Hur påverkar läpp - Tandläkartidningen

Läpp- och tungpiercingOral piercing är ett fenomen som ökatbland ungdomar i väst de senaste åren.Oral piercing omfattar kroppssmyckning(bodyart) av läppar, tungan, kinder, tungbandet,nedre slemhinnevecket och gomspenen. Tungpiercingär den vanligaste formen [1].Piercing har förekommit i flera tusen år och gavtidigt uttryck för olika händelser i livet, exempelvisinträde i puberteten. Det visade att man var redoför äktenskap och jakt. Oral piercing har ännu idag en sexuell och äktenskaplig innebörd i delar avvärlden. Det kan också uttrycka stamtillhörighetoch religion. De tidiga piercingsmyckena tillverkadesav ben, sten och elfenben. Smyckets storlekuttryckte social status och ålder. De senaste tusenåren har piercingkulturen minskat, troligen beroendepå kristna missionärers ihärdiga försök attstävja kulturella uttryck som de ansåg stötande[2].Estetik tycks vara den största anledningen tillpiercing i dag. Men det kan även symbolisera risktagandeoch mod. I en undersökning bland collegestudenteri usa var de två vanligaste orsakerna tillpiercing ”selfexpression” och ”just wanted one”[1].På grund av det ökande antalet piercade patienterbör tandläkare ha kunskaper om oral piercingoch om de komplikationer som kan uppstå i sambandmed piercing. Oral piercing bör dessutomnoga beaktas som en möjlig orsak till vävnadsskadori munhålan.Material och metodSökordet oral piercing användes i databasen Medline.Samtliga artiklar inom läpp- och tungpiercinghar granskats. Syftet var att göra en utvärderingav orala och medicinska risker. Eftersom fenomenetoral piercing först under de senaste årenfått stor genomslagskraft i västvärlden är dockforskningsunderlaget begränsat. Det material somhittades består till stor del av enskilda fallrapporterpublicerade under åren 1997–2002. Eftersomtungpiercing är den vanligaste formen av oralpiercing är artiklarna som gåtts igenom främstbaserade på sådana fall.PiercingprocedurPiercing av tungan utförs vanligen i tungans mittlinje,framför tungbandets fäste i tungkroppen, föratt undvika perforation av blodkärl och nerversom löper lateralt om mittlinjen. Om blodkärlenär för medialt belägna eller om tungbandet sträckersig ända fram till tungspetsen bör man undvikaatt ta hål (fig 1).Smycket som sätts in vid håltagningen bör varaett läkesmycke av titan med en stavlängd på cirka18 millimeter. Staven är cirka 5 millimeter längreän tungans tjocklek i ventral-dorsal riktning föratt kompensera för den svullnad som uppstår underläkningsprocessen som tar cirka fyra till sexveckor. Den permanenta staven som sedan användsska sitta kant i kant med tungan och ska varacirka 10–12 millimeter lång (fig 2).PiercingsmyckenDet finns många olika varianter av piercingsmycken.Smycket som används vid tungpiercing kallasbarbell. Det består av en rak stav med en kula ivardera änden. Kulan, som är belägen på den dorsalaytan av tungan, är gängad och kan skruvas avoch på. Staven kan vara rak eller böjd och finns iolika längder. Läppiercingsmycket kallas labrette.Läppsmycket har en rak stav som på insidan avläppen har en gängad platta och på utsidan enkula. Labretter finns även i form av ringar (fig 3).Rekommenderade material är guld, kirurgisktstål, titan och niob.Komplikationer vid piercingOral piercing är i de flesta fall komplikationsfri,men svåra följder av piercing har rapporterats [3].Den första tiden efter håltagningen används ett såkallat läksmycke som inte bör bytas ut innan hålethar läkt fullständigt. Använder man inte ett läkesmyckefinns det en risk för att den initiala svullnadengör att tungsmycket kapslas in i tungan.Smycket måste då avlägsnas kirurgiskt [4]. Piercingsmyckenär ibland oäkta. Ytlagret är då försilvrateller belagt med ett material som lätt slits bort. Idessa fall kan smycket predisponera för infektionerfigur 1. Tungpiercingfigur 2. Tungpiercing.sedd från ventrala ytan.(*Fig 1–3. Lars Andréasson, Folktandvården Bara.)figur 3. Läppiercing.tandläkartidningen årg 95 nr 5 200343