Nr 2 Maj 2010 - EAA chapter 222

Sparrowhawk i polisens tjänstDe bilder som inte är Peters egna i dennaartikel kommer från Sparrowhawks tillverkareGroen Brothers Aviation i USA. På ett avfotografierna syns en gyrokopter målad ipolisens färger. Det väckte såklart vår nyfikenhetoch vi frågade Hank Parry, marknadschefför Groen Brothers, vad det är frågan om.– Vi har alltid känt att Sparrowhawk skullevara en utmärkt ingångsnivå för bevakningfrån luften. Vi har visat Sparrowhawk för amerikanskaJustitiedepartementet och för polisenför att demonstrera den kapacitet som ett gyroplankan ha som flygande spanings- ochpatrullfordon. Vi kallar den Airborne PatrolVehicle, berättar Hank via e-post.– Maskinen på bilden pryddes med polisensdekaler inför en visning 2006. Även om detinte blev någon försäljning den gången så harvi alltid känt att Sparrowhawk har potential attöppna upp nya och större marknader för färdigmonterade,tvåsitsiga gyrokoptar. Vi kanerbjuda oöverträffat billig flygobservationskapacitettill såväl amerikanska som utländskamyndigheter– Vår större Hawk 4-prototyp, världens förstaturbindrivna gyroplan, användes för bevakningunder Vinter-OS 2002. Under sina tjänsgöringför Utah Olympic Public Safety Commando(UOPSC) fanns Hawk 4 tillgängligtdygnet runt, utförde 67 uppdrag och genomfördetotalt 75 timmar underhållsfri flygtid.urban gyllströmDen större Hawk 4 användes förbevakning under Vinter-OS 2002.Sparrowhawk medamerikanskapolisens dekaler.mig en varningsklocka. Detta kräver en mera ingåendestudie i att flyga med gyro, så jag kontaktademin gode vän Roman hos Skånska GyrokopterKlubben på Sövde flygplats och vi avtaladeen weekend så jag kunde få öva mig någratimmar med Roman, som kunde det där medgyro. Efter ett par timmars flygning och massvisav starter/landningar så kände jag mig mogentill att ta itu med min Sparrowhawk.Jag kunde konstatera, efter dessa flygningarmed Romans MTO, att det inte »bara« är att sättasig i en gyrokopter och dra iväg – långt därifrån!En rotors egenskaper i konstant autorotation,skiljer sig markant från en vanlig helikoptersegenskaper under framdrift. Det känns så stabiltoch bra men man skall vara uppmärksam på attrotorvarvet kan flukturera rätt mycket beroendepå fart och motoreffekt, och då speciellt om maskinenär mycket lätt. Är man inte hela tiden påalerten så rasar varvtalet fort under lägsta flygbaravarvtal och så börjar en vådlig nerförsbacke.Har man då inte flyghöjd tillräckligt såkan man ju lätt räkna ut varthän det barkar!Så var det dags att sätta sig i Sparrowhawken.Att den är större och tyngre än MTO:n gjorde sigomedelbart märkbart. Större rotordiameter, 50kg tyngre rotor, 165 hk motor och 200 kg mer istartvikt gav en helt annan känsla i starten. Vridmomentetfrån motorn och energin från rotorninnebar att man fick passa på, på ett helt annorlundavis under startfasen än den betydligt lätttareoch motorsvagare MTO:n.Sidoroder och styrspak krävde en helt annanrespekt och startproceduren skulle följas till punktoch pricka. Jag fick göra en mängd starter ochlandningar utan att lämna banan – den är 900meter på Viared – innan jag blev god vän medmaskinen. Men efter det var det en stor upplevelseatt dra iväg med en maskin som har rejältmed motor och autorotationsenergi i paritetmed en BE206 Jetranger! Subaru-motorn gör ettgott jobb och skjuter Hawken upp i lufthavetsom en raket.Landningsproceduren är väldigt stabil ochHawken är väldigt lätt att göra punktlandningmed, tack vare den väldiga energin i rotorn. Efterlandning, och om man drar spaken åt sig heltin i magen, så stannar maskinen på 1–2 meter –det känns nästan som att köra in i något.Tracking av rotorn är ju ett speciellt kapitel påen gyro. En helikopter kan man ju tracka i låghover, stillastående med bra resultat, men engyro måste flygas för att få användbara värdenoch då är en kväll strax före mörkrets inbrott attföredra, så att turbulensen är borta och markeringarnatydligt syns. Jag trackade en kväll i septembermed gott resultat. Spaken står still menen aning rörelser i kroppen. Det går inte att heltundgå, då ju »baksidan« av rotordisken passerarigenom kroppens och propellerns luftvirvlar.Att Hawken är helkul att flyga är det inte någottvivel om – något av det roligaste jag någonsinflugit!Jag har fram till julen 2009 flugit ca 5 timmar,effektiv tid, och gjort ca 50 starter och landningar,och hela tiden följt fabrikens flyghandbok ochinflygningsmanual. Dessa dokument, inklusivechecklistor och serviceanvisningar, är synnerligenproffsigt gjorda och följer man dessa tillpunkt och pricka så lär man känna sin maskinpå ett trevligt sätt, och är hela tiden på rätt sidaav säkerhetsmarginalerna. Jag har upplevt månganormalklassade och fabriksbyggda maskiner, bådehelikoptrar och flygplan, som har betydligt sämredokumentation! Att flyga gyrokopter är helkuloch det var värt varenda minut av de ca 800 timmarjag tillbringade i verkstaden. ■eaa-nytt #2/2010 19