Odontologiska legeringar - Tandläkartidningen
Odontologiska legeringar - Tandläkartidningen
Odontologiska legeringar - Tandläkartidningen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VETENSKAP & KLINIK<br />
Nils R Gjerde<br />
<strong>Odontologiska</strong><br />
<strong>legeringar</strong><br />
Nils R Gjerde<br />
NIOM, Nordiska institutet<br />
för odontologiska<br />
material, Haslum, Norge<br />
E-post: gjerdet@iko.<br />
uib.no<br />
FRÅGA NIOM Legeringar är fortfarande<br />
vanliga material i kronor, broar och inlägg.<br />
Förr var ädelmetal<strong>legeringar</strong> med hög<br />
andel guld standard men i dag får många<br />
olika <strong>legeringar</strong> användas, förutsatt att de<br />
är ce-märkta.<br />
Numera finns tusentals olika dentala <strong>legeringar</strong><br />
på marknaden [1]. Legeringsbestämmelserna är<br />
dock oklara och det kan lätt uppstå förvirring<br />
kring vilka <strong>legeringar</strong> som står till buds. Det gäller<br />
oavsett om de kommer från inhemska eller<br />
utländska tandtekniska laboratorier.<br />
Vad menas med begrepp som »precious «,<br />
»non-precious« och högädla <strong>legeringar</strong>?<br />
Nuvarande iso-standard för metaller för fasta<br />
eller avtagbara restaureringar (iso 22674:2006)<br />
är förhållandevis ny. Den ställer inga krav på att<br />
<strong>legeringar</strong> ska klassificeras baserat på vad de<br />
innehåller. Begrepp som till exempel »halvädla«,<br />
»ädla«, »semiprecious« och »non-precious«<br />
finns inte med i standarden men används trots<br />
det flitigt i marknadsföring och beskrivningar av<br />
<strong>legeringar</strong> (figur 1).<br />
Begreppen baseras till viss del på tidigare<br />
iso-standarder för <strong>legeringar</strong>. I de gamla standarderna<br />
klassificerades <strong>legeringar</strong> efter sammansättning;<br />
till exempel <strong>legeringar</strong> med minst<br />
75 viktprocent ädla metaller, som ofta kallades<br />
högädla och ädelmetallreducerade <strong>legeringar</strong><br />
med minst 25 viktprocent ädla metaller. Dessutom<br />
fanns iso-standarder för oädla <strong>legeringar</strong><br />
baserade på kobolt och nickel.<br />
Ordet precious betyder i det här sammanhanget<br />
strängt taget bara att metallerna är dyrbara<br />
och är inte en kemisk kvalitetsbeteckning. Det<br />
är dessutom viktigt att känna till att silver (Ag)<br />
ofta betecknas som »precious« även om det inte<br />
är en ädelmetall. »Precious-begreppen« är därför<br />
oprecisa och odefinierade och långt ifrån tillräckliga<br />
för att klassificera en legerings sammansättning.<br />
En sammanställning över de vanligaste<br />
begreppen för olika <strong>legeringar</strong> finns i tabell 1.<br />
Ädelmetaller kallas på engelska »noble metals«<br />
och till dessa räknas guld (Au), platina (Pt), palladium<br />
(Pd) och andra sällsynta platinametaller.<br />
Oädla metaller (basmetaller, »base metals«) omfattar<br />
exempelvis krom (Cr), kobolt (Co), nickel<br />
(Ni) och titan. Oädla metaller är korrosionsresistenta<br />
om de snabbt täcks av en kemiskt stabil metalloxid,<br />
så kallad elektrokemisk passivisering.<br />
Vilka fördelar respektive nackdelar<br />
har olika <strong>legeringar</strong>?<br />
Priset är naturligtvis en uppenbar skillnad mellan<br />
olika <strong>legeringar</strong>. Oädla <strong>legeringar</strong> har ett lägre<br />
pris per gram men framställningskostnaden kan<br />
bli något högre än för högädla <strong>legeringar</strong> som<br />
är väl beprövade och förhållandevis lite teknikintensiva.<br />
Generellt sett blir <strong>legeringar</strong> starkare desto<br />
högre andel av olika element de innehåller. iso-<br />
Figur 1. På<br />
internationella<br />
hemsidor används<br />
precious- och<br />
noble-begreppen<br />
flitigt.<br />
60 tandläkartidningen årg 100 nr 8 2008
VETENSKAP & KLINIK<br />
FRÅGA NIOM<br />
standarden 22674:2006 delar in <strong>legeringar</strong>na i<br />
sex typer (typ 0–5) baserat på deras användningsområde.<br />
Typ 0 är i praktiken rent mjukt guld, till<br />
exempel elektrolyserat guld till »galvaniska kronor«.<br />
Typ 0–2 är beteckningen på restaurationer<br />
i enskilda tänder med låg belastning, medan typ<br />
3–5 rekommenderas för broar och konstruktioner<br />
med högre krav på styrka.<br />
Kobolt- och nickelbaserade <strong>legeringar</strong> är upp<br />
till dubbelt så styva (dubbelt så hög e-modul,<br />
»Young’s modulus«) som guld<strong>legeringar</strong> men<br />
styrkan är inte nödvändigtvis lika hög. Rent titan<br />
(cp-titan) är inte heller väsentligt mycket starkare<br />
och styvare än guld<strong>legeringar</strong>. Titan är lätt,<br />
det vill säga har låg täthet, och en röntgentäthet<br />
ungefär som emalj.<br />
Ädelmetallbaserade <strong>legeringar</strong> för metallkeramik<br />
(mk) innehåller ofta små mängder legeringselement<br />
som bildar bindningsoxider för keramen.<br />
De oädla <strong>legeringar</strong>na är naturligt täckta<br />
av ett oxidskikt som också ger bindning till metallen.<br />
Finns det några kända biologiska<br />
riskfaktorer för olika <strong>legeringar</strong>?<br />
Allt kliniskt bruk av dentala material innebär en<br />
risk för biverkningar. Vid odontologiskt bruk av<br />
<strong>legeringar</strong> är kontaktallergiska reaktioner mest<br />
aktuellt. Därför är patientens allergianamnes<br />
viktig. Visar patienten kliniskt relevanta reaktioner<br />
mot komponenter i en legering bör man<br />
överväga att välja andra material. Om patienten<br />
till exempel får utslag av guldsmycken och detta<br />
stöds av ett allergitest bör man naturligtvis undvika<br />
guld<strong>legeringar</strong>. Vid misstanke om kontaktallergi<br />
måste man vara extra uppmärksam och<br />
kritiskt gå igenom all tillgänglig information om<br />
de <strong>legeringar</strong> man planerar att använda.<br />
Hudallergi (kontaktallergi) mot nickel är<br />
mycket vanligt, speciellt bland kvinnor [2, 3].<br />
För säkerhets skull bör man därför inte använda<br />
nickel-krom<strong>legeringar</strong> för permanenta konstruktioner<br />
även om de ofta används i många länder.<br />
Även krom och kobolt är kända kontaktallergener<br />
men inte så vanliga som nickel. Ädelmetallen<br />
palladium har visat sig ge allergireaktioner<br />
[4] och man misstänker att palladium kan ge reaktioner<br />
hos nickelallergiska personer [5]. Hos<br />
kända nickelallergiker bör man därför vara försiktig<br />
med att använda <strong>legeringar</strong> som innehåller<br />
palladium [3, 6]. Guldallergier har också påvisats<br />
även om den kliniska relevansen av testresultaten<br />
kan vara osäkra [7]. Titan är en metall med få<br />
rapporterade biverkningar [8].<br />
Vilka egenskaper bör jag som tandläkare<br />
lägga vikt vid i valet av <strong>legeringar</strong>?<br />
Valet av <strong>legeringar</strong> innebär att tandläkaren måste<br />
göra en totalvärdering av den kliniska situationen<br />
och de konstruktionstyper som är aktuella.<br />
TABELL 1. Beteckningar på olika dentala <strong>legeringar</strong><br />
baserat på »precious-begreppen«.<br />
»High precious« »Noble« Ädla (minst 75 % ädla metaller)<br />
Högguld Au+Pt+Pd ≥ 75 procent<br />
Högpalladium (mest Pd) Pd ≥ 50 procent<br />
»Semi precious« Halvädla(25–75 % ädla metaller)<br />
Lågguld Au+Pt+Pd ≥ 25–75 procent<br />
Silver<strong>legeringar</strong>, silver Ag+Pd<br />
»Non precious« »Base metals« Oädla <strong>legeringar</strong>, basmetaller<br />
Koboltkrom Co-Cr<br />
Titan Ti<br />
Nickel-krom Ni-Cr<br />
Guld (Au), Palladium (Pd), Platina (Pt), Silver (Ag) icke ädelt<br />
Vid belastningsbärande konstruktioner, till exempel<br />
långa broar, är de mekaniska egenskaperna<br />
avgörande.<br />
Man kan få en indikation om användningsområden<br />
genom tillverkarnas klassificering i typ<br />
0–5 jämfört med iso-standarden. Standarden<br />
anger minimikrav på styrka (flytgräns, »proof<br />
strength«) med ett spann från 80 MPa (Megapascal)<br />
för typ 1 till 500 MPa för typ 5. Det finns också<br />
ett krav på lägsta brottförlängning (»elongation<br />
at fracture«) som visar hur sega <strong>legeringar</strong>na är.<br />
De starkaste <strong>legeringar</strong>na är ofta minst sega.<br />
Fabrikanternas rekommendationer när det gäller<br />
kerampåbränning [9] och andra hanteringsoch<br />
framställningsföreskrifter ska alltid följas.<br />
Styvhet i konstruktionen är viktig för mekaniskt<br />
krävande konstruktioner med små materialdimensioner,<br />
exempelvis etsbroar [10].<br />
iso-standarden kräver inte att tillverkaren ska<br />
bestämma eller uppge värden för elastisitetsmoduler<br />
bortsett från typ 5 som ska ha en elasticitetsmodul<br />
på minst 150 GPa (Gigapascal). Som<br />
jämförelse är elasticitetsmodulen för ädelmetall<strong>legeringar</strong><br />
och titan i området 80–130 GPa medan<br />
den för kobolt-krom<strong>legeringar</strong> ligger på 200–210<br />
GPa [9, 11].<br />
När det gäller den kemiska sammansättningen<br />
är det viktigt att värdera de biologiska riskfaktorerna.<br />
Den nya iso-standarden kräver att fabrikanten<br />
anger det procentuella innehållet för alla<br />
beståndsdelar i mängder högre än 1 viktprocent.<br />
Beståndsdelar mellan 1 och 0,1 procent behöver<br />
bara anges med namn. Det är viktigt med tillgång<br />
till alla relevanta upplysningar innan legeringen<br />
används på patient. Missförstånd eller oklarheter<br />
om material som använts i protetiska konstruktioner<br />
både kan och ska undvikas.<br />
Vad måste jag journalföra?<br />
Det är tandläkarens ansvar att välja <strong>legeringar</strong><br />
till protetiska konstruktioner. I praktiken måste<br />
tandläkaren och tandteknikern samarbeta om att<br />
hitta det bästa materialet i givna kliniska situationer.<br />
Tandläkaren måste journalföra det arbetet.<br />
Patientjournalen ska vara tydlig även när det<br />
tandläkartidningen årg 100 nr 8 2008<br />
61
VETENSKAP & KLINIK<br />
Nils R Gjerde<br />
gäller materialval och bör till exempel innehålla<br />
korrekt produktnamn och eventuellt en hänvisning<br />
till tandteknikerns dokumentationssystem.<br />
Protetiska konstruktioner har ofta lång överlevnadstid<br />
och upplysningarna måste vara tillgäng-<br />
liga i minst så lång tid som formellt krävs för<br />
patientjournaler. I Sverige ska dokumentation<br />
för tandtekniska arbeten bevaras vid det tandtekniska<br />
laboratoriet i minst fem år [12], medan<br />
kravet i Norge är tio år [13].<br />
referenser<br />
1. Garhammer P, Schmalz G,<br />
Hiller KA, Reitinger T, Stolz<br />
W. Patients with local adverse<br />
effects from dental<br />
alloys: frequency, complaints,<br />
symptoms, allergy.<br />
Clin Oral Investig 2001; 5:<br />
240–9.<br />
2. Schnuch A, Geier J, Uter W,<br />
Frosch PJ, Lehmacher W,<br />
Aberer W, et al. National<br />
rates and regional differences<br />
in sensitization to<br />
allergens of the standard<br />
series - Population-adjusted<br />
frequencies of sensitization<br />
(PAFS) in 40,000 patients<br />
from a multicenter study<br />
(IVDK). Contact Dermatitis<br />
1997; 37: 200–9.<br />
3. Socialstyrelsen: Kunskapscenter<br />
för dentala<br />
material (KDM). Nickelallergi:<br />
Socialstyrelsen;<br />
januari 2006. Artikelnr<br />
2006-123-3.<br />
4. Garau V, Masala MG, Cortis<br />
MC, Pittau R. Contact stomatitis<br />
due to palladium in<br />
dental alloys: a clinical<br />
report. J Prosthet Dent<br />
2005; 93: 318–20.<br />
5. Kielhorn J, Melber C, Keller<br />
D, Mangelsdorf I. Palladium<br />
– a review of exposure and<br />
effects to human health. Int<br />
J Hyg Environ Health 2002;<br />
205: 417–32.<br />
6. Garner LA. Contact dermatitis<br />
to metals. Dermatol Ther<br />
2004; 17: 321–7.<br />
7. Socialstyrelsen: Kunskapscenter<br />
för dentala<br />
material (KDM). Dentala<br />
guld<strong>legeringar</strong> och allergier:<br />
Socialstyrelsen; maj<br />
2005. Artikelnr<br />
2005-123-18.<br />
8. Socialstyrelsen: Kunskapscenter<br />
för dentala<br />
material (KDM). Titan för<br />
odontologiska applikationer<br />
- Biologiska aspekter:<br />
Socialstyrelsen; januari<br />
2005. Artikelnr<br />
2004-123-42.<br />
9. Socialstyrelsen: Kunskapscenter<br />
för dentala<br />
material (KDM). Oädla<br />
<strong>legeringar</strong> för metallkeramik:<br />
Basmetal<strong>legeringar</strong>:<br />
Socialstyrelsen; oktober<br />
2007. Artikelnr<br />
2007-123-39.<br />
10. Wyatt CC. Resin-bonded<br />
fixed partial dentures:<br />
what’s new? J Can Dent<br />
Assoc 2007; 73: 933–8.<br />
11. Roach M. Base metal alloys<br />
used for dental restorations<br />
and implants. Dent Clin<br />
North Am 2007; 51: 603–27.<br />
12. Socialstyrelsen: Kunskapscenter<br />
för dentala<br />
material (KDM). Kvalitet och<br />
säkerhet vid framställning<br />
av tandtekniska arbeten;<br />
Socialstyrelsen; mars 2005.<br />
Artikelnr 2005-123-11.<br />
13. Statens helsetilsyn. Retningslinjer<br />
for produsenter<br />
av tanntekniske arbeider<br />
(Individuelt tilpasset utstyr):<br />
Statens helsetilsyn;<br />
1998: IK-2591.<br />
62 tandläkartidningen årg 100 nr 8 2008