Vårdprogram för ätstörningsvård vid Länssjukhuset Sundvall ...

Samsjuklighet
Den psykiatriska samsjukligheten är hög hos patienter med ätstörningar. Man kan anta att 40-70
% har någon annan psykiatrisk diagnos. Ångest och depressiva symtom är dessutom ofta en del i
själva ätstörningstillståndet som kan variera med graden av svält och viktfobi.
Personlighetsstörningar förekommer också relativt ofta, cirka 40 %, hos patienter med ätstörningar
och ställer ofta till behandlingssvårigheter. Personer med neuropsykiatriska tillstånd (ADHD och
Aspergers syndrom) kan ha perioder med svåra ätstörningssymtom där sedvanlig ätstörningsvård
inte fungerar optimalt.
Missbruk hos patienter med ätstörningar är betydligt vanligare än man ser hos patienter som går i
behandling för sin ätstörning beroende på att personer med pågående missbruk ofta exkluderas vid
ätstörningsenheterna. Även somatisk samsjuklighet som diabetes och övervikt förekommer och
komplicerar både ätstörningsbehandlingen och den somatiska behandlingen.
För att hjälpa patienter med ätstörningar och annan samsjuklighet måste vi samordna behandlingsinsatserna
i betydligt högre grad än vi tidigare har gjort. Ett antal studier har visat att integrerad
behandling mellan olika specialiteter/subspecialiteter ger bättre resultat än en behandling i taget. I
nätverksmöten mellan berörda enheter görs ansvarsfördelningen upp så att flera behandlingsinsatser
kan pågå samtidigt. Samverkan bör ske genom gemensamma vårdplaner.
Depression och ångest
Depression och ångesttillstånd bör behandlas integrerat med övrig ätstörningsvård.
Vårdprogram för förstämningssjukdomar kan med fördel också tillämpas för patienter med komorbid
ätstörning. Vid ätstörning uppmärksammas idag allt oftare tillstånd inom det bipolära spektrat.
För dessa patienter kan reglering av matintaget bli ett sätt att reglera spänningsläge.
Behandlingsråd vid samsjuklighet med depression och ångest
• Behandling på sedvanligt sätt med SSRI, t ex Sertralin 50-150 mg.
• Fluoxetin bör undvikas vid anorexi med hänsyn till risk för viktnedgång.
• Då depression och suicidalitet är huvudproblemet bör patienten behandlas inom psykiatrin.
• Vid bipolära tillstånd bör stämningsstabiliserande behandling användas.
• Vid litiumbehandling bör man vara speciellt observant på kompensatoriskt beteende i form
av kräkning och laxering som påverkar serumkoncentrationen.
Neuropsykiatriska funktionshinder
En studie från USA visar att flickor med ADHD löpte 3,6 gånger större risk att uppfylla kriterier för
en ätstörning än kontrollgruppen.
Vissa författare betonar att det störda ätbeteendet är en slags självmedicinering som blivit befäst på
grund av den biokemiska effekten. Kolhydratrik kost, socker och fett ger en snabb känsla av lugn
med minskad rastlöshet som följd. På grund av impulskontrollbristen ökar risken att individen äter
utan att tänka eller ha överblick över hur mycket hon ätit.
Fallstudier visar att hetsätning och kräkning minskat drastiskt eller upphört helt efter behandling
med centralstimulantia Ätstörningar och ADHD kan ha samband.
Vårdprogram för ätstörningsvård vid Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand 23