Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

man möta den andre utan att nödvändigtvis polarisera och kategorisera i svartvita termer.
Månsson beskriver att flera av hennes informanter saknat något i sin bakgrund, men fann
detta något i islam och delvis lyckats överlappa det tidigare perspektivet med ett nytt. 125 För
många konvertiter kan detta handla om att stärka de goda etiska värderingar man bär med sig
från sin uppväxt eller den önskan man har att engagera sig socialt eller politiskt. Ett
förhållningssätt som inte behöver innebära ett fullständigt avbrott från gamla normer, snarare
tvärtom. Här tror jag det finns en arena att utforska och mötas tillsammans över
religionsgränserna och lära känna varandra – också teologiskt - genom att tjäna praktiskt ihop.
Kanske är denna praktik nästa steg att ta bortom teologiska råd och medverkan i formella
dialogdagar?
Oddbjørn Leirvik har i sin doktorsavhandling skrivit om relationer mellan kristna och
muslimer i dagens Europa. Han utgår från det som finns gemensamt snarare än det som
särskiljer – något många teologer och förkunnare från båda religionerna historiskt sett gärna
betonat (ibland i aggressiv polemik). Leirvik menar att det är mer fruktbart att betona
gemensamma beröringspunkter. Det kan t ex vara samvetet och det personliga mötet med
den andre i egenskap av att vara en person skapad till Guds avbild (Jämför Mehmeds insikter
efter att ha läst Martin Buber). Han ger exempel på personligheter med ett aktivt socialt,
politiskt och religiöst engagemang som kan tjäna som brobyggande förebilder: Jesus,
Mahatma Gandhi och en muslimsk lärd, Khālid, som skrev en bok med den talande boktiteln:
Together on the road, Muhammad and Christ. 126 I slutet ställer Leirvik retoriskt frågan till de
religiösa läsarna: Om du vill vara sann mot den andre – ska du då vägledas av en sluten etik
eller den gyllene regeln? Eller som Ahmed beskriver det när han deltog i Statens
Värdegrundsutredning:
När allting stod klart och tryckt säger den kristne företrädaren: ”Jag tycker inte vi kan ha
något inflytande. Vi är så få, vi har ingenting att komma med.” (varpå Ahmed svarar):
”Men Jesus säger ju ’Ni är jordens salt’. Vi som sitter här, det är vi som är saltet ... Gud
har skapat människorna med olika seder för att se vilka som gör de bästa gärningarna.
De får tävla om att göra bra saker istället för att bråka med varandra. Vi ÄR jordens salt
- Jesus menade inte bara dom kristna, utan han menade dom som följer Gud och att vi
behövs”.
125 Månsson, 2002, s157.
126 Leirvik, 2002, s267-273.
33