Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

dem är att de saknat andlighet, innerlighet och djup i sin omgivning, oavsett om den var
ateistisk eller religiös. 96
I min uppsats är jag särskilt intresserad av att söka teologiska motiv för en konversion. Jag har
därför under arbetets gång ställt mig frågan om motiven hos mina informanter och de i
litteraturen skiljer sig åt från mina. Vid en genomläsning av både Sultán Sjöqvists och Månssons
avhandlingar står det klart för mig att så knappast är fallet – snarare skillnader i betoning eller
perspektiv. Dessa har inget grundläggande teologiskt perspektiv i sin forskning men däremot
berörs konvertiternas relation till kristendomen i förbifarten eller som ett led i ett större
resonemang. Ett exempel är de amerikanska konvertiterna hos Månsson. Jag har inte gjort en
djupare analys av dessa men kan ändå se att de brottats med sin relation till kristendomen och en
kristen uppväxtmiljö, mycket tack vare den kristna trons särställning i USA. De svenska
konvertiterna uppger däremot många andra skäl till varför de omfamnat islam (även om Svenska
kyrkan ofta indirekt är måltavla för kritik). Sällan är dock kritik mot kristendomen ett huvudmotiv
för en konversion bland svenska konvertiter. Det bör understrykas att några av Månssons
informanter verkligen försökt nå fram till Gud i kristendomen först – något även jag kan se hos
en informant som t ex Ibrahim. 97
Vidare drar jag slutsatsen att det sällan är en direkt konfrontation med det kristna dogmat som
utlöser konversionen (mer än i undantagsfall). Istället finner jag mer generella temata - faktorer
som av informanten i efterhand tolkat som Guds försyn. Konversionen har alltså föregåtts av
betydligt mindre brottningskamp med den kristna tron än jag föreställt mig. 98 Informanterna
lyfter sällan fram en uttalad kritik mot själva gudstron i kristen tappning som ett avgörande motiv
utan pekar hellre på känslor av besvikelse, tomhet, otillfredsställelse och frustration över att inte
funnit en varaktig livshållning och därför tvingats söka vidare. Oftare än en uttalad, riktad
kristendomskritik finns alltså ett mer diffust andligt vakuum. Detta kan ses som ett korrektiv mot
den i somliga kristna kretsar vanligt förekommande kritiken av islam som fientlig mot kristen tro
och Jesus. Detta understryks ytterligare av mina egna informanter som, trots några tuffa frågor
där det kan uppfattas att jag ställer dem mot väggen, ändå väljer att svara diplomatiskt eller rent
av försonande: ”Det är Gud som ska döma”, ”Jag ser islam mer som uppfyllelsen av
kristendomen” osv. Men trots att det relativt sällan funnits en aktiv och tydlig brottningskamp
med kristendomen så förekommer den då och då. Exempelvis i ett kapitel hos Sultán Sjöqvist 99
där hon särskilt lyfter fram polemiken gentemot kristen tro. Ibland sker detta som en mer
generell brottning där kristendomens föreställningsvärld ses som en bakgrundsfond mot vilket
man kontrasterar det nya: islam. Andra gånger har informanterna haft en mer eller mindre tydligt
formulerad kristen tro, eller åtminstone varit nyfiken och först sökt i den kristna sfären. Sedan
har man övergett detta sökande till förmån för islam – inte sällan med förvirring, tvivel och ren
kritik som följd. Jag finner dock det intressant att notera - även här – att såväl Sultán Sjöqvist
som mina informanter sällan brukar sig av dikotomin ”kristendomen” (då) och ”islam” (nu).
Jämförelseparen är oftare ”det västerländska/sekulära” (då) mot ”det muslimska” (nu). Som en
röd tråd löper civilisationskritik snarare än kristendomskritik. Kritiken riktas sällan direkt mot
Gud utan mer mot de kristna uttolkarna och då särskilt präster och andliga ledare som inte verkar
ta sin tro på allvar eller lever som de lär. Det är deras ibland mänskliga föreställningar och rigida
dogmer om den kristna gudens väsen som man har haft svårt att ta till sig – inte själva tanken på
96 Ouis & Roald, 2003, s101-102.
97 Månsson konstaterar (2002, s41) att hon förvånats över att det skrivits förvånansvärt lite i ämnet i USA, vilket även
är min slutsats beträffande svensk kontext.
98 Jag noterar dock att det i den konfessionella litteraturen finns mer av polemik gentemot kristen tro än i den
akademiska, vilket väl ligger i respektive genres natur men möjligen också i själva kontexten och hur informanten
förväntas svara.
99 Sultán Sjöqvist, 2006, s94-101.
22