Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

för hans person och gärning. Som profet visar han vägen till Gud, som lärare är han ett
föredöme och i undergärningar väcker han en ny respekt och vördnad. Jag menar att
detta är en stor utmaning för kyrkan som ju har en annan syn på Jesu identitet och
person. Kyrkan behöver förklara dogmerna bättre och levandegöra dem. I mötet med
sökare behöver man tydliggöra tro och teologi och inte lägga vikt vid det obskyra eller
sekundära. Det som förvirrar, förstör eller skymmer bilden av det centrala med Jesus
behöver man reflektera över först i de egna leden innan detta kommuniceras utåt. Det
finns risk att hårklyvningsdiskussioner kan leda till tvivel som gör att den osäkre lämnar
kristendomen för en enklare Jesus-tro i islam. Yusef, en av mina informanter, påminner
om hur viktigt det är att man undervisar korrekt om svåra ting:
Det är främmande för islamisk gudsbild att Gud skulle kunna ha en son, så enkelt är
det egentligen… Arvssynden t ex ... för mamma hade det varit en stötesten, det var
det som gjorde att hon inte kunde vara en kristen. Men numera har jag hört präster
förklara arvsynden på ett sätt som är helt kompatibelt med på hur man ser på synd
och fria viljan inom islam.
I Anna Månssons avhandling uppger de amerikanska konvertiterna i högre grad än de
svenska en brottningskamp med den kristna tron. ”Fördelen” för svenska kyrkors
vidkommande är ju att så få varit aktivt kristna och sedan lämnat det kristna tron för
islams skull. ”Nackdelen” – eller utmaningen – är man inte haft någon relation till kyrkan
alls, det har inte funnits kristna vänner i närheten, tron har varit otydlig osv. Jag finner det
speciellt intressant hur Jesus-personen attraherar oavsett konvertitens bakgrund. Även en
forskare som Otterbeck beskriver sig som icke-troende men i sin forskning kring islam
har han paradoxalt nog insett hur pass mycket kristet influerad han ändå är. 115 På liknande
sätt menar Lena Pettersson under sin tid som präst i Rosengårdsområdet att livet i den
mångkulturella miljön gör att de egna svenskkyrkliga ungdomarna börjar fundera på sin
egen religion. 116 Jag kommer dock fortfarande inte förbi den för kristen teologi så centrala
frågan om nåd och frälsning (trots att det inte är min sak att bedöma konvertitens inre
förhållande till Gud och Jesus). Konvertiternas längtan efter trygghet, tydlighet och
ritualer slår lätt över och andas ibland lagiskhet och gärningslära för att tala med kristna
termer. När Jesus ”reduceras” till profet och lärare försvinner hans frälsargärning som är
den kristna trons kärna: Gud tar initiativet till människans räddning genom medlaren
Jesus.
- Rätt ortopraxi! På reflekterad tro och teologi måste följa en genomtänkt praktik. Vissa
informanter riktar kritik mot den kristna kyrkan för att antingen inte göra något eller att
man ägnar sig åt fel saker, t ex föreningskristendom snarare än samhällsförändring. Flera
informanter ger uttryck för en önskan efter ett tydligt regelverk med fasta regler med
andliga ordningar som också fungerar i ”verkligheten”. 117 Jag menar att denna kritik inte
håller fullt utan är subjektivt upplevd (något som bl a min informant Ibrahim resonerar
kring och verkar inse). Dels finns en väl utvecklad andlig praktik i tidegärden,
klosterväsendet, pilgrimsrörelsen osv. Dels finns, förutom klassisk föreningsverksamhet
som många fortfarande är delaktiga i, också ett stort socialt och politiskt engagemang
inom diakoni samt nykterhets- och fredsrörelser m.m. Konvertiterna utmanar dock
kyrkan till att fortsätta reflektera över hur hon i varje tid inte bara fokuserar läran utan
också det kristna livet. Den kristna praktiken måste helt enkelt gestalta teologin. Det man
tror ska vara på riktigt och äkta. Detta borde kristna av alla samfund kunna stämma in i.
115 Otterbeck, 2010, s23.
116 Wilhelmsson, 1997, s94.
117 Sultán Sjöqvist, 2006, s163-164.
30