Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

säga att... jag var väldigt så här svartvit i min syn som muslim då att man... börjar tro på Gud… man känner att
man bär på sanningen och man ser då på dom som inte har sanningen som... inte upplysta. Det har ju förändrats
väldigt mycket, när åren har gått och jag känner nog... väldigt starkt att alla människor bär på... inte bara
möjligheten utan förhoppningen att komma nära Gud och att vi alla är... lika inför Gud.
M: … träffade dom här svenska muslimerna… när jag började förstå islam … det var då jag började lära mig
islam, att islam inte är en missionerande religion på det sättet... Min känsla av att mina närmaste och hela världen
skulle komma nära Gud, den var ju väldigt stark, fortfarande… lika stark nu, men det är bara det att jag kanske
har en... mer... jag känner att… kanske Gud vill att jag ska verktyget, men jag kan inte... göra nåt annat än att vara
mig själv. Och jag kan inte, man kan inte påverka människor genom att påverka genom ord... ingen vet hur Gud
påverkar människor, man kan bara vara så god och bra som möjligt för en själv, man kan bara sträva efter att bli
bra själv. Om man själv blir förlorad, hur kan man då påverka andra?
C-J: … svenska konvertiter… Ser du ett mönster där? M: Alltså, civilisationskritisk är kanske det som håller
människor som överhuvudtaget tror på Gud tillsammans... Därför att, jag menar vi lever i en värld som säkert
alltid varit materiell men den är ju säkert mer gudsfrånvänd idag än vad den varit på många år... det tror jag alla
som kommer till tro på Gud ser direkt... det är en röd tråd bland alla troende... det är ju inte den här världens
materia som kommer att frälsa oss människor, det är ju inte när man blir rik som man blir lycklig. Så... att i
övrigt, nej - jag tror inte det finns nån röd tråd... och jag tror att det skiljer sig väldigt mycket från kvinnor och
män som blir muslimer. C-J: Varför det? M: Jo, därför att jag tror att väldigt många kvinnor blir muslimer... jag
tror att det är så... inte alla men, men kanske hälften, för att dom träffar en man som dom blir kära i, som dom
sen upptäcker är muslim och så det öppnar deras intresse... och kanske tar steget att bli muslimer, kanske ofta
tar det mycket längre än deras man som inte tror så mycket, det tror jag är väldigt vanligt... det kanske är nåt
gemensamt som många kvinnor som blir muslimer har… (men det är) alltid en personlig resa som man gör.
Och när det gäller män så känner jag ingen som har haft samma resa som jag och jag har inte träffat nån som
haft samma anledningar att bli muslim som nån annan. Ärligt talat... det är väldigt skiftande (…).
M: Jag går alltså på fredagsbön, vi har ett litet företag... och sen träffar jag inte så mycket folk mer... så det
tillfället jag träffar andra muslimer idag, det är på fredagsbönen, en halvtimme det är inte så mycket mer än det...
Själva tidebönen kan man göra var som helst, ensam, i grupp med andra... Däremot så har vi ju varje fredag en
sån här dikr, en åminnelseträff i Y-moskén… Personligen har jag väldigt svårt att komma till den, min fru
kommer hem sju om kvällarna, min dotter är åtta år... C-J: Din fru, är hon aktivt troende muslim också? Ja, det
har hon varit... ändå sen hon kunde gå, tror jag.
C-J: Hur reagerade din familj? M: Ja, det var ju väldigt olika. Dom som var kristna… för dom blev det nog inte
så stor chock. Och jag kan nog ana att dom tyckte att det var bättre att jag var muslim än inte troende, det vet jag
att dom tycker. Dom som var avståndstagande till gudstron, dom tyckte det var väldigt svårt att jag blev muslim.
C-J: Värre än om du blivit aktivt kristen? M: Definitivt. Och det har nog att göra med den föreställning man har
om islam, snarare än vad islam är... Jag (hade) nog redan... efter att jag kom hem från USA, innan jag blev
muslim, en annan vänkrets p g a att jag inte liksom gick i ekorrhjulet som alla mina andra vänner gjorde, dom
gick kvar i sina fotspår och jag hade bytt spår i livet redan innan, så jag träffade inte dom så mycket. Och dom
vännerna som jag fortfarande träffade, dom träffar jag ju fortfarande idag. Så det är inte så stor skillnad att jag
också blev muslim. Det var inte så att vi bröt kontakten, det var bara så att jag... ja... "jag tycker inte det här är
kul längre - supa, åka in till stan, bli deprimerad och komma tillbaks och spy”... (skratt). Och dom som gjorde
det, dom gör det fortfarande idag... dom går samma väg.
IV. Intervju med YUSEF, född 1958, numera imam. Intervjun skedde i X-moskén i Stockholm den 15
mars 2013 (inklusive ett längre avbrott då intervjuaren blev formellt vittne till en konversion!).
UV:
Y: Jag växte upp som lärarbarn på en folkhögskola… Min pappa var lärare i X-stad och jag växte upp där som
lärarbarn. Ja... även om... min släkt på min pappas sida framför allt var rätt kristna och kyrkliga och väldigt djupt
45