A L L M ƒ N G R A M M A T I K

Verb
Verben konjugeras (böjs) i helt andra kateogrier än nomen. Typiska
verbala kategorier är person, numerus, tempus, modus och diates.
De gängse personerna är:
• första person, den/de talande, dvs. jag eller vi
• andra person, den/de tilltalade, dvs. du eller ni
• tredje person, den/de omtalade, dvs. han, hon, den, det eller de
Numerus är precis som vid nomenen i de flesta språk singular och plural.
Det traditionella verbparadigmet har därför sex böjningsformer: första,
andra och tredje person i singular och plural, jfr. bulgariskans
presensböjning.
singular plural ‘skriver’
1 p аз пи;ша (az píša) ни;е пи;шем (níe píšem)
2 p ти пи;шеш (ti píšeš) ви;е пи;шете (víe píšete)
3 p той пи;ше (toj píše) те пи;шат (te píšat)
тя пи;ше (tja píše)
Vissa språk har dock annan strukturering, t.ex. särskilda former i dualis
(t.ex. sorbiska, slovenska och arabiska) eller olika former för att åtskilja
maskulinum och femininum. T.ex. förfluten tid, s.k. preteritum, bildas i
slaviska språk med hjälp av ett particip som böjs i genus och numerus.
1 pers mask
2 pers
3 pers
1 pers fem
2 pers
3 pers
singular plural ‘talade’
govoril sam
govorili smo
govoril si
govorili ste
govoril je
govorili su
govorila sam
govorila si
govorila je
govorile smo
govorile ste
govorile su
3 pers neutr govorilo je govorila su
De vanligaste förekommande tempusen är:
• presens, nutid, t.ex. är, gör, arbetar
• imperfekt, förfluten tid, dåtid, t.ex. var, gjorde, arbetade
• perfekt, tidpunkt före nuet, en form av förfluten tid, med anknytning till
nuet.ex. har varit, har gjort, har arbetat
• pluskvamperfekt, en tidpunkt för en annan tidpunkt i förfluten tid, t.ex.
hade varit, hade gjort, hade arbetat
• preteritum, förfluten tid, dåtid, används på lite olika sätt i olika
grammatiska beskrivningar. I slaviska språk används denna term när
språket i fråga bara har ett tempus för förfluten tid.
• futurum, framtid, t.ex. skall vara, kommer att vara, skall göra, kommer
att göra, skall arbeta, kommer att arbeta.
Presens och imperfekt är syntetiska tempus i svenskan, medan alla de
övirga är analytiska.
De vanligaste modusen är:
• indikativ, det grundläggande, neutrala moduset, som är berättande,
konstaterande och skildrar verkligheten;
• imperativ uttrycker uppmaning;
• konjunktiv uttrycker det som inte är verklighet, något man önskar,
hoppas, samt i vissa språk ett villkor för att något annat skall inträffa.
• konditionalis uttrycker i vissa språk ett villkor för att något annat skall
inträffa.
22