Nr 5 som pdf - Ingenjören

verket. Konkurrensen pressade priserna på abonnemang,
vilket ökade försäljningen ytterligare.
Redan innan den ekonomiska krisen var över,
formligen exploderade Ericssons försäljning av telefoner.
1993 sålde företaget cirka en miljon mobiltelefoner.
Under de följande åren, fram till och med
1998 fördubblades försäljningen i stort sett varje år.
De främsta konkurrenterna var Motorola och
Nokia. Motorola som var ett av de företag som var
allra först i världen med mobiltelefoni fick emellertid
problem ganska snart. De var dåliga på viktiga
detaljer som gränssnitt och design. Men Ericsson
höll sig väl framme. Mats Lindoff fick som ny chef
för Ericssons GSM-telefoner fullt upp med att försöka
öka produktionen.
– Vi fokuserade inte på vad konkurrenterna
gjorde, säger han i dag. Efterfrågan var enorm. Det
gällde bara att producera mer och att snabbt få ut de
nya modellerna på marknaden.
Samtidigt firade den del av Ericsson som sålde
basstationer och växelsystem stora framgångar.
Företaget var klart störst i världen på sin marknad
och förhandlade framgångsrikt om utformningen
av nästa teknik, 3G, som skulle ge betydligt snabbare
dataöverföringar i det mobila nätet.
Under NMT-tiden och när GSM-systemet kom
var tekniken i mobiltelefonerna fortfarande i centrum.
Ingenjörerna drev utvecklingen framåt, och
konsumenterna fascinerades av de allt mindre och
bättre mobiltelefonerna. 1998 gjorde Ericsson som
helhet en rekordvinst på 13 miljarder.
Men sedan drabbades Ericssons mobiltillverkning
av en rad problem. Företaget började halka
efter, medan värsta konkurrenten Nokia gick
framåt. Telefonerna fick kritik för korta passningstider
och långsamma processorer. Vissa modeller
drabbades av tekniska fel. Men kanske allra värst:
konsumenterna blev alltmer kräsna, och Ericssons
telefoner ansågs fula.
En liten men viktig del i det som var på väg att
stjälpa Ericsson visar på skillnaden i synsätt mellan
mobiltillverkarna. Under 1999 kom Nokia med en
ny storsäljare, 3210:an. Den var snygg med ganska
mjuka former. Och så var det den där lilla detaljen.
3210:an såg inte ut att ha någon antenn. Nå, den
hade förstås en antenn för att kunna ta emot samtal.
Men den var inbyggd, placerad under skalet.
På Ericsson såg man på tilltaget med skepsis.
Mätningar och erfarenhet visade också att de nya
Nokiatelefonerna mycket riktigt fick sämre mottagning.
De tappade signalen lättare och visade ibland
färre staplar än modeller med en klassisk antenn.
Men för de allra flesta abonnenter var det inte värre
än att flytta sig några meter, eller ringa upp igen om
samtalet avbröts, vilket man ändå alltid fick vara
beredd på att göra av diverse andra orsaker. Den
något sämre signalen spelade nästan ingen roll i den
stora allmänhetens ögon. Telefonen var ju så snygg.
Och mobilen fastnade inte med antennen när man
fumlade efter den i innerfickan eller handväskan.
Nokia pressade också kostnaderna på sina telefoner.
Finnarna byggde dem specifikt för att i varje steg
få ned priset på komponenterna. Och ju större marknadsandel
de fick, desto större mängdrabatt fick de.
Tunnisen. Ericsson T28. Lanserad 1999, den
lättaste och tunnaste telefonen i sitt slag när
den kom. Vägde 83 gram, till stor del tack vare
sina lätta batterier av typen litiumpolymer.
Räddaren. Ericsson T68/Sony
EricssonT68i. Lanserad 2001/2002. Sista
Ericssontelefonen hade inbyggd antenn.
Återlanserades som Sony Ericsson T68i, och
räddade Sony Ericsson på mållinjen.
Prisvinnaren. Sony Ericsson T610.
Lanserad 2003. Utnämndes 2004 till
marknadens bästa mobiltelefon på
mobiltelefonmässan i Barcelona.
Hajfenan. Ericsson R310.
Lanserad 2000. Stryktålig mobil
som vann kultstatus. Vatten-,
damm-, smuts- och stöttålig
tack vare silikonpackningar och
vattentäta membran av goretex.
Mobilerna förändras
– och vi med dem
Mobilerna utvecklas snabbt,
men vi anpassar oss nästan
lika snabbt till dem. Vi använder
dem på sätt som vi för bara
några år sedan hade sett som
udda eller irriterande. Sherry Turkle, sociologen
och MIT-professorn som forskar om hur människor
interagerar med maskiner, berättar om
fenomenet i en TED-föreläsning. Enligt henne
kan en alltför stor upptagenhet av mobilen till
och med riskera vår mentala förmåga.
En stor del av lockelsen hos mobilerna är
att de ger oss makt över vår kommunikation
med omvärlden, men de små apparaterna har
krupit under huden på oss människor till den
grad att vi inte längre kan släppa den även om
vi skulle vilja. Samtidigt som de har gett oss
makt, har de också gjort oss beroende, och
därmed också ändrat vårt beteende.
Vi tenderar att välja mobilen före allt
annat. På styrelsemöten skriver vi sms, i
klassrummet nätshoppar vi och när vi borde
lyssna på föredrag uppdaterar vi vår status
på Facebook. Hemma igen slappnar alla i
familjen av i vardagsrummet, men uppslukad
av varsin apparat.
Konsekvenserna kan bli allvarliga, särskilt
för ungdomar som inte möter andra människor
ansikte mot ansikte. De behöver lära
sig behärska vanliga samtal med andra. Det
är så människor lär sig att föra samtal med sig
själva. Brist på samtal kan leda till bristande
förmåga till självreflektion.
Mobilen åker fram så fort man är ensam:
sms, e-post eller chatt. Problemet är att människor
behöver träna på att vara för sig själva.
– Den som aldrig får öva på att vara själv
kommer alltid att känna sig ensam, säger
Sherry Turkle.
Sture Henckel
36 ingenjören 5 • 2012