Hur påverkar läpp - Tandläkartidningen

foto: catarina färbomvetenskap andersson et & alklinik ● andersson et aljohanna andersson, tandläkarstuderande, Odontologiska fakulteten, Malmö Högskolaanna isacksson, tandläkarstuderande, Odontologiska fakulteten, Malmö Högskolacatarina färbom, ST-tandläkare, Avdelningen för parodontologi, Odontologiska fakulteten,Malmö HögskolaHur påverkar läpp- och tungpiercingoral mjuk- och hårdvävnadsamt allmänhälsan? Oral piercing har ökat bland ungdomar i väst de senaste åren. Det saknas dockfortfarande kunskap om att oral piercing är en potentiell hälsorisk. Efter piercingmedför den orala bakteriefloran alltid en risk för infektioner. Oral piercing bördessutom noga beaktas som en möjlig orsak till vävnadsskador i munhålan.Författarna använde sökordet oral piercing i databasen Medline. Samtligaartiklar som behandlade läpp- och tungpiercing granskades. Genomgångenav de artiklar som hittades visar att tungpiercing är den vanligaste orsaken tilltrauma mot hårdvävnaden i munnen hos unga vuxna. Gingivala retraktionervid underkäksincisiverna visade sig också vara en vanlig komplikation vid läppochtungpiercing.Tandläkaren har en viktig roll i förebyggandet av orala hård- och mjukvävnadsskadorassocierade till munpiercing. Med tanke på den ökande frekvensen avpiercade patienter i tandläkarstolen måste kraven på information från tandvårdsteametoch professionella piercare skärpas för att göra oral piercing säkrare.accepterad för publicering den 21 februari 2003.42tandläkartidningen årg 95 nr 5 2003

Läpp- och tungpiercingOral piercing är ett fenomen som ökatbland ungdomar i väst de senaste åren.Oral piercing omfattar kroppssmyckning(bodyart) av läppar, tungan, kinder, tungbandet,nedre slemhinnevecket och gomspenen. Tungpiercingär den vanligaste formen [1].Piercing har förekommit i flera tusen år och gavtidigt uttryck för olika händelser i livet, exempelvisinträde i puberteten. Det visade att man var redoför äktenskap och jakt. Oral piercing har ännu idag en sexuell och äktenskaplig innebörd i delar avvärlden. Det kan också uttrycka stamtillhörighetoch religion. De tidiga piercingsmyckena tillverkadesav ben, sten och elfenben. Smyckets storlekuttryckte social status och ålder. De senaste tusenåren har piercingkulturen minskat, troligen beroendepå kristna missionärers ihärdiga försök attstävja kulturella uttryck som de ansåg stötande[2].Estetik tycks vara den största anledningen tillpiercing i dag. Men det kan även symbolisera risktagandeoch mod. I en undersökning bland collegestudenteri usa var de två vanligaste orsakerna tillpiercing ”selfexpression” och ”just wanted one”[1].På grund av det ökande antalet piercade patienterbör tandläkare ha kunskaper om oral piercingoch om de komplikationer som kan uppstå i sambandmed piercing. Oral piercing bör dessutomnoga beaktas som en möjlig orsak till vävnadsskadori munhålan.Material och metodSökordet oral piercing användes i databasen Medline.Samtliga artiklar inom läpp- och tungpiercinghar granskats. Syftet var att göra en utvärderingav orala och medicinska risker. Eftersom fenomenetoral piercing först under de senaste årenfått stor genomslagskraft i västvärlden är dockforskningsunderlaget begränsat. Det material somhittades består till stor del av enskilda fallrapporterpublicerade under åren 1997–2002. Eftersomtungpiercing är den vanligaste formen av oralpiercing är artiklarna som gåtts igenom främstbaserade på sådana fall.PiercingprocedurPiercing av tungan utförs vanligen i tungans mittlinje,framför tungbandets fäste i tungkroppen, föratt undvika perforation av blodkärl och nerversom löper lateralt om mittlinjen. Om blodkärlenär för medialt belägna eller om tungbandet sträckersig ända fram till tungspetsen bör man undvikaatt ta hål (fig 1).Smycket som sätts in vid håltagningen bör varaett läkesmycke av titan med en stavlängd på cirka18 millimeter. Staven är cirka 5 millimeter längreän tungans tjocklek i ventral-dorsal riktning föratt kompensera för den svullnad som uppstår underläkningsprocessen som tar cirka fyra till sexveckor. Den permanenta staven som sedan användsska sitta kant i kant med tungan och ska varacirka 10–12 millimeter lång (fig 2).PiercingsmyckenDet finns många olika varianter av piercingsmycken.Smycket som används vid tungpiercing kallasbarbell. Det består av en rak stav med en kula ivardera änden. Kulan, som är belägen på den dorsalaytan av tungan, är gängad och kan skruvas avoch på. Staven kan vara rak eller böjd och finns iolika längder. Läppiercingsmycket kallas labrette.Läppsmycket har en rak stav som på insidan avläppen har en gängad platta och på utsidan enkula. Labretter finns även i form av ringar (fig 3).Rekommenderade material är guld, kirurgisktstål, titan och niob.Komplikationer vid piercingOral piercing är i de flesta fall komplikationsfri,men svåra följder av piercing har rapporterats [3].Den första tiden efter håltagningen används ett såkallat läksmycke som inte bör bytas ut innan hålethar läkt fullständigt. Använder man inte ett läkesmyckefinns det en risk för att den initiala svullnadengör att tungsmycket kapslas in i tungan.Smycket måste då avlägsnas kirurgiskt [4]. Piercingsmyckenär ibland oäkta. Ytlagret är då försilvrateller belagt med ett material som lätt slits bort. Idessa fall kan smycket predisponera för infektionerfigur 1. Tungpiercingfigur 2. Tungpiercing.sedd från ventrala ytan.(*Fig 1–3. Lars Andréasson, Folktandvården Bara.)figur 3. Läppiercing.tandläkartidningen årg 95 nr 5 200343

andersson et aloch allergiska reaktioner, till exempel nickelallergi.En annan risk vid oral piercing är att smycket elleren del av det lossnar och helt enkelt inhaleras ellersväljs ned [5].Hypersalivation kan uppstå till följd av att salivkörtlarnastimuleras då den piercade leker medsmycket i munnen. Även plack och tandsten kanbildas på tungsmyckets yta [4]. Hyperplastisköverväxt av piercingsmycket kan förekomma ochåtföljs ofta av smärta och ödem. Om den hyperplastiskavävnaden kan avlägsnas och såret görasrent kan piercingsmycket sättas tillbaka. Hyperplasinåterkommer dock oftast. Sällsynta menmöjliga komplikationer är förlängd blödning pågrund av medicinering, blodsjukdom eller perforeratblodkärl. Vid piercing i tungan finns detockså en risk för att det uppstår nervskador eftersomdet finns rikligt med nerver i tungan. Sensorikisksåväl som motorisk påverkan kan uppstå.Den piercade kan få permanenta skador; exempelvissmakbortfall, känselbortfall, tugg- och talsvårigheter[3]. Hemorragi skulle kunna vara en vanligkomplikation vid tungpiercing. Det finns dockendast ett fall rapporterat, vilket kan bero på att desom genomgår piercing oftast är unga, friska individerutan koagulationsrubbningar [6].HårdvävnadsskadorTungpiercing är den vanligaste orsaken till traumamot hårdvävnaden i munnen hos unga vuxna [1].Skadorna uppkommer på grund av att den piercadepersonen har för vana att hamra med tungsmycketmot tänderna. Ovanan att bita ihop runt barbellensstav med mandibelns och maxillans incisala skärkan tillsammans med hamrandet ge upphov tillmikrofrakturer eller abrasion i tandsubstansen medsamma form som smycket. Tungsmyckets hantelliknandeform innebär en ständig risk för tandfrakturnär tungan rör sig på grund av att smycketfungerar som en slägga i munnen. I en grupp(n=52) unga vuxna tungpiercade (medelålder 22 år)fann Campbell et al [1] att 20 procent hade frakturerpå en eller flera tänder. Frakturrisken ökar medutsmyckningstiden [1, 3, 4]. Patienternas symtomär ökad sensibilitet för kyla och sötsaker på grundav emaljsprickor eller exponerat dentin. Ävensmärta vid påbitning kan förekomma. Campbell etal visade vidare att premolarer och molarer hadehögst frekvens av frakturer hos piercade (31 resp 61procent). I en normalpopulation av unga vuxna(

Läpp- och tungpiercinghaft ett tungsmycke, bör kontrolleras extra nogaparodontalt av tandläkaren [1].Piercingsmycken bör tas bort vid röntgenundersökning.Vid opg bör alla orala smycken tas bort såatt de inte skymmer orala strukturer, vid läppiercinggäller det även vid periapikala och bitewingbilder.När mandibularblockad ges bör man beakta attdet förekommer en ökad risk för tandskador.I en tunga med känselbortfall kan piercingsmycketlätt orsaka tandfrakturer på grund av minskad rörelsekontroll.Tandsmycket bör därför inte sättastillbaka innan anestesins effekt avtagit helt. Entungpiercing behöver endast cirka en till två timmarför att gå ihop spontant. Tandkliniken bördärför ha temporära icke metalliska alternativ somkan ersätta piercingsmycket. Därmed kan smycketlätt sättas på plats efter ett ingrepp. Ett enkelt ochbilligt alternativ är att använda en nylontråd [5].Vissa piercade patienter går inte med på att avlägsnapiercingsmycket trots att det uppkommit skador.Ett alternativ kan vara att byta ut smycketsmetallkulor mot kulor i akryl. Akrylkulorna ansesvara mindre benägna att orsaka skador på hårdvävnaden.En barbell med kortare stav som anses varaskonsammare mot både hård- och mjukvävnadkan också vara ett alternativ [1, 4].Den första åtgärden för tandläkare som får enpatient med en inflammation som orsakats av enoral piercing bör vara att ta bort smycket och rengöradet affekterade området. Det kan även behövasfortsatt behandling med klorhexidin och eventuelltantibiotika. Patienten ska efterkontrolleras [4].DiskussionOral piercing är en potentiell hälsorisk. Anledningentill att pierca sig är mode och estetik. Att piercingkan orsaka hälsorisker diskuteras sällan, troligen pågrund av okunskap. Det kan antingen bero på attinformationen om komplikationer uteblivit, attden varit undermålig eller att den helt enkelt intenått fram. För att i ett tidigt skede kunna avvärjaoch upptäcka mjuk- och hårdvävnadsskador är detviktigt att tandläkaren har kunskaper om de problemsom oral piercing kan ge upphov till. Skadorkan undvikas med information om vad piercing äroch ovanor som hör till, till exempel att leka meddet orala smycket. Majoriteten av patienterna äromedvetna om de negativa effekterna på gingivan[1] samt den ökade risken för tandfrakturer. Tandläkarenbör ha kännedom om alternativa materialoch utformning av orala smycken.Professionella piercare har oftast ingen medicinskutbildning och kan därför inte värdera viktenav kontraindikationer till piercing. Trots detta ärendast ett fåtal allvarliga medicinska komplikationertill piercing beskrivna. Litteraturen tyder däremotpå att orala komplikationer är desto vanligare.Med tanke på den ökande frekvensen av piercadepatienter i tandläkarstolen måste kraven på informationfrån tandvårdsteamet och professionellapiercare skärpas för att göra oral piercing säkrare.English summaryPiercing of the tongue and the perioral regions isbecoming more and more popular in the youngergeneration. Dental personnel will be seeing morepatients with this expression of body art. At present,the effect on oral health and risk of seriousmedical complications are almost unknown.”Medline” was searched with the words ”oral piercing”and the papers presented were reviewed.The literature found was limited to case reportsand a few small studies. There are only a couple ofcases describing life-threatening medical complicationsof piercing. However, the effect on oralhealth is more frightening, showing an increasedrisk of tooth chipping and fractures of molars andpremolars and gingival recessions. There is also asignificant increase of these complications withtime of wear. Dental personnel should be aware ofthese complications and be able to inform patientsabout the risks associated with this jewellery andways to reduce the risk of oral injuries.Referenser1 Campbell A, Moore A, Williams E, Stephens J,Tatakis D. Tongue Piercing: Impact of Time andBarbell Stem Length on Lingual Gingival Recessionand Tooth Chipping. J Periodontol 2002; 73: 289–97.2 Boardman R, Smith R A. Dental Implications ofOral Piercing. CDA Journal 1997; 25 (3): 200–7.3 Ram D, Peretz B. Tongue piercing and insertion ofmetal studs: Three cases of dental and oral consequences.ASDC J Dent Child 2000; 67: 326–9.4 Farah C S, Harmon D M. Tongue piercing:Casereport and review of current practise.Aust Dent J 1998; 43: 387–9.5 Peticolas T, Tillis T S I, Cross-Poline G N. Oral andPerioral Piercing: A Unique Form of Self-Expression.J Contemporary Dent Practice 2000; 1: 1–9.6 Hardee P S G F, Mallya L R, Hutchison I L.Tongue piercing resulting in hypotensive collapse.Br Dent J 2000; 188: 657–8.7 Smales R J. Dental health of junior dental students.Aust Dent J 1974; 19: 105–10.8 Luz J G, Di Mase F. Incidence of dentoalveolarinjuries in hospital emergency room patients.Endod Dent Traumatol 1994; 10: 188–90.9 Glendor U, Halling A, Andersson L, Eilert-Petersson E.Incidence of traumatic tooth injuries in children andadolescents in the county of Vastmanland, Sweden.Swed Dent J 1996; 20: 15–28.10 Dibart S, De Feo P, Surabian G, Hart A, Capri D, SuM-F. Oral piercing and gingival recession: Review ofthe literature and a case report. Quintessence Int2002; 33: 110–2.11 Er N, Özkavaf A, Berberoglu A, Yamalik N.An Unusual Cause of Gingival Recession:Oral Piercing. J Periodontol 2000; 71: 1767–9.12 Perkins C S, Meisner J, Harrison J M. A complicationof tongue piercing. Br Dent J 1997; 182: 147–8.Adress:Catarina Färbom,Avdelningen förparodontologi,Malmö Högskola,Odontologiskafakulteten,Tandvårdshögskolan,205 06 Malmöe-post:catarina.farbom@od.mah.setandläkartidningen årg 95 nr 5 200345