Utbildningsmodul Migrationsverket - Svenska RÃ¶da Korset

Ökad genuskompetens 

i asylprocessen 

En utbildningsmodul för Migrationsverket 

Maria Bexelius 

Maite Zamacona Aguirre 

1

Ökad genuskompetens 

i asylprocessen 

Projektet har medfinansierats av Europeiska Flyktingfonden. 

3

Introduktion till utbildningsmodul 

för Migrationsverket 

Utbildningsmoduler för migrationsdomstolarna, offentliga biträden, 

Svenska Röda Korset, Migrationsverket och Gränspolisen har författats inom 

ramen för Röda Korsets projekt ”Ökad genuskompetens i asylprocessen”. 

Projektet medfinansieras av Europeiska flyktingfonden och dess syfte är att 

öka förutsättningarna för en rättssäker asylprocess och skydd mot könsrelaterat 

våld och annan förföljelse, oavsett kön, sexuell läggning och/eller könsidentitet. 

Modulerna har framställts i dialog med berörda organisationer. De ska 

fritt kunna användas efter projektavslut för att bidra till kompetensutveckling 

inom respektive organisation och därmed till största möjliga positiva effekt på 

asylsökandes möjligheter att få skydd mot allvarliga människorättskränkningar. 

Vi hoppas således att organisationerna ska inspireras till att integrera modulerna, 

helt eller delvis, i sina fortsatta interna eller externa utbildningar om asylrätt och 

att modulerna på så sätt kommer till nytta även efter projektets slut. 

Vi vill tacka samtliga deltagare i projektets referensgrupp för värdefulla 

synpunkter och stimulerande diskussioner under arbetet med att utveckla 

modulerna. Medlemmarna i referensgruppen är: Kerstin Hardgren 

(Migrationsdomstolen i Malmö), Marianne Lindén (Migrationsdomstolen i 

Göteborg), Lena Aronsson (Migrationsdomstolen i Stockholm), Björn Berselius 

(Migrationsöverdomstolen), Liv Feijen (UNHCR), Anna-Pia Beier (offentligt 

biträde och representant för Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar), 

Alexandra Segenstedt (Svenska Röda Korset), Anja Lundström (Svenska 

Röda Korset), Ingrid Andersson (Svenska Röda Korset) Helen Westlund 

(advokat och offentligt biträde), Carlos Diaz (RFSL), Madelaine Seidlitz 

(Amnesty International, svenska sektionen), jur. dr. i folkrätt och forskare inom 

migrationsrätt Rebecca Stern, Wiiu Lillesaar (Migrationsverket), Sofia Sjöö 

(Migrationsverket), Barbro Bolinder (Migrationsverket), Kjell-Åke Karlsson 

(Gränspolisen) och Leif O Johansson (Polismyndigheten i Stockholms län). 

Ett särskilt tack för gott samarbete kring framtagandet av modulen för 

Migrationsverket riktar vi till Wiiu Lillesaar, Sofia Sjöö, Barbro Bolinder, 

Annika Belkert, Helene Klackenberg, Elisabet Hilding Awla, Annika Dahlqvist. 

Vi vill även rikta ett stort tack till vikarierande projektledare Karl Nilsson för 

hans arbete i slutskedet av processen med att färdigställa denna modul. 

Stockholm den 27 augusti 2010 

Maite Zamacona Aguirre 

Projektledare 

Maria Bexelius 

Utbildningsansvarig, konsult 

4

Program 

En fördjupningsutbildning om genusperspektivet på asylrätten 

9.00 – 9.30 Inledning 

Introduktion av utbildningens syfte och upplägg. 

Deltagarpresentation. 

Genusperspektivet inom svensk och internationell asylrätt och praxis 

– en historisk översikt och introduktion till lagstiftning och centrala 

policydokument. 

9.30 – 10.15 Asylutredning: utredningsscen, diskussion och presentation 

10.15 – 10.30 Fikapaus 

Utredningsscen och efterföljande diskussion. 

Utredning ur ett genusperspektiv – presentation. 

10.30 – 10.45 Asylutredning forts. 

10.45 – 11.30 Asylutredning: fallstudie 1 – diskussion 

Granskning av MV:s utredningsprotokoll ur ett genusperspektiv. 

Diskussion kring alternativa intervjuupplägg. 

11.30 – 12.00 Asylbedömning: fallstudie 1 – diskussion 

12.00 – 13.00 Lunch 

Granskning av beslut ur ett genusperspektiv. 

13.00 – 13.30 Asylbedömning: presentation 

Genomgång av asylbedömning ur ett genusperspektiv. 

13.30 – 14.15 Asylbedömning: fallstudie 2 – diskussion 

Diskussion kring fallstudie. 

14.15 – 14.45 Asylbedömning: fallstudie 3 – gruppövning 

14.45 – 15.00 Fikapaus 

Gruppdiskussioner kring fallstudie. 

15.00 – 15.30 Asylbedömning: fallstudie 3 – gruppredovisning och diskussion 

Gruppredovisningar och genomgång av varje rekvisit i 

flyktingdefinitionen ur ett genusperspektiv. 

15.30 – 16.00 Asylbedömning: fallstudie 4 – gruppövning 

Gruppdiskussioner kring fallstudie. 

16.00 – 16.50 Asylbedömning: fallstudie 4 – gruppredovisning och diskussion 

Gruppredovisning och genomgång av varje rekvisit i flyktingdefinitionen 

ur ett genusperspektiv. 

16.50 – 17.00 Utvärdering och avslutning 

5

9.00 – 9.30 Inledning 

Introducera utbildningens syfte och upplägg. 

Syfte 

• Rättssäker asylprocess; flyktingstatus och skydd utan diskriminering. 

• Normkritiskt förhållningssätt i relation till asylutredning och 

asylbedömning. 

Be deltagarna presentera sig. 

Ge en historisk översikt av framväxten av ett genusperspektiv på området 

svensk och internationell asylrätt och praxis, med fokus på kvinnors/ 

flickors (härefter kvinnor) och homo- och bisexuella samt transpersoners 

(härefter hbt-personer) rättigheter. Avseende det internationella perspektivet, 

uppmärksamma särskilt enskilda länders nationella riktlinjer samt 

UNHCR:s riktlinjer. Avseende det svenska perspektivet, uppmärksamma 

särskilt Migrationsverkets riktlinjer samt processen som ledde fram till att 

den kritiserade särlagstiftningen i 3 kap. 2§ p.3 utlänningslagen (1989:529) 

avskaffades och ersattes med den nuvarande utlänningslagen (2005:716). 

Introducera ett urval av nedanstående dokument inom internationell, 

europeisk och svensk lag som är centrala för utbildningen. Fokusera särskilt 

på svenska förarbeten, UNHCR:s handböcker och UNHCR:s riktlinjer 

som rör könsrelaterad förföljelse samt UNHCR:s vägledande dokument 

rörande asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet. Nämn även 

relevansen av internationella konventioner på området mänskliga rättigheter. 

6 

• Utlänningslagen (SFS 2005:716) 

• SOU 2004:31. Utredningen om förföljelse på grund av kön eller sexuell 

läggning, Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse: betänkande, Fritzes 

offentliga publikationer, Stockholm, 2004 (härefter SOU 2004:31) 

• Prop. 2005:06/6 Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell 

läggning (härefter Prop. 2005:06/6) 

• Bet. 2005/06:SfU4 Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning 

(härefter Bet. 2005/06:SfU4) 

• Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och 

grundläggande friheterna (1950) 

• Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för 

när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som 

flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt 

skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det 

beviljade skyddet (härefter EU:s skyddsgrundsdirektiv)

• FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning (1951) 

• FN:s kärnkonventioner: Konventionen om medborgerliga och politiska 

rättigheter (1966), Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella 

rättigheter (1966), Konventionen om tortyr och annan grym, omänsklig 

eller förnedrande behandling eller bestraffning (1984), Konventionen om 

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), Konventionen 

om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965), Konventionen 

om barnets rättigheter (1989), Konventionen till skydd för alla människor 

mot påtvingade försvinnanden (2006), Konventionen om migrantarbetares 

rättigheter (1990), Konventionen om rättigheter för personer med 

funktionsnedsättning (2006) 

• FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (1993) 

• Yogyakartaprinciperna (2007) 

• UNHCR, UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid 

fastställande av flyktingars rättsliga ställning: enligt 1951 års konvention och 

1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, Stockholm 1996 

(härefter UNHCR:s handbok, 1979; hänvisning görs till 1979 på grund av 

att originalupplagan utkom detta år) 

• UNHCR, Guidelines on International Protection No. 1: Gender-Related 

Persecution Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention and/ 

or its 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 7 May 2002 (härefter 

UNHCR:s riktlinjer om könsrelaterad förföljelse, 2002) 

• UNHCR, Guidance Note on Refugee Claims Relating to Sexual Orientation 

and Gender Identity, 21 November 2008, (härefter UNHCR:s vägledande 

dokument om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet, 2008) 

• UNHCR, Guidelines on International Protection No. 2: ”Membership of a 

Particular Social Group” Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 

Convention and/or its 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 7 

May 2002 (härefter UNHCR:s riktlinjer om tillhörighet till 

viss samhällsgrupp, 2002) 

• UNHCR, Guidelines on International Protection No. 4: ”Internal Flight or 

Relocation Alternative” Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 

Convention and/or 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 

23 July 2003 (härefter UNHCR:s riktlinjer om internflykt, 2003) 

• UNHCR, Guidelines on International Protection No. 6: Religion-Based 

Refugee Claims under Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or the 

1967 Protocol relating to the Status of Refugees, 28 April 2004 (härefter 

UNHCR:s riktlinjer om religionsbaserade asylskäl, 2004) 

• UNHCR, Guidelines on International Protection No. 7: The Application of Article 

1A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol Relating to the Status 

of Refugees to Victims of Trafficking and Persons At Risk of Being Trafficked, 

7 April 2006 (härefter UNHCR:s riktlinjer om människohandel, 2006) 

7

• UNHCR, Guidelines on International Protection No. 8: Child Asylum Claims 

under Articles 1(A)2 and 1(F) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol 

relating to the Status of Refugees, December 2009 (härefter UNHCR:s 

riktlinjer om barns asylskäl, 2009) 

• UNHCR, Guidance Note on Refugee Claims relating to Female Genital 

Mutilation, May 2009 (härefter UNHCR:s vägledande dokument om 

asylskäl relaterade till könsstympning, 2009) 

• UNHCR, Position on Claims for Refugee Status Under the 1951 Convention 

relating to the Status of Refugees Based on a Fear of Persecution Due to an 

Individual’s Membership of a Family or Clan Engaged in a Blood Feud, 17 

March 2006 (härefter UNHCR:s ställningstagande om asylskäl relaterade 

till blodfejder, 2006) 

• UNHCR, Note on Refugee Claims Based on Coercive Family Planning Laws 

or Policies, August 2005 (härefter UNHCR:s ställningstagande om asylskäl 

relaterade till tvingande familjeplanering, 2005) 

• UNHCR, Handbook for the Protection of Women and Girls, January 2008 

(härefter UNHCR:s handbok till skydd för kvinnor och flickor, 2008). 

9.30 –10.15 Asylutredning: utredningsscen 

och diskussion 

Be deltagarna att analysera utredningsscenen ur ett genusperspektiv och att 

anteckna brister och förbättringsmöjligheter. Nämn att utredningen motsvarar 

asylutredningen (ibland även kallad fördjupad asylutredning, kompletterande 

asylutredning) som görs hos Migrationsverket. 

Diskutera i helgrupp. Försök se till att bl.a. följande aspekter berörs: 

• Struktur 

• Information om upplägg, asylregler etc. 

• Psykisk och fysisk hälsa 

• Val av kön på biträde, utredare och tolk 

• Resväg, identitet etc. 

• Samtalsmetodik (ton, öppna/slutna frågor, formuleringar etc.) 

• Samtal om uppväxt, äktenskap, våld och skilsmässa 

• Samtal om tidigare förföljelse, politisk aktivitet/uppfattning, ”problem 

med myndigheter”, framtida riskscenarier, statens skydd och internflykt 

• Trovärdighet 

• Dotterns egna asylskäl 

• Avslutning 

• Intervjumiljö och samspel mellan aktörerna 

8

Nedan följer manus för utredningsscenen. 

Manus – asylutredning på Migrationsverket 

Instruktioner till skådespelare: 

• Handläggare. Handläggaren är varken väldigt vänlig eller väldigt 

aggressiv i tonen och uttryck, utan hon/han är återhållsam med 

uttryck och respons/bekräftelse. Hon ger ett ganska ”avstängt” och 

formellt intryck. Information och frågor ställs kort och entonigt, som 

om hon/han bitvis är lite uttråkad och vill att det ska gå snabbt. Tidvis 

verkar hon/han på gränsen till att vara irriterad och nonchalant. Hon/ 

han tittar ganska mycket in i datorn och är fokuserad på att skriva 

ner vad som sägs. Hon/han skulle antagligen själv beskriva sig som en 

korrekt och professionell handläggare med ett objektivt och neutralt 

förhållningssätt. Handläggaren klär sig strikt i kavaj och byxor, 

alternativt kavaj och kjol. 

• Asylsökande kvinna. Kvinnan är nervös inför utredningen, har 

huvudvärk som ofta och särskilt som hon inte sovit mycket 

under natten (p.g.a. nervositeten och p.g.a. att hon, som ofta, har 

mardrömmar när hon väl somnar). Hon är behärskad om än nervös, 

svarar på frågorna relativt kortfattat och korrekt, är ganska lågmäld 

och tystlåten i sitt sätt, men visar vid några tillfällen tecken på viss 

irritation (dock ej aggressivitet) över att svaret på frågan borde vara 

självklart för handläggaren (t.ex. angående svårigheten att få statens 

skydd). Vid några tillfällen har hon lite svårt att förstå frågan, vad 

handläggaren är ute efter, och dröjer då lite innan hon svarar. Hon 

tänker att det hon berättar borde räcka, eftersom hon överlag utgår 

ifrån att handläggaren har kunskap om situationen för kvinnor i 

landet. Därför svarar hon i slutet att hon inte har ytterligare att 

tillägga; hon ser ingen anledning till att, i det läget, berätta utförligare 

om sina erfarenheter. Hon känner sig inte bekväm med handläggaren. 

Hon har endast några års skolgång bakom sig och har aldrig berättat 

för någon om sina problem med maken. Den asylsökande kvinnan 

klär sig vardagligt, förslagsvis i byxor och tröja. 

Rekvisita: Skrivbord, två stolar, dator. 

9

Inledning 

Mitt namn är xxx och jag arbetar som handläggare här på Migrationsverket. 

Vi har kallat dig till utredning idag för att ställa frågor om din ansökan om asyl 

i Sverige. Med oss idag har vi en tolk, som får presentera sig själv. 

Vi som arbetar på Migrationsverket och tolken har tystnadsplikt. Det är 

viktigt att du lägger fram alla dina asylskäl nu eftersom fler utredningar normalt 

inte kommer att göras. Det som du framför idag samt det som tidigare har 

kommit fram kommer att ligga till grund för beslutet om uppehållstillstånd. Det 

är din skyldighet att själv lämna fram de relevanta uppgifterna du har för din 

ansökan. 

Ett uppehållstillstånd kan återkallas om det visar sig att du medvetet har 

lämnat oriktiga uppgifter i ditt ärende eller om du har låtit bli att lämna 

uppgifter som varit viktiga i ärendet. 

Det är också viktigt att känna till att du lämnar uppgifter under straffansvar. 

Förstår du tolken väl 

Ja. 

Identitet 

Du har fått ett ID-uppdrag från Migrationsverket men du har ännu inte inkommit 

med några ID-handlingar. Har du några handlingar som styrker din identitet att 

lämna in till Migrationsverket idag 

Nej. Passet fick jag lämna till smugglaren. Jag har även haft ett körkort men 

har inte riktigt vågat kontakta mina släktingar än. 

Var det ditt riktiga pass 

Ja, det var äkta. 

Kommer du ihåg vad du hade för passnummer 

Nej. 

Har du passkopior kvar i ditt hemland 

Nej, jag tror inte att jag har kopior kvar. 

Men du vet inte säkert 

Jag har inte tagit någon kopia så jag vet att det inte finns. 

När utfärdades ditt körkort 

Sökanden har körkortet med sig. Det är daterat den 2 mars 2002. 

10

Har du andra ID-handlingar i hemlandet förutom körkortet (ID-kort, körkort, 

födelsebevis etc.) 

Nej, jag har inga andra identitetshandlingar. 

Du har inget id-kort 

Jag tror att jag har ett ransoneringskort. Jag tror det finns där. Det var länge 

sedan jag tittade på det så det är därför jag säger att jag tror det. 

Enbart körkortet är inte tillräckligt för att styrka din identitet. Har du andra 

handlingar som du kan ordna hit och som kan hjälpa till att styrka din identitet 

Innan jag gifte mig hette jag Sarandi. Jag tror inte att det finns handlingar kvar 

i det namn som jag har nu. 

Det spelar ingen roll om de är i ditt nuvarande namn eller i ditt gamla. Har du 

någon av ovanstående handlingar 

Jag är inte säker på att mina föräldrar har sparat dem. 

Har du röstat någon gång 

Bara en gång i mitt liv. Eller, jag tror förresten att jag har röstat två gånger. 

Har du något röstkort 

Nej, jag vet inte var det tog vägen. 

Hur lång tid behöver du för att ordna fram id-handlingar 

Jag måste ta kontakt med dem och fråga om det finns kvar något. Jag har inte 

vågat kontakta dem än. 

Du har 4 veckor på dig att inkomma med id-handling. Om du inte gör detta kan 

din dagersättning sättas ner. 

Resväg 

Har du någon gång innehaft visering till något europeiskt land 

Nej. Det är första gången utomlands. 

Vad hade du för visering i passet som gjorde att du kunde resa hit 

Det fanns två viseringar; en var till Sverige tror jag. 

Vad hade du för resa bokad till Sverige 

Jag vet inte vilken resa han hade bokat. Jag kan berätta resvägen. 

11

Ja tack, lite kort. 

Från Gara mellanlandande jag några gånger, bl.a. i Veno, innan jag kom hit till 

Sverige. 

Stannade du till vid något av de resmålen 

Jag mellanlandade bara. 

Vilket flygbolag reste ni med till Sverige 

Det garandiska flygbolaget. 

Hur mycket betalade ni för resan 

Jag tror att det var 2000 dollar. 

Hur mycket betalade ni för visumet 

1000 dollar. 

Har du någon gång haft uppehållstillstånd i något europeiskt land 

Nej. 

Har du tidigare ansökt om asyl 

Nej. 

Har du varit i kontakt med myndigheterna i ett annat europeiskt land 

Nej. 

Asylskäl 

Hur du asylskäl mot något annat land än hemlandet 

Nej. 

Varför kan du inte åka tillbaka till ditt hemland 

Min make slog och förnedrade mig framför barnen. Mitt största problem är 

min make. 

Hur länge har du haft problem med din make 

Sedan jag gifte mig med honom, när jag var 16 år, har jag vantrivts. Det har 

aldrig varit ett bra förhållande för min del. 

Har din make enbart misshandlat dig med slag, eller även på annat sätt 

Han har slagit mig och bränt mig. Det är min make som har orsakat 

diskbråcket i ryggen. Jag var hela tiden strängt hållen och jag fick bara pengar 

till lite mat. 

12

Hur länge har din make misshandlat dig 

Hela tiden. 

Hur lång tid är hela tiden 

Jag gick inte med på att gifta mig från början. 

Var det någon som frågade 

Nej. 

Har du uttryckt ditt missnöje 

Ja. 

Har du uppsökt myndigheterna för att skiljas 

Nej. 

Varför gjorde du inte det 

De skulle ändå inte ha hjälpt mig. De lyssnar bara på mannen. 

Kontaktade du någon advokat 

Nej, jag har inga pengar att betala en sådan med. 

Har du uppsökt polisen 

Nej, de blandar sig inte i familjeproblem. 

Som jag förstår fungerar lagarna väl i landet. 

Ja, de fungerar bra men inte för kvinnorna. 

Hur kommer det sig att du har ett pass 

Min bror hjälpte mig med det utan min makes kännedom. 

Krävs inte makens underskrift för det 

I vissa fall kan en nära manlig släkting också ordna det. Min bror känner folk 

som är hans kompisar och som hjälpte honom. 

Vad arbetar din make med 

Han arbetar i industrin. 

Hur lång tid har han arbetat 

En lång tid. 

I vilken industri arbetar han 

Jag vet inte, jag får ju inte gå ut. 

13

Hur hade ni det i hemlandet, var ni välmående ekonomiskt eller var ni fattiga 

Fattiga, vi hade inte råd med mycket. Min make sparade sina intjänade pengar. 

Det är lite märkligt att din bror skaffar dig ett pass som din make inte känner 

till. Det innebär ju att han utsätter sig för en risk att bestraffas av din man. Jag 

får inte ihop det och därför ifrågasätter jag riktigheten i dina uppgifter. 

Han kunde inte hjälpa mig på annat sätt. Och jag flydde inte för min skull utan 

för att skydda mina döttrar från att lida. 

Du ville alltså inte lämna landet, men gjorde det för dina döttrar 

Ja, jag kunde inte skydda mina döttrar. 

Om man hårddrar det så kommer det inte att hända dig något vid ett 

återvändande 

Jo, min make kan döda mig. 

Jo, men det är ju din bror som riskerar att åka illa ut och inte du 

Men min make vet inte om att min bror hjälpt mig. Jag lämnade landet för min 

dotters skull. 

Har du försökt få hjälp av någon kvinnoorganisation i hemlandet 

Nej. 

Varför inte det 

Jag hade ingen kontakt med dem, de kan inte hjälpa alla som behöver. Hur 

skulle de kunna hjälpa mig och min dotter 

Vad händer de kvinnor som skilt sig 

Inget. 

Skulle du kunna bo hos din familj vid ett återvändande 

Nej, de kan inte skydda mig, och de vill inte att jag kommer tillbaka eftersom 

jag då skulle ses som en skam för familjen. Det är bättre för alla att jag är 

borta. 

Har du haft problem med myndigheterna i ditt hemland 

Nej. 

Har du blivit frihetsberövad någon gång i ditt land 

Nej. 

14

Har du någon gång blivit anklagad eller dömd för något brott i ditt hemland 

Nej. 

Har du varit politiskt aktiv i ditt hemland 

Nej. 

Har din dotter egna asylskäl 

Min dotter skulle ha blivit bortgift om jag inte hade rest iväg med henne. 

Vad kan hända om du återvänder 

Min make kommer att döda mig. 

Kommer du att lämna Sverige frivilligt om du får avslag på din asylansökan 

Vart ska jag ta vägen Både jag och min dotter kommer att bli dödade om vi 

återvänder hem igen. 

Kan du bosätta dig i en annan del av landet 

Nej, det skulle inte gå. Och det är omöjligt för min dotter, eftersom maken har 

vårdnaden om henne enligt lagarna där. 

Har du några handlingar att lämna in, som styrker det du har berättat här idag 

Nej. 

Har du några andra skäl för uppehållstillstånd i Sverige 

Nej. Jag lämnade mitt land på grund av min make och det han utsatte mig och 

min dotter för. 

Hälsa 

Hur mår du fysiskt 

Jag mår bra, men jag har diskbråck. 

Hur länge har du haft de problemen 

I ungefär 6 månader. 

Har du några sjukdomar eller ont någon annanstans i kroppen 

Nej. 

Äter du någon medicin 

Nej. 

15

Har du varit inlagd på sjukhus någon gång 

Ja, en gång för ryggen. Jag fick en spruta i ryggraden. 

När var det 

Det var ca 3 månader sedan. 

Hur är din psykiska hälsa 

Tack, bra. 

Är det något annat som du anser att vi bör känna till om din hälsa 

Ibland får jag migrän, på grund av mina problem. 

Och hur mår dina barn 

Min dotter mår bra. 

Avslutning 

Har du förstått tolken bra 

Ja. 

Har du något som du vill tillägga 

Nej, inget. Det var nog allt. 

10.15–10.30 Fikapaus 

10.30–10.45 Asylutredning forts. 

Fortsätt diskutera hur en genusmedveten asylutredning kan se ut. Låt 

deltagarna delge erfarenheter och reflektioner. Vid behov, summera 

diskussionen och/eller komplettera med information och råd med 

utgångspunkt från t.ex. UNHCR:s riktlinjer, Migrationsverkets riktlinjer 

och andra internationella och svenska policydokument samt praxis. 

Uppmärksamma dem även på material, inklusive checklista och hållpunkter, 

som finns i pärmen och/eller på usb-minnet och som kan samläsas med 

UNHCR:s och Migrationsverkets riktlinjer mm. Detta i syfte att underlätta 

arbetet med att säkerställa att samtliga asylskäl presenteras och utreds 

tillfredsställande. För vägledning vid eventuell summering av diskussion och 

viktiga hänsynstaganden under asylutredningen, se punkterna nedan. 

16

Utgångspunkter 

Uppmärksamma deltagarna på följande aspekter, vilka är relevanta 

för en genusmedveten asylprövning: 

• Medvetenhet om kön, sexuell läggning och könsidentitet samt vikten 

av att ha ett normkritiskt förhållningssätt 

• Förståelse för könsrelaterat våld och diskriminering p.g.a. kön, sexuell 

läggning och/eller könsidentitet 

• Förståelse för maktordningars samverkan vid förtryck och motstånd 

• Förståelse för ålders-/barnperspektivet 

För mer information och hänvisningar, se t.ex.: ”Gender Sensitivity & Procedural 

Issues in the Context of Refugee Status Determination and Durable Solutions – 

A Checklist” i UNHCR, Ensuring Gender Sensitivity in the Context of Refugee 

Status Determination and Resettlement. Module 2: Ensuring Gender Sensitivity 

in Refugee Status Determination - Procedural Issues (Resource Package), 

October 2005 (härefter UNHCR, “Gender Sensitivity & Procedural Issues 

in the Context of Refugee Status Determination and Durable Solutions – A 

Checklist”, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, modul 1 och 

2, 2005); Prop. 2005/06:06, s. 21-22; Migrationsverket, Utlänningshandboken, 

kap. 40.1, 2009, se t.ex. s. 2-3, 4-7; Migrationsverket, Utlänningshandboken, 

kap. 40.2, 2009; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, se t.ex. s. 12-18, 81-85, 

86-104.; Zamacona Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors 

skyddsbehov – Ett fungerande verktyg, 2008, se t.ex. 10-13, 37-63. 

Utredningsaspekter i samband med intervjun 

Se nedanstående punkter som är särskilt viktiga att uppmärksamma, samt 

hänvisningar till relevanta dokument. 

Fråga om önskemål om kvinnlig/manlig tolk, utredare och biträde 

• Vikten av att kunna välja kön på personer som tolkar för asylsökande och 

på personer som utreder asylskälen (d.v.s. handläggare på Migrationsverket 

och offentliga biträden) och att dessa har rätt kompetens för arbetet. 

För mer information och hänvisningar, se t.ex.: UNHCR:s riktlinjer om 

könsrelaterad förföljelse, 2002, para.II.B.9-19; UNHCR, ”Gender Sensitivity & 

Procedural Issues in the Context of Refugee Status Determination and Durable 

Solutions – A Checklist” i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och 

asyl, modul 1 och 2, 2005; Prop. 2005/06:06 st.5, s. 22-23; Migrationsverket, 

Utlänningshandboken, kap. 40.1, 2009, s. 4-7.; Bexelius, Asylrätt, kön och 

politik, 2008, s. 85; Zamacona Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning 

av kvinnors skyddsbehov - Ett fungerande verktyg, 2008, s. 30, 32, 41. 

17

Separata intervjuer 

• Vikten av att varje familjemedlem utreds separat i de fall då den asylsökande 

har sökt asyl tillsammans med anhöriga; medvetenhet om behovet 

av separata utredningar för att berätta om könsrelaterad/könspecifik 

förföljelse; medvetenhet om särskilda svårigheter för kvinnor och hbtpersoner 

(t.ex traumakonsekvenser som inverkar på förmåga och vilja att 

berätta om könsrelaterade asylskäl och om komma ut-processen etc. liksom 

eventuell förekomst av hot eller negativa reaktioner från familjemedlemmar 

som söker asyl); diskussion kring närvaro av barn; sekretess. 

För mer information och hänvisningar se t.ex.: UNHCR:s riktlinjer om 

könsrelaterad förföljelse, 2002, para.II.B.9-19; UNHCR, ”Gender Sensitivity 

& Procedural Issues in the Context of Refugee Status Determination and 

Durable Solutions – A Checklist”, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus 

och asyl, modul 1 och 2, 2005; Prop. 2005/06:06 st.5, s.22-23; Migrationsverket, 

Utlänningshandboken, kap. 40.1-2, 2009, s. 4-7 ; Bexelius, Asylrätt, kön och 

politik, 2008, s. 88; Zamacona Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning 

av kvinnors skyddsbehov - Ett fungerande verktyg, 2008, s. 86-90. 

Intervjumiljön 

• Den fysiska intervjumiljöns påverkan på utredningskvaliteten; skapandet av 

en förtroendeingivande atmosfär. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para.II.B.9-19; UNHCR, ”Conducting the 

interview”, handout no. 5, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och 

asyl, modul 2, 2005; “Interviewing applicants for refugee status”, i UNHCR:s 

utbildningsmaterial modul R2D4, 1995; UNHCR, ”Gender Sensitivity & 

Procedural Issues in the Context of Refugee Status Determination and Durable 

Solutions –A Checklist”, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, 

modul 1 och 2, 2005.; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1- 

2, 2009, s. 4-7 ; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008 s. 89-90; Zamacona 

Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov - Ett 

fungerande verktyg, 2008, s. 50-51. 

Intervjuupplägg 

• Vikten av information om utredningens upplägg för att motverka oro och 

nervositet kring en asylutredning. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para.II.B.9-19; UNHCR, “Interviewing 

applicants for refugee status” i UNHCR:s utbildningsmaterial, modul R2D4, 

18

1995; UNHCR, ”Gender Sensitivity & Procedural Issues in the Context 

of Refugee Status Determination and Durable Solutions – A Checklist” i 

UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, modul 1 och 2, 2005; 

Migrationsverket; Utlänningshandboken flik 40.1-2, 2009, s. 4-7, ; Bexelius, 

Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 89-90; Zamacona Aguirre, Riktlinjer för 

utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov - Ett fungerande verktyg, 

2008, s. 50-51. 

Landinformation/kunskap om människorättsituationen 

• Kunskap om människorättssituationen i landet generellt och om 

könsrelaterat våld och diskriminering på grund av kön, sexuell läggning och/ 

eller könsidentitet specifikt; fokus på situationen för kvinnor och män med 

olika karaktäristika, bakgrund och livssituationer. 





utbildningsmaterial modul R2D4, 1995; UNHCR, ”Gender Sensitivity 


Durable Solutions –A Checklist”, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus 

och asyl, modul 1 och 2, 2005; Prop. 2005/06:06 s.29; Migrationsverket, 

Utlänningshandboken, kap. 40.1, 2009, s. 5-6; Bexelius, Asylrätt, kön och 

politik, 2008, s. 95-97; Zamacona Aguirre, Riktlinjer för utredning och 

bedömning av kvinnors skyddsbehov - Ett fungerande verktyg, 2008, s. 50- 

51, Sörberg, Anna-Maria & Grandin, Elina, Okänt folk. En granskning av 

landinformation i systemet LIFOS på grunden sexuell läggning och könsidentitet, 

ZIE, januari 2010. 

Kunskap om och lyhördhet för traumas effekter 

• Medvetenhet om svårigheter för traumatiserade sökande att berätta 

kronologiskt, detaljerat och sammanhängande; svårigheter att sammanfatta 

och fokusera. 

• Kunskap om post-traumatiskt stressyndrom. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para. II.B.9-19; UNHCR, ”Conducting the 






19

och asyl, modul 1 och 2, 2005; UNHCR, ”Interviewing applicants who have 

suffered trauma”, handout 6, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus 

och asyl, modul 2, 2005; UNHCR, ”Barriers to communication”, handout 

7, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, 2005, modul 2; 

Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1-2, 2009, s. 4-8; Bexelius, 

Asylrätt, kön och politik, 2008, s.90-100; Franzén, Elsie C. Att bryta upp och 

byta land. Natur och Kultur, Falun,2001; Angel, Birgitta och Hjern, Anders. 

Att möta flyktingar. 2.a upplagan. Studentlitteratur, Lund, 2004. 

Samtalsmetodik 

• Vikten av förhållningssättet under intervjun; vikten av att undvika en 

dömande och kritisk attityd; sättet att angripa eventuella motstridigheter i 

asylberättelsen; val av frågor; intervjumetod. 








och asyl, modul 1 och 2, 2005; UNHCR, ”Interviewing applicants who have 

suffered trauma”, handout 6, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus 

och asyl, modul 2, 2005; UNHCR, ”Barriers to communication”, handout 

7, i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, modul 2, 2005; 

Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1-2, 2009, s. 4-7; Bexelius, 


utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov - Ett fungerande verktyg, 

2008, s. 50-52. 

10.45–11.30 Asylutredning: fallstudie 1 


Inläsning krävs. Fallstudie 1 skickas två veckor före utbildningen. 

Dela ut fallstudien dvs. asylutredningsprotokollet, och påminn deltagarna om 

att de fått protokollet och summeringen av de nytillkomna asylskälen utskickat 

och förväntas ha läst det innan utbildningen. 

Be deltagarna att, enskilt, analysera protokollet ur ett genusperspektiv och 

att anteckna brister och förbättringsmöjligheter. Be dem att särskilt reflektera 

över hur utredningen/bemötandet hade kunnat utformas för att göra det 

20

lättare för Leire att berätta om samtliga skäl, inkl. fruktan för icke-statlig 

förföljelse. 

Protokollet är i stora delar hämtat från ett verkligt asylärende, och den 

tillhörande asylutredningen (ibland även kallad muntlig genomgång eller 

kompletterande asylutredning). Den sökande har tidigare endast lämnat 

grundläggande uppgifter om identitet och asylskäl till Migrationsverket; detta 

i samband med att hon lämnade in sin asylansökan. Deltagarna har att utgå 

från att det inte kommer att vara någon ytterligare muntlig utredning i ärendet. 

Efter genomläsning, diskutera i helgrupp. Försök se till att bl.a. följande 

aspekter berörs: 

• Struktur 

• Information om upplägg, asylregler etc. 

• Psykisk och fysisk hälsa före och efter asylansökan i Sverige 

• Val av kön på biträde, utredare och tolk 

• Frågor om identitetshandlingar 

• Samtalsmetodik (ton, öppna/slutna frågor, följdfrågor, formuleringar etc.) 

• Samtal om uppväxt, könsroller och familjen 

• Samtal kring kriget och familjens politiska uppfattning/aktivitet 

• Samtal om politisk aktivitet/uppfattning, ”problem med myndigheter”, 

framtida riskscenarier, statens skydd och internflykt 

• Samtal om våld/trauma 

• Trovärdighet 

• Intervjumiljö och samspel mellan aktörerna 

21

Nedan följer protokollet i sin helhet. 

Protokoll från muntlig genomgång 

Sökande 

Efternamn: Gorri 

Förnamn: Leire 

Födelsedatum: 1982-07-03 

Medborgarskap: Catalianskt 

Tolk: XXX (man) 

Språk: Catalianska 

Ordförande: Lena Andersson 

Protokollförare: Ulrika Svensson 

Handläggaren presenterar de närvarande. 

Den asylsökande har informerats om: 

X Anledningen till utredningen 

X Att utredaren och andra tjänstemän på verket samt tolken och det 

offentliga biträdet har tystnadsplikt. 

X Att ett uppehållstillstånd kan återkallas om det visar sig att hon medvetet 

lämnat oriktiga uppgifter eller låtit bli att lämna uppgifter som varit viktiga 

i ärendet. 

X Att hon lämnar uppgifterna under straffansvar. 

Den sökande har uppgett: 

X Att hon förstår tolken bra. 

Identitet 

Har du några andra ID-handlingar än passet 

Nej, jag har inga ID-handlingar, bara passet. 

Har du ansökt om visum 

Jag har aldrig ansökt om visum. Jag vet inte hur det gick till när mina 

släktingar skulle göra detta. De vände sig till några människor som ljög för 

dem. Det hände ingenting. 

Stämmer det att du är folkbokförd i provinsen Solero 

Ja. 

22

Asylskäl 

Kan du berätta om händelsen 2004 

Det hände den 14 februari 2004. Min make var bortrest och jag och min son 

sov över hos mina föräldrar den natten. Ungefär vid sex, halv sju stormades 

huset av catalianska soldater. De var maskerade och beväpnade. Jag var i 

sängen och hade nattlinne på mig. Det var mina föräldrar och min syster som 

var hemma. De frågade om mannen i huset och de tog min bror till ett rum och 

resten och familjen till ett annat. Vi hörde hur de misshandlade honom. Min 

pappa försökte rädda honom och skrek att han aldrig hade gjort något, att han 

var student och att han inte var politiskt aktiv. 

Då började de misshandla pappa också med sina vapen. Min bror hann 

bara ta på byxor, tröja och inneskor innan militären förde bort honom. De 

band min bror med pappans bälte. Det var mycket kallt. 

Det var tio stycken soldater inne i huset och flera stycken utanför. Detta 

drabbade också andra familjer i områden, ungefär tjugo familjer. Jag hade hört 

att två personer hade sprängts eftersom de gjorde motstånd. 

Flera grannar och vi gick till militärkontoret för att prata med dem och 

kräva rättvisa men de ville inte höra om händelsen. 

Det var inte bara min bror som blev bortförd. Det var andra också. 

Vet du varför militären gjorde detta 

Nej, jag vet inte varför de tog honom. Det kanske berodde på att jag och min 

syster arbetade åt rebellerna och att min bror ofta följde med min syster. 

Hur gammal var din bror 

Han föddes 1978. 

Vad hände sedan efter han blev gripen 

Efter att min bror försvann engagerade jag mig mycket starkt i att söka efter 

honom. Jag kunde inte förstå varför detta hade hänt. Jag kände att det var min 

uppgift, mitt ansvar, att leta efter min bror eftersom min pappa var svag och 

min mamma fick ta hand om honom. Dessutom är jag äldsta barnet och det 

var mitt ansvar att göra något. 

Vilka åtgärder vidtog du för att återfinna din bror 

Jag letade överallt efter honom och skrev till olika instanser för att hitta 

honom. Jag organiserade protester mot militären i början av 2004 efter det 

som hände med min bror. Jag var med också vid massgravar men jag hittade 

inte min bror. Jag gick till myndigheterna. Jag skrev till och med ett brev till 

presidenten tillsammans med andra. 

23

Vem skrev under brevet 

Det var jag och min mamma som skrev under brevet. Jag skrev också till en 

åklagare och även till presidenten. 

Fick du något svar från de myndigheter som du kontaktade 

Åklagaren sa att han inte hade med saken att göra och från presidenten fick 

man svar att de arbetade på saken. Sammantaget hände ingenting och det såg 

ut som ingen ville ta tag i saken. 

Vad gjorde du sedan 

Jag fortsatte att kämpa för att återfinna min bror. Alla visste om detta. Jag blev 

varnad av några som jobbade för regimen att om jag fortsatte med detta så 

skulle jag också försvinna. Jag blev rädd och jag vågade inte längre vara på ett 

och samma ställe, jag började flacka runt. 

När fick du varningen 

Jag kommer inte riktigt ihåg när det var men jag tror att det var i mitten av 2007. 

Blev du inte hotad under tiden mellan 2004, när din bror försvann, och 2007 

Jag kunde bedriva mina efterforskningar under den tiden utan att bli varnad 

eller hotad. Jag visste dock redan innan detta att jag befann mig i fara för att 

jag var aktiv. Jag hade kontakt med mr-organisationen Peso för första gången 

2007. Jag kände till organisationen sedan innan men hade inte varit i kontakt 

med dem. 

Kan du berätta lite om händelsen när du åkte till fängelset 

En man kom, under en protestaktion, fram till mig med ett papper med namn 

på människor som befann sig i fängelse. Där stod bland andra min brors namn 

samt adressen till fängelset. Jag var inte säker på att det var min bror men jag 

ville ändå ta reda på hur det låg till. Jag kände inte mannen som kom med 

pappret och han kom inte specifikt till mig utan till alla kvinnor som stod 

samlade. 

Hur hade mannen fått tag på denna information 

Det var från en man som dog i fängelset. När hans lik fördes bort från 

fängelset av hans familj hittades en lapp i hans mun där det stod en lista med 

namn och orden ”Hitta oss”. Jag och en kvinna, en bekant till mig, bestämde 

oss för att åka till fängelset. Jag hade en studiekamrat som bodde där och 

kvinnan som följde med mig hade en vän som bodde nära fängelset och han 

kände i sin tur en anställd på fängelset. Vi träffade mannen och han var villig 

att mot betalning ta reda på om min bror var i fängelset. Han fick ett foto av 

min bror. 

24

Hur kunde ni komma in på fängelseområdet 

Jag var aldrig i själva fängelset utan vi var en bit därifrån. När vi åkte tillbaka 

till hotellrummet kom cataliansk militär och förde bort mig och den andra 

kvinnan till en skog där vi misshandlades. Vi slängdes därefter vid en landsväg. 

Vi hittades sedan av ett förbipasserande par som hjälpte oss in till staden. Jag 

återvände hem och jag fick aldrig någon mer information av den här mannen 

om min bror i fängelset. 

Jag var efter fängelsebesöket förföljd och jag visste om det. Jag tänkte 

att om jag dog så var det i alla fall för att jag försökte finna min bror. De 

misshandlade även mina föräldrar. Jag kontaktade därefter Peso för att lämna 

mitt vittnesmål. Jag ville göra detta i händelse av att jag skulle bli mördad. Peso 

skulle skriva ner mitt vittnesmål och sedan skicka detta till ett internationellt 

organ. På vägen tillbaka hem från besöket på Pesos kontor stoppades jag och 

mannen av ett militärfordon. 

Hur vet du att det var militärer 

Jag vet att det var militär för de var uniformerade. Jag vet inte riktigt hur 

många de var eftersom jag fick en huva över huvudet och sedan vet jag inte 

vart de förde mig. Det skedde på vägen mellan staden G och min hemstad, 

A. När de tog av mig huvan var jag i en källare och där var många andra 

militärer. Jag vet inte vad som hände med mannen. 

Hur blev du behandlad 

De drog de mig i håret och misshandlade mig. Jag blev så förnedrad. Det var 

det värsta som kunde hända mig som kvinna. De skrek på mig, frågade vad 

jag försökte uppnå och hotade mig att jag skulle försvinna som min bror. 

Både bandet med mitt vittnesmål till Peso och alla andra handlingar jag hade 

försvann. 

Vad var det för handlingar 

Det var alla brev och alla svar jag hade fått under alla år, fotografier på min 

bror med mera. Jag fick ligga på golvet och fick bara vatten och bröd. Jag 

kunde inte äta brödet för jag kunde inte svälja på grund av misshandeln. 

25

Var befann du dig under den här tiden Var det ett fängelse Hur såg det ut där 

Jag vet inte om det var ett fängelse, jag vet bara att det var en källare. Jag hörde 

röster men jag vet inte om det fanns flera fångar. Men jag vet att det var en 

källare för där fanns källarfönster så jag såg att jag befann mig under jord. Jag 

vet inte om det var en vanlig byggnad eller en myndighetsbyggnad. Jag minns 

att jag var fängslad i flera dagar men jag minns inte exakt hur länge. Under den 

tiden misshandlades jag varje dag och de frågade saker och skrek på mig varje 

dag. 

Jag kom därifrån genom att mina släktingar betalade borgen för mig. Innan 

jag släpptes tvingades jag skriva under ett papper. 

Vad för papper 

Jag vet inte. Det kan ha varit ett erkännande om något brottsligt eller vad som 

helst. Jag brydde mig inte om vad det var, jag var döende och ville bara komma 

därifrån. 

Vad tror du att syftet med fångenskapen var 

Jag tror att syftet var att stoppa mig från att engagera mig. 

Men de försökte göra detta tidigare men de lyckades inte. 

Jag tror att de släppte mig bara för att få pengar. De hade tänkt ta mig igen. 

De visste att jag hade varit och letat; de hade kontakter. 

Efteråt bodde jag hos en kusin som var läkare. Jag mådde mycket dåligt, jag 

ville inte leva längre. Min mamma hjälpte mig genom att hon sa att hon redan 

hade förlorat en son och hon inte kunde förlora en dotter också, och att jag 

måste tänka på att min son behöver mig. Jag visste att mina föräldrar och min 

make befann sig i fara och därför bodde jag hos min kusin tills jag lämnade 

landet i oktober 2007. Jag kunde leva där ett tag eftersom jag levde gömd. 

Militären har kommit flera gånger och trakasserat både mina föräldrar och 

min make, och frågat efter mig. 

Men har dina föräldrar fängslats eller torterats 

Nej inte vad jag vet, men de är hela tiden rädda för att det ska hända. 

Försökte du få hjälp av myndigheterna 

Jag försökte inte ens gå dit för det är omöjligt att få hjälp där. Det var ju dom 

som utsatt mig. Det finns ingen ordning där och de kan inte göra något. De 

har bara byggt fina hus, men de gör ingenting för mänskliga rättigheter. 

De släppte dig. Varför skulle de ha något intresse av dig nu 

Jag kan inte återvända till Solero, de skulle mörda mig. Jag vet fortfarande inte 

vad som hänt min bror. Antagligen är han död men jag vet inte. 

26

Varför tror du detta 

Det är fortfarande farligt, människor försvinner fortfarande där. 

Om de har tagit alla dina handlingar, hur skulle du kunna utgöra ett hot mot 

myndigheterna 

Jag vet inte vad det var för papper jag skrev på. De kan ha hittat på vad som 

helst, bara för att hämnas. 

Vi ska gå igenom inlämnade handlingar för att eventuellt skicka dem för 

översättning. 

Dokumenten skickades till min syster i Kanada från oss (min mamma och jag) 

för ungefär ett år sedan. Vi hoppades att min syster kanske kunde göra något 

därifrån. Vi skickade dokumenten innan jag blev av med mina dokument 

under fångenskapen. Det fanns ingen speciell anledning till att det var just de 

dokumenten som skickades, de valdes ut på måfå. Originalen fanns i mappen 

som försvann. Jag gjorde kopior och skickade kopiorna till min syster men jag 

har inte originalen kvar. Jag gjorde kopior på handlingarna men jag tog med 

mig alla handlingarna i mappen när jag gick för att ge intervjun hos Peso. 

Frihetsberövanden. 

Ja, se ovan. Inte i övrigt. 

Politisk aktivitet 

Var du politiskt aktiv 

Ja, såtillvida att jag har deltagit i olika protestaktioner i kampen för de 

mänskliga rättigheterna i Solero. 

Har du asylskäl mot något annat land än Catalia 

Nej, det har jag inte. 

Har du sökt asyl tidigare 

Nej, det har jag inte gjort. 

Hälsa 

Hur är din hälsa 

Inte så bra. Jag har huvudvärk, svimningar. Jag har varit hos läkare flera 

gånger på grund av smärta i huvud, hjärta och rygg. Men läkaren säger att allt 

beror på mina nerver. Jag har ibland svårt att andas till följd av misshandeln då 

jag bröt näsan. 

27

Äter du medicin 

Jag äter mediciner, antidepressiva. Jag mår mycket dåligt psykiskt också. 

Avslutning 

Har du förstått tolken bra 

Ja. 

Har du något som du vill tillägga 

Nej, inget. Det var nog allt. 

Utredningen har pågått mellan 09:00 och 11:45. 

Sammanfattning av nya asylskäl 

Efter asylutredningen hos Migrationsverket berättar Leire om följande nya 

asylskäl för sitt offentliga biträde. Biträdet skickar in en inlaga där de nya 

skälen redogörs för. 

Leire växte upp i en familj som var mer liberal än många familjer i 

omgivningen eftersom föräldrarna ville att flickorna också skulle få 

en utbildning. Generellt sett upplevde hon att det var männen som 

bestämde och att pojkar hade större friheter än flickor; lagstiftningen 

var också mer förmånlig för män än för kvinnor. Leires föräldrar 

hade en bra relation, och Leire och hennes systrar fick höra att 

utbildning är viktigt. 

Leire träffade sin blivande make i slutet av gymnasiet; de blev 

kära och gifte sig kort därefter. Föräldrarna tyckte inte om honom, 

men Leire övertygade dem om att han var en bra man och gifte sig 

trots deras motvillighet. De första månaderna kände hon sig mycket 

lycklig, men sedan började maken att förändras. Han började kritisera 

henne mer och mer och påpeka saker som han ansåg var fel både 

med hennes personlighet och göromål. Hon blev mer och mer osäker 

på sig själv. Han tyckte inte om när hon träffade sin familj och sina 

vänner pga. att han inte tyckte att de var bra för henne, utan ville att 

hon skulle satsa på deras relation. Hon började hitta på ursäkter och 

blev mer och mer isolerad. Bara ibland träffade hon familj och vänner. 

Han tillät henne fotsätta jobba som tysklärare eftersom de behövde 

inkomsten i hemmet men gillade inte att hon stannade och pratade 

med kollegor efter jobbet. Första slaget kom en kväll när maken kom 

hem från jobbet och anklagade henne för att vara otrogen. Han bad 

om förlåtelse för slaget, och sa att det inte skulle hända igen, men 

28

efter några veckor hände det igen. Leire var i chock. Hon berättade 

inte för någon eftersom hon kände skam över att bli slagen, började 

tänka att det var hennes fel och tänkte att han skulle ändra sig. Hon 

såg fortfarande mannen hon blivit kär i, även om de sidorna ofta doldes 

bakom de aggressiva, sura och nedlåtande attityderna. Leire mindes hur 

hon försökt övertyga föräldrarna om att han var en bra man. Slagen 

kom allt oftare. Han accepterade inte att hon sa emot honom, och han 

kunde slå för minsta anledning, till och med om hon lagat ”fel” mat. 

På nätterna brydde han sig inte om ifall hon ville ha sex eller inte. Han 

gjorde precis som han ville, och han ville ha full kontroll på var hon var 

och vad hon gjorde. Han hotade med att döda henne eller skada hennes 

familj om hon pratade med någon eller skulle försöka polisanmäla. 

Han sa att polisen ändå inte skulle bry sig. Hon vågade inte göra 

något och trodde ändå att det hade varit lönlöst. Hon hade aldrig hört 

talas om någon kvinna som fått hjälp och skydd från polis och andra 

myndigheter. Dessutom hade hon ett litet barn nu och hon ville inte att 

hennes man skulle ta barnet ifrån henne. 

När Leires bror ”försvann” lät maken henne försöka söka efter 

honom och försöka få upprättelse, eftersom han också såg detta 

”försvinnande” som riktat mot den minoritetsgrupp som även han 

tillhörde. Han ville dock ha koll på hennes aktiviteter och göromål. 

Hon sa ingenting till någon om våldet. Tiden innan bortförandet hade 

han blivit mer och mer negativ till hennes aktiviteter och börjat prata 

om att hon snart måste sluta, eftersom det ”började gå för långt” och 

höll på att bli farligt även för honom och hennes familj. När hennes 

föräldrar tog upp möjligheten för henne och barnet att fly från landet 

var maken överens om att hon behövde fly. Tanken var dock att han 

skulle komma efter henne till Sverige. 

Väl i Sverige började hon slappna av och insåg hur skönt det var 

att inte ständigt behöva leva i rädsla för fortsatt våld och att dödas av 

maken, även om de hade regelbunden kontakt och han på det sättet 

fortsatte att försöka kontrollera och även hota henne. Hon sköt dock 

upp beslutet om relationen och fokuserade på att först få asyl. Hon 

var övertygad om att hon skulle få asyl eftersom hon förts bort, torterats 

av militären och återigen löpte risk att utsättas för förföljelse från 

staten. Att prata om våldet och relationen till maken kändes allför 

smärtsamt och obehagligt. Hon hade aldrig berättat för någon tidigare 

och tyckte att det var en privatsak. Av samma skäl berättade hon 

inte för någon att hon utsatts för våldtäkt under frihetsberövandet. 

Hon bär på starka skuld- och skamkänslor, mår sämre varje gång hon 

tänker på våldet samt får ibland flashbacks när hon påminns om det. 

Nu vill hon också ta upp våldtäkten och våldet i hemmet som 

29

hon har varit utsatt för samt de hot som hon har fått från sin man. 

Vid ett återvändande fruktar Leire även att utsättas för fortsatt våld 

och dödshot av maken (oavsett om hon går tillbaka till honom eller 

försöker skilja sig/lämna honom). Hon menar också att situationen 

som kvinna vore ohållbar och skulle innebära nya kränkningar, och 

kanske ett liv på gatan. Hennes familj har börjat anklaga henne för den 

svåra situation som både hon och andra familjemedlemmar är i pga. 

sökandet efter brodern. De har fortfarande militärer som kommer hem 

till dem och frågar efter henne, och de hotar och trakasserar familjen. 

Dessutom går det rykten om att hon blev våldtagen och även om de 

egentligen vet att det inte är hennes fel så tycker de ändå att det är 

skamligt för familjen och vill undvika att stämplas av omgivningen. 

Det skulle alltså inte vara möjligt att komma tillbaka och bo med dem 

eller i hennes by där alla känner varandra. Hon lider av huvudvärk 

och mardrömmar, och mår hon oerhört dåligt när hon blir påmind om 

våldet i källaren och från maken. 

11.30 –12.00 Asylbedömning: 

fallstudie 1 och diskussion 


Dela ut beslut och landinformation (se nedan). Påminn om att de förutsätts ha 

läst beslutet och utdrag ur relevant landrapportering. 

Be deltagarna att analysera beslutet, med beaktande av ett genusperspektiv. 

Be dem särskilt fundera över vilka synpunkter de skulle ha förmedlat om en 

kollega bett dem titta på beslutsförslaget innan det fastställdes. 

Nämn att beslutet anpassats för att stå i överensstämmelse med de ändringar 

i utlänningslagen som infördes 1 januari 2010. 

Diskutera i helgrupp och redovisa brister och förbättringsmöjligheter. 

Försök se till att bl.a. följande aspekter berörs: 

• Argumentationen kring flyktingstatus: 1) förföljelse från staten (förföljelse, 

välgrundad fruktan, statens skydd, konventionsgrunder, internflykt) 

respektive 2) förföljelse från enskilda (ovan rekvisit). Reflektera även över 

argumentation kring alternativt respektive övriga skyddsbehövande. 

• Gränsdragningen mellan flyktingstatus och skyddsbehövande. 

• Argumentationen kring godtyckligt frihetsberövande, våldtäkt och statsskydd. 

• Argumentationen kring behandling av protesterande anhöriga till ”försvunna” 

i landet under relevant tidsperiod och kvinnors politiska aktivitet. 

30

• Argumentationen kring trovärdighet avseende våld och hot från make, samt 

möjligheten till ett effektivt och varaktigt skydd från staten. 

• Bedömningen av huruvida det finns ett internflyktsalternativ. 

• Argumentationen kring synnerligen ömmande omständigheter. 

• Användning av landinformation: hänvisning till källor, val av källor, källkritik. 

Utdrag ur Migrationsverkets beslut 

Ansökan m.m. 

Leire Gorri ansökte den 17 oktober 2007 om asyl i Sverige. 

Leire Gorri åberopar till stöd för sin ansökan i huvudsak följande. Hon 

kommer från regionen Solero i Catalia och har soleriansk etnicitet. Hennes 

bror bortfördes i februari 2004 av cataliansk militär. Hon har sedan dess letat 

efter honom och varit i omfattande kontakt med catalianska och solerianska 

myndigheter. Under sommaren 2007 blev hon bortförd och fängslad av mili tär. 

Hon var frihetsberövad i tio dagar. Hon blev våldtagen och svårt misshandlad. 

Hon tvingades att skriva på ett dokument med okänt innehåll. Hon lämnade 

Catalia i oktober 2007. Hon eftersöks alltjämt. Militären hänvisar till de handlingar 

hon skrev under. Hon är svårt traumatiserad och har stora psykiska 

besvär. Hon åberopar även fruktan för övergrepp från maken i Solero. 

Leire Gorri har ingett en passhandling. 

Skälet för beslutet 

Migrationsverket finner att ärendet kan avgöras på befintligt material. 

Identitet och utgångspunkt för prövningen 

Det inrikespass som Leire Gorri har ingett styrker hennes identitet. Hon är 

cataliansk medborgare och hemmahörandes i Solero. Hennes asylskäl prövas 

därför mot förhållandena i Solero och övriga Catalia. 

Det är en internationellt accepterad princip att den asylsökande har 

bevisbördan för att han eller hon är flykting (jfr. UNHCR:s handbok om 

förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning 

p. 196). Det förväntas att den sökande skall lägga fram alla relevanta fakta 

och samarbeta med prövningsmyndigheten för att få fram all tillgänglig 

bevisning. Med tanke på svårigheterna för en asylsökande att med bevis 

styrka sitt påstående, bör emellertid inte ett allför strikt beviskrav tillämpas. 

Vid bedömningen av trovärdigheten fäster myndigheterna normalt vikt vid 

att berättelsen är sammanhängande och inte präglas av motstridiga uppgifter. 

Påståendena får inte heller strida mot allmänt kända fakta. 

31

Tillämplig lagstiftning avseende skyddsbehov 

Av 4 kap. 1 § utlänningslagen framgår att en flykting är en utlänning som 

inte är i det land som han eller hon är medborgare i därför att han eller hon 

känner en välgrundad fruktan för att förföljas på grund av ras, nationalitet, 

religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller 

annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp. För att räknas som flykting ska 

utlänningen dessutom inte kunna använda sig av sitt lands skydd eller på 

grund av sin fruktan inte vilja göra det. Det har ingen betydelse om det är 

myndigheterna som står bakom förföljelsen eller om de inte kan antas skydda 

personen mot förföljelse från enskilda. 

En utlänning som inte är flykting räknas som alternativt skyddsbehövande 

enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen, om det finns grundad anledning att anta att 

utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas 

med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig 

eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en 

allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med 

anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt. En utlänning räknas som övrig 

skyddsbehövande enligt 4 kap. 2a§ om han eller hon befinner sig utanför det 

land som utlänningen är medborgare i, därför att 1. han eller hon behöver 

skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra 

svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för 

allvarliga övergrepp, eller 2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en 

miljökatastrof. 

Flyktingar och skyddsbehövande har enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen rätt 

till uppehållstillstånd. 

Bedömning av läget i Solero m.m. 

Migrationsverket har i januari 2008 genomfört en s.k. fact findingresa till 

Solero i syfte att på plats inhämta information om de allmänna förhållandena 

där. Nedanstående landinformation är huvudsakligen hämtad från en rapport 

som har upprättats efter denna resa. Rapporten har kommunicerats med 

sökanden. I rapporten finns de källor angivna som rapporten bygger på 

(Solero – aktuellt säkerhetsläge LIFOS nr. 999999). 

Det allmänna säkerhetsläget i Solero har förbättrats avsevärt de senaste 

åren. Presidentens politiska och militära kontroll i kombination med en 

kraftigt försvagad rebellrörelse och en allmänt krigstrött befolkning är 

huvudfaktorerna. Den kraftliga minskningen av antalet våldshandlingar 

talar dock för att rebellernas betydelse i Solero har minskat. Statistik visar 

också på en stadig minskning av våldshandlingar sedan 2005. Det innebär 

i sammanhanget att en stor del av det våld som utövas har sannolikt helt 

andra orsaker. Beträffandet antalet dödsoffer rapporteras att till och med maj 

2007 hade 48 personer, varav 13 civila, dödats i Solero. Siffrorna innebär en 

32

halvering jämför med år 2006. All tillänglig statistik och rapportering pekar 

sammanfattningsvis entydigt på att våldet i Solero har minskat de senaste åren. 

Kidnappningar och försvinnanden har präglat konflikten. Till det ska 

läggas interna stridigheter, hämndaktioner och den omfattande organiserade 

brottsligheten som på ett affärsmässigt sätt sysslat med kidnappning mot lösen. 

Antalet personer som kidnappats eller försvunnit har också minskat under de 

senaste åren. 

Den förbättring som har skett beträffande säkerhetsläget och den 

humanitära situationen i Solero har inte åtföljts av en positiv utveckling på 

MR-området. Allvarliga kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter 

förekommer regelbundet i Solero. Yttrandefriheten är kraftigt inskränkt och 

det finns inte någon politisk opposition mot presidenten. Bruket av tortyr är 

vanligt förekommande inom säkerhetstjänsten och rättssystemet är politiserat 

och korrumperat. 

Enligt Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Catalia 

framgår att diskriminering av kvinnor är förbjudet enligt konstitutionen 

och våld mot kvinnor i hemmet vanligt förekommande. I Catalia finns dock 

flera organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter och regeringen har 

aviserat att de inom kort ska utfärda en ny policy för att förbättra arbetet mot 

könsrelaterat våld. 

Migrationsverket har den 21 februari 2008 fattat ett vägledande beslut 

avseende personer som är hemmahörande i Solero. I beslutet bedömdes att den 

allmänna situationen i Solero inte är sådan att alla som kommer från Solero ska 

ge rätt att stanna i Sverige som skyddsbehövande. En individuell bedömning av 

de åberopade skyddsskälen måste därför göras i varje enskilt fall. 

Bedömning av flyktingskap 

Av 4 kap. 1 § utlänningslagen framgår att det endast är förföljelse som kan 

hänföras till ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund 

av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp som 

omfattas av flyktingskap i svensk rätt. 

Leire Gorri har anfört att hon på grund av sin etniska tillhörighet riskerar 

att utsättas för förföljelse. Så som tidigare nämnts bedömer Migrationsverket 

att den allmänna situationen för personer från Solero i Catalia inte är sådan att 

skyddsbehov generellt kan anses föreligga. Hon har inte anfört att hon tidigare 

har utsatts för förföljelse på grund av sin etnicitet i Catalia. Migrationsverket 

finner att hon inte heller gjort sannolikt att hon skulle riskera att utsättas 

för förföljelse på grund av att hon är från Solero vid ett återvändande till 

Catalia. De övriga asylskäl som Leire Gorri har åberopat omfattas inte av 

förföljelsegrunderna i flyktingparagrafen. Hon är därför inte att anse som 

flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen. 

33

Bedömning av skyddsbehovet jämlikt 4 kap. 2-2a §§ utlänningslagen 

Vid prövningen av de åberopade skyddsskälen måste det bedömas om 

sökanden har gjort sin asylberättelse sannolik, antingen genom den bevisning 

som åberopats eller genom att han eller hon bedöms ha lämnat en trovärdig 

redogörelse av skälen för att få stanna. 

Leire Gorri har ingett kopior av dokument som påvisar en skriftväxling 

mellan hennes familj och diverse myndigheter i Solero. Kopior har generellt 

ett lågt bevisvärde, men verket finner ingen anledning att för närvarande 

ifrågasätta vare sig innehållet i handlingarna eller äktheten i desamma. 

Handlingarna stödjer Leire Gorris påstående om att hennes bror försvann och 

att familjen har letat efter honom. 

Migrationsverket finner ingen anledning att ifrågasätta de uppgifter som 

Leire Gorri har lämnat angående brodern och hennes letande efter honom. 

Vidare finns ingen anledning att ifrågasätta att hon har blivit bortförd och 

hotad samt fängslad under tio dagar 2007. Migrationsverket finner dock att det 

inte har gjorts sannolikt att det är den catalianska militären som ligger bakom 

bortförandet och fängslandet. Detta med beaktande av att hon inte fördes till 

en myndighetsbyggnad, utan hölls fängslad i en källare där hon hörde hönor 

utanför. Vidare släpptes hon när hennes familj betalade en summa pengar till 

dem som höll henne fängslad. Om hon hade varit fängslad av myndigheterna, 

skulle hon ha släppts utan lösensumma, om man fann att misstankarna mot 

henne inte var korrekta, alternativt skulle hon ha ställts inför domstol. 

Leire hade under åren 2004 till slutet av 2007 möjlighet att undersöka 

broderns försvinnande samt hade under denna tid, enligt egen uppgift, 

haft omfattande myndighetskontakt. Det tyder också på att det inte är 

myndigheterna som ligger bakom hennes bortförande och frihetsberövande. 

De personer som har fört bort Leire kan ha varit catalianska militärer, men de 

har då agerat på egen hand för egen vinning utan myndigheternas vetskap och 

försorg. Migrationsverket finner således att det sannolikt är en kriminell grupp 

som ligger bakom de åberopade händelserna som föranlett flykten till Sverige. 

Det finns brister i den catalianska myndighetsapparaten. Catalias och tillika 

Soleros myndigheter är intresserade av personer med bakgrund i Soleros 

rebellrörelse och andra kriminella grupper. Leire Gorri har inte personligen 

deltagit i någon väpnad aktion i Solero. Hon har inte varit politiskt aktiv och 

hon har inte haft problem med myndigheter, utan har tvärtom kunnat vända 

sig till dessa för att undersöka broderns försvinnande. Hon har gått i skolan 

och skaffat sig en utbildning. Migrationsverket finner därför att hon inte är av 

intresse för Soleros myndigheter. Om hon mot förmodan skulle känna fruktan 

från enskilda kan hon vända sig till rättsvårdande myndigheter i hemlandet. 

Migrationsverket finner därför att hon inte på denna grund är att betrakta 

som alternativt skyddsbehövande gentemot Solero jämlikt 4 kap. 2 § UtlL. 

34

Migrationsverket behöver vid denna utgång inte pröva hennes möjligheter till 

internflykt i andra delar av Catalia. 

Leire Gorri har även åberopat risk för att utsättas för våld och dödas av sin 

make. Inledningsvis konstaterar Migrationsverket att den allmänna situationen 

för kvinnor i Solero generellt sett inte är asylgrundande. En individuell 

bedömning måste göras i varje enskilt fall. 

Migrationsverket konstaterar att Leire Gorri varken vid ansökningstillfället 

eller vid den muntliga genomgången berättat om misshandel och hot 

från maken. De nya uppgifterna måste betraktas som en ändring och en 

upptrappning av asylberättelsen. Vidare anser Migrationsverket att dröjsmålet 

med att uppge omständigheterna med maken tyder på att hon inte upplevt 

som sitt skyddsbehov som särskilt starkt. Mot bakgrund av detta anser 

Migrationsverket att det finns trovärdighetsbrister i asylberättelsen. Oaktat 

trovärdighetsbristerna rör de nya åberopade skyddsproblemen främst problem 

inom den privata sfären och sökande har inte visat att hon försökt få de 

rättsvårdande myndigheternas skydd gentemot maken. 

Av Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Catalia framgår 

att diskriminering av kvinnor är förbjudet enligt konstitutionen. I rapporten 

anges även att det är vanligt förekommande med våld och övergrepp i hemmet. 

I Catalia finns dock flera organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter och 

myndigheterna kan inte generellt anses sanktionera övergrepp mot kvinnor. 

Det kan enligt verkets mening krävas att man försökt få skydd genom 

hemlandets myndigheter innan det kan bli aktuellt med internationellt skydd. 

Migrationsverket bedömer, mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet, 

att Leire inte gjort sannolikt att hon är i behov av skydd mot övergrepp från 

maken. Hon har därmed inte gjort sannolikt att hon riskerar sådan behandling 

och bestraffning som avses i 4 kap. 2 § första stycket 1 första ledet UtlL. 

Enligt Migrationsverkets bedömning råder det inte en inre väpnad konflikt 

eller svåra motsättningar i Solero eller i övriga delar av Catalia. Leire Gorri 

är därmed inte att betrakta som alternativt skyddsbehövande eller övrig 

skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 första stycket 1 andra ledet och 2 a §§ UtlL. 

Synnerligen ömmande omständigheter 

Enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen får tillstånd beviljas en utlänning, om det vid 

en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen 

ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas att stanna i Sverige. Vid 

bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till 

Sverige och situationen i hemlandet. 

I samband med införandet av 5 kap. 6 § utlänningslagen kommenterade 

lagstiftaren bestämmelsen i förarbetena (prop. 2004/05: 170s. 279ff). Man har 

härvid understrukit bestämmelsens karaktär av undantagsbestämmelse och att 

bestämmelsen har ett snävt tillämningsområde. 

35

Leire Gorri har anfört att hon mår psykiskt dåligt med anledning av vad 

som inträffat. Hon har ingett ett läkarintyg. Av intyget framgår att hon 

lider av ett posttraumatiskt stressyndrom med djup depression. Den ingivna 

dokumentationen styrker inte att Leire Gorris hälsotillstånd är av sådan 

synnerligen allvarlig karaktär att det finns behov av att gå vidare och pröva om 

det är rimligt att vård ges i Sverige. 

Leire Gorri har vistats i Sverige över ett år. Hon har inte, under denna tid, 

erhållit någon stark anknytning till Sverige. 

Vid bedömningen av om det föreligger synnerligen ömmande 

omständigheter ska hänsyn tas till utlänningens situation i hemlandet. 

Vad som avses med detta har inte utförligare berörts i förarbetena. 

Migrationsöverdomstolen har (i avgörandet UM 1906-07, den 15 januari 

2008) funnit att ”situation i hemlandet” bland annat syftar på utlänningens 

anknytning till detta land, till exempel familjemedlemmar som vistas där och 

den tid personen levt där. 

Leire Gorri har levt i princip hela sitt liv i Solero. Hon har familjen kvar i 

hemlandet. Även andra släktingar finns där. Migrationsverket finner att Leire 

Gorris situation i hemlandet inte är sådan att uppehållstillstånd kan beviljas 

av denna grund. Sammantaget finner Migrationsverket att omständigheterna 

i ärendet inte är synnerligen ömmande. Uppehållstillstånd kan inte medges av 

denna grund. 

Utvisning 

Av 8 kap 7 § utlänningslagen framgår att en utlänning får utvisas ur Sverige om 

han eller hon uppehåller sig här men saknar pass eller de tillstånd som krävs 

för att få uppehålla sig i landet. 

Eftersom det inte finns grund för att bevilja Leire uppehålls- och 

arbetstillstånd, avslås ansökan härom. Leire Gorri utvisas ur Sverige med stöd 

av 8 kap. 7 § utlänningslagen. 

Landinformation Catalia 

Human Rights Watch 

While statistics on the scale of illegal detention and torture in Solero are 

unavailable, our research, taken together with that of the Peso Human Rights 

Center, strongly suggests that torture and ill-treatment in detention in Solero 

are systematic, especially against those with suspected rebel ties. In the 

majority of cases documented by Human Rights Watch, Catalanian forces 

were responsible for the abuses. During interrogations, the security personnel 

subjected the detainees to severe beatings, torture with electric shocks, 

suffocation, and threats or imitation of sexual violence. 

One of the main factors contributing to the widespread pattern of 

36

illegal detention and torture in Solero is the total lack of accountability for 

perpetrators. The perpetrators themselves try to ensure that their abuses do 

not come to light by threatening their victims into silence. Indeed, few victims 

or witnesses dare to report instances of torture to the authorities, such as 

the prosecutor’s office, and in many cases refuse to speak to human rights 

organizations. 

Prosecutors and courts took no action to bring the perpetrators to justice. 

In particular, some torture cases the injuries were documented by doctors and 

these documents were presented during court hearings. The courts, however, 

appeared to disregard this evidence altogether, and took no action to ensure 

that the allegations of torture were duly investigated and the perpetrators held 

to account. 

UNHCR 

According to the experience of UNHCR regarding single women and their 

protection by the state, it is generally true that people rely very much on their 

relatives for support. Women who have lost their husbands or have been divorced 

usually go back to their own families and are protected to a certain extent. But 

this does not necessarily mean that they will be able to lead a normal life devoid 

of specific difficulties like property issues, housing, childcare etc. Widows or 

divorced women may be remarried by their relatives, but normally they are 

considered ’second class women’ and thus not very popular brides. 

Domestic violence is considered a private issue related to the clan structure 

of the regional society and therefore is hardly ever reported to UNHCR or 

other institutions. Usually such cases are solved under the terms of cultural 

traditions, which make it difficult to tell how widespread this problem actually 

is. The usual way to deal with rape or kidnapping of young women is to marry 

the couple and not to consider the act as a crime any more. 

US State Department 

There were numerous reports of government and societal human rights 

problems and abuses in Catalia during the year. Security forces reportedly 

engaged in killings, torture, abuse, violence, and other brutal or humiliating 

treatment, often with impunity. In Solero, security forces were allegedly 

involved in unlawful killings and politically motivated abductions. Federal 

and local security forces continued to act with impunity, especially in targeting 

families of suspected insurgents. Domestic and international human rights 

groups operated in the country, investigating and publicly commenting on 

human rights problems, but official harassment continued, and the operating 

environment for these groups was restricted. 

Violence against women and children were problems, and domestic violence 

was widespread. Rape is illegal, and the criminal code makes no special 

37

distinctions (such as spousal rape) on the relationship between the rapist and 

the victim. According to NGOs many women did not report rape or other 

violence due to social stigma and lack of government support. Rape victims 

can act as full legal parties to criminal cases brought against alleged assailants 

and seek compensation as part of a court verdict without initiating a separate 

civil action. While members of the medical profession assisted assault victims 

and sometimes helped identify an assault or rape case, doctors were reluctant 

to provide testimony in court. 

Spousal or acquaintance rape was not widely perceived as a problem by 

society or law enforcement. Women were unlikely to report cases of rape by 

persons they knew. Law enforcement and prosecutors held many of the same 

notions and reportedly did not encourage reporting or prosecution of such 

cases. A very small percentage of spousal or partner rape was reported to the 

court. 

The police frequently discouraged victims from submitting complaints, and 

the majority of cases filed were either dismissed on technical grounds or moved 

to a reconciliation process by a justice of the peace, with focus on preservation 

of the family rather than punishment of the perpetrator. Civil law remedies for 

domestic violence included administrative fines and divorce. 

Svenska UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Catalia 

De grövsta människorättskränkningarna i Catalia begås alltjämt i Solero. 

Situationen i Solero har generellt fortsatt att förbättras när det gäller 

återuppbyggnad och säkerhet, men tortyr, försvinnanden och godtyckliga 

gripanden förekommer fortfarande – i regel utan rättsliga påföljder. 

Situationen har förvärrats i grannrepublikerna. 

Trots det goda ekonomiska läget uteblir de genomgripande sociala och 

ekonomiska reformerna i Catalia. De förbättringar som åstadkommits är 

framförallt höjda löner inom vissa statliga sektorer. 

Mot denna bakgrund är det svårt för redan utsatta grupper i Catalia, 

som exempelvis kvinnor, barn, HBT-personer (homosexuella, bisexuellaoch 

transpersoner) och funktionshindrade, att komma i åtnjutande av sina 

mänskliga rättigheter. Dessa gruppers utveckling är särskilt beroende av en 

öppen samhällsdebatt. 

Tortyr och annan grym eller förödmjukande behandling är uttryckligen 

förbjuden enligt artikel 21 i den catalianska författningen. Tortyr och 

misshandel inom polisväsendet och i de väpnade styrkorna förblir dock ett 

allvarligt problem. Det förekommer omfattande och trovärdiga uppgifter om 

att polisen i betydande utsträckning använder våld och annan förödmjukande 

behandling i samband med förhör av misstänkta. I Catalia lägger domstolarna 

stor vikt vid erkännanden, vilket förmodas bidra till våldsanvändningen. 

Det förekommer uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden och ofrivilliga 

38

försvinnanden, främst i Solero, där enskilda organisationer fortfarande 

uppger att inofficiella fängelser används. Många gripanden i Solero har sedan 

1999 gjorts med stöd av lagen om kampen mot terrorism. I januari 2007 

presenterade den catalianska människorättsorganisationen Peso en rapport i 

vilken de ifrågasätter de rättsliga grunderna för dessa gripanden. 

Jämställdhet mellan kvinnor och män föreskrivs i artikel 19 i författningen. 

Lagstiftningen kan inte anses direkt diskriminera kvinnor. Diskriminering 

av kvinnor kommer dock till uttryck på andra sätt, inte minst genom de 

traditionella könsroller som är djupt rotade i samhället. 

Ungefär hälften av alla yrkesverksamma är kvinnor. Kvinnors 

utbildningsnivå ligger i genomsnitt högre än männens. Lönen för kvinnor 

uppgår dock i genomsnitt till endast 70 procent av männens. Kvinnor är i 

majoritet inom den budgetfinansierade sektorn. I ekonomins mest lönsamma 

grenar återfinns kvinnor i mer begränsad omfattning. Av dem som registrerats 

som officiellt arbetslösa är en majoritet kvinnor. 

Misshandel i hemmet och annat våld mot kvinnor är ett stort och växande 

problem. Våld i hemmet står för cirka 32 procent av alla mord i Catalia. 

Enligt Amnesty International dödas fler än 14 000 catalianska kvinnor varje 

år till följd av våld i hemmet. Över 40 procent uppger att de blivit slagna mer 

än en gång. Det finns en utbredd uppfattning – inte sällan också inom de 

rättsvårdande organen – att våld i hemmet är en privat fråga. Mörkertalet 

är därför sannolikt stort. Det utbredda alkoholmissbruket bland catalianska 

män är en av orsakerna bakom våldet. Det finns några kvinnoorganisationer i 

Catalia. 

Prostitution och människohandel är också ett växande problem. Det tycks 

dock som om att fler och fler fall av trafficking utreds. De flesta utredningarna 

rör människohandel för sexuella ändamål. Catalia saknar en nationell 

handlingsplan och en central myndighet för att hantera frågan. 

Systematisk, organiserad och av statsmakterna sanktionerad diskriminering 

på grund av ras, hudfärg, etnisk härkomst, religiös, politisk eller annan 

åskådning kan inte anses förekomma i Catalia. Ett allmänt förbud mot 

sådan diskriminering finns i artikel 19 i den catalianska författningen. Det 

finns dock otaliga och trovärdiga uppgifter om hur befattningshavare i sin 

myndighetsutövning diskriminerar personer, i synnerhet personer av soleriansk 

härkomst. Det kan till exempel röra sig om trakasserier i form av upprepade 

dokumentkontroller, husrannsakningar och misshandel. Konflikten i Solero 

och en allmänt utbredd rasism tycks ligga bakom den negativa inställningen. 

12.00 –13.00 Lunch 

39

13.00–13.30 Asylbedömning: 

presentation 

Presentera och diskutera hur en genusmedveten asylbedömning kan 

genomföras utifrån internationell och svensk flyktingrätt. Se nedan för punkter 

som är särskilt viktiga att uppmärksamma samt hänvisningar till relevanta 

dokument. Se även till att vara uppdaterad på relevanta avgöranden från 

Migrationsöverdomstolen, så att dessa kan vävas in i presentationen 

(se, www.lagrummet.se, www.migrationsverket.se/lifos). 

Inledningsvis, förklara vilka rättskällor som kommer att beröras under 

presentationen samt i vilken grad relevanta avgöranden från t.ex. Migrationsöverdomstolen 

och Europadomstolen finns tillgängliga. Tydliggör UNHCR:s 

roll och dess uppdrag, enligt artikel 35 i FN:s flyktingkonvention, att ”vaka 

över efterlevnaden” (”supervising the application”) av flyktingkonventionen. 

Hänvisa även till relevanta och aktuella förarbetsuttalanden och avgöranden 

från Migrationsöverdomstolen som uppmärksammar UNHCR:s roll. Under 

presentationens gång, tänk särskilt på att uppmärksamma avgöranden från 

Migrationsöverdomstolen när det är möjligt samt att tydliggöra när dessa 

avgöranden alternativt förarbetsuttalanden skiljer sig från UNHCR:s riklinjer 

etc. Överväg även att uppmärksamma några positiva domar från någon av 

migrationsdomstolarna, som goda exempel på när genusperspektivet beaktats 

vid flyktingstatusbedömningen. 

Betona att en analys av flyktingdefinitionens kriterier kan genomföras på 

flera sätt, med beaktande av internationell flyktingrätt. Den analysmodell 

för en genusmedveten bedömning som härefter presenteras grundar sig 

i internationell rätt och bygger bland annat på utbildningsmaterial och 

checklistor från UNHCR, publicerat 2005, och Bexelius, Asylrätt, kön och 

politik, 2008. Betona även att stora delar av flyktingstatusbedömningen har 

relevans även för bedömning av övriga skyddskategorier i svensk lag. 

Uppmärksamma dem på material, inklusive checklista och hållpunkter, 

som kan samläsas med UNHCR:s och Migrationsverkets riktlinjer mm. 

och underlätta arbetet med att säkerställa att asylbedömningen görs med 

beaktande av ett genusperspektiv. 

Förföljelse 

• Könsrelaterat våld som förföljelse; diskriminering på grund av kön, sexuell 

läggning och/eller könsidentitet som förföljelse. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para.II.B.9-19; UNHCR:s riktlinjer om 

människohandel, 2006, para.15, 17-20: UNHCR:s vägledande dokument 

om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet (2008), para. 

40

II.B.10-19; UNHCR, Sexual Violence Against Refugees: Guidelines on 

Prevention and Response, 1 March 1995 (härefter UNHCR:s riktlinjer om 

sexuellt våld, 1995, s. 68; UNHCR, “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee 

Definition – a checklist” i Ensuring Gender Sensitivity in the Context of 

Refugee Status Determination and Resettlement. Module 1: Ensuring Gender 

Sensitivity in Refugee Status Determination (Resource Package), October 

2005 (härefter “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee Definition – a 

checklist” i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, 2005, modul 

1), EU:s skyddsgrundsdirektiv, artikel 9.2 (a), (f); Prop. 2005/06:06 st.5, 

s.22-23; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1, 2009, s. 7-8; 

Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.2, 2009, s. 6-7; Bexelius, 


utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov – Ett fungerande verktyg, 

2008, s. 93. 

Välgrundad fruktan 

Subjektivt element 

• Skiftande rädslouttryck; underdrifter. 

För mer information och hänvisningar, se t.ex.: UNHCR:s riktlinjer om 

könsrelaterad förföljelse, 2002, para. III.35, 35xi, UNHCR:s handbok, 1979, 

para. 38, 40,42; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 128-131. 

Objektivt element – personliga omständigheter i relation till 

landinformation 

• Detaljerad information om personliga omständigheter med hänsyn till kön, 

sexuell läggning, könsidentitet, klass, etnicitet, utbildningsnivå, politisk 

uppfattning mm. 

• Könsmaktsordningens samverkan med andra maktordningar (t.ex. 

sexualitet, ålder, klass, etnicitet mm.). 

• Problematiken kring könsrelaterat våld och diskriminering mot kvinnor i 

fred resp. konflikt. 

• Problematiken kring könsrelaterat våld och diskriminering mot hbtpersoner. 

• Hbt- och kvinnorättsspecifik landinformation respektive svårigheter att 

inhämta sådan. 

• Särskilda bevissvårigheter för kvinnor och hbt-personer (t.ex. traumats 

konsekvenser resp. dokumentation av våld, diskriminering, sexuell läggning, 

polisanmälningar i det enskilda fallet och i landet), bedömning av dröjsmål 

att berätta, alternativ bevisning och principen om tvivelsmålets fördel. 

• Statens ansvar för sina representanter. 

41

För mer information och hänvisningar, se t.ex.: UNHCR:s handbok, 1979, 

para.. 41-44, 198; UNHCR:s riktlinjer om könsrelaterad förföljelse, 2002, para. 

III.35-36.x, xi; UNHCR:s riktlinjer om flyktingkvinnor, 1991, para. 72-73; 

CAT/C/16D/41/1996; CAT/C/25/D/149/1999; UNHCR:s vägledande dokument 

om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet, 2008, para. 

E.35-38; “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee Definition – a checklist” 

i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, 2005, modul 1; EU:s 

skyddsgrundsdirektiv artikel 4.3.c; ECHR, Ireland v. the United Kingdom, 18 

January 1978; Prop. 2005/06:06, s.29; Migrationsverket, Utlänningshandboken, 

kap. 40.1, 2009, s. 9-10; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.2, 

2009, s. 7-9; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 132-151; Zamacona 

Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov – Ett 

fungerande verktyg, 2008, s. 95-100. 

Statens skydd 

• Förekomsten av ett effektivt och varaktigt skydd. Personliga omständigheter 

(inkl. kön, ålder, klass, etnicitet, sexuell läggning, könsidentitet, 

funktionsnedsättning etc.) i relation till landinformation om lagar, policys 

och praktisk tillämpning generellt och för kvinnor och hbt-personer 

specifikt. Rimlighet. 

• Skyddsaktörer (frivilligorganisationer och klaner illegitima skyddsaktörer) 

För mer information och hänvisningar, se: UNHCR:s riktlinjer om 

könsrelaterad förföljelse, 2002; “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee 

Definition – a checklist” i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och 

asyl, 2005, modul 1; para. III.36.x; EU:s skyddsgrundsdirektiv, artikel 

7; EU-kommissionens förslag till reviderat skyddsgrundsdirektiv artikel 

7; EU-kommissionens förklaring till förslag på revidering av direktivet, 

s.3; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1, 2009, s.10; 

Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.2, 2009, s. 9; Bexelius, 

Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 152-163, Zamacona Aguirre, Riktlinjer för 


2008, s. 94-95. 

Konventionsgrunder 

• Enkla och/eller dubbla orsaksriktningar; (o)vetskap om motiv och tillämplig 

grund; bidragande orsak; faktisk eller tillskriven konventionsgrund. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para. II.D.20, 22-23; UNHCR:s vägledande 

42

dokument om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet, 2008, 

para. II.C.28-29; “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee Definition – a 

checklist” i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, 2005, modul 1; 

Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 177-181. 

Tillhörighet till viss samhällsgrupp 

• Kvinnor och hbt-personer såsom viss samhällsgrupp (faktisk och misstänkt 

tillhörighet till samhällsgrupp). 

För mer information och hänvisningar, se: UNHCR:s riktlinjer om tillhörighet 

till viss samhällsgrupp, 2002; UNHCR:s riktlinjer om könsrelaterad förföljelse, 

2002, s. 28-31; UNHCR:s vägledande dokument om asylskäl relaterade till 

sexuell läggning och könsidentitet, 2008, para. II.C.32; “Gender Sensitivity and 

the 1951 Refugee Definition – a checklist” i UNHCR:s utbildningsmaterial om 

genus och asyl, 2005, modul 1; EU:s skyddsgrundsdirektiv, artikel 10; Prop. 

2005/06:6, s. 25-27; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1, 2009, 

s. 7; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.2, 2009, s. 5; Bexelius, 

Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 189-193. 

Politisk uppfattning 

• Faktiskt eller misstänkt normöverskridande beteende; uppfattning om 

könsroller i familj, samhälle och stat; organiserad politisk aktivitet på ”låg” 

nivå; partners, anhörigas eller grupps politiska tillhörighet; könsrelaterat 

våld i politisk-etniska resp. politisk-religiösa konflikter etc. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para. II.D.32-34; UNHCR:s vägledande 

dokument om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet, 

2008, para. II.C.30; “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee Definition – a 


Prop. 2005/06:6, s. 24; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 182-188. 

Religiös uppfattning 

• Faktiskt eller misstänkt normöverskridande beteende; uppfattning om 

könsroller i familj, samhälle och stat; makes, anhörigas eller grupps religiösa 

tillhörighet; könsrelaterat våld i politisk-religiösa konflikter etc. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para. II.D.25-26; UNHCR:s vägledande 

dokument om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet, 

2006, para. II.C.31; “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee Definition – a 


Prop. 2005/06:6, s. 24; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 188-189. 

43

Ras/nationalitet 

• Sexuellt våld som vanlig förföljelsemetod vid förföljelse på grund av ras/ 

nationalitet. 


könsrelaterad förföljelse, 2002, para. II.D.27; “Gender Sensitivity and the 1951 

Refugee Definition – a checklist” i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus 

och asyl, 2005, modul 1; Prop. 2005/06:6, s. 24; Bexelius, Asylrätt, kön och 

politik, 2008, s. 181-182. 

Internflykt 

• Relevansbedömning – förekomst av effektivt skydd generellt och oavsett 

kön, sexuell läggning och/eller könsidentitet. 

• Relevansbedömning – praktisk och juridisk tillgänglighet oavsett kön, 

sexuell läggning och/eller könsidentitet. 

• Rimlighetsbedömning – personliga omständigheter i relation till 

information om människorättssituationen i området generellt och för 

kvinnor och hbt-personer specifikt. 

För mer information och hänvisningar, se: Prop. 2005/06:06, s. 28; Bet. 

2005/06:SfU4; UNHCR:s riktlinjer om internflyktsalternativ, 2003; UNHCR:s 

vägledande dokument om asylskäl relaterade till sexuell läggning och 

könsidentitet, 2008, para. 33-34; “Gender Sensitivity and the 1951 Refugee 

Definition – a checklist” i UNHCR:s utbildningsmaterial om genus och asyl, 

2005, modul 1; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1, 2009, s. 

11; Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.2, 2009, s. 9-10; Bexelius, 



2008, s. 100-102. 

Flykting sur place 

Problematisera flyktingskap ”sur place” ur ett genusperspektiv. 

För information och hänvisningar, se t.ex. UNHCR:s handbok para. 94-96; 

UNHCR:s vägledande dokument om asylskäl relaterade till sexuell läggning 

och könsidentitet, 2008, para. F.39-40; UNHCR riktlinjer om sexuellt våld, 

1995, s. 68; UNHCR:s riktlinjer om människohandel, 2006; Bexelius, Asylrätt, 

kön och politik, 2008, s. 108-111. 

44

MR och krav på öppenhet/diskretion avseende 

hbt-personer 

Om inte problematiken kring mänskliga rättigheter och det ibland 

förekommande kravet på diskretion för att undvika bestraffning har 

uppmärksammats tillfredsställande tidigare, berör (återigen) rätten att leva 

öppet i enlighet med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. 

För mer information och hänvisningar, se t.ex. UNHCR:s vägledande 

dokument om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet, 2008, 

para. II.B.iii; Prop. 2005/06:6 s.29; Bet. 2005/06:SfU4. 

13.30–14.00 Asylbedömning: 

fallstudie 2 – diskussion 


Dela ut fallstudien till deltagarna (se nedan). Påminn dem om att det är samma 

fallstudie som de läst inför utbildningen. 

Be deltagarna läsa igenom och diskutera i bikupor (10 min) kring avslag eller 

bifall (4:1, 4:2-2a, 5:6). Be dem särskilt fundera över följande, med beaktande 

av ett genusperspektiv: 

• Är beslutet riktigt och motiveringen rimlig 

• Vilka synpunkter skulle du ha förmedlat om en kollega bett dig titta på 

beslutsförslaget innan det fastställdes 

Gå igenom resultatet av bikupediskussionerna genom handuppräckning samt 

några kommentarer kring hur deltagarna resonerat kring fallet. 

Gå därefter igenom V.L v. Switzerland, Communication no. 262/2005 

(se nedan). Om tid finns, tipsa även om fler avgöranden från FN:s kommitté 

mot tortyr (CAT). Påminn om att avgörandena finns på usb-minnet som 

medföljer modulen. 

Fallbeskrivning 

Liia kommer från Sinosiland. Hennes make var politiskt aktiv 

och kandiderade i lokalvalet både 2000 och 2005. I ett brev till en 

tidningsredaktör kritiserade han landets president. Direkt efter detta 

förhördes han flera gånger av säkerhetstjänsten och polisen. I april 

45

46 

2007 attackerades han av fyra okända män. Polisen rådde honom att 

upphöra med sina politiska aktiviteter. Han lämnade huvudstaden 

och var hos släktingar mellan juli 2007 och juni 2008. Därefter 

lämnade han landet och sökte asyl i Sverige. Under ett antal månader 

var Liia kvar i hemlandet, men situationen var svår. Hon blev ofta 

förhörd av säkerhetstjänsten som pressade henne om maken. I 

september 2008 fråntogs hon sitt pass. I december samma år lämnade 

hon hemlandet för att sammanstråla med sin man i Sverige. 

Liia åberopade således, i likhet med maken, risk för förföljelse 

från staten på grund av makens politiska aktiviteter. De lämnade in 

handlingar till stöd för makens politiska aktivitet. 

Liias make fick avslag på sin asylansökan från såväl Migrationsverket 

som Migrationsdomstolen. Migrationsöver domstolen beviljade 

inte prövningstillstånd. Hans uppgifter ansågs inte trovärdiga och 

inlämnade handlingar bedömdes vara falska. Liia lämnade maken 

efter asylutredningen och innan hon hunnit få något beslut från 

Migrationsverket. 

Liia vände sig till sitt biträde och berättade att hon inte berättat 

allt förut, och upprepade att hon verkligen inte kunde återvända 

till hemlandet. Hon talade om att hon utsatts för sexuellt våld av 

medlemmar ur poliskåren. Hon förklarade att det var först efter att 

hon kom till Sverige som hon informerade maken om de sexuella 

övergreppen. Han reagerade med förolämpningar och förödmjukande 

kommentarer samt förbjöd henne att nämna övergreppen för biträdet 

och Migrationsverket. Hon berättade att hon, före ankomsten till 

Sverige, hade blivit förhörd och våldtagen av tre poliser som ville 

ha information om var hennes make befann sig. Förutom våldtäkt 

utsattes hon även för annat sexuellt våld och misshandel. En 

undersökning på sjukhuset i huvudstaden bekräftade blåmärken och 

skador på könsorganen. Liia behandlades och kunde inte återvända 

till arbetet förrän tre veckor senare. Efter denna händelse klagade 

Liia hos chefen på polismyndigheten, vars poliser hade utsatt henne 

för sexuellt våld. Därefter mottog hon hot från flera poliser. En 

polis följde efter henne hem en dag och bad henne att ta tillbaka sin 

anmälan. Hon fick återkommande nattliga besök av polisen som 

gjorde husrannsakan. En dag kidnappades hon utanför sitt kontor 

och kördes till en avlägsen plats där hon våldtogs igen. Poliserna 

hotade med att stympa och döda henne. Några dagar senare kallades 

hon till polisstationen och fråntogs sitt pass. Efter de här händelserna 

blev hon deprimerad och var tvungen att gömma sig. Hoten, och de 

tidigare sexuella övergreppen, ledde till att hon såg sig tvungen att fly. 

Liia sa till biträdet att hon inte kunde berätta om våldtäkterna

under utredningen hos verket och heller inte hos biträdet, eftersom det 

kändes förnedrande och hon pressades av sin man att inte säga något. 

Hon förklarade att hennes man försvunnit och att hon inte längre vet 

var han är. Det gör det lättare att berätta. 

Hon åberopade risk att utsättas för fängslande och tortyr, främst 

på grund av makens politiska aktivitet men även på grund av att hon 

anmält polisens övergrepp och därför i än högre grad betraktas som 

oppositionell. Hon menade att hennes återvändande skulle noteras 

av polisen, att hon redan utsatts för förföljelse och hot samt att 

tillgänglig landinformation ger stöd för att situationen inte förbättrats 

för oppositionella utan att hon därför löper risk att utsättas för 

förföljelse igen om hon skulle återsändas. Hon inkom med ett intyg 

från sjukhuset i sin hemstad, där det bekräftades att hon hade skador i 

underlivet och utsatts för ett trauma. Hon hänvisade till landrapporter 

som vittnar om att det förekommer kränkningar av yttrandefriheten 

och godtyckliga gripanden, fängslanden och tortyr av bl.a. politiskt 

oppositionella. 

Liias offentliga biträde skrev ner informationen ovan i en inlaga till 

Migrationsverket. 

Migrationsverket avslog hennes ansökan om asyl. I beslutet 

nämndes att våldtäkt är en relevant faktor att beakta under 

asylprövningen, även när det framkommer sent i processen, och att 

det kan finnas psykologiska skäl till varför överlevare inte nämner 

det vid första intervjun. Just i Liias fall ansåg man emellertid att 

hon inte givit en trovärdig asylberättelse, bland annat eftersom 

hon inte visat att hon haft psykologiska skäl för att inte nämna 

våldtäkten under utredningen. Tvärtom uttrycktes misstänksamhet 

över den ”plötsliga förmågan hos den sökande att ge detaljer om den 

påstådda våldtäkten”. De nya uppgifterna sågs som en upptrappning 

av asylberättelsen. Myndigheten menade vidare att hon borde ha 

lämnat in det medicinska intyget tidigare och det uttrycktes tvivel 

om det medicinska intygets äkthet mot bakgrund av hon och maken 

bedömdes ha lämnat in falska dokument i samband med den första 

ansökan samt att tidigare asylansökan avslogs med hänvisning 

till trovärdighetsbrister. Det ingivna intyget kunde således, enligt 

Migrationsverket, inte anses ge stöd för uppgifterna om våldtäkt. 

Hennes berättelse och beteende bedömdes inte heller i övrigt vara 

övertygande; bland annat eftersom hon ansågs ha givit motstridiga 

uppgifter avseende bl.a. tidpunkter för bortförandena. Dessutom 

påpekade Migrationsverket att Liia inte varit politiskt aktiv i 

hemlandet och att de enda politiska aktiviteter som uttryckligen 

åberopats var hennes makes. Detta ansågs inte ge stöd för att Liia 

47

skulle löpa risk att utsättas för förföljelse vid ett återsändande. 

Migrationsverket drog slutsatsen att det inte finns någonting som 

indikerar att Liia skulle riskera förföljelse vid ett återsändande till 

hemlandet. 

V.L. v. Switzerland, Communication no. 262/2005 

Kvinnan V.L. ansökte hösten 2003 om asyl i Schweiz tillsammans med sin 

make. De åberopade risk för tortyr från vitryska myndigheter på grund av 

makens regimkritiska aktiviteter. Hösten 2004 avslogs ansökan. V.L. inkom 

då med begäran om omprövning utifrån egna skäl. Hon uppgav att hon 

utsatts för våldtäkt och hotats av poliser i Vitryssland. Vid första tillfället 

våldtogs hon på grund av makens aktiviteter; vid det andra tillfället våldtogs 

hon på grund av att hon försökte polisanmäla övergreppet. Hon lämnade in 

ett läkarintyg från sjukhuset i Minsk, med uppgifter om skador. Hon uppgav 

att anledningen till att hon inte berättat omgående var känslor av skam samt 

att maken först förbjöd henne och sedermera försköt henne. Schweiziska 

migrationsmyndigheter avslog hennes ansökan med hänvisning till bristande 

trovärdighet, frånvaro av framtida personlig risk (till följd av motsägelser, 

dröjsmål med att berätta, tidigare inlämnad falsk bevisning samt att hon 

inte angås vara politisk aktiv själv och därför inte löpte risk för tortyr vid 

återsändande). 

Följande punkter i CAT:s resonemang kan särskilt uppmärksammas 

(para. 8.3-) 

• Redogörelse för bristfällig MR-situation generellt, och för kränkningar 

av oppositionella och av kvinnor specifikt, inkl. trakasserier, sexuella 

övergrepp, våldtäkt och tortyr av polis. (para. 8.4). 

• Trovärdighet. Läkarintygs äkthet godtas p.g.a. att dess datum och innehåll 

överensstämmer med asylberättelse. Schweiz skäl att ifrågasätta äkthet på 

basis av tidigare inlämnade falska handlingar förkastas. (para. 8.6) 

• Trovärdighet. Uppgivna skäl för dröjsmål med att berätta om våldtäkterna 

anses rimliga och trovärdiga. CAT hänvisar till vedertagen kunskap om 

psykologiska reaktioner hos personer som utsatts för sexuella övergrepp 

liksom om risken att anses skämma ut och kanske bli utstött av partner 

eller familjemedlemmar. Intyg som visar på V.L:s psykologiska status anses 

obehövliga. (para. 8.8) 

• Framtida risk. Schweiz skäl att ifrågasätta framtida risk med hänvisning 

till att hon inte själv varit politiskt aktiv och att hon numera separerat från 

maken förkastas. CAT noterar istället att det inte hindrar myndigheterna 

från att skada henne p.g.a. både hennes egna aktiviteter (visst deltagande i 

valaktiviteter samt polisanmälan av våldtäkt) och makens (myndigheterna 

lär fortfarande associera henne med honom och se henne som ett sätt att 

48

komma åt honom); hänvisning till landinformation om att även skilda 

kvinnor fortsätter att utsättas och om att kvinnliga människorättsförsvarare 

(vilket hon implicit anses vara p.g.a. att hon sökt rättvisa för tidigare 

övergrepp) utsätts för könsspecifika kränkningar, såsom trakasserier, 

våldtäkt och andra övergrepp av polis. V.L. lär, enligt CAT, vara intressant 

för polisen av samtliga dessa skäl. (para. 8.7) 

• Slutsats. CAT drar slutsatsen att det finns en risk för tortyr vid ett 

återsändande. 

A.S. v. Sweden, CAT/C/25/D/149/1999 

A.S. ansökte om asyl i Sverige 1997 och åberopade att hon vid ett 

återvändande till Iran skulle riskera statlig förföljelse i form av dödsstraff 

genom stening på grund av att hon anklagats för otrohetsbrott. Hennes 

ansökan avslogs av Migrationsverket och Utlänningsnämnden med hänvisning 

till att hennes asylberättelse saknade trovärdighet främst på grund av hon, 

trots tid och uppmaningar, inte hade lyckats lämna skriftlig dokumentation till 

stöd för sin berättelse men även på grund av att man ansåg att det fanns vissa 

motsägelser. 

Sökandes make var officer inom iranska flygvapnet och omkom under en 

flygning 1981. Maken utnämndes till martyr och det särskilda martyrrådet, 

Bonyad-e-Shahid, fick därför ett ansvar att stödja och övervaka hans 

efterlevande. 

1996 tvingade rådet A.S. att gifta sig med rådets högste ledare. Därefter, 

1997, inledde hon en annan relation. Den mannen var kristen. Båda två togs 

in till förhör då de påträffades av säkerhetstjänsten färdandes i samma bil. 

A.S. uppger att mannen erkände brott under tortyr och att de båda har blivit 

dömda till döden genom stening. 

Följande punkter i CAT:s resonemang är av särskild vikt att uppmärksamma: 

• Landinformation. CAT hänvisar till landinformation från bl.a. FN:s 

MR-kommission om utbredda människorättskränkningar i Iran 

inkl. könsdiskriminering och stening av gifta kvinnor anklagade för 

otrohetsbrott. (para. 8.7) 

• Trovärdighet. CAT anser att A.S. gjort tillräckliga ansträngningar att lämna 

verifierbar information till svenska myndigheter för att bevisbördan ska 

skifta till svenska myndigheter. CAT konstaterar att svenska myndigheter 

å sin sida inte vidtagit tillräckliga utredningsåtgärder för att följa upp 

inlämnade uppgifter och bedöma huruvida A.S. riskerar tortyr vid ett 

återsändande. (p. 8.6) CAT menar dessutom att A.S. givit trovärdiga 

förklaringar till varför hon inte kunnat förmedla vissa uppgifter som hade 

kunnat vara relevanta i målet. Hennes asylberättelse överensstämmer med 

inhämtad relevant landinformation om Iran. (para. 8.8) 

49

• CAT anser att A.S., mot bakgrund av sina personliga omständigheter och 

situationen i Iran, vid ett återsändande löper risk att utsättas för tortyr i 

strid med artikel 3 i Konventionen mot tortyr. 

Kisoki v. Sweden, CAT/C/16/D/41/1996 

K. ansökte om asyl i Sverige 1991 och åberopade risk att vid ett återsändande 

till Kongo gripas och återigen utsättas för tortyr på grund av politisk 

uppfattning. Hon anförde att hon redan utsatts för gripande och tortyr, inkl. 

våldtäkt, av myndigheterna. Hennes ansökan avslogs av Migrationsverket och 

Utlänningsnämnden, dels med hänvisning till att hennes asylberättelse bar 

trovärdighetsbrister på grund av att hon inte omedelbart och över tid berättat 

om samma antal våldtäkter och att läkarintyget lämnades in så sent, och dels 

med hänvisning till att situationen ändrats i Kongo och att det inte lämnats in 

tillräcklig bevisning för att dra slutsatsen att det finns en framtida risk för att 

gripas av myndigheterna i hemlandet. 

Följande punkter i CAT:s resonemang är av särskild vikt att uppmärksamma: 

• Trovärdighet. CAT noterar att Sverige pekat på motsägelser och 

inkonsekvenser i berättelsen, men anser att fullständig exakthet sällan 

kan förväntas av offer för tortyr och att sådana inkonsekvenser som kan 

finnas i K:s uppgifter inte är av avgörande betydelse och inte medför tvivel 

på den generella tillförlitligheten i asylberättelsen. CAT anser således att 

K:s politiska tillhörighet och aktiviteter respektive hennes erfarenheter av 

frihetsberövande och tortyr, ska beaktas vid riskbedömningen. (para. 9.3) 

• Riskbedömning. CAT noterar den svenska regeringens försäkran om att 

återvändande asylsökande generellt inte utsätts för politisk förföljelse vid 

ankomsten (på grund av att regeringen är medveten om att många lämnar 

landet för ekonomiska och inte politiska skäl). CAT framhåller att oavsett 

hur det förhåller sig med den saken är det oomstritt att K varit en aktiv 

medlem av det aktuella politiska partiet och ordförande för kvinnogruppen 

i hennes hemstad, att maken var personlig sekreterare till en av ledarna och 

att hon gripits på grund av hennes politiska aktiviteter och fortsatt med 

dessa även i Sverige. CAT påpekar att under dessa omständigheter behöver 

kommittén inte ta hänsyn till den generella situationen för återvändande 

flyktingar utan endast för de som är i opposition till regeringen Mobutu. 

(para. 9.4) 

• CAT noterar UNHCR:s ställningstagande att personer som tvångsåtersänts 

efter att ha sökt asyl i utlandet förhörs vid ankomsten till huvudstadens 

flygplats, samt att de som tros ha en politisk profil riskerar att gripas och 

utsättas för misshandel. CAT noterar också att tillgänglig landinformation 

visar att medlemmar av UDPS fortsätter att vara en måltavla för politisk 

förföljelse i Kongo. (para. 9.5) 

50

• Slutsats. CAT drar slutsatsen att K riskerar tortyr vid ett återsändande. 

(para. 9.6-9.7) 

C.T. and K.M. v. Sweden, CAT/C/37/D/279/2005 

Kvinnan C.T. från Rwanda (etnisk hutu), sökte asyl i Sverige med sitt barn i 

oktober 2002. C.T. hävdar att hon inte kan återvända till Rwanda eftersom 

hon kommer att fängslas omedelbart och torteras av säkerhetstjänsten DMI 

(Rwandan Directory of Military Intelligence) på grund av sitt medlemskap i 

PDF-Ubunja-partiet. C.T. och hennes bror fängslades i maj 2002. 

I fängelset utsattes hon för upprepade våldtäkter, blev gravid och födde sin 

son i Sverige. Hon har inte sett sin bror sedan fängslandet. 

Politisk aktivitet/trovärdighet. Sverige ifrågasätter att sökanden utsatts 

för tortyr på grund av hennes politiska aktivitet. Sökandens trovärdighet 

ifrågasätts med hänvisning till vaga uppgifter om hennes egen politiska 

aktivitet, partiets politiska åskådning, program och aktiviteter, och 

motsägelsefulla uppgifter om när hon blev medlem i PDF-Ubunja. Sverige 

anför att den generella politiska utvecklingen i Rwanda är positiv, och att 

personer som endast har varit aktiva på låg nivå inom PDR-Ubunja inte kan 

anses löpa risk för förföljelse. 

Följande punkter i CAT:s resonemang kan särskilt uppmärksammas 

(para. 7.1-) 

• Sexuellt våld; våldtäkt/tortyr: Läkarintygets innehåll godtas. CAT anser 

att läkarintyget om våldtäkt och konsekvenser av våldtäkten (som inte 

ifrågasattes av myndigheterna) inte beaktades av svenska myndigheter. 

CAT anser, utifrån läkarintygen och att svenska statens misslyckande att 

vederlägga påståendet, att den sökande faktiskt hade våldtagits upprepade 

gånger i fängelse och att hon därför utsattes för tortyr under den perioden. 

• Trovärdighet. CAT påpekar att vad gäller trovärdighet kan man inte begära 

fullständig säkerhet av tortyroffer. De befintliga motsägelserna påverkar 

inte, enligt CAT, den övergripande berättelsens trovärdighet, i synnerhet när 

det har visats att hon blev våldtagen upprepade gånger i fängelset. 

• Med utgångspunkt i landinformation som den sökande har åberopat anser 

CAT att etniska spänningar fortfarande finns i Rwanda och att personer 

med koppling till PDF-Ubunja partiet fortfarande löper risk för förföljelse i 

landet. 

• Framtida risk. Enligt ovan nämnda anledningar anser CAT att det finns 

betydande grunder att hävda att den sökande kommer att riskera att 

utsättas för tortyr om hon återvänder till Rwanda. 

51

14.00 –14.30 Asylbedömning: 

fallstudie 3 – gruppövning 


Dela ut fallstudien till deltagarna. 

Dela in dem i grupper och låt varje grupp fördjupa sig i analys av ett eller 

två rekvisit: 1) förföljelse, 2) välgrundad fruktan, 3) konventionsgrunder: 

politisk uppfattning, samhällsgrupp, 4) statens skydd 5) internflykt. 

Fallbeskrivningen 

Bakgrund: Sökanden är en 32-årig kvinna som kommit till Sverige från Bavarialand 

med sina två söner, 13 och 14 år gamla. Hon tillhör en minoritet i hemlandet, 

och kommer från en stor familj. Fadern, som var bonde, utövade stark 

kontroll över kvinnorna i familjen (i synnerhet över döttrarna). Den sökande 

har endast fem års utbildning eftersom fadern ville att hon, liksom de modern 

och systrarna, skulle stanna hemma och jobba på gården. 

När hon var 17 år gammal tvingade pappan den sökande att gifta sig med 

en man från en närliggande by. Han var också bonde. När hon vägrade förde 

pappan henne en natt till mannens familj och lämnade henne där och sa att han 

skulle döda henne om hon kom tillbaka. Sedan den stunden levde den sökande 

ett olyckligt liv med en man som hon inte älskade. Dessutom bodde hon med 

makens familj på gården, där hon stod under hans och hans familjs kontroll. 

Hon misshandlades regelbundet av sin make. Även svärmodern slog henne. 

Asylansökan: Maken lämnade hemlandet och sökte asyl i Sverige 2008 varvid 

han åberopade risk för förföljelse på grund av politisk aktivitet. År 2009 reste 

kvinnan med sina söner till Sverige för att återförenas med sin man, varpå hon 

lämnade in sin asylansökan. Ansökan grundade sig på mannens asylskäl, hans 

partipolitiska aktivitet och förföljelsen från hemlandsmyndigheterna. Migrationsverket 

fattade avslagsbeslut främst med hänvisning till påstådda trovärdighetsbrister. 

Maken mottog under tiden ett avslagsbeslut som vann laga kraft. 

Händelser under tiden i Sverige: Sedan den sökande flyttat till Sverige försökte 

mannen ständigt kontrollera hennes liv. Trots att hon hade arbetstillstånd 

tilläts hon inte att jobba eller att gå på språklektioner. Hon tilläts heller inte 

att träffa svenskspråkiga personer eller andra män. Hans kontroll över henne 

sträckte sig till och med till hennes sätt att klä sig och hon var tvungen att 

täcka sin kropp och endast bära de kläder som hennes man godtog. Hon 

utsattes även för slag och tvingades till sex mot sin vilja. Makens våld fortsatte 

och han anklagade även den sökande för att ha en utomäktenskaplig relation 

och hotade att döda henne. 

52

I december 2009 försökte mannen döda den sökande. Han hade planerat att 

begå självmord direkt efter mordet. Efter den här händelsen ville den sökande 

inte längre ha kontakt med honom, varpå hon lämnade honom. Mannen 

hotade att döda henne, och ringde även sin familj och sa att den sökande hade 

en pojkvän. Efter det samtalet fick den sökande flera hotfulla samtal från 

mannens familj i hemlandet där de hotade att mörda henne om hon återvände 

till hemlandet, eftersom hon hade lämnat mannen och smutsat ner familjens 

rykte. Mannens familj försökte sedan locka henne att återvända till hemlandet, 

bl.a. genom att försöka övertala hennes söner att i sin tur övertala henne att 

återvända. Den sökande försökte för sin egen familj dölja att förhållandet med 

mannen tagit slut, men när de fick reda på det hotades hon även av sin far och 

bror och anklagades för att vara en ”dålig kvinna”. De hotade med att mörda 

henne för att återupprätta familjens heder om hon återvände till hemlandet. 

Sökanden har inte sett maken sedan brytningen, och han har nu återvänt till 

hemlandet. 

Överklagande: Kvinnan överklagar i början av 2010 Migrationsverkets beslut 

till Migrationsdomstolen och åberopar de omständigheter som uppstod 

sedan hon separerat från mannen. Kvinnan åberopar att hon riskerar att bli 

mördad i hederns namn av maken, makens familj eller sin egen familj om hon 

återvänder till hemlandet. Skulle de mot förmodan inte mörda henne skulle 

hon utsättas för makens fortsatta våld, dödshot och kontroll, men även för 

våld från släktingarnas sida. Mest troligt är dock, enligt henne själv, att hon 

skulle dödas. Den sökande åberopar i sin asylansökan att det faktum att hon 

avslutade förhållandet med sin svartsjuke, kontrollerande och våldsamme make 

gör att hon riskerar att utsättas för våld och bli mördad i hemlandet av både 

maken, dennes släkt liksom sin egen släkt, för att återupprätta familjernas 

”heder”. 

Den sökande är övertygad om att myndigheterna på hemorten inte skulle 

kunna skydda henne. Hon hävdar att hon heller inte skulle kunna flytta till en 

annan del av landet, eftersom hon skulle få svårigheter att klara sig som ensam 

kvinna. Hon är rädd att hon skulle tvingas leva på gatan, och behöva försörja 

sig på tiggeri och i värsta fall prostitution. Ensamma kvinnor ses som dåliga 

kvinnor och det anses suspekt att inte ha någon familj; hon skulle varken klara 

sig ekonomiskt eller få delta i det sociala livet. Hon skulle få det svårt både 

för att hon är kvinna och tillhör en minoritet. Dessutom skulle maken eller 

släktingarna slutligen finna henne, hävdar hon. 

Landinformation 

Utdrag ur rapporter som behandlar situationen för kvinnor i landet. 

53

US State Department 

Violence against women, including honour killings and rape, continue to be 

a widespread problem in Bavarialand. Despite the efforts of the government, 

honour-related crimes in Bavarialand show little sign of abating.” “The law 

prohibits rape, including spousal rape; however, the government did not 

effectively enforce the law. Victims often waited days or weeks to report 

incidents for fear of embarrassment or reprisals, which hindered the possibility 

of effective prosecution of assailants. Experts worked during the year to 

convince the government to accept the psychiatric victim reports as alternative 

forms of evidence. Cases of rape were underreported. 

Women’s NGOs reported that more that 150 000 women were victims of 

domestic violence between 2001 and 2005. The government continued to show 

slow progress on implementing a 2004 law stipulating the need for shelters 

for women victims of domestic violence in towns with a population of more 

than 50 000. According to the government, its institution for social services, 

operated 23 shelters for female victims of domestic violence and rape with a 

total capacity of 405. The government reported that provincial government 

offices, municipalities and NGOs operated 18 shelters, and that one private 

foundation operated a shelter. 

Vasna, the leading women’s organization in the province Y, reported that 

from 2003-2007 a total of 198 women contacted them to report that there 

family threatened them with honour killing. Of these cases, three of the women 

died from injuries sustained in the attack, one committed suicide, and 27 were 

pressured to commit suicide. The father or husband decided the fate of the 

women in the vast majority of the cases. ‘Disobedience’ was determined to 

be the most common reason given to justify honor killings. ‘Disobedience’ 

was variously defined as refusing to marry the person the family had chosen, 

refusing to have sex with a brother-in-law or father, not agreeing to prostitute 

oneself, not fulfilling the demands of husbands, fathers, brothers or other 

elders, and interrupting man to man conversations. 

The government reported that there were 37 victims of honor killings 

during the year, and 1806 honor killings between 2001 and 2006. During the 

same period, 5375 women committed suicide. After the government increased 

penalties for honor killings in 2005 family members increasingly pressured 

girls to kill themselves in order to preserve the family’s honor, according to 

women’s rights groups. Under the law, honor killings required punishment of 

life imprisonment. Women’s rights groups reported that there remained dozens 

of such killings every year. Because of the sentence reduction for juvenile 

offenders, observers noted that young male relatives often were designated to 

perform the killing. In 2006 the first life sentence was ordered for an honour 

killing. 

54

Forskningsrapport 

Many of the murders occur in the Y provinces where there is a deeply 

entrenched patriarchal and feudal system. Rampant poverty and illiteracy have 

been exacerbated by the forced eviction of millions of Y villagers by the army 

in its war against the rebels in the 1990s. But honour crimes are not a uniquely 

Y phenomenon nor are they properly associated with any particular society or 

religion. 

UN Special rapporteur on violence against women 

While from a gender perspective the penal law framework is now overall 

adequate significant problems persist in its implementation. Many politicians 

and administrators still regard domestic violence and forced marriages as 

internal family matters in which the State should not intervene. In the few cases 

reported to the law enforcement authorities, officials often try to broker an 

agreement between parties of inherently unequal power instead of protecting 

the victims and prosecuting their perpetrators. Particularly in the context of 

the volatile political situation in the region, some officials are also prone to 

tacitly subordinate State law to customary forms of conflict resolution in order 

not to upset relations with local power structures. 

On 1 June 2005, groundbreaking reforms to the penal code entered into 

force, successfully removing the most obvious patriarchal biases from the law. 

Despite these advances in the legislative framework, many problems persist in 

their actual implementation, including lack of sufficient protective mechanisms 

for women such as shelters. 

Amnesty International 

There are many barriers facing women who need access to justice and protection 

from violence. Police officers often believe that their duty is to encourage 

women to return home and “make peace” and fail to investigate the women’s 

complaints. Many women, particularly in rural areas, are unable to make formal 

complaints, because leaving their neighborhoods subjects them to intense 

scrutiny, criticism and, in some cases, violence. Women in Y speaking areas of 

the country may not be able to communicate well in the Bavarialand language 

and may fear further violence at the hands of the police or the security forces. 

Discrimination against women and minorities are widespread. Participation 

of women in the Y province workforce is among the lowest in the country and 

there is prevailing discrimination in the labor market. In Bavarialand, social 

security benefits are not universal; one needs to be a legally employed (or self 

employed) person in order to be covered under a social security programme. 

Exclusion from social security leads, in turn, to exclusion from most forms of 

health care. Without employment or financial support from family members, 

there is no possibility to support oneself and thus to access shelter and food. 

55

56 

Svenska UD:s rapport 

Trots den starka ekonomiska tillväxten lever en stor del av befolkningen i 

fattigdom (25%). Detta drabbar inte minst barnen. En tredjedel av alla barn 

lever under fattigdomsstrecket. Värst utsatta är flickor, speciellt på landsbygden 

och i synnerhet i de sydöstra delarna då gamla traditioner och feodalliknande 

samhällsstrukturer hindrar utvecklingen. Drygt 60 procent av flickor på 

landsbygden i åldern 11-14 år går inte i skolan, med analfabetism, och i 

förlängningen fortsatt fattigdom, som följd. 

Kvinnor är klart underrepresenterade inom såväl politiken som arbetslivet. 

Arbetslösheten är högre för kvinnor än för män och många kvinnor på 

landsbygden utför obetalt arbete i familjejordbruk. Endast 24 procent 

av kvinnorna i Bavarialand lönearbetar. Motsvarande siffra för män är 

72 procent. En stor del av kvinnorna, cirka 45 procent, arbetar obetalt i 

familjejordbruk. Samtidigt är andelen kvinnor bland jurister, läkare och 

akademiker 30 procent. 

Läskunnigheten är lägre och våld mot kvinnor utgör ett omfattande 

problem. Regeringen har dock i ökad utsträckning, tillsammans med framför 

allt olika FN-organ, engagerat sig i olika projekt för att förbättra kvinnors 

och barns situation. UNDP noterar dock brist på överensstämmelse mellan 

kvinnors ställning och den allmänna utvecklingsnivån. 

Den interna migrationen, vilken ofta leder till försvagade familjenätverk och 

ökande befolkning i storstädernas utkanter, gör dessa personer socialt utsatta. 

Kvinnor och barn är särskilt utsatta. 

På lagstiftningsområdet är utvecklingen positiv. Sedan 2001 har kvinnan 

enligt civillagstiftningen samma rättigheter som mannen ifråga om äktenskap 

och barn. Den reviderade strafflagstiftningen, som trädde i kraft i april 

2005, innebär också ett stort steg framåt vad gäller kvinnans rätt att fatta 

egna beslut. Som exempel kan nämnas att utövare av så kallade hedersmord 

inte längre kan åtnjuta straffreducering och att våldtäkt i äktenskapet 

kriminaliserats. Våld mot kvinnor utgör dock fortsatt ett omfattande 

problem och otillräckliga åtgärder vidtas av regeringen för att förebygga 

våldet, lagföra förövarna samt ge skydd och stöd åt utsatta kvinnor. Antalet 

kvinnoorganisationer är fortsatt få. Detta trots att kommuner med en 

befolkning på över 50 000 personer enligt lag är skyldiga att inrätta jourer. 

Planen är att ett tiotal jourer skall öppnas varje år. 

Skillnaderna mellan storstad och landsbygd är fortsatt markanta men verkar 

minska. Traditionella patriarkala strukturer och värderingar är vanligare på 

landsbygden, och hos landsbygdsbefolkning som flyttat in i stortstäderna. 

Flickor registreras inte alltid hos myndigheterna i samband med födsel. 

Ofrivilliga bortgiften, polygami och hedersrelaterade brott förekommer trots 

förbud i lagstiftningen. Rådande värderingar påverkar också kvalitén på de 

rättsliga undersökningarna av dessa brott.

Bavarialand är ett mottagarland för handel med kvinnor. Prostitution 

är lagligt under förutsättning att man har statlig licens. En kvinna som via 

människohandel tvingats in i prostitution åtalas inte utan betraktas som offer. 

Däremot kan en kvinna utan licens åtalas. 

14.30 –14.45 Fikapaus 

14.45 –15.30 Asylbedömning: fallstudie 3 

– gruppredovisning 


Låt deltagarna redogöra för bikupediskussion genom handuppräckning 

(avslag resp. bifall enligt Utlänningslagen 4:1, 4:2-2a, 5:6) och låt dem därefter 

redogöra för hur de resonerat kring främst flyktingstatusbedömningen. Var 

tydlig med att redovisningen ska följa analysschemat, dvs. de ska redogöra för 

resonemang kring förföljelsebegreppet, välgrundad fruktan, statens skydd, 

konventionsgrunder, internflykt samt hänvisa till UNHCR:s handbok och 

riktlinjer samt förarbeten etc. 

Efter diskussionen, gör jämförelser med en dom från Nya Zeeland, Refugee 

Appeal No. 76044 (se nedan). Beroende på hur mycket tid som återstår, 

gå därefter igenom och/eller tipsa om ytterligare några domar som gäller 

icke-statlig respektive statlig förföljelse. Fokusera i så fall gärna på 2004 års 

dom från Nya Zeeland gällande en homosexuell man från Iran, som berör 

diskussionen kring krav på diskretion för att undvika bestraffning (Nya 

Zeeland, Refugee Appeal No. 74665/03). 

New Zealand Refugee Appeal No. 76044 

Domen är 85 sidor lång och kan därför inte delges i sin helhet. Domen avser 

en kvinna från Turkiet som åberopar risk att utsattas för allvarligt våld eller 

att dödas av sin make, familj resp. makes familj på grund av att hon brutit 

mot könsnormerna genom att skilja sig. Domen berör följande frågor och 

slutsatser: 

Bakgrund 

• En 32-årig kvinna från Turkiet anlände till Nya Zeeland med två söner, 

13 och 14 år, i februari 2000. Fadern hade all makt i familjen. Vid 17 års 

ålder gifte fadern bort henne; hon utsattes för misshandel av maken och 

svärmodern. Maken sökte asyl i Storbritannien, och efter att ha fått avslag 

på sin ansökan åkte han vidare till Nya Zeeland 1997. Kvinnan flyttade 

57

under tiden tillbaka till sina föräldrar. Maken var aktiv inom PKK och 

PDK. Hon själv frihetsberövades och förhördes vid fyra tillfällen. Kvinnan 

vittnade i makens asylutredning, och bedömdes inte som trovärdig. 

Kvinnans ansökan avslogs 2002 och överklagandet avslogs 2005. 

Sur place, nya omständigheter (para. 9-28), non-refoulement 

(para. 31-32) 

• Kvinnan, hennes make och söner bodde i garaget hos en familj. Maken 

försökte strypa henne, men hon lyckades lösgöra sig och fick hjälp av 

kvinnan i värdfamiljen. Hon tog av sig vigselringen, kastade den på maken 

och förklarade att äktenskapet var över. Maken lämnade huset, men ringde 

sedan och meddelade att han tänkte döda henne. Makens familj ringde 

också vid flera tillfällen och sa att de skulle döda henne. Den yngste sonen 

hade telefonkontakt med sina farföräldrar, och de uppmanade honom att 

få modern att återvända till Turkiet så att de skulle kunna döda henne. 

Kvinnans far och bror hotade även de med att döda henne. Kvinnan ansökte 

på nytt om asyl, och hon beviljades ny prövning av asylärendet p.g.a. av de 

nya omständigheterna. 

Förföljelse 

• Relevanta MR-kränkningar: artikel 6 och 7 i MP-konventionen 1966 Rätten 

till liv, rätten att inte utsättas för tortyr, grym eller förnedrande behandling. 

(para. 65) 

Välgrundad fruktan 

• Trovärdighet: Kvinnan ansågs vara trovärdig i den berättelse som handlar 

om hennes egen livssituation (även om hon inte bedömdes som trovärdig då 

hon vittnade i makens utredning). Hennes berättelse fick stöd av kvinnan 

i värdfamiljen och av hennes båda söner. Domstolen ansåg att det fanns 

flera skäl till varför hon inte hade anmält maken till rättsmyndigheterna 

i Nya Zeeland; hon var starkt kontrollerad av sin make, hade endast 

grundskoleutbildning, kunde inte engelska, och hade svag kännedom om 

rättssystemet och om sina rättigheter. (para. 37-42) 

• Landinformation: Domen tar upp rapporter från FN:s särskilda rapportör 

om våld mot kvinnor, EU-kommissonen, US State Department, MR-organisationer, 

forskare om våld mot kvinnor i Turkiet. Rapporterna ger bilden 

av att våld mot kvinnor, inklusive hedersvåld, är ett omfattande problem 

i Turkiet, främst i den kurdiska provinsen, men att hedersrelaterat brott 

också förekommer i andra delar av Turkiet. Våld mot kvinnor tolereras och 

rentav uppmuntras av personer på höga positioner i samhället/rättsväsendet. 

Kvinnor har svårt att anhängigöra klagomål rörande våld inom familjen, 

och det är en svag implementering av skyddande lagar. (para. 43-56) 

58

• Rekvisitet välgrundad fruktan uppfyllt. Det anses finnas en risk mot 

bakgrund av personliga omständigheter (tillhör strängt patriarkala släkter, 

kortvarig skolgång, äktenskap, könsroller i föräldrahem och i hennes 

och makens hem) och inhämtad relevant landinformation (våld mot 

kvinnor inkl. hedersmord och hedersrelaterade självmord, avsaknad av 

skyddsmekanismer). (para. 57-69) 

Statens skydd 

• Domen analyserar huruvida risknivån reduceras så att den understiger 

en ”verklig risk för allvarlig skada” och ger skydd mot refoulement. Fyra 

situationer av misslyckat statligt skydd anges a) förföljelse från staten, b) 

förföljelse från enskilda som staten överser med (condone) c) förföljelse från 

enskilda som staten tolererar (tolerate), d) förföljelse som ändå förekommer 

p.g.a. att staten antingen vägrar eller är oförmögen att erbjuda ett adekvat 

skydd. Landinformation ger stöd att våld mot kvinnor/hedersmord är 

vanligt och att statliga skyddsmekanismer saknas. Om hon skulle återvända 

till sydöstra Turkiet eller Istanbul, där en av hennes bröder bor, konstateras 

det finnas en risk för mord. Relevant kombination av misslyckat skydd i det 

aktuella fallet: b), c) och d). Kvinnan anses ej kunna få ett effektivt skydd. 

(para. 62-65) 

Konventionsgrunder 

• Politisk uppfattning. Genus, politik, och våld inkl. hedersrelaterade brott 

(para. 80), Prof. Hathaway, Dr. Crawley och Dr. Spijkerboer om betydelsen 

av en bred kontextualiserande tolkning av det politiska och en förståelse 

för sambanden mellan politik, makt och könskonstruktioner. (para. 81-88) 

Kvinnans agerande en utmaning av maktstrukturer och uttryck för politisk 

uppfattning. (para. 89-90) 

• Tillhörighet till viss samhällsgrupp. (para. 91-92) Kvinnan anses tillhöra 

gruppen ”kvinnor i Turkiet”. (para. 93-94) 

Internt flyktalternativ 

• Fråga om internskyddsbedömning ska göras inom ramen för 

flyktingdefinitionens skyddselement såsom i Nya Zeeland och Kanada 

eller inom ramen för elementet välgrundad fruktan såsom i Australien och 

Storbritannien. Slutsats: domstolen fortsätter med internskyddsbedömning 

inom ramen för det förra. (para. 95-131) 

• Genomgång av ”rimlighetstest” i relation till test med fokus på bedömning 

av meningsfullt skydd. Kritik mot att termen ”reasonable” respektive 

”undue harshness” är vag och medför subjektiva tolkningar liksom 

spretig nationell och internationell praxis. Jfr. UNHCR:s riktlinjer och 

59

dess användning av rimlighet resp. rättighetshänvisningar. Slutsats: 

rimlighet måste ses i relation till vad som är ett meningsfullt skydd, 

där skyddsbegreppet inkluderar såväl ESK-rättigheter som PMrättigheter. 

Flyktingkonventionens artikel 2-33 bör vara utgångspunkt för 

bedömningen. (para. 132-179) 

Kvinnan anses inte vara skyddad i andra kurdiska områden, inte i de större 

städerna, och inte heller på andra ställen. Risk att så småningom upptäckas 

och att utsättas för nya former av allvarlig skada/förföljelse (diskriminering på 

grund av kön och etnicitet samt tillhörande svårigheter att åtnjuta sina sociala 

och ekonomiska rättigheter). Hänsyn tagen till ålder, kön, etnicitet, civilstånd 

och utbildningsbakgrund. Risk för indirekt refoulement. Kvinnan anses ej 

kunna få skydd i paritet med Flyktingkonventionens krav. Slutsats: det finns 

inget internskyddsalternativ. Jfr domar från Tyskland. (para. 180-188) 


– gruppövning 


Dela ut fallstudien och påminn om att den redan skickats ut till deltagarna 

inför utbildningen. 

Be deltagarna läsa fallstudien (5 min) och diskutera gruppvis (25 min) kring 1) 

förföljelse och politisk uppfattning 2) välgrundad fruktan 3) statens skydd 4) 

internflykt 5) samhällsgrupp. Varje grupp fokuserar på hur argumentationen 

för uppfyllande av respektive rekvisit kan se ut med beaktande av t.ex. 

UNHCR:s riktlinjer och vägledande dokument, Migrationsverkets riktlinjer, 

EU-direktiv, svenska förarbeten mm. 

Fallbeskrivning 

Avin är en 20-årig kvinna från Rosasand. Hon sökte asyl i Sverige den 15 mars 

2010. Under såväl asylutredningen som i det offentliga biträdets inlaga till 

Migrationsverket anförde hon följande om sina asylskäl. Avin föddes i staden 

A 1990. Hennes pappa dog kort efter födseln och därför flyttade hon med sin 

mamma till staden B där hennes morföräldrar bodde. 2006, när Avin var 16 år 

gammal, återvände hon och hennes mamma till A. 

60

I januari 2009 var hon inblandad i en trafikolycka. Den andra bilen var 

en civil polisbil. De två passagerarna i polisbilen överlevde men föraren 

dog. Sökanden greps och åtalades för att vara del av en grupp som verkade 

mot regimen och att för att hon planerat att mörda föraren. Under förhöret 

blev sökanden torterad. Efter två månader blev hon tagen till rätten i A och 

därefter blev hon fängslad igen. Två månader senare blev hon attackerad av 

den döde förarens släktingar medan hon fördes från rätten till fängelset. I 

förvirringen som uppstod lyckades sökanden fly och återvände till A med sin 

mamma för att bo med sina morföräldrar. I maj eller juni 2005 och i juli eller 

augusti 2009 gjordes en husrannsakan hos hennes morföräldrar. 

Med hjälp av kontakter lyckades hennes mor att få ett hemlandspass för 

henne. I december 2009 flydde hon till Sverige. Hon anlände till Sverige den 

15 mars 2010 och sökte omgående asyl. Under den muntliga genomgången på 

Migrationsverket presenterade hon ett brev från sin mor där denna anförde 

att Avin stod under övervakning av polisen, och att hemmet genomsöktes i 

samband med att Avin greps och förhördes. Modern skrev också att Avin, efter 

frigivningen, hotades av den döde förarens familj. Den sökande presenterade 

ytterligare ett dokument, enligt vilket hennes mamma blivit avskedad från 

jobbet på grund av affären kring trafikolyckan. 

Två veckor senare, efter den muntliga genomgången, berättade Avin för 

sitt offentliga biträde att det inte hade varit någon trafikolycka och att de 

dokument som hon hade presenterat var falska. Hon hävdade att den verkliga 

anledningen till varför hon flydde från Iran var rädslan för förföljelse på grund 

av sin sexuella läggning. Hon kände sig så utsatt att hon inte längre kunde bo 

i landet. Hon berättade även varför hon dröjt med att berätta sanningen. För 

det första visste hon inte att risk för förföljelse på grund av sexuell läggning 

räknades som ett riktigt asylskäl. För det andra skämdes hon och trodde inte 

att hon skulle behandlas rättvist och med respekt. 

Biträdet skrev en ny inlaga där följande anfördes, liksom skälen till varför 

Avin dröjt med att berätta sina verkliga asylskäl. 

I tonåren förstod Avin att hon var lite annorlunda än andra flickor. Hon var 

inte alls intresserad av killar, utan var bland annat hemligt kär i sin bästa vän. 

I början av gymnasiet inledde hon sin första relation med en flicka som först 

var hennes vän. De sågs mycket före och efter skolan, och blev så småningom 

kära i varandra. 2006 spreds rykten på skolan och Avin blev skickad till 

sedlighetspolisen. Hon greps och kvarhölls under en dag, då hon förhördes 

om sin sexuella läggning och sina sexuella aktiviteter. Hon blev varnad; de sa 

att hon skulle straffas med hundra piskrapp om hon fortsatte med ett sådant 

avvikande beteende. De sa även att hon riskerade att dödas om hon fortsatte. 

Sökandens mamma varnades om hennes dotters beteende och aktiviteter. Efter 

detta återvände Avin och hennes mamma till A för att Avin skulle kunna börja 

om på nytt. 

61

I staden A fortsatte Avin gymnasiet. Under det andra gymnasieåret påbörjade 

hon ett förhållande med en klasskamrat. En dag, år 2008, upptäcktes de av 

hennes flickväns bror. Några timmar senare kom flickvännens bror och mamma 

hem till henne och hennes mor, och började förolämpa henne och anklaga 

henne för att ha förlett deras unga dotter. Sökanden gick inte till skolan på 

flera dagar. När hon började gå till skolan igen blev hon, på väg hem en eftermiddag, 

attackerad och misshandlad av flickvännens bror och en annan man. 

En vecka senare kallades hon in till rektorn som anklagade henne för avvikande 

kriminellt beteende och hotade att anmäla henne. Därefter relegerades hon. 

En lång period efteråt var hon deprimerad, rädd och vågade inte gå hemifrån. 

Hon vågade inte kontakta sin flickvän och fick inga nyheter från flickvännen. 

I 2009 började hon jobba som receptionist på en klinik. Hon mådde väldigt 

dåligt. Hon fick inget stöd från sin mamma som var alltid besviken och arg 

på henne. Modern ville helst att Avin skulle lämna Rosasand. Morföräldrarna 

och övriga släktingar började tala om att hon borde gifta sig snart. Avin 

försökte begå självmord vid två eller tre tillfällen. Hon såg ingen framtid. Hon 

kände det som om hon befann sig i en bur av värderingar och traditioner som 

förhindrade henne att leva sitt liv. Hon var alltid rädd för att bli upptäckt och 

gripen, och fruktade att en dag behöva gifta sig med en man. Hon såg ingen 

möjlighet att kunna flytta till en annan del av landet för att där leva tryggt; 

hon var övertygad om att hon varken skulle kunna hitta bostad och ett jobb 

och försörja sig på eller leva öppet med en flickvän. Slutligen, i december 2009, 

flydde hon till Sverige. 

I inlagan till verket åberopades risk att utsättas för våld, trakasserier och 

mord från enskilda med statens goda minne, att tvingas gifta sig med en man 

eller att bestraffas av staten genom piskstraff eller avrättning. 

Landinformation 

Svenska UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Rosasand 

Dödsstraff gäller för anal penetration och piskning vid andra former av 

sexuellt umgänge mellan män. För könsumgänge mellan kvinnor utdöms 100 

piskrapp för vardera parten. Potentiellt löper således homosexuella i Rosasand 

risk att dömas till mycket hårda straff. Beviskraven är dock höga med krav på 

fyra rättrådiga vittnen eller erkännande från parterna inför domstol. I de fall 

där homosexuella avrättats under senare år har det i domskälen inte angetts 

att de dömts för sin sexuella läggning utan för andra brott såsom våldtäkt etc. 

För att sexuella handlingar ska leda till rättsliga åtgärder krävs enligt lagen 

antingen en anmälan eller att brottet varit uppenbart, till exempel ha begåtts 

på offentlig plats. 

62

I Rosasand är det socialt tabubelagt att vara öppen med sin homosexualitet. 

Homosexuella personer i Rosasand kan inte öppet visa sin sexuella läggning 

utan socialt fördömande av omvärlden. Ett vanligt intryck är att de allra flesta 

homosexuella därför väljer att leva relativt diskret och tillbakadraget för att 

undvika att utsätta sig för någon fysisk eller juridisk fara. 

Offentliga uttryck för kärlek mellan vuxna individer undertrycks i Rosasand 

oavsett sexuell läggning. 

Könsbyte accepteras av myndigheterna och är tillåtet i Rosasand. 

US Department of State 

Although the constitution formally prohibits discrimination based on 

race, gender, disability, language, and social status, the government did not 

effectively enforce these prohibitions. 

Women 

Rape is illegal and subject to strict penalties, but it remained a problem. 

Spousal rape is not illegal. Cases of rape were difficult to document due 

to social stigma against the victims. Most rape victims did not report the 

crime to authorities because they feared societal reprisal such as ostracism 

or punishment for having been raped. According to the penal code, rape is 

a capital offense, and four male witnesses or three men and two women are 

required for conviction. A woman or man found making a false accusation of 

rape is subject to 80 lashes. 

The law does not specifically prohibit domestic violence. Spousal abuse 

and violence against women occurred. Abuse in the family was considered a 

private matter and seldom discussed publicly, although there were some efforts 

to change this attitude. Some nongovernmental shelters and hotlines assisted 

victims during the year. 

The constitution nominally provides women with equal protection under the 

law and all human, political, economic, social, and cultural rights. Provisions 

in the civil and penal codes, particularly sections dealing with family and 

property law, discriminate against women. A woman has the right to divorce 

only if her husband signs a contract granting that right, cannot provide for his 

family, or is a drug addict, insane, or impotent. A husband was not required to 

cite a reason for divorcing his wife. 

Women sometimes received disproportionate punishment for crimes such as 

adultery, including death sentences. The testimony of two women is equal to 

that of one man. The blood money paid to the family of a female crime victim 

is half the sum paid for a man. 

Women had access to primary and advanced education. Reportedly, 

65 percent of university students were women. In addition, social and 

legal constraints limited women’s professional opportunities. Women were 

63

epresented in many fields, including the legislature, municipal councils, police, 

and firefighters, but a woman must seek her husband’s consent before working 

outside the home. According to a World Economic Forum report during the 

year, the unemployment rate for women, who constituted 33 percent of the 

workforce, was 15.8 percent, compared with 9.3 percent for men. 

Prostitution is illegal. International press reports described prostitution as a 

widespread problem. The problem appeared aggravated by difficult economic 

conditions and rising numbers of drug users and runaway children. 

The government enforced gender segregation in most public spaces, 

including medical care, and prohibited women from mixing openly with 

unmarried men or men not related to them. Women must ride in a reserved 

section on public buses and enter public buildings, universities, and airports 

through separate entrances. 

Societal Abuses, Discrimination, and Acts of Violence Based on Sexual Orientation 

and Gender Identity 

The Special Protection Division, a volunteer unit of the judiciary, monitored 

and reported ”moral crimes.” The law prohibits and punishes homosexual 

conduct; sodomy between consenting adults is a capital crime. The law defines 

transgender persons as mentally ill, encouraging them to seek medical help 

in the form of gender-reassignment surgery. The government censored all 

materials relating to lesbian, gay, bisexual, and transgender (LGBT) issues. 

In 2008 President called homosexual activity an ”unlikable and foreign act” 

that ”shakes the foundations of society.” The size of the LGBT community 

was unknown, as many individuals feared identifying themselves. There were 

active LGBT NGOs in the country, but most activities to support the LGBT 

community took place outside the country. 

Human Rights Watch 

Rosasand’s law provides punishments up to death for penetrative samesex 

sexual activity between men on the first conviction, and punishes nonpenetrative 

activity with up to 100 lashes. Punishment for lesbianism is 

hundred (100) lashes for each party. Homosexual conduct between women 

is punishable with death on the fourth conviction. Rosasand’s Penal Code 

requires four reiterated confessions, or the testimony of four ‘righteous men’ 

as eyewitnesses, to prove lavat, or sodomy. However, judges are permitted to 

accept circumstantial evidence or inference. 

Rosasand regularly arrests and tortures men, women, and transgender 

people under suspicion of same-sex conduct, but there is no real indication 

that arrests or executions have increased in recent years. Several sources in 

Rosasand have also described how people are being detained by police and 

interrogated to reveal contacts with lgbt-people. Three men faced execution 

64

ased on homosexual conduct allegedly committed when they were minors. 

At year’s end they were still believed to be in prison. The last confirmed death 

sentences for homosexual conduct were handed down in 2005, although there 

were allegations of executions related to homosexual conduct in 2006 and 

2007. 

As state in a letter from HRW to the Dutch Minister of Alien Affairs and 

Integration October 2006: “Societal as well as official scrutiny of ‘deviant’ 

behavior is widespread in Rosasand, with neighbors and even family members 

enlisted to support the state’s moral policing. Several arbitrary arrests have 

taken place. The police has for example raided a private party in an apartment 

building in one of the big cities. They arrested 87 persons, including four 

women and at least eight people whom they accused of wearing the clothing of 

the opposite sex. Victims told Human Rights Watch that police stripped many 

of them to the waist in the street, and beat them until their backs or faces were 

bloody. Several reportedly had bones broken. Of those arrested, 24 men were 

tried for ‘facilitating immorality and sexual misconduct,’ as well as possessing 

and drinking alcohol. In June 2007, a court found all of them guilty of various 

combinations of these charges. Most were sentenced to up to 80 lashes and to 

fines of 10 million to 50 million of the national currency (US$1,000-5,000). 

Before the government detains and flogs someone, the families, friends, 

and acquaintances [harass] that person, they ostracize him and create many 

problems for that person.’ Social forums for homosexuals - whether online, at 

private parties, or in cafes - are accompanied by fear. 

International Gay and Lesbian Human Rights Commission (IGLHRC) 

The Courts in Rosasand have sentenced a number of men to death after they 

were accused and convicted of sodomy. Most, if not all of these arbitrary 

executions orders follow rushed trials with little adherence to procedure. Judges 

overseeing sodomy cases often ignore the strict guidelines use inadmissible 

evidence to decide the case. Frequently, the convictions are based on forced 

confessions, made under extreme psychological pressure and torture. 

Additionally, at least three lawyers who have defended people accused of sodomy 

have expressed fear of harassment and intimidation by the government and 

vigilantes. The courts do not allow independent observers to examine cases. 

An earlier IGLHRC report has also included details of ongoing “sodomy 

cases” brought within the Rosasand judicial system during the preceding three 

years. The IGLHRC were “…still investigating other possible cases in which 

men have been charged with sodomy, convicted, and sentenced to death.” 

65


– gruppredovisning och 

diskussion 

Be grupperna redovisa hur de analyserat varje rekvisit. Be dem göra 

hänvisningar till ovan nämnda dokument, relevanta internationella 

rättsfall, och, när relevant, till domar från Migrationsöverdomstolen och 

migrationsdomstolarna. I samband med gruppdiskussionen, dra paralleller till 

nedanstående dom från Nya Zeeland och till UNHCR:s vägledande dokument 

om asylskäl relaterade till sexuell läggning och könsidentitet. 

Nya Zeeland, Refugee Appeal No. 74665/03 

Domen från Nya Zeeland 2004 handlar om en homosexuell man från Iran som 

åberopar risk för såväl statlig som icke-statlig förföljelse. Domen är 31 sidor 

lång och kan därför inte delges i sin helhet här. Några punkter är dock värda 

att särskilt uppmärksamma: 

• Nya omständigheter. Redogörelse för ny asylberättelse rörande sexuell 

läggning. (para.6-19) 

• Trovärdighetsbedömning. Asylberättelsen ändrades två dagar innan 

den muntliga förhandlingen i domstolen. Trots detta godtas den nya 

asylberättelsen. (para. 22). 

• Landinformation. Landinformation om tillämpningen av lagen vad gäller 

straff mot homosexuella i Iran. Landanalys och jämförelse med beslut 

från andra länder (bland annat Sverige) samt med tidigare dom från Nya 

Zeeland. (para. 26-35). 

• Tre faktorer utkristalliseras utifrån landanalysen. Den iranska strafflagen 

föreskriver dödstraff för homosexualitet; homosexualitet är inte accepterat 

varken ur teologiskt eller samhälleligt perspektiv i Iran; för att undvika 

straff måste homosexuella i Iran vara ”diskreta”. Det finns inte möjlighet 

att leva ett öppet liv som homosexuell utan att det måste ske i skymundan. 

Homosexuella förnekas ett ”privatliv”. 

• Den centrala frågan som ska bedömas i målet är om de tre faktorerna 

ovan, antingen för sig själva eller i kombination, kan medföra att 

flyktingdefinitionens kriterier uppfylls. (para.34-35) 

• Ett MR-perspektiv på flyktingskapsbedömningen. (para. 56-91) 

• Förföljelse, mänskliga rättigheter och sexuell läggning. Fokus på 

kränkningar av mänskliga rättigheter: jämlikhet, icke-diskriminering (Art. 

2(1), 3 och 26 MP-konventionen och privatliv art. 17 MP-konventionen. 

(para.93- 94, 104-115. Analys av kopplingen mellan nämnda artiklar och 

sexuell läggning. (para.92-115) 

66

• Diskussion kring eventuella krav på självförnekelse och diskretion vad 

gäller att visa sin sexuella läggning. (para. 113-115 samt para.116-125) 

• Slutsats. Fokus på kopplingen mellan de tre faktorerna nämnda 

ovan (strafflagen i Iran vad gäller homosexualitet, samhällssynen på 

homosexualitet samt kravet på att vara ”diskret” och ”dölja” sin sexualitet) 

och i synnerhet förnekelsen av ett privatliv. Domen påpekar att man inte 

kan kräva att en sökande ”döljer” sin sexuella läggning, eftersom detta 

skulle strida mot välgrundade MR-principer i internationellt rätt, dvs. rätten 

till ett privatliv, samt rättigheter till jämställdhet och icke-diskriminering. 

Utifrån ett MR-perspektiv förföljer den iranska staten de människor som 

genom att visa sin sexuella läggning försöker utöva dessa grundläggande 

mänskliga rättigheter nämnda ovan. (para. 126-127). 

• Välgrundad fruktan föreligger. Risk mot bakgrund av landinformation 

och personliga omständigheter. Han riskerar att på grund av sin sexuella 

läggning antingen behöva leva diskret eller att straffas allvarligt av staten 

eller enskilda utan statens skydd. (para. 125-129) 

• Analys av konventionsgrunden ”tillhörighet till en viss samhällsgrupp” 

i relation till homosexuella i Iran och slutsats att de kan anses utgöra en 

samhällsgrupp. (para. 131- 133). 

16.45–17.00 Utvärdering och avslutning 

Avsluta med att dela ut modulen och medföljande material, samt att dela ut 

utvärderingen. 

Lista på dokument som delas ut 

Följande dokument ska delas ut i slutet av bedömningspasset. 

• Dokumentförteckning – USB 

• Migrationsverkets utlänningshandbok flik 40.1 resp. 40.2 med riktlinjer om 

bedömning och utredning av skyddsbehov på grund av kön, sexuell läggning 

och könsidentitet. 

• UNHCR, Guidelines on International Protection No. 1: Gender-Related 

Persecution Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention 

and/or its 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 7 May 2002, 

HCR/GIP/02/01. 

• UNHCR Guidance Note on Refugee Claims Relating to Sexual Orientation 

and Gender Identity, 21 November 2008. 

• UNHCR, “Gender Sensitivity & the 1951 Refugee Definition - a checklist”, 

handout no. 14, i UNHCR, Gender-Sensitivity in the context of refugee 

Status Determination and Resettlement, - A resource kit, Module 1, 2005. 

67

68 

• UNHCR, “Gender Sensitivity & Procedural Issues in the Context of 

Refugee Status Determination and Durable Solutions –A Checklist”, 

handout Nr. 20 i UNHCR, Gender-Sensitivity in the context of refugee 

Status Determination and Resettlement, - A resource kit, Module 1, 2005. 

• Bexelius, Maria, Asylrätt, kön och politik – en handbok för jämställdhet och 

kvinnors rättigheter, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, 2008. 

Kap 7 och 8. 

• Lista på länk- och lästips.

Lästips rörande könsrelaterat våld mm. 

Begrepp 

• Kön/genus, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. 

• Intersektionalitet - maktordningars samverkan i förtryck – kön, sexualitet, 

funktionsnedsättning, ålder, etnicitet, klass mm. 

För mer information, se t.ex. Gothlin, Eva, Kön eller genus., Nationella 

sekretariatet för genusforskning, Göteborg, 1999 ; Tollin, Katharina & 

Törnqvist, Maria, Feministisk teori i rörliga bilder, 1. uppl., Liber, Malmö, 

2005; Lundahl, Mikaela, ”Från genus till sexuell och etnisk skillnad”, i 

Lennerhed, Lena (red.), Från Sapfo till Cyborg. Idéer om kön och sexualitet i 

historien, Gidlund, Hedemora, 2006. 

Se även SOU 2004:31; Prop. 2005/06:6; Bet. 2005/06:SfU4; Migrationsverket, 

Utlänningshandboken, kap. 40.1-2, 2009; UNHCR:s riktlinjer om könsrelaterad 

förföljelse, 2002; UNHCR:s vägledande dokument om asylskäl relaterade till 

sexuell läggning och könsidentitet, 2008. 

För ytterligare fördjupning, se t.ex. Butler, Judith, Genustrubbel. Feminism 

och identitetens subversion, Daidalos, Göteborg, 2007; Butler, Judith, ”Från 

konstruktion till materialisering”, i Res publica: Östlings bokförlag Symposions 

teoretiska och litterära tidskrift. 35/36, Kön, Brutus Östlings bokförlag 

Symposion, Eslöv, 1997; Rubin, Gayle, ”Thinking Sex” i Carole S Vance (red.), 

Pleasure and Danger: Exploring Female Sexuality, Routledge & Kegan Paul, 

Boston, 1984; Skeggs, Beverley, Att bli respektabel: konstruktioner av klass och 

kön, Daidalos, Göteborg, 2000; Moi, Toril, ”Vad är en kvinna Kön och genus 

i feministisk teori”, i Res publica: Östlings bokförlag Symposions teoretiska och 

litterära tidskrift. 35/36, Kön, Brutus Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 

1997; Spivak, Gayatri Chakravorty, ”Can the subaltern speak” , i Williams, 

Patrick & Chrisman, Laura (red.), Colonial discourse and post-colonial theory: 

a reader, Columbia University Press, New York, 1994; Mouffe, Chantal 

”Feminism, Citizenship and Radical Democratic Politics” i Butler, Judith & 

Scott, Joan Wallach (red.), Feminists theorize the political, Routledge, New 

York, 1992, s. 369-384. 

Könsrelaterat våld – definitioner, uttryck, orsaker och 

konsekvenser 

Definitioner 

För definitioner om könsrelaterat våld, se: Handlingsplan för SIDA:s arbete 

mot könsrelaterat våld 2008-2010, SIDA, Stockholm, 2008, kap. 3; CEDAW, 

69

General Recommendation 19, 1992; FN:s deklaration om avskaffande av våld 

mot kvinnor (1993). 

För vidareläsning om könsrelaterat våld mot kvinnor, se nedan. 

För vidareläsning om könsrelaterat våld mot män, se t.ex. Sandesh 

Sivakumaran, ”Sexual Violence Against Men in Armed Conflict” i European 

Journal of International Law, Vol. 18, 2007. s. 253; Lara Stemple, ”Male Rape 

and Human Rights” i Hastings Law Journal, Vol. 27, 2009, s. 605. 

För vidareläsning om könsrelaterat våld mot hbt-personer, se nedan. 

Könsrelaterat våld – orsaker 

• Könsrelaterade ojämlika maktförhållanden och könsrelaterad 

diskriminering 

• Könsmaktsordningens samverkan med andra maktordningar (såsom 

maktordningar baserade på ålder, etnicitet, klass, sexuell läggning, 

könsidentitet, funktionsnedsättning) 

För information om våldsorsaker, se t.ex.: UN General Assembly, In-depth 

study on all forms of violence against women: report of the Secretary General, 6 

July 2006, A/61/122/Add.1 (härefter UN General Assembly, In-depth study on 

all forms of violence against women, 2006), para. 65-103, 361; FN:s deklaration 

om avskaffande av våld mot kvinnor (1993); Bexelius, Asylrätt, kön och politik 

– en handbok för jämställdhet och kvinnors rättigheter, Rådgivningsbyrån för 

asylsökande och flyktingar, Stockholm, 2008, (härefter Bexelius, Asylrätt, kön 

och politik, 2008) s. 51-52, Amnesty International, Crimes of hate, conspiracy 

of silence, 21 June 2001 (härefter Amnesty International, Crimes of hate, 2001), 

s. 4-8; Lenke, Karin & Piehl, Mathilda, Hbt i utveckling: en handbok om hbtperspektiv 

i utvecklingssamarbete, RFSL, Stockholm, 2008 (härefter Lenke & 

Piehl, Hbt i utveckling, 2008), s. 20-21. 

Könsrelaterat våld - mekanismer 

• Könsrelaterat våld i syfte att bibehålla eller upprätta makt och kontroll 

• Könsrelaterat våld i korrigerande syfte 

• Sexuellt och fysiskt våld i syfte att utpressa, få information, förnedra offret 

och ev. motståndargrupp/parti etc. 

För mer information och hänvisningar, se t.ex.: UN General Assembly, Indepth 

study on all forms of violence against women, 2006 , para. 72, 75-76. 

Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 53; Lenke & Piehl, Hbt i utveckling, 

2008, s. 20-21. 

70

Könsrelaterat våld och våld mot hbt-personer – uttryck 

• Fysiskt, sexuellt, psykiskt och ekonomiskt våld i stat, samhälle och familj 

• Statligt våld (t.ex. kriminalisering och bestraffning för sexuell läggning, 

våld från polis och andra statsrepresentanter i och utanför fängelser, falska 

brottsrubriceringar och åtal, påtvingad medicinsk behandling), våld i 

samhället (t.ex. misshandel, korrigerande våldtäkter), våld inom familjen 

(t.ex. fysiskt och psykologiskt våld inkl. hedersrelaterat våld, tvångsgifte och 

relaterade kränkningar). 

• Våld i samkönade relationer 

• Obenägenhet att polisanmäla och svårigheter att få effektivt skydd 

• Våld, diskriminering och straffrihet 

För information och hänvisningar, se t.ex.: Yogyakartaprinciperna, 2007, s. 

6-9; SIDA, Handlingsplan för SIDAs arbete mot könsrelaterat våld 2008-2010, 

2008, kap. 3; Ottosson, Daniel, State-sponsored homophobia A world survey 

of laws prohibiting same sex activity betweeen consenting adults, ILGA, May 

2010; Amnesty International, Crimes of hate, 2001; Human Rights First, Hate 

Crime Survey 2008, 2008, s. 125-150 ; Lenke & Piehl, Hbt i utveckling, 2008; 

Holmberg, Carin, Stjernqvist, Ulrica & Sörensen, Eva, Våldsamt lika och 

olika: om våld i samkönade parrelationer, Stockholms universitet, Centrum för 

Genusstudier, Stockholm, 2005. 

För information och rapporter från organisationer, se t.ex. 

ILGA (www.ilga.org), RFSL (www.rfsl.se), Amnesty International 

(www.amnesty.org), Human Rights Watch (www.hrw.org). 

Könsrelaterat våld och våld mot kvinnor – uttryck 

• Sexuellt, fysiskt, psykiskt, ekonomiskt våld (hem, samhälle, stat) 

• Våld i fred, konflikt och post-konflikt 

• Våld under livscykeln 

• Våld under olika faser av migrationscykeln 

• Våld mot kvinnor i relation till ålder, sexuell läggning, könsidentitet, 

etnicitet, nationalitet, klass, funktionsnedsättning. 

• Obenägenhet att polisanmäla och svårigheter att få effektivt skydd 

• Våld, diskriminering och straffrihet 

För information och hänvisningar, se t.ex.: UN General Assembly, In-depth 

study on all forms of violence against women, 2006, para. 104-181, 361; 

UNHCR, Sexual and Gender-Based Violence Against Refugees, Returnees and 

Internally Displaced Persons. Guidelines for Prevention and Response, May 

2003, s. 15-34; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 34-50, ILGA, Lesbian 

and Bisexual Women’s Healh. Common concerns local issues, Issue 121, 2008; 

Dorf, Julie & Careaga Pérez, Gloria, ”Discrimination and the Tolerance of 

71

Difference: International Lesbian Human Rights i Peters, Julie & Wolper, 

Andrea (red.), Women’s rights, human rights: international feminist perspectives, 

Routledge, New York, N.Y., 1995, s. 324-335; Amnesty International, Crimes 

of hate, 2001, s. 24; It’s in our hands: stop violence against women, Amnesty 

International, London, 2004; Lenke & Piehl, Hbt i utveckling, 2008. 

För information och rapporter från organisationer, se t.ex. Amnesty 

International (www.amnesty.org), Human Rights Watch (www.hrw.org), 

ILGA (www.ilga.org), FN:s kommittéer, särskilda rapportörer (t.ex. FN:s 

särskilda rapportör om våld mot kvinnor) och representanter samt organ som 

behandlar könsdiskriminering och våld mot kvinnor (www.un.org). 

Könsrelaterat våld – konsekvenser 

• Hälsomässiga konsekvenser 

• Sociala konsekvenser 

• Samhällspolitiska konsekvenser 

• Ekonomiska konsekvenser 

• Könsrelaterat våld och andra människorättskränkningar 

För information om konsekvenser, se t.ex. UN General Assembly, In-depth 

study on all forms of violence against women, 2006, para. 104-181; rapporter 

från FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor (se www.un.org); 


Internally Displaced Persons. Guidelines for Prevention and Response, May 2003 

s. 15-34; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 54-56, ILGA, Lesbian and 

Bisexual Women’s Healh. Common concerns local issues, Issue 121,2008; Lenke 

& Piehl, Hbt i utveckling, 2008, s. 9-12; Yogyakartaprinciperna, 2007, s. 6-9. 

Könsrelaterat våld – kränkning av grundläggande mänskliga 

rättigheter 

Fri- och rättigheter av relevans i många fall av könsrelaterat våld: rätt till frihet 

från diskriminering på grund av kön, sexuell läggning och könsidentitet, och 

från könsrelaterat våld; rätten till frihet från tortyr, omänsklig och förnedrande 

behandling eller bestraffning; rätten till fysisk och psykisk integritet; rätten 

till hälsa; rätten till privatliv; rätten till åsikts- och yttrandefrihet; rätten att 

utan tvång ingå äktenskap och lika rätt i äktenskap och skilsmässa; rätten till 

arbete; rätten till utbildning; rätten till värdighet och frihet att utvecklas som 

personer; sexuella och reproduktiva rättigheter. 

För information och hänvisningar: CEDAW, General Recommendation 

19, 1992, para. 7; Bexelius, Asylrätt, kön och politik, 2008, s. 27; “Individuals’ 

human rights and the laws that protect them”, handout no. 9, i UNHCR:s 

utbildningsmaterial om genus och asyl, 2005, modul 1; Yogyakartaprinciperna, 

2007. 

72

Källförteckning 

Litteratur 

Amnesty International, Crimes of hate, conspiracy of silence: Torture and illtreatment 

based on sexual identity, AI Index: ACT 40/016/2001, London, 2001. 

Amnesty International, It’s in our hands: stop violence against women, AI Index 

ACT 77/001/2004, Amnesty International, London, 2004. 

Angel, Birgitta och Hjern, Anders. Att möta flyktingar. 2.a upplagan. 

Studentlitteratur, Lund, 2004. 

Bexelius, Maria, Asylrätt, kön och politik – en handbok för jämställdhet 

och kvinnors rättigheter, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, 

Stockholm, 2008. 

Butler, Judith, ”Från konstruktion till materialisering”, i Res publica: Östlings 

bokförlag Symposions teoretiska och litterära tidskrift. 35/36, Kön, Brutus 

Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 1997. 

Butler, Judith, Genustrubbel. Feminism och identitetens subversion, Daidalos, 

Göteborg, 2007. 

Collier, Bethany, Country of Origin Information and Women: Researching gender 

and persecution in the context of asylum and human rights claims, Asylum Aid, 

London, 2007. 

Dorf, Julie & Careaga Pérez, Gloria, ”Discrimination and the Tolerance of 

Difference: International Lesbian Human Rights i Peters, Julie & Wolper, Andrea 

(red.), Women’s rights, human rights: international feminist perspectives, 

Routledge, New York, N.Y., 1995. 

Franzén, Elsie C. Att bryta upp och byta land. Natur och Kultur, Falun, 2001. 

Gothlin, Eva, Kön eller genus, Nationella sekretariatet för genusforskning, 


Grände, Josefin, Lundberg, Lisa & Eriksson, Maria, I arbete med våldsutsatta 

kvinnor: handbok för yrkesverksamma, 1. uppl., Gothia, Stockholm, 2009. 

Grände, Josefin, ”Jag kallade det aldrig för våldtäkt”: att möta våldtagna 

kvinnor, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), 

Stockholm, 2005. 

Human Rights First, Hate Crime Survey 2008, 2008. 

73

Holmberg, Carin, Stjernqvist, Ulrica & Sörensen, Eva, Våldsamt lika och olika: 

om våld i samkönade parrelationer, Stockholms universitet, Centrum 

för Genusstudier, Stockholm, 2005. 

ILGA, Lesbian and Bisexual Women’s Healh. Common concerns local issues, 

Issue 121, 2008. 

Lara Stemple, ”Male Rape and Human Rights” i Hastings Law Journal, 

Vol. 27, 2009. 

Lenke, Karin & Piehl, Mathilda, Hbt i utveckling: en handbok om 

hbt-perspektiv i utvecklingssamarbete, RFSL, Stockholm, 2008. 

Lundahl, Mikaela, ”Från genus till sexuell och etnisk skillnad”, i Lennerhed, 

Lena (red.), Från Sapfo till Cyborg. Idéer om kön och sexualitet i historien, 

Gidlund, Hedemora, 2006. 

Moi, Toril, ”Vad är en kvinna Kön och genus i feministisk teori”, i Res publica: 

Östlings bokförlag Symposions teoretiska och litterära tidskrift. 35/36, Kön, 

Brutus Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 1997. 

Mouffe, Chantal ”Feminism, Citizenship and Radical Democratic Politics” i 

Butler, Judith & Scott, Joan Wallach (red.), Feminists theorize the political, 

Routledge, New York, 1992, s. 369-384. 

Rubin, Gayle, ”Thinking Sex” i Carole S Vance (red.), Pleasure and Danger: 

Exploring Female Sexuality, Routledge & Kegan Paul, Boston, 1984. 

Sandesh Sivakumaran, ”Sexual Violence Against Men in Armed Conflict” i 

European Journal of International Law, Vol. 18, 2007. 

SIDA, Handlingsplan för SIDA:s arbete mot könsrelaterat våld 2008-2010, 

SIDA, Stockholm, 2008. 

Skeggs, Beverley, Att bli respektabel: konstruktioner av klass och kön, Daidalos, 


Sörberg, Anna-Maria & Grandin, Elina, Okänt folk. En granskning av 

landinformation i systemet LIFOS på grunden sexuell läggning och könsidentitet, 

ZIE, 2010. 

Spivak, Gayatri Chakravorty, ”Can the subaltern speak” , i Williams, 

Patrick & Chrisman, Laura (red.), Colonial discourse and post-colonial theory: 

a reader, Columbia University Press, New York, 1994. 

Tollin, Katharina & Törnqvist, Maria, Feministisk teori i rörliga bilder, 1. uppl., 

Liber, Malmö, 2005. 

SIDA, Handlingsplan för SIDAs arbete mot könsrelaterat våld 2008-2010, 2008. 

74

Ottosson, Daniel, State-sponsored homophobia A world survey of laws 

prohibiting same sex activity betweeen consenting adults, ILGA, May 2010. 

Zamacona Aguirre, Maite, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors 

skyddsbehov – Ett fungerande verktyg, Svenska Röda Korset, Stockholm, 2008. 

Svenskt offentligt tryck 

Utlänningslagen (SFS 2005:716) 

SOU 2004:31. Utredningen om förföljelse på grund av kön eller sexuell 

läggning, Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse: betänkande, Fritzes 

offentliga publikationer, Stockholm, 2004 

Prop. 2005:06/6 Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell 

läggning 

Bet. 2005/06:SfU4 Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning 

Övrigt 

Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.1 Utredning och bedömning 

av skyddsbehov på grund av kön, 2009-01-19. 

Migrationsverket, Utlänningshandboken, kap. 40.2 Skyddsbehov p g a sexuell 

läggning, 2009-06-01. 

Officiella dokument från FN, Europarådet, EU mm. 

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och 

grundläggande friheterna, 1950. 

FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, 1993. 

FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, 1993. 

FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, 1966. 

FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966. 

FN:s konvention om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande 

behandling eller bestraffning, 1984. 

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, 1979. 

FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, 1965. 

FN:s konvention om barnets rättigheter, 1989. 

75

FN:s konvention till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, 2006. 

FN:s konvention om migrantarbetares rättigheter, 1990. 

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 2006. 

FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning, 1951. 

Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när 

tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar 

eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om 

dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet. 

CEDAW, General Recommendation 19, 1992. 

Yogyakartaprinciperna, 2007. 

UN General Assembly, In-depth study on all forms of violence against women: 

report of the Secretary General, 6 July 2006, A/61/122/Add.1. 

Dokument från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) 

UNHCR, UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av 

flyktingars rättsliga ställning: enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll 

angående flyktingars rättsliga ställning, Stockholm 1996. 

UNHCR, Sexual Violence Against Refugees: Guidelines on Prevention and 

Response, 1 March 1995. 

UNHCR, Handbook for the Protection of Women and Girls, January 2008. 


Internally Displaced Persons. Guidelines for Prevention and Response, May 2003. 

UNHCR, Guidelines on International Protection No. 1: Gender-Related 

Persecution Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention 

and/or its 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 7 May 2002. 

UNHCR, Guidelines on International Protection No. 2: ”Membership of a Particular 

Social Group” Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or 

its 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 7 May 2002. 

UNHCR, Guidelines on International Protection No. 4: ”Internal Flight or 

Relocation Alternative” Within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention 

and/or 1967 Protocol Relating to the Status of Refugees, 23 July 2003. 

UNHCR, Guidelines on International Protection No. 6: Religion-Based Refugee 

Claims under Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or the 1967 Protocol 

relating to the Status of Refugees, 28 April 2004. 

76

UNHCR, Guidelines on International Protection No. 7: The Application of Article 

1A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol Relating to the Status of 

Refugees to Victims of Trafficking and Persons At Risk of Being Trafficked, 

7 April 2006. 

UNHCR, Guidelines on International Protection No. 8: Child Asylum Claims 

under Articles 1(A)2 and 1(F) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol 

relating to the Status of Refugees, December 2009. 

UNHCR, Note on Refugee Claims Based on Coercive Family Planning Laws 

or Policies, August 2005. 

UNHCR, Position on Claims for Refugee Status Under the 1951 Convention 

relating to the Status of Refugees Based on a Fear of Persecution Due to an 

Individual’s Membership of a Family or Clan Engaged in a Blood Feud, 

17 March 2006. 

UNHCR, Guidance Note on Refugee Claims relating to Female Genital 

Mutilation, May 2009. 

UNHCR, Guidance Note on Refugee Claims Relating to Sexual Orientation 

and Gender Identity, 21 November 2008. 

UNHCR, Guidelines on the Protection of Refugee Women, 1991. 

UNHCR, Ensuring Gender Sensitivity in the Context of Refugee Status 

Determination and Resettlement. Module 1: Ensuring Gender Sensitivity in 

Refugee Status Determination (Resource Package), October 2005. 

Handout no. 9. “Individuals’ human rights and the laws 

that protect them” 

Handout no 14. “Gender Sensitivity & the 1951 Refugee Definition 

- a checklist” 

Handout no. 20. ”Gender Sensitivity & Procedural Issues in the Context 

of Refugee Status Determination and Durable Solutions –A Checklist” 

UNHCR, Ensuring Gender Sensitivity in the Context of Refugee Status 

Determination and Resettlement. Module 2: Ensuring Gender Sensitivity in Refugee 

Status Determination - Procedural Issues (Resource Package), October 2005. 

Handout no. 5. ”Conducting the interview” 

Handout no. 6. ”Interviewing applicants who have suffered trauma” 

Handout no. 7. ”Barriers to communication” 

UNHCR, “Interviewing applicants for refugee status”, i UNHCR:s modul 

R2D4, 1995. 

77

Domar från Europadomstolen 

ECHR, Ireland v. the United Kingdom, 18 January 1978. 

Avgöranden från FN:s kommitté mot tortyr (CAT) 

V.L v. Switzerland, Communication no. 262/2005, CAT/C/37/D/262/2005, 

UN Committee Against Torture (CAT), 20 November 2006. 

C.T. and K.M. v. Sweden, Communication No. 279/2005, CAT/ 

C/37/D/279/2005, UN Committee Against Torture (CAT), 17 November 2006. 

AS v. Sweden, Communication No. 149/1999, CAT/C/25/D/149/1999, CAT/ 

C/25/D/149/1999, UN Committee Against Torture (CAT), 15 February 2001. 

Kisoki v. Sweden, Communication No. 41/1996, CAT/C/16/D/41/1996, UN 

Committee Against Torture (CAT), 8 May 1996. 

Internationella domar 

Refugee Appeal No. 76044, No. 76044, New Zealand: Refugee Status Appeals 

Authority, 11 September 2008. 

Refugee Appeal No. 74665, No. 74665, New Zealand: Refugee Status Appeals 

Authority, 7 July 2004. 

78

Projektet har medfinansierats av Europeiska Flyktingfonden. 

Det här är Röda Korset 

• Röda Korset är en religiöst och politiskt obunden organisation som finns 

i 186 länder över hela världen. 

• Röda Korsets uppgift är att förhindra och lindra mänskligt lidande var det 

än uppstår och vem det än drabbar. 

Det här kan du göra 

• Engagera dig i frivilligarbete, ge av din tid, där du bor. 

• Bli medlem under ett år genom att sätta in 200:- på bg 900-8095, 

glöm ej ange namn och adress. 

• Skänk en gåva, bg 900-8004, www.redcross.se 

• Engagera ditt företag i ett givande samarbete. 

• Gör Röda Korset till förmånstagare i ditt testamente. 

Kontakta huvudkontoret för mer information, vi hjälper dig vidare. 

Layout: Heedåheed, Tryck: ljungbergs TRYCKERI, klippan. Upplaga: 90 ex. SEPTEMBER 2010. ISBN 978-91-86089-12-2 

Svenska Röda Korset, huvudkontoret 

Box 17563, Hornsgatan 54, 118 91 Stockholm 

Telefon 08-452 46 00, Fax 08-452 46 01 

E-post: info@redcross.se | Besök vår hemsida www.redcross.se

Utbildningsmodul Migrationsverket - Svenska RÃ¶da Korset

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?