist gör hela arvsyndskomplexet 

att man uppfattar kristendomen som ologisk och osann. En informant med aktivt kristen 

bakgrund beskriver att hon i tonåren hade svårt att acceptera kristendomens försoningslära. 81 

Hon tyckte att en väldigt grym gudsbild utvecklades men allt förändrades under en resa till 

Frankrike där hon fick lära sig om islam genom muslimska vänner. En konvertit citerar den gamla 

syndabekännelsen och menar att den är väldigt tungt att bära; Jesus visar oss en bit på vägen men 

Muhammed och Koranen visar hela. 82 Även en forskare som Roald berör detta och menar att 

islam har en enklare syn på Jesus utan försoningsläran (och därför blir treenigheten också 

problematisk). 83 Samtidigt påpekar hon att i ett mångkulturellt samhälle framstår inte islam som 

mer annorlunda än något annat utan som en fullt naturlig fortsättning på kristendomens 

monoteistiska tradition. 

Vidare tycker man också att Bibeln är osammanhängande och rörig. Det finns inget system för att 

läsa den. De troende ger ofta vaga svar och pekar på annat som uppfattas som viktigt i kristen 

tro, t ex gemenskap. 84 Flera informanter uttrycker en osäkerhet över vad som verkligen står i 

Bibeln. Den nytolkas och moderniseras hela tiden. Som exempel anförs förvirringen med fyra 

evangelier och motstridiga faktauppgifter samt att evangeliet går att tolka på flera olika sätt. 

Muhammed Knut Bernström var en offentligt känd konvertit och f d ambassadör samt 

koranöversättare. Han blev besviken när Andra Vatikankonciliet moderniserade den katolska 

mässans språk. 85 Många konvertiter drar slutsatsen att en sådan religion inte förmår ge entydiga 

svar. I förlängningen misslyckas kristendomen att ge normativ vägledning och banar därmed väg 

för ateism och det sekulariserade samhället. 

Som en konsekvens av kritiken mot dogmerna och bibeltolkningen nämner flera informanter 

betydelsen av att få utträda ur Svenska kyrkan. 86 En menar att man i kyrkan inte får ifrågasätta 

utan bara lyda men islam uppmanar till att tänka själv och bilda sig en egen uppfattning. 87 Några 

informanter har sökt frid men kunde inte finna den fullt ut i kyrkan – bara som en vag känsla vid 

något enstaka tillfälle i en andakt. 88 Flera informanter uttrycker ambivalens gentemot den kristna 

76 Ibid, s98 samt Månsson, 2002, s 128-129. 

77 Abdallah, 2010, s169. 

78 Ibid, s90. 

79 Ibid, s118. 

80 Ibid, s58. 

81 Abdallah, 2010, s25. 

82 Ibid, s123. 

83 Ouis & Roald, 2003, s319. 


85 Abdallah, 2010, s182. 

86 Månsson, 2002, s51-52. 

87 Ibid, s127. 


19

gemenskapen. 89 Å ena sidan är de kristna ofta snälla, fina och välmenande. Å andra sidan tenderar 

de att vara lika ytliga och materialistiska som de sekulariserade västerlänningarna och vet inte så 

mycket vad de egentligen tror på. En manlig konvertit kritiserar de kristnas prat men imponeras 

av muslimernas handlingskraft. 90 Han betonar också muslimernas vänlighet och hjälpsamhet i 

motsats till svenskarnas (underförstått de kristnas) själviskhet och känslokyla. 

Slutligen har jag analyserat livet efter konversionen och den nyorientering detta innebär. Jag 

finner särskilt två slutsatser av Sultán Sjöqvist intressanta. 91 Den första är själva berättandet av 

konversionsprocessen. Hon menar att denna får en rituell karaktär och fungerar som en 

bekräftelse på att konversionen antingen innebär ett välbehövligt brott mot det gamla 

sammanhanget eller som ett naturligt uttryck för kontinuitet (något jag kan se också hos mina 

informanter). Den andra slutsatsen är att konvertiternas religiösa tillhörighet inte är resultatet av 

religiös socialisation. Istället ses denna tillhörighet som ett personligt och medvetet val som 

bygger på sammanhållning med en grupp utifrån intressen och livsstil. 92 Från att religionen 

tidigare i historien ofta varit kopplad till ett kollektiv i en etnisk grupp, så blir tro allt mer ett 

individuellt val i den globaliserade kulturen. 93 Konsekvensen är å ena sidan att individer från 

etniska grupper som tidigare förknippats med en viss religion, numera inte självklart identifierar 

sig med gruppens traditionella trosuppfattning. Å andra sidan kan dessa individer välja en helt 

annan religion som inte varit förbunden med den egna etniska gruppen. Det är så man måste 

förstå den ”nya” verkligheten då många kulturmuslimer i Sverige inte alls ser sig som religiösa, 

samtidigt som enskilda svenskar likt informanterna i denna uppsats med rötter långt bak i Sverige 

frivilligt konverterar till islam. 

11. Diskussion: Jämförelse av konversionsmotiven mellan informanter och 

litteratur 

Jag kommer här att jämföra de konversionsmotiv jag funnit hos mina informanter med 

litteraturen. 94 

I min analys av konvertiternas uppväxt vill jag börja med att ställa frågan om informanternas 

ålder, socialgrupp eller kön speciellt inverkat på konvertiterna. Jag har inte kunnat studera detta 

ingående men jag kan inte se, varken i litteratur eller bland mina informanter, om dessa faktorer 

specifikt påverkat motiven för en konversion. Snarare ser jag att det finns en uppsättning 

individuella särdrag, ofta kopplat till uppväxtmiljö och avgörande personliga händelser i livet - 

särskilt i mötet med en muslim. Genomgående finns en allmän känsla av depression, tvivel och 

sökande efter något mer i livet redan som ung bland informanter som Ahmed och Mehmed samt 

i den litteratur jag studerat. Det bör dock påpekas att jag inte undersökt skildringar av äldre 

konvertiter (de äldsta hos Månsson och Sultán Sjöqvist är personer födda på 1940-talet, de yngsta 

på 1990-talet). Men jag tycker mig se en tendens att ju äldre konvertiten är, och om denne 

konverterade på 1960- och 70-talet, så var kultur-, miljö- och politiska frågor helt avgörande för 

omvändelsen. Särskilt för konvertiter som Yusef med uttalade vänstersympatier och ett 

klasstänkande var kristendomen inte ens relevant att söka i. De medelålders eller yngre 

konvertiterna beskriver mer sällan politiska motiv utan oftare en allmän rotlöshet och existentiell 

vilsenhet som aldrig fick några entydiga gensvar från kristet håll, vilket delvis kan förklaras av en 

89 Ibid, s97. 

90 Abdallah, 2010, s151. 



93 Ibid, s45. 

94 Av utrymmesbrist presenterar jag inte Månssons och Sultán Sjöqvists informanter närmare utan hänvisar till deras 

forskning. Man får en bredare bild av mina informanter om man läser bilagan. 

20

snabbt tilltagande sekularisering i Sverige. Således leder olika slags besvikelser och frustrationer 

till att konvertiterna till slut funnit islam. En annan tendens, även om den inte är markant, är en 

viss skillnad i betoning mellan kvinnor och män. Möjligen är det så att männen i högre grad 

fokuserar på att finna rätt tro och teologi, emedan kvinnorna längtar efter att få ihop livet till en 

helhet: att lämna det negativa i västvärlden för en ny livsstil. 

I min analys av själva konversionsmotiven kan jag se avgörande likheter bland såväl mina 

informanter som i litteraturen. För det första kan jag se grundläggande likheter i hur geografi och 

lokalitet påverkat konversionen. Sultán Sjöqvist säger att de platser och sammanhang där hennes 

informanter mött islam på ett avgörande sätt ofta varit allmänna och öppna och att det inte varit 

något särskilt drag över dem. 95 Men just där har det funnits personer med en tydlig islamsk tro 

och i kombination med informantens personliga situation (öppenhet, nyfikenhet, besvikelse osv) 

har konversionen inträffat. Dock beskriver sig kvinnorna inte som udda eller religiösa fanatiker 

utan råkat befinna sig på en viss plats som fått en avgörande andlig betydelse. Liknande fall finns 

även bland mina informanter, t ex Mehmet som oplanerat kom i samtal med en muslim på ett 

café. Jag uppfattar att trots stundens ”vanlighet” så tolkar informanterna ändå dessa händelser 

som något slags förberedd mark då Gud kunde gripa in. 

För det andra ser jag likartade motiv som ofta överlappar varandra. Jag vill understryka att ingen 

helt kan veta vad som ligger bakom varje beslut att konvertera. Ibland verkar motivkomplexen 

okända även för informanten själv, speciellt om det finns flera och de överlappar varandra. Men 

ingenstans uppger konvertiterna ett enda motiv för sin konversion utan alltid flera stycken i 

kombination. Det finns alltså ett helt kluster av motivbildningar som kan kombineras och varieras 

hos individen beroende på olika faktorer och omständigheter. Ett vanligt motiv är politiskt 

engagemang. Exempelvis beskriver många av Sultán Sjöqvists informanter att de ofta var 

socialister, miljöintresserade och ville förändra världen innan de började sitt andliga sökande. 

Detta är något jag ser tydligt också hos Yusef. Ett annat bärande motiv genom i princip alla 

konversioner är den generella civilisationskritiken. Denna kan, likt i Yusefs fall, leda fram till 

islam. Men den kan också ses som ett förstärkande motiv till att hålla fast vid islam efter själva 

konversionen, något jag uppfattar vara viktigt för t ex Ibrahim och Mehmed. Vidare uppger 

konvertiterna ofta betydelsen av att resa och möta andra kulturer som ett motiv. Exempelvis 

tillskriver Ahmed sin Europaresa en avgörande betydelse för sin konversion. Intressant är dock 

en skillnad i nästa motiv. Informanterna hos Sultán Sjöqvist och Månsson är alla kvinnor och 

uppger ofta att kärleken förde dem till islam. Ingen av mina informanter, som alla är män, ger 

uttryck för att detta motiv var viktigt före sin konversion. Men väl efteråt har det varit viktigt att 

integrera islam i äktenskap och familjeliv (med varierande framgång). Slutligen finns en allmän 

fascination för islamsk kultur, filosofi och vetenskap som återkommer i såväl litteraturen som 

bland mina informanter. Ahmed blev exempelvis alldeles hänförd av den orörda muslimska 

civilisationen. Jag konstaterar alltså att trots att Sultán Sjöqvist och Månsson har andra 

ingångsperspektiv än mitt teologiska, kommer vi fram till liknande slutsatser. Mina slutsatser 

verkar även bekräftas av Dagens Nyheter-journalisten Eva Ekselius i den artikel hon gjort om 

kvinnliga konvertiter där hon sammanfattar: 

… valet av islam både är ett val av religion, en civilisationskritik och ett uttryck för 

solidaritet med den delen av världen som är mest förtryckt och föraktad … några kommer 

från sekulariserade miljöer, andra från aktivt kristna eller judiska familjer. Gemensamt för 


21

dem är att de saknat andlighet, innerlighet och djup i sin omgivning, oavsett om den var 

ateistisk eller religiös. 96 

I min uppsats är jag särskilt intresserad av att söka teologiska motiv för en konversion. Jag har 

därför under arbetets gång ställt mig frågan om motiven hos mina informanter och de i 

litteraturen skiljer sig åt från mina. Vid en genomläsning av både Sultán Sjöqvists och Månssons 

avhandlingar står det klart för mig att så knappast är fallet – snarare skillnader i betoning eller 

perspektiv. Dessa har inget grundläggande teologiskt perspektiv i sin forskning men däremot 

berörs konvertiternas relation till kristendomen i förbifarten eller som ett led i ett större 

resonemang. Ett exempel är de amerikanska konvertiterna hos Månsson. Jag har inte gjort en 

djupare analys av dessa men kan ändå se att de brottats med sin relation till kristendomen och en 

kristen uppväxtmiljö, mycket tack vare den kristna trons särställning i USA. De svenska 

konvertiterna uppger däremot många andra skäl till varför de omfamnat islam (även om Svenska 

kyrkan ofta indirekt är måltavla för kritik). Sällan är dock kritik mot kristendomen ett huvudmotiv 

för en konversion bland svenska konvertiter. Det bör understrykas att några av Månssons 

informanter verkligen försökt nå fram till Gud i kristendomen först – något även jag kan se hos 

en informant som t ex Ibrahim. 97 

Vidare drar jag slutsatsen att det sällan är en direkt konfrontation med det kristna dogmat som 

utlöser konversionen (mer än i undantagsfall). Istället finner jag mer generella temata - faktorer 

som av informanten i efterhand tolkat som Guds försyn. Konversionen har alltså föregåtts av 

betydligt mindre brottningskamp med den kristna tron än jag föreställt mig. 98 Informanterna 

lyfter sällan fram en uttalad kritik mot själva gudstron i kristen tappning som ett avgörande motiv 

utan pekar hellre på känslor av besvikelse, tomhet, otillfredsställelse och frustration över att inte 

funnit en varaktig livshållning och därför tvingats söka vidare. Oftare än en uttalad, riktad 

kristendomskritik finns alltså ett mer diffust andligt vakuum. Detta kan ses som ett korrektiv mot 

den i somliga kristna kretsar vanligt förekommande kritiken av islam som fientlig mot kristen tro 

och Jesus. Detta understryks ytterligare av mina egna informanter som, trots några tuffa frågor 

där det kan uppfattas att jag ställer dem mot väggen, ändå väljer att svara diplomatiskt eller rent 

av försonande: ”Det är Gud som ska döma”, ”Jag ser islam mer som uppfyllelsen av 

kristendomen” osv. Men trots att det relativt sällan funnits en aktiv och tydlig brottningskamp 

med kristendomen så förekommer den då och då. Exempelvis i ett kapitel hos Sultán Sjöqvist 99 

där hon särskilt lyfter fram polemiken gentemot kristen tro. Ibland sker detta som en mer 

generell brottning där kristendomens föreställningsvärld ses som en bakgrundsfond mot vilket 

man kontrasterar det nya: islam. Andra gånger har informanterna haft en mer eller mindre tydligt 

formulerad kristen tro, eller åtminstone varit nyfiken och först sökt i den kristna sfären. Sedan 

har man övergett detta sökande till förmån för islam – inte sällan med förvirring, tvivel och ren 

kritik som följd. Jag finner dock det intressant att notera - även här – att såväl Sultán Sjöqvist 

som mina informanter sällan brukar sig av dikotomin ”kristendomen” (då) och ”islam” (nu). 

Jämförelseparen är oftare ”det västerländska/sekulära” (då) mot ”det muslimska” (nu). Som en 

röd tråd löper civilisationskritik snarare än kristendomskritik. Kritiken riktas sällan direkt mot 

Gud utan mer mot de kristna uttolkarna och då särskilt präster och andliga ledare som inte verkar 

ta sin tro på allvar eller lever som de lär. Det är deras ibland mänskliga föreställningar och rigida 

dogmer om den kristna gudens väsen som man har haft svårt att ta till sig – inte själva tanken på 

96 Ouis & Roald, 2003, s101-102. 

97 Månsson konstaterar (2002, s41) att hon förvånats över att det skrivits förvånansvärt lite i ämnet i USA, vilket även 

är min slutsats beträffande svensk kontext. 

98 Jag noterar dock att det i den konfessionella litteraturen finns mer av polemik gentemot kristen tro än i den 

akademiska, vilket väl ligger i respektive genres natur men möjligen också i själva kontexten och hur informanten 

förväntas svara. 


22

Guds existens. Denna bild kontrasteras ofta mot aktiva muslimer man mött utomlands eller i 

muslimska kretsar i Sverige där dessa uppfattas som varma, snälla, moraliska etc. Vidare kan det 

också vara kritik mot kyrkan som institution eller system i det svenska/västerländska samhället 

med en ofta otydlig eller rent av sekulär funktion som inte utgör ett komplett andligt system att 

följa. 100 Därför kan ett utträde ur Svenska kyrkan likt Ahmeds fungera som en symbolhandling 

för denna protest men också en andlig uppgörelse som pekar fram emot islam. 

Jag konstaterar också att det paradoxalt nog är just Jesus-gestalten som gör att konvertiten 

fortsätter sitt sökande inom islam - en slutsats som förvånat mig. Vid en jämförelse - om inte 

alltid särskilt djupgående – mellan Koranen och Bibeln, framträder för denne en diskrepans i 

synen på Jesus. Här finns ytterst sällan en kritik mot Jesus i sig, bara hur Bibeln och de kristna 

framställer honom. Ett tydligt exempel är min informant Ahmed som betonar denna kritik. Flera 

uttrycker en längtan och fascination inför Jesus men anser att han vanställts och förvanskats. I 

Koranen finner man istället hans rätta identitet och position som mänskligt föredöme - en helt 

annan bild av hans uppdrag som konvertiten tycker stämmer bättre än den svårbegripliga kristna 

tolkningen av Jesus som Guds son. Det är sällan man haft en förstahandserfarenhet av kristen 

tro, utan mer betraktat tro och kyrka på avstånd men inte funnit dessa tillräckligt attraherande. 

Inom islam finner man istället en klar teologi, en integrerad omvärldssyn samt en filosofi som 

man uppfattar gäller hela livet och därför ger etisk vägledning i praktiken. Pusselbitarna faller på 

plats och även Jesus-gestalten blir förklarad. I min uppsatsrubrik har jag satt ett frågetecken 

(”Från Jesus till Muhammed?”). Jag antyder där en osäkerhet inför ett eventuellt byte av andlig 

förebild. En slutsats utifrån analysen är att det inte rör sig om ett antingen eller – den ene 

religionsstiftaren mot den andre – utan snarare ett både och. Jesus och Muhammed står sida vid 

sida närmast komplementärt (även om Muhammed anses som den sista av Guds profeter). 

Belysande är Ibrahims svar när jag frågar honom om hur han reagerar på kristna som tycker att 

han valt fel: 

Jag vill försöka få dom att förstå att jag tror på samma Gud som du gör. Det är tråkigt om 

du tycker att jag valt fel, men ... glöm inte i alla fall att jag sagt att jag älskar Jesus och 

kommer alltid att älska honom. Om jag kan vara en person som kan finnas i landskapet 

mellan muslimer och kristna … så vill jag absolut vara det. 

Slutligen har jag analyserat tecken på nyorientering hos informanterna. Jag konstaterar att det som 

konvertiterna tidigare uppfattat vara exotiskt och främmande ändå blivit en naturlig vägledning 

vid en specifik tidpunkt i sitt liv. Nu efteråt har detta blivit en självklar, integrerad del av 

konvertitens vardag. Övergången till islam beskrivs av de flesta konvertiter som att de redan före 

sin konversion varit kritiska mot det västerländska samhället och därför varit öppna för nya 

lösningar. 101 Konvertiterna ser detta i efterhand som Guds ledning och försyn; nu måste de göra 

upp med saker i sitt gamla liv parallellt med en förberedelse för en ny muslimsk identitet. 102 Jag 

ser också en parallell till de historiska väckelserörelsernas betoning på den egalitära gemenskapen. 

En intressant analys gör min informant Ibrahim: 

Jag tycker det är väldigt skönt med det här andliga sufisammanhanget men som ändå är 

väldigt opretentiöst, man träffar liksom enkla, misslyckade, knepiga, konstiga människor. 

Men det vi har gemensamt är att vi vill närma oss Gud. 

Jag har tidigare också konstaterat att konvertiterna helst undviker att diskutera kritik och tvivel, 

något som ses som ett västerländskt påfund emedan islam har svar på livets alla frågor. Ahmed 

säger: 

100 Ibid, s94. 


102 Ibid, s75. 

23

Om man har fattat trosbekännelsen så finns det inte mycket att tvivla på … Tvivel är inte 

så där jättepopulärt inom islam därför att om det går dåligt så ber man Gud om förlåtelse, 

om det går bra så tackar man Gud: ”Gud hjälp oss här”. 

Flera har efter sin konversion delat upp tillvaron i ”svenskt” och ”muslimskt” t ex beträffande 

namn och matseder. 103 Men intressant nog uttrycker ett antal informanter att man med tiden letat 

sig tillbaka och kan se värdet i sin tidigare tradition. Sultán Sjöqvist beskriver ett dikotomiskt 

förhållningssätt mellan ”då och nu” men att detta avtar eller leder till andra perspektiv med åren, 

något jag ser tydligt hos t ex Yusef som säger att han numera inte ser all religiositet som falsk. 

Snarare än en uttalad kritik mot kristen tro fortsätter dock civilisationskritiken att löpa som en 

röd tråd efter konversionen (så t ex Mehmed). Informanter som t ex Yusef ger uttryck för att ha 

reflekterat teologiskt över den kristna tron i jämförelse med islam och hittat gemensamma 

nämnare. Det paradoxala är att detta oftare verkar ha skett under eller efter konversionsprocessen – 

inte lika ofta före då kristendomen för många av dessa konvertiter av olika skäl tidigare inte ansetts 

relevant. Men konversionen har lett till en nyupptäckt fascination för religion och tro 

överhuvudtaget. Denna erfarenhet har gjort att konvertiten i olika sammanhang kommit att möta 

kyrkan och troende kristna på ett nytt sätt. Jag ser alltså tydliga tecken på att även i det moderna, 

sekulariserade Sverige behöver man som muslimsk konvertit hitta ett förhållningssätt till kristet 

präglade traditioner och vanor. 

När det gäller omgivningens reaktioner är det genomgående att flera av de kristna vännerna tagit 

konversionen mer positivt – även inom familjen - men att de sekulariserade vännerna reagerat 

negativt. Ibrahim tror att gamla vänner skulle ha känt sig lugnare om han valt att gå tillbaka till 

kristendom istället – det skulle ha varit något bekant över det. Trots att de kristna omfattar tron 

på Jesu exklusivitet som frälsare har de samtidigt verkat resonera utifrån mottot: ”Hellre sunt 

troende muslim än ingen tro alls”. 

12. Kritik 

Jag vill här problematisera de analysresultat jag kommit fram till. Ett första problem rör 

informanternas jämförelser mellan islam och kristendom. Enligt Sultán Sjöqvist 104 kan kritiken av 

kristendomen korrespondera mot den religiositet informanten säger sig vilja ha. Det kan då 

uppfattas mer konstruktivt att rikta en allmän kritik och istället peka på islam som en sann och 

universell religion för alla - snarare än att utgå från dogmatiska eller exegetiska sammanhang som 

relaterar till få. Enligt den tyske sociologen Norbert Elias finns det en tendens att i t ex religiösa 

sammanhang jämföra den egna gruppens bästa sidor med den andra gruppens sämsta och på så 

sätt bekräfta och förstärka fördomar om ”oss” och ”den andre”. 105 Mot bakgrund av dessa 

resonemang ser jag att vissa konvertiter tenderar att blanda ihop etnisk-kulturella uttryck med 

kristen tro eller livsstil, något som är särskilt vanligt bland nyomvända. Ett exempel är 

schablonbilden av att ”alla” västerlänningar är själviska, ”alla” ungdomar festar, ”alla” vuxna 

struntar i sin familj osv. Jag menar att dessa sammanblandningar och generaliseringar lika gärna 

kan drabba kulturella muslimer. Emellertid talar t ex Roald om reflexivitet - att konvertiterna får 

en ny bild av sitt eget samhälle genom konversionen och kan reflektera över ”ett före, ett efter, 

ett nu”. 106 Konvertiten relativiserar först sin ursprungliga religion eller omvärldsföreställning men 

kan också med tiden se sin konversion i ett annat ljus. Denna förmåga hänger intimt samman 

med ursprungskultur, grundvärderingar och utbildning. Jag tycker mig se att dessa faktorer 

103 Ibid, s192. 


105 Ouis & Roald, 2003, s20. 

106 Ibid, s115. 

24

påverkat mina informanter och kan t ex se att ju längre konvertiten varit muslim desto större 

förmåga att skilja på vad som är västerländska sekulära värden och vad som är genuin kristen tro 

och livsstil. 

Ett annat problem rör den teologiska reflektionen. Jag menar att på motsvarande sätt som 

informanterna kritiserar bilden av Jesus som Gud son, finns det paradoxalt nog ett problem med 

Muhammedbilden. Även den tenderar att förgudligas, arabiska blir snudd på ett gudomligt språk, 

kulturen som omgav profeten uppfattas ibland som ”högre” än andra osv. När jag analyserar 

informanternas teologiska reflektion blir det uppenbart att människor har en önskan att Gud gör 

sig tydlig och konkret oavsett om det är via en helig bok eller gudason. Jag menar att det 

oavsiktliga upphöjandet av den arabiska kulturen och språket – som flera informanter bedyrar 

inte är nödvändig men paradoxalt nog ändå ger uttryck för i klädsel, intressen osv – blir 

motsägelsefullt och kan vara ett hinder för omgivningen att omfamna islam. Vidare måste man 

utifrån samma kriterier som flera konvertiter kritiserar Bibeln också kunna kritisera Koranen för 

att vara ologisk och motsägelsefull. 

Ett tredje problem rör etik och praktik i vardagslivet. Exempelvis kan kritiken mot 

föreningskristendomen lika gärna drabba moskéns verksamheter som också kan ta sig mer sociala 

uttryck än ”andliga”. Informanten Ahmed säger: ”Vi har ju en massa aktiviteter: fem gånger om 

dagen bön, fasta i Ramadan, ge till dom fattiga, sitta och upprepa Guds namn ...” Ibrahim 

resonerar kring detta och säger att allt beror på vilken form av kristendom man kommer från; det 

finns kristna som verkligen handlar på sin tro (underförstått finns det muslimer som inte gör det). 

Jag menar därför att spänningen mellan andligt – socialt, teologiskt – politiskt samt teori - praktik 

är en allmängiltig problematik som alla religioner måste bearbeta (snarare än att det är ett typiskt 

kristet fenomen). 

13. Övergripande metodreflektion 

Jag anser mig ha valt ett meningsfullt ämne som också varit möjligt att studera utifrån mitt 

metodval samt genom analys av intervjuer och litteratur. Däremot kan jag inom ämnet 

konversionsforskning se andra möjliga frågeställningar eller grundläggande perspektiv än de jag 

valt. Jag hade t ex kunnat kontrastera mina informanter med några konversioner från islam till 

kristendom. Detta hade varit intressant i syfte att få fram fler såväl dialektiska perspektiv som 

likheter. Men jag ser flera praktiska problem vad gäller en sådan undersökning. Ett exempel på 

detta uppstår när min informant Ahmed kritiserar vad han benämner ”paradexempel” då kristna 

"visar upp" omvända muslimer – personer som han från sitt perspektiv inte skulle ha kallat 

troende muslimer före sin konversion och med minimal kunskap om islam (Jämför med kulturellt 

kristna medlemmar i Svenska kyrkan). Man måste då ställa sig frågor som: Visste personen vad 

denne konverterade från? Förstår personen vad denne konverterar till? Jag skulle behöva bemöda 

mig om att leta mig bakom dessa tolkningar vilket hade krävt mer tid än vad som medges inom 

ramen för min uppsats. 

En annan fråga rör urvalskriterier. Det finns en risk att just gruppen konvertiter erbjuder 

tvärsäkert normativa tolkningar av islam som om idealen utgör faktiska beteenden. 107 Det ligger ju 

i sakens natur att det oftast är de djupt engagerade informanterna som gärna uttalar sig. Därför är 

det sant som Otterbeck påpekar att de traditionella, liberala, modernistiska eller oreflekterade 

förståelserna lätt faller bort. 108 Jag har dock i rimlig mån sökt välja ut informanter med blandad 

bakgrund men en någorlunda uttalad tro och som är villiga att reflektera över teologiska motiv 

107 Otterbeck 2010, s11-12. 

108 Ibid, s13. 

25

för sin konversion. Jag har också sökt intervjua konvertiter som inte är nyomvända och därmed 

kunnat få distans till sin omvändelse samt fått nya perspektiv - något som tjänat som ett korrektiv 

mot alltför snäva tolkningar av konversionen. 

Ytterligare en fråga rör antalet informanter. Jag ser en risk i att inte uppnå fullständig mättnad då 

antalet är begränsat. Men jag menar ändå att jag fått tillräckligt material för en analys genom en 

bredd och variation bland informanterna, vars livsvärld jag anser mig fått del i samt erhållit god 

hjälp av tidigare forskning. 

14. Ämne för fortsatt forskning 

Jag kan se ett antal olika ämnen som vore intressant att belysas ytterligare. Ett sådant är att ur ett 

utvecklings- eller religionspsykologiskt perspektiv undersöka en konvertit till islam med jämna 

mellanrum efter sin omvändelse. Månsson diskuterar konversionsberättelsen som en särskild 

forskningsgenre (kapitel 3 - ”The Conversion Narrative”). Det finns en tendens att denna 

rationaliseras och ordnas efter givna mönster - speciellt när det gått en tid och konvertiten 

berättat sin historia tillräckligt många gånger. 109 Med tiden inser man att den egna uppfattningen 

kanske inte är den enda sanna eller rätta utan ser de gråa nyanserna. Jag uppfattar denna 

nyorientering också bland mina informanter, t ex Ibrahim som numera ser med försoning på sin 

uppväxt i pingstmiljö. Liknande berättelser vore värdefullt att vetenskapligt dokumentera i högre 

utsträckning. 

En särskild aspekt av konvertitens nyorientering värd att fördjupa är frågan om hur konflikt, kris 

och försoning påverkar konversionsprocessen. Roald påpekar t ex att det inte är själva 

konversionen som är problemet utan just en konversion till islam. Hon ger följande exempel då 

en förälder retoriskt ställer frågan till sitt barn: ”Om du nu måste gå utanför kristendomen så 

borde väl buddismen väl vara ett bättre val än islam?”. 110 Bland mina fyra informanter kan jag se 

liknande paralleller som vore intressant att följa upp. 

Vidare skulle det vara givande att på djupet jämföra konvertiter från en sekulariserad respektive 

troende kristen bakgrund. Jag tycker mig se att det bland informanter ur den senare gruppen 

finns en särskilt personlig och from inställning till Jesus-gestalten. Det kan vara så att konvertiten 

uppfattar Jesus som en trygg igenkänningsmarkör inom islam – en gestalt man lätt kan identifiera 

sig med i den nya religionen. I den förra gruppen verkar det som att man behövt erövra själva 

gudsbegreppet först och då kommer Jesus med ”på köpet”, kanske för första gången i livet. Här 

skulle det t ex vara intressant att mera djupgående jämföra Ibrahims uppväxt som missionärsbarn 

med Mehmeds ateistiska och socialistiska hemmiljö samt eventuellt kontrastera deras Jesus-bilder. 

Min förhoppning är att denna uppsats kan utgöra en ansats till någon av dessa frågeställningar 

inom t ex konversionsforskning och religionsteologi samt i förlängningen leda till mer av 

praktiskt tillämpad forskning. 

15. Sammanfattning 

I min frågeställning pekar jag på att syftet med denna uppsats är att söka teologiska motiv för att 

konvertera till islam i Sverige. Jag är speciellt intresserad av att undersöka om det finns specifika 

kamp- eller konfliktmotiv gentemot kristendomens tro och föreställningsvärld. I uppsatsen 

konstaterar jag att alla som konverterar till islam rimligen har motiv till detta. Men jag har inte 

109 Otterbeck, 2010, s167. 

110 Ouis & Roald, 2003, s114. 

26

kunnat finna ett enda bärande utan ett kluster av motiv till konversionen. Huvudmotiven är ofta 

civilisationskritik mot västvärlden – närmare bestämt den allmänna sekulariseringen, materialism 

och värdenihilism. Konvertiterna har ofta haft andliga frågeställningar före eller runt sin process 

att konvertera. Men mer sällan finns kristet teologiska huvudmotiv till konversionen. Snarare 

utgör dessa en bakgrundsfond eller led i ett större resonemang mot vilket man bryter övriga 

huvudmotiv. Därför är det inte en direkt polemik mot eller en specifik brottningskamp kring 

kristen tro som utlöser själva omvändelsen. Orsakerna står oftare att finna i en allmän existentiell 

vilsenhet, man är trött på västvärldens livsstil etc. I den mån konvertiterna kritiserar 

kristendomen är det sällan en kritik av gudsbegreppet i sig utan de kristna dogmerna, lärorna och i 

viss mån de kristna uttolkarnas misslyckande att få ihop andlig teori med hållbar praktik. Inte 

sällan har kristen tro av varierande orsaker inte ens varit relevant att beakta som religiöst 

alternativ innan själva konversionen. Jag kan alltså inte finna avgörande kristna teologiska 

huvudmotiv för en konversion utan snarare flera samverkande motiv av social, politisk, etisk och 

kulturell karaktär men där kristendomskritik kan finnas med som ett delmotiv. Paradoxalt nog 

utgör inte Jesus-gestalten ett problem för konvertiterna, snarare tvärtom: han lockar och 

attraherar. Flera ”upptäcker” Jesus för första gången i islam. Problemet är ofta att konvertiten 

uppfattar att Jesus skyms av kyrkan som organisation och dogmatisk otydlighet. Det är alltså inte 

så att Jesus byts ut mot Muhammed utan dessa kan snarare ses som komplementära. Trots att 

Muhammed är den slutliga vägvisaren till Gud för konvertiten, så får samtidigt Jesus sin rätta 

plats och sitt egentliga värde inom islam. 

27

Bibliografi 

Abdallah, Ibrahim. 2010. Att inse ändamålet! (Vägen till islam) Intervju med ett 30-tal av de 

västerlänningar som omfamnat islam. Göteborg: Tasnim. 

Bæck Simonsen, Jørgen. 1994. Islamlexikonet. Stockholm: Forum förlag. 

Booth, Wayne C. 2004. Forskning och skrivande - konsten att skriva enkelt och effektivt. Lund: 

Studentlitteratur. 

Gustafsson Figueroa, Kerstin. 2007. För Guds skull – Muslimer i Sverige. Stockholm: Atlas. 

Ejvegård, Rolf. 2009. Vetenskapsmetod. Lund: Studentlitteratur. 

Hedin, Christer. 2004. Abrahams barn – Vad skiljer och förenar judendom, kristendom och islam?. 

Stockholm: Dialogos. 

Jalla! Nu klär vi granen. 2002. Stockholm: Utrikesdepartementet. 

Khalidi, Tarif. 2002. Den muslimske Jesus – yttranden och berättelser ur den islamiska litteraturen. 

Stockholm: Alhambra. 

Koranen (K.V. Zetterstéens översättning, Uppsala 1917). 

Kvale, Steinar och Svend Brinkmann. 2009. Den kvalitativa forskningsintervjun. 2 uppl. 

Lund: Studentlitteratur. 

Larsson, Göran. 2004. Islam och muslimer i Sverige – En kommenterad bibliografi. Göteborg: Makadam. 

Leirvik, Oddbjørn. 2002. Knowing by Oneself, Knowing with the Other: Al-damir, Human Conscience and 

Christian-Muslim Relations. Oslo: Det teologiske fakultet, University of Oslo. 

Månsson, Anna. 2002. Becoming Muslim – Meanings of Conversion to Islam. Lund: Etnologiska 

Institutionen. 

Ouis, Pernilla och Anne Sofie Roald. 2003. Muslim i Sverige. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 

Otterbeck, Jonas. 2010. Samtidsislam – Unga muslimer i Malmö och Köpenhamn. Stockholm: Carlssons. 

Otterbeck, Jonas och Leif Stenberg Leif (red). 2012. Islamologi – studiet av en religion. Stockholm: 

Carlssons. 

Ramadan, Tariq. 2004. Att vara europeisk muslim. Stockholm: Alhambra. 

Roald, Anne Sofie. 2009. Muslimer i nya samhällen. Göteborg: Daidalos. 

Stoor, Thomas. 2002. Mellan mission och dialog – Kristna trossamfund och mötet med det mångreligiösa 

samfundet. Skellefteå: Norma. 

Sultán Sjöqvist, Madeleine. 2006. ”Vi blev muslimer” – Svenska kvinnor berättar. En religionssociologisk 

studie av konversionsberättelser. Uppsala: Uppsala universitet. 

Svanberg, Ingvar och David Westerlund (red). 1999. Blågul islam? Muslimer i Sverige. Nora: Nya 

Doxa. 

Westerlund, David. 2009. Islam eller kristendom? Nutids polemik och konflikter mellan kristna och judar. 

Stockholm: Dialogos. 

Wilhelmsson, Håkan E. 1997. Muslimska grannar – Svenska kyrkan möter islam. Uppsala. 

Intervjuerna finns utskrivna i författarens hem. 

Antalet ord: 13 931 

28

Bilaga 1: Kontextualisering – praktisk tillämpning 

Vad kan kristna lära? 

Vilken respons kan man finna från kyrkorna i frågan om konversioner från kristendom till islam? 

Det jag kan se är att Svenska kyrkan aktivt jobbat med missionsdialog och religionsmöte på 

hemmaplan åtminstone sedan 1990-talet 111 då det gjordes en större undersökning om relationen 

till islam och muslimer. 1997 konstateras att kontaktytan med muslimer är betydande. 

Interreligiösa äktenskap där ena parten är muslim är vanliga i storstäderna och förekommer 

faktiskt upp i upp emot 40 % av de mindre pastoraten. 112 Här finns förutsättningar för fortsatt 

mötesplats i kyrkan men också reflektion om hur detta påverkar och hur man möter varandra. På 

grund av fortsatt invandring kan vi anta att denna procentsiffra ökar. I samma undersökning sägs 

också att i upp emot hälften av pastoraten har det förekommit konversioner men att det 

vanligaste är att muslimer går över till kristendomen. Vid några tillfällen i undersökningen 

kommer just frågan om konversion upp och känsligheten i detta samt betydelsen av respekt och 

dialog. Flera röster hävdar att man inte aktivt bedrivit missionsverksamhet bland muslimer utan 

dessa kommit frivilligt till kyrkan. Ofta ha detta skett efter en livsavgörande händelse där man 

sedan fått kontakt med en präst och fått en bibel (man motsätter sig dock föreställningen att ett 

stort antal gör detta som ett ”knep” för att få stanna i Sverige). 113 Men jag finner det intressant att 

notera att ingenstans i materialet tas specifikt frågan upp om kristna som konverterar till islam. Är 

det för känsligt? En marginell företeelse då konvertiterna är få (än så länge)? I samma kapitel 

konstateras, vilket också är mitt intryck utifrån egen erfarenhet, att det sker påfallande lite av 

organiserad dialog från frikyrkligt håll. Men istället verkar det finnas gott om lokala mötesplatser 

inte minst bland nyare församlingar i mångkulturella miljöer. Kanske kan dessa perspektiv – den 

organiserade dialogen och personliga mötesplatsen - komplettera varandra? Dock konstaterar jag, 

återigen, vid en översyn av databaser i olika bibliotek ett fokus på dialog, integration samt 

kulturell och religiös respekt för varandra. Men mer sällan tas de teologiska skillnaderna upp och 

ofta undviker man diskussion av själva kärnan: Vad skiljer islam och kristendom åt? Frågan om 

svenska konvertiter är i stort sett obefintlig i dessa diskussioner och överlag finner jag svag 

respons särskilt från frikyrkorna. 114 Min uppsats bekräftar betydelsen av att ta dessa konvertiter på 

allvar. Om vi antar att skaran ökar i takt med sekulariseringen och ökad invandring, samt lägger 

till konversioner till helt andra religioner och rörelser, så bör det finnas en växande grupp som 

lämnar sin kulturkristna miljö i Sverige – eller rent av en aktivt kristen bakgrund. Jag vill här 

därför teckna några lärdomar och möjliga vägar att bemöta konvertiter i Sverige som en 

konsekvens av denna uppsats. 

- Rätt ortodoxi! I min problemformulering har jag satt ett frågetecken. Jag misstänkte redan 

tidigt i mitt arbete att det konvertiterna inte vänt sig bort från Jesus-personen för att 

istället följa Muhammed. Under uppsatsens gång har jag snarare sett ett tydligt ”både 

och”. En ny Jesus-bild framträder som inte är i linje med ortodox, klassisk kristen teologi. 

Men paradoxalt nog hävdar informanterna att de upphöjer Jesus på ett nytt sätt och att 

denne numera äntligen får sin rättmätiga plats. De kan efter sin konversion för första 

gången ta till sig Jesus på ett personligt sätt genom en fördjupad och förnyad förståelse 

111 Se Svanberg & Westerlund, 1999, s257-260 samt Muslimska grannar – Svenska kyrkan möter islam av Håkan E. 

Wilhelmsson. Det andra perspektivet, islamsk mission på svensk mark, har det forskats mindre om enligt Göran 

Larsson i sin bibliografi (2004, s21) – något som säkert kommer i framtiden. 

112 Wilhelmsson, 1997, s14. 


114 Det finns dock enskilda exempel, t ex Lars Johansson från Örebro Missionsskola som i tidskriften Forum för tro och 

samhälle ofta berört liknande frågor. Men någon övergripande dialog eller strategi för att hantera konversioner i 

frikyrkligheten finner jag inte. Däremot en missiologi för utlandsarbetet samt också evangelisationsstrategier för 

Sverige. 

29

för hans person och gärning. Som profet visar han vägen till Gud, som lärare är han ett 

föredöme och i undergärningar väcker han en ny respekt och vördnad. Jag menar att 

detta är en stor utmaning för kyrkan som ju har en annan syn på Jesu identitet och 

person. Kyrkan behöver förklara dogmerna bättre och levandegöra dem. I mötet med 

sökare behöver man tydliggöra tro och teologi och inte lägga vikt vid det obskyra eller 

sekundära. Det som förvirrar, förstör eller skymmer bilden av det centrala med Jesus 

behöver man reflektera över först i de egna leden innan detta kommuniceras utåt. Det 

finns risk att hårklyvningsdiskussioner kan leda till tvivel som gör att den osäkre lämnar 

kristendomen för en enklare Jesus-tro i islam. Yusef, en av mina informanter, påminner 

om hur viktigt det är att man undervisar korrekt om svåra ting: 

Det är främmande för islamisk gudsbild att Gud skulle kunna ha en son, så enkelt är 

det egentligen… Arvssynden t ex ... för mamma hade det varit en stötesten, det var 

det som gjorde att hon inte kunde vara en kristen. Men numera har jag hört präster 

förklara arvsynden på ett sätt som är helt kompatibelt med på hur man ser på synd 

och fria viljan inom islam. 

I Anna Månssons avhandling uppger de amerikanska konvertiterna i högre grad än de 

svenska en brottningskamp med den kristna tron. ”Fördelen” för svenska kyrkors 

vidkommande är ju att så få varit aktivt kristna och sedan lämnat det kristna tron för 

islams skull. ”Nackdelen” – eller utmaningen – är man inte haft någon relation till kyrkan 

alls, det har inte funnits kristna vänner i närheten, tron har varit otydlig osv. Jag finner det 

speciellt intressant hur Jesus-personen attraherar oavsett konvertitens bakgrund. Även en 

forskare som Otterbeck beskriver sig som icke-troende men i sin forskning kring islam 

har han paradoxalt nog insett hur pass mycket kristet influerad han ändå är. 115 På liknande 

sätt menar Lena Pettersson under sin tid som präst i Rosengårdsområdet att livet i den 

mångkulturella miljön gör att de egna svenskkyrkliga ungdomarna börjar fundera på sin 

egen religion. 116 Jag kommer dock fortfarande inte förbi den för kristen teologi så centrala 

frågan om nåd och frälsning (trots att det inte är min sak att bedöma konvertitens inre 

förhållande till Gud och Jesus). Konvertiternas längtan efter trygghet, tydlighet och 

ritualer slår lätt över och andas ibland lagiskhet och gärningslära för att tala med kristna 

termer. När Jesus ”reduceras” till profet och lärare försvinner hans frälsargärning som är 

den kristna trons kärna: Gud tar initiativet till människans räddning genom medlaren 

Jesus. 

- Rätt ortopraxi! På reflekterad tro och teologi måste följa en genomtänkt praktik. Vissa 

informanter riktar kritik mot den kristna kyrkan för att antingen inte göra något eller att 

man ägnar sig åt fel saker, t ex föreningskristendom snarare än samhällsförändring. Flera 

informanter ger uttryck för en önskan efter ett tydligt regelverk med fasta regler med 

andliga ordningar som också fungerar i ”verkligheten”. 117 Jag menar att denna kritik inte 

håller fullt utan är subjektivt upplevd (något som bl a min informant Ibrahim resonerar 

kring och verkar inse). Dels finns en väl utvecklad andlig praktik i tidegärden, 

klosterväsendet, pilgrimsrörelsen osv. Dels finns, förutom klassisk föreningsverksamhet 

som många fortfarande är delaktiga i, också ett stort socialt och politiskt engagemang 

inom diakoni samt nykterhets- och fredsrörelser m.m. Konvertiterna utmanar dock 

kyrkan till att fortsätta reflektera över hur hon i varje tid inte bara fokuserar läran utan 

också det kristna livet. Den kristna praktiken måste helt enkelt gestalta teologin. Det man 

tror ska vara på riktigt och äkta. Detta borde kristna av alla samfund kunna stämma in i. 

115 Otterbeck, 2010, s23. 



30

En viktig lärdom av konvertiternas kritik är det som löper som en röd tråd genom alla 

intervjuer: nämligen att de troende måste akta sig för att uppslukas av sekulariseringen 

och materialismen. Samtidigt finns - paradoxalt nog – hos många av informanterna ett 

behov av just rationalism, klarhet och vetenskaplig prövning. Jag tolkar denna dubbelhet 

som en utmaning för kyrkan att både kunna vara kritisk mot avarter i det sekulära 

samhället och samtidigt använda sig av vetenskapens frukter men mitt i allt behålla 

fascinationen för det stora trosmysteriet. Flera konvertiter uttrycker denna helhet bl a 

genom sitt regelbundna läsande av Koranen och riten att be fem gånger om dagen enligt 

föreskrivet sätt. Kanske kan man sammanfatta denna hållning som rationell men 

samtidigt andlig. Här finns en underliggande vaksamhet så att det negativa i det 

västerländska samhället inte tar över efterhand och blir ett substitut för äkta religion. En 

konkret slutsats som förvånade mig var att så pass många med uttalat tidigare 

vänstersympatier lockats av islam – en grupp som i Sverige ofta varit religionskritisk. För 

somliga i kyrkan är det säkert en svårsmält kritik att låta sig utmanas av – att inte tillåta 

allmänkonservativa värderingar utan grund i evangeliet i kombination med materialism 

sluka det radikala evangeliet. Istället måste tron omsättas i praktisk handling som rör fred, 

miljö, fattigdom och solidaritet. Paradoxalt nog finns här gemensamma beröringspunkter 

och kärnvärderingar mellan t ex väckelsekristendomen och en aktiv islam. Tyvärr har man 

historiskt sett inte kunnat mötas för dialog och samarbete p g a teologiska skiljaktigheter. 

Möjligen kan min uppsats peka på en gemensam grund som kan utgöra bas för att kämpa 

för gemensamma samhällsmål. En utmaning inte minst för den kristna kyrkan i Sverige 

som fortfarande är majoritetsreligionen med tolkningsföreträde och borde därmed ta 

första initiativet. 

- Rätt gemenskap! Det är uppenbart att många informanter inte haft en nära relation till 

kristna som kunnat visa vad tron verkligen står för. Istället ser informanterna en kyrka på 

avstånd som inte verkat bry sig särskilt mycket. Sultán Sjöqvist återkommer ofta till att 

vänskaps- och kärleksrelationer varit avgörande för konversioner till islam (Jfr med en 

modern kristen betoning på smågrupper, vänskapsevangelisation osv). Ett andligt 

tomrum fylls upp – med muslimskt innehåll - hos den sökande då kristna inte finns 

närvarande. Därför menar jag att det finns ett fortsatt behov av personliga kontakter som 

generar dialog, närhet, äkthet och utbyte av upplevelser. Det räcker alltså inte med kyrkan 

internt organiserar en varm och fungerande gemenskap. Det faktum att kristna ser Jesus 

som unik, något som alltjämt förblir en skiljelinje mellan religionerna, kan paradoxalt nog 

också bli en mötesplats och en gemensam referenspunkt. Konvertiterna är väl medvetna 

om att de kristna var ”först” med Jesus men förväntar sig också att de lyfter fram Jesuspersonen 

tydligt trots att man vet att man har skilda teologier. Det verkar som att 

konvertiterna oftare ser det sekulära hotet som långt större än att de kristna håller fram 

Jesus-gestalten. Kanske kan någon form av enhet kring Jesus ge styrka i den gemensamma 

kritiken mot de sekulära avarterna – snarare än ett motiv till att se varandra som fiender? 

Min informant Mehmed menar att i Jesus-gestalten finns också lösningen – hade alla levt 

som han hade världen sett annorlunda ut. Al-Ghazali, känd filosof inom klassisk islam, 

hyste ett speciellt intresse för Jesus som han kallade ”Hjärtats profet” och gav en särskild 

plats som en av den sufiska andlighetens centralgestalter. 118 Kanske kan teologier av 

liknande slag – samt konvertitberättelser som Ibrahims - utgöra en plattform att utgå ifrån 

i mötet med varandra. Jag menar att här måste kyrkan självkritiskt förmå sig till att skilja 

på vad som är kulturellt kristet betingat och vad som är genuin bibelbaserad tro. Den 

kristna kyrkan måste hela tiden söka en fungerande kontextuell helhetslösning och 

undvika all form av söndagskristendom. 

118 Khalidi, 2002, s51, 171. 

31

- Rätt helhet! Konvertiterna utmanar kyrkan att våga står för en global och mångkulturell 

kristendom som självklart lever sida vid sida med muslimer utan att förneka sin tro på 

Jesus. Efter att ha läst Månssons avhandling blir det tydligt att kristen tro inte får stanna 

vid att bli nationellt inskränkt eller förbunden med en viss kultur eftersom detta leder till 

att människor söker utanför den inhemska religionen. Återigen är en viktig aspekt att ta 

politisk, socialt och etisk handling på allvar, att kristna verkligen GÖR sin tro. Flera 

informanter kombinerar sin islamska tro med det som vi uppfattar som ”svenska” 

värderingar: jämställdhet mellan könen, social rättvisa osv. 119 Dessa värderingar är kyrkan 

i vårt land i stort också förbunden med och borde kunna vara en gemensam utmaning att 

kämpa för. Inspirerade av Jesu ord kan kristna och muslimer t ex tillsammans peka på 

bristerna i det sociala systemet. Förmodligen behöver kyrkan även göra upp med ett 

delvis islamofobiskt arv. Konsul och ambassadör Ingmar Karlsson, som verkat i 

muslimska länder, listar tre anledningar till fördomar från kristet och västerländskt håll 

gentemot den islamska världen: en rädsla som lever kvar från korsfarartiden, rasismen 

som följt i den europeiska kolonialismens spår samt behovet av att skapa en ny 

huvudfiende när kommunisthotet försvunnit (islam tänks då ”fylla” denna funktion). 120 

Kanske måste den lokala församlingen börja på basplanet och de individuella mötena om 

en större förändring ska kunna ske globalt? 

Vad kan muslimer lära? 

Jag har redan framfört synpunkter under rubriken ”Kritik”. Men jag vill ändå betona att flera 

informanter hävdar att det kan vara lättare att leva som muslim i Sverige än i uttalat 

muslimska länder. Många centrala ”svenska” värderingar går hand i hand med vad islam står 

för. 121 Jag menar att detta är en språngbräda för en dialog; kärnvärderingar som muslimer och 

kristna kan enas om i syfte att skapa ett bättre samhälle tillsammans med många icketroende/sekulariserade. 

Konvertiterna/muslimerna får inte dra sig undan sitt social-politiska 

ansvar utan vara fullt ut delaktiga i samhället. Då är det viktigt att man önskar aktiv dialog 

från alla parter. 122 Kristna som burit på majoritetsreligionens tolkningsföreträdare behöver 

göra upp med sitt förflutna och samtida fördomar (utan att för den skull bli otrygga och 

otydliga i sin tro). Samtidigt måste muslimer också våga ijtihad (nytolkning) 123 och 

kontextualisera sin tro till svenska förhållanden. Detta kan t ex manifesteras i olika traditioner, 

seder och högtider där vi firar gemensamma värderingar. De nya former av inkluderande 

nationaldagsfirande som börjat gestalta sig under 2000-talet kan utgöra prov på detta. Eller 

som en informant säger: ”Men julen firar vi också, med gran och paket och allt. Vi och våra 

barn lever här”. 124 

Vad har jag lärt av den här resan? 

Själv har jag allt mer förstått värdet av ödmjukhet och självinsikt (förhoppningsvis en lärdom 

som läsare från andra perspektivet också delar!). Detta kan handla om att välja dialog istället 

för polemik. Som en konsekvens kan man betona likheter och gemensamma 

beröringspunkter snarare än skillnader. Ett konkret exempel är tron på en enda Gud och 

Jesus-gestalten samt den gemensamma etiken. Är man trygg i sin religiösa övertygelse kan 

119 Se t ex Månsson, 2002, s120, 123. 

120 Jalla! Nu klär vi granen, 2002, s78-79. 

121 Se t ex Svanberg & Westerlund, 1999, s112. 

122 Ett utmärkt kapitel i Svanberg & Westerlund, 1999, s249ff skrivet av Gudmar Aneer heter ”Dialoger mellan 

muslimer och kristna”. 

123 Svanberg & Westerlund, 1999, s279. 

124 Gustafsson Figueroa, 2007, s150. 

32

man möta den andre utan att nödvändigtvis polarisera och kategorisera i svartvita termer. 

Månsson beskriver att flera av hennes informanter saknat något i sin bakgrund, men fann 

detta något i islam och delvis lyckats överlappa det tidigare perspektivet med ett nytt. 125 För 

många konvertiter kan detta handla om att stärka de goda etiska värderingar man bär med sig 

från sin uppväxt eller den önskan man har att engagera sig socialt eller politiskt. Ett 

förhållningssätt som inte behöver innebära ett fullständigt avbrott från gamla normer, snarare 

tvärtom. Här tror jag det finns en arena att utforska och mötas tillsammans över 

religionsgränserna och lära känna varandra – också teologiskt - genom att tjäna praktiskt ihop. 

Kanske är denna praktik nästa steg att ta bortom teologiska råd och medverkan i formella 

dialogdagar? 

Oddbjørn Leirvik har i sin doktorsavhandling skrivit om relationer mellan kristna och 

muslimer i dagens Europa. Han utgår från det som finns gemensamt snarare än det som 

särskiljer – något många teologer och förkunnare från båda religionerna historiskt sett gärna 

betonat (ibland i aggressiv polemik). Leirvik menar att det är mer fruktbart att betona 

gemensamma beröringspunkter. Det kan t ex vara samvetet och det personliga mötet med 

den andre i egenskap av att vara en person skapad till Guds avbild (Jämför Mehmeds insikter 

efter att ha läst Martin Buber). Han ger exempel på personligheter med ett aktivt socialt, 

politiskt och religiöst engagemang som kan tjäna som brobyggande förebilder: Jesus, 

Mahatma Gandhi och en muslimsk lärd, Khālid, som skrev en bok med den talande boktiteln: 

Together on the road, Muhammad and Christ. 126 I slutet ställer Leirvik retoriskt frågan till de 

religiösa läsarna: Om du vill vara sann mot den andre – ska du då vägledas av en sluten etik 

eller den gyllene regeln? Eller som Ahmed beskriver det när han deltog i Statens 

Värdegrundsutredning: 

När allting stod klart och tryckt säger den kristne företrädaren: ”Jag tycker inte vi kan ha 

något inflytande. Vi är så få, vi har ingenting att komma med.” (varpå Ahmed svarar): 

”Men Jesus säger ju ’Ni är jordens salt’. Vi som sitter här, det är vi som är saltet ... Gud 

har skapat människorna med olika seder för att se vilka som gör de bästa gärningarna. 

De får tävla om att göra bra saker istället för att bråka med varandra. Vi ÄR jordens salt 

- Jesus menade inte bara dom kristna, utan han menade dom som följer Gud och att vi 

behövs”. 

125 Månsson, 2002, s157. 

126 Leirvik, 2002, s267-273. 

33

Bilaga 2: Frågeguide: 

1) Berätta lite om din bakgrund: 

a) Uppväxt, studier, arbete, familj... 

b) Hur såg din/familjens tro ut under din barndom? 

2) Berätta om din omvändelseprocess eller om det var en enskild händelse. Vad hände? När? Var? 

Hur? Varför/Motiv? 

3) Försök beskriva din andliga utveckling sedan dess i fråga om tro, etik, personligt liv, syn på 

omvärlden... 

4) Hur skulle du karaktärisera din relation till kristen tro under uppväxten, vid tiden för din 

omvändelse och tiden fram till idag? Exempelvis: 

a) Försök beskriva din relation till kristen tro utifrån om: 

- du hade en aktiv tro/övertygelse 

- en kulturell-traditionell förståelse 

- en mycket vag/otydlig föreställning av kristen tro och kyrka? 

b) Var detta något du aktivt funderade över? Fanns det en polemik eller kritik 

gentemot den kristna världen (som det ofta gör när man lämnar ett kulturellt 

bagage som man inte kan frigöra sig ifrån)? I så fall, var det en kamp eller mer av en 

befrielse? 

c) Vad kritiserade du eller saknade i den kristna tron? Vad fann du attraktivt i 

islamsk tro? 

(Konkreta följdfrågor om följande teman ej berörs under 4b & c): Beakta gärna 

treenigheten, Jesu identitet/Guds inkarnation, synen på frälsningen (arvssynd, nåd, 

goda gärningar) samt kristen etik/liv/gemenskap... OBS! Intervjuaren måste vara 

försiktig med dessa frågor som kan vara ledande/missvisande!) 

5) Har du omprövat din relation till kristendomen sedan dess och i så fall: 

a) Möter du kristna och kyrkan i något sammanhang? Hur bemöter ni varandra? 

b) Vad skulle du säga till kristna idag som tycker du hamnat fel? 

6) Beskriv med några ord din tro idag utifrån t ex gudsbild, frälsning, relation till samhället, 

världen och andra religioner (speciellt kristendomen och den s k majoritetskulturen)? 

7) Möter du problem kopplade till din tro idag? Kritik? Konflikter? Tvivel? 

8) Om du idag fick säga några ord om varför du inte är kristen - vad skulle det då vara? Vad är 

problemet? Skulle något kunna få dig att omvändas till kristen tro? Reflektera gärna utifrån 

relationen Muhammed-Jesus! (OBS! fortsätt utöva försiktighet här…). 

Till sist: Något vi glömt eller måste gå tillbaka till och komplettera? Avslutning. 

34

Bilaga 3: Kodning av intervjuer 

UV = Uppväxt 

KO = Konversion 

KR = Relation till kristendomen/kristen tro 

NY = Nyorientering 

Konvertitens namn förkortas med initial bokstav. Intervjuarens namn, Carl-Johan, förkortas med ”C-J”. 

Jag följer intervjuguidens upplägg men har här sammanfattat resonemangen utifrån ovanstående 

kodningssystem under fyra temata. 

I. AHMED, född 1941, verksam som imam i en stad i Mellansverige, även i riksorganisationer. 

Informanten är aktiv i media och interreligiös dialog. Intervju i moskén den 6 februari 2013. 

UV: 

A: Jag är ju född här i X-stad... I en sån här normalsvensk miljö. Mina föräldrar var inte speciellt religiösa. Min 

farmor hade såna här gamla familjebiblar som jag brukade sitta och läsa i när jag var liten. Då grundlade jag 

något slags… Jag blev ju aldrig kristen, för det kan man ju inte bli genom att varken läsa Bibeln, Nya eller Gamla 

testamentet, om man inte börjar trassla in sig med Paulus och sånt där. Man får ju en inställning då att man lär 

känna profeterna, lär känna Jesus, så det gjorde jag ju. Och sen, att acceptera islam fullt ut i början av 80-talet, så 

var det ju som att knyta ihop säcken med sin ursprungliga barnatro då. Så det kändes ju inte som att jag bytte 

någonting, jag hade gjort mycket studier innan dess, jag var ju intresserad av filosofi och såna där saker rätt så 

tidigt i livet. Och religion, jag tyckte alltid krille var kul i skolan, att man kunde diskutera mer abstrakta saker. 

A: Det har ju framkommit senare att det var många i den generationen som bad privat för sig själva. C-J: Hade 

ni diskussioner i familjen, eller med din mormor? Eller var det där också en privat... A: Mina kompisar och jag 

brukade diskutera… Nej, inte religiös(a) på det sättet. Men det var etiskt, man var väldigt medvetna… om att 

leva bra och sanningsenligt och så… Men inte någon uttalad tro i Svenska kyrkan eller så. Som jag sa, så satt jag 

och läste familjebibeln när jag var 4-5. Och… jag var alltid intresserad så jag visste mycket vad det handlade om 

från skolan och så där. Det var ju aldrig något snack om att jag inte gick på dom lektionerna eller så, utan 

tvärtom det var ett intresse som jag hade religiöst. Så att… allting har ju för min del varit medvetna 

ställningstaganden. Men tack vare att det sätt som jag läste Bibeln på min tid, det fanns ju ingen som talade om 

för mig att du ska tro på att Jesus är avlad av Gud, att man kan be till honom och så där. Vad jag läste, det var ju 

någonting helt annat. Det var ju dels profeterna hur profeterna var, vad de predikade och hur de levde och så. 

Plus vad Jesus sa själv då, han sa ju ingenting av den betydelsen av vad jag kan se fortfarande. 

C-J: Konfirmerades du? A: Ja. Men det var man ju tvungen till på den tiden. Det var ju liksom nästan socialt. 

KO: 

A: Jag gick ur Svenska kyrkan… så fort det blev tillåtet. Sen kommer jag ihåg det när jag kom in i diskussioner 

med mina klasskompisar. ”Jag har ju personligen gått ur Svenska kyrkan”, sa jag till dem. ”Det tror vi inte på!”. 

”Jo då, jag ska hämta intyg direkt”. Så jag gick ner på pastorsexpeditionen. ”Nej, lille vän”… ”Du har inte gått 

ur, du har bara anmält intresse av att gå ur. Du måste ha föräldrarnas tillstånd för att gå ur”… så jag rusade hem 

på lunchen med blanketten till mina föräldrar. Så de skrev på den, jag rusade tillbaka. ”Varsågod! Ett fullständigt 

intyg”. Så kom jag tillbaks då efter lunch och visade det där för mina klasskompisar. Det var ju ett 

ställningstagande som jag då, redan då. Och sen… (vid) 15-16… jag läste väldigt mycket Schopenhauer, 

Nitzsche och sånt till att börja med. Det tilltalade mig på olika sätt… etisk filosofi… men sen när jag kom ner 

till Lund, då hade jag blivit intresserad av lite andra inriktningar… Zen. Hur man eventuellt skulle kunna nå 

upplysning och så där. Och sen kom den där resan då, och sen kom islam in i det. / … den här typen av politisk 

islam där fundamentalister och Brödraskapet slår ihop sig... det där intresserar inte mig överhuvudtaget. Ja, för 

mig har det alltid varit frågan om att nå upplysning, nå fram till verkligheten. 

A: Det är så mycket olika faktorer som spelar in i en sån där sak. Men min första kontakt med islamiska kulturen 

var 1963. Då var jag bara 22 år. Då hade jag börjat läsa i Lund, kinesiska bland annat. Jag och fyra goda 

vänner… hade mattat ut oss så vi var tvungna att åka på semester. En sista minuten-resa till Mallorca. Så vi åkte 

35

över till Kastrup då och skulle ta planet. Men det gick inga sista minuten-resor på måndagar. Så… det slutade 

med att vi hyrde en bil att åka till Paris med. Den där bilen åkte så småningom ända ner till Afrika. Liksom steg 

för steg. Och det ser jag ju nu efteråt, jag ser det inte som en slump, det har ju påverkat mitt liv helt och hållet. 

Och när jag kom dit ner då och fick se den islamiska civilisationen som den var då i Marocko, som jag kanske 

tycker är, vad ska vi säga, heligaste länderna av de muslimska länderna överhuvudtaget vad beträffar lärdom och 

heliga personer begravda, och kulturen bevarad och allting sånt där. Så att det gjorde ett väldigt starkt intryck på 

mig. Det var ju aldrig något prat om att man kunde bli muslim s a s. Utan det var mer en allmän beundran för 

alltihop då. Men sen… 10 år senare då, 1973, kom jag till Göteborg. Då hade jag bestämt mig för att bli muslim. 

Så jag gick i moskén där… Min andliga inriktning var hela tiden mot islam, ända från 1963 kan man säga. Men 

sen -83 ungefär, så var jag i Stockholm, lärare på Ericsson telecom company, där jag hade hand om 

svenskundervisningen för deras dataexperter som kom… från Pakistan… de var ju muslimer då, av alla möjliga 

schatteringar. Så vi kom i mycket diskussioner. Och det slutade med att jag då tänkte att jag skulle formellt då 

acceptera religionen inför två vittnen som man gör för att bli muslim. Och vad jag däremot konverterade till i 

den vevan var till invandrare. Det märkte jag direkt, så fort jag blivit muslim så att säga, så hörde jag ju inte 

100% till det här västerländska samhället längre. Och den inställningen har jag fortfarande. Jag har ju en fot i 

båda världarna… jag har blivit tvungen att tillbaka-konvertera till svensk muslim så att säga. 

KR: 

A: Hur kristendomen då gradvis har gått över från det gamla som man kan kalla det arabiska… till ett 

västerländskt paradigm… Och… de enda som har då, vad han kallar det magiska tänkandet, det är muslimerna. 

Det jag såg när jag kom dit ner av arkitektur och musik och konst och sånt, moskéerna, folk hur de var klädda 

… den allmänna stämningen… ett slags total andlighet var blandad med den fysiska verkligheten… den var så 

sammanvävd med det dagliga livet och här uppe är det ju inte så, här är det en betongartad verklighet … jag 

kunde aldrig uppleva att religionen, eller att kristendomen, kunde ge mig något av det jag sökte efter eller att det 

ens fanns nämnt någonstans. … jag tror det är ”paulendomen” som det slog fel i. Det var ju inget med Jesus, 

han hade ett normalt budskap och ses ju som en muslimsk profet också ju. Men Paulus då… det var ju han som 

kom med alla dom här historierna som sen har möjliggjort för portugiserna t ex att ödelägga hela Östafrika och 

såna där saker. Och att dom kunde göra det med något slags legitimitet med religionen, att det går att synda så 

grovt, att döda så mycket folk för skojs skull, eller för plundrings skull, och sen tro på något sätt att man är på 

rätt spår… Man kan ju fatta att Luther, att han på något sätt gjorde uppror mot det där. Men hans stora misstag, 

det var ju egentligen att han var sin tids stora taliban på något sätt, att han släppte loss bibeln till var och en, var 

och en fick tolka bibeln som den vill och det blir ju totalt kaos på så vis. 

A: Men det som jag saknar i kristendomen också det är ju inga egentliga källor, det som Jesus sa – det lilla som 

finns bevarat i evangelierna eller så – dels är det ju … motsägelsefullt och sen skrevs det ner långt efteråt och det 

finns egentligen inga… man kan inte säga att den och den hörde det från Jesus som sen berättade för den och 

den och den… som sedan skrevs ner av Lukas t ex. Utan det som vi har samlingar av vad profeten sa… man 

har granskat varje person som relaterat en sån berättelse från profeten med biografi, utvärderat hur 

sanningsenliga… så allt det där är belagt kan man säga, på ett sätt som jag då, personligen, saknar i 

kristendomen. Men om du bara har en person som ska tolka det, om du ska bara ha Jesus som ska tolka Guds 

uppenbarelse för honom, och ingen är där och lyssnar, utan närmaste man som kommer då med en tolkning 

skrev ner den då 12 år efter att Jesus hade dött… (A tar fram en koran, läser från sura 19 om Maryam och 

kommenterar:) Att först och främst skapade ju Gud Jesus, vi tror ju på jungfrufödseln såtillvida att han ju inte 

hade så att säga en sån pappa men han var ju inte avlad som det står i Trosbekännelsen… C-J: … men då är det 

både Jesu identitet och treenighetsläran som faller där. 

A: För det som är dilemmat som jag upplever det med just kristen teologi… man har ju en väldigt liten 

plattform att stå på, evangelierna då, och sen – vi måste ju räkna bort Paulus, för vi räknar ju inte att det finns 

någon profet mellan Jesus och Muhammed. Så Paulus är liksom, hans idéer då, det var ju han som hitta på allt 

det här att Jesus är Guds son, Messias, om man bara tror att Jesus är Messias så är man frälst osv. Det är ju 

ingenting som har någon grund i Jesu förkunnelse precis. Det är fortfarande tro och goda gärningar, och tro på 

Gud endast och såna här saker, och ren monoteism tycker jag, utan det är Paulus då… Profetens fru frågar 

honom: ”Kan man komma till paradiset utan Guds barmhärtighet?” Han sa: ”Nej”. Då sa hon: ”Inte ens du, o 

Guds sändebud”. Då sa han: ”Inte ens jag” och så la han handen på huvudet så här (A visar) ”Inte ens jag… 

insvept i Guds barmhärtighet”. Så det gäller alla. Gud är helt och hållet allsmäktig alltså. 

36

C-J: Hur tänker du kring frälsning, nåd, goda gärningar? A: Jaa… det ser vi nog lika på, det tror jag. Att det 

räcker inte med goda gärningar för att komma till paradiset, så att säga – utan… det behövs Guds barmhärtighet 

hela tiden. Och Koranen handlar bara om Guds barmhärtighet. Men… det är ett annat sätt att se på det. I vår 

tro, det står så här, vi tror på Gud, hans änglar, hans böcker – då är det Moseböckerna, Psaltaren, Jesu ord och 

Koranen, vi tror på hans sändebud allihopa utan åtskillnad mellan dom, vi tror på domedagen och vi tror på 

ödet, att det goda och det dåliga kommer från Gud. Och det där… det finns inte plats för någonting där 

emellan, det behövs inte. Alltså, många kristna… ofta har dom en idé om att Gud är god, döden och sjukdomar 

och sånt inte kommer från Gud utan är ont… Och sen kommer någon och frågar: ”Om Gud är allsmäktig, 

varför har han då skapat det onda?” ”Jaa… då har vi det här teodicéproblemet”. Och sen blir det inte mycket 

mera. Men vi tror inte så. Vi tror att allt, allt som händer, kommer från Gud. Han är fullständigt allsmäktig, 

varför skulle han behöva skaffa sig en son för att göra nånting? Och dessutom tror vi ju att Adam ångrade sig. 

Och att Gud förlät honom, så det finns ingen arvsynd. Men DÄREMOT finns det en värld full av problem och 

bekymmer… 

C-J: Jag tänker på… har du omprövat din relation till kristendomen sedan dess? A: Den (relationen) har jag nog 

omvärderat sen jag blev muslim, sen början av 90-talet… startade en religionsdialog, muslimer, kristna, mycket 

teologer från Uppsala framför allt, vi brukade vara på Sigtunastiftelsen. Och samtidigt ungefär så startade vi en 

dialog med frikyrkorna, ”I Gulfkrigets spår” i början av 1991. När jag gick ur Svenska kyrkan en gång, när jag 

var liten så att säga, hade jag väl upplevt att en del präster, det fanns ett hyckleri inblandat i det hela. Och på ett 

sätt fanns det det, för kyrkan var ju en förlängd gren av polismyndigheten. Men sen när jag träffade alla de här 

människorna och folk har en, de tror på det här, de har en äkta övertygelse … dom försöker leva bra liv och så 

vidare. Jag fick stor respekt för de kristna, och även judarna. 

A: Men i mitt fall var det bara fråga om att jag liksom… omprövade min inställning. Jag upplevde folk från en 

annan religion och deras tro… det får ju Gud avgöra sen, på domedagen, vem som har rätt, men det är inte mitt 

bekymmer längre. Jag kan respektera dig eller andra kristna och så utan att behöva ha fel själv. Det är ju väldigt 

bra. För de kristna och muslimerna har levt tillsammans. Det var ju oerhört många kristna i mellanöstern som 

när islam kom direkt gick över till islam p g a det står i Bibeln då att, i Johannesevangeliet, att Jesus ska skicka en 

annan hjälpare och det där ordet då… parakletes... men det kan också läsas med andra vokaler – perikletos – 

och …betyder Ahmed, den prisade, Gud ska skicka den prisade eller Gud ska skicka en annan hjälpare. Och sen 

kommer definitionen på den här hjälparen, han ska rätta till det som dom har missat och han ska ge fullständig 

undervisning och han ska berätta för dom vägen mellan rätt och fel. Och det upplevde dom kristna att det här, 

det stämmer ju precis på islam. Så det var inget svårt, de bara accepterade det där. Nu har Gud skickat honom, 

nu har han kommit. Jättebra. 

A: Det sekulära samhället är ju på sätt och vis en protest mot kyrkans enorma kollaboration med staten och 

kapitalet, som Ebba Grön brukade kalla det... plus ett slags lättare aningslöshet… ideologin var ju redan staten 

är högre än Gud liksom. Men det här tog sista musten ur kyrkan. Men... jag personligen... vi kommer att starta 

… en dialog här med Svenska kyrkan. Jag har gjort det i många år… 

C-J: Kan du se orsaker till varför man lämnar kristendomen för islam? A: Ja, dels kan det vara en besvikelse då 

man inte tycker man får ut nånting av kristendomen rent liksom att det så att säga inte finns mycket att göra i 

den. Så vi har ju en massa aktiviteter, 5 gånger om dan bön, fasta i Ramadan, ge till dom fattiga, en lagstadgad 

del av ens förmögenhet, att sitta och göra... upprepa Guds namn alltså. Såna saker som ju står ju i Bibeln också 

att man ska göra... det finns mera praktik, det finns större chans att komma närmare Gud helt enkelt. Så har du 

katoliker då som är besvikna… på... Andra Vatikankonciliet. Det finns hur mycket som helst, allting, det beror 

på en bakgrund alltså helt enkelt. 

A: ... det enda man kan väl säga om kristendomen är att den inte varit tillräckligt stark kanske för att kunna föra 

fram Jesus budskap utan det har varit, man har politiserats lätt alltså, från då dom här första romerska kejsarna 

som kom bra hur bra det skulle vara att utnyttja den religionen mot alla dom andra och ta makten, fram till idag 

då... 

A: Om man har fattat (A läser trosbekännelsen på arabiska) så finns det inte så där mycket att tvivla på, när det 

gäller själva religionen och den andliga vägen. Det är därför jag blir så misstänksam mot folk... Stanley Sjöberg 

han har en sån där paradkille som påstår att han varit muslim tidigare, som brukar vara med och som inte vet ett 

skvatt om islam överhuvudtaget… Men tvivel är inte så där jättepopulärt inom islam därför att det... ens 

37

grundreligion, på sätt och vis band till Gud… Så om det går dåligt för en så ber man Gud om förlåtelse, om det 

går bra så tackar man Gud... på något sätt: "Gud hjälp oss här". Så det här att tvivla på Gud... det tror jag mer är 

något slags västerländskt påfund på något sätt… Men det är bara svenskar som inte tror… ett betydande andligt 

mörker här uppe. Det är ju de ursprungliga avgudarna, även araberna hade dom då… förståndets avgud, 

begärets avgud, maktens avgud, det är det folk dyrkar här fortfarande. 

A: … jag kan ju inte läsa evangelierna att Jesus på något sätt dog på korset, jag kan ju bara se att han blev 

bedövad, lagd i ett slags privatgrav, börjat bygga ett slags mytologi. Men om man ser det för hur det egentligen, 

om man läser det utan några teologiska förtecken, så står det ju bara att han blev arresterad efter ett misslyckat 

revoltförsök, avrättad genom korsfästning vilket var normalt på den tiden, men dog inte på korset - det tror inte 

vi alltså, utan han blev enkelt lagd i en grav och sen... däremot tror vi att han blev upplockad till himlen sen. 

NY: 

C-J: Kan du se en röd tråd bland konvertiterna? A: Man kan väl säga "nya muslimer"... Det där att revertera, jag 

tror t o m det var jag som hittade på det, som ett litet skämt, för 20-30 år sen (båda skrattar)… Inte idag i 

Sverige som jag kan urskilja, nej... Många attraheras då, dom kommer till stora moskén i Stockholm då, men jag 

vet inte vad som hände med dom sen, man ser dom inte efter ett tag alltså… vi är inte så intresserade av sånt, så 

vi vet ju inte, vi skriver aldrig upp och för statistik... Däremot så finns det ju två sorter som blir muslimer kan 

man säga, en liten skara som börjar tro på religionen, sen en ganska stor skara som hittar en muslimsk tjej som 

dom vill gifta sig med... och tjejerna säger: "Jag vägrar gifta mig med dig om du inte blir muslim". "Ok, jag blir 

väl muslim då". Så blir dom muslimer… Om dom avlägger trosbekännelsen så är dom ju muslimer. Men vi vet 

ju ingenting om dom sen, vi stöter ju inte på dom i fortsättningen. Det kan finnas 1000-tals alltså. Sen har du 

såna som... som har en kriminell bakgrund och som dras till såna här lite mer våldsbejakande, extremistiska 

grupper i förorterna. Man är helt utanför det svenska samhället… och dom måste vi försöka komma åt alltså. Vi 

som tillhör sunna… som alltså har en traditionell inställning, vi har ett ansvar, se till att inte dom här fanatikerna, 

våldsbejakande extremisterna och såna får ett alltför starkt fotfäste... 

Människor är födda muslimer, så man reverterar till sin ursprungliga religion… jag gör ju inga skillnader på 

svenskar… som blir muslimer eller muslimer som så att säga är födda muslimer... Min yngste son är ju född 

muslim, han är ju inte på något sätt konverterad eller så… han är som dom andra muslimerna, 400 000 här i 

Sverige, dvs dom tror på det, dom har en muslimsk etik. Han är ju inte involverad i samfundslivet eller nånting 

sånt där. Men det märker man ju på hans sätt att... att hantera läget… såna saker som generositet och ädelmod 

och rättvisa och inte att man ska vara fanatisk och liksom tvinga på. … men om du ställer frågor till mig svarar 

jag på dom men jag skulle liksom inte knapphåla dig, så här: "Hörru du, jag ska berätta för dig om islam, det är 

bästa för dig att du lyssnar, annars går du till helvetet". Det är inte den stilen man kör precis... 

Gud har skickat Muhammed, det finns hur mycket böcker som helst om vad han sa, vad han gjorde, ingenting 

behöver man gissa, eller hitta på själv eller så… han är inte liksom en - som jag tycker att Jesus ibland kan bli - 

ett slags projektionsskärm där man liksom projicerar sina egna idéer om hur saker och ting borde vara, va. Man 

vet inte mycket om honom, vi vet mera nästan mer i det som står i Koranen och så - eller lika mycket i alla fall. 

… skulle jag byta ut "illa'ha" mot det finns 3 "illa'haila" - illa'ha" - det skulle jag aldrig göra. Skulle jag säga då att 

Muhammed som liksom predikade barmhärtighet och kärlek och Guds nåd och som har kommit med den 

heliga skriften då som jag erkänner, Koranen, att jag skulle säga att det där inte stämmer utan jag skulle gå 

tillbaks till vad jag upplever som en ganska vag väg då - i mitt perspektiv - vilken sekt skulle jag gå med i… 

varför skulle Gud liksom skapa en son som på nåt sätt, eller avla en son, genom något slags mystisk akt som 

man skulle dyrka istället för honom? 

A: Jag deltog i Statens Värdegrundsutredning och … då var allting klart och tryckt och färdigt och så där… och 

den kristne säger: "Jag tycker inte vi kan ha något inflytande. Vi är så få, vi har ingenting att komma med..." Och 

jag sa: "Men Jesus säger ju 'Ni är jordens salt'. Vi som sitter här, det är vi som är saltet... liksom… En liten nypa 

bara. Det var ju det Jesus menade. Och vi tillsammans… - Gud har skapat människorna med… olika seder och 

så, för att se vilka som gör de bästa gärningarna, de får tävla om att göra bra saker istället för att bråka med 

varann och inse det är vi som ÄR jordens salt. Jesus menade inte bara dom kristna, utan han menade dom som 

följer Gud och att vi behövs.”… tyvärr är det så många kristna idag som följer såna här trender och ser Bibeln 

mera som ett historiskt dokument, så ser vi inte Koranen alls. Det är inte ett historiskt dokument, det är ett 

levande dokument. Det är Guds sista uppenbarelse… ibland kan det ju vara att man tävlar tillsammans om vem 

som kan göra dom bästa gärningarna kan man säga... 

38

II. Intervju med IBRAHIM, född 1970, missionärsbarn, jobbar inom vården, granne och kontakt via 

Skarpnäckskyrkan samt kyrkans sporthall. Intervju på uppsatsförfattarens arbetskontor den 21 februari 

2013. 

UV: 

I: Jag är alltså... född i X-land som missionärsbarn... och mina föräldrar jobbade… på den tiden… svenska 

internatskolan som fanns där. Det låg i X-stad nånstans. C-J: … var det ett särskilt samfund? I: Äh... mina 

föräldrar är (sic) pingstvänner... min farfar är gammal pingstpastor... mamma är uppväxt i en Filadelfiaförsamling. 

Men själva missionsorganisationen dom åkte ut i, den var inget eget särskilt samfund… Så det var 

lite blandade där... sen var dom hemma i Sverige, nån period… åkte ut igen... och då flyttade dom till norra X- 

land … startade en församling där... och sen så... började jag också på… den nya svenska skolan för 

missionärsbarn… Man åkte hem till Sverige och dom åkte runt i olika församlingar, ett slags tacksägelseresa då, 

för alla missionsvänner, för alla som samlat in pengar och så. Vi var ju kanske inte med på alla möten, men en 

hel del var man ju där också och sjöng sånger tillsammans, vilket inte alltid var så populärt som du kanske kan 

förstå... Men det var… aldrig något man överhuvudtaget reflekterade över om det fanns en gud eller inte, det var 

ju självklart att man trodde på Gud. Jag har ju läst aftonbön med mina föräldrar så länge jag kan minnas. Jag 

läser också ”Gud som haver med mina barn”, det känns naturligt... Alltså det här med internatskolan och den 

biten... det är ett kapitel för sig, det var inte så lyckat tror jag... jag kan inte säga bara mina föräldrar, utan det var 

ju alla missionärers, det var inget val man hade, utan det var det enda alternativet som fanns då. 

I tonåren… jag var mer rebellisk kanske, dom åren när jag liksom slets mellan... det var mer frikyrklighet och... 

världslighet... då vill man gärna… ifrågasätta. Men annars... har jag nästan undvikit missionärsbarnskapet... jag 

var väldigt kritisk en period så då. Jag tror jag har försonats med det också... jag är över 40 nu… (Då var jag) 

fortfarande bara en 13-14 år, jag hade inte rört mig ute i samhället... vi bara kom ju till Sverige till den plats dit 

man alltid längtat och... jag börjar på högstadiet och jag fick gå om sjunde klass då... det gick väldigt dåligt för 

mig i skolan… det är inte kul att då liksom flytta till Sverige... vara ett år äldre än alla andra i klassen, gå om en 

klass och sen jätteosäker på vem man är och allt det där tonårs och så... Så det blev ju väldigt viktigt för mig, 

pingstkyrkan i X-stad. Där fanns det då liksom ungdomsgäng... Samtidigt som det ju var första gången som jag 

mötte liksom den där andra världen, liksom utanför kyrkans murar som jag inte alls var van vid utan... det var 

högstadiet då var man ju redan inne i alla slags lockelser liksom som kan tänkas finnas - det var både liksom 

alkohol och tjejer och... ja, allt. Men samtidigt var det väldigt starkt i mig vad som var rätt och fel, jag kände 

att… det var väldigt jobbiga år... och… jag åkte på… missionärsbarnskonferenser… missionärsbarn… nån av 

dom tog med mig på ungdomsläger på sommaren, bibelskola... ja, väldig dragkamp hela tiden, det var väldigt 

starkt… Under några år så rörde jag mig i de här olika världarna. … det var ju ett slags test också i... pröva mitt 

samvete i vad som verkligen var fel och rätt och vad det var som jag egentligen var upplärd att tycka var rätt och 

fel. Och mer och mer så började jag tvivla på det där och tänka på att... jag började lära känna andra människor 

som inte sa sig vara troende men dom var också jättefina människor. Och... pingstkyrkan, människorna där... jag 

tyckte... det blev en väldigt liten värld, en trång värld liksom… den där frikyrkovärlden, den funkade inte för mig 

kände jag. Men... samtidigt ville jag ändå vara kristen, jag såg att det fanns alternativa sätt att vara kristen på, 

även hur man skulle klä sig, det fanns något ungdomligt... Jag hade också en period när jag var intresserad av 

kanske lite mer mystik och så, fast ändå inom en kristen kontext som liksom mer utmanande... mer på djupet... 

Jag gick till katolska kyrkan och så där, jag läste liksom... Stinissen, och Thomas Merton... jag tyckte om det där, 

det där som var liksom djupt... Men det var liksom hela tiden parallellt med det här världsliga, det var som om 

jag ändå till slut att jag bara står och famlar, nu vet jag varken ut eller in, jag vet inte om jag tror längre. Jag vet 

inte om jag tror! Alltså... vad består jag av? Är jag... liksom... bara en produkt av mina föräldrars uppfostran… 

vad jag tror… om vad som är rätt och fel... det var inte så liksom att jag avsvor mig... min tro... men... mitt 

levnadssätt blev ändå... det... ganska aktivt, nu gör jag bara, nu lever jag som... som jag känner för, dit min lust 

tar mig även om jag vet att vissa saker är fel… jag var ju den första i familjen… som liksom mer öppet 

deklarerade att... "Jag dricker alkohol". 

KO: 

I: … det är ingen enskild händelse och ingen speciell person heller som... jag har haft mycket samtal med och så. 

Vi flyttade alltså hem till Sverige... det var väldigt jobbigt, jag var tonåring, jag var väldigt osäker på vad det var 

som gällde och... ja, det var liksom man hade levt i en skyddad värld på den här internatskolan med väldigt få 

39

elever… en sån där period när mina föräldrar redan släppt taget... om mig. Dom visste att dom liksom inte 

kunde förmana mig längre... de (hade) också anammat en väldigt liberal syn på det mesta. 

I: Jag levde livet, jag kan inte i efterhand säga att jag försköt Gud eller att jag liksom... men jag försökte nog 

undvika och tänka på det... Men jag kommer ihåg att jag hade... en… visserligen kort period så… hade en 

kompis... slarvig typ... algerier... som under kort period varit en småtjuv och ganska flummig och opålitlig… blev 

väldigt… praktiserande muslim. Det kommer jag ihåg att det störde mig otroligt mycket … det provocerade mig 

väldigt mycket, att han... med dom… beteendena plötsligt bara slog om och blev väldigt praktiserande och ... 

predikande... han skulle berätta för mig hur det låg till egentligen. Och... nästan alltid tog han hem folk så där... 

och jag hade lämnat kristendomen, jag ville inte liksom sitta och... men det blev ändå som, jag gick ändå i 

försvarsposition för jag... blev så himlad irriterad på att han... höll på så där. Men... han var en sån där typ som... 

ja... lätt får med sig folk. Men då under den tiden... lyckades han i alla fall... säga vissa saker om islam som jag 

inte liksom... då var jag absolut inte intresserad men det är nåt som jag kommit på efteråt, men... det var mer 

som upplysning eller fakta... som jag inte riktigt kunde skaka av mig... jag kände att det här livet, mitt strävande 

efter frihet … det blev ett fängelse till slut. Jag kände mig inte alls fri som människa... jag hade ångest. 

I: (Jag skulle) göra repmånad… min fru, hon är från Göteborg. (Vi) bodde hos hennes mormor, i hennes hus. Så 

jag var liksom sådär, hade mycket fritid, var hemma och... hade fått lite kompisar... Det roligaste var ju att åka in 

och … dricka öl med dom, bli full och så där… Men jag kände liksom att… om jag skulle sluta med det här… 

jag nästan inte skulle våga möta mig själv längre... och då hade jag… men jag hade tagit ett beslut att jag ska inte 

ta nån alkohol... för att se vad som händer … så inför den här repmånaden ... så köpte jag Koranen faktiskt. Jag 

kände att det var liksom... rätt … period att utmana sig liksom... "Gud, nu!" C-J: Men du börjar läsa … Koranen 

på luckan? I: Ja... helt… förbehållningslöst (sic) ... inga förkunskaper, inga stödböcker eller ... Men... det där som 

han hade sagt då till mig, som jag också blev väldigt provocerad av, men som jag inte riktigt kunde... Han sa att 

det finns bara en religion som, som tror på en Gud … men han sa också... Jesus har aldrig sagt att "Ni ska tillbe 

mig"... det var såna där enkla liksom saker men... det här med att … det är bara islam ... som tror på en gud, det 

var en sån där grej som... jag kunde inte liksom acceptera det när han sa det för... var jag ju en förre detta kristen 

och jag kunde ju ända argumentera och försvara en massa saker från ett kristet perspektiv för jag tyckte han sa 

så mycket fel, men... ändå... efter... dom åren så kunde jag ändå… inte liksom kunde släppa mig, när jag längtade 

efter Gud då... och med dom få kunskaper jag hade om islam, att islam tror på alla profeter som jag hade trott 

på sen jag var barn... och att det finns bara en Gud och... att man ska be till Gud... inte bara be till Gud som en 

person som jag är upplärd, uppväxt med att... visst när jag gick på bibelskolan kunde jag bli uppmanad att "Du 

ska läsa Bibeln"… si och så mycket varje dag, men inte på nåt strukturerat... inte som nån instiftad ritual som 

man ska följa dagligen... det var nånting som inte riktigt kunde släppa mig. Det finns bara en Gud... man ska be 

fem gånger om dagen... Det är en Gud som profeten Abraham har talat om, profeten Jesus har talat om, Mose, 

alla profeter har pratat om samma Gud... alltid. Om jag hade läst utmanande böcker tidigare så, så var Koranen... 

det var väldigt, väldigt utmanande… Även om det fanns mycket i Koranen som jag inte förstår och som jag inte 

kunde beskriva... tillräckligt mycket… tilltal till mig som människa fanns det när jag läste. Sen var det liksom, det 

var ingen… frälsningsupplevelse så att jag kände en sån här "Ahhh", en lättnad då... 

I: Jag kan inte säga att jag liksom började leva ett nytt liv direkt så, men helt klart kände jag att jag hade nånting i 

mig… som var genomlyst i mig som jag inte bara kunde slå ifrån mig längre... Den där deppiga perioden 

övergick nog mer i nån slags mera… aktivt sökande… inom islam kan man säga… under den här perioden gick 

ju min frus mormor bort också. Och det var också en... sån där... händelse som påverkat mig just då när det 

handlade om livet och meningen... jag blev berörd... jag sa bara en dag till Y (fruns namn) att jag… har bestämt 

mig för att jag vill leva som muslim… och det var känsligt, hennes mormor hade dött och ... ja ... det passade 

inte alls in liksom... mitt uppe i allt bara "Va, liksom?". 

I: Jag kände inte nån där jag kunde kontakta, så jag... ringde faktiskt till den här killen som jag berättade om … i 

Stockholm och sa att … jag blivit muslim och att jag ville gå till moskén här i Stockholm, Medborgarplatsen. 

Jaa... det var besvärligt för honom alltså... för han var inte alls praktiserande på något sätt då. Och han gick inte i 

moskén, och han... skämdes ju då att visa sig där bara... Men… jag tog tåg till Stockholm där jag... gick in på t- 

centralen och tog en dusch. Jag kände... nu ska jag liksom göra mig redo på nåt sätt, liksom. "Ta hand om den 

här killen... han vill bli muslim… Hejdå!" ... ja, jag bara följde med honom. Han gick… en trappa ner, han lärde 

40

mig tvagningen. Jag hade väl läst lite så där på internet då ... men… att... börja be… det var väldigt viktigt för 

mig. Det var liksom… det första jag lärde mig att be som en muslim till Gud ... jag tror verkligen på dom här 

ritualerna, det var nästan som ett bevis... det måste vara rätt liksom, en religion utan ritualer det kan inte... 

stämma, vi måste ha ritualer. 

I: ... på det sättet så var det ... lite smidigt... för jag hade ju ändå lämnat kristendomen, så... tidigare... jag behövde 

inte göra det samtidigt. Så det var mer en... Gudstro som jag omfattade igen då. Men... det är klart... hur islam 

utmanar … hur islam förklarar Gud och Jesus och så... en sån sak t ex som gott och ont, det var också en grej 

som jag... när jag började förstå hur islam ser på ... Gud och ondskan t ex… även Gud har skapat ondskan, det 

betyder också att Gud har makt över ondskan ... ondskan i sig är ingen makt, det är ingen... som jag upplevde. 

Sen säger jag inte att alla kristna tror så, men som jag fick lära mig eller uppleva… att Jesus, Gud, står alltid i strid 

med ondskans makt, det var alltid en kamp mellan ont och gott, det kan det ju va nu också, det finns en kamp 

mellan ont och gott... men inte på det sättet som att djävulen och ondskan skulle vara en annan gud... som Gud 

tävlar mot. Man vet ändå att Gud vinner till slut och det goda kommer alltid att segra men... det var liksom 

väldigt förvirrande för mig ... jag både förstod och förstod inte samtidigt, det var som man… bara man håller sig 

till Gud och till Jesus och… var andedöpt och höll sig dit, så skulle man inte luras av den onde... Men islam ger 

en annan beskrivning, Gud står liksom över allt ont, ondskan är liksom bara nånting som Gud skapat… 

KR: 

I: (Gud) har skapat allting annat... det finns liksom inget hålrum där som Gud inte verkar eller existerar... en 

beskrivning av Gud som att Han bakbundit sig själv är helt ... den är liksom helt omöjlig att göra i ... muslimsk 

teologi. C-J: … och då är du inne på det här också med Jesu identitet, korsdöden, uppståndelsen - och följderna 

av detta, synen på treenigheten, arvsynden... I: … utan att ha liksom teologisk kunskap om kristen tro, men bara 

som en beskrivning så kunde jag ändå - ok om jag inte frånsäger mig tron på att det finns en Skapare - så vissa 

av dom där beskrivningarna är ju väldigt svårt att förstå … alltså tvivel, det visste man ju var det kom ifrån. 

Och... sen blev det fint att tvivla. Det var ju då på… den tiden när det var Stinissen och... 

I: … efter att jag hade läst Koranen och dom här känslorna, då var jag genomlyst och ... sen dess har det bara 

fortsatt och sen, tack och lov... min högsta, eller min starkaste bön till Gud att jag ska... att jag ska bli vägledd av 

Honom i islam… Och ganska snabbt träffade jag väldigt fina människor som... fick in mig i en, vad ska man 

säga, andlig sfär, med det man kallar sufismen... Om jag kan vara en person som kan finnas i… det landskapet 

mellan muslimer och kristna… så vill jag absolut vara det... Men... jag tycker också att… det är inget svårt… att 

bli muslim om man varit kristen eller gå den vägen... Men sen, vad som saknas, det… är nog, det blir väldigt 

beroende på vilken typ av kristendom som man har liksom varit i och så... Men för mig alltså… det är faktiskt 

inget bevis heller, för det finns ju kristendom med väldigt mycket praktik och ritual också, så jag kan inte säga 

det heller som en, att det saknas inom kristendomen... utan det kanske är mer... det finns ju mycket, det märker 

jag när träffar konvertiter också… otroligt olika människotyper och vad det är man längtar efter, och vad det 

är... Vissa behöver inte ändra på nånting i sitt liv... som jag tänker mig vissa kristna om dom skulle bli muslimer, 

dom skulle inte behöva ändra på nånting, bara fortsätta leva som... dom är så fina människor redan, dom 

behöver inte jobba med sig själva särskilt mycket. Det... är bara en fråga om förändring i trosuppfattningar 

liksom. 

I: När jag var 7 år, då var vi hemma ett år för att min lillasyster skulle födas. Och då innan vi skulle åka ut till 

Japan igen... jag hade sett att folk döpte sig, där i Filadelfiakyrkan … jag sa till mamma: "Jag vill döpa mig, jag 

vill absolut döpa mig". Det var inte så vanligt då att en 7-åring liksom döpte sig men det... då när vi gick där på 

internatskolan… på helgerna t ex kunde vi åka iväg till andra kyrkor, amerikanska kyrkor … där det var mycket... 

amerikansk... evangelikal... mycket stämningsfull sång, mycket tungotal, den stilen liksom. Jag kommer ihåg, det 

var nåt som... påverkade mig väldigt mycket… det fanns ett slags andlighet, en längtan fanns där redan innan jag 

kom till Sverige. Sen när jag kom till Sverige så började jag gå på bibelskola, träffade andra ungdomar... ja, det 

var väldigt mycket fokus kring andedopet och såna saker... Mina andra syskon, ja min lillasyster hon och jag är 

ganska lika på det sättet, hon har ju också lämnat... men just den där längtan efter att... C-J: … få uppleva? I: Ja, 

få uppleva och liksom... fördjupa sig på nåt sätt… jag kan absolut känna att jag hade en... genuin tro, det tycker 

jag. 

41

C-J: Vad säger du till kristna idag som tycker att du valt fel? I: … om nån hade gått på mig så… önskar jag att 

jag hade sagt att… jag älskar Jesus och att... jag har alltid älskat Jesus, han har alltid varit en förebild för mig... 

Och om jag säger att jag inte tror på Jesus som Gud, så är det inte för att jag vill... liksom sänka hans värde eller 

nånting sånt, eller att säga att "Profeten Muhammed är liksom mycket bättre än Jesus", alltså nåt slags "Nej, nu 

har jag valt profeten Muhammed istället för Jesus"... utan försöka... få dom att förstå att jag tror på samma Gud 

som du gör... det är samma Gud som alla profeterna har talat om hela tiden. Det är... tråkigt om du tycker att jag 

valt fel, men... glöm inte i alla fall att jag sagt… att jag älskar Jesus och kommer alltid att älska honom. Och... jag 

tror på att... det bara finns en Gud... jag hoppas att jag... skulle... önska... den personen liksom lycka till och att 

Gud ska vägleda honom eller henne. Liksom jag hoppas att Han vägleder mig... 

NY: 

C-J: Går du regelbundet till moskén? I: ... om jag inte varit ledig på fredagarna, så har jag i alla fall försökt vara 

ledig så jag kan gå till moskén (på) fredagsbön. C-J: Gör du dina fem böner om dagen? I: Jaa, det göra jag... än så 

länge har jag kunnat göra det, jag har haft många olika arbetsplatser så att... Nu går jag då till en moské i (X-stad, 

förort till Stockholm) då är jag bara borta en halvtimme. C-J: Men... du har ju närmat dig den mystika delen av 

islam. I: Det kom då… nästan på en gång… det har kommit hit en sufi sheikh på besök… man ska bara vara i 

närheten av dom, en helig person... det räcker liksom för att… ta del av hans... andliga... energi som finns runt 

den... personen. Yusef (C-J:s andra informant) är ju… liksom min andliga vägledare... han är ju svensk 

konvertit... det är klart jag känner lite andra också. Jag … tycker det är väldigt skönt med... det här, ska man säga 

andliga sufisammanhanget, men som ändå är väldigt opretentiöst, man träffar liksom... människor, som... är 

enkla, misslyckade, knepiga, konstiga... men det vi har … gemensamt... vi vill närma oss Gud... med allt det här... 

brokiga och ja... jag trivs i det, faktiskt. 

I: (Det) var nog bara en… en kompis som sa att... om det är NÅN som skulle kunna bli muslim, så var det du... 

ungefär, men dom flesta andra sa att... "Det trodde vi aldrig liksom, aldrig att... det trodde vi verkligen inte om 

dig”… (det var) negativt alltså… dom skulle känna sig lugnare (om det var kristendomen), det skulle vara nåt 

bekant, det här var ju nåt helt främmande. Ja, pappa var ju... och mamma också... väldigt... positiva faktiskt. Det 

… hjälpte ju mig väldigt mycket i den perioden också. Min lillebror hade jättesvårt, vi har haft en väldigt bra, 

nära relation… den blev inte bra alltså... Nu har vi en bra relation igen, men det efter år av... (det var) svårt, han 

kände sig ju sviken... Pappa sa: "Ah, men jag trodde alltid… du skulle komma tillbaka, men jag trodde inte att du 

skulle bli muslim". Så... när han sa så, så tyckte jag det kändes som att han menade att jag hade kommit tillbaka… 

bara att jag hade valt ett annat sätt... bara ... man kommer tillbaka till Gud… liksom vänder sig till Gud… det är 

det som räknas. 

III Intervju med MEHMED, egen företagare om islamutbildning bl a till skolklasser och inom vården 

i Stockholmsregionen, född 1969. Intervju i dennes hem utanför Stockholm den 11 mars 2013. 

UV: 

M: Jag är uppvuxen här i X-stad... i en rätt så vanlig familj... delvis kristna och delvis... personer i släkten som 

tagit avstånd från religion. Vilket jag också hade mer eller mindre, inte för att jag var ateist men att jag hade tagit 

avstånd från religion... det hade jag gjort, det vet jag att jag hade gjort... så jag gick i skola här i X-stad. Och sen 

när jag var... 16 eller 17, i varje fall efter nian då åkte jag till USA ett år på som utbytesstudent. Sen kom jag 

tillbaks och gjorde ett år på naturvetenskaplig linje... och slutade och åkte tillbaks till USA och… läste till 

arkitekt... hände det sig att jag blev muslim och beslöt mig för att stanna här. 

M: Min pappa är... nog lite mer avståndstagande till religion... alla ser nog kristendomen som en kulturdel, man 

liksom firar jul och såna saker som andra i Sverige, påsk kanske också... men inte p g a religion. Det är… både 

och... alla i släkten är inte likadana, alla är olika. C-J: ... från mammas och mormor och morfars sida, fanns det 

nån påverkan där, eller en önskan om att du skulle gå den vägen eller... M: Nä... det var nog väldigt upp till mig 

hur jag ska göra med mitt liv. Jag menar, det förväntades nog att man skulle konfirmeras men det var nog mera... 

jag tänkte inte på att det i religiösa termer, jag bara gjorde det, jag tänkte inte på Gud en enda gång när jag 

konfirmerades... / Alltså jag kommer inte ihåg ett ord om islam från skolan. 

KO: 

C-J: Hade det hänt nånting i USA? M: Nej... C-J: Det var ingen koppling dit? Resan dit... M: Nej... M: Egentligen 

så var det ingen process, det var inget jag hade tänkt på, det var inget jag som jag liksom hade planerat. Som sagt 

42

var, jag var inte religiös innan men jag var inte... ateist... men jag träffade en muslim här… på en konstnärsstudio 

här i X-stad, i ett filosofiskt samtal över en kopp kaffe. Och... jag blev rätt så gripen av... ska man säga 

infallsvinklar, eller kunskapen den här personen bar på, jag aldrig träffat nånstans i mitt då 23-åriga liv… kunde 

citera vilken filosof som helst men jag kände att det var inte det, det var nånting annat hos honom som gjorde 

att jag blev väldigt intresserad av var han hade fått det ifrån ... han märkte väl att jag var intresserad... ja, han 

berättade lite grann om islam, att han var muslim, jag hade ingen aning om vad islam var egentligen… en äldre 

herre från Syrien. Men… allt hände bara då på den där stunden… han… frågade mig... han märkte väl att jag 

inte riktigt hade funderat på om Gud finns eller inte, vad jag trodde. Så han frågade mig en fråga bara: ”Vem 

tror du har skapat trädet där ute?” Och när jag tittade ut … då insåg jag att det fanns en Gud, så då blev jag 

troende… och sen förklarade han kortfattat om islam, och då blev jag muslim. Öh... det var liksom inte mycket 

mer än så. Jag var muslim! C-J: Kan du… se saker som hade förberett detta... M: (självklart): Varenda dag i mitt 

liv! C-J: En del kan ju se det i efterhand... M: … alltså jag är ju... uppvuxen i … ett kristet hem såtillvida att mina 

morföräldrar och min mamma är väldigt djupt troende. C-J: Tillhör nån kyrka? M: Svenska kyrkan... men jag har 

ju levt i den miljön hela mitt liv, jag har aldrig haft en tanke på religion. Jag vet inte vad det var… nu så här i 

efterhand tror jag att… Gud… försöker få oss att inse Gud existens hela tiden i vårt liv, det är bara det att vi 

själva är inte redo att… ta emot den gåvan... alltid. Men ibland är vi det och det är vad vi gör med dom 

stunderna som jag tror räknas... och... jag var redo... Så jag fick väl lite hjälp då av den här situationen. Jag 

träffade en muslim... som berättade. Jag bara visste att jag var muslim… jag ville så gärna att mina släktingar och 

kompisar, att alla i min närhet skulle se det här. Så jag höll det hemligt i två år då, och under den här terminen så 

var jag både väldigt nära Gud men också väldigt långt ifrån Gud… samtidigt som jag hade väldigt lite kunskap 

om islam, jag menar verkligen lite… jag hade bara en stark inre kärna men jag hade ingen förståelse alls. Jag skulle 

kunna säga så här, jag hade upptäckt kartan till Guds närhet, men jag hade ingen aning om hur man följde den... 

Det som blev vändpunkten var väl det att jag träffade en annan svensk muslim faktiskt, och det var efter att, jag 

kände till slut att jag måste träffa en annan muslim, jag måste prata med nån, jag måste ställa frågor... jag ville 

umgås med människor som tror på samma sak, så jag försökte leta efter en moské, och det hittade jag ingen... 

Och då såg jag dörren… jag gick dit och där träffade jag då en annan svensk muslim som vi blev väldigt goda 

vänner. DÅ började jag lära mig vad islam var för nåt, då började jag liksom förstå den här vägen, jag började se 

kartans beståndsdelar, jag förstod hur man ska följa den. Och jag började lära mig… hur man ber - det hade jag 

ingen aning om… det var ju inom… svenska muslimers gemenskap som jag lärde mig islam. 

M: … jag var nog liksom samhällskritisk... slit-och-släng (byt)-samhället ... innan jag blev muslim. När jag kom 

hem till Sverige från USA, innan jag hade blivit muslim så såg jag väldigt skeptiskt på det samhälle vi levde... 

ändå. ... jag såg att det var tomrum överallt bland folk och att vi var väldigt materiella, vi vara lilla Amerika... så 

jag var rätt så kritisk till det, när jag blev muslim så gavs det ju också inte bara en intellektuell dimension till min 

syn på samhället utan också en andlig dimension... och som troende ser man på världen på ett annat sätt än den 

som inte tror. ALLT blir annorlunda... 

KR: 

M: ... när jag tänker tillbaks, allting som har med kyrka på något sätt stod i vägen för Gud för mig. Det känner 

jag nu väldigt tydligt, jag började nämligen tro på Gud när jag insåg att Gud inte är... yttre överhuvudtaget, Gud 

är evigheten, kärleken… enheten, barmhärtigheten... Jag såg inte det i kyrkan. Jag hade varit i kyrkan många 

gånger men jag kände aldrig Guds närvaro där då. NU gör jag det som muslim på ett annat sätt (skratt...). Mina 

morföräldrar var ju väldigt djupt troende och engagerade i kyrkan. Så... när jag växte upp var jag ofta hos dom 

och då i kyrkan med dom… det var nog del av min, en trygghet att gå till kyrkan, men jag (...) tänkte inte på 

Gud. Jag såg inte Gud... för mitt inre öga. Det var mer... trygghet, det var ju mina morföräldrar och så... det var 

inte så att jag var avståndstagande mot kyrkan, men det var inte en dörr till Gud. 

M: Jo... jag måste säga så här: Jag föreläser då för skolklasser ofta... jag brukar säga "Det är väldigt lite som skiljer 

islam och kristendom och efter min föreläsning så kommer ni se att det är extremt lite, men det är en skillnad... 

och den är avgörande och det är synen på Jesus.” Och… jag skulle vilja säga då, det är det ENDA som jag kan 

upptäcka i essensen som överhuvudtaget skiljer islam från kristendom… Och det är, det är nånting jag faktiskt, 

det är nog därför jag blev muslim från början och man nu ska titta tillbaks lite grann, för religion var jag allergisk 

mot och fortfarande är... Många muslimer ser islam som en religion, och det är då det går snett. Jag ser islam 

som Guds karta till mänskligheten, precis som alla andra kartor som Gud skickat till mänskligheten: Moses bok 

(toran), Jesus evangelier, Davids psaltare, Koranen som kom till mänskligheten via profeten Muhammed - det är 

samma karta, den, det är inte olika kartor, det är inte den ena går till Enköping, den andra till Malmö och en 

annan till Göteborg. Dom går alla till Gud. Men jag ser Koranen då, islam, som den sista (… ) versionen av 

43

Guds karta... och... för mig är det väldigt tydligt... att det är samma karta. Men det som skiljer dom åt är 

egentligen bara det som finns kvar av kartan. Och... för mig är Koranen - den kartan är orörd - det är samma 

ord som Muhammed mottog en gång i tiden. 

C-J: Har du brottats med den kristna tron? M: Alltså... jag har inte haft den kampen direkt ... jag var inte aktivt 

kristen… jag var varken kristen eller ateist eller hindu eller nånting... däremot stod ordet "Gud" i vägen för Gud. 

Och ordet "religion" stod i vägen för Guds karta. C-J: Var det mycket kopplat till prästerskap, kyrkan som 

organisation... M: Det vara bara ett slags uppfattning som jag hade om dom här orden, vad dom hade för… 

Men alltså innan jag blev muslim, om jag hörde ordet "Gud"... (suck)... så, jag har aldrig tagit avstånd från 

möjligheten att det finns nånting som har gjort allt det här och i vars händer jag alltid befinner mig. Men... ordet 

"Gud"... det symboliserade mänskligt påfund. Precis som jag har aldrig tagit aktivt avstånd från möjligheten att... 

Gud har liksom, visat mänskligheten en väg tillbaka till Gud, men ordet religion - har stått i vägen för den 

kartan... Det har jag känt att… det är människors påhitt. Det var först när jag träffade islam som jag insåg att, 

islam sprängde gränserna… 

M: Så... jag skulle vilja säga, jag började tro på Jesus när jag blev muslim, jag började tro på Moses när jag blev 

muslim... i Koranen står det att Jesus är Guds ord... förstår jag att allting Jesus sa från det att han föddes - Guds 

frid över honom - till det att han lämnade den här världen, i ung ålder, som ung vuxen, allt Han sa var Guds 

vägledning och karta, varenda stavelse, liksom varenda ord i Koranen är Guds ord, så är varenda ord som Jesus 

sa Guds ord. När han som nyfödd försvarade sin mamma Maria, för att dom anklagade henne för att vara en 

hora, hon var inte gift men ändå med barn och Jesus försvarade henne, och sa att: "Jag är Guds sändebud" ... Så 

redan från det... det står också i Koranen att Jesus är Guds ande. Så det tror jag på, men för mig... fortfarande, 

Jesus ÄR människa för mig, det har alltid varit tydligt på nåt sätt bakom allt det här, religion och... Så för mig är 

treenigheten, jag kan fortfarande tro på enigheten men på ett helt annat sätt, för mig är Gud Gud - allt annat är 

Guds skapelse… när Jesus gick på jorden och Jesus var Guds fontän, Guds språkrör, Jesus var vägen... Jesus var 

Guds son, Jesus var... allt det… och... den helige anden tror jag också på. I Koranen står den helige anden är ett 

annat namn på ängeln Gabriel så jag tror på det. Det som skiljer, det som är stora skillnaden mellan då som jag 

ser islam och kristendomen i essensen, det är just "Vem är... HUR är Gud? Hur är Jesus och hur är den helige 

anden?". Och där har jag... då genom islam kommit fram till ett annat svar än kristendom kommit... 

C-J: Om du går tillbaks 25 år i tiden… fanns det nånting som skulle kunna ha ändrats för att du skulle kunna ha 

blivit en aktiv kristen? M: ... det kan nog bara Gud svara på. Men … jag kan känna mig själv, så nej. Nej, för att... 

jag har svårt att kunna ta till mig … den dogmen om treenigheten som kyrkan tolkar den... eller som 

kristendomen i alla fall. Enligt ett par hundra år efter Jesus tid när man kom överens (om) treenigheten. DET 

skulle jag aldrig kunna känna. Men Gud vet bäst... 

C-J: Hur är din relation till - ska vi säga - kyrkan och kristen tro idag? Har du kristna människor runt omkring 

dig som du... M: … jag... ser dom kristna som jag ser alla andra troende människor, som... människor jag har 

mycket gemensamt med... Därtill måste jag nog säga att... det finns också många kristna som jag inte har nåt 

gemensamt med, kristna som... kristna högern i USA t ex, som väldigt aktivt gör det som sin livsuppgift att visa 

en väldigt dålig bild av muslimer och islam... på bekostnad då... och det har jag svårt för, precis lika svårt för 

som vissa muslimer då som... gör extremistiska handlingar, även om jag kan förstå orsakerna till att människorna 

handlar på det sättet så... tar jag väldigt starkt avstånd från det. Jag har nog lika lite gemensamt med al-Quaida 

som jag har med den kristna högern i USA, som jag har gemensamt med en kristen som tror på Gud och 

respekterar andra människor, som jag har med en muslim som gör detsamma. Jag känner lika mycket 

gemensamt där och lika mycket avstånd från andra som gör aktivt åt andra hållet - oberoende av vad man säger 

att man är. För mig är det väldigt tydligt... att Gud har skapat allt och mänskligheten och det är lika mycket mitt 

ansvar... att vårda mänskligheten... även dom som... har valt en annan tro eller är avståndstagande, som det är för 

mig att stoppa det som är dåligt vare sig det är en muslim, kristen eller ateist som utför. 

NY: 

M: Det finns ju liksom, Guds hav är oändligt… och... vi kanske bara doppar vår fot vid strandkanten i Guds 

vatten... Därför utvecklas man ju hela tiden... det är ju en resa som inte tar slut. Men... ja, jag såg världen i två 

steg, först då som nyhemkommen amerikan, och sen då som muslim... allt eftersom jag förstod mer av islam 

och jag blev mer mogen i min tro, blev mer kanske... säker i min tro, så utvecklades jag... I början kan jag ju 

44

säga att... jag var väldigt så här svartvit i min syn som muslim då att man... börjar tro på Gud… man känner att 

man bär på sanningen och man ser då på dom som inte har sanningen som... inte upplysta. Det har ju förändrats 

väldigt mycket, när åren har gått och jag känner nog... väldigt starkt att alla människor bär på... inte bara 

möjligheten utan förhoppningen att komma nära Gud och att vi alla är... lika inför Gud. 

M: … träffade dom här svenska muslimerna… när jag började förstå islam … det var då jag började lära mig 

islam, att islam inte är en missionerande religion på det sättet... Min känsla av att mina närmaste och hela världen 

skulle komma nära Gud, den var ju väldigt stark, fortfarande… lika stark nu, men det är bara det att jag kanske 

har en... mer... jag känner att… kanske Gud vill att jag ska verktyget, men jag kan inte... göra nåt annat än att vara 

mig själv. Och jag kan inte, man kan inte påverka människor genom att påverka genom ord... ingen vet hur Gud 

påverkar människor, man kan bara vara så god och bra som möjligt för en själv, man kan bara sträva efter att bli 

bra själv. Om man själv blir förlorad, hur kan man då påverka andra? 

C-J: … svenska konvertiter… Ser du ett mönster där? M: Alltså, civilisationskritisk är kanske det som håller 

människor som överhuvudtaget tror på Gud tillsammans... Därför att, jag menar vi lever i en värld som säkert 

alltid varit materiell men den är ju säkert mer gudsfrånvänd idag än vad den varit på många år... det tror jag alla 

som kommer till tro på Gud ser direkt... det är en röd tråd bland alla troende... det är ju inte den här världens 

materia som kommer att frälsa oss människor, det är ju inte när man blir rik som man blir lycklig. Så... att i 

övrigt, nej - jag tror inte det finns nån röd tråd... och jag tror att det skiljer sig väldigt mycket från kvinnor och 

män som blir muslimer. C-J: Varför det? M: Jo, därför att jag tror att väldigt många kvinnor blir muslimer... jag 

tror att det är så... inte alla men, men kanske hälften, för att dom träffar en man som dom blir kära i, som dom 

sen upptäcker är muslim och så det öppnar deras intresse... och kanske tar steget att bli muslimer, kanske ofta 

tar det mycket längre än deras man som inte tror så mycket, det tror jag är väldigt vanligt... det kanske är nåt 

gemensamt som många kvinnor som blir muslimer har… (men det är) alltid en personlig resa som man gör. 

Och när det gäller män så känner jag ingen som har haft samma resa som jag och jag har inte träffat nån som 

haft samma anledningar att bli muslim som nån annan. Ärligt talat... det är väldigt skiftande (…). 

M: Jag går alltså på fredagsbön, vi har ett litet företag... och sen träffar jag inte så mycket folk mer... så det 

tillfället jag träffar andra muslimer idag, det är på fredagsbönen, en halvtimme det är inte så mycket mer än det... 

Själva tidebönen kan man göra var som helst, ensam, i grupp med andra... Däremot så har vi ju varje fredag en 

sån här dikr, en åminnelseträff i Y-moskén… Personligen har jag väldigt svårt att komma till den, min fru 

kommer hem sju om kvällarna, min dotter är åtta år... C-J: Din fru, är hon aktivt troende muslim också? Ja, det 

har hon varit... ändå sen hon kunde gå, tror jag. 

C-J: Hur reagerade din familj? M: Ja, det var ju väldigt olika. Dom som var kristna… för dom blev det nog inte 

så stor chock. Och jag kan nog ana att dom tyckte att det var bättre att jag var muslim än inte troende, det vet jag 

att dom tycker. Dom som var avståndstagande till gudstron, dom tyckte det var väldigt svårt att jag blev muslim. 

C-J: Värre än om du blivit aktivt kristen? M: Definitivt. Och det har nog att göra med den föreställning man har 

om islam, snarare än vad islam är... Jag (hade) nog redan... efter att jag kom hem från USA, innan jag blev 

muslim, en annan vänkrets p g a att jag inte liksom gick i ekorrhjulet som alla mina andra vänner gjorde, dom 

gick kvar i sina fotspår och jag hade bytt spår i livet redan innan, så jag träffade inte dom så mycket. Och dom 

vännerna som jag fortfarande träffade, dom träffar jag ju fortfarande idag. Så det är inte så stor skillnad att jag 

också blev muslim. Det var inte så att vi bröt kontakten, det var bara så att jag... ja... "jag tycker inte det här är 

kul längre - supa, åka in till stan, bli deprimerad och komma tillbaks och spy”... (skratt). Och dom som gjorde 

det, dom gör det fortfarande idag... dom går samma väg. 

IV. Intervju med YUSEF, född 1958, numera imam. Intervjun skedde i X-moskén i Stockholm den 15 

mars 2013 (inklusive ett längre avbrott då intervjuaren blev formellt vittne till en konversion!). 

UV: 

Y: Jag växte upp som lärarbarn på en folkhögskola… Min pappa var lärare i X-stad och jag växte upp där som 

lärarbarn. Ja... även om... min släkt på min pappas sida framför allt var rätt kristna och kyrkliga och väldigt djupt 

45

troende... inom Svenska kyrkan, precis... så hade pappa brutit med det och... var socialist och... han hade säkert 

kvar sin gudstro men han hade i alla fall brutit med kyrkan om man säger så. Så jag växte upp i en miljö och… 

en tid när... ja, det var ganska självklart att inte vara troende om man säger så, det var alltså s a s normen. I och 

för sig hade vi en grannfamilj, vi bodde i ett sånt här tvåfamiljshus... andra halvan på den här byggnaden bodde 

en familj som var broderskapare och kristna och så. Och jag kommer ihåg att jag ville väl nån gång följa med 

deras barn till söndagsskolan - det kommer jag ihåg att jag gjorde en gång, men det väl ungefär hela min kontakt 

med kristendomen... Jag var hemma hos min... farfar och farmor och... så i det hemmet, men... förutom att man 

hade julkrubba och så på julen så var det ingen kristen som, som jag utsattes för om man säger så. Jag tyckte nog 

mera att... religion det var ju trams eller att religion = kristendom = borgerligt trams, ungefär så. Och under min 

tonårstid var jag inte bara socialist utan snarare kommunist och ännu mer övertygad ateist. Trodde jag i alla fall 

då, eller snarare inte så mycket - ja, man tänkte aldrig på det. Det enda var att ibland i skolan så kanske nån 

frågade: "Tror du på Gud?" (hånfull röst) och då svarade man naturligtvis "Nej" för annars skulle man vara 

mobbad, det var ju liksom självklart. Jag hade väl ingen, ingen sån här barnatro som en del brukar berätta att 

dom hade... det hade ingen stor plats i mitt liv egentligen. 

KO: 

Y: Men när jag blev ungefär 20 år gammal, så var det i alla fall att jag grubblade och funderade lite mer, jag tror 

det var nån aspekt… nånting som fattades, jag vet inte, jag var ju ganska övertygad socialist och kommunist och 

tyckte liksom att rent ideologiskt-politiskt så jag kände jag väl att det stämde men, samtidigt... så såg jag att 

människor blev inte bättre av att dom var socialister eller kommunister, fortfarande kunde dom liksom, ja, slå 

sin fru och vad det kan vara för nånting och... Samtidigt började jag fundera på det som hände runt omkring i 

världen och jag hade ju varit väldigt tidigt politiskt engagerad och... Redan som 7-åring så hade jag skrivit på en 

världskarta... Vietnams och USA:s flaggor råkade sitta bredvid varann: "Sluta kriga" och sånt här då... och genom 

min storasyster FNL-rörelsen, jag var egentligen för ung för det men sen så var jag också med i Chilekommittén 

och såna här saker och... Så, det var ju inte så att jag inte hade exponerats för intryck från runt 

omkring vår värld, eller så... men när det gällde religion eller livsåskådningar... min bana började med att jag 

började grubbla och fundera på "Vad är meningen med livet?", "Finns det nån röd tråd i allt som händer i 

världen, liksom?", "Kan det verkligen vara så", som jag hade läst nån gång, "att vad var och en tror det är sant 

för honom eller henne?" Nej... det måste liksom finnas EN sanning, eller EN verklighet, antingen är det natt 

eller så är det dag, det kan inte vara båda samtidigt... Under en tid jag blev mycket mera, vad ska man säga… 

asketiskt lagd och började göra mig av med alla mina ägodelar och så här, försöka leva ett väldigt enkelt liv ... Jag 

hade också kommit fram till nån slags föreställning om att alla dom här frågorna som snurrar runt i mitt huvud, 

dom har ETT svar och det svaret är så enkelt att "1+1=2", det måste vara ännu enklare. Men liksom längre än 

sån kunde jag inte komma på nåt sätt, det var som om det fanns nån slags... vägg eller gräns som jag inte kunde 

komma över så att säga på egen hand, utan det behövdes på nåt sätt hjälp utifrån... Jag hade inte alls studerat 

olika religioner, jag var ju inte ens intresserad av religion, religionskunskap var ju egentligen - näst gymnastik - 

mitt sämsta ämne i skolan som jag tyckte minst om och... Men... i de grubblingarna och funderingarna, efter att 

ha lagt av gymnasiet för fjärde gången... så sökte jag mig norrut till Norrland där min storasyster och svåger hade 

en gård, dom var gröna vågare. 

Y: Hur det nu än var så, när jag var där hos min syster och jag hade hittat en liten stuga i skogen där jag kunde få 

leva och bo ... så … plötsligt när jag satt och åt hos min syster kom en man in... med stort skägg och enorm 

turban på huvudet och jag blev alldeles överrumplad och jag hade aldrig sett nåt liknande så här. Ja, han var ju 

muslim då, en svensk som hade konverterat till islam visade det sig så småningom. Och hur det nu än var, så 

hängde han med mig upp till min lilla stuga där på kvällen och det var nästan midsommar då… 1980. Och … 

han... pratade med mig nån gång under den här korta, ljusa sommarnatten om islam, jag vet inte hur mycket, 

men jag blev mera imponerad av hela hans väsen snarare än att det var nåt speciellt i det han sa som gjorde 

intryck på mig. Så jag var tvungen att fråga honom: "Du har bott här så länge, hur kan du ha ett så här mjukt 

hjärta?". Och han sa: "Ja... det vet jag inte, men jag kanske kan visa". Och så ställde han sig upp där och mitt i 

deras stuga, helt ogenerat, och gjorde böneutropet för full hals och sen började han utföra den rituella bönen 

och efter den satte han sig ner och gjorde en specifik muslimsk meditation. Och under den här tiden, antingen 

när han bad eller när han mediterade efteråt, så fick jag som en stråle från himlen rätt i mitt hjärta att "Det finns 

bara en Gud". Plötsligt så visste jag att... Gud finns helt enkelt. Och då bestämde jag mig för att "den här 

mannen har nånting som jag söker och jag ska följa honom helt enkelt". 

Y: … en omvändelse… ett frälsningsögonblick eller vad man ska kalla det för och... sen då så började jag då... 

inifrån s a s lära mig om islam. Och det första som hände då var, eftersom jag hängde på den här mannen till 

Pakistan… under den här tiden var det väldigt många människor som ville varna mig för alla andra... ”Lyssna 

inte på dom, för dom är såna och såna”... Att islam var sant, var rätt för mig, det hade jag ju tagit till på dom här 

46

1,5 åren men vilken islam? Så då blev det väldigt viktigt för mig, då ska jag se vad som islam från början, 

ursprunget liksom... även om jag ska tvingas gå barfota till Mecka och Medina så ska hitta det riktiga islam… 

(och påbörjade) en imamutbildning. 

KR: 

C-J: … kamp med det kristna dogmat? Y: Nej, det fanns inte med... jag hade inget att göra upp med... Jag hade 

gått ut ur kyrkan redan innan som kommunist då... inte nånsin egentligen... C-J: finns det stötestenar...? Y: Det 

finns ju stötestenar och... det som skiljer kristen och muslimsk tro åt, mest kanske, är ju Jesu person egentligen. 

Och... ja, det är väl bara så enkelt liksom... det är främmande för islamisk gudsbild att Gud skulle kunna ha en 

son, så enkelt är det egentligen… Vi har andra saker, arvsynden t ex... för mamma hade det varit en stötesten, 

det var det som gjorde att hon inte kunde vara en kristen t ex... Men jag har hört präster förklara arvsynden på 

ett sätt som är helt kompatibelt med på hur man ser på, på synd och fria viljan osv inom islam. Det beror ju på 

hur man förstår den... 

C-J: (skämtsamt) Då behövde du inte göra dig av med treenigheten heller? Det var inget problem... Y: Nej, det 

fanns, jag hade... jag menar... trodde jag inte på en Gud varför skulle jag tro på tre? (... ) C-J skrattar). Det fanns 

liksom ingen som helst anledning om man säger. 

Y: ... för mig var det som att komma från, liksom... ateism eller åtminstone nåt slags... agnostiskt förhållningssätt, 

till att tro att det finns en Gud, det var ju det stora steget liksom … treenigheten… men... jag skulle inte… känna 

att det fanns nåt behov att jag skulle köpa konceptet. Alltså det jag har svårt för... ibland... som jag ofta ser 

uttryck för... och det här är ju bara ytligt, väldigt ytligt sett då… inom inte minst frikyrkliga sammanhang... det är 

när man... går från treenigheten till att ersätta Gud med Jesus, och liksom "Kom låt oss dyrka Jesus" och inte ens 

nämner Gud… då har jag liksom svårt själv att liksom hänga med... liksom som att man förlorat nåt på vägen 

liksom på nåt sätt. På samma sätt om det skulle vara om man - och det finns inom vissa grupper bland muslimer 

en liten tendens åt det hållet - hela tiden bara pratar om sin kärlek till Muhammed så man nästan glömmer att 

prata om kärleken till Gud. 

C-J: Skulle något… få dig… att tvivla och … bli en kristen istället? Y: Nej... ingen människa vet vad som 

kommer att hända imorgon, Gud vet naturligtvis men... så det kan jag ju inte svara på. Men… inget som jag kan 

tänka mig. För jag ser liksom ingenting... i islam som jag skulle behöva släppa på nåt sätt, om du förstår vad jag 

menar. Kristi återkomst… jag menar det finns ju redan i islam… 

C-J: Vad är din bild av Jesus? Y: Min bild av Jesus... skulle jag sammanfatta... kommer jag att tänka på en bok 

som jag läste som ung, om du kommer ihåg Sven Wernströms "Kamrat Jesus". Den är inte så långt därifrån 

kanske får jag säga... det finns sanningar om Jesus som inte gäller för andra människor, men icke desto mindre... 

när Jesus gick på jorden, så var han en av oss och det är den Jesus jag ser... Ju mer vi människor kan vara som 

Jesus, desto bättre blir vår värld på nåt sätt... sen har väl alla människor, inkl profeterna sina, karaktärsdrag, sina 

egenheter, och där skiljer väl sig både Jesus och Muhammed och Moses och andra profeter (åt)… och det finns 

på det sättet säkert saker hos Jesus som jag dras till liksom... det är inte att säga att Muhammed (...) inte också 

hade de egenskaperna, men dom är mer utmärkande när det gäller Jesus… Muhammed var en statsman och en 

härförare på ett sätt som Jesus slapp kan man säga, som Muhammed kanske också gärna hade sluppit (småfniss) 

NY: 

C-J: ... din familj, bakgrunden, släkt... Hur tog dom detta? Det finns en kristen koppling bakåt… man lämnar det 

för ateism och socialism och sen i tredje led så väljer du islam. Y: Mmm... ja, min mamma som ju var närmast 

mig - min pappa gick bort redan när jag bara var nio år gammal - ... hon blev nog först... (jag) försvann ju … 

blev hon så småningom orolig var jag var, hur jag mådde och så... Men sen... hon förstod att jag hade blivit 

muslim, så tror jag att hon tror ändå bara att det var en grej som skulle gå över och så... Men jag tror ändå en 

gång när jag var hemma med den här mannen som kommit till islam genom, och vi gjorde bönen hemma och 

hon råkade se oss när vi gjorde den rituella bönen, då tror jag hon fick lite grann av en chock: "Oj, det är på 

allvar på nåt sätt", va... Men sen har ju hon själv så småningom konverterat till islam... så från det hållet tror jag 

man får säga att hon tog det bra, eller hur man ska säga (smått ironiskt, skämtsamt). Det beror på vad man 

tycker då... Men när det gäller mina släktingar som är kristna (på) min pappas sida, mina fastrar och farbröder 

och min farmor så länge hon levde så... får jag säga att vår kontakt blev djupare sen jag konverterade till islam, 

inte tvärtom… Nu har vi nånting gemensamt som vi inte hade tidigare... och det är fortfarande så. Jag har 

47

väldigt nära kontakt med mina släktingar och dom är väldigt stolta över mig och glada över att jag har hittat min 

tro verkar det som… absolut inte har nåt problem med att det skulle varit i islam istället för i kristendomen. 

C-J: … det var aldrig aktuellt där -78, -80 att bli en kristen på allvar... det var ingen option? Y: Nej, det var ju inte 

det - det var bara borgerligt trams och hyckleri. Det hade jag ju redan avskrivit liksom. 

Y: Alltså för mig … islam, så presenterades jag med ett slags färdigt paket, människor som har... levt hela sina 

liv som muslimer och växt upp som muslimer… dom har ju massor i sitt bagage som är både religion men också 

mycket kultur och värderingar och saker som man får från andra håll. Ofta gör man ju ingen skillnad, det är som 

att det här är ett färdigt paket: "Det här är jag, jag är muslim"... eller "Jag är muslim, alltså är allting som jag har 

med mig islam", det blir ju så att man tänker så. Och för mig blev det ju ett... arbete verkligen att försöka sålla i 

det här då, vad är det i det här som är religion och vad är det som är kultur? För att när det gäller religion så vill 

jag (...) på nåt sätt ta till mig hela. Men när det gäller kultur vill jag välja och vraka. Det betyder ju inte att jag inte 

tagit till mig en massa kultur... den stora, gradvisa förändringen som har skett, det är att i början så var jag 

väldigt... rädd för religiositet från alla håll, att kunna ta till mig en kristen människas eller nån annan religiositet… 

det var helt otänkbart för mig, liksom. Om nån människa som inte var muslim, var religiös, så var det falskt. Jag 

kunde inte tänka mig att en människa som inte är muslim, kunde ha en äkta relation till Gud utan då måste den 

vara byggd på falskhet. Det var väldigt liksom... främmande. C-J: Var det speciellt en polemik mot kristendom 

där? Y: Det var inte nån speciell polemik mot kristendom specifikt. Det var däremot en ganska stark polemik 

mot allt som INTE är islam om man säger så, men inte specifikt mot kristendomen - det var det inte... 

Y: (Jag kom in i en) muslimsk väckelserörelse… också en samhällskritisk inställning redan tidigare, en ganska 

negativ inställning mot religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet, det gjorde ju att allt det där fanns ju 

kvar väldigt mycket. Men sen då, under dom här drygt 30 åren som jag har varit muslim, så har det ju skett en 

resa i hur jag har kunnat närma mig mer och mer... just religionsdialog... men också att kunna se… äktheten tror 

jag, i det andra, även om det inte råkar vara... den religion som jag bekänner mig till... och (som jag) ser som min 

väg till Gud, ändå kunna säga just det här, att det kan finnas nåt annat som också är äkta som inte behöver vara 

falskt... Och det är väl självklart att Gud är större än religionerna och kyrkan, vilken "religionskyrka" man nu än 

talar om… Jag tror det är väldigt viktigt, och det här lärde jag mig faktiskt av en jude, Martin Buber nämligen... 

det var en… uppenbarelse för mig… för att ett möte mellan två människor verkligen ska kunna vara ett… möte 

mellan två personer, då måste man släppa alla såna här anspråk. Och bara kunna på nåt sätt liksom... det 

engelska ordet "celebrate" kommer jag lätt på, man ska liksom kunna... bejaka kanske är ett bra ord, man bejakar 

helt enkelt det andra, och kan då på nåt sätt… även om din religiösa upplevelse och … din kontakt med Gud 

är… vad ska vi kalla det för - via treenigheten - så måste jag ändå kunna på nåt sätt känna den glädjen och den 

lyckan, och kunna släppa det där att "Det där en dogm som jag inte accepterar". Annars tror det är en väldigt 

liten förutsättning för att verkligen kunna mötas utan baktanke. 

Y: Vi kan jobba tillsammans så länge vi jobbar mot dom sekulära krafterna men - sen då liksom?… det kan vara 

ett steg på vägen (men) så tror jag man ändå måste komma ännu längre liksom... C-J: Hur ska man komma 

längre? Har du funderat på nästa steg? Y: Alltså (...) för det första kanske man - och det är väldigt viktigt tror jag 

- överhuvudtaget släpper... tanken på "mot"; ska man jobba ”mot” allting som är dåligt liksom... då får man 

hålla på hur länge som helst… Det enklaste sättet att mota bort mörkret, det är att tända en lampa… och... 

bekräfta i varandra, utan att behöva relatera det till nånting negativt som skulle vara motsatsen… Jag tror det är 

väldigt viktigt för mig som muslim… och mina med-muslimer att vi inte ser oss som nåt slags frälse: "Vi är 

muslimer så vi är klara så det behöver vi inte tänka på...", utan… ”Vad betyder islam, är jag muslim, ok jag 

räknas till muslim men ÄR jag, GÖR jag islam liksom... vad betyder det egentligen?” Eller kristen: ”Hur kristen 

är du egentligen liksom? Ok, men... handlar du på ett kristet sätt, tänker du på ett kristet sätt, lever du Kristus?” 

Du kan vara en god människa utan att vara en god muslim, men du kan ABSOLUT inte vara en god muslim 

utan att vara en god människa... eller för all del kristen då. Så, så det där tror jag... dels arbeta tillsammans för det 

gemensamma goda som är samma oavsett vad man tror på eller vilken religion man tillhör… jag menar det som 

är gott är gott, ont är ont... men också att kunna se positiva sidor hos människor som, "Ok, den här människan 

tror inte på Gud, den här mannen är buddist, men han har en massa saker som jag ändå kan se upp till honom 

i"… (så kan man inte) tänka om jag hade den här baktanken hela tiden: "Hoppas att han blir muslim, hoppas att 

han blir muslim"… Att kunna på nåt sätt se nån större helhet... Trots att jag skriver under på dom här dogmerna 

… men ändå Guds plan med den här personen kanske är, nåt annat som jag kanske inte förstår. 

48

Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?