Utbildningsmodul Migrationsverket - Svenska Röda Korset

under utredningen hos verket och heller inte hos biträdet, eftersom det
kändes förnedrande och hon pressades av sin man att inte säga något.
Hon förklarade att hennes man försvunnit och att hon inte längre vet
var han är. Det gör det lättare att berätta.
Hon åberopade risk att utsättas för fängslande och tortyr, främst
på grund av makens politiska aktivitet men även på grund av att hon
anmält polisens övergrepp och därför i än högre grad betraktas som
oppositionell. Hon menade att hennes återvändande skulle noteras
av polisen, att hon redan utsatts för förföljelse och hot samt att
tillgänglig landinformation ger stöd för att situationen inte förbättrats
för oppositionella utan att hon därför löper risk att utsättas för
förföljelse igen om hon skulle återsändas. Hon inkom med ett intyg
från sjukhuset i sin hemstad, där det bekräftades att hon hade skador i
underlivet och utsatts för ett trauma. Hon hänvisade till landrapporter
som vittnar om att det förekommer kränkningar av yttrandefriheten
och godtyckliga gripanden, fängslanden och tortyr av bl.a. politiskt
oppositionella.
Liias offentliga biträde skrev ner informationen ovan i en inlaga till
Migrationsverket.
Migrationsverket avslog hennes ansökan om asyl. I beslutet
nämndes att våldtäkt är en relevant faktor att beakta under
asylprövningen, även när det framkommer sent i processen, och att
det kan finnas psykologiska skäl till varför överlevare inte nämner
det vid första intervjun. Just i Liias fall ansåg man emellertid att
hon inte givit en trovärdig asylberättelse, bland annat eftersom
hon inte visat att hon haft psykologiska skäl för att inte nämna
våldtäkten under utredningen. Tvärtom uttrycktes misstänksamhet
över den ”plötsliga förmågan hos den sökande att ge detaljer om den
påstådda våldtäkten”. De nya uppgifterna sågs som en upptrappning
av asylberättelsen. Myndigheten menade vidare att hon borde ha
lämnat in det medicinska intyget tidigare och det uttrycktes tvivel
om det medicinska intygets äkthet mot bakgrund av hon och maken
bedömdes ha lämnat in falska dokument i samband med den första
ansökan samt att tidigare asylansökan avslogs med hänvisning
till trovärdighetsbrister. Det ingivna intyget kunde således, enligt
Migrationsverket, inte anses ge stöd för uppgifterna om våldtäkt.
Hennes berättelse och beteende bedömdes inte heller i övrigt vara
övertygande; bland annat eftersom hon ansågs ha givit motstridiga
uppgifter avseende bl.a. tidpunkter för bortförandena. Dessutom
påpekade Migrationsverket att Liia inte varit politiskt aktiv i
hemlandet och att de enda politiska aktiviteter som uttryckligen
åberopats var hennes makes. Detta ansågs inte ge stöd för att Liia
47