Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

elever… en sån där period när mina föräldrar redan släppt taget... om mig. Dom visste att dom liksom inte
kunde förmana mig längre... de (hade) också anammat en väldigt liberal syn på det mesta.
I: Jag levde livet, jag kan inte i efterhand säga att jag försköt Gud eller att jag liksom... men jag försökte nog
undvika och tänka på det... Men jag kommer ihåg att jag hade... en… visserligen kort period så… hade en
kompis... slarvig typ... algerier... som under kort period varit en småtjuv och ganska flummig och opålitlig… blev
väldigt… praktiserande muslim. Det kommer jag ihåg att det störde mig otroligt mycket … det provocerade mig
väldigt mycket, att han... med dom… beteendena plötsligt bara slog om och blev väldigt praktiserande och ...
predikande... han skulle berätta för mig hur det låg till egentligen. Och... nästan alltid tog han hem folk så där...
och jag hade lämnat kristendomen, jag ville inte liksom sitta och... men det blev ändå som, jag gick ändå i
försvarsposition för jag... blev så himlad irriterad på att han... höll på så där. Men... han var en sån där typ som...
ja... lätt får med sig folk. Men då under den tiden... lyckades han i alla fall... säga vissa saker om islam som jag
inte liksom... då var jag absolut inte intresserad men det är nåt som jag kommit på efteråt, men... det var mer
som upplysning eller fakta... som jag inte riktigt kunde skaka av mig... jag kände att det här livet, mitt strävande
efter frihet … det blev ett fängelse till slut. Jag kände mig inte alls fri som människa... jag hade ångest.
I: (Jag skulle) göra repmånad… min fru, hon är från Göteborg. (Vi) bodde hos hennes mormor, i hennes hus. Så
jag var liksom sådär, hade mycket fritid, var hemma och... hade fått lite kompisar... Det roligaste var ju att åka in
och … dricka öl med dom, bli full och så där… Men jag kände liksom att… om jag skulle sluta med det här…
jag nästan inte skulle våga möta mig själv längre... och då hade jag… men jag hade tagit ett beslut att jag ska inte
ta nån alkohol... för att se vad som händer … så inför den här repmånaden ... så köpte jag Koranen faktiskt. Jag
kände att det var liksom... rätt … period att utmana sig liksom... "Gud, nu!" C-J: Men du börjar läsa … Koranen
på luckan? I: Ja... helt… förbehållningslöst (sic) ... inga förkunskaper, inga stödböcker eller ... Men... det där som
han hade sagt då till mig, som jag också blev väldigt provocerad av, men som jag inte riktigt kunde... Han sa att
det finns bara en religion som, som tror på en Gud … men han sa också... Jesus har aldrig sagt att "Ni ska tillbe
mig"... det var såna där enkla liksom saker men... det här med att … det är bara islam ... som tror på en gud, det
var en sån där grej som... jag kunde inte liksom acceptera det när han sa det för... var jag ju en förre detta kristen
och jag kunde ju ända argumentera och försvara en massa saker från ett kristet perspektiv för jag tyckte han sa
så mycket fel, men... ändå... efter... dom åren så kunde jag ändå… inte liksom kunde släppa mig, när jag längtade
efter Gud då... och med dom få kunskaper jag hade om islam, att islam tror på alla profeter som jag hade trott
på sen jag var barn... och att det finns bara en Gud och... att man ska be till Gud... inte bara be till Gud som en
person som jag är upplärd, uppväxt med att... visst när jag gick på bibelskolan kunde jag bli uppmanad att "Du
ska läsa Bibeln"… si och så mycket varje dag, men inte på nåt strukturerat... inte som nån instiftad ritual som
man ska följa dagligen... det var nånting som inte riktigt kunde släppa mig. Det finns bara en Gud... man ska be
fem gånger om dagen... Det är en Gud som profeten Abraham har talat om, profeten Jesus har talat om, Mose,
alla profeter har pratat om samma Gud... alltid. Om jag hade läst utmanande böcker tidigare så, så var Koranen...
det var väldigt, väldigt utmanande… Även om det fanns mycket i Koranen som jag inte förstår och som jag inte
kunde beskriva... tillräckligt mycket… tilltal till mig som människa fanns det när jag läste. Sen var det liksom, det
var ingen… frälsningsupplevelse så att jag kände en sån här "Ahhh", en lättnad då...
I: Jag kan inte säga att jag liksom började leva ett nytt liv direkt så, men helt klart kände jag att jag hade nånting i
mig… som var genomlyst i mig som jag inte bara kunde slå ifrån mig längre... Den där deppiga perioden
övergick nog mer i nån slags mera… aktivt sökande… inom islam kan man säga… under den här perioden gick
ju min frus mormor bort också. Och det var också en... sån där... händelse som påverkat mig just då när det
handlade om livet och meningen... jag blev berörd... jag sa bara en dag till Y (fruns namn) att jag… har bestämt
mig för att jag vill leva som muslim… och det var känsligt, hennes mormor hade dött och ... ja ... det passade
inte alls in liksom... mitt uppe i allt bara "Va, liksom?".
I: Jag kände inte nån där jag kunde kontakta, så jag... ringde faktiskt till den här killen som jag berättade om … i
Stockholm och sa att … jag blivit muslim och att jag ville gå till moskén här i Stockholm, Medborgarplatsen.
Jaa... det var besvärligt för honom alltså... för han var inte alls praktiserande på något sätt då. Och han gick inte i
moskén, och han... skämdes ju då att visa sig där bara... Men… jag tog tåg till Stockholm där jag... gick in på t-
centralen och tog en dusch. Jag kände... nu ska jag liksom göra mig redo på nåt sätt, liksom. "Ta hand om den
här killen... han vill bli muslim… Hejdå!" ... ja, jag bara följde med honom. Han gick… en trappa ner, han lärde
40