Glimten 2005 nr 6.pdf - Sigtunahem

Växte upp i en bagarfamiljRoland Cedermark själv växte upp somnummer två i en syskonskara om fyra ien bagarfamilj i Älvros utanför Sveg ochgjorde sig snabbt känd som grabben medden ovanligt rungande knycken på klaveret.Den första estraden utgjordes avCedermarks café och bageri i Älvros. Ochmången är säkert de kaffesugna som hörten blott sex, sjuårig Roland Cedermarkspela Kväsarevalsen på sitt tvåradiga durspel.Självlärd, utan noter och med ytterstagehör och fingertoppskänsla.Första gaget – en kramoch en 15öres kexchokladDen första riktiga entusiasmen och spelglädjenkom med Bettan och Gertrud, tvåbedårande vackra damer i 18-års åldernsom bodde i Älvros.Roland Cedermarkvar bara åtta år den därdagen när Bettan och Gertrudbad honom komma hem ochspela för dem. Gaget bestod av enkram och en 15 öres kexchoklad.– Jag minns att jag tänkte – oj, kanman få en kexchoklad om man spelar,wow, vilken grej.För trots att Bettan och Gertrud varoerhört vackra var det inte kramen somräknades högst, utan just kexchokladen.Några särskilda visioner eller drömmarsom barn säger han sig inte ha haft.– För bagarsöner finns naturligtvis baraen sorts drömmar – spröda vaniljdrömmar.Och som son till en bagare satte detnaturligtvis sina spår. Roland Cedermarkberättar om kakburken som stod på köksbordetdär hemma. En plåtburk, alltidvälfylld med kakkanter.– När jag kom hem efter skolan gjordejag choklad och rörde ner kakkanterna tillen enda röra. Och gissa om jag blev tjock.Jag såg formligen ut som en boll på dentiden.Spelar både piano och gitarrRoland Cedermark beskriver sin uppväxtsom lugn och harmonisk, fylld av lek ochstoj. Och även om han spelade lite grandså tilldrog sig inte dragspelet hela hansuppmärksamhet under barndomsåren.Noter lärde han sig aldrig men övade definitivtupp sitt redan mycket goda öra förvackra toner och finstämda nyanser.– Jag var nog inte direkt typen som sattoch övade dagarna i ända. Utan lutade migmer mot en form av musikalisk känsla ochkänner mig hemma med väldigt mångainstrument – jag får i alla fall alltid ljud igrejerna.Förutom dragspel spelar Roland Cedermarkpiano och på väggen i vardagsrummethänger en gitarr.– Jag komponerar oftast mina melodierpå pianot. Och speciellt här i Sigtuna ärdet så bra klang i pianot. Det föder bådelust och idéer. Jag tror faktiskt det beror pågolvbeläggningen i huset.Första dragspeletNär Roland Cedermark var 13 år köptehan sitt första riktiga dragspel för egenhändigtihop sparade pengar. Han hadenämligen ägnat en stor del av de tidigatonåren till att samla papper och järnskrot.– Det rådde pappersbrist vid tillfället, såjag nyttjade situationen till att samla ihoppapper och det måste ha blivit en hel delför ett dragspel då, i början av 1950-talet,kostade 2 195 kronor.Och som 14-åring, med det nya dragspelet,skrev Roland Cedermark sin förstanamngivna låt.– Det var en vals som hette ”Älvrosen”,Kalle Grönstedt köpte rättigheterna för 50kronor.Med det nya dragspelet började RolandCedermark spela allt mer frekvent, huvudsakligenpå bröllop och fester och nutillsammans med Björn Ehrling som kompadepå gitarr.– Samspelet med Björn fungerade oerhörtbra, vi hade jätte kul tillsammans ochsjöng duett. Det är bland de finaste minnenjag har i mitt musikliv.I mitten av 1950-talet skildes dock derasvägar och Roland Cedermark flyttade tillÖstersund.– Jag hade bestämt mig för att prövabageriyrket men ville inte göra det påhemmaplan. Jag tog anställning som lärlingpå ett par olika ställen och lärde migallt inom bageri- och konditoriyrket. Menmed mina erfarenheter i bagaget var jagnog den ende värnpliktige på I 5 i Östersundsom aldrig köpte en bulle på markan.Jag visste ju nämligen var leveransernakom ifrån.Gerd från VemdalenEfter lumpen flyttade Roland Cedermarkmed sitt dragspel, tillbaka till Älvros ochbörjade arbeta på Nya konditoriet i Sveg.Så hände det sig att han vid ett tillfälle, ensamoch utan ljudanläggning, spelade ochsjöng vid Älvros IKs årsfest.– Jag spelade, svettades och körde enriktigt våldsam stil när jag fick se henne iprofil. Gerd, som några år senare skulle blimin fru. Gerd som kommer från Vemdaleni Härjedalen, gick vid det tillfället på Samrealskolani Sveg.Men just den där kvällen imponeradeinte Roland Cedermark särskilt mycketpå Gerd som trodde det var en fullständiggalning. Det skulle låta vänta på sig ytterligarenågot år innan han fick någon chanspå henne.Första genombrottetEtt första litet genombrott för RolandCedermark kom med chefredaktören förHärjedalens tidning något senare sammaår, det vill säga 1958.– Tillsammans med en arbetskollega påNya konditoriet i Sveg spelade jag på ettmöte som hölls i konditoriets lokaler närredaktören för tidningen råkade gå förbi.Uppenbarligen gillade han det han hördeför till Valborgsmässoafton hade han engageratmig att spela upp till dans i Lofsdalensom var målet för en hemlig resa.Dock inte med min bullbakande dragspelskollega,utan med en gitarrist vid namnHelge Wallin som jag själv tipsat om.Det blev succé. Duon lyckades få till denrätta knycken och stämningen var på toppden där nästan magiska kvällen som lät talaom sig vida kring.– Efter den spelningen tog vi med enbasist vid namn Sven-Ivan Olofsson ochstartade en trio, Cedermark och Wallinstrio som i folkmun helt kort blev till, ”Cedermarks”.Cedermark och WallinOch en era fylld med dansmusik och folkparksturnerandeinleddes för Roland Cedermark.Den 26 juli 1958 var det premiärför trion Cedermark och Wallin i Sveg folketspark, det var det allra första offentligajobbet inför betald publik.– Vi spelade mest 50-tals schlagers,typ ”Billy Boy” och blev mycket kändai trakterna av Härjedalen, Jämtland ochMedelpad.Någon trummis var det inte tal om inledningsviseftersom Roland Cedermarkvärnade en friare sväng, men kort eftergjorde rocken sitt antågande och influensernanådde även Cedermarks trio. Imaj 1959 anställdes därför en trummisoch bandet antog en lite rockigare stil.Publiktillströmningen var stor, när dansenbörjade var det oftast redan fullt i lokalen.Och Roland Cedermark blev mest kändför alla sina skjortbyten.– Det påstods att jag bytte skjorta tiogånger under en spelning men det var nogtyvärr en lätt överdrift. Visserligen hadejag en något våldsam spelstil och svettadesen del men fler än två skjortbyten blev detsällan. Nuförtiden är det ingen som villbyta skjortor med mig.Första singeln – ”Igelkottaskinnet”Från 1964 har Roland Cedermark i principspelat professionellt. 1964 var nämligenåret då karriären tog fart och kröntesmed att ”Cedermarks” spelade in sin förstasingel, ”Igelkottaskinnet”. Till singelns andrasida valdes en av Roland Cedermarksegna kompositioner, ”Då är det skönt attleva”.– Jag glömmer aldrig när jag hörde migsjälv på radio första gången. Vi hade precisflyttat in i huset i Sveg och köpt en svartvittv kombinerat med radio när jag hörde”Igelkottaskinnet”. Och en känsla av euforispred sig i hela kroppen.Familjen i fokus”Cedermarks” fortsatte spela upp till dansunder hela 1960-talet, medlemmar byttesvisserligen ut, Solveig Bergström anställdessom vokalissa och soundet kompletteradesmed elbas. Men någon mer skivablev det inte. Något år in på 1970-talet togså Roland Cedermark beslutet om att avvecklasig själv i bandet. Gerd och familjenhade nämligen fått nog av ensamma kvällar.– Vi hade fått tre söner under 1960-taletoch med tiden stod det klart för mig attfamiljen tyckte det var tråkigt att jag aldrigvar hemma.TisdagsdansenI stället skrev Roland Cedermark på ettfemårskontrakt och arrenderade Storön,Sveg folkets park, en pärla invid Ljusnan.Under somrarna arrangerades 30 showkvällaroch för de danssugna infördes någotsom kallades, Tisdagsdansen.– Vi hade premiär den sjätte juni 1972med Bosse Larsson och Bröderna Lindqvistsom gästartister. Publiktillströmningenvar enorm.Fullt lika många kom dock inte tisdagenefter, när premiären var över. Det gickdock betydligt bättre efter midsommar ochtredje tisdagen efter premiären fick RolandCedermark till en riktig hit.– Vi hade anlitat ett dansband som hetteTonix men de ringde återbud på grundav sjukdom och rekommenderade iställetThorleifs som ersättare. Det var innan deblev kända med slagdängan ”Gråt ingatårar” .Dansbandet gjorde succé och RolandCedermark kom att bli mycket god vänmed medlemmarna i Thorleifs som återkomtvå kvällar varje sommar från dettillfället.– Vi behöll kontakten genom åren och1993 låg de 29 veckor på Svensktoppenmed en låt som jag skrivit, ”Ingen får migatt längta som du”.Steget mot en solokarriär1976 gick till historien som ett spännandeår och musikalisk vändpunkt i RolandCedermarks karriär. Trots att han mer ellermindre lagt dragspelet på hyllan ochägnat en stor del av tiden åt sitt danspalatsi Sveg liksom en relativt nyöppnad musikaffär,ville ödet annorlunda. I februari klevnämligen Roland Cedermark åter in i enstudio, nu som soloartist med föresatsenatt spela in en instrumental skiva meddragspelsmusik. En skiva som han själv varhelt övertygad om skulle bli, ”the one andonly”.– Inspelningen gjordes på skivbolagetG-produktion i Rågsved som ägdes av StigWiklund. Det krävdes två inspelningsomgångarinnan jag var nöjd med resultatet,men så i mars 1976 låg ”Lady be good” påskivdisken.Första instrumentala dragspelsskivanUpprinnelsen var att ”Cedermarks” fåtten förfrågan om att spela in en skiva påskivbolaget i Rågsved. Roland Cedermarkspelade som bekant inte i bandet längremen i egenskap av dess ägare och administratördeltog han som producent under inspelningen.Och så en kväll uppdagades etttillfälle då han tog mod till sig och ställdeen fråga till studioägaren Stig Wiklund, enfråga som han burit på några år. Nämligenom intresse fanns att spela in en instrumentaldragspelsskiva.– Med tveksamhet i rösten fick jag någondag senare beskedet, att jo, om jagställde upp med 6 000 kronor i riskkapitalom skivan floppade.Sagt och gjort, Roland Cedermarktyckte det skulle bli kul att göra en skiva,om inte annat för att ha något påtagligtmusikaliskt bevis att visa upp för eventuelltkommande barnbarn. Han samlade därmedihop ett band bestående av Kurt Roslundpå trummor, Lars E Karlsson på basoch Thore Runmon på gitarr och tillsammansgick de in i studion i februari 1976.– Vi spelade in elva låtar men jag varinte helt nöjd med resultatet. Jag baddärför att få återkomma en månad senare.Då hade jag med mig ytterligare en gitarrist,Bo Harald. Och med två gitarristersatt det, nu var det bra komp och mycketsväng.Till midsommar 1976 hade Stig Wiklundvägarna förbi Härjedalen och lämnadeöver en bunt skivor till Roland Cedermarknär han passerade Sveg.– Det första jag gjorde var att gå över tillgrannarna, Rolf och Gunvor Möller, ochge dem ett exemplar.Och ett par veckor senare kunde inteRoland Cedermark hålla sig längre. Hanringde upp ägaren till Valentins musikaffäri Östersund, där han något tidigareköpt ett dragspel.– Jag pratade med Örjan Nilsson ochförhörde mig om han visste att jag spelat14 | glimten | nr 6 | 2005 glimten | nr 6 | 2005 | 15