PDF version - skeptron.uu.se - Uppsala universitet

naturvetenskapliga programmets naturvetenskapliga gren som, liksom i Stockholm, harutkristalliserat sig som programmet för eliten med både högt socialt ursprung och solitt skolkapital iform av höga betyg.På de yrkesförberedande programmen består könsuppdelningen mellan traditionella pojk- ochflickprogram. Gymnasium och universitet har historiskt sett varit starkt könsuppdelade och underlång tid hade kvinnor inte tillträde till utbildning på samma villkor som män. Hirdmans 101resonemang om hur kvinnor själva upprätthåller dominansordningen genom att skapa bästa möjligavillkor inom denna ordning kan vara en förklaringsgrund till att dessa strukturer är så sega. I t.ex.barn- och fritidsprogrammet och omvårdnadsprogrammet ser vi avlagringar av den arbetsmarknadsom skapades när uppgifter som tidigare skötts i hemmet blev avlönade arbeten utanför hemmet.Den sneda fördelningen mellan könen på de yrkesförberedande programmen är något som inteenbart skolan kan möta med olika åtgärder, utan här framträder skolan som en part i ett samhällemed historiskt och kulturellt skapade strukturer.Detta leder oss in på frågan om gymnasieskolan i länet kan sägas vara ett fält. Broady menar iinledningen till Kulturens fält, där fältbegreppet prövas i några empiriska undersökningar, att ett ”fältär en värld för sig. Kort sagt är deltagarna mer beroende av varandra än av omvärlden.” 102 Att dettainte gäller gymnasieskolan i Gävleborgs län är nog alla överens om men hur kan vi då se påfältbegreppets möjligheter.Fältbegreppet och studier av regionala fältDiskussionen förs utifrån de resultat som framkommit genom intervjuer med personer som påantingen politisk nivå eller tjänstemannanivå är delaktiga i utformningen av gymnasieskolan i länet,som politiker, kommunala tjänstemän eller skolledare. Den förs också utifrån styrdokument ochliknande dokument vi anser vara relevanta för förståelsen av gymnasieskolans utveckling i regionen,liksom mot bakgrund av den allmänna ekonomiska och administrativa utvecklingen i regionen.Intagningen till gymnasieskolorna i Gävleborgs län var 1998, och är nu 2004, omgärdad avregler som gör att det inte råder fri konkurrens i den mening Blomqvist och Rothstein 103 talar om.Det fanns heller inga friskolor att konkurrera med vid den tidpunkt som undersöks här, 1998.Eleverna är hänvisade till kommunens gymnasieskola om det sökta programmet finns där, annars tillden gymnasieskola som samverkansavtalet hänvisar till. Varje kommun har i regel också bara engymnasieskola. Det finns med andra ord inte i någon rimlig mening konkurrens mellan skolor, mensnarare en konkurrens mellan olika program. Man kan också säga att det finns en konkurrens mellankommunerna om eleverna.Kan man då tala om konkurrens och på vilket sätt konkurrerar i så fall de olika utbildningarnamed varandra? I ett protokoll från Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Hudiksvall från 1999,alltså nära vår undersökningsperiod, står att läsa:Den utveckling i riktning mot kursutformning och större valfrihet som gymnasieskolan genomgått, och somytterligare förstärks i den nya reviderade gymnasieskolan från hösten 2000, accentuerar behovet av förstärktsamarbete mellan regionens gymnasieskolor. De samverkansavtal som finns är delvis föråldrade och är långtifrån heltäckande. Idag har vi dragkamp om eleverna. Nu är det dags att bryta den trenden, det är dags attbörja samarbeta,/…/. 104Det finns en konkurrens om eleverna i det avseendet att kommunerna vill behålla sina elever ikommunens gymnasieskola. Det kan man göra genom att erbjuda de program som elevernaefterfrågar. Om programmet finns i hemkommunen så blockerar det också eleven från att söka tillen annan kommun. Det kommunerna konkurrerar med är alltså många gånger samma program.Samarbete, å andra sidan, skulle innebära att alla program inte ges överallt. Exempel på en sådan101 Hirdman, 2001.102 Broady (red.), 1998, p. 11.103 Blomqvist och Rothstein, 2002.104 Protokoll från Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Hudiksvall, 1999-11-29.42