Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

Recommendations

Info

Bilaga 3: Kodning av intervjuer UV = Uppväxt KO = Konversion KR = Relation till kristendomen/kristen tro NY = Nyorientering Konvertitens namn förkortas med initial bokstav. Intervjuarens namn, Carl-Johan, förkortas med ”C-J”. Jag följer intervjuguidens upplägg men har här sammanfattat resonemangen utifrån ovanstående kodningssystem under fyra temata. I. AHMED, född 1941, verksam som imam i en stad i Mellansverige, även i riksorganisationer. Informanten är aktiv i media och interreligiös dialog. Intervju i moskén den 6 februari 2013. UV: A: Jag är ju född här i X-stad... I en sån här normalsvensk miljö. Mina föräldrar var inte speciellt religiösa. Min farmor hade såna här gamla familjebiblar som jag brukade sitta och läsa i när jag var liten. Då grundlade jag något slags… Jag blev ju aldrig kristen, för det kan man ju inte bli genom att varken läsa Bibeln, Nya eller Gamla testamentet, om man inte börjar trassla in sig med Paulus och sånt där. Man får ju en inställning då att man lär känna profeterna, lär känna Jesus, så det gjorde jag ju. Och sen, att acceptera islam fullt ut i början av 80-talet, så var det ju som att knyta ihop säcken med sin ursprungliga barnatro då. Så det kändes ju inte som att jag bytte någonting, jag hade gjort mycket studier innan dess, jag var ju intresserad av filosofi och såna där saker rätt så tidigt i livet. Och religion, jag tyckte alltid krille var kul i skolan, att man kunde diskutera mer abstrakta saker. A: Det har ju framkommit senare att det var många i den generationen som bad privat för sig själva. C-J: Hade ni diskussioner i familjen, eller med din mormor? Eller var det där också en privat... A: Mina kompisar och jag brukade diskutera… Nej, inte religiös(a) på det sättet. Men det var etiskt, man var väldigt medvetna… om att leva bra och sanningsenligt och så… Men inte någon uttalad tro i Svenska kyrkan eller så. Som jag sa, så satt jag och läste familjebibeln när jag var 4-5. Och… jag var alltid intresserad så jag visste mycket vad det handlade om från skolan och så där. Det var ju aldrig något snack om att jag inte gick på dom lektionerna eller så, utan tvärtom det var ett intresse som jag hade religiöst. Så att… allting har ju för min del varit medvetna ställningstaganden. Men tack vare att det sätt som jag läste Bibeln på min tid, det fanns ju ingen som talade om för mig att du ska tro på att Jesus är avlad av Gud, att man kan be till honom och så där. Vad jag läste, det var ju någonting helt annat. Det var ju dels profeterna hur profeterna var, vad de predikade och hur de levde och så. Plus vad Jesus sa själv då, han sa ju ingenting av den betydelsen av vad jag kan se fortfarande. C-J: Konfirmerades du? A: Ja. Men det var man ju tvungen till på den tiden. Det var ju liksom nästan socialt. KO: A: Jag gick ur Svenska kyrkan… så fort det blev tillåtet. Sen kommer jag ihåg det när jag kom in i diskussioner med mina klasskompisar. ”Jag har ju personligen gått ur Svenska kyrkan”, sa jag till dem. ”Det tror vi inte på!”. ”Jo då, jag ska hämta intyg direkt”. Så jag gick ner på pastorsexpeditionen. ”Nej, lille vän”… ”Du har inte gått ur, du har bara anmält intresse av att gå ur. Du måste ha föräldrarnas tillstånd för att gå ur”… så jag rusade hem på lunchen med blanketten till mina föräldrar. Så de skrev på den, jag rusade tillbaka. ”Varsågod! Ett fullständigt intyg”. Så kom jag tillbaks då efter lunch och visade det där för mina klasskompisar. Det var ju ett ställningstagande som jag då, redan då. Och sen… (vid) 15-16… jag läste väldigt mycket Schopenhauer, Nitzsche och sånt till att börja med. Det tilltalade mig på olika sätt… etisk filosofi… men sen när jag kom ner till Lund, då hade jag blivit intresserad av lite andra inriktningar… Zen. Hur man eventuellt skulle kunna nå upplysning och så där. Och sen kom den där resan då, och sen kom islam in i det. / … den här typen av politisk islam där fundamentalister och Brödraskapet slår ihop sig... det där intresserar inte mig överhuvudtaget. Ja, för mig har det alltid varit frågan om att nå upplysning, nå fram till verkligheten. A: Det är så mycket olika faktorer som spelar in i en sån där sak. Men min första kontakt med islamiska kulturen var 1963. Då var jag bara 22 år. Då hade jag börjat läsa i Lund, kinesiska bland annat. Jag och fyra goda vänner… hade mattat ut oss så vi var tvungna att åka på semester. En sista minuten-resa till Mallorca. Så vi åkte 35
över till Kastrup då och skulle ta planet. Men det gick inga sista minuten-resor på måndagar. Så… det slutade med att vi hyrde en bil att åka till Paris med. Den där bilen åkte så småningom ända ner till Afrika. Liksom steg för steg. Och det ser jag ju nu efteråt, jag ser det inte som en slump, det har ju påverkat mitt liv helt och hållet. Och när jag kom dit ner då och fick se den islamiska civilisationen som den var då i Marocko, som jag kanske tycker är, vad ska vi säga, heligaste länderna av de muslimska länderna överhuvudtaget vad beträffar lärdom och heliga personer begravda, och kulturen bevarad och allting sånt där. Så att det gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Det var ju aldrig något prat om att man kunde bli muslim s a s. Utan det var mer en allmän beundran för alltihop då. Men sen… 10 år senare då, 1973, kom jag till Göteborg. Då hade jag bestämt mig för att bli muslim. Så jag gick i moskén där… Min andliga inriktning var hela tiden mot islam, ända från 1963 kan man säga. Men sen -83 ungefär, så var jag i Stockholm, lärare på Ericsson telecom company, där jag hade hand om svenskundervisningen för deras dataexperter som kom… från Pakistan… de var ju muslimer då, av alla möjliga schatteringar. Så vi kom i mycket diskussioner. Och det slutade med att jag då tänkte att jag skulle formellt då acceptera religionen inför två vittnen som man gör för att bli muslim. Och vad jag däremot konverterade till i den vevan var till invandrare. Det märkte jag direkt, så fort jag blivit muslim så att säga, så hörde jag ju inte 100% till det här västerländska samhället längre. Och den inställningen har jag fortfarande. Jag har ju en fot i båda världarna… jag har blivit tvungen att tillbaka-konvertera till svensk muslim så att säga. KR: A: Hur kristendomen då gradvis har gått över från det gamla som man kan kalla det arabiska… till ett västerländskt paradigm… Och… de enda som har då, vad han kallar det magiska tänkandet, det är muslimerna. Det jag såg när jag kom dit ner av arkitektur och musik och konst och sånt, moskéerna, folk hur de var klädda … den allmänna stämningen… ett slags total andlighet var blandad med den fysiska verkligheten… den var så sammanvävd med det dagliga livet och här uppe är det ju inte så, här är det en betongartad verklighet … jag kunde aldrig uppleva att religionen, eller att kristendomen, kunde ge mig något av det jag sökte efter eller att det ens fanns nämnt någonstans. … jag tror det är ”paulendomen” som det slog fel i. Det var ju inget med Jesus, han hade ett normalt budskap och ses ju som en muslimsk profet också ju. Men Paulus då… det var ju han som kom med alla dom här historierna som sen har möjliggjort för portugiserna t ex att ödelägga hela Östafrika och såna där saker. Och att dom kunde göra det med något slags legitimitet med religionen, att det går att synda så grovt, att döda så mycket folk för skojs skull, eller för plundrings skull, och sen tro på något sätt att man är på rätt spår… Man kan ju fatta att Luther, att han på något sätt gjorde uppror mot det där. Men hans stora misstag, det var ju egentligen att han var sin tids stora taliban på något sätt, att han släppte loss bibeln till var och en, var och en fick tolka bibeln som den vill och det blir ju totalt kaos på så vis. A: Men det som jag saknar i kristendomen också det är ju inga egentliga källor, det som Jesus sa – det lilla som finns bevarat i evangelierna eller så – dels är det ju … motsägelsefullt och sen skrevs det ner långt efteråt och det finns egentligen inga… man kan inte säga att den och den hörde det från Jesus som sen berättade för den och den och den… som sedan skrevs ner av Lukas t ex. Utan det som vi har samlingar av vad profeten sa… man har granskat varje person som relaterat en sån berättelse från profeten med biografi, utvärderat hur sanningsenliga… så allt det där är belagt kan man säga, på ett sätt som jag då, personligen, saknar i kristendomen. Men om du bara har en person som ska tolka det, om du ska bara ha Jesus som ska tolka Guds uppenbarelse för honom, och ingen är där och lyssnar, utan närmaste man som kommer då med en tolkning skrev ner den då 12 år efter att Jesus hade dött… (A tar fram en koran, läser från sura 19 om Maryam och kommenterar:) Att först och främst skapade ju Gud Jesus, vi tror ju på jungfrufödseln såtillvida att han ju inte hade så att säga en sån pappa men han var ju inte avlad som det står i Trosbekännelsen… C-J: … men då är det både Jesu identitet och treenighetsläran som faller där. A: För det som är dilemmat som jag upplever det med just kristen teologi… man har ju en väldigt liten plattform att stå på, evangelierna då, och sen – vi måste ju räkna bort Paulus, för vi räknar ju inte att det finns någon profet mellan Jesus och Muhammed. Så Paulus är liksom, hans idéer då, det var ju han som hitta på allt det här att Jesus är Guds son, Messias, om man bara tror att Jesus är Messias så är man frälst osv. Det är ju ingenting som har någon grund i Jesu förkunnelse precis. Det är fortfarande tro och goda gärningar, och tro på Gud endast och såna här saker, och ren monoteism tycker jag, utan det är Paulus då… Profetens fru frågar honom: ”Kan man komma till paradiset utan Guds barmhärtighet?” Han sa: ”Nej”. Då sa hon: ”Inte ens du, o Guds sändebud”. Då sa han: ”Inte ens jag” och så la han handen på huvudet så här (A visar) ”Inte ens jag… insvept i Guds barmhärtighet”. Så det gäller alla. Gud är helt och hållet allsmäktig alltså. 36
Page 1 and 2: Från Jesus till Muhammed? - ett kv
Page 3 and 4: Innehåll 1. Inledning och bakgrund
Page 5 and 6: också varit viktigt att inte bara
Page 7 and 8: intervjusituationen har dock frågo
Page 9 and 10: konflikten med familj och vänner.
Page 11 and 12: Det gäller såväl avgörande hän
Page 13 and 14: Men jag kommer ihåg att jag hade e
Page 15 and 16: vara mobbad, det var ju liksom sjä
Page 17 and 18: Jag ser att följande kedja av teol
Page 19 and 20: tvingas arbeta mycket, barnen lämn
Page 21 and 22: gemenskapen. 89 Å ena sidan är de
Page 23 and 24: dem är att de saknat andlighet, in
Page 25 and 26: Om man har fattat trosbekännelsen
Page 27 and 28: för sin konversion. Jag har också
Page 29 and 30: Bibliografi Abdallah, Ibrahim. 2010
Page 31 and 32: för hans person och gärning. Som
Page 33 and 34: - Rätt helhet! Konvertiterna utman
Page 35: Bilaga 2: Frågeguide: 1) Berätta
Page 39 and 40: grundreligion, på sätt och vis ba
Page 41 and 42: elever… en sån där period när
Page 43 and 44: C-J: Vad säger du till kristna ida
Page 45 and 46: Guds karta... och... för mig är d
Page 47 and 48: troende... inom Svenska kyrkan, pre
Page 49: väldigt nära kontakt med mina sl

Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?