Vårdprogram för ätstörningsvård vid Länssjukhuset Sundvall ...

Behandlingskonsekvenser vid samsjuklighet med missbruk
Det är viktigt att undersöka och upptäcka olika typer av missbruk hos personer med ätstörningar.
Behandlingen ska fokuseras på både ätstörningen och missbruket samtidigt.
Fokusera på gemensamma faktorer som underhåller både missbruket och ätstörningssymtomen.
Psykopedagogiska insatser för att upptäcka högrisksituationer är av stor vikt.
Det har också visat sig värdefullt att terapeutiskt arbeta med affekter (affektskola) för att hjälpa
personen att hantera impulsivitet, stress och ångest.
Personlighetsstörningar och självskadebeteende
Man har hos personer med ätstörningsdiagnoser funnit att personlighetsstörningar är mer vanligt
förekommande än i normalbefolkningen. Framför allt finns det en koppling mellan borderlinepersonlighetsstörning
och bulimi. Personer med ätstörning och personlighetsstörning karaktäriserades
av kronicitet och låg funktionsnivå jämfört med personer utan personlighetsstörning. Detta innebär
att man dels inom ätstörningsvård behöver ta hänsyn till och identifiera denna patientgrupp eftersom
dessa patienter annars riskerar att bli en svårbehandlad och mer kronisk patientgrupp. På motsvarande
sätt behöver man inom allmänpsykiatrin bli bättre på att identifiera ätstörningsproblematik
eftersom närmare var tredje patient med personlighetsstörning kan förväntas ha en behandlingskrävande
ätstörning av något slag.
Cirka 25 % av patienter med ätstörningar uppvisar självskadebeteende. Samtidigt missbruk och/eller
personlighetsstörning (framför allt borderlinetyp) ökar risken.
Behandlingsråd vid samsjuklighet med personlighetsstörning
Identifiera patienter med samtidig förekomst av personlighetsstörning och ätstörning eftersom behandlingsinsatser
enbart riktade mot ätstörningsproblematiken riskerar att misslyckas.
Behandlingsprogram som utarbetats för patienter med borderlinepersonlighetsstörning och självskadebeteende
har visat sig även fungera väl för patienter med samtidig ätstörning. Det gäller både
dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT)
Övervikt
Det finns en stor grupp överviktiga personer som också har ätstörningsrelaterade problem, i form
av antingen fullt utvecklad ätstörning enligt DSM-IV eller allvarliga ätstörningssymtom, vanligen
i form av återkommande hetsätningar. 15-30 % av personer som söker behandling för sin övervikt
uppvisar sådana problem. Ätstörningar betraktas som psykiatriska sjukdomar och behandlas inom
psykiatrin, medan överviktsbehandlig oftast sker vid en medicinklinik. Detta gör att patientgruppen
överviktiga med ätstörning ofta ”faller mellan stolarna” i vårdsystemet, då varken överviktsenheter
eller ätstörningsspecialiserad vård anser att man har den kompetens och de resurser som krävs för
att behandla dem.
Diabetes mellitus
Ätstörningar, inkluderande både AN och BN, är vanligare hos diabetiker under förpuberteten och
puberteten jämfört med icke diabetiker i samma åldersgrupp. Vissa undersökningar har visat på en
förekomst på cirka 14-17 % i åldersgruppen 11-19 år. Hos diabetiker med ätstörningar är det van-
Vårdprogram för ätstörningsvård vid Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand 25