LÃ¤nk till genusplanen - StrÃ¤ngnÃ¤s kommun

Genusprojekt 2011-2012, 

med handlingsplan för 

fortsatt genusarbete 

Rapport från 

Strängnäs kommun 

Text och bild: Johanna Lundin

2 / RAPPORT FRÅN STRÄNGNÄS KOMMUN - GENUSPROJEKT 2011-2012 

Innehåll 

Inledning 3 

Ett utvecklingsarbete tar form 4 

Förskola och hem 5 

Könsblindhet 7 

Samtal med Diana von Rosen 8 

Förebilder 10 

Genustrubbla 11 

Normbrytare 12 

Miljöer 13 

Förhållningssätt 15 

Samtal med förskollärare Minna Fadjukov 16 

Projektbeskrivning 18 

Manus teateräventyr 21 

Samtal med förskollärare Andreas Uddling 26 

Fyll rollerna 28 

Utvecklingsområden 29 

Avslutningsord 30 

Referenser 34

RAPPORT FRÅN STRÄNGNÄS KOMMUN - GENUSPROJEKT 2011-2012 / 3 

Inledning 

Det är inte barnen utan vi som bär ansvaret för 

att skapa en jämställd förskola. Det är hur vi 

är och vad vi gör som skapar det normsystem 

barnen möter i förskolan. Det är vi som talar 

om för barnen vad som är rätt och vad som är 

fel. I ett genusarbete är vårt förhållningssätt en 

central fråga. Vi måste börja med oss själva för 

att sedan se runt omkring oss. För att kunna 

skapa en mer jämställd förskola behöver man 

börja med att se vilka traditioner vi själva bär 

med oss. Hur ser dessa ut Vilka förväntningar 

har vi utifrån kön, hur ska vi vara och vad förväntas 

vi göra När vi blir medvetna om det 

kan vi börja se på oss själva. Hur gör jag Och 

så småningom hur gör vi i mitt arbetslag och 

hur gör vi på vår förskola 

Dessa frågor har 80 pedagoger och numera utbildade 

genuspiloter ställt sig i Strängnäs kommun. 

Utgångspunkterna har varit att belysa 

kommunikation, byggande av självkänsla och 

förhållande till empati, rädsla och mod utifrån 

ett genusperspektiv. Pedagogerna har fått ta 

del av forskning, beprövad erfarenhet och nya 

metoder för att fördjupa sig i allt detta och 

har sedan satt igång ett förändringsarbete. Ett 

förändringsarbete rullar inte på av sig själv utan 

kräver stort engagemang och mod. Att sätta 

normer i gungning och ifrågasätta traditioner 

kan vara provocerande för både den som gör 

det och de i dess närhet. Att ifrågasätta det 

självklara och det som alltid har varit, för att 

sedan våga förändra är vad ett aktivt genusarbete 

handlar om. Om vi ska kunna leva upp 

till styrdokumentens målsättningar är detta vad 

som behöver göras. 

Utbildningen som genuspiloterna genomfört 

har drivits av teater- och jämställdhetskonsult 

Johanna Lundin. Utbildningen har inletts med 

besök på samtliga pedagogers avdelningar och 

där har teateräventyr som metod demonstrerats. 

Därefter har pedagogerna bjudits in till 

sitt första kurstillfälle där deras egna normer 

satts i gungning. Här har de genom rollspel, 

forumspel och värderingsövningar diskuterat 

och undersökt hur de arbetar med självkänsla 

och kommunikation ur ett genusperspektiv. 

Pedagogerna har sedan gått tillbaka till sina avdelningar 

med uppgift att observera och analysera 

material och aktiviteter ur ett genusperspektiv 

samt att genomföra ett teateräventyr. 

Vid nästa kurstillfälle har pedagogerna arbetat 

med frågeställningar kring empati, rädsla och 

mod. Vid det tillfället fick pedagogerna också 

redovisa sina uppgifter de löst i förskolorna 

samt diskutera vad de kommit fram till. Som 

avslutning har pedagogerna skrivit ett eget 

manus till teateräventyr. Johanna Lundin har 

sedan återbesökt förskolorna och observerat 

teateräventyren och gett personlig återkoppling 

till pedagogerna. Vidare har alla pedagoger 

fått handledning i hur de kan fortsätta sitt 

arbete på avdelningen och förskolan samt driva 

det normkritiska arbetet vidare. Det är viktigt 

att genusarbetet integreras i den dagliga verksamheten 

och inte läggs ”uppepå”. Genusglasögonen 

behöver vara på näsan för jämnan.


Ett utvecklingsarbete tar form 

”Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering 

på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller 

annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon 

anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan 

kränkande behandling” Lpfö98. 

I projektet som drivits på alla förskolor 

i Strängnäs kommun har Mälarförskolornas 

utveckling följts på nära håll. En 

större del av personalen har utbildats 

där. Ett förändringsarbete innebär att 

synliggöra strukturer och att förändra 

invanda mönster. Som pedagog handlar 

det om att våga ifrågasätta sig själv men 

även rådande normer på sin arbetsplats. 

Att jobba med genus aktivt är en 

resa. Låt oss följa den i Mälarenhetens 

förskolor genom att bl.a. belysa dessa 

områden: 

• Förskola och hem 

• En jämställd förskola 

• Miljöer 

• Förebilder 

I rapporten finns under varje stycke 

metoder som beskriver arbetet med 

genus i Strängnäs kommuns förskolor. 

Detta är den nya handlingsplanen som 

vuxit fram under utvecklingsarbetet. 

Några röster om utbildningen: 

”Kanon! Utbildningen har fått 

upp mina ögon för genus i 

vardagen. Man tänker alltid 

till en extra gång innan man 

säger något eller t.ex. planerar 

en aktivitet. Man har fått 

praktiska tips på hur man 

genom olika övningar kan arbeta 

mer genusinriktat. Det 

är oftast de praktiska tipsen 

som glöms bort, men hela 

utbildningen var uppbyggd 

kring detta. 

”Jag tycker det absolut härligaste 

är kombinationen av just 

teater och genus som jag själv 

inte har tänkt så mycket på 

förut. Det är väldigt bra för 

oss som arbetar med barn att 

få reella verktyg att ta till när 

det gäller genus. Att arbeta 

praktiskt är ju det vi gör – det 

är något som saknas genom 

hela lärarutbildningen. Det är 

lätt att läsa t.ex. läroplanen 

och se vad man SKA göra men 

det står ju ingenstans HUR 

man ska göra det – och det 

är något som du har fångat 

mycket bra! 

”Jag vill tacka för en väldigt 

inspirerande utbildning, jag 

tyckte att det var kul, alla 

momenten. Det satte igång 

en process där jag synar mig 

och mitt beteende men även 

alla andra runt mig. Jag gillade 

att det var så konkret 

och att det är bra övningar 

att göra med barnen som de 

tycker om, de leker trollkull 

självmant också...


Förskola och hem 

Det finns många fördomar om vad 

genuspedagogik är och en hel del 

motstånd att ta sig igenom som 

pedagog. Många tror att genuspedagogik 

handlar om att göra alla pojkar 

till flickor och alla flickor till pojkar. Så 

är inte fallet. Genuspedagogik handlar 

om att låta alla barn få utökade valmöjligheter. 

Alla barn ska ha rätt att 

välja vilken typ av aktiviteter de vill och 

få tillåtelse att vara den de är utan att 

bli begränsade utifrån kön. 

Alla barn ska slippa att bli betraktade 

som pojkar och flickor ur ett snävt 

perspektiv. En del pedagoger har 

signalerat att det kan vara svårt att 

bemöta föräldrars kritik på ett genusaktivt 

arbete. En vanlig betraktelse är 

att föräldrarna kan vara rädda att deras 

barn ska få svårigheter socialt om 

pojkar tillåts klä ut sig i klänning och 

flickor inte får gå upp i den traditionella 

prinsessleken ohejdat. Här är det 

oerhört viktigt att pedagogerna har bra 

argument och kan förklara vad förskolan 

har för värderingar och värdegrund 

genom en väl förankrade 

handlingsplan. 

Som pedagog gäller det att tänka på 

vilken kontakt som finns, tänka efter 

vem och varför vi ringer när barnet är 

sjukt eller har hamnat i svårigheter. 

Viktigt är också att komma ihåg hur 

vi talar om föräldrarna. Det är lätt att 

slentrianmässigt säga saker som: 

– ”Ta hem den här till mamma så hon 

får tvätta den”. – ”Har pappa köpt en 

ny bil ”. – ”Nu får du åka hem så får 

mamma pyssla om dig”. Det handlar 

om att synliggöra strukturer och att 

synliggöra vårt förhållningssätt. Hur 

kan vi då göra för att bredda könsrollerna 

Vi bör skapa strukturer för att 

inte hamna i en genusfälla genom att 

t.ex. sätta pappas namn högst på 

kontaktlistan. 

Dessutom är det viktigt att inte förutsätta 

familjekonstellationer, det är 

inte självklart att en familj består av 

mamma-pappa-barn. En familj kan se 

ut på olika sätt, mamma-mammabarn, 

pappa-pappa-barn. Det finns 

många varianter av familjer, det gäller 

att arbeta inkluderande så att alla 

känner att deras familj är bra. 

METOD 

Informera föräldrar om genus, ge dem 

kunskap i vad det handlar om att 

jobba genusaktivt. Ha en föräldrakväll 

med diskussionsfrågor och värderingsövningar 

där föräldrarna får vara 

delaktiga. Informera om läroplanen 

och värdegrunden som förskolan är 

ålagd att följa. Samarbeta med 

biblioteket och använd kompetensen 

som finns där. Försök hitta bra förebilder 

i barnböcker som visar olika 

familjekonstellationer, prata om vad 

en familj är och hur en sådan kan se 

ut. Delta i leken och introducera fler 

mammor och pappor, farmödrar och 

morföräldrar. Tänk på att blanketter 

som skickas hem inte titulerar föräldrarna 

som ”mamma” och ”pappa” 

utan som vårdnadshavare. Förutsätt 

inte det heteronormativa utan var 

öppen och mottaglig för att det finns 

fler konstellationer.


En jämställd förskola 

METOD 

Vi vill att barn ska bli fria människor 

som kan klara sig bra i livets alla 

skiftningar. Vi behöver därför rusta 

dem till att vara kapabla och inte 

styrda av snäva könsroller som inte 

låter dem välja och utforska världen 

själva. Under inskolningen kan man 

tänka på att vara uppmärksam på vem 

barnet självt vill söka kontakt med 

och vilka aktiviteter barnet söker sig 

till, istället för att man väljer åt 

barnet. Vi vill berika barnen istället 

för att begränsa. 

En av de grundläggande pusselbitarna 

i ett aktivt jämställdhetsarbete är att 

synliggöra vårt bemötande. Hur bemöter 

vi pojkar och flickor, är det så att 

vi gör generella skillnader beroende på 

kön Forskning finner att vi ofta kommunicerar 

med kortare meningar med 

pojkar, att vi använder färre känsloord 

och en bestämdare ton. Flickor ges ett 

mer målande språk och ett mjukare 

tonfall. 

Forskning visar även att vi blir osäkra 

om vi inte vet könet på barnet för då 

vet vi inte hur vi ska förhålla oss. Är 

det en pojke kopplar vi omedvetet på 

pojkradarn och är det en flicka förhåller 

vi oss som man traditionellt bör 

göra mot en flicka.


Könsblindhet 

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de 

krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till 

att forma flickors och pojkars uppfattning om vad 

som är kvinnligt och manligt” 

(Lenz Taguchi m.fl. 2011:41). 

Att jobba med genus är ofta att jobba i 

motstånd, det finns många förutfattade 

meningar om vad genuspedagogik är. 

En vanlig fördom är att nu ska ”alla 

flickor bli som pojkar och alla pojkar 

bli som flickor”, det är inte det som är 

målsättningen. Målsättningen med ett 

aktivt genusarbete är att se individen 

bortom kön. Det handlar om individens 

frihet och att låta alla vara som 

de är och på så sätt inte blockera 

önskningar och viljor som generellt 

inte är tillåtna inom det egna könet. 

En vanlig föreställning är att pedagoger 

som inte jobbar med jämställdhet 

motiverar detta med att ”de ser individen” 

och därför inte gör skillnad på 

pojkar och flickor. 

Genuspedagogiken har gjort en resa 

som tyvärr svärtat ned sig själv. Många 

känner genuspedagogiken genom det 

kompensatoriska arbetssättet, det 

innebär att man kompenserar. Så här 

kan en kompensatorisk mall se ut 

(Lenz Taguchi m.fl. 2011): 

METOD 

Den kompensatoriska pedagogiken 

kan användas med fördel i vissa 

sammanhang. I vissa grupper kan det 

finnas behov av att arbeta med pojkoch 

flickgrupper för att ändra ett 

klimat i just den gruppen. Indelningen 

är inte ett mål i sig, utan en metod 

för att vidga perspektiven i den 

enskilda gruppen. Gruppen ska sedan 

integreras i den stora gruppen med 

hopp om att större jämställdhet 

skapats. 

Flickor ska öva på att: 

• Bli stora och starka 

• Synas och höras 

• Prata högt och klart i grupp 

• Öka sin tävlingsinstinkt 

• Våga stå för sina åsikter 

• Använda konstruktionsmaterial 

• Brottas 

• Säga nej 

• Leka med traktorer och bilar 

pojkar ska öva på: 

• Bli snälla/hjälpsamma/omtänksamma 

• Lyssna på varandra 

• Få ett bättre språkbruk 

• Vänta på sin tur 

• Prata om känslor 

• Leka i hemvrån 

• Känna empati och närhet 

• Samarbeta 

• Leka med dockor 

Den här typen av kompensatorisk 

pedagogik har lämnats till förmån för 

det individualistiska arbetssättet. Vi 

behöver känna till de förväntningar 

som finns på pojkar och flickor enligt 

tradition, men vi kan inte förutsätta att 

alla pojkar behöver träna på dessa 

aktiviteter och att alla flickor i sin tur 

behöver träna på de förväntningar som 

finns på dem. Alla barn är individer 

och att tro att alla pojkar och flickor 

behöver träna på samma sak är att 

förminska individens skiftningar och 

variationer. Målet är att se alla barn 

som en individ, dock med genusglasögon 

och kunskaper om könsroller 

i bagaget.


Samtal med Diana von Rosen 

Diana von Rosen 

Förskolechef 

Mälarförskolorna 

Vad är genus för dig 

Genus för mig är ett ord som jag inte 

tycker borde behövas, om man skulle 

låta varje ny människa få den respekt 

som den förtjänar och ge alla människor 

möjligheter att utveckla sina kompetenser, 

intressen och känsloliv till 

fullo, så borde vi inte behöva ordet 

genus. När jag först stötte på begreppet 

blev jag förvånad och hade svårt att 

förstå varför vi skulle behöva det. Men 

tanken att alla ska få respekt för sina 

egna intressen, för sitt eget känsloliv 

och möjligheten att bygga upp sin 

personlighet utan hinder är ett viktigt 

arbete som behövs. 

På vilket sätt jobbar ni 

genusmedvetet 

Mycket av genusarbetet är en kamp 

mot ett stagnerat sätt att tänka som inte 

hör hemma i förskolan idag. Det som 

ska ske i förskolan är att vi ska ge varje 

barn möjlighet att undersöka saker, att 

se samband, att få upplevelser och på så 

sätt förstå och lära sig om saker som 

har äkta värden. Barnen ska få uppleva 

och lära sig om allt möjligt som hur 

plantor växer, vad djur behöver för att 

leva, vilka egenskaper en fågel behöver 

för att flyga och om vilket håll vattnet 

rinner åt. Barnen i förskolan behöver 

läsa välskrivna böcker där det finns ett 

djup och livsvärden som handlar om 

det mänskliga, hur livet ser ut för 

människor i olika delar av världen. Jag 

strävar efter äkta och meningsfulla aktiviteter 

för barnen tillsammans med 

medupptäckande och nyfikna pedagoger. 

I detta behövs ett aktivt genusarbete, 

för att granska och se om vi tänker 

rätt. Att arbeta genusmedvetet är att 

plocka bort hinder. Vi reflekterar kring 

vårt arbetssätt och i Mälarförskolorna 

använder vi skogen mycket eftersom att 

vi har den inpå knutarna och strävar 

mot att vara naturförskolor. 

Hur påverkas barnen av ett aktivt 

genusarbete 

Genusarbete är ett granskande arbete 

och innebär att barnen får utlopp för 

sin kreativitet fullt ut utan att hindras. 

Barnen är mitt uppe i sitt identitetsskapande 

så de ska inte hindras att få 

tillgång till sin sanna identitet. Utan 

ett aktivt genusarbete finns en risk att 

barns identitetsskapande stryps av 

stereotyper och snäva ramar. Barnen 

har rätt till en miljö och en attityd när 

de växer upp som ger dem möjlighet att 

utveckla sin fulla kapacitet när det 

gäller deras intressen och förmågor. Jag 

är övertygad om att barn föds med en 

drivkraft av att utvecklas i sig själva, 

de ska inte behöva hindras av olika attribut, 

trender och föreställningar om 

vad som är rätt eller riktigt från vuxna 

eller omvärlden. Det är en rättighet för 

våra barn. 

Hur jobbar ni med miljöerna 

Inne: Vi försöker arbeta på ett kreativt, 

skapande och upptäckande sätt, när vi 

t.ex. köper in material till förskolan så 

ska det kunna stimulera alla barns 

nyfikenhet oavsett kön. Vi behöver 

alltid tänka mer på detta. 

Ute: Här finns ett naturligt utbud av 

fantastiskt material. Det var min 

favoritmiljö när jag växte upp. Min 

morfar hatade leksaker och han 

introducerade utomhusleken för mig 

och mina systrar. Vi byggde lappkåtor 

som vi inredde med material från 

tippen. Vi plockade svarta vinbär och 

kokade gelé, fiskade abborre och 

tillagade den, plockade äpplen och 

gjorde äppelmos. Att få ta del av 

praktiska sysslor är givande på en 

mängd olika sätt. På en förskola finns 

alla möjligheter att erbjuda aktiviteter 

av det här slaget.


Hur planerar ni aktiviteter 

Vi aktar oss för att falla i genusfällan, 

utmanar barnen att välja okända och 

nya aktiviteter, så att de inte fastnar 

i enformiga aktiviteter. Annars är det 

lätt hänt att t.ex. en lek med lego kan 

bli rutin för en pojke och aldrig bryts 

under hela hans förskoletid. Pedagogerna 

går då istället in och styr i 

samråd med barnen och lockar till 

andra aktiviteter. Pedagogerna är 

aktiva i leken för att fånga de tillfällen 

när det är läge att utmana barnen att 

gå vidare i lek eller lärande. 

Fotograf: Per Sandberg


Förebilder 

METOD 

Låt alla barn få ett rikt språk, tänk på 

att alla barn behöver alla typer av ord 

så att de kan använda språket själva 

och utvecklas språkligt. Om vi som 

pedagoger ger barnen ett jämställt 

språk, kan de själva använda sig av 

det också. Ge barnen alla typer av 

ord, som cool, söt, tuff, teknisk och 

mjuk. Målsättningen är ju att alla barn 

ska kunna uttrycka sina åsikter, sina 

tankar, känslor, kunna säga ja och nej 

och stopp när de inte vill något. 

”Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse 

och respekt för de rättigheter och skyldigheter som 

gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna 

viktiga som förebilder” 

(Lenz Taguchi m.fl. 2011:27). 

För att vi ska kunna förverkliga målen 

i läroplanen och ha ett demokratiskt 

arbetssätt i förskolan krävs ett aktivt 

arbete. Flera områden behöver undersökas, 

viktigt är att titta på vilka förebilder 

vi presenterar för barnen i förskolan. 

En viktig fråga att ställa sig är 

vilken förebild jag själv är. Är jag en 

god förebild för barnen För att kunna 

svara på den frågan behöver man 

fundera på många saker. I Strängnäs 

kommun har pedagogerna i sin utbildning 

gått igenom hur man synliggör 

sina egna strukturer och sitt 

förhållningssätt. Hur talar jag om 

kvinnligt och manligt, vilka förväntningar 

har jag på barnen utifrån kön 

Kommunikation 

Det är viktigt att fundera över hur 

jag kommunicerar, vilket tonfall jag 

använder och vilken typ av ord jag 

använder utifrån kön. Kanske upptäcker 

jag att jag gör strukturella 

skillnader på pojkar och flickor. 

Det är bra om jag upptäcker det, för då 

kan jag göra något åt det. 

I boken En rosa pedagogik talar 

Eidevald och Lenz Tagucchi om 

språkbruket som den mest centrala 

strategin i ett genuspedagogiskt arbete 

(Lenz Taguchi m.fl. 2011). Språket kan 

vi själva ha kontroll över och genom 

språket finns stora möjligheter att 

förändra atmosfären på förskolan. 

Pedagogerna i Strängnäs har i sin 

genusutbildning fått fundera över 

hur de själva kommunicerar genom 

värderingsövningar, diskussioner och 

rollspel. Målsättningen har varit att 

synliggöra om man gör strukturella 

skillnader utifrån kön i både val av ord, 

ton och röstläge. I många fall gör man 

det omedvetet. Vi har själva blivit 

kommunicerade till på ett visst sätt 

utifrån vårt kön. Det är en del av vår 

historia att använda dessa kommunikationsmodeller.


Genustrubbla 

Materialet vi erbjuder i förskolan 

behöver ses genom en ”genuslupp”. 

Vi behöver fundera över vilken typ av 

förebilder vi presenterar i våra böcker. 

Vilken typ av manlighet och kvinnlighet 

berättar vi om i våra sagor, vad 

sjunger vi om i våra sånger och vad 

säger oss våra ramsor 

I En rosa pedagogik talar Magdalena 

Hulth och Hedda Schönbäck om att 

”trubbla” genusnormer (Lenz Taguchi 

m.fl. 2011). De har gjort undersökningar 

som visar att bilderböcker och 

annat material i stor utsträckning är 

integrerade i barns subjektskapande. 

En återkommande kommentar de fick 

från barnen när de läste böcker var 

kommentarer som: 

– ”Jag är hon”. 

Barnen identifierade sig med någon av 

karaktärerna. Den karaktäreren som 

engagerade dem mest var den de ville 

vara. De två figurer som utsågs mest 

som alter-egon för flickor var en 

mamma och en Barbie. Barnen positionerade 

sig sedan också som de här 

karaktärerna och spelade upp dem. 

Det var alltså mer än ett utrop: 

– ”Jag är hon”, utan ett sätt att vara 

någon i ett meningsskapande. 

Att trubbla normer kring subjektivitet 

och kön handlar mycket om att ställa 

frågor. Att t.ex. använda karaktärerna 

i en bok och ställa frågor om dem. 

Pedagog: –”Vem är det här” 

Barn: –”En fin tjej”. 

Pedagog: –”Hur ser ni att det är en 

tjej, och varför är den fin” 

Barnen i undersökningen svarade att 

någon var tjej och fin när personen 

hade klackskor och kjol. På så sätt 

framkom det att feminitet utgick från 

att klä på sig något. Pedagogerna 

själva trodde att barnen utgått från 

kroppen, håret eller brösten. Men den 

starkaste markören för kön var alltså 

klackskorna och kjolen, det skapade 

då ytterligare öppningar för en bild 

av att feminitet sitter i kläderna. Om 

feminitet sitter i kläderna borde ju alla 

kunna göra feminitet när man har 

lust På det här viset kan man genustrubbla. 

Ställa frågor utifrån karaktärer 

i sagor, sånger och ramsor. Skapa 

dynamik i könsrollerna istället för att 

cementera dem.


Normbrytare 

METOD 

Se på normbrytande barn och vuxna 

som något positivt på förskolorna. De 

är en del av den positiva utvecklingen 

mot en mer jämställd förskola. Se 

normbrytare som en möjlighet att 

bredda könsrollerna och skapa nya 

typer av kvinnligt och manligt. Visa 

material som är normkritiskt, läs 

böcker om vuxna och barn som är 

normbrytare, skapa normbrytande 

miljöer. Den klassiska dockvrån kan 

vara rosa och typisk men kan då 

kombineras med t.ex. Spindelmannens 

grotta. Var kreativ och kombinera 

världarna kvinnligt och manligt. 

Låt dessa berika varandra och inte 

vara separerade likt en mjuk, rosa och 

fluffig värld och en mörk, tuff och 

hård värld utan låt världarna mötas. 

Skapa en dynamik i material, miljö 

och i ditt eget förhållningssätt. 

Var en normbrytare själv. 

Normer finns överallt. Osynliga regler 

som skapar tillåtelse för vissa saker 

och inte för andra. Normer vi knappt 

vet att de finns förrän de bryts. När 

någon går över en gräns och gör något 

som bryter mot en norm i en miljö 

eller i ett sammanhang reagerar vi. 

Frågan är bara hur 

I vårt arbete med att skapa en mer 

jämställd förskola borde vi vara glada 

för så kallade normbrytare, barn och 

vuxna som bryter mot det traditionella 

och förväntade. Det vi eftersträvar är 

att bryta mot gamla traditioner som 

blockerar våra barns utveckling. 

Läroplanen är tydlig med att det är 

pedagogernas ansvar att arbeta normkritiskt. 

Vi behöver tänka på vilket 

material vi erbjuder, vilka miljöer vi 

skapar och kanske framförallt hur vi 

bemöter barnen, och andra vuxna 

med för den delen. 

Att ifrågasätta en norm är att utveckla. 

Kanske är normen bra, men inte 

förrän vi ifrågasatt den vet vi säkert. 

Är den inte bra behöver vi ändra på 

något. Det finns både barn och vuxna 

runt oss som är normbrytare. Hur 

förhåller vi oss mot de barn i förskolan 

som bryter mot invanda mönster 

”Förskolan ska motverka traditionella könsmönster 

och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha 

samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor 

och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa 

könsroller ” (Lpfö98).


Miljöer 

När man arbetar med ett förändringsarbete 

är det viktigt att kartlägga 

både inne- och utemiljön, samt det 

material man använder. Kan leksaker 

och det materialet vi har användas på 

nya sätt, lite mer otraditionellt Kan 

de tuffa leksakerna användas på nya 

sätt Kan Spindelmannen eller 

Batman ta hand om dockbebisen 

som just blivit sjuk Kan dockorna 

vara superagenter som ger sig ut på 

spännande uppdrag Försök hitta nya 

sätt att med materialet, inspirera till 

nya typer av lekar som breddar könsroller 

istället för att befästa dem. 

Vilka rum har vi och vilken typ av 

aktiviteter erbjuder vi Har vi skapat 

jämställda miljöer Är det tillåtet för 

alla barn att vistas på alla platser 

Ibland kan pojkoch flickkodade 

rum som dockvrår och byggrum 

skapa en tillåtande miljö för vissa 

barn, men en begränsande miljö 

för andra. Hur kan man skapa mer 

kreativa miljöer där alla barn kan 

inspireras och vistas Miljöerna 

behöver nödvändigtvis inte vara 

könsneutrala, däremot kan man 

blanda traditionellt flickigt kodade 

leksaker med pojkiga. Ofta skiljer 

man leksakerna åt och låter dem inte 

mötas. Varför kan inte Barbie åka på 

en motorcykel Eller en actionfigur 

steka pannkakor till gamla mormor 

För att barnen ska kunna leka normkritiskt 

med materialet behöver vi 

introducera den typen av lekar och 

skapa inspirerande miljöer för den 

typen av nya lekar. 

I En rosa pedagogik beskriver Linnea 

Bodén ett projekt där man strävat 

efter att skapa könsneutrala miljöer 

och har döpt om dockvrån till hemmet 

eller huset. Det man sett i de 

allra flesta fallen är att flickmiljöerna 

kodats om till något neutralt. De 

klassiska pojkmiljöerna däremot, 

som bilrummet och byggrummet, 

får ofta behålla sina namn. Det verkar 

vara lättare att neutralisera flickmiljöer 

än pojkmiljöer. Frågan är 

vad det kan bero på.


Forts. Miljöer 

METOD 

Se över hur barnen väljer aktiviteter, 

väljer de utifrån kön 

Vilket material erbjuds barnen 

Vilket handlingsutrymme har pojkar/ 

flickor 

Hur stor yta använder pojkar/flickor 

Vilken typ av aktivitet utför pojkar/ 

flickor 

Se över vilka aktiviteter ni erbjuder 

inomhus och utomhus 

Vilket material används 

Utmanar det traditionerna eller 

breddar det könsrollerna 

Fotograf: Per Sandberg 

Bodén berättar att hon sett maktordning 

även inom miljöerna där de 

klassiskt pojkiga miljöerna är överordnade 

de flickiga, de ses som ”det 

normala” och får stå för den normativa 

miljön i förskolan. I ett annat 

projekt gjordes utmaningar i byggvrån 

för att locka dit tjejerna. Däremot 

gjordes det inte satsningar på 

att pojkarna skulle leka i de klassiska 

feminina miljöerna, det skulle kunna 

beskrivas som att tvinga pojkarna att 

ta ett kliv nedåt i förskolerummets 

hierarki (Lenz Taguchi m.fl. 2011). 

Utemiljön då Vilka aktiviteter 

erbjuds där För vilka barn Det är 

viktigt att kartlägga hur stor yta 

flickor och pojkar tar upp för att 

skapa mer jämställda miljöer. Kanske 

kan det vara en idé att skapa cykeldagar 

för alla flickor om man t.ex. 

upptäcker att det mest är pojkar som 

använder cyklarna. Annars kan bli 

av bara farten att pojkarna använder 

cyklarna mest för att de tycker det är 

kul. 

Kanske är det svårt för en flicka att på 

egen hand ta sig in i den leken.


Förhållningssätt 

METOD 


Hur bygger vi självkänsla 

i förskolan 

För att ge barnen trygghet och en 

inre styrka behöver vi arbeta medvetet 

för att stärka barnen. Inom detta 

område säger forskning att man 

generellt bygger självkänsla olika 

beroende av kön. Pojkar ges mycket 

uppmärksamhet och bekräftelse för 

prestationer, t.ex. 

– ” Vad du hoppar högt”. 

– ”Vad snabbt du springer”. 

Medan flickor ofta beröms och 

uppmärksammas för yttre attribut 

som 

–”Vad söt du är i klänningen”. 

– ”Vilket fint hårband du har”. 

Hitta nya sätt att bygga självkänsla, 

t.ex. genom att uppmärksamma 

barnens humör när de kommer på 

morgonen: 

– ”Hej, du ser glad ut”. Eller: – ”Vad 

kul att se dig”. ”Vad har du lust att 

göra idag” Försök att uppmärksamma 

arbetet någon lagt ner på t.ex. att 

skapa ett byggtorn, en vattenbana 

eller ett tekalas. Istället för att säga: 

– ”Vad fint”. Eller: – ”Vad duktig du 

är”. Kan man uttrycka: ”Vilket 

tålamod du har som har byggt det här 

tornet”. – ”Vilka fina vattenbanor du 

har gjort, vilket arbete”. Uppmärksamma 

processen istället för målet. 

Den typen av bekräftelse skapar fokus 

på barnens faktiska arbete snarare än 

resultatet. Jobba med dramaövningar 

och teateräventyr, här finns oändliga 

möjligheter att bygga självkänsla i 

fantasins värld. I teateräventyren är 

ett av grundmålen att bygga självkänsla 

och att ge barnen den typ av 

uppgifter som de behöver träna på 

och få bekräftelse för det. I teateräventyren 

fokuseras på att utmana 

barnen och deras färdigheter i både 

språk och kropp, handling och tanke.


Samtal med Minna Fadjukov 

Minna Fadjukov 

Pedagog barn 1-5 år 

Tosterö förskola 


Att se mitt eget sätt att vara, att granska 

och vara kritisk, vissa saker gör man ju 

fel. Jag jobbar hela tiden med mitt förhållningssätt, 

alltså vad jag tänker, hur 

jag säger och vad jag gör. Jag tänker 

efter lite mer innan jag säger något. 

Det teoretiska förstod jag redan innan 

utbildningen men det praktiska har 

verkligen förändrats. Efter utbildningen 

bär varje tanke en liten ”genusplupp” 

med sig, hur gör jag här Det är också 

viktigt att våga stå för att man har gjort 

fel och ha modet att förändra sig. 


genusmedvetet 

När vi blir avbrutna använder vi ”stopphanden” 

istället för att säga nej, det 

betyder: inte nu, men snart kan vi 

prata, istället för att ge negativ uppmärksamhet 

med ord. Vi lyfter fram 

flickorna när det behövs och arbetar 

aktivt för det. Vi delar oss ofta i mindre 

grupper och utgår ifrån barnens 

initiativ. Vi prövar också olika alternativ 

så att alla får komma till tals. Ibland 

röstar vi och ibland använder vi andra 

alternativ så att alla barnens röster 

kommer fram. I de mindre grupperna 

kommer alla barnen till tals och vi 

hittar exempel så barnen kan koppla av 

medan de väntar på sin tur. Barnen vet 

att de kommer att få tala och få göra sin 

röst hörd. Vi fokuserar på individen 

istället för på kön. Vidare har vi 

observerat samlingen där våra killar 

tar mer plats, vi jobbar aktivt för att 

ge ordet mer till tjejerna eftersom de 

självmant tar mindre utrymme. 


genusarbete 

Arbetet har gett resultat och jag ser 

skillnad på våra barn. Pojkarna ger mer 

plats till flickorna och det har blivit mer 

jämställt på det sättet. Vi har samma 

förväntningar på både pojkar och 

flickor och det blir synligt när det 

kommer nya barn att vi kommit långt. 

Kanske någon ny pojke kommer och 

säger: – ”Jag orkar inte bära jackan”. Då 

svarar vi: ”Jodå, kom igen”! Det vill 

säga att vi inte servar pojkarna i 

onödan utan skapar självständiga barn. 

Vi har arbetat mycket med en del 

flickor som haft ljusa, tysta röster så att 

även de ska höras. Vi hoppas och tror 

att vårt aktiva genusarbete påverkar 

dem för livet, att vi lägger en grund. 

Vi ser att förskolan är en bra start för 

dessa frågor och vi kan skicka med 

barnen något som de kanske inte haft. 

Alla förskolor borde jobba genusaktivt. 


Inne: Vi försöker ha neutrala färger. Vi 

har t.ex. valt att inte ha rosa spetsgardiner 

i hemmavrån, så att det inte signalerar 

”här kan jag inte gå in”. Det ska 

inte kännas att det är något särskilt 

rum. Vi har en medveten tanke om att 

det ska tilltala alla barn. Jag går igenom 

våra böcker och försöker gallra så att 

det finns böcker med förebilder för alla. 

Böcker är bra som diskussionsmaterial 

med barnen. Jag tänker genusaktivt när 

vi beställer böcker också, så att vi 

presenterar en mångfacetterad bild till 

barnen. Vi har yrkesutklädningskläder 

och fotograferar barnen i olika yrkeskläder. 

Vi försöker att utmana könsroller 

och inte bara fotografera flickor i 

sjuksköterske- och pojkar i brandmansdräkt 

utan tar bilder där yrkena överskrider 

normen. De bilder vi sätter upp 

på barnen ska vara normkritiska och 

signalera något annat än det traditionella. 

Kostymförrådet har berikats med 

en mångfald av kläder, vi har hittat 

andra typer av kläder som kostymer, 

flugor och slipsar. 

Ute: Vi har inte cyklar utan utemiljön 

är neutral. Vi funderar på att ta ut 

utklädningskläder och använda dem 

ute. Barnen leker väldigt blandat


utomhus, vi leker under hökens 

vingar, kom! Vi har en tillåtande 

atmosfär där pojkar och flickor leker 

tillsammans. 


Vi ser till att alla barnens röster blir 

hörda och är medvetna och stoppar 

när det händer någonting. Om en 

flicka blir förnärmad i någon situation 

så peppar vi henne att klara av att stå 

upp för sig själv. En annan sak vi 

uppmärksammat och försöker få 

barnen att ibland göra annorlunda är 

att flickor ofta promenerar nära pedagogerna 

och killarna springer ut i 

skogen före oss. Vi jobbar aktivt för 

att ge plats till alla, det är inte okej att 

avbryta när någon pratar utan alla ska 

få tala klart och få sin röst hörd. 

Minnas genusmetoder 

• Om jag samtalar med ett barn och någon annan (oftast 

ett barn) kommer och avbryter, sätter jag upp min ”stopphand”, 

barnen vet att det betyder vänta. Stopphanden är 

mindre störande för oss som samtalar än att säga ”vänta”, 

för då har samtalet avbrutits och störts. Viktigt att komma 

ihåg att fråga vad den ”störande” personen ville när 

samtalet är över. 

• Om jag ser att några samtalar och någon går in och 

avbryter, brukar jag hejda avbrytaren, få denne att se att 

de andra pratar, vänta (och ibland hjälpa till) att se när 

denne kan ge sig in i samtalet/säga vad han/hon ville. 

• Föregå med gott exempel och vara en god förebild och 

inte avbryta barn (eller vuxna). 

• När jag leder en grupp (t.ex. en samling eller vila) och 

någon deltagare stör, t.ex. genom att låta/skrika och rulla 

runt, så ignorerar jag det negativa beteendet, fokuserar 

100 % på de som gör rätt, skrattar, ler och berömmer 

deras fina sång. Då brukar det störande barnet komma av 

sig, eftersom att jag inte reagerar som förväntat d.v.s. ger 

negativ uppmärksamhet. Oftast löser sig situationen då. 

Om barnet ändå fortsätter ger jag det ett alternativ, om 

det inte orkar delta då är det ok att gå ifrån (respektfullt 

såklart). Oftast väljer barnet att stanna och delta 

(+ fortfarande ingen negativ uppmärksamhet, bara 

bekräftelse i form av att säga - Du är trött, du orkar inte. 

Det kan ge kraft att orka delta, det är ingen katastrof om 

någon väljer att gå ifrån det är helt ok det också.) Det 

handlar om att inte hamna i maktkamp och förstöra för 

de som vill vara med. 

• Gå laget runt, alla får komma till tals. Ge ro, alla vet att 

det blir deras tur, behöver ej avbrytas. 

• Om man observerar att pojkarna tar mer plats i samlingen 

spontant, ge ordet till tjejerna oftare då, alt. ge 

ordet till de tystare barnen både flickor och pojkar. 

• 2-3 dagar i veckan delar vi upp gruppen i tre delar. En 

pedagog har 5-7 barn hela den veckan och roterar, tar 

nästa grupp nästa vecka osv. På det sättet upplever vi att 

alla barnen vågar ta plats, vi får tid att se varje barn och 

känner alla väl. 

• Viktigt att vara närvarande som pedagog, samtala men 

också lyssna på vad som sägs, minst en gång varje dag hör 

jag något som låter galet ur ett genusperspektiv. Även om 

jag blir provocerad så visar jag det inte, utan ställer frågor, 

och pratar och belyser olika sätt att se på saken, framförallt 

är det viktigt att respektera de som eventuellt blivit 

kränkta/stötta av det sagda. Men viktigt att se strukturerna 

för ett längre perspektiv också. 

• Vi försöker utöka vår utklädningsgarderob och samlar 

ihop utklädningskläder som är pojkiga/manliga, oftast har 

man kjolar, handväskor o.s.v. Vi har också yrkesutklädningskläder, 

vi fotograferar barnen med utklädningskläderna 

och sätter ovanför den kroken där kläderna ska 

hänga. Tanken är att fotografera fler flickor i typiska 

mansyrkeskläder och tvärtom. Bra idé att även göra vid 

billådan också, en flicka som leker med bilar. 

• Se till att ha lika många böcker med flickor i huvudrollen 

som pojkar i bokhyllan. Gallra bort dåliga böcker helt. 

• Turas om att ringa föräldrarna när något hänt eller 

barnet blir sjukt (alternera mamman och pappan). Ofta 

ringer man mamman per automatik. 

• Hejdar mig själv från att kalla djurfigurer för ”han”, 

som gosedjur, bilder och böcker som inte har könsattribut. 

Numera jobbar jag för att säga hon istället eller frågar 

barnen vilket kön djuret har. Det kan skapa spännande 

diskussioner. 

• Tänker på hur jag tröstar pojkar och flickor. Efter utbildningen 

upptäckte jag att jag ofta gav pojkar en klapp på 

axeln, medan flickorna fick mer kramar. Nu jobbar jag 

aktivt för att ge pojkarna precis lika mycket tröst som 

flickorna. Mer kramar!


Projektbeskrivning 

Under 2011 och 2012 har teater- och 

jämställdhetskonsult Johanna Lundin 

utbildat 80 genuspiloter i Strängnäs 

kommun. Samtliga pedagoger har 

gjort samtliga moment för att bli 

färdiga genuspiloter. 

Introduktion: 

Teateräventyr med Johanna Lundin 

i barngrupp, pedagogerna närvarar 

och demonstreras av teateräventyr 

som metod. 

Kurstillfälle 1: 

Interaktivt teateräventyr med pedagogerna. 

Vi jobbar utifrån tema självkänsla 

och kommunikation. Hur 

kommunicerar vi med pojkar och 

flickor Hur bygger vi självkänsla hos 

pojkar och flickor Efter teateräventyret 

följer en diskussion: Vad upplevde 

vi i teateräventyret Vi kopplar våra 

upplevelser till vår verksamhet och 

diskuterar vårt ansvar och vår roll 

som pedagoger. Därefter följer 

praktisk handledning. Pedagogerna 

får uppgifter att lösa på förskolan. 

Pedagogerna jobbar i verksamheten 

och löser sina uppgifter. En observation 

av talutymme i samling ska 

göras, genusanalys av barnböcker och 

metoden ”teateräventyr” skall under 

denna period utföras. Pedagogerna 

sprider information om genusarbetet 

till övriga kollegor vid tillfälle, t.ex. på 

ett APT. 

Kurstillfälle 2: 

Interaktivt teateräventyr med pedagogerna. 

Vi jobbar utifrån teman 

empati, rädsla och mod. Hur förhåller 

vi oss till pojkar, flickor, empati, 

rädsla och mod Ger vi alla samma 

utmaningar Vi gör värderingsövningar, 

dramaövningar och skapar 

miniföreställningar för att belysa och 

gestalta temat. Därefter följer en 

diskussion med anslutning till 

teateräventyret och de olika


verksamheterna. Avslutningsvis 

redovisar pedagogerna sitt eget arbete 

med teateräventyren och övriga 

uppgifter. 

Outro: 

Pedagogerna skriver och håller i ett 

eget teateräventyr i barngrupp. 

Johanna Lundin närvarar och ger 

avslutningsvis handledning till var 

och en. 

Tre exempel på teateräventyr 

som pedagogerna själva 

skrivit och genomfört 

Teateräventyr Platsen - 

stjärnan 

Ha med lite silverglitter från stjärnan 

att visa. De får gissa vart vi ska åka. 

Berätta att på stjärnan måste man gå 

försiktigt så man inte trillar ner från 

den och tala tyst så det inte blir 

stjärnutbrott. På stjärnorna är alla 

snälla och hjälper varandra. På vilka 

sätt kan man hjälpa varandra – låt alla 

få prata. Hur är man snäll Be dem 

använda känslospråk och tala 

målande och länge. 

Uppvärmning 

Vi måste klappa på våra kroppar 

försiktigt från tårna upp till huvudet 

och ta försiktigt på kinden. Sedan 

bildar vi en massagering. Vi kan 

sjunga blinka lilla stjärna som 

avslutning. 

Stjärntrollskull 

Pojkarna ska öva på att säga: – Snälla 

stjärntrollet – gå din väg. Om de 

glömmer bort att säga mjukt och 

försiktigt så blir de kullade av stjärntrollet. 

Be Anna hjälpa till att påminna. 

De får inte skrika eller säga stopp 

med hård hand, de får bara prata – 

kommer det upp en hand blir de 

kullade på handen. Sedan dör 

stjärntrollet. 

Brev 

De får ett uppdrag – vi ska åka till 

stjärnan och där ska de hitta en 

”stjärnsnigel”. Hur kommer vi dit 

Pojkarna ska bygga tillsammans och 

vara försiktiga när de bygger så de inte 

gör illa sig eller tappar materialet. 

Hjälp varandra. När det är färdigbyggt 

åker vi i väg till stjärnan. Väl på 

stjärnan hittar vi… 

Möte 

Vi träffar på ett gosedjur – spindeln 

Stjärn-Oskar. Han är ledsen för han 

har tappat bort sin kompis ”stjärnsnigeln”. 

Var och en får säga sitt namn 

och får frågan om de är snälla. Välj ut 

en pojke som får ta hand om djuret 

under hela resan. Låt djuret reagera på 

saker under resans gång så barnet får 

öva på att trösta och ta hand om 

djuret. 

Sökandet efter stjärnsnigeln 

Vi fortsätter att gå runt på stjärnan – 

försiktigt så vi inte trillar ner och talar 

tyst så det inte blir stjärnutbrott. Om 

någon pratar högt måste vi hålla i den 

allesammans så den inte ramlar ner 

och om någon skriker måste vi samlas 

och skydda varandras huvuden för 

stjärnutbrottet. Vi letar efter djurets 

kompis. 

Nytt brev 

Vi ska leta efter en stjärngrotta där 

någon som är väldigt snäll och rar får 

gå in. Uppdraget är att leta efter 

skatten och det lilla djurets kompis. 

Skapa en laddning utanför så det 

verkligen är hedersamt att gå in där. 

Alla andra måste stötta huvudpersonen. 

Inne i rummet hittar vi djurets 

kompis ”stjärnhönan”. Det blir en kär 

återförening mellan stjärnsnigeln och 

stjärnspindeln. Nu vill djuret säga hej 

då för de måste åka tillbaka till sin 

förskola och det måste vi med. Vi 

säger hejdå och beger oss tillbaka till 

den farkosten som tog oss hit och åker 

hem. När vi väl har landat sätter vi oss 

i en ring och sen får var och en säga 

vad det var vi gjorde. Vad som var 

roligast och hur det var där. Ställ 

massor av frågor. Sen är det slut! 

Rekvisita: 

• Stjärntrollshandskar 

• Kista med silverglitter 

• Två gosedjur 

• Två brev 

Den försvunna 

Dinosaurieön 

Vi ska ta oss till en ö som vi tror är 

bebodd av dinosaurier. Först måste vi 

hugga ner några träd som det går att 

bygga en båt av. Barnen fick varsin 

”yxa” av mig och gick med liv o lust ut 

i djungeln och började avverka. 

När de huggit ner många träd, släpade 

de med sig dem till en bra byggplats 

på stranden. Där fick de ”hammare” 

och ”spik” av mig och de byggde 

snabbt och lätt ihop en båt som var 

tillräckligt stor att vara tio personer i. 

Innan avresan var vi tvungna att 

proviantera. Vi gick ut i djungeln och 

letade efter något ätbart t.ex. olika 

frukter, bär eller kanske vi till och 

med kunde hitta några kokosnötter 

Barnen trodde i alla fall att de skulle 

hitta mycket att äta! 

Vi bar ner det vi hittat till båten och 

sen hoppade vi i. Två barn utsågs till 

roddare av de andra barnen, de 

började ro med årorna som de också 

hade ”tillverkat” och båten gled sakta 

framåt. 

Vi siktade en ö en bit ut i havet, vi 

rodde fram till den och steg i land. 

Vi smög fram för att inte störa ifall det 

fanns några djur eller människor som 

bodde på ön. 

Vi hittade en liten ledsen geting som 

hade fastnat i ett rep. Barnen hjälpte 

den loss och eftersom den kunde


”prata” med människor och göra sig 

förstådd, så berättade den att den kände 

sig så ensam och undrade då om den 

fick följa med oss på vårt äventyr, och 

det fick den såklart. Ett av barnen fick 

ha ansvaret för getingen under hela 

äventyret. 

Vi satte oss åter i båten och rodde mot 

nästa ö. Det tog väldigt lång tid och det 

blåste ganska rejält på havet, men till 

slut var vi framme. 

Barnen hjälpte till att surra fast båten så 

den inte skulle driva ut till havs igen! 

När vi hade stigit i land upptäckte vi 

hur hungriga vi var! Barnen hämtade 

provianten från båten och vi satte oss 

ner och åt upp alltihopa, mums! 

Efter måltiden fortsatte sökandet efter 

dinosaurier! Barnen hittade ett tiotal 

som fanns lite överallt, på marken, 

i träden och efter mycket letande kom 

vi fram till en grotta. 

Jag frågade om det fanns någon som 

var modig nog att krypa in i den mörka 

stora grottan för att se om det fanns 

något därinne 

Ett barn kröp in och hittade en ”skatt” 

(Havrepuffar) därinne. Den togs fram 

ur grottan och delades ut till alla 

kompisar. 

När vi var mätta och belåtna gick vi 

tillbaka till båten och rodde den långa 

vägen över havet tillbaka till fastlandet. 

Vilket äventyr vi hade varit med om! 

Inga djur tog vi med oss eftersom de 

har det bäst där de hör hemma, men 

den lilla getingen fick i alla fall följa 

med eftersom den var så ensam. 

Resan till Nordpolen 

Samling utanför rummet - Vill ni följa 

med på äventyr 

Vi sitter på ett stort vackert tyg. En 

isbit vandrar runt: Vart ska vi 

Beskriv platsen: Hur är det där 

Tala tydligt, använd stora gester! Låt 

barnen få känna ordentligt, låt det här 

momentet få ta lite tid. 

Uppvärmning: 

Sitt först och vicka på tårna, fötterna, 

öronen osv. Sång: Jag sträcker handen 

fram osv. barnen får komma med fler 

tips på kroppsdelar. Nu står ni upp 

så klart. 

Lek: 

Isbjörnskull. En pedagog är Isbjörn och 

ska fånga barnen. Flickor: Upp med 

handen och säger högt ”STOPP – gå 

tillbaka”. 

Pojkar: säger mjukt och fint ”snälla 

Isbjörnen, gå tillbaka”. 

Brev: 

Far genast iväg till Nordpolen och leta 

efter jultomtens luva som kommit bort. 

Han är så ledsen att den är borta 

- Ska vi hjälpa honom att leta 

Text - Min luva är borta. Vill ni hjälpa 

mig att hitta den Leta vid Nordpolen. 

Brevet/kortet är adresserat till barnen. 

Hur tar vi oss dit Barnen får tänka ut 

hur och vi låtsas bygga det vi behöver. 

Tänk genus här. 

Möte: 

Vi träffar på en Nalle som letar efter sin 

kompis. Är barnen farliga Presentation 

+ att alla får berätta vad de är bra på. 

Nalle undrar om han/hon får följa med 

på resan. Ett barn (gärna ett barn som 

behöver träna på att vara mjuk) får 

ansvara för att Nalle kommer med och 

svarar på Nalles frågor. 

Resan fortsätter. Hur känns det på 

Nordpolen Hur ska vi klä oss Hur 

skyddar vi oss mot kylan 

Brev: 

Text: Leta efter en mörk grotta – där 

finner ni tomtens luva och Nalles 

kompis. Lycka till och kram från 

Jultomten. 

Grottan: 

Är någon så modig att den törs gå in 

i grottan Alla hejar på. Ett barn 

(ett barn som behöver träna på att 

vara modig) går in ev. med pedagog 

och finner luva och kompis och en 

fruktskål. 

Tomten tackar genom att bjuda på 

frukt. 

Nu måste vi resa hem igen! Alla 

blundar hårt och tänker på förskolan, 

när klockan ringer är vi hemma igen! 

Avslutning 

Barnen får berätta om sina upplevelser, 

pedagogen ställer många frågor och 

utmanar till att uttrycka känslospråk. 

Rekvisita: 

• Ett stort och vackert tyg/filt 

att sitta på 

• En iskula. Frys i en ballong, ta bort 

ballongen och lägg iskulan i en skål 

• Två brev (gärna i form av julkort) 

• En Nalle eller dylikt 

• En kompis till Nalle 

• En iordningställd grotta 

(filt över ett bord) 

• En spännande låda med 

en tomteluva i 

• En liten bjällra eller klocka 

• En skål med frukt (till eftersnacket)


Teateräventyr som metod 

Ett interaktivt teateräventyr är lika 

mycket en metod som ett sökande. 

Det finns ramar att följa och ett 

manus, men manuset är egentligen 

aldrig färdigt utan slutförs i sitt möte 

med barnen. Inget teateräventyr är 

det andra likt även om det utgår ifrån 

samma manus. I ögonblicket skapas 

det! 

Det finns flera målsättningar med att 

jobba med teateräventyr, en av dessa 

är att bredda könsrollerna. Här ges 

alla möjligheter i världen att utmana 

föreställningar om kön. Att använda 

sig av drama är en bra metod att leka 

sig till nya typer av tillåtanden. 

Utanför dramarummet kan det t.ex. 

vara svårt för ett barn att prova vissa 

saker, visa mod eller mjuka känslor, 

men i leken och med pedagogen som 

medveten normkritisk ledare kan 

barnen utmanas till att prova nya 

saker och växa! 

Att utmana barnen till att träna på 

nya saker är ett givet mål, ett annat 

är att använda sig av dockor, figurer, 

gosedjur som bryter traditionella 

förväntningar om vilka de är och 

vad de kan göra. 

Vi kan t.ex. få träffa: 

• Krokodilen Harry som skallrar 

av rädsla 

• Modiga masken Mona 

• Den oroliga pappan Mats 

• Den världsberömda mamman Sara 

• Den busiga åsnan Wilma 

Genom att presentera oväntade 

karaktärer med andra typer av 

karaktärsdrag skapas också något 

normbrytande. Vi vidgar barnens 

perspektiv. 

”Elias är 4 år och blyg och 

rädd. Pedagogen är väl 

medveten om detta och 

ger Elias en särskild uppgift 

i teateräventyret, han får 

uppgiften att dyka längst 

ner på havets botten och 

hämta skatten. Kanske 

kommer han göra det, kanske 

inte Pedagogen uppmuntrar 

barnen att heja på 

Elias så att han klarar det. 

Elias ser lite fundersam ut, 

men tar pedagogen i sin 

hand och börjar simma mot 

havets botten, väl nere på 

botten hittar han skatten 

och återvänder till land igen. 

Där tas han emot av sina 

kamrater som hejar och tas 

emot som en hjälte. Pedagogen 

talar om för Elias hur 

MODIG han varit och leendet 

på Elias läppar är stort, 

kroppen stolt. Det här både 

minns och berättar han 

under en lång tid.


Tysta överenskommelser 

När man jobbar med drama och 

teater är ett normkritiskt arbete en 

del av metoden – att ifrågasätta det 

redan givna. I dramat gestaltar vi och 

ifrågasätter, utmanar och provar nytt. 

Vi kan prova att vara stora, små, 

rädda och modiga. 

I dramat finns något vi kallar för 

”tysta överenskommelser”, man skulle 

kunna kalla det för en rådande norm 

just här och just nu. Den typen av 

överenskommelser kan komma att 

bli konstanta och vara en del av ett 

genusarbete. 

Vi befinner oss mitt i ett teateräventyr på en förskola i Strängnäs. 

Pedagogen talar om att vi ska åka till en ö, för där väntar oss ett uppdrag, 

och frågar hur ska vi ta oss dit Med båååt! Svarar barnen. Men 

hur ska vi göra då Vi har ju ingen båt Barnen svarar, vi får bygga eeen! 

Men vilken tur, säger pedagogen att jag tog med mig delar till en båt 

som vi kan bygga tillsammans. Barnen tittar frågande, var då Pedagogen 

går fram till en osynlig väska och säger HÄR! En del av barnen 

skrattar och säger, nää, det där är ju ingen väska. Jo, säger pedagogen 

och här i ligger motor, reling, ja allt vi behöver. Pedagogen börjar dela ut 

de osynliga byggdelarna till barnen som börjar acceptera det faktum att 

byggdelarna är av luft. Tillsammans går vi in i mitten av rummet och 

hjälps åt att bygga ihop båten av luft som blir fullfjädrad och elegant. 


Barnen accepterar den här typen av 

överenskommelse och här har vi 

tillsammans brutit en norm. Det 

osynliga kan bli synligt, bara vi vill. 

Nästa gång pedagogen ska hålla ett 

teateräventyr med den här gruppen är 

det redan en självklarhet. Denna gång 

går resan mot rymden och barnen 

börjar bygga ett skepp av luft så 

verkligt som det bara kan bli, med 

fönster, två motorer, topp och allt. 

I dramat utmanas fantasi och kreativitet 

i ett lustfyllt äventyr, precis 

så kan vi göra för att motverka våra 

könsroller, komma överens om nya!


Manus teateräventyr 

Tid: ca 45 minuter 

Grupp: Max 12 stycken 

Pedagoger: Två stycken, den ena som ledare och 

inspiratör och den andra som fokus-pedagog. 

För att skapa ett teateräventyr behövs 

i stora drag tre saker. En plats, ett 

uppdrag och en lösning. Målet med 

teateräventyren är att alla barn ska 

få möjlighet att utveckla alla sina 

färdigheter! 

Platsen 

När ni samlas utanför rummet har 

du med dig en liten eller stor sak. 

Det kan vara ett glas med vatten, 

ett hårstrå, ett sandkorn eller något 

annat som kan kopplas till platsen ni 

ska resa till. Visa barnen ledtråden 

som om den vore magisk och låt 

barnen gissa var de ska resa någonstans. 

T.ex. vatten-havet, hårstråkroppen, 

sandkorn-öknen. 

Gå in i rummet och samlas runt 

en matta. Här får alla en chans att 

berätta vad de vet om den valda 

platsen. Har alla varit där Hur var 

det att vara där Är det varmt i ex. 

öknen Hur känns det där Ställ 

följdfrågor till barnen och försök 

hålla igång ett levande samtal. Viktigt 

är att alla känner sig lyssnade på och 

att ingen avbryter när någon annan 

talar. 

POJKAR: 

Låt dem träna på att beskriva platsen 

med många olika ord och ”hur 

kändes det att vara där” Eller ”hur 

skulle det kännas att åka dit” Hjälp 

dem att träna på att använda målande 

ord och utveckla sitt känslospråk. 

FLICKOR: 

Låt dem använda hela sin röst när de 

berättar. Hjälp dem att prata högre, 

säg att du inte förstår och att de måste 

visa med stora gester t.ex. ”hur stor 

öknen är”. 

Uppvärmning 

Vi börjar med att stå stilla och börjar 

med att vicka på tårna, rör på foten, 

benet, rumpan, magen, bröstet, 

axlarna, armarna, händerna och 

försiktigt med huvudet. 

Under tiden kan du fråga barnen vad 

man kan använda foten till, händerna 

osv. 

POJKAR/FLICKOR: 

Bli fysiskt medvetna om sina kroppar 

och sin röst. 

Kull 

”Ökenräv-kull” 

En av pedagogerna är ökenräv och 

ska försöka fånga de andra. Kommer 

ökenräven fram till en flicka säger 

hon ”STOPP, gå tillbaka” med hög 

röst och håller upp armen i ett 

bestämt NEJ mot räven. Tar ökenräven 

en pojke ska han med mjuk 

röst säga ” SNÄLLA räven, gå 

tillbaka”. Räven backar då genast. 

FLICKOR: 

Träna på att säga STOPP och 

använda sin magröst, visa med 

kroppen vad man menar.


Forts. Manus teateräventyr 


POJKAR: 

Träna på att visa medkänsla och att 

uttrycka sitt känslospråk. Tala om vad 

de är bra på, ökad självkänsla. 


POJKAR: 

Träna på att använda sitt känslospråk 

och uttrycka med tonläget vad man 

menar. 

I vissa grupper är det precis tvärtom, 

där behöver pojkarna träna på att vara 

starka och modiga och flickorna mjuka 

och varma. Alla är individer. Dela in 

dem utifrån behov. 

Brev 

Barnen får ett brev där de får ett uppdrag! 

De ska till öknen och finna en 

skatt. Börja resan med att ta er över 

havet. Fråga barnen hur de ska ta sig 

över havet. Om de föreslår att åka båt, 

låt tjejerna bygga en. Pojkarna får 

samarbete för att hitta bråte och ved. 

FLICKOR: 

Låt dem träna på att vara fysiska aktiva 

personer som har en huvuduppgift och 

en huvudroll. 

POJKAR: 

Låt dem träna på att samarbeta 

sinsemellan. 

Möte 

Ni träffar på ett litet djur (valfritt 

gosedjur ni tycker passar) 

Han är ledsen och har tappat bort sin 

kompis, kan ni hjälpa honom att hitta 

sin kompis 

Djuret är lite rädd för barnen och de får 

övertyga djuret om att de inte är farliga. 

De får berätta vad de heter vad de är 

bra på. Var och en säger sitt namn och 

något de är bra på. 

Det lilla djuret frågar om han får följa 

med 

Välj ut en pojke (”låt djuret välja”), eller 

den som behöver träna på empati, som 

får ta hand om djuret och sköta om det 

under hela resan. 

FLICKOR: 

Träna på att tala inför gruppen, tala om 

vad de är bra på, ökad självkänsla. 

Sökande efter skatten 

Låt barnen visa hur det känns att vara i 

öknen. Kanske är det hett om fötterna 

Kan man hitta något att sätta på 

fötterna så att det inte bränns så 

Brev 

Ni får en ny ledtråd ”Leta efter en 

grotta, där finns skatten gömd” Håll 

magin vid liv och använd din röst och 

inlevelseförmåga. 

Skatten 

Väl framme vid grottan behövs en 

modig person som kan gå in i grottan. 

Uppdrag är att leta efter skatten och det 

lilla djurets kompis. 

Skapa en laddning utanför grottan så 

att det verkligen är modigt att gå in där. 

Fråga om det är någon som är så modig 

att hon/han törs. 

Få gruppen att stötta personen som 

ska gå in. När personen kommer ut 

får hon/han veta att hon varit modig. 

Det lilla djuret blir jätteglatt att se sin 

kompis igen. Djuret tackar barnet som 

tagit hand om det hela resan och ger 

barnet en STOR KRAM för att det 

hjälpt honom att hitta sin vän igen. 

Skapa magi runt skatten och fråga 

barnen om ni verkligen ska öppna den 

Öppna skatten! Skatten är vatten som 

alla barnen får ”smaka” av efter det 

långa äventyret. Djuren säger tack och


adjö och ger barnen ett magiskt 

pulver som kan föra barnen tillbaka 

till sitt dagis i ett ”kick”. 

Avslutning 

Prata med barnen om deras upplevelser. 

Hur kändes det Ge er inte om 

barnen bara svarar ”bra” eller ”kul”, 

fortsätt fråga och var uppfinningsrik 

för att få en levande dialog. 

Tacka barnen för att du fick ta med 

dem på äventyr! 

METOD 

Presentera en rädd figur i exempelvis en samling. 

Använd gärna en krokodil eller annat djur/figur som 

brukar representera något farligt och starkt. Bygg en 

normbrytande historia kring djuret/figuren som är 

ledsen och rädd, exempelvis är krokodilen ledsen för 

att han tappat bort sin pappa. Oftast är mamman 

ställföreträdare för den trygga föräldern som man söker 

tröst hos, använd därför pappan och skapa en ny typ 

av papparoll än den som brukar presenteras i böcker, 

ramsor och sånger. Låt barnen trösta och hjälpa 

krokodilen att hitta hem, låt speciellt de barnen som 

behöver träna på empati få den största uppgiften. 

Beröm barnen och sätt ord på hur bra de var som 

hjälpte krokodilen att hitta sin pappa igen. 

Kom ihåg att teateräventyret ska vara kul! Lägg gärna 

till det som DU tycker passar för DIN grupp. Med fördel 

kan man använda sånger som passar temat, det brukar 

vara kul. 

Alla barn är unika, men generellt behöver pojkar träna 

språk, lyhördhet, empati, medkänsla och samarbete. 

Flickor behöver generellt träna på utloppsövningar, 

vara fysiska i sitt kroppsspråk, använda magstöd när de 

pratar och stärka sin magkänsla. Det kan även vara bra 

att jobba i pojk-flickgrupper en tid för att sen gå över 

till en blandad grupp. Att jobba i enkönad grupp kan 

göra att man får upp ögonen för nya saker. 

LYCKA TILL!


Samtal med Andreas Uddling 

Andreas Uddling 

Förskollärare barngrupp 1-5 år 

Tosterö förskola 


Innan utbildningen hade jag sagt att det 

handlade om att ge barnen en rättvis 

plats oavsett kön. Efter utbildningen ser 

jag att det handlar mycket om att ge en 

bred bas av erfarenheter så att de själva 

kan göra sina val. Jag trodde jag var 

fullärd och medveten om detta men 

efter genusutbildningen så ser jag att 

det innefattar så mycket mer. Jag 

känner också att jag blivit utmanad 

i mig själv, ett kritiskt förhållningssätt, 

hur tänker jag här Också vikten i att 

vara ärlig gentemot kollegor, att man 

kan se och lära av varandra. 


genusmedvetet 

Efter utbildningen har jag fått en ökad 

medvetenhet. Jag har blivit mer medveten 

om varför jag säger nej/stopp till 

barn som lätt tar plats, de behöver träna 

på något annat. Jag jobbar mer med att 

lyfta fram de som behöver lyftas, och 

ger utrymme! En medvetenhet i genustänk, 

men också att skapa utrymme för 

barnens olika personligheter, ibland 

behöver man ”pusha lite”. Se individen. 

Vissa flickor som är tystlåtna är t.ex. 

säkert det p.g.a. personlighet, men 

säkert också p.g.a. förväntningar. 


genusarbete 

Efter utbildningen har jag upptäckt att 

det var vissa saker man behövde jobba 

mer med. 

Min syn på barnen utmanas och 

barnens relation till mig utmanas, det 

händer något när man börjar fundera 

på talutrymme och vilka som tar plats 

rent fysiskt. Behöver vi göra en kursändring 

Planeringen innehåller väldigt 

mycket bredd på det vi gör och kanske 

ännu mer nu. Framförallt har mötet 

med varje enskilt barn förändrats. 

Hoppas barnen blir bättre medmänniskor 

i framtiden som får det här 

bemötandet. 


Inne: Vi har observerat att det är lite 

stereotypt i hur man inreder rummen. 

Nu tänker vi ”rum för aktivitet” inte 

”bilrum”, mindre betoning på ”dockrum” 

och ”byggrum”, mer fokuserat på 

aktiviteter. T.ex. det här med att klä ut 

sig, vi utmanar både pojkar och flickor 

att klä ut sig, men det finns alltid mer 

att göra. Hur man introducerar lekar, 

använda dramat t.ex. för att skapa spänning 

i introduktion Min ambition är 

att kunna vara observatör och deltagare, 

inte bara ”de leker så bra nu” utan 

studera och jobba mer aktivt här. 

Killar och tjejer leker bra tillsammans 

inomhus också, jag tror vi gjort bra 

arbete med uteverksamheten, där vi 

har ett friare klimat. 

Ute: Utemiljön har friare klimat vad 

gäller genusarbetet. Lite mer genusneutralt. 

Pojkar och flickor leker bra 

utomhus. Det är inte så fixerat vid 

könstillhörigheten. En flicka som har 

en viss roll inomhus visar sig helt 

plötsligt ha lång uthållighet utomhus 

genom att gå långt i skogen och en 

pojke med en viss roll inomhus visar 

också sig ha helt andra sidor och kan 

mycket om växter och träd, vips så fick 

han en annan roll än inomhus! 

Vi har inte vedertagna könsmönster 

utomhus och barnens kunskaper kan


visa sig på ett helt annat sätt i utemiljön 

och i skogen, inte bara vem 

som är snabbast och snyggast, utan 

här är det andra värden som kan lyftas 

fram. I naturen händer det så spännande 

saker, ett ljud, en fågel, en ren 

nyfikenhet som inte är genusbunden. 

Barnen mår så bra av att vara 

i naturen! 


Vi har aldrig provat att dela in grupper 

efter kön i pojkgrupp och flickgrupp, 

men vi kanske kan prova det när man 

gör vissa aktiviteter. Vidare ser jag att 

vi ständigt behöver jobba med genusfrågan 

i personal-laget och t.ex. ställa 

sig frågan ”Hade jag gjort samma sak 

om det var en pojke/flicka” En 

ständig dialog för att inte falla in i 

traditionella aktiviteter som är bundna 

till ”vi åker skridskor på tisdag för det 

tycker killarna om”. Vidare tänker jag 

också att det är skillnad på att se 

barnet som en ”individ” och att se 

barnen genom ”genusperspektiv- 

individ”. Man behöver kunskapen om 

strukturer i samhället, vilka förväntningar 

och traditioner som finns på 

pojkar och flickor och att jag ska 

frigöra mig från dem, så att vi tittar 

genom genusglas-ögonen. Man 

kommer längre och djupare då! 



Fyll rollerna 

METOD 

Introducera t.ex. yrken i en samling, 

använd gärna handdockor eller någon 

form av rollfigur som kan berätta om 

vad en polis är, skapa en diskussion 

med barnen om olika typer av yrken. 

Berätta vilka otraditionella egenskaper 

en polis behöver ha. Kanske kan man 

be en riktig polis komma på besök 

och be denna berätta om en polis på 

nya sätt. Macho-polisen träffar vi 

i leksakshyllan, i spel, böcker och 

i filmer, vi behöver nya typer av förebilder. 

Balettdansösen då Kanske har 

vi fått ett brev en morgon från henne. 

Här berättar hon om hur hon tränar 

sina ben, armar, rygg och mage så att 

de ska bli starka så hon kan vara med 

och tävla i ett land långt bort. Kanske 

har hon ett uppdrag till barnen att 

utföra, använd fantasin till vad! 

Alla vet vi ju hur urtypen av en polis 

uppfattas. Stark, tuff modig och något 

av en hjälte. En polis fångar tjuvar 

och sätter dem i fängelset! Den typen 

av polis känner vi alla till. Men en 

polis kan vara så mycket annat. För 

att bredda könsrollerna gäller det 

också att fylla de traditionella yrkesrollerna 

med nya egenskaper och 

sysslor. Kanske kan vi berätta om 

poliser på nya sätt En polis träffar 

t.ex. många människor som är ledsna 

och behöver vara bra på att trösta och 

ta hand om. En polis behöver vara 

empatisk och vara bra på att lyssna, 

den typen av polis är vi inte så vana 

att höra talas om. Vi faller lätt in 

i stereotyperna när vi ska gestalta 

yrken och olika typer av människor. 

Om vi kan fylla rollerna med flera 

typer av känslor och egenskaper så 

breddar vi och jobbar aktivt för att 

bryta stereotypiska roller. En balettdansös 

då Hur gestaltas hon 

Illustratör: Anna Göran 

Ofta ser vi henne i skira rosa kläder, 

dansande graciöst till vacker musik. 

Berätta om hennes starka ben, vilket 

tålamod hon har som tränar timme 

ut och timme in för att lära sig nya 

rörelser. Berätta också om hur modig 

hon är som kan uppträda ensam på 

en scen inför massa människor, 

vilken taktkänsla hon har och att 

hon kan röra sig tillsammans med 

musiken. 

Vi behöver nya bilder som fyller 

rollerna på nya sätt. För att aktivt 

kunna arbeta för att bryta de traditionella 

bilderna behöver vi en medvetenhet 

och kanske en liten klurighet 

där vi presenterar kvinnligt och 

manligt på nya sätt som skapar en 

större dynamik och öppenhet för 

våra barn.


Utvecklingsområden 

Utvecklingsområden som vi har 

framför oss: 

Förskolecheferna i Strängnäs 

kommuns gemensamma målsättningar 

för ett framtida genusarbete: 

• integrera jämställdhet i hela 

verksamheten 

• videofilma på avdelningarna 

• observera varandra 

• jobb-skuggning med reflektion 

• kartlägga miljöer och bredda dem 

• undersöka vilken typ av lekar 

barnen leker, synliggöra eventuella 

strukturer och val utifrån kön och 

hjälpa till att bryta dem 

• hitta former för nätverksträffar där 

pedagogerna stärks i sitt genusarbete 

och arbetet hålls vid liv 

• föräldrasamverkan i föräldraråd 

och samverkan i genusfrågor 

• ha en normkritisk fråga regelbundet 

på varje APT 

• benämna rummen mer neutralt 

för att inspirera alla 

• jobba mer i smågrupper med 

barnen för att kunna se och lyssna 

på barnen och kunna vara närvarande 

• jobba med material som inte är 

könskodade, som däck, rep, 

naturmaterial och kartonger 

• erbjuda bredare könsroller 

i material och i böcker 

• använda biblioteken mer och 

ifrågasätta och söka efter normkritiskt 

material 

• diskutera värdegrundsfrågor 

på diskussionskort 

• använda ”vårdnadshavare” på 

blanketter istället för ”mamma 

och pappa” 

• introducera miljöer och material 

i pojk-flickgrupper vid behov – inte 

som mål utan som metod för att 

skapa mer jämställda miljöer 

• hålla arbetet levande med att 

ständigt ifrågasätta det redan givna 

• årligen utbilda en grupp genuspiloter


Avslutningsord 

Johanna Lundin 

Teater- och Jämställdhetskonsult 

Det har varit fantastiskt att utbilda 80 

genuspiloter och följa deras resa mot 

en mer jämställd förskola i Strängnäs 

kommun. För att komma dit krävs ett 

genomgående arbete som börjar med 

sig själv. Hur gör jag Bemöter jag 

alla barn likvärdigt Inte lika, men 

likvärdigt. Har alla barn, oavsett kön, 

samma rättigheter och skyldigheter 

på förskolan Vid utbildningens start 

blev svaret i många av fallen – Ja, jag 

bemöter alla barn likvärdigt, men 

under utbildningens gång var det 

många som ändrade sitt svar och såg 

att vi i vårt omedvetna agerar könsbundet 

i många fall. Ofta agerar vi på 

rutin och i stressade situationer är det 

lätt att falla in i återskapandet av 

könsroller. 

Att se på sin egen verksamhet med 

genusglasögon är att ständigt ifrågasätta 

det givna, inte bara ifrågasätta 

normsystem som omfattar kvinnligt 

och manligt utan också normer i det 

stora hela. Målsättningen med ett 

genusarbete är se barnet som en 

individ, och för att kunna göra det 

behövs kunskaper om vilka förväntningar 

som generellt finns på både 

pojkar och flickor, då kan vi verkligen 

se barnet! 

Enligt styrdokumentens målsättningar 

ska vi arbeta aktivt för att bryta 

könsroller och inte återskapa dem. 

En mer jämställd förskola börjar 

alltid med pedagogen själv, sen kan 

vi fundera över hur vi gör i vårt 

arbetslag, på vår avdelning, på vår 

förskola och enhet. Under årets gång 

har hundratals normbrytande 

teateräventyr spelats för tusentals 

barn, böcker och material har 

genusanalyserats, samlingar har 

observerats och nya, mer jämställda 

miljöer har skapats. 

Så, hur vet vi då när vi är jämställda 

Blir vi det någonsin Ja, det är ju 

absolut vårt mål! 

I en jämställd förskola sväljer inga 

pojkar sina tårar. I en jämställd 

förskola blir flickorna bekräftade för 

den de är och inte efter yttre attribut. 

I en jämställd förskola ges alla barn 

möjlighet att ta plats och ges sin fulla 

rätt till att göra sin röst hörd. I en 

jämställd förskola arbetar pedagogerna 

medvetet för att erbjuda starka 

och kapabla förebilder för alla barn 

genom normkritiska böcker, sånger 

och ramsor. I en jämställd förskola 

finns en god dialog med föräldrarna 

”Det är tid för en lång resa, 

en färd till ett annat land, 

ett land som finns i vårt inre, 

osynligt och utan band. 

Där är ljuset ett sätt att leva, 

ett smycke är mörkret där, 

och det största berget man 

har att bestiga är att lämna 

sin egen värld...” 

Bo Setterlind 

Copyright Bo Setterlind dB


om vad genus innebär och goda 

argument mot eventuella fördomar. 

I en jämställd förskola mår både barn 

och pedagoger bra! 

I Strängnäs kommun pågår detta 

arbete för fullt! Med skarpa genusglasögon 

kan man se där ojämställdhet 

finns och gå in och agera, det 

krävs både kunskap och metoder för 

det, vilket man nu har. Det finns 

mycket kvar att göra, men vi har gjort 

många upptäckter på resan så här 

långt och än finns det fler upptäckter 

att göra, så nu fortsätter vi vår 

gemensamma resa mot en mer 

jämställd förskola! 



Litteraturtips 

Barnböcker: 

• Anrell, Spinkis och Katta 

• Asbjörnsen & Moe, Dumma karlar 

och troll till kärringar 

• Bauer, Julius och monstret 

• Bengtsson, Ballongexpeditionen 

• Bergström, Böckerna om Alfons 

• Boren, Sagor och prinsessor 

• Corbalis, Brottarprinsessan och 

andra sagor 

• Cullberg, Arg! 

• Eriksson, Boken om Bella och Gustav 

• Eriksson, Malla handlar 

• Forslind, Lilla H cyklar på 

• Fupz, Aakeson, Min fräcka mun 

• Geffleblad, Böckerna om Aston 

• Gustafsson, Böckerna om prinsessan 

• Hedlund, Eviga Berg och 

tre starka kvinnor 

• Jansson, Den farliga resan 

• Klinting, Böckerna om Castor 

• Lindgren, Pippi Långstrump 

• Lindgren, Ronja Rövardotter 

• Lindgren, Visst är Lotta en glad unge 

• Nesbit, Den sista draken 

• Schultz & Sjöstrand, Flickans lilla 

• Steig, Modiga Molly 

• Tidholm, Balladen om Marjan och Rolf 

Böcker för pedagoger: 

• Eidevald, Anna bråkar 

– att göra jämställdhet i förskolan 

• Granholm, Genusäventyret 

• Gens, Från vaggan till identitet 

• Henkel, Ge ditt barn 100 möjligheter 

istället för två 

• Henkel, En jämställd förskola 

• Johansson, Gustaf får visst sitta 

i tjejsoffan! Etik och moral i förskolebarns 

världar 

• John, Sabljar, Elfte steget – vägen dit 

• Josefson, Genus – hur påverkar det dig 

• Kjellberg, Genusmaskineriet 

• Nordberg, Maskulinitet på schemat 

• Olofsson, Modiga prinsessor och 

ömsinta killar 

• Stalfelt, Lika som bär 

• Taguchi, Bodén, Ohrlander, 

En rosa pedagogik 

• Wahlström, Flickor, pojkar och 

pedagoger 

• Wedin, Jämställdhetsarbete i förskola 

och skola


Ordlista 

Genus 

Genus kommer från det engelska ordet 

gender och betecknar det sociala och 

kulturella könet. Med det menas de 

uppfattningar och föreställningar som 

finns i vårt samhälle om vad som är 

kvinnligt och manligt. Genus konstrueras 

hela tiden, det skapas utifrån våra 

värderingar, attityder och erfarenheter. 

Det förändras ständigt och ser olika ut 

i olika miljöer, tidsepoker och i olika 

delar av världen. 

Genusmedveten 

Att vara genusmedveten innebär att 

vara medveten om sina egna och sin 

verksamhets föreställningar om 

kvinnligt/flickaktigt och manligt/ 

pojkaktigt, samt att se hur det påverkar 

verksamheten. Att tillägna sig genusvetenskaplig 

kunskap är en förutsättning 

för att bli genusmedveten. 

Genusperspektiv 

Att ha ett genusperspektiv innebär att 

ta med genusfrågor i planering och 

utformning av verksamheten. Genusmedvetenheten 

gör det möjligt för 

personalen att realisera någon form av 

utveckling för att uppnå målet i läroplanerna; 

att motverka traditionella 

könsroller och könsmönster. 

Genustrubbla 

Att genustrubbla innebär att ifrågasätta 

och ha ett samtal kring könsroller. Med 

fördel kan man använda sagoböcker 

och fråga vem man ser på bilden. Vem 

är det En kvinna Hur kan man se 

det Meningen med att genustrubbla 

är att synliggöra vilken bild av kvinnligt 

och manligt man har. Kanske är 

bilden stereotyp och snäv I så fall har 

vi synliggjort detta och kan aktivt 

arbeta för att bredda könsrollerna. 

Jämställdhet 

Avser förhållandet mellan kvinnor 

och män. Jämställdhet innebär lika 

rättigheter, skyldigheter och möjligheter 

för kvinnor och män, inom alla 

väsentliga områden i livet. Det betyder 

att kvinnor och män ska ha samma 

makt att forma samhället och sina egna 

liv. Jämställdhet förutsätter en jämn 

fördelning av makt och inflytande. 

Jämlikhet 

Ett vidare begrepp som avser rättvisa 

förhållanden mellan individer och 

grupper i samhället. Jämlikhet utgår 

ifrån att alla människor har lika värde 

oavsett exempelvis kön, etnicitet, 

sexuell läggning, religion, social 

tillhörighet och ålder. 

Kön 

En människas biologiska tillhörighet 

som flicka/kvinna eller pojke/man. 

Inom forskning och i litteratur används 

begreppet kön ofta synonymt med 

genus, alltså med betydelsen socialt 

och kulturellt kön. 

Norm 

Maktregel som oftast är osynlig tills 

någon bryter mot den. (Regel, mönster, 

något att rätta sig efter.)


Referenser 

Lenz Taguchi, Hillevi, Bodén, Linnea & Ohrlander, 

Kajsa (red.) (2011). En rosa pedagogik: jämställdhetspedagogiska 

utmaningar. 1. uppl. Stockholm: 

Liber 

Lpfö 98 Läroplan för förskolan. [Ny, rev. utg.] 

(2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på 

Internet: http://www.skolverket.se/ 

publikationerid=2442

Nygatan 10 

645 80 Strängnäs 

www.strangnas.se 

newmarket.se

LÃ¤nk till genusplanen - StrÃ¤ngnÃ¤s kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?