pdf-fil - bild - Jordbruksverket

INNEHÅLL1 INLEDNING 52 ALLMÄNT OM GÖDSLING 72.1 Markkartering 72.2 Kväveprovtagning och kväveprognos 92.3 Skörderelaterad gödsling 92.4 Precisionsodling 102.5 Växtanalys 112.6 Växtnäringsbalans 112.7 Skiftesredovisning 113 GÖDSELMEDEL 133.1 Mineralgödsel 133.2 Stallgödsel 133.2.1 Gödselproduktion 143.2.2 Växtnäringsutsöndring 153.2.3 Gödslingseffekt 153.2.4 Övriga växtnäringsämnen 183.2.5 Spridning 183.2.6 Spridningsregler 193.2.7 Långtidsverkan 203.3 Avloppsslam 214 RIKTGIVOR AV KVÄVE 234.1 Beräkningsmetodik för optimalkvävegödsling 234.1.1 Spannmåls- och gödselpriser 244.1.2 Stråsäd 244.1.3 Oljeväxter 264.1.4 Slåttervall 274.2 Optimal gödsling, miljö och ekonomi 294.3 Kvävegödslingsrekommendationer 304.3.1 Gödselmedel/appliceringsteknik 314.3.2 Stråsäd 314.3.3 Vall 334.3.4 Oljeväxter 354.3.5 Potatis 364.3.6 Sockerbetor 364.3.7 Majs 364.4 Förfrukt 374.5 Markkväveanalys 394.6 Förfrukt/stallgödsel - kväveanalys 404.7 Sort 414.8 Såtid 415 KVÄVEGÖDSLINGSSTRATEGI 435.1 Stråsäd 435.1.1 Höstvete 435.1.2 Höstråg och höstkorn 455.1.3 Rågvete 465.1.4 Vårsäd 465.2 Slåttervall 465.3 Höstoljeväxter 475.4 Potatis 475.5 Sockerbetor 486 FOSFOR 496.1 Bakgrund 496.1.1 Priser på fosfor och produkter 496.2 Gödslingsrekommendationer 496.2.1 Rekommendationer tillenskilda grödor 496.2.2 Miljöhänsyn 516.2.3 Hänsyn till P-AL i alven 516.2.4 Fosforrekommendationervid höga pH-värden 516.3 Gödslingsstrategi 526.4 Spridningsteknik 536.5 Fosfor i organiska gödselmedel 537 KALIUM 557.1 Bakgrund 557.2 Justering för skördenivå 577.3 Gödslingsstrategi 577.4 K/Mg-kvot 588 MAGNESIUM, SVAVEL OCHMIKRONÄRINGSÄMNEN 598.1 Magnesium 598.1.1 Bristsymptom 598.1.2 Gödsling 598.2 Svavel 608.2.1 Bristsymptom 608.2.2 Gödsling 608.3 Bor 618.3.1 Bristsymptom 618.3.2 Gödsling 618.4 Koppar 618.4.1 Bristsymptom 628.4.2 Gödsling 628.5 Mangan 628.5.1 Bristsymptom 628.5.2 Gödsling 628.6 Schema över gränsvärden för brister,gödsling mm 639 KALKNING 659.1 Allmänt 659.2 Kalktillstånd 679.3 Kalkbehov 679.4 Basmättnadsgrad 699.5 Kalkningsmedel 699.5.1 Effektivitet 7010 REFERENSER 71Bilaga 1 Schema för bestämning av kvävebehovBilaga 2 Sand- och mojordar – lämplig ocholämplig spridning av stallgödselBilaga 3 Lerjordar - lämplig och olämpligspridning av stallgödselBilaga 4 God markkarteringssed enligt markkarteringsrådet3

1 INLEDNINGAvsikten med “Riktlinjer för gödsling och kalkning 2010” är att lämnaderåd ska ligga till grund för en ekonomiskt optimal gödsling och kalkning.Rekommenderade givor bedöms också ligga inom gränserna för miljömässigtgodtagbar gödslingsinsats.Användning av växtnäring i odlingen är en viktig ekologisk och ekonomiskfaktor. Odling medför oundvikligen att stora mängder växtnäringsämnenär i omlopp jämfört med vad som förekommer i de flesta naturligaekosystem. Detta medför att förlusterna av växtnäring till vatten ochluft är större från den odlade jorden än från skogsmark och naturmark.Både spridnings- och odlingsteknikbidrar till att minskaförlusterna av växtnäringfrån den odlade arealen.Kantspridningsutrustning gerförbättrad möjlighet att tillförafältets normalgiva ocksålängs fältkanten utan att gödselhamnar utanför fältet.Till en del kan dessa förluster minskas genom anpassning och utvecklingav odlingssystem, gödslingsnivå och spridningsteknik. Odling av fånggrödor,övergång från höst- till vårplöjning, utökning av lagringskapacitetenför stallgödsel, begränsning av djurtäthet och spridningstidpunkterför stallgödsel samt tekniska förbättringar av gödselspridare ger ocksåförutsättningar för ökad växtnäringseffektivitet. Även med omfattandeförbättringar kommer dock odling alltid att ge upphov till växtnäringsflödentill omgivningen. För att kunna minimera oönskad miljöpåverkanär en riktig avvägning och precision i gödslingen av stor betydelse.Rapporten ”Riktlinjer för gödsling och kalkning 2010” har utarbetats avJordbruksverket utifrån känd kunskap och beprövad erfarenhet inomämnesområdet. Inför publiceringen av rapporten har samråd skett medde organisationer som ingår i Markkarteringsrådet (se bilaga 4).5

2 ALLMÄNT OMGÖDSLINGResultat från fältförsök, utförda under olika odlingsbetingelser, kan uttryckasi matematiska samband mellan insats av produktionsmedel ochuppnådd skörd. Dessa produktionsfunktioner kan i sin tur användas förbedömning av ekonomiskt optimal gödslingsnivå, vilket är den gödslingsinsatssom utifrån ett givet försöksmaterial kan beräknas ge det bästaekonomiska utbytet. Den största tillgången på sådana försökssambandhar vi beträffande kväve, som har sin huvudsakliga verkan under det årdet ges, medan förhållandena kompliceras för fosfor och kalium, somverkar över flera år. Vägledande för fosfor- och kaliumgödslingen är utöveruppmätta skördeeffekter också strävan att långsiktigt hålla jordarna iett näringstillstånd som ger förutsättningar för uthållig produktion.Av förklarliga skäl finns det inte produktionsfunktioner som täcker inalla grödor under alla skiftande odlingsbetingelser. Därför måste faktorerpå gården eller fältet, som avviker från de förhållanden som råddedär försöken utfördes, vägas in vid den slutliga utformningen avgödslingsrekommendationen.2.1 MarkkarteringMed markkartering avses provtagning och analys av växtnäringsinnehålletoch kalktillståndet i jorden samt upprättande av karta eller protokolldär analysresultaten kan relateras till provtagningsplatsen på fältet. VidUttagning av jordprov vidmarkkartering sker numerai stor utsträckning med jordborrsom är monterat på en4-hjuling.7

markkartering görs även bedömning eller analys av jordart och mullhalt.Jordartsbestämning inom miljöstödet ”Miljöskyddsåtgärder” ska genomförasgenom sikt- och sedimentationsanalys.Beroende på jordart och odlingsinriktning bör omfattningen av jordanalysenvariera. Normal miniminivå för analysen är bestämning avpH-värde samt fosfor- och kaliumtillstånd. Dessutom bör också magnesiumanalysutföras, men med något lägre analysfrekvens än vad som skerför fosfor och kalium. På lätta jordar och på mulljordar, eller där det avandra skäl kan finnas risk för bor- eller kopparbrist, bör analysen ävenomfatta dessa ämnen.För att bestämma lättlöslig fosfor samt lättlösligt kalium och magnesiumanvänds AL-lösning (ammoniumacetat-laktat), medan HCl-lösning (saltsyra)används för att bestämma svårlösliga förråd. Gödslingsrekommendationernagrundar sig huvudsakligen på AL-analysen. K-HCl ger värdefullinformation om den långsiktiga K-leveransförmågan. Lätta jordarhar litet kaliumförråd, medan det motsatta gäller för styva jordar. P-HClbedöms sakna intresse för rådgivningen, men kan användas vid beräkningav fosforbalans i marken.Jordens innehåll av lättlöslig fosfor och lättlösligt kalium samt jordensförråd av fosfor och kalium delas in i fem klasser (tabell 1). Ytterligareupplysningar om markkartering och jordanalys finns i bilaga 4.Tabell 1.Klassindelning och halter av fosfor och kalium,mg/100 g torr jord.Lättlöslig fraktionFörrådsfraktionKlass P-AL K-AL Klass P-HCl K-HClI mindre än 2 mindre än 4 1 mindre än 20 mindre än 50II 2,0-4,0 4,0-8,0 2 20-40 50-100III 4,1-8,0 8,1-16 3 41-60 101-200IV 8,1-16* 16,1-32 4 61-80 201-400V mer än 16 mer än 32 5 mer än 80 mer än 400* P-AL-klass IV är numera uppdelad i två delar, IVA (8,1 - 12,0) och IV B(12,1 – 16,0) i rådgivningstabellen för fosforgödsling.Växtnäringshalten anges per viktsenhet jord, medan växterna tar uppnäringen från en viss volym jord. Volymvikten har därför stor betydelse.För fastmarksjord kan som ett grovt medelvärde volymvikten i matjordenanses uppgå till 1,25 kg/l och för mulljord kan den vara mindre änhälften. Är volymvikten lägre än 0,9 kg/l bör jorden “placeras” i närmastlägre klass än vad analysvärdet anger för att korrigera för den lägrevolymvikten.Kontroll av markkartan (omkartering) bör normalt ske vart 10:e år.Kortare intervall (7-9 år) kan vara lämpligt vid varierande jordartsförhållanden,stort kalkningsbehov, intensiv vallodling, lätta jordar eller ändradstallgödselanvändning. Längre intervall (11-15 år) kan vara aktuelltvid jämna jordartsförhållanden, inget kalkningsbehov, måttlig stallgödseltillförsel,beräknad växtnäringsbalans för P och K i växtföljden eller8

egelbunden uppföljningskartering. Uppvisar den första omkarteringenförväntade resultat utifrån gödsling och skördar, kan det längre intervallettillämpas vid nästa omkartering om gödslingsråden följs. Vid lågaväxtnäringstillstånd i marken är det dock särskilt viktigt att markkarteringsker regelbundet, så att inga oväntade skördeförluster uppkommer tillföljd av felaktig gödsling.Uppföljningskartering avser extensivare provtagning som sker minstvart 3:e år. Denna kan antingen avse vissa intressanta provpunkter, ca var5:e jämfört med fullständig markkartering, som fastläggs genom GPSpositionering(globalt positioneringssystem) eller provtagning längs enlinje som väl representerar skiftets dominerande jordart. Varje linje börhögst representera 15 ha. Analys som sker efter linjeprovtagning kan intedirekt jämföras med punktkartering, eftersom provpunkterna inte sammanfaller.Återkommande linjeprovtagning kan däremot jämföras medtidigare provtagningar. I första hand rekommenderas uppföljningskarteringmed GPS-positionering, eftersom det ger bättre underlag för anpassadgödsling.Vid kortare tidsmässigt intervall mellan provtagningarna kan man snabbareavgöra om växtnäringshalten ökar, minskar eller ligger kvar på oförändradnivå. För att kunna jämföra analysvärden mellan olika år är detnödvändigt att proven tas ut vid samma årstid.2.2 Kväveprovtagning och kväveprognosGenom att bestämma markens innehåll av ammonium- och nitratkväve(mineralkväve) före växtsäsongens början kan man få en uppfattning omtillgången på kväve. För att kunna dra slutsatser utifrån kvävebestämningenmåste man känna till vad som brukar vara normal kvävetillgångunder motsvarande odlingsförhållanden. Ju närmare växtperiodens börjanproven tas desto säkrare blir bedömningsunderlaget.När kvävegivan bestäms på fält där man gjort kväveanalys bör hänsynockså tas till kommande mineralisering under sommaren från baljväxtförfrukt,långsiktig stallgödselverkan och stallgödsel som tillförts hösteninnan. Se bilaga 1 samt avsnitten om markkväveanalys (4.5) och förfrukt/stallgödsel - kväveanalys (4.6).2.3 Skörderelaterad gödslingBeroende på skördens storlek varierar mängden bortförd växtnäring. Enhögre genomsnittlig skördenivå kräver således större tillgång på växtnäringän en lägre skörd sett över en längre tidsperiod. I tabell 2 redovisasbortförseln med några olika grödor vid angiven skördenivå och normalahalter av kväve, fosfor och kalium.I stråsädens halm och rötter finns ca 40 % av grödans totala kväveinnehåll.Av det totala näringsinnehållet i en vallgröda finns ungefär en tredjedeli rotsystemet. Brukas halm och blast ner, återgår en väsentlig del avväxtnäringen direkt till jorden. Då skörderesterna används som strö ellerfoder återförs merparten av näringen med stallgödseln.9

Tabell 2.Ungefärlig mängd kväve (N), fosfor (P) och kalium (K)i några olika grödorSkördKg/haGröda ton/ha N P KFodervete, kärna, 11 % protein 6 100 19 26Brödvete, kärna, 12 % protein 6 110 19 26Korn, kärna 5 80 17 22Stråsädeshalm 4 30 4 40Oljeväxter 2,5 90 15 20Ärter 3,5 120 13 35Potatis, knölar 30 105 15 150Vall, 25 % klöver 6 (ts) 140 14 150Sockerbetor, betor 45 90 18 90Sockerbetor, blast 30 100 15 1502.4 PrecisionsodlingMark- och skörderelaterad gödsling har hittills vanligen utgått från fältnivå.Genom tillämpning av GPS-teknik (globalt positioneringssystem) ärdet möjligt att fastställa hur markförhållandena är och hur skördeutfalletvarit på olika delytor av fältet. Om dessa uppgifter kopplas samman medspridningsutrustningen för gödselmedel och kalk kan en ökad precision itillförseln åstadkommas.Styrning av kvävetillförseln i växande gröda i sent utvecklingsstadium kanvidare ske med en utrustning som reglerar utmatningen med hänsyn tillgrödans färg och beståndets täthet. Upplösningen sträcker sig i principned till 20 x 20 m.Metoder som utnyttjar den gröna färgen som styrmedel förutsätter attgrödan är frisk och att inga växtnäringsbrister förutom eventuell kvävebristföreligger.N-sensorn som är monteradpå traktorns tak läser av grödansfärg och täthet. Dennainformation omvandlas tillstyrning av utmatad mängdfrån gödselspridaren.10

2.5 VäxtanalysBestämning av mineralämnesinnehållet i en hel växt eller växtdel vid väldefinierade utvecklingsstadier kan ge besked om växtnäringsinnehållet äroptimalt i relation till dokumenterade normvärden.Denna metodik för bestämning av gödslingsbehov kan tillämpas för deflesta näringsämnen, men används framför allt vid misstänkta mikronäringsbristeroch inför eventuell tilläggsgödsling med kväve. Ska kompletteringsbehovetav kväve bestämmas genom växtanalys, bör också jordanalysutföras.Jordanalysen ger svar på hur mycket kväve som finns tillgängligt i marken.Växtanalys som ska ligga till grund för tilläggsgödsling med kväve ärinte meningsfull, om andra tillväxtfaktorer är starkt tillväxtbegränsande.I analysbevisen för växtanalys lämnas normalt råd om vilka gödslingsåtgärdersom bör genomföras.2.6 VäxtnäringsbalansMed växtnäringsbalans avses en balans som upprättas mellan tillförseloch bortförsel av växtnäringsämnen. Detta kan ske på fält-, gårds-,regions- eller landsnivå. För den enskilde jordbrukaren är det intressantatt göra en balans på både fält- och gårdsnivå. Växtnäringsbalans är ettvärdefullt verktyg då gårdens växtnäringshushållning ska analyseras. Vidupprättandet av växtnäringsbalans på gårdsnivå tar man hänsyn till växtnäringsom köps in i form av foder, levande djur, stall- och mineralgödsel.Andra tillförselposter är atmosfäriskt nedfall och baljväxternas kvävefixering.Bortförseln från gården utgörs av växt- och djurprodukter. Ävenstallgödsel kan bortföras från gården.Fältbalans beskriver tillförsel, bortförsel och överskott på fältnivå. Denavgörande skillnaden i förhållande till gårdsbalans är att ammoniakförlusternafrån stallgödsel i stall och under lagring inte ingår i fältbalansberäkningarna.Generellt gäller att balanser/överskott som ska jämföras måstevara upprättade på samma sätt.Inom Greppa Näringen har sammanställningar gjorts av ett stort antalbalanser på gårdar med olika driftsinriktning, som utgör ett gedigetjämförelsematerial. Högre kväveöverskott än medeltalet kan utgörautgångspunkt för effektiviseringsåtgärder. Jämförelser med de effektivastegårdarna visar på förbättringspotentialen. När det gäller fosfor ochkalium bör balansen relateras till marktillståndet på den enskilda gården.Balans eller svagt positiv balans bör eftersträvas på jordar i medelklass.Vid högt marktillstånd bör balansen visa underskott och vid låg klass visaöverskott.2.7 SkiftesredovisningGenom att bokföra tillförseln av växtnäring och kalk i en så kallad skif-11

tesredovisning kan man hålla kontroll över tillförda mängder på längresikt. Regelbunden markkartering eller linjekartering ger tillsammans medväxtnäringsbalanser upplysning om differensen mellan till- och bortförsellångsiktigt leder mot önskat växtnäringstillstånd.12

3 GÖDSELMEDEL3.1 MineralgödselPå marknaden finns ett stort antal enkla och sammansatta kväve-, fosforochkaliumgödselmedel. Utöver dessa tre växtnäringsämnen innehållermånga produkter svavel och vissa produkter även andra växtnäringsämnen.Vidare finns det speciella produkter som innehåller mikronäringsämnen.Gödselmedelsindustrin och de flesta företag som säljer mineralgödselger årligen ut en förteckning över saluförda mineralgödselmedel.De vanligaste gödselmedlen på marknaden innehåller kväve i form avbåde ammonium och nitrat. De olika kväveformerna har olika snabbgödslingsverkan, i synnerhet under torra förhållanden. De olika kväveformernaspåverkan på markens pH-värde beskrivs under avsnittet omkalkning.I avsnittet om kvävegödslingsrekommendationer berörs skillnader i effektav tillfört kväve vid radmyllning respektive bredspridning.3.2 StallgödselStallgödsel är ett samlingsbegrepp för träck, urin, vatten och strömedel iolika proportioner. Grovt räknat brukar man dela in stallgödseln i urin,flyt-, klet-, fast- och djupströgödsel beroende på ts-halten (tabell 3).Tabell 3.Ts-halt, pH-värde, andel NH 4-N och hanteringskaraktärhos olika stallgödselslag. Tabellen kan inte tillämpasför fjäderfägödsel.Stallgödselslag Ts-halt, % pH-värde Andel NH 4-N* HanteringskaraktärUrin 1-5 8-9 90 PumpbarFlytgödsel 20 8-9 25 kan staplas >1 mDjupströgödsel >25 8-9 10 kan staplas >2 m*Andelen NH 4-N avser % av total kvävehalt. Där intervall anges för riktvärdet avser denlägre siffran nötgödsel och den högre svingödsel.13

3.2.1 GödselproduktionProduktionen av stallgödsel från olika djurslag varierar bl. a. med foderstatoch intensitet i verksamheten (tabell 4). I underlagsmaterial till dataprogrammetSTANK in MIND har systematiska beräkningar av stallgödselproduktionengjorts för olika djurslag utifrån principer som presenterasi Jordbruksverkets rapporter 2001:13 (svin) och 1995:10 (nöt).Vid beräkning av lagringsbehov för stallgödsel summeras träck- ochurinproduktion, strötillsats, omsättningsförluster, rengöringsvatten samtvattenspill. Mängden producerad flytgödsel har dock normaliserats utifrånantagna ts-halter beroende på djurslag. Tillskottet via nederbörd harberäknats efter 300 mm, 3 m lagringsdjup i flytgödsel- och urinbehållareoch efter 1 m lagringshöjd för fastgödsel. Vätsketillskottet från lagringsplattaför fastgödsel baseras på att plattan är anpassad efter angivetbehov.Ts-halterna för flytgödsel från nötkreatur, slaktsvin, suggor och sinsuggoruppgår till respektive 9 %, 6 %, 8 % och 10 % (tabell 4). Utöver angivenvattentillsats tillkommer diskvatten för mjölkkor. Denna mängd kanTabell 4.Normtal för producerad mängd gödsel (inkl nederbörd) för olika djurslagoch olika lagringstider, m 3Djurslag Fastgödsel a) Urin + gödselvatten FlytgödselBeräkningsenhet Lagringstid, mån Lagringstid, mån Lagringstid, mån6 8 10 12 6 8 10 12 6 8 10 12Mjölkko, 6000 kg mjölk/år 6,8 9,0 11,3 13,6 4,8 6,5 8,1 9,7 12,5 16,6 20,8 24,9Mjölkko, 8000 kg mjölk/år 7,1 9,4 11,8 14,2 5,1 6,7 8,4 10,1 13,0 17,4 21,7 26,1Mjölkko, 10000 kg mjölk/år 7,2 9,6 12,0 14,4 5,1 6,9 8,6 10,3 13,3 17,7 22,1 26,5Kviga/stut < 1 år 1,8 2,4 3,0 3,6 1,3 1,7 2,2 2,6 3,0 4,0 5,0 6,0Kviga/stut > 1 år 2,9 3,9 4,9 5,9 2,4 3,2 4,0 4,8 5,2 6,9 8,6 10,3Gödtjur, 1-12 mån 1,9 2,6 3,2 3,9 1,5 1,9 2,4 2,9 3,3 4,4 5,5 6,6Vallfodertjur, 1-16 mån 2,5 3,4 4,2 5,1 2,1 2,8 3,5 4,2 4,5 6,0 7,6 9,1Betestjur, 1-18 mån 3,0 4,0 5,0 6,0 2,5 3,4 4,2 5,1 5,3 7,1 8,9 10,7Diko, 6 mån stallperiod 3,9 2,2 6,1Sugga i produktion 1,5 2,0 2,5 3,0 3,0 4,0 5,0 6,0 3,9 5,2 6,5 7,8Suggplats i satellit, 16 v syst 1,5 2,1 2,6 3,1 3,3 4,4 5,5 6,6 3,8 5,0 6,3 7,6Suggplats i suggnav 0,6 0,8 1,0 1,3 1,1 1,5 1,9 2,3 1,6 2,1 2,7 3,2Slaktsvin 3,0 omg/år 0,35 0,47 0,58 0,69 1,0 1,3 1,6 2,0 1,3 1,8 2,2 2,6Värphöns 100 st 1,9 2,6 3,2 3,9 4,8 6,4 8,0 9,6Unghöns 100 st, 2,2 omg/år 0,6 0,8 1,0 1,2Djupströgödsel b)Lagringstid, mån6 8 10 12Slaktkyckl 100 st, 7,0 omg/år 0,7 0,9 1,2 1,4Kalkon 100 st, 2,3 omg/år 1,7 2,3 2,8 3,4Häst 5,0 6,6 8,3 9,9Får, 6 mån stallperiod 0,8Mjölkko, 8000 kg mjölk/år 15 20 25 30Kviga/stut < 1 år 3,4 4,5 5,6 6,7Kviga/stut > 1 år 6 8 10 12Sugga i produktion 4,4 5,8 6,3 8,7a) Volymvikten för fastgödsel,: nöt, sugga och slaktsvin 0,75 ton/m 3 ; värphöns och unghöns 0,9 ton/m 3 .b) Volymvikten för djupströgödsel: 0,5 ton/m 3 .14

skattas till storleksordningen 200 liter per månad och mjölkko.Förses gödselvårdsanläggningen med tak, från vilket nederbörden avleds,minskar uppsamlingsbehovet för nederbörd. Tak över flytgödsel- ochurinbehållare minskar lagringsbehovet med 10 %respektive 5 %. Taköver gödselplattan minskar lagringsbehovet av urin vid nötkreaturshållningoch svinhållning med ca 40 % respektive ca 20 %.Avviker ts-halten från de halter som framkommit enligt beräkningarnaovan påverkas såväl lagringsbehov som växtnäringshalt. Tillförs mer vätskatill flytgödseln än vad som antagits sjunker ts-halten och därmed ökarbehovet av lagringskapacitet. Upprätthålls högre ts-halt i gödseln än vadsom angivits är lagringsbehovet överskattat.3.2.2 VäxtnäringsutsöndringBruttomängden växtnäring som djuren lämnar redovisas i tabell 5. Dessavärden är baserade på standardfoderstater, som för nöt och svin översiktligtredovisas i de tidigare angivna rapporterna. För övriga djurslaghar kalkyler över växtnäringsutsöndringen gjorts av Jordbruksverket medstöd av tillgänglig expertis. Avvikelser i utsöndrad växtnäringsmängd kanförekomma till följd av annan foderstat. För djur vars produktions- elleruppfödningstid avviker från ett år avses djurplats.Tabell 5. Årsproduktion i kg av N, P och K i färsk träck och urinfrån olika djurslag.Mjölkko, kg mjölk/år Kviga/ Kviga/ Gödtjur Vallfoder- Betes- DikoNärings- stut stut 1-12 tjur tjurämne 6000 8000 10000 1 år mån 1-16 mån 1-18 månN 100 117 139 21 47 32 36 40 63P 15 16 17 3 8 6 6 6 12K 101 104 102 26 54 15 33 46 75Sugga Slakt- Värp- Ung- Slakt- Kalkon Häst f) Får Diko g)a) svin b) höns höns c) kyckl d) e) stallper100 st 100 st 100 st 100 st 6 månN 36 11 52 22 28 69 48 14 22P 10 2,3 13* 6* 6* 24 9 2 5K 13 4,3 17 6 11 31 58 19 28a) Sugga + 21 smågrisar till 28,5 kg, b) 3,0 omgångar/år, c) 2,2 omgångar/år,d) 7,0 omgångar/år, e) 2,3 omgångar/år (medeltal av stora och små), f) växtnäringsutsöndringenvarierar med hästens storlek och arbete, g) avser 6 månaders stallperiod.* förutsätter användning av foder med fytastillsats3.2.3 GödslingseffektUtgångspunkten för beräkning av gödslingseffekt är utsöndrade växtnäringsmängderfrån de olika djurslagen. Fördelningen av näringsinnehålletmellan fastgödsel och urin förutsätter att 25 % av urinen sugs upp avströmedlet. Fastgödsel från nöt och svin antas, innan avdrag gjorts förförluster, innehålla ca 60 % av utsöndrat kväve. Beräknad kväveeffekt baseraspå kvarvarande ammoniumkväveinnehåll i gödseln efter avdrag förförluster i stall, under lagring och efter spridning. Spridningsförlusternavid vårspridning antas uppgå till 20 % av ammoniumkvävet för fastgödseloch urin samt till 10 % för flytgödsel. För att förlusterna inte15

Släpslangspridning ökarkväveeffekten av flytgödsel.Jämfört med bredspridningminskar ammoniakavdunstningeneftersom flytgödslenlättare tränger ner i markenoch kommer i kontakt medjordpartiklar.ska bli högre krävs nedbrukning i nära anslutning till spridningen.Kvarvarande ammoniumkväve efter spridningsförluster i flytgödsel frånsvin och nöt antas ha full respektive 75-procentig effekt i jämförelse medmineralgödselkväve.Värdena på näringsinnehållet per 10 ton gödsel fås genom att divideraberäknad växtnäringsverkan per djurplats med mängderna som anges itabell 4 efter hänsynstagande till volymvikten. Beräkningsresultatet redovisasi tabell 6.Fodermedel till slaktsvin med lägre och mer anpassad proteinhalt användsi viss utsträckning i Sverige. Konsekvent användning av sådantfoder leder till att kväveinnehållet i träck och urin minskar med ca 20 % iförhållande till vad tabell 6 anger.Ej omsatt djupströgödsel har mycket svag kväveverkan, medan komposteraddjupströgödsel kan leverera kväve som fastgödsel. Torvinblandningi djupströgödseln bedöms kunna förbättra kväveverkan ytterligare.Effektmässigt bedöms kletgödseln ligga i intervallet mellan redovisadeeffekter för fast- och flytgödsel.Genom egen analys av gödselns ammoniumkväveinnehåll kan man få ettbättre underlag för bedömning av kväveeffekten. På grund av svårighetermed att ta ut ett representativt prov kan endast analys av flytgödsel ochurin rekommenderas. Kväveinnehållet varierar under året, men av doseringsmässigaskäl är det främst aktuellt att göra egen ammoniumkväveanalysi samband med vårspridning. Detta kan ske med hjälp av kvävemätareför gårdsbruk (kväveburken).Utöver spridningsförluster finns det flera faktorer som kan ge upphov tillskillnad mellan analys och beräknade värden i tabell 6. Bland dessa kannämnas ströinblandning, omsättning, ammoniakförluster och utspädningunder lagringen.16

Tabell 6.Ungefärlig verkan av stallgödsel vid jämnspridning, kg per 10 ton gödselGödseltypN P KvårspridningFastgödsel, nöt 10 15 40Fastgödsel, svin 1) 10 35 25Fastgödsel, höns 2) 70 50 50Fastgödsel slaktkyckl 2) 70 80 150Fastgödsel, häst 5 15 100Djupströgödsel, nöt 3) 5 15 100Djupströgödsel, svin 5 25 45Urin, nöt, täckt behållare 4) 25 - 50Urin, svin, täckt behållare 4) 15 3 10Flytgödsel, nöt, 9 % ts 15 6 40Flytgödsel, svin, 8 % ts 5) 30 15 20Flytgödsel, svin, 6 % ts 5) 20 10 151) avser gödsel från suggor - gödsel från slaktsvin har något högre kväveinnehåll2) fastgödseln från höns och slaktkyckling avser kletgödsel resp ströbäddsgödsel3) djupströgödsel från får har ungefär motsvarande effekt4) kväveeffekten är ca 30 % lägre efter lagring utan täckning5) avser gödsel från slaktsvin - gödsel från suggor har något lägre kväveinnehållTill följd av utlaknings- och denitrifikationsförluster vid höstspridningav stallgödsel kan kväveeffekten variera, men den är normalt betydligtlägre än vid vårspridning. Av dessa skäl bör höstspridning av flytandegödselslag begränsas. I delar av det nitratkänsliga området finns dessutomregelmässiga restriktioner för spridning av stallgödsel under hösten.Nederbördsöverskott, jordart, geografisk belägenhet och förekomst avvintergröda är faktorer som har betydelse för kväveeffekten av höstspriddstallgödsel.Flytgödsel och urin ger normalt bäst effekt vid vårspridning eller vidspridning i växande gröda med marknära spridning, t.ex. bandspridningsteknik.Höstspridning inför sådd av oljeväxter och till gräsdomineradvall kan också medföra godtagbart kväveutnyttjande ur miljösynpunkt.Spridning av flytgödsel och urin under hösten till andra grödor eller påobevuxen mark bör däremot undvikas. Se vidare om effekt av olika stallgödselslagvid olika spridningstidpunkter www.greppa.nu/stallgodselFastgödsel med låg andel ammoniumkväve kan ge lika god effekt vidhöstspridning som vid vårspridning. Förlustrisken efter höstspridningkan uppvägas av att omsättningen under höst och vår kan leda till snabbaretillgång på kväve från fastgödseln under vegetationsperioden änefter vårspridning.Kväve från stallgödsel frigörs även efter att kväveupptagningen i mångagrödor har upphört, vilket är mest påtagligt efter spridning under våreneller senare under växtsäsongen. Därför bedöms det vara särskilt angelägetatt så in en fånggröda på fält där stallgödsel spridits om möjligheten17

finns. Dämed kan risken för utlakningsförluster under hösten och vinternefter huvudgrödan minskas.Andelen oorganisk fosfor i flytgödsel uppgår till ca 90 %, medan denär mellan 50 % och 80 % i fastgödsel. Trots att all fosfor inte föreliggeri oorganisk form anses att tillgängligheten av fosfor i stallgödsel är likastor som i mineralgödsel. Kalium förekommer enbart i oorganisk form istallgödsel och har således likvärdig tillgänglighet med kalium i mineralgödsel.Halterna av fosfor och kalium i stallgödsel kan avvika betydligtfrån de värden som anges i tabell 6 beroende på framför allt utfodringsnormeroch halten fosfor och kalium i fodermedlen.3.2.4 Övriga växtnäringsämnenI tabell 7 redovisas riktvärden för stallgödselns innehåll av övriga växtnäringsämnen,utöver kväve, fosfor och kalium. Värdena är i huvudsakhämtade från Naturvårdsverkets rapport 4974.Tabell 7.Innehåll av övriga växtnäringsämnen per 10 tonstallgödselVäxtnäringsämne Nötkreatur SvinFastgödsel Flytgödsel Fastgödsel FlytgödselKalcium (Ca), kg 22 15 60 23Magnesium (Mg), kg 10 7 14 6Svavel (S), kg 8 6 14 6Bor (B), g 40 30 20 20Koppar (Cu), g 50 50 310 160Mangan (Mn), g 380 240 630 270Halterna varierar bl. a. med växtnäringsinnehållet i använda fodermedel.Foder som odlats på mikronäringsfattig jord ger mikronäringsfattiggödsel. Tillgängligheten av olika ämnen kan också variera. Stallgödselnsinnehåll av svavel är betydande, men mängden växttillgängligt svavel är liteneftersom det mesta föreligger i organisk form. På sikt kan man räknamed att mängden svavel och kväve som mineraliseras från stallgödseln äri rätt proportion för spannmål och gräs, d.v.s. N/S-kvoten är ca 10.3.2.5 SpridningEfter spridning kan betydande ammoniakförluster uppkomma om nedmyllningi jorden dröjer och den positivt laddade ammoniumjonen intekommer i kontakt med negativt laddade partiklar i jorden. Förlusternablir särskilt stora vid blåsigt och varmt väder, medan det motsatta gällervid svalt och fuktigt väder. Vid så låga temperaturer att marken är frusenkan däremot förlusterna öka på grund av att ammoniumkvävet inte kommeri tillräckligt god kontakt med markpartiklarna. I de känsliga områdena(se nästa avsnitt) finns restriktioner när det gäller spridning på frusenmark. För att undvika att stallgödsel rinner av på markytan bör spridninginte ske då risk för ytavrinning föreligger. Spridning i lämpligt väder och snabbnedbrukning är helt avgörande för god effekt av stallgödselns ammoniumkväve.18

Generellt gäller att måttliga givor av stallgödsel bör tillföras oavsett tidpunkt.Detta innebär bl. a. att vårgivan inte bör överstiga 30 ton nötflytgödsel,25 ton svinflytgödsel eller 20 ton urin per ha. Vid höstspridningbör givan reduceras med 5-10 ton/ha. Givan av fastgödsel bör vara högst30 ton/ha. Fjäderfägödsel bör endast användas under våren med en högstagiva på 7-8 ton/ha. Se förslag till gödsling med stallgödsel till olikagrödor i bilagorna 2 och 3.3.2.6 SpridningsreglerStallgödsel eller andra organiska gödselmedel får under en femårsperiodinte spridas i större mängd än vad som motsvarar ett genomsnittav 22 kg totalfosfor per ha spridningsareal och år. För att räknas somspridningsareal måste spridning ha ägt rum någon gång under femårsperioden.Dessa begränsningar och övriga regler som beskrivs i det häravsnittet finns i Jordbruksverkets författningssamling (SJVFS 2004:62).Dessutom finns det allmänna råd utgivna av Jordbruksverket (2005:1),som ytterligare belyser ämnesområdet.Vissa förändringar föreslås i regelverket för spridning av stallgödsel.Beslut om nya regler kommer sannolikt att fattas under december 2009och det är dessa regler som presenteras nedan.När stallgödsel sprids på obevuxenmark ska den brukasned inom 4 timmar i Blekinge,Skåne och Hallands län.I de känsliga områdena i Sverige råder generellt spridningsförbud förstallgödsel under tiden 1 november–28 februari. I Blekinge, Skåne ochHallands län får under perioden 1 augusti–31 oktober stallgödsel endastspridas i växande gröda eller inför sådd av höstoljeväxter. Spridningfår också ske inför sådd av höstsäd om markens lerhalt överstiger 15 %.Under perioden 20 oktober–30 november får fastgödsel spridas på obevuxenmark eller i växande gröda (ej fjäderfägödsel). På obevuxen markska nedbrukning ske inom 4 timmar.19

I det känsliga området utanför Blekinge, Skåne och Hallands län gäller istort samma regler. Dock är det tillåtet att sprida stallgödsel inför sådd avalla höstgrödor. Vidare är perioden då spridning av fastgödsel får ske förlängdtill att gälla den 10 oktober–30 november. Nedbrukning av gödselsom sprids på obevuxen mark ska ske inom 12 timmar.I Blekinge, Skåne och Hallands län ska spridning av flytgödsel i växandegröda ske med bandspridningsteknik, myllningsaggregat, teknik sominnebär utspädning före spridning eller teknik som innebär att spridningenföljs av bevattning.Utanför det känsliga området ska stallgödsel som sprids under tiden den1 december–28 februari brukas ned inom 12 timmar. För övriga tidpunkterunder året finns inga specifika restriktioner förutom Miljöbalkens allmännahänsynsregler.3.2.7 LångtidsverkanDet organiskt bundna kvävet, som måste mineraliseras innan det kan utnyttjasav växterna, har långsam verkan som varar i flera år. Efter regelbundenstallgödselanvändning, minst 30 år, kan den långsiktiga kväveverkanuppskattas till ca 10 kg N/ha och år vid tillförsel av i medeltal ett tontorrsubstans/ha och år. Halv effekt kan uppnås efter ca 10 års regelbundentillförsel av motsvarande ts-mängd i stallgödsel. Kväveverkan kanäven anknytas till historisk djurbeläggning, antal djur/ha, vilket görs itabell 8.Tabell 8. Långsiktig kväveverkan efter minst 30 års djurhållningmed angivet djurantalAntal djurplatser/ha för att uppnå den långsiktiga kväveverkan, kg N/ha,som anges i kolumnen längst till vänster i tabellenKg Mjölkko Kalv, Övr nöt- Sugga i Slakt- Värp- Slakt-N/ha 1-6 mån kretatur produktion svin höns kyckling4 0,2 1,1 0,5 0,7 2,7 40 808 0,4 2,3 1,1 1,3 5,3 80 16012 0,6 3,4 1,6 2,0 8,0 120 24016 0,8 4,6 2,1 2,7 10,7 160 32020 1,0 5,7 2,7 3,3 13,3 200 40024 1,2 6,8 3,2 4,0 16,0 240 480Den långsiktiga kväveverkan enligt tabell 8 är utformad för direkt tilllämpningi öppen växtodling. För vall har en annan utgångspunkt valts.Vallodling utan stallgödsel är mindre vanlig och flertalet av de vallförsök,som ligger till grund för gödslingsrekommendationerna har legat på platsermed ca 1 djurenhet/ha. Därför har en långsiktig kväveverkan motsvarande20 kg N/ha redan beaktats i rekommendationerna till vall i tabell 16.Vid lägre eller högre djurtäthet än 1 mjölkko/ha, 5,7 kalvar/ha eller 2,7övriga nötkreatur/ha, görs ett tillägg/avdrag i rekommendationen till vallenligt det mönster som framgår av tabell 8. Uppgår t.ex. historisk djurbeläggningtill 0,5 mjölkkor/ha eller 1,3 övriga nöt/ha ska kvävegivan tillvall ökas med 10 kg N/ha jämfört med uppgifterna i tabell 16.20

3.3 AvloppsslamAvloppsslam från reningsverken påminner i flera avseenden om stallgödsel.Innehållet av kalium och ammoniumkväve är dock lågt p.g.a. att dessaämnen i stor utsträckning lämnar reningsverken med utgående vatten,men trots detta är kväveverkan inte försumbar. Fosforinnehållet är högteftersom fosfor i avloppsvattnet fälls ut och i allt väsentligt hamnar islammet. Fosforns tillgänglighet i avloppsslam är normalt lägre än den äri mineralgödsel eftersom fällningskemikalien skapar en svårlöslig föreningtillsammans med fosforn i avloppsslammet.Varudeklaration, som anger näringsinnehåll och garanterar tillräckligtlåga halter av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen, är ettviktigt krav på allt slam som används i jordbruket. Mängden slam som fårtillföras per ha ska enligt Naturvårdsverketes föreskrifter (SNFS 1994:2)anpassas efter markens fosfortillstånd och slammets innehåll av totalfosforoch ammoniumkväve (tabell 9). Avloppsslam jämställs med stallgödselbeträffande spridningsrestriktioner med undantag för nedbrukningskravetinom 4 timmar i södra Sverige, se avsnitt 3.2.6.Tabell 9. Tillåten tillförsel till åkermark via avloppsslam avtotalfosfor och ammoniumkväve per år samt totalfosforper spridningstillfälleP-AL-klass Totalfosfor Ammoniumkväve Totalfosforkg/ha och år kg/ha och år kg/ha och gångI och II 35 150 250III – V 22 150 160Enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2004:62) får inte stallgödseleller andra organiska gödselmedel tillföras i större mängd under en femårsperiodän vad som motsvarar ett genomsnitt av 22 kg totalfosfor perha spridningsareal och år. Därmed är det t.ex. inte tillåtet att tillföra demängder som anges för P-AL-klass I och II i tabell 9 om inte lägre givortillförs på annnan spridningsareal på gården så att medeltalet blir högst22 kg P/ha och år.För att inte höja metallhalterna i jordar där dessa redan är höga får avloppsslamenligt Naturvårdeverkets föreskrifter inte spridas på åkermarkmed metallhalter över en viss nivå (tabell 10). Vidare finns det gränsvärdenför hur stor metallmängd som får tillföras på marker där spridning kan ske.Förslag till gränsvärden för svårnedbrytbara organiska ämnen i avloppsslamsamt hur slam med olika halter ska kunna användas inom jordbrukethar tagits fram i samverkan mellan Naturvårdsverket, LRF ochVatten- och avloppsverksföreningen. Detta förslag bekräftades i en såkallad överenskommelse och publicerades i Naturvårdsverkets rapport4418, ”Användning av avloppsslam i jordbruket”.21

Tabell 10. Högsta tillåtna metallhalt i åkermark där slamspridningfår ske samt maximal tillförsel av metaller per årvid användning av avloppsslamMetall Metallhalt i jord, Maximal tillförsel avmg/kg ts jord metaller, g/ha och årBly 40 25Kadmium 0,4 0,75Koppar 40 300Krom 60 40Kvicksilver 0,3 1,5Nickel 30 25Zink 100 600Under många år har endast begränsade mängder slam spridits inomtraditionellt jordbruk p.g.a. tveksamhet angående slammets kvalitet ochprodukternas mottagande på marknaden. För närvarande finns öppningarsom gör det möjligt att avsätta slamgödslad spannmål inom ordinariehandel. Förutsättningen är att använt slam uppfyller kraven i branschorganisationenSvenskt Vattens certifieringssystem REVAQwww.svensktvatten.se/web/Certifieringssystem_for_slam.aspxInnan användning av slam sker bör dock den enskilde jordbrukaren försäkrasig om att tänkt användningsområde för produkterna inte kringgärdasav ytterligare försiktighetsregler.22

4 RIKTGIVOR AVKVÄVE4.1 Beräkningsmetodik för optimalkvävegödslingDefinitionsmässigt är ekonomiskt optimal gödsling den gödslingsinsatsdär skördevärdet för det sist insatta kilot är lika stort som kostnaden förinsatsen. Ändrade prisförhållanden mellan produkt och produktionsmedelleder därför till ändrad optimal gödsling. Under 2007 inträffade enbetydande prisökning för såväl spannmål som oljeväxter. Denna prisutvecklinghar stagnerat och hösten 2009 ligger spannmålspriserna åter påen nivå kring 1 krona. För oljeväxternas vidkommande är prissänkningenmera måttfull. Under gödselåret 2007/08 ökade priset på gödselmedelmycket kraftigt. De största förändringarna skedde för fosfor följt av kaliumoch kväve. Under det senaste halvåret har priserna på kväve halveratsoch fosforpriset har sjunkit ännu mer. Borttagen kväveskatt kommeratt sänka prisnivån ytterligare på kvävegödselmedel som köps år 2010.Däremot ligger kaliumpriset kvar på förra säsongens höga nivå.Beräkning av ekonomiskt optimal kvävegödsling sker med utgångspunktfrån försöksresultat och priset på kväve och produkt. Efter att försöksresultatenanpassats till en produktionsfunktion, söks den kvävegiva därSedan förra året har prisernapå kväve mer än halverats.Därmed stiger kväverekommendationernaoch ligger nupå ungefär samma nivå somför ett par år sedan.23

kurvan har samma lutning som priskvoten mellan insats och produkt.Denna nivå är ekonomiskt optimal kvävenivå. För att beräkningen ska geen rättvisande bild används nettopris på produkten, vilket innebär attavdrag görs på produktpriset för de rörliga produktionskostnaderna.I beräkningarna för spannmål och oljeväxter används tredjegradsfunktioneroch i vall används andragradsekvationer.Den använda modellen, som benämns priskvotsmetoden, är enkel ochflexibel för grödor utan kvalitetsbetalning. För grödor där skördeproduktenockså betalas efter kvalitet måste kvalitetsfaktorernas inverkanpå priset omvandlas till skördekvantitet om priskvotsmetoden ska användas,dvs. merpris/prisavdrag för kvalitet omräknas i kg kärna ellerfrö. Priskvotsberäkningarna kan sedan göras med utgångspunkt frångrundpriset.Beräkningarna i det följande görs på medeltalskurvor för de olikagrödorna. Eftersom man vid gödslingstillfället normalt inte kan förutsägaårsmånen och därmed kväveeffektiviteten, bedöms medeltalskurvorna varadet bästa tillgängliga underlaget vid fastställandet av lämplig kvävegiva.4.1.1 Spannmåls- och gödselpriserBeräkningar som presenteras i den här skriften ska ligga till grund förgödslingsrådgivningen år 2010 och därmed är det 2010 års förväntadepriser som ska ingå i beräkningsförutsättningarna. Utifrån 2009 års skördbedöms det vara rimligt att välja nivån 0,90 kr/kg för foderkorn, 1,00kr/kg för fodervete och 1,10 kr/kg för brödvete. Genom känslighetsanalysgörs också skattningar av hur rekommendationerna påverkas omandra prisnivåer bedöms vara mer troliga.Vid beräkning av optimum reduceras spannmålspriset med rörliga skördeberoendekostnader. Dessa kostnader skattas till 25 öre/kg och bestårav PK-kostnad (8 öre/kg), tröskning (3 öre/kg), torkning (9 öre/kg) ochfrakt (5 öre/kg). Kvävepriset i mineralgödsel antas våren 2010, efter attkväveskatten tagits bort, uppgå till 7,20 kr/kg N. Detta motsvarar40 % av den prisnivå som användes i förra årets beräkningar.Fosforpriset uppskattas till ca 15 kr/kg P, vilket är en kraftig minskningjämfört med förra året och motsvarar också ca 40 % av förra årets pris.Nivån är dock fortsatt något högre jämfört med vad som gällt under enlång följd av år. Kaliumpriset förväntas ligga på ca 11 kr/kg K, vilketmotsvarar ca 90 % av förra årets prisnivå.4.1.2 StråsädOptimal gödslingsnivå beräknas som tidigare beskrivits utifrån produktionsfunktioneroch prisförhållandet mellan insatsmedel och produkt.Försöksunderlaget, som ligger till grund för produktionsfunktionerna,är inte en gång för alla givet eftersom nya försök adderas till de gamla.På detta sätt beaktas sortmässiga och odlingstekniska framsteg. Om tillräckligtmånga försök genomförs kan också de äldsta försöken tas bortfrån beräkningsunderlaget. Försöksresultat som använts i nedan angivnasammanställningar har dels hämtats från de regionala försöksrapporterna(Mellansvenska försökssamarbetet och Skåneförsök), dels från primärresultatpå FältForsks hemsida, www.ffe.slu.se.24

4.1.2.1 Höstvete och rågveteFörsöksunderlaget för höstvete i södra Sverige består av 42 försök iSkåne under åren 2000-2008 med stråsäd som förfrukt. Försöken kanbeskrivas av ekvationen: y = 3917 + 52,06x – 0,17855x 2 +0,00019x 3 .Beräkningar med antagna priser för år 2010 leder till ett optimum för fodervetepå 160 kg N/ha vid skördenivån 8449 kg/ha.I norra Götaland och i Svealand genomfördes såväl regelrätta intensitetsförsökmed kväve som sort/kväve-försök under tidsperioden 2001-2008. Totalt uppgår försöksantalet till 90 stycken. Vägs resultaten sammanfrån dessa försök blir ekvationen: y = 3834 + 47,62x – 0,16162x 2 +0,000185x 3 . Optimum för höstvete utan proteinbetalning uppgår till 164kg N/ha vid skördenivån 8109 kg/ha.Förfrukterna i de mellansvenska försöken utgjordes till ca 1/3 av våroljeväxteroch till ca 2/3 av stråsäd. Vid transformering av optimumberäkningarnatill grundrekommendation för höstvete med förfrukt stråsädbeaktas detta med ett tillägg på storleksordningen 5-10 kg N/ha.Vid de framräknade optimumnivåerna för fodervete uppnås i allmänhetproteinhalten 11,5 %, som utgör en viktig nivå med avseende på prisregleringför brödvete. Detta medför att ingen extra höjning av rekommendationenbehöver ske för brödvete med avseende på proteinhalten.Prisskillnaden mellan foder- och brödvete medför dock att rekommendationentill brödvete är något högre än till fodervete.För att uppnå tillräckligt hög proteinhalt vid brödveteodling kräver sortenHarnesk ca 20 kg N/ha högre giva än flertalet övriga sorter som odlasför brödändamål.Under åren 2001-2008 ingick rågvete i sort/kväveförsök i norraGötaland och i Svealand tillsammans med höstvete. Resultaten tyder påatt ekonomiskt optimal kvävegiva vid samma prisnivå ligger i närheten avoptimum för fodervete i det område där försöken genomfördes. Det antasockså att motsvarande förhållande gäller i södra Götaland. Prisnivånför rågvete antas vara 0,10 kr/kg lägre och detta bör leda till ca 10 kglägre rekommendation än för fodervete.4.1.2.2 VårkornI Skåne har 50 intensitetsförsök med kväve till korn genomförts underåren 1999-2008. I 19 av försöken var förfrukten stråsäd och i övriga försöksockerbetor. Försöken kan beskrivas med ekvationen: y = 3297 +40,0x – 0,19723x 2 + 0,0003212x 3 . Fram t o m 2004 brukades kvävet nedföre sådd medan kombisådd tillämpades de senaste åren. Försöken medstråsäd som förfrukt används som beräkningsunderlag, men även försökenmed sockerbetor som förfrukt har ingått som underlag vid fastställandetav rekommendationerna.I Mellansverige genomfördes 44 intensitetsförsök med i huvudsak radmylladNPK i vårkorn under perioden 1998-2006. Viss skördestegrandeeffekt kan möjligen tillskrivas ökande mängd av radmyllad fosfor.Matematiskt kan skörderesultaten beskrivas med ekvationen: y = 2814 +44,54x – 0,18252x 2 + 0,0001681x 3 .25

4.1.2.3 Optimal kvävegödsling till spannmålI tabell 11 framgår hur olika priser på spannmål påverkar den ekonomisktoptimala kvävegivan till fodervete och korn.Tabell 11. Optimal kvävegödsling till spannmål vid olika spannmålspriser samt skördar vidresp optimum.Spm- N-pris Spm- Pris- Fodervete Fodervete Vårkorn Vårkornpris pris kvot Skåne Mellansverige Skåne Mellansverigebrutto kr/kg netto netto opt skörd opt skörd opt skörd opt skördkr/kg kr/kg kg N/ha kg/ha kg N/ha kg/ha kg N/ha kg/ha kg N/ha kg/ha0,80 7,20 0,55 13,1 141 8236 141 7853 86 5488 100 56100,90 7,20 0,65 11,1 151 8364 154 8005 96 5599 108 57031,00 7,20 0,75 9,6 160 8449 164 8109 103 5675 114 57631,10 7,20 0,85 8,5 166 8508 172 8183 109 5728 118 58051,20 7,20 0,95 7,6 172 8552 179 8238 114 5768 122 58341,30 7,20 1,05 6,9 176 8584 185 8281 118 5798 125 58550,90 9,00 0,65 13,8 137 8185 136 7793 83 5444 97 55711,00 9,00 0,75 12,0 146 8307 148 7937 91 5550 104 5662I tabellen ovan redovisas beräkningar som främst har gjorts för att belysahur olika spannmålspriser påverkar optimal kvävegiva vid ett antaget kväveprispå 7,20 kr/kg N, d v s utan kväveskatt. För att få ett mått på kväveskattensteoretiska påverkan på optimal kvävegiva visar de två nederstaraderna beräkningar med bibehållen skatt (9 kr/kg N). Den borttagnakväveskatten medför att optimum för fodervete ökar med ca 15 kg N/haoch för foderkorn med ca 12 kg N/ha. Rekommendationerna påverkasnågot mindre.Ur ekonomisk synvinkel ger gödsling till den nivå som var optimal medbibehållen skatt i medeltal en vinst på ca 200 kr/ha för fodervete ochvårkorn. Ökas gödslingen upp till den nya optimumnivån ökar vinstenendast med ytterligare ca 10 kr/ha.4.1.3 OljeväxterEn sammanställning av resultat från 25 kvävegödslingsförsök i höstrapsunder åren 2002-2007 används som underlag för beräkning av optimalkvävegiva till höstraps (Skåneförsök 2004-2007). För bestämning av optimalkvävegiva i våroljeväxter används försöksmaterial som redovisadesav Bengtsson & Cedell (1993).Oljeväxtpriset varierar såväl inom som mellan år. Inför hösten 2010 görsberäkningar på priset 2,50 kr/kg frö vid ordinarie mottagningsställen.För att spegla en annan prisnivå beräknas gödslingsoptimum också förfröpris som är 0,50 kr högre eller lägre per kg frö jämfört med det skattadepriset. Prisreglering sker med hänsyn till oljehalt och klorofyllhalt. Vidoptimumberäkningarna görs avdrag för rörliga skördeberoende kostnader,som efter avrundning skattas till ca 40 öre/kg frö. De kostnadspostersom beaktas är kostnaden för ersättning av PK (17 öre/kg), tröskning(5 öre/kg), transport (5 öre/kg) och torkning (11 öre/kg).26

Tabell 12. Optimal kvävegödsling till oljeväxter samt skördar vidresp optimum. Kvävepriset uppgår till 7,20 kr/kg N.Gröda Kr/kg frö Kr/kg frö Priskvot Optimal N- Skörd vid optbrutto frö netto netto giva, kg/ha N-giva, kg/haHöstraps 2,00 1,60 4,5 143 43662,50 2,10 3,4 162 44643,00 2,60 2,8 176 4524Vårraps 2,00 1,60 4,5 99 18472,50 2,10 3,4 114 19213,00 2,60 2,8 125 1966Det förändrade prisförhållandet mellan kväve och oljeväxtfrö i förhållandetill förra året leder till ökad optimal kvävegiva till oljeväxter på drygt30 kg N/ha (tabell 12).4.1.4 SlåttervallKvävegödslingsrekommendationerna för slåttervall har grundats på relativtålderstiget försöksmaterial (Kornher, 1982). Rekommendationernahar tagits fram utifrån gödslingsförsök i gräsvall. Vidare har korrektionav kvävegivan gjorts för att nå en viss klöverandel i blandvallar.Korrektionen baseras i huvudsak på erfarenheter från norra Sverige.Under senare år har det genomförts art- och skördetidsförsök i olikatyper av vall, främst blandvallar. Syftet har varit att hitta metoder för attkunna uppnå höga vallskördar med god kvalitet. I många försök har enbarttvå kvävenivåer ingått och därmed blir traditionell tolkning av gödslingsförsökutifrån produktionsfunktion inte möjlig. En brist i flertaletserier är också att det saknas ogödslat led, vilket försvårar tolkningen avresultaten. Ogödslat led ger dessutom upphov till en annan klöverandel iblandvallar än då kväve tillförs.Beräkning av optimal kvävegiva förutsätter att vallfodret kan prissättas.Eftersom ingen reguljär marknad förekommer och skörde- och lagringskostnadernavarierar väljs att skatta värdet på rot före skörd. Tidigare harberäkningar gjorts med ett vallfoderpris på rot som varit ungefär halvadet nominella spannmålspriset. Beroende på antalet skördar kan förväntasatt kvaliteten på vallfodret påverkas. Fler skördar ger spädare växtmaterialoch högre näringsmässig kvalitet. Därmed bedöms det vara logisktatt värdet på vallfodret ökar med ökande antal skördar. Om basprisetsätts till 0,45 kr/kg ts för vall med två skördar, bedöms det vara rimligtmed ett pris på 0,53 kr/kg ts vid tre skördar och med 0,60 kr/kg ts vidfyra skördar.I tabell 13 redovisas beräkningsresultat där ovan angivna priser för respektivevalltyp använts. Det sänkta kvävepriset höjer utfallet av beräkningarnapåtagligt jämfört med förra årets resultat.Optimumbestämning genom priskvotsberäkning i det nyare försöksmaterialethar inte bedömts vara möjlig eftersom så få kvävenivåer ingått,men det nya försöksmaterialet tycks bekräfta det gamla.27

Tabell 13. Optimal kvävegiva och skördenivå till slåttervall vidolika antal skördar och olika prisförhållanden.antal pris N-pris Opt N-giva nettoskördskördar kr/kg ts kr/kg kg/ha kg/ha2 skördar 0,45 7,20 170 83893 skördar 0,53 7,20 218 76294 skördar 0,60 7,20 319 8025Kvävegödsling minskar klöverhalt och kvävefixering samtidigt som gräsetgynnas, vilket förbättrar gräsets möjlighet att ta över utrymme, somutvintrade klöverplantor lämnar. Blandvall med måttlig klöverandel gerofta ett gynnsammare förhållande mellan energi och protein i vallfodretän en ogödslad klöverdominerad vall. I foderstater med majs bedömsdock blandvall med betydande baljväxtinslag kunna vara ett bra inslag.Kvävegödsling till blandvall kan, om det finns ett väletablerat klöverbestånd,relateras till gödsling av gräsvall. Enligt studier i norra Sverige(Gustavsson, 1989) ledde halv kvävegiva till blandvall jämfört med normalgödsling till gräsvall i tvåskördesystem till en klöverandel på 30-40 %.Samtidigt var det möjligt att bibehålla skördenivån.I tabell 14 redovisas en mall som kan tillämpas vid kvävegödsling tillblandvall med olika målsättning för klöverandelen. Användning av mallenkräver givetvis att det finns ett påtagligt klöverbestånd på våren, varsutveckling kan styras med kvävegödsling. Tabell 14 anger hur olika blandvallarska gödslas i förhållande till gödsling av gräsvall med motsvarandeodlingsförutsättningar om man eftersträvar en viss klöverandel i vallfodret.Mallen har delats upp i relativ gödsling vid två respektive tre eller fyraskördar. Är målsättningen t.ex. att nå 30 % klöverandel i blandvallen medtre skördar ska 60 % av rekommenderade kvävegivan till gräsvall tillföras.Tillämpas gödsling enligt tabell 14, bedöms skördeutfallet i grova dragsammanfalla för de olika valltyperna. Kvalitetsmässiga skillnader som ärknutna till växtart, kan dock förekomma.Tabell 14. Förslag till relativ kvävegödsling till blandvall vidolika målnivåer för klöverhalt jämfört med gräsvall.Relativ gödsling till gräsvall = 100Relativ kvävegödsling till blandvall jämfört med gräsvallÖnskad klöverhalt 50Rel kvävegiva, 2 skördar 100 90 70 50 30 0 0Rel kvävegiva, 3 eller 4 skördar 100 90 75 60 45 30 0Slåttervall odlas under mycket skiftande förhållanden och med varierandemålsättningar. Allt från intensiv odling med många skördar ochhögt näringsinnehåll till extensiv odling av hästhö eller annat grovfodermed motsvarande kvalitet. Gränsen mellan slåttervall och obrukad åkerär också hårfin. Rekommendationerna för slåttervall i tabell 16 avser”normalintensiv” odling. Vid odling av en höskörd per år, och eventuellt28

efterföljande bete, kan kvävegivorna dras ner mer än vad som blir falletom man tillämpar rekommendationerna för två skördar och räknar med4 eller 5 ton/ha samt korrektionen 20 kg N/ton. Vid överskott på markoch där målsättningen är att hålla landskapet öppet, bör gödslingen drasner påtagligt i förhållande till tabell 16. Den optimala kvävegivan för slåttervallpå mark som saknar lönsam alternativ användning kan i mångafall vara noll.Enligt SCB:s gödselmedelsundersökning (SCB, 2006) gödslades ca 75 %av åkerarealen med kväve. Av den kvävegödslade slåttervallen tillfördesmindre än 50 kg N/ha på 24 % av arealen, medan ca 30 % av den gödsladevallarealen fick mer än 140 kg N/ha.De försök som ligger till grund för översynen av gödslingsrekommendationernahar i stor utsträckning legat på gårdar med stallgödsel i växtföljdenmotsvarande ca 1 djurenhet/ha. Antas att så är fallet också med detäldre försöksmaterialet, som utgör grund för optimumberäkningarna,bör ingen nedräkning av rekommendationen ske på grund av långsiktigstallgödseleffekt förrän nivån överstiger 20 kg N/ha. Detta motsvararden högre kvävemineraliseringen från djurintensiteten 1 djurenhet/ha.4.2 Optimal gödsling, miljö och ekonomiKväveutnyttjandet är bäst vid låga och måttliga kvävegivor och avtar normaltnär kvävetillförseln ökar. Överskrids optimum avtar kväveutnyttjandetallt mer samtidigt som risken för förluster ökar. Därför ska överoptimalagivor undvikas. Gödslingsrekommendationerna är utformade så attman i medeltal ska tillföra optimala givor.Jämförs gödslingsstatistik från gödselmedelsundersökningen 06/07(SCB, 2008) med 2007 års rekommendationer tyder statistiken på vissöverdosering för de vanligaste stråsädesgrödorna. Samma resultat framkommeri en undersökning av gödsling och skördar på Sigill-gårdarÖverskrids optimum avtarkväveutnyttjandet samtidigtsom risken förförluster ökar.I värsta fall kan liggsäd spolieraskörden.29

(Stenberg m fl, 2009). Kihlberg (2002) konstaterade att överdosering ärsärskilt vanlig på gårdar med stallgödsel.Underlaget för beräkningarna av ekonomiskt optimal kvävegiva utgörssom tidigare nämnts av medeltal av ett stort antal försök. Genom attgödsla något mindre än vad rekommendationen anger, minskas riskenför att överoptimal giva tillförs under år med sämre odlingsbetingelser ännormalt.Vid minskning av kvävegivan till fodervete, korn, havre och oljeväxtermed 10 kg/ha från beräknat optimum, minskar det ekonomiska resultateti medeltal med ca 10 kr/ha. Enskilda år kan utslaget dock bli större.Motsvarande sänkning av kvävegivan till höstvete med proteinbetalningkan förändra resultatet med ca 100 kr/ha om proteinbetalningen påverkas.Leder gödslingsminskningen däremot inte till någon prisförändringminskar resultatet i samma storleksordning som för fodervete. Sänkskvävetillförseln med 20 kg N/ha minskar täckningsbidraget med ca 30kr/ha för fodervete, korn, havre och oljeväxter. Sänkning av kvävegivanmed 20 kg/ha till höstvete med proteinbetalning kan emellertid leda tillatt det ekonomiska resultatet försämras med flera hundra kr/ha beroendepå hur prisregleringsskalan ser ut.I medeltal kan konstateras att en måttlig minskning av kvävegödslingenför att reducera risken för kväveutlakning eller andra kväveförluster endastpåverkar det ekonomiska resultatet av odlingen marginellt. Dettagäller åtminstone vid odling av grödor där proteinhalten inte är betalningsgrundande.Sänkning av gödslingen med ca 10 kg N/ha i förhållandetill lämnade rekommendationer vid odling av spannmål kan förväntasminska utlakningen med 1-2 kg N/ha, beroende på jordartsförhållandenoch klimatiska betingelser. Större minskning av kvävegödslingen leder tillstörre utlakningsreduktion. I tabell 15 har inga minskningar gjorts enligtresonemanget ovan. Högre givor än vad rekommendationerna anger kanifrågasättas både med hänsyn till resurshushållning och miljö.4.3 KvävegödslingsrekommendationerTabellerna för kvävegödslingsrekommendationer till spannmål, vall ocholjeväxter bygger på de optimumberäkningar, som gjorts på historisktförsöksmaterial och som presenterats i avsnitt 4.1. Beräkningarna gerupplysning om optimal kvävegiva vid en viss skördenivå.Gödslingsförsök genomförs vanligen på platser med goda odlingsbetingelserdär skördenivån ofta överstiger normalskördar för skörde- ellerproduktionsområden. För att även kunna ge råd för skördenivåer somförväntas avvika från medeltalet, har omräkning skett. Den korrektionsfaktorsom använts för spannmål är 15 kg N/ton på flertalet positioner itabell 15. För oljeväxter och gräsvall med två skördar tillämpas 20 kg N/ton skördeförändring. Avvikande skörd vid odling av gräsvall med tre ellerfyra skördar korrigeras med 25 kg N/ton. Vid höga skördenivåer harkorrektionerna, kg N/ton, trappats ner för vissa stråsädesgrödor och förslåttervall med tre och fyra delskördar. Riktgivorna till potatis har ocksåutformats med stegvis korrigering per ton skörd, men underlaget till re-30

kommendationerna utgörs främst av praktiska erfarenheter som vägtssamman.Tillämpning av rekommendationerna kräver att man skattar förutsättningarnaför skörd. Tabellvärdena ger besked om hur stor kvävegivanbör vara år 2010 i förhållande till fältets normalskörd, som förenklat kanbeskrivas av den historiska genomsnittsskörden. Uppgifterna i tabellernafår däremot inte läsas baklänges på så sätt att en viss giva förväntas ge enviss skörd.Riktgivorna i tabellerna 15-18 avser total kvävegiva i form av stallgödseloch mineralgödsel. Med N-min i samma tabeller avses markens innehållav mineraliskt kväve till angivet djup. Vid bestämning av gödslingsbehovska riktgivorna i tabellerna 15-18, vilka med undantag för vall avser kreaturslösdrift, justeras med hänsyn till förfrukt och långsiktig kväveverkanfrån djurhållning. Se schema i bilaga 1!Riktgivorna kan behöva justeras lokalt eller regionalt på grund av avvikandebetingelser jämfört med medelförhållanden. Den egna erfarenhetenbeträffande proteinhalt och liggsädesfrekvens bör givetvis ocksåvägas in i detta sammanhang. Om det varit svårt att få tillräckligt lågproteinhalt i maltkornet eller om besvärande liggsäd förekommit på gårdenunder senare år bör kvävegivan minskas i förhållande till tidigare årsgödsling.För organogena jordar kan inga riktvärden sättas, eftersom kväveleveransenfrån denna typ av jordar varierar inom vida gränser. I regelär kvävegödslingsbehovet betydligt mindre än på mineraljordar.Mineralkväveanalys på våren kan ge god vägledning vid bestämning avkvävegivan på sådana jordar.4.3.1 Gödselmedel/appliceringsteknikRiktgivorna till samtliga grödor avser ammoniumnitratbaserade gödselmedel.I kornförsöken i norra Götaland och Svealand har radmyllningstekniktillämpats, medan nedbrukning före sådd i huvudsak skett iSkåneförsöken. Omräkning har gjorts i rekommendationstabellen så attangivna kvävegivor till vårsäd avser radmyllning av kväve i anslutning tillsådd. Vid nedbrukning av kvävet före sådd är kvävebehovet ca 10 kg N/ha högre i norra Götaland och i Svealand och ca 5 kg N/ha högre i södraSverige.4.3.2 StråsädVid brödveteodling är det angeläget att nå 11,5 % proteinhalt.Beräkningarna för höstvete är baserade på vete utan proteinbetalning,men med nuvarande prisförhållanden når man i medeltal 11,5 % proteinhaltvid de givor som rekommenderas till fodervete. Genom aktivt sortvalkan förutsättningarna för att nå denna proteinhalt förbättras.I områden där det är svårt att nå brödvetekvalitet bör odlingen i förstahand inriktas mot foderveteproduktion.I förhållande till fjolårets rekommendation är riktgivan (tabell 15) tillbrödvete oförändrad i Sydsverige och ökad med 5 kg N/ha i norraGötaland och Svealand. Givan till fodervete är ökad med 25–30 kg N/ha31

i alla områden. Med hänsyn till prisförhållandena blir rekommendationernatill rågvete 10 kg N/ha lägre än för fodervete.Rekommendationerna för vårvete syftar till att nå minst 13 % proteinhaltoch är oförändrad sen förra året. Rekommendationen till maltkorn sammanfalleri södra Sverige med rekommendationen för foderkorn, menbedöms inte leda till oönskat hög proteinhalt under normala förhållanden.I norra Götaland och i Svealand är rekommendationen till maltkorn5 kg N/ha lägre än till foderkorn. På odlingslokaler där det erfarenhetsmässigtär svårt att komma under den önskade proteinhaltsnivån 11,5%, bör riktgivan minskas vid odling av maltkorn. I årets beräkningar harutfallet för foderkorn medfört en ökning med 10 kg N/ha jämfört medförra året.I grödorna höstråg och höstkorn är försöksmaterialet mycket begränsatoch rekommendationerna baseras i stor utsträckning på praktiska erfarenheter.På grund av risk för liggsäd görs höjningar med endast 10 kgN/ha i förhållande till föregående år.I havre har endast ett fåtal intensitetsförsök utförts under senare tid.Därför bedöms det vara rimligt att knyta havrerekommendationen till detstörre försöksmaterialet i korn. Detta görs genom att havrerekommendationenutformas utifrån kornrekommendationen, men med ett avdrag på5 kg N/ha.Tabell 15.Riktgivor för kvävegödsling till stråsäd 2010. Mineraljord med förfruktstråsäd. N-min = 30-40 kg/ha, 0-60 cm.Skörd, ton/haGröda 3 4 5 6 7 8 9Höstvete bröd, södra Götaland 110 130 145 160 175Höstvete foder, södra Götaland 105 125 140 155 170Höstvete bröd, norra Götaland & Svealand 125 145 160 175 190Höstvete foder, norra Götaland & Svealand 120 140 155 170 185Rågvete, södra Götaland 95 115 130 145 160Rågvete, norra Götaland & Svealand 110 130 145 160 175Råg/höstkorn, södra Götaland 90 110 125 135Råg, norra Götaland & Svealand 100 120 135 135Vårvete* 110 130 150 170Korn, foder-, södra Götaland* 60 80 95 110Korn, malt-, södra Götaland* 80 95 110Korn, foder-, norra Götaland & Svealand* 55 75 95 110 125Korn, malt-, norra Götaland & Svealand* 70 90 105 120Korn, Norrland* 55 75 95Havre, södra Götaland* 55 75 90 105Havre, norra Götaland & Svealand* 50 70 90 105 120* Rekommendationerna till vårsäd avser radmyllning av gödsel. Vid bredspridning ökas givan med ca 5 kg N/ha isödra Sverige och med 10 kg N/ha i övriga landet.Rekommendationen för brödvete i norra Götaland och Svealand avsersorter med medelhög proteinhalt. Sorten Harnesk behöver tillföras ytterligareca 20 kg N/ha för att nå brödkvalitet. Vid höga skördeförväntningarav råg och höstkorn rekommenderas högst 135 kg N/ha.32

4.3.2.1 Borttagen kväveskattOm den borttagna kväveskatten får fullt genomslag på kvävepriset påverkardetta de optimala kvävegivorna till fodervete och foderkorn med10-15 kg N/ha. Denna effekt är beaktad i tabell 15 för samtliga stråsädesgrödorutan proteinbetalning. Vid oförändrad gödsling trots borttagenskatt uppnås en lönsamhetsförbättring på i medeltal ca 200 kr/ha förkorn och fodervete. En höjning av kvävegivan med 10-15 kg N/ha upptill ”fullt” optimum ger endast en ytterligare förbättring av lönsamhetenpå ca 10 kr/ha.4.3.2.2 Känslighetsanalys stråsädAvviker priset med +/- 10 öre/kg påverkas rekommendationerna med+/- 7 kg N/ha. Vid 20 öre högre spannmålspris än kalkylpriset ökar rekommendationenmed ca 11 kg N/ha och vid 30 öre högre spannmålsprismed ca 15 kg N/ha. Vid avvikande kvävepris med +/- 1 kr/kg Nförändras optimal kvävegiva med -/+ 6 kg N/ha och vid +/- 2 kr/kg Nförändras optimal kvävegiva med ca -/+ 12 kg N/ha.Om prisförhållandena ändras så mycket att de optimala kvävegivornahöjs påtagligt, bör en ökning av rekommendationerna till vårsäd inteöverstiga 5-10 kg N/ha på grund av risk för liggsäd. I fodervete och rågveteär marginalen något större innan liggsädesrisken bedöms bli ett problem,men man bör vara mer restriktiv med höjning av kvävegivorna tillråg och höstkorn.En mer omfattande känslighetsanalys kan genomföras med”Kvävesimulatorn” som finns på Greppa Näringens hemsidawww.greppa.nu. I detta dataprogram begränsas maxgivorna för att undvikagivor som påtagligt ökar risken för liggsäd.4.3.3 VallVallrekommendationerna i tabell 16 baseras för gräsvall med två skördarpå de beräkningar som redovisats i avsnitt 4.1.4. För slåttervall medtre och framför allt med fyra skördar antas att kväveeffektiviteten pågrund av nya vallväxtarter och sortframsteg blir något högre än vid utfalletav beräkningarna i avsnitt 4.1.4. Därmed blir rekommendationernaför dessa valltyper något lägre än vad som skulle bli fallet vid strikttransformering av beräkningsresultat. Direkt tillämpning av beräkningsresultatenförväntas ge onödigt hög proteinhalt.Vid utformningen av rekommendationerna justeras riktgivan med 20kg N/ton skördeavvikelse för vall med två skördar och med 25 kg N/ton skördeavvikelse för vall med tre eller fyra skördar per år. Dessa korrektioneranvänds upp till och med skördenivån 8 ton ts/ha. Vid högreskördenivåer bedöms att andra tillväxtfaktorer än kväve kan ha en avgörandebetydelse för skördeutfallet. Därför trappas korrektionerna per tonskördeavvikelse ner vid skördenivåer som överstiger 8 ton ts/ha.I tabell 16 anges rekommendationer för 20 och 40 % baljväxtandel.Dessa rekommendationer har tagits fram utifrån de korrektionsfaktorersom redovisas i tabell 14. Interpolering kan ske för baljväxtandelar inomrespektive intervall. Liksom tidigare påpekats är det viktigt att utgå fråntabellhuvudet och läsa tabellen uppifrån och ned. Med den normalskörd33

som anges i tabellhuvudet bedöms det vara ekonomiskt optimalt att gede givor som anges för respektive odlingsförhållanden.Uppskattning av skördepotentialen bör liksom för andra grödor skeutifrån tidigare års skördenivåer. Beträffande baljväxtandel kan det varasvårt att avgöra vilken andel som är möjlig att uppnå i den färdiga skörden.För att t ex nå 40 % klöverandel krävs att det är ett fullgott beståndav klöver på våren. Vid glest klövertbestånd är det tveksamt om gödslingska underskrida rekommendationerna för 20 % klöverandel.Genom kartläggning av försöksplatserna där de senaste årens vallförsökgenomförts har framkommit att djurhållning med ca 1 djurenhet/ha varitvanligt förekommande. Antas motsvarande förhållanden gälla även fördet försöksmaterial som utgör beräkningsunderlag, kan beräkningsresultatenrelateras till en långsiktig kväveleverans från stallgödsel på ca 20 kgN/ha. Detta utgör utgångsläge för kvävegödslingsrekommendationernatill vall i tabell 16. Skördenivån avser bärgad skörd efter skördeförluster.Tabell 16. Riktgivor för kvävegödsling till vall 2010 vidtvå, tre eller fyra skördar/år.Skörd, ton ts/haGröda 6 7 8 9 10 11Gräsvall, 2 skördar 120 140 160 180Blandvall, 2 skördar, 20 % klöver 85 100 110 125Blandvall, 2 skördar, 40 % klöver 35 40 50 55Gräsvall, 3 skördar 170 195 220 240 255 265Blandvall, 3 skördar, 20 % klöver 130 145 165 180 190 200Blandvall, 3 skördar, 40 % klöver 75 90 100 110 115 120Gräsvall, 4 skördar 235 260 280 295 305Blandvall, 4 skördar, 20 % klöver 175 195 210 220 230Blandvall, 4 skördar, 40 % klöver 105 115 125 135 140Gräsdominerad betesvall på åker: 25-35 kg N/ha och avbetningVitklöverdominerad betesvall på åker: 0-20 kg N/ha och avbetningTotal kvävegiva till betesvall bör inte överstiga 150 kg N/ha och år.I förhållande till förra årets rekommendationer har riktgivorna höjts påtagligt.Detta påverkar givetvis skördenivån under normala förhållanden.På grund av vallens mer långsiktiga karaktär är det inte lika självklart somför spannmål att anpassa gödselgivan till respektive års prisförhållanden.4.3.3.1 KänslighetsanalysÄr kvävepriset 1 eller 2 kr högre per kg N än vad som antagits minskarriktgivorna till gräsvall med 8-15 och 15-25 kg N/ha för två respektivetre skördar/år. Förhöjt kvävepris med 1 eller 2 kr per kg N sänker riktgivantill gräsvall med fyra skördar med 25-50 kg N/ha. Lägre kväveprismotiverar inga ökade kvävegivor till någon av valltyperna, eftersom detkan leda till onödigt hög proteinhalt.34

Vid 10 % lägre pris på vallfodret än vad som förutsatts i beräkningarnasänks de teoretiskt beräknade riktgivorna med ca 10, 15 och 20 kg N/havid respektive två, tre och fyra skördar/år. Vid högre pris på vallfodretökar de teoretiskt beräknade riktgivorna i ungefär samma omfattning. Ipraktiken avråds dock från ökad gödsling utöver uppgifterna i tabell 16till någon typ av gräsvall.4.3.4 OljeväxterI tabell 17 redovisas kvävegödslingsrekommendationer för oljeväxter.De baseras på de försöksresultat som presenteras i avsnitt 4.1.3. Denskörderelaterade justeringen av gödslingen till oljeväxter är 20 kg N/tonskördeavvikelse. På grund av ändrade prisförhållanden har rekommendationernaökat med 30 kg N/ha jämfört med förra årets beräkningar.En ny rekommendation har införts för oljelin. Den är främst baserad påpraktiska erfarenheter.Tabell 17. Riktgivor för kvävegödsling till oljeväxter 2010.Mineraljord med förfrukt stråsäd.N-min = 30-40 kg/ha, 0-60 cm.Skörd, ton/haGröda 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0Höstoljeväxter* 125 135 145 155Våroljeväxter 105 115 125 135Oljelin 50 70*Utöver angiven rekommendation för vårgödsling av höstoljeväxter bör dessutom30 - 40 kg N i form av mineral- eller stallgödsel tillföras på hösten vid stråsädsom förfrukt. Vid goda förfrukter kan kvävebehovet helt eller delvis tillgodosesfrån förfrukten.4.3.4.1 KänslighetsanalysÄr fröpriset 0,50 kr/kg lägre än vad som antagits i beräkningarna sänksriktgivan med 15-20 kg N/ha. Vid 0,50 kr/kg högre fröpris ökar riktgivanmed 10-15 kg N/ha.Är kvävepriset 1 kr lägre eller högre än vad som förutsatts påverkas riktgivanmed +/- 5-10 kg N/ha. Vid 2 kr skillnad per kg N påverkas riktgivanmed ca 15 kg N/ha. Den borttagna kväveskatten motsvarar i principen ökning av riktgivan i denna storleksordning jämfört med bibehållenkväveskatt.4.3.4.2 Olika grundskördarI höstrapsförsöken kan man ofta se ett samband mellan god höstutvecklingav grödan och hög grundskörd utan gödsling på våren, medan svagahöstbestånd, om de övervintrar, oftast ger betydligt lägre grundskörd.Väl utvecklade plantor under hösten ger normalt förutsättningar för enhög skörd, men kvävebehovet blir då oftast 10-30 kg N/ha lägre än vadsom anges i tabell 17. Däremot avråds av miljömässiga skäl från att ökagödslingen till svaga bestånd utöver vad tabell 17 visar.35

ortförseln kan återkommande majsodling på samma ställe ge upphovtill ackumulering av växtnäring och miljöproblem. Flyttning av majsodlingenmellan olika skiften minskar dessa olägenheter.4.4 FörfruktFörfruktsvärdet avseende kväve beror dels på kvarlämnade skörderesterinklusive rötter och eventuella baljväxtknölar, dels på grödans strukturbefrämjandeoch sjukdomssanerande effekt som skapar förutsättningar förbra kväveutnyttjande. I tabell 19, som baseras på Lindén (2008) redovisasolika grödors förfruktsvärden uttryckta som skördeökande verkan samtsom total kväveefterverkan. Betydande variationer kan förekomma kringde angivna värdena. Havre har skördeökande effekt på efterföljande gröda,men lämnar inget kväve till grödan som följer efter.I tabell 19 visas de skördeökningar som olika förfrukter kan förväntasge i höstvete, vårvete eller vårsäd. Förfruktsvärdet av vete, råg eller kornär baslinje och har angetts till noll medan andra förfrukters inverkan påtotal kväveefterverkan anges som skillnad i förhållande till vete, råg ellerkorn.Förfrukten skvallrar om kväveleveransen.I förgrunden ärdet tunna och bleka höstvetetsförfrukt höstvete– bakom skiljelinjen ger höstrapssom förfrukt ett frodigarebestånd. Räkna med 40kg N/ha i ökad efterverkan ihöstvete efter höstraps.37

Tabell 19. Olika grödors förfruktsvärden uttryckta som totalkväveefterverkan, kg N/ha och som skördeökandeverkan, kg/ha.Förfrukt Eftergröda Total Skördeökandekväveefterverkan, verkan,kg N/ha kg/haKorn, höstsäd Höstvete 0 0Vårsäd 0 0Havre Höstvete 0 700Vårvete 0 300Gräsvall Höstvete 15 400Vårsäd 15 200Blandvall Höstvete 40 800Vårsäd 40 500Foderärter Höstvete 35 1000Vårsäd 25 500Åkerbönor Höstvete 25 700Vårsäd 25 700Höstraps Höstvete 40 1200Våroljeväxter Höstvete 20 800Vårsäd 20 500Sockerbetor Höstvete 25 1000Vårsäd 20 800Potatis Vårsäd 0 800Höstvete 0 800Stubbträda Höstvete 20 700Vårsäd 10 500Den skördeökande verkan tar i anspråk 15 kg N/ton kärnskörd av mängdensom anges i kolumnen ”Total kväveefterverkan”. Då eftergrödans kvävebehovberäknas utgår man från rekommenderad giva efter justering för denskördehöjande verkan, som anges i tabell 19. Därefter görs avdrag med värdeti kolumnen ”Total kväveefterverkan”.Ett exempel: Vid odling av fodervete rekommenderas givan 140 kg N/ha vidskördenivån 6 ton/ha i norra Götaland. Är förfrukten blandvall kan skördenförväntas bli 800 kg/ha högre. Totalbehovet av kväve blir då 0,8 ton/ha*15kg/ton + 140 kg N/ha = 152 kg N/ha. Från detta värde ska sedan den totalakväveefterverkan på 40 kg N/ha dras. Nettobehovet till den aktuella grödanmed förfrukt blandvall blir således 152 - 40 kg N/ha = 112 kg N/ha.Förfruktseffekten av vall beror på både plöjningstidpunkt och valltyp. Vallenskvävelevererande förmåga kan t o m vara negativ första året efter vallbrott avgamla svagt gödslade och sent plöjda gräsvallar. Mängden nedplöjd grönmassakan också påverka kvävemineraliseringen efter vallbrott. Baljväxtrikgrönmassa ökar mineraliseringen, medan gräsdominerad grönmassa begränsarkväveleveransen till nästa gröda. Redovisade kväveeffekter för vall avserskördade vallar eller vallar med endast måttlig återväxt.Underlaget för tabellvärdena i tabell 19 är i vissa tabellpositioner begränsat.Detta gäller i minst lika hög grad för uppgifterna i tabell 20, där total kvävefterverkanefter fång- och mellangrödor samt gröngödslingsvallar redovisas.38

Tabell 20. Kväveeffekt, kg N/ha, uttryckt som totalkväveefterverkan efter fånggrödor, mellangrödoroch gröngödslingsvallarGrödtypTotal kväveefterverkan, kg N/haFånggrödor eller mellangrödorinsådda i vår- eller höstsäd Höstplöjning VårplöjningRajgräs 0 0Rödklöver 25 35Vitklöver 30 35Rödklöver och rajgräs i blandning 15 10Gröngödslingsvall Tidig höstplöjning Sen höstplöjningoch eller vårplöjninghöstsådd och vårsåddRödklöver, alsikeklöver 60 70Rödklöver+gräs 40 50Vitklöver 70 80Vitklöver+gräs 50 60Rajgräs 0 0Effekterna av fång- och mellangrödor samt gröngödslingsvall förutsättergod utveckling av klövern. På grund av begränsat försöksunderlag väljsatt inte ange någon skördehöjande verkan. Skördeökning på 1-3 ton/haspannmål efter klöverdominerad gröngödslingsvall anses vara fullt rimlig.Förfruktseffekten av rajgräs som fånggröda bedöms vara jämförbar medstråsäd om odlingen sker sporadiskt. Vid ofta återkommande odling kanpå sikt en något ökad kväveleverans från fånggrödan förväntas. I områdenmed milt klimat och lätt jord kan den bästa kväveeffekten av rajgräspåräknas. Vid nedbrukning av rajgräs innehåller marken normalt mycketlite växttillgängligt mineralkväve och en viss kväveimmobilisering kanske, men detta kompenseras längre fram under växtsäsongen genom någotökad mineralisering. Vid vårplöjning kan eventuellt denna kompensationinträffa för sent för att kunna komma årets gröda till godo.4.5 MarkkväveanalysVid utvärdering av mineralkväveanalyser efter vårprovtagning harden säkraste effekten per kg uppmätt kväve konstaterats vid högamineralkvävemängder (över 60 kg N/ha inom 0-60 cm djup).Mineralkvävebestämningar på våren är därför mest motiverade efterhöstspridd stallgödsel och förfrukter som ger upphov till stora mineralkvävemängder(ärter, bönor, baljväxtrika vallar, potatis och grönsaker)samt på organogena jordar.Korrigering av kvävegivan i förhållande till markens mineralkväveförrådpå våren vid provtagning till 60 cm djup på lerjordar och leriga jordarbör ske enligt schema som följer:39

4.7 SortKväveutnyttjandet kan variera något mellan olika sorter. Tidiga kornsorterkräver oftast något högre kvävegiva än medelsena sorter vid jämförbaraskördenivåer. För övrigt tas hänsyn till sortvariationerna i denskördeanpassade gödslingen. I förädlarnas odlingsanvisningar brukarockså ges anvisning om hur respektive sort bör kvävegödslas.4.8 SåtidTidig vårsådd innebär bättre utnyttjande av växtsäsongen och leder vanligentill högre skörd. Sen sådd medför som regel lägre skörd. Vid gödslingsplaneringenanpassas skördeförväntningarna till normal såtidpunkt.Om sådden inträffar tidigare eller senare än normalt, kan man antingenjustera skördeförväntningarna och få en annan riktgiva eller schablonmässigtändra enligt följande:Sådd av vårsäd upp till 10 dagar tidigare än normalt: + 1 kg N/dagSådd av vårsäd upp till 10 dagar senare än normalt: - 1 kg N/dagEn tidig sådd resulterarofta i högre skörd.Anpassa kvävegivan eftersåtidpunkten.41

5 KVÄVEGÖDSLINGS-STRATEGI5.1 StråsädErfarenheterna från försök där man jämfört engångsgiva med delad kvävetillförselvisar att man i allmänhet får lika hög skörd vid samma kvävenivåer,medan proteinhalten oftast ökar om en del av kvävet senareläggs.Därför är delning av kvävegivan främst aktuell vid odling av spannmåldär priset regleras efter proteinhalt. Beaktar man möjligheten att gödslaekonomiskt och miljömässigt rätt med kväve enligt årets årsmån, kan detdock finnas skäl för delning även i andra odlingssituationer. Att minskarisken för liggsäd kan också vara ett skäl till delad kvävegiva.Delning av kvävegivan förutsätter att man kan förvänta så mycket nederbördi maj och juni att kväveverkan också fås av den senare givan. I försommartorraområden är engångsgödsling därför normalt att föredra.Resonemangen om gödslingsstrategi baseras på att ammoniumnitratbaseradegödeslmedel eller Kalksalpeter används vid gödsling i växandegröda. Urea bör enbart användas vid nedbrukning eller radmyllning.5.1.1 HöstveteEtt väl etablerat bestånd under hösten utgör grunden för att kunna uppnågod kväveeffektivitet i odlingen. I bra bestånd finns inte något behovav tidig kvävetillförsel av bestockningsskäl. Tidig gödsling bedöms inteheller ge förutsättningar för att nämnvärt förbättra ett svagt bestånd tillföljd av utvintring eller svag etablering under hösten.Sorternas utvecklingsrytm varierar. Tidiga sorter har genetiskt en tidigareutveckling och tillväxt och behöver därmed tillgång till kväve någottidigare än medelsena och sena sorter för att begränsa reduktionen avskott och småax. Behovet av tidig kvävegiva ska dock inte överskattas,eftersom grödan har en betydande kompensationsförmåga bl. a. genomkärnstorleken.Torra vårar förekommer med olika frekvens i skilda delar av landet. Vidtorka under vetets bestockningsskede kan en tidig giva av kväve ändå fåså mycket fukt att gödselkväve kan utnyttjas av grödan. Utan kväve kanreduktionen av de skördebestämmande komponenterna få genomslag iskörden.Riklig nederbörd under våren efter att kväve tillförts kan leda till betydandeförluster företrädesvis som gasformigt kväve. För att begränsasådana förluster ska tidiga givor begränsas.43

Beroende på odlingsinriktning och skördeförutsättningar bör olika strategierför gödslingen väljas. Strategiresonemanget utgår från att skörderelateradgödsling tillämpas. Vid måttliga skördeförväntningar och utan kravpå att nå viss proteinhalt är oftast engångsgödsling det första alternativet.Finns det förutsättningar att nå högre skördar, bör normalt delning av givanpå två tillförseltidpunkter ske. Är avsikten med odlingen att både högskörd och hög proteinhalt ska uppnås kan en uppdelning av givan på tredelgivor vara aktuell (tabell 21).5.1.1.1 EngångsgödslingVid odling av höstvete utan krav på att nå viss proteinhalt, kan engångsgödslingtillämpas upp till 120-140 kg kväve/ha (strategi A). Givantillförs under senare delen av bestockningsfasen (DC 23) för att finnastillgängligt för växten under stråskjutningen. Bedöms risken för kraftigavårregn vara påtaglig, bör delning av kvävegivan övervägas.5.1.1.2 Tvådelad kvävegivaÄr målsättningen att odla höstvete med minst 11,5 % proteinhalt, ellerom hög skörd kan förväntas, bör delning normalt ske. Delning kanockså vara aktuell vid måttliga kvävenivåer om man t.ex. på grund av riskför förluster efter eventuellt vårregn inte vill tillföra hela kvävegivan vidett tillfälle. Vid delad kvävegiva kan följande resonemang vara till hjälp.Uppdelning sker vanligen på huvudgiva och stråskjutningsgiva.Tidiga bestockningsgivor kan bidra till att grödan klarar sig bättre underefterföljande torrperiod eftersom sidoskotten inte reduceras i lika storutsträckning, men i medeltal har inga nämnvärda positiva skördeeffekteruppnåtts av denna åtgärd. Därför är basrekommendationen att avvaktamed den första givan, som ovan benämns huvudgiva till senare delen avbestockningsfasen. Tidsmässigt motsvarar det från mitten av april till envecka in i maj. Lämplig tid inom intervallet beror på belägenhet i landetoch normalt förväntad väderlekstyp.Tabell 21. Exempel på kvävegödslingsstrategier i höstveteStrategiAndel av kvävegivan i % till höstvete vid olika utvecklingsstadierBestock- sen be- strax före tidig strå- senning stockning stråskjutn stråskjutn skjutning stråskjutnDC 22 DC 23 DC 30 DC 31 DC 37 DC 39A. Engångsgiva 100B. Tvådelad giva 70 30C. Tvådelad giva 30 70D. Tredelad giva 60 20 20E. Tredelad giva 30 50 20Vid tvådelad kvävegiva är grundrekommendationen att ca 2/3 av totalmängdentillförs som huvudgiva och att ca 1/3 tillförs som stråskjutningsgiva(strategi B). Tidpunkten för den första givan kan även relaterastill vårbruket. Vid tidigt vårbruk bör man tillföra den första givanefter vårbruket, medan den bör tillföras före vårbruket om det är ett sentår. Under år, då förhållandena inte medger gödsling vid planerad44

tidpunkt, kan det finnas skäl att lägga något större andel av kvävet somhuvudgiva.En alternativ tvådelningsstrategi, som främst bedöms vara aktuell på fältmed svag kvävetillgång, är att tidigarelägga den första givan med en tilltvå veckor jämfört med grundrekommendationen och att minska den tillca 30 % av planerad totalgiva (strategi C). Resterande kvävemängd tillförsstrax före stråskjutningen.Planerad delning av kvävegivan är normalt nödvändig då stallgödsel används.I försök med flytgödsel har speciellt goda effekter uppnåtts avsvinflytgödsel som tillförts i relativt tidigt bestockningsskede. Den godaeffekten förutsätter att mineralgödselkväve tillförs före flytgödselspridningenför att överlappa flytgödselns långsammare verkan jämfört medmineralgödsel.5.1.1.3 Tredelad kvävegivaPlanerad uppdelning av kvävegivan på tre tillfällen i stället för på två äri synnerhet aktuell då höga skördar förväntas och då det är angeläget attnå viss proteinhalt. Tillämpning av denna strategi innebär att huvudgivanminskas något jämfört med strategin med tvådelad giva och att resterandekvävemängd fördelas ungefär lika mellan tidig och sen stråskjutningsfas.Fördelningen kan beskrivas med procentsatserna 60/20/20(strategi D). Minskad huvudgiva minskar risken för kväveförluster efterkraftiga vårregn.I analogi med den alternativa tvådelningsstrategin kan den första givani systemet med tredelad giva också tidigareläggas och minskas. Lämpligfördelning mellan olika delgivor kan vara 30/50/20 uttryckt i procent avtotal kvävegiva (strategi E).Sen gödsling med kväve kan även vara aktuell under år då grödan utvecklasbättre än vad man gödslat för. Dylik årsmånsanpassad tilläggsgödslingkan kombineras med olika planerade gödslingsstrategier.I ett system där det planeras för en låg kompletteringsgiva finns ocksåmöjligheten att avstå från kompletteringsgödslingen om årsmånen tyderpå att kvävebehovet är lägre än normalt.5.1.1.4 SvavelVäljs gödselmedel med N/S-förhållande som motsvarar grödans behov,t.ex. Axan, bör dessa användas vid samtliga spridningstillfällen. Dessagödselmedel är också lämpliga vid engångsgödsling. Vid grundgödslingmed NPK, som har lägre N/S-förhållande än vad som motsvarar grödansbehov, kan kvävegödselmedel utan svavel användas vid senare givor. Detfinns också kvävegödselmedel med relativt högt svavelinnehåll. Dessagödselmedel passar mindre väl i de skisserade kvävegödslingsstrategierna.Mer information om svavel finns i avsnitt 8.2.5.1.2 Höstråg och höstkornKvävegivan till höstråg och höstkorn bör normalt delas p.g.a. risken förliggsäd. Ca hälften av kvävebehovet tillförs tidigt då grödan börjar växaoch andra halvan då grödan är i sent bestockningsskede.45

5.1.3 RågveteVid givor upp till ca 120 kg N/ha kan engångsgödsling tillämpas.Spridningstidpunkten sammanfaller med den för höstvete. Alternativtkan en mindre giva, ca 1/3 av totalbehovet, tillföras så snart marken ärfarbar för att säkerställa grödans tidiga kvävebehov. Resten tillförs närgrödan är i sent bestockningsskede. Vid höga kvävegivor bör delning skeregelmässigt.5.1.4 VårsädI normalfallet tillförs kvävet som engångsgiva till korn och havre. Vidgödsling till vårvete, som normalt betalas efter proteinhalt, kan det dockvara aktuellt med delning. Grundgödsling med kväve sker i så fall i anslutningtill sådden, medan den andra givan tillförs under stråskjutningsfasen.I försommartorra områden bör den andra givan tillföras redanunder bestockningsfasen.Vid tidig sådd av vårsäd kan kväveförluster uppkomma om såddenföljs av riklig nederbörd. Därför bör endast ca hälften av kvävet tillförasi samband med tidig sådd. Resten av kvävebehovet tillförs i växandegröda.När stallgödsel används till vårsäd bör den kombineras med mineralgödselupp till önskad kvävenivå. Detta kan t.ex. ske genom grundgödslingmed mineralgödsel vid sådd och gödsling med flytgödsel i växande gröda(10-15 cm-stadiet) med marknära spridning. I försommartorra områdenkan dock effekten av flytgödsel som tillförs i angivet skede bli svag. Pålätta jordar där risken för packning inte är så stor kan stallgödsel äventillföras före sådd. Komplettering med mineralgödsel kan i dessa fall skesåväl före som efter sådd. Fastgödsel måste nedbrukas om godtagbar effektska uppnås.5.2 SlåttervallVid odling av slåttervall med syfte att uppnå hög energihalt och anpassadproteinhalt har odlingstekniken stor betydelse. Skördetidpunkt och kvävetillförselär de två viktigaste faktorerna som styr det kvalitativa odlingsresultatet.Skörd i “rätt” tid - skördetidsprognos ger god vägledning - ochmåttlig kvävegiva (< 100 kg N/ha) till första skörden ger goda förutsättningarför att få en lämplig grovfoderkvalitet till mjölkande eller snabbväxandedjur. Kvävenivån ovan avser gräsvall.I ett tvåskördesystem till gräsvall är det lämpligt att ge ca 55 % av totalgivantill första skörden. Vid tre skördar i gräsvall bedöms rimlig fördelningav kväve till de olika delskördarna uppgå till 40, 35 och 25 % avtotalgivan till respektive delskörd. Vid påtagligt klöverinslag bör varje delskördfå lika stor kvävegiva. I vallodling med 4 skördar bör uppdelningenav kvävegivan mellan delskördarna uppgå till 35/25/20/20 i procent avtotalgivan.Vårgödslingen utförs när vallen börjar grönska och återväxtgödslingendirekt efter det att den tidigare skörden bärgats. Råder mycket torraförhållanden kan återväxtgödslingen delas upp på två givor. Den andra46

givan tillförs endast om nederbörden ger förutsättningar till en normalskörd. Minst tre veckor bör förflyta mellan gödsling och skörd.Under torra förhållanden, då skörden blir lägre än man gödslat för, bör”överblivet” kväve beaktas vid gödslingen av efterföljande delskörd.Detta innebär att den totala kvävegivan bör reduceras i motsvarandemån, eftersom det normalt inte är möjligt att ”återta” förlorad tillväxt isenare delskördar.Med hänsyn till vallens växtnäringsbehov passar stallgödsel från nötkreaturbra som gödselmedel. För att kunna utnyttja kvävet är det viktigt attspridningen anpassas efter väderleksförhållandena. Vårspridning av flytgödseloch urin samt höstspridning av fast stallgödsel möjliggör normaltdetta. Måttliga givor av flytgödsel till vall under hösten bedöms ocksåkunna ge godtagbart kväveutnyttjande. Med tanke på vallens kaliumbehovpassar det också bra att ge flytgödsel eller urin till vallåterväxten. Vidtorrt väder blir dock kväveverkan svag p.g.a. stor ammoniakavgång.5.3 HöstoljeväxterHöstoljeväxter har kraftig tillväxt redan under hösten. För att uppnåönskvärd utveckling efter stråsädesförfrukt behöver i allmänhet 30-40 kgN/ha tillföras på hösten.På våren tillförs ca halva behovet på nattfrusen mark eller så fort markenbär efter tjällossningen. Resten ges när man med säkerhet vet att oljeväxternaövervintrat eller ca 4 veckor efter den första givan. Har ingenkvävegödsling gjorts före mitten av april tillförs hela givan på en gång.Vid engångsgödsling bör skördeförväntningarna och därmed kvävegivanreduceras något. Annars är risken för tidig liggbildning överhängande.Grundrekommendationen är att ammoniumnitratbaserade gödselmedelanvänds till båda givorna.5.4 PotatisFör att med god säkerhet kunna utnyttja tillförd växtnäring i potatisodlingenär det nödvändigt att vattenförsörjningen av grödan kan tryggas.Genom delning av kvävegivan till potatis kan man uppnå såväl skördeökningsom förbättrad kväveeffektivitet, under förutsättning att det finnsmöjlighet till bevattning. Detta beror på en gynnsammare fördelning mellanblast- och knöltillväxt samt på att kvävetillförsel under växtsäsongenbidrar till att förlänga blastens livslängd och därmed knöltillväxtperioden.Delningen bör utföras så att ca 50 % av kvävet tillförs i anslutning tillsättningen, medan resten ges i två likstora givor, 3 och 6 veckor efteruppkomst. Vid grundgödsling eller engångsgödsling används ett NPKgödselmedelmed lågt klorinnehåll och vid tilläggsgödsling ett ammoniumnitratbaseratgödselmedel. Finns behov av högre kaliumgivor än vadsom tillförs med använt NPK-gödselmedel, kan NK-gödselmedel medlåg klorhalt användas vid det andra gödslingstillfället.Potatis, med undantag av färskpotatis, har lång växtperiod och kan där-47

med förväntas utnyttja stallgödselkväve på ett bra sätt. Kvävefrigörelsenfrån stallgödsel kan dock komma för sent vid odling av matpotatis ochäventyra kvaliteten. Därför bör övervägas om stallgödsel ska ges till matpotatis.Vid odling av fabrikspotatis finns inte samma risk för kvalitetsnedsättningoch därmed är gödsling med stallgödsel intressant. I förstahand är det flytgödsel som bör användas och givan bör begränsas tillmaximalt 50 % av kvävebehovet, räknat som ammoniumkväve.5.5 SockerbetorKvävegödslingen till sockerbetor kan ske på olika sätt. Traditionellt harkvävet antingen brukats ned före sådd eller tillförts direkt efter sådd,men under senare år har också radmyllning/djupmyllning introduceratsinom sockerbetsodlingen. Denna teknik medför förbättrat kväveutnyttjandeoch därmed mindre behov av kväve - ca 20 kg N/ha mindre änvid bredspridning. Radmyllning innebär att gödsling normalt sker samtidigtsom sådd och att gödseln placeras på ett bestämt avstånd i sidledfrån betfröet. Både flytande och granulerad gödsel kan användas.Djupmyllning sker med moderna kombimaskiner i en separat arbetsoperationföre sådden och medför att avståndet i sidled mellan gödsel ochbetfrö varierar. Vid djupmyllning används granulerad gödsel och den placerasnormalt något djupare än fröet.Utöver den allmänna rekommendationen bör också kvävegivan justerasi förhållande till tidigare års resultat när det gäller bl. a. sockerhalt ochblåtal, under förutsättning att andra odlingsfaktorer som också påverkarsockerhalt och blåtal är normala. Exempel på sådana faktorer är plantantal,blastning, såtid och skördetidpunkt. Blåtalet bör ligga under 20 enheter.Är blåtalet över denna nivå är detta ett tecken på att kvävetillgången,åtminstone i slutet av tillväxtperioden, varit för hög. Låg sockerhaltantyder också att kvävetillgången varit för hög.Kvävegödslingen kan ske före, i samband med eller direkt efter sådd somengångsgiva. Endast ett fåtal positiva resultat har erhållits i försök meddelning av kvävegivan. Vid nedbrukning eller radmyllning/djupmyllninganvänds ammoniumnitratbaserade gödselmedel. För att också tillgodosebetornas behov av natrium är det lämpligt att använda ett natriuminnehållandekvävegödselmedel såsom t.ex. ProBeta NPK.Också sockerbetor har en lång växtsäsong och kan därför förväntas utnyttjakväve i stallgödsel väl. Stallgödseltillförsel på lerjordar före såddav sockerbetor kan emellertid förorsaka packningsskador och försämradplantetablering och därför avråds normalt från denna åtgärd.Nedplöjning av stallgödsel på jordar som kan vårplöjas kan däremot rekommenderas.Måttlig giva, dvs. maximalt hälften av betgrödans kvävebehov,och jämn spridning är viktiga faktorer att beakta med hänsyn tillkvaliteten.48

6 FOSFOR6.1 BakgrundErsättningsprincipen och hänsynstagande till markens fosfortillstånd harvarit vägledande för utformning av gödslingsrekommendationer för fosforunder lång tid. En ekonomisk utvärdering av tillgängligt försöksmaterial,Dock Gustavsson & Sundell (1983), tydde på att dittillsvarande fosforgödslingsrådvar onödigt höga i vissa situationer. Dessa slutsatser kom såsmåningom att påverka gödslingsrekommendationerna. År 2005 genomfördesen förnyad värdering av fosforgödsling med avseende på såvälproduktion som miljö (Bertilsson m.fl. 2005), Naturvårdsverkets rapport5518. Utöver äldre försöksmaterial utnyttjades även försök som genomförtsunder den senaste 20-årsperioden som underlag för beräkningarna.Frågeställningen i analysen i den angivna rapporten var vid vilket P-ALvärdemerskörden betalar kostnaden för fosforgödslingen, dvs. när detär ekonomiskt lönsamt att tillföra lika mycket fosfor som förs bort medskörden. Sammanfattningsvis visade värderingen att det vid lägre P-AL-talfinns ekonomiska motiv att gödsla upp med fosfor medan det vid högreP-AL-tal finns både ekonomiska och miljömässiga skäl att tära på förrådet.6.1.1 Priser på fosfor och produkterBeroende på gröda och prisförhållanden varierar den P-AL-nivå där ersättningsgödslingär mest lönsam. Nivån beräknas genom att sätta in priskvotenmellan fosfor och nettopris på produkt i ekvationssamband för olika försöksserier.Utfallet i dessa beräkningar har påverkats av de kraftiga prisökningarnapå fosfor. När NV-rapporten 5518 sammanställdes var priskvotenca 18 för spannmål och efter en kraftig ökning av priskvoten förra året ärden nu nere i ca 21. Den nuvarande priskvoten medför att det är lönsamt atttillämpa ersättningsgödsling vid ungefär samma P-AL-tillstånd som då rapportenskrevs. Detta innebär att ersättningsgödsling bör tillämpas vid P-ALtal6 för korn, 3 för höstvete, 8 för oljeväxter, 10 för oljeväxter och potatissamt vid P-AL-tal 3 för vall. Rekommendationerna återgår i stor utsträckningtill de nivåer som gällde för ett par år sedan.6.2 Gödslingsrekommendationer6.2.1 Rekommendationer till enskilda grödorRekommendationerna i tabell 22 syftar till att tillförseln ska vara lika storsom bortförseln vid den P-AL-nivå som framkommit vid beräkningarenligt den angivna rapporten. Utvärderingen ger inte lika tydliga anvisningarom hur stora fosforgivorna bör vara vid andra P-AL-tal. Denallmänna bedömningen är dock att det är lönsamt att tillföra något mer49

fosfor än ersättning vid lägre P-AL-tal samt att tillföra en mindre givaav fosfor även om P-AL-talet överstiger det tal vid vilket det är lönsamtmed ersättningsgödsling. Detta medför bl a att gödsling också rekommenderasi klass IVA för många grödor och i högre klass för några grödor.Ett skäl till en mjuk övergång av rekommendationerna mellan klassernaär vidare att försöksresultaten uppvisar en viss spridning samt attdet är svårt att veta markens exakta P-AL-tal vid varje tillfälle. I rekommendationstabellenhar jämna 5-tal valts, vilket medför att siffrorna endastundantagsvis återspeglar den exakta ersättningsnivån.I en tabell kan angivna siffror ge sken av att vara exakta. I den praktiskagödslingen får man tillämpa en strategi som tillgodoser såväl grödornasbehov som miljömässiga krav. Utöver principen om ersättning av bortfördfosfor finns inga absoluta sanningar om hur snabbt en förändringav gödslingen slår igenom i ändring av fosfortillståndet. Med hjälp avuppföljande markkartering och återkommande växtnäringsbalansberäkningarkan utvecklingen i marken följas.En preliminär rekommendation för fosforgödsling till majs är sedan någraår tillbaka införd i tabell 22. Omprövning av denna kan bli aktuell efterytterligare erfarenheter av odlingen.Tabell 22. Riktgivor för fosforgödsling till olika grödorSkörde- Bortförsel Rekommenderad fosforgiva, kg/hanivå, av P, P-AL-klassGröda ton/ha kg/ha I II III IVA IV B VVårsäd 5 17 25 20 15 5 0 0Höstsäd 6 19 25 20 15 5 0 0Våroljeväxter 2 12 25 20 15 10 0 0Höstoljeväxter 3,5 21 35 30 25 15 0 0Slåttervall, ts 6 14 25 15 10 0 0 0Fodermajs*, ts 10 26 50 45 40 30 15 15Potatis* 30 15 70 50 40 30 15 15Sockerbetor 45 18 35 30 25 20 15 0Ärter/åkerböna 3,5 13 25 20 15 5 0 0Betesvall på åker 15 5 0 0 0 0*rekommenderad giva räcker till en efterföljande grödaSammantaget medför de nya rekommendationerna, jämfört med fjolårets,att måttliga höjningar skett för spannmål, oljeväxter och baljväxter iklasserna II-IVA samt för sockerbetor i klasserna III och IVA.Vid avvikelse uppåt eller nedåt från angiven skördenivå höjs respektivesänks fosforgivan enligt följande:Stråsäd, ärterOljeväxterSlåttervall (ts), majs (ts)Potatis, sockerbetor3 kg P per ton avvikelse5 kg P per ton avvikelse3 kg P per ton avvikelse0,5 kg P per ton avvikelse50

Sänkt pris på fosfor leder2010 till ökade rekommendationermed 5 kg P/ha iP-AL-klass II-IVA till de flestaettåriga grödor.I de fall då fosforgödslingsrekommendationen är noll (0) enligt tabell22, bör inte något tillägg göras vid högre skörd än den angivnareferensskörden.6.2.2 MiljöhänsynUnder mark- och odlingsförhållanden som ger förutsättningar för yterosioneller ”inre erosion” (makroporflöde) medför ett högt fosforinnehålli marken en större miljörisk. Högre fosforklass än P-AL-klass III–IVAkan heller inte motiveras vare sig ekonomiskt eller med tanke på att fosforär en ändlig resurs som vi bör hushålla med. Överdosering av fosforinträffar främst på gårdar med djur om stallgödseln sprids på för litenareal. Detta kan under lång tid efteråt avläsas på markkartor, som ofta visarhögre halt av fosfor nära gårdscentrum.6.2.3 Hänsyn till P-AL i alvenHar P-AL-tillståndet i alven, 40-60 cm, fastställts genom analys, bör hänsyntas till analysvärdet under förutsättning att rotdjupet medger upptagfrån denna nivå. Angivet provtagningsdjup ger bättre upplysning om alvensom helhet än provtagning i direkt anslutning till matjorden. På lerjordarmed tillfredsställande dränering är rotpenetrationen normalt godned till ca 1 meter för vårsådda grödor och till 1-2 meter och ibland ännumer för höstsådda grödor. Ligger P-AL-talet i alven i klass III eller klassIV/V minskas givan med 5 respektive 10 kg P/ha.6.2.4 Fosforrekommendationer vid höga pH-värdenP-AL-analysen, som är standardmetod i svensk markkartering, är främstanpassad till markförhållanden med pH-värden 7 motiverat att gödsla med fosfor som om markvärdet ligger 1 P-ALklasslägre än vad analysen anger. Denna justering görs endast för grödori öppen odling.51

Under mark- och odlingsförhållandensom ger förutsättningarför yterosion eller ”inreerosion” (makroporflöde)medför ett högt fosforinnehålli marken en större miljörisk.6.3 GödslingsstrategiFosfor bör i första hand tillföras till varje gröda enligt de behov som angesi rekommendationstabellen. Vid lågt behov eller vid tillförsel av stallgödselkan det av praktiska skäl vara aktuellt att gödsla för mer än ett år.Vissa grödor såsom sockerbetor och potatis ger bättre ekonomiskt resultatav fosforgödsling än andra jordbruksgrödor. I rekommendationen tillpotatis ingår därför fosforbehovet till en efterföljande gröda. Underlagettill rekommendationerna för fodermajs är begränsat, men ser man tillmängden bortförd fosfor kan man konstatera att givorna också bör räckatill efterföljande gröda. Därför bör ingen fosforgiva ges till grödan somföljer efter fodermajs.Till sockerbetor kan det vara en fördel att tillföra en extra grödas fosforbehovutöver vad tabell 22 anger. Detta ska givetvis beaktas vid gödslingenav den efterföljande grödan.Höstgödsling är motiverad till höstoljeväxter och till höstsäd vid låg P-AL-klass (klass II eller lägre). För övrig höstsädesodling kan gödsling skeunder våren. Både höstgödsling och gödsling för mer än ett års behovkan dock innebära en ökad risk för fosforförluster, särskilt om gödselninte myllas eller brukas ned. Förrådsgödsling bör därför om möjligtundvikas.Gödsling med stallgödsel till vall under hösten är en standardrekommendationsom tillämpats under många år. Denna gödslingspraxis harflera fördelar såsom måttliga kväveförluster och begränsad markpackning,men med tanke på fosfor kan tillförsel utan myllning/nedbrukning52

ge upphov till förluster. Vallstubben ger dock ett visst erosionsskydd.Tillförs måttliga givor samt undviks de mest erosionskänsliga arealernarekommenderas fortsatt spridning av stallgödsel till vall under hösten.Från och med 2010 kommer det inte att vara tillåtet att sprida stallgödselunder november månad till vall i stora delar av landet.6.4 SpridningsteknikVid radgödsling av fosfor till potatis kan givan minskas med 10-20 %.Även till vårsådda grödor ger radmyllning av fosfor normalt bättreeffekt än bredspridning och inbrukning i såbädd. Placering av gödselnär med andra ord en teknik som möjliggör ett bättre utnyttjande av tillfördfosfor. Risken för fosforförluster genom ytavrinning och makroportransportminskar också vid radmyllning. Därmed är metoden ävenmiljömässigt intressant.6.5 Fosfor i organiska gödselmedelFosforn i stallgödsel anses ha samma effekt som fosfor i mineralgödsel.Fosforinnehållet i avloppsslam är högt, eftersom fosforn i avloppsvattnetfälls ut och i allt väsentligt hamnar i slammet. Fosforns tillgängligheti slammet är dock på kort sikt lägre än i mineral- och stallgödsel. Dettaberor på att fosforn binds hårt med hjälp av använda fällningskemikalier.Tillförselstrategin för slam går oftast ut på att ge en maximalt tillåten givapå 22 kg P/ha. Denna nivå ligger högre än gödslingsbehovet i många odlingssituationeroch kan förväntas tillgodose grödornas fosforbehov fördet antal år som givan avser. På jordar med svag frigörelse av fosfor, t.ex.på grund av lågt pH-värde, kan det behövas en komplettering med fosforfrån mineralgödsel första året efter slamtillförseln. I skånska försök harman fått både positiv skördeeffekt och ökning av P-AL-talet efter slamgödslinginom de ramar som föreskrifter från Naturvårdsverket anger.53

7 KALIUM7.1 BakgrundMålsättningen med kaliumgödsling är att nå lönsam skördeökning samtatt upprätthålla tillfredsställande kaliumklass. Förändrade prisförhållandenmellan kalium och skördeprodukt motiverar inga nämnvärda ändringarav rekommendationerna jämfört med förra året. På många jordarger kaliumvittringen ett betydande bidrag till grödornas kaliumförsörjning,men det är inte självklart att gödsling enligt tabell 23 tillsammansmed vittring kan balansera bortförseln med grödan och utlakning.Förrådsklassen av kalium (K-HCl) ger en indikation om stabiliteten avK-AL-talet. I K-HCl-klass 3 eller högre bedöms vittringen kunna balanserabortförseln med spannmåls- och oljeväxtgrödor under lång tid. Därmedkan man utesluta kaliumgödsling till grödor med litet kaliumbehov påjordar med K-AL-klass III om K-HCl-klassen är 3 eller högre, förutsattatt K/Mg-kvoten inte är för låg, se avsnitt 7.4. På lättjordar i K-HCl-klass1 eller 2 påverkas K-AL-talet mer direkt, vilket motiverar att man inte börförsumma gödslingen i K-AL-klass III om förrådsklassen är låg.55

Bortförseln av kalium med grödorna varierar i hög utsträckning. För stråsädoch oljeväxter rekommenderas lika stor tillförsel som bortförsel, såkallad ersättningsgödsling, om jordanalysen visar att K-AL-klassen är igränstrakten mellan K-AL-klass II och III. Till vall rekommenderas lägregödsling än ersättning i alla situationer förutom till äldre vall i K-ALklassI, eftersom full ersättning leder till onödigt hög kaliumhalt i vallfodret.Av samma skäl anpassas rekommendationen också till vallens ålder.Om jordanalys görs under pågående vallperiod, bör kaliumgödsling detförsta året efter markkartering ske enligt rekommendationen för vall Ioberoende av vallålder. Rekommendationen till sockerbetor ligger generelltunder bortförseln. Detta motiveras av att kaliumvittringen oftast ärgod på de jordar där sockerbetor odlas.Riktgivorna förutsätter att halm eller blast brukas ned. Bortförsel av halmpåverkar kaliumtillståndet i ett längre tidsperspektiv, i första hand på lättajordar, där den kaliumlevererande förmågan är svag. Om blast eller halmförs bort justeras givan enligt kommentar under tabell 23. Till gröda efterflerårig vall, som inte gödslats i balans med bortförseln av kalium, börgivan ökas med ca 20 kg K/ha. Denna “extragödsling” till följd av extrabortförsel behöver inte ske på lerjordar i klass IV och V. Kalium i stallgödselanses ha samma effekt som kalium i mineralgödsel. En preliminärrekommendation för fodermajs har införts i tabell 23. Successiv omprövningav denna kan bli aktuell efter ytterligare erfarenheter av odlingen.På lerjordar kan vittring avlermineral bidra med ett avsevärttillskott till grödornas kaliumbehov.På lätta jordar somofta har låga K-AL-klasser gällerdet emellertid att vara vaksamoch anpassa gödslingenefter kaliumkrävande grödorsom vall och potatis.56

Tabell 23. Riktgivor för kaliumgödsling till olika grödorSkörde- Bortför- Rekommenderad kaliumgiva, kg/hanivå sel av K, K-AL-klassGröda ton/ha kg/ha I II III IV VStråsäd* 5 22 40 30 10 0 0Våroljeväxter 2 16 40 30 10 0 0Höstoljeväxter 3,5 28 55 45 25 10 0Slåttervall, ts, vall I 6 150 120 80 40 0 0Slåttervall, ts, vall II o äldre 6 150 160 120 80 40 0Fodermajs, ts 10 120 160 140 120 80 0Potatis** 30 150 260 210 160 110 0Sockerbetor*** 45 90 80 50 30 10 0Ärter/åkerböna 3,5 35 50 40 20 0 0Betesvall på åker 40 20 0 0 0* vid halmbortförsel ökas givan med 20 kg K/ha (ej på lerjordar i K-AL-klass IV-V)** vid odling av stärkelsepotatis minskas K-givan med 50-100 kg K/ha*** vid bortförsel av blast ökas givan med 75 kg K/ha i K-AL klass I och II samt med40 kg K/ha i K-AL-klass III7.2 Justering för skördenivåVid avvikelse uppåt eller nedåt från angiven skördenivå höjs respektivesänks kaliumgivan enligt följande:StråsädOljeväxter, ärterMajs (ts)Slåttervall, (ts)PotatisSockerbetor5 kg K per ton avvikelse10 kg K per ton avvikelse10 kg K per ton avvikelse20 kg K per ton avvikelse4 kg K per ton avvikelse2 kg K per ton avvikelse7.3 GödslingsstrategiHuvudregeln för kaliumgödsling är årlig tillförsel, anpassad till den aktuellagrödan och K-AL-klassen. Kaliumbehov föreligger främst på lerfriaoch lerfattiga mineraljordar samt på mulljordar. Förrådsgödsling elleruppgödsling med kalium på dessa jordar bör undvikas med tanke på riskför utlakningsförluster, särskilt i nederbördsrika trakter.Vårgödsling till vårsådd ger i regel något bättre kaliumeffekt än höstgödsling,i synnerhet på lätta jordar. Förlusten vid höstgödsling kan dockuppvägas av arbetstekniska fördelar. Inför höstsådd är ofta höstgödslingett naturligt alternativ, men vårgödsling till höstsäd synes också fungeraväl. Vid stora engångsgivor av kalium störs balansen med andra närings-57

ämnen, speciellt magnesium. Detta är särskilt påtagligt vid odling av vallmed hög andel av gräs. Därför bör total kaliumgiva till gräsvall delas sålika som möjligt mellan de olika delskördarna. Är kaliumbehovet litet(

8 MAGNESIUM, SVAVELOCH MIKRO-NÄRINGSÄMNENGödslingsbehovet av magnesium, svavel och mikronäringsämnen relaterasnormalt inte till skördens storlek. I princip gäller dock även här ettskörderelaterat samband. I praktiken har man funnit det tillräckligt attlåta markens innehåll eller bristsymptom avgöra gödslingsbehovet.8.1 Magnesium (Mg)Sockerbetor och potatis är de grödor som har det största magnesiumbehovet- ca 35 kg/ha, medan stråsäd behöver ca 10 kg/ha. Behovet hosoljeväxter, vall och ärter uppgår till 15 – 20 kg/ha.Risk för magnesiumbrist anses föreligga om Mg-AL-talet understiger4-10 mg/100 g jord, beroende på jordart. På lerjordar, som normalt harhögt kaliuminnehåll, behöver Mg-talet vara i närheten av det högre värdeti intervallet för att K/Mg-kvoten inte ska stiga över en kritisk nivå. Pålätta jordar kan det vara tillräckligt med ett innehåll kring den lägre nivån.För att säkrare kunna bedöma magnesiumbehovet bör förhållandet mellanK-AL och Mg-AL i marken beaktas. Se K/Mg-kvot i kapitel 7.Magnesiumbrist i korn8.1.1 BristsymptomBristsymptom syns först på äldre blad, beroende på att magnesium ärlättrörligt i växten och därmed kan transporteras från äldre blad till bladi tillväxt. I stråsäd yttrar sig brist som pärlbandsmarmorering, vilket synssom mörkgröna fläckar på bladen då dessa hålls mot ljus. Betor reagerarmed gula fläckar mellan bladnerverna.8.1.2 GödslingMagnesium är utsatt för utlakningsrisk på lätt jord. Förrådsgödsling ärtrots detta rimlig i de flesta fall. För att höja Mg-AL-talet en enhet krävsca 30 kg AL-lösligt Mg/ha. Vid användning av dolomit återfinns endasten mindre del som AL-lösligt magnesium. Kostnaden för magnesiumgödslingvarierar inom vida gränser beroende på vilket magnesiumgödselmedelsom används. Vid låga till måttliga pH-värden väljs lämpligenmagnesiumhaltig kalk, medan dyrare alternativ måste användas vid högapH-värden.Magnesiumtillförseln bör anpassas efter olika kalktillstånd enligt nedan:Ungefärligt kalktillståndpH 7Lämpligt Mg-gödsel- Mg-innehållande Mg-kalk med högt Mg-sulfat, Kieserit,medel kalkningsmedel Mg-innehåll Kalimagnesia59

Befaras magnesiumbrist i växande gröda kan bladgödsling utföras.Lämpliga gödselmedel är i så fall magnesiumsulfat eller Magtrac.Magnesiumtillståndet i jorden kan underhållas med magnesiumhaltigagödselmedel såsom vissa N-, NK-, K- och NPK-gödselmedel.Stallgödselns magnesiuminnehåll bör också beaktas. Huvuddelen avmagnesium finns i den fasta delen.8.2 Svavel (S)Grödornas svavelbehov är i samma storleksordning som behovet avmagnesium med undantag för oljeväxter där svavelbehovet är dubbelt såstort.Till följd av minskade utsläpp, mer koncentrerade gödselmedel och minskadfosforgödsling har den “passiva” svaveltillförseln minskat betydligt.Detta innebär att aktiva åtgärder behöver vidtas för att undvika svavelbristhos de flesta grödor.Efter kvävegödsling kan obalansen mellan svavel och kväve bli mycketpåtaglig i matjorden om inte svaveltillförsel sker samtidigt. Detta medföratt risken för svavelbrist ökar med ökade kvävegivor.8.2.1 BristsymptomVid svavelbrist i oljeväxter gulnar bladen och blir flammiga. Dessutomförekommer att bladkanterna blir lilafärgade. Bladnerverna bibehållerdock sin gröna färg. Färgen på blommorna ändrar också karaktär och blirblekgul. Svavelbristsymptomen i stråsäd påminner om kvävebrist, mendet är i första hand de yngre bladen, liksom i oljeväxter, som bleknar tillskillnad från kvävebrist då de äldre bladen gulnar först. Under några årpå 1990-talet konstaterades svavelbrist i många höstsädes- och oljeväxtfältsamt i vallar. Efter att svavelgödsling börjat tillämpas regelmässigt harbristsymptomen blivit mer sällsynta.Svavelbrist i oljeväxter8.2.2 GödslingVäxttillgängligt svavel i marken föreligger som sulfatjon. Denna jonbinds dåligt till markpartiklarna och följer lätt med vattnet nedåt i markprofilen.Förrådsgödsling är därför inte möjlig. Underhållsgödsling medsvavel kan ske genom olika N-gödselmedel samt genom flertalet NPK-,NP-, K-, P- och PK-gödselmedel. Underhållsgödsling kan även ske medammonsulfat. Stallgödsel innehåller också svavel, men den största delenär organiskt bundet och därför inte direkt tillgängligt för grödan. Vid mineraliseringav stallgödsel är svavel och kväve i rätt proportion i förhållandetill varandra när det gäller spannmål och gräs. Frigörelsen frånstallgödsel ger dock inte någon tillförsel av svavel för att kompenseraytterligare N-gödsling.Svavelgödsling kan vid akut brist även utföras som bladgödsling. Lämpliggiva är 20 kg ammonsulfat/ha i 200-400 l vatten.Gödslingsbehovet av svavel till oljeväxter uppgår till 15-25 kg svavel/ha.Till övriga grödor där behov bedöms föreligga, främst höstsäd och vallar,kan givan begränsas till 10-15 kg S/ha. Vid bladgödsling kan god effekt60

också erhållas av lägre givor. Till vallen kan hela givan ges till 1:a skörden,då svavel inte lyxkonsumeras.8.3 Bor (B)Grödornas borbehov varierar från 0,1 till 1 kg/ha. Risk för brist ansesföreligga för borkrävande grödor såsom oljeväxter, sockerbetor, klöverfrövalloch övriga baljväxter när bortalet understiger 0,5 - 1,0 mg/kgjord. Det lägre värdet avser lättjord, medan haltgränsen ökar med ökandelerhalt. Brist uppträder i första hand på mullfattiga lätta jordar med högtpH-värde, speciellt vid torka.8.3.1 BristsymptomBrist yttrar sig bl. a. i hämmad toppskottstillväxt och missbildning avunga blad. I oljeväxt- och klöverfröodlingar ger borbrist ojämn mognadoch lägre fröskörd. På sockerbetor kallas bristen hjärtröta och kännetecknasav att tillväxtpunkten kan svartna och dö8.3.2 GödslingBor i växttillgänglig form är lättrörligt i marken. Därför kan förrådsgödslinginte rekommenderas. Vid behov tillförs 1-2 kg B/ha till oljeväxter, sockerbetoroch klöverfrövall samt 1 kg/ha till potatis och åkerbönor. Borbehovettill sockerbetor och potatis tillgodoses enklast genom gödsling medYaraMila ProBeta resp ProMagna. Till andra grödor kan bor sprutas ut iform av Bortrac. Detta kan ske både före sådd och i växande gröda. Stråsädär mycket känslig för hög borhalt i marken och bör därför inte borgödslas.8.4 Koppar (Cu)Kopparbehovet är normalt mindre än 100 g/ha. Risk för kopparbristanses föreligga vid värden under 7 mg/kg jord vilket motsvarar ca 15 kgkoppar/ha i matjorden. Brist uppträder i första hand på mulljordar ochlätta jordar med högt pH-värde.De känsligaste grödorna är korn, havre, vete och lusern. Klöver, majsoch sockerbetor intar en mellanställning, medan råg, raps och ärter ansesvara toleranta mot låga koppartal.Kopparbrist i havre61

8.4.1 BristsymptomKopparbrist på korn och havre yttrar sig som “gulspetssjuka”. Vidare lederden till sämre stråstyrka, buskigare växtsätt och dålig kärnmatning.8.4.2 GödslingVid låga koppartal bör man förrådsgödsla för 5-7 år. Detta kan ske genomtillförsel av 100 kg koppargödsel/ha eller genom att spruta ut antingen15-20 kg kopparoxiklorid/ha eller 30-40 kg kopparsulfat/ha i200 l vatten/ha på obevuxen mark.Vid akut kopparbrist, som företrädesvis drabbar stråsäd på organogenaeller lätta jordar, kan också bladgödsling med kopparoxikloridlösning ellerCoptrel tillgripas.8.5 Mangan (Mn)Grödan behöver normalt ca 0,5 kg Mn/ha. Risk för manganbrist föreliggerframför allt på lätta jordar med pH-värde över 6 eller på mullrikajordar. Även på lerjordar med bra kalktillstånd är manganbrist ett vanligtfenomen. Bakgrunden till manganbrist är att växttillgängligt mangan oxiderasoch fälls ut som brunsten.Manganbrist uppkommer ofta efter en kall och våt period. Detta berorpå att rotaktiviteten och speciellt manganupptagningen minskar. Följersedan en varmare period kommer manganupptagningen inte igång tillräckligtsnabbt. Därmed förstärks bristen.De känsligaste grödorna är havre, vete, sockerbetor och potatis. Ärteroch korn intar en mellanställning, medan råg har ett relativt litetmanganbehov.Radmyllning har i försök visat sig öka tillgängligheten av markens mangangenom en lokal pH-sänkning i jorden runt gödselmedlet. I praktikenär radmyllning en metod för att undvika manganbrist på lätta jordar.Manganbrist i havreManganbrist i korn8.5.1 BristsymptomManganbrist syns i första hand på yngre blad. På havre yttrar den sig som“gråfläcksjuka”. På korn uppträder små bruna prickar i pärlband. På vetebildas fläckar som är ljusare än på havre. Betor får ett upprätt växtsättoch i allvarliga fall syns vita fläckar (gropar) på bladen.Vid förgiftning av mangan uppträder bruna fläckar på bladen som kanförväxlas med manganbrist. Fläckarna är brunsten som fällts ut påbladen.8.5.2 GödslingFör att uppnå gödslingseffekt av mangan måste tillförsel ske direkt påbladen genom sprutning eftersom fastläggning sker vid tillförsel via jorden.Lämpliga gödselmedel är mangan som sulfat, nitrat, karbonat ellerkomplexbundet mangan. Samtliga finns i flytande form. Vid starkabristsituationer krävs två eller tre behandlingar för att hålla grödansymptomfri.62

8.6 Schema över gränsvärden för brister, gödsling mmMagnesium, Mg Svavel, S Bor, B Koppar, Cu Mangan, MnRisk för brist4-10 mg/100 g jord(det högre värdetvid hög lerhalt)Växtanalys:N/S kvot > 18 1)Jordanalys:< 10 mg S/kgjord 2)Borkräv. grödor:sandjord

9 KALKNING9.1 AllmäntKalkning utförs för att motverka försurning. Drivande krafter i försurningsprocessenär vårt humida klimat, surt nedfall, bortförsel av näringsämnenmed grödor, markandning samt användning av surgörande kvävegödselmedel(tabell 25).Tabell 25. Översiktlig kvantifiering av försurningskällor i Sverige(Haak 1991)Försurningskälla Kg CaO/ha och år Andel av försurningen,%S- och N-nedfall 30 20Grödor, upptag 50 33Markandning 40 27N-gödsling 30 20De faktorer som kan påverkas av odlaren är grödval och val av kvävegödselmedel.Baljväxter är t.ex. mer försurande än stråsäd p.g.a. ett störreupptag av baskatjoner. Ammoniumkväve och ureakväve har försurandeverkan medan nitratkväve har kalkverkan. Användning av stallgödseleller andra organiska gödselmedel kan motverka försurningen.Kalkning motverkar försurning avodlingsjorden. Grödornas växtnäringsupptagningtillsammans medmikroorganismernas markandningstår för 60 procent av försurningen.Anpassad kalkning bidrar till att hållapH-värdet på rätt nivå.65

Med utgångspunkt från gödselmedlens innehåll av ammonium- och nitratkvävesamt basiska ämnen kan gödselmedlens teoretiska kalkverkanberäknas. Ammoniumnitrat, Axan och de flesta NP/NPK-gödselmedelhar en försurande verkan som uppgår till ca 1 kg CaO/kg N, medankalkammonsalpeter (Suprasalpeter) har en försurande verkan på ca 0,5 kgCaO/kg N (Ericsson & Bertilsson 1982). Kalksalpeter har en kalkverkansom uppgår till ca 0,7 kg CaO/kg N. I produktinformation från gödselmedelsindustrinoch företag som säljer mineralgödsel, anges vanligenkvävegödselmedlens syra/basverkan antingen i allmänna termer eller i kgCaO/kg N.På grund av ändrat förbrukningsmönster av kvävegödselmedel, har kvävegödslingensförsurande verkan ökat något jämfört med uppgifterna itabell 25.Kalkning har normalt positiv inverkan på en jords odlingsegenskaper.Bra kalktillstånd underlättar brukning och rottillväxt på aggregatbildandejordar, samtidigt som det ökar tillgängligheten av fosfor. Vidare motverkasupptagningen av giftiga tungmetaller, t.ex. kadmium. Biologiskt medförbra kalktillstånd att bakterier gynnas på svampars bekostnad.Sockerbetor, oljeväxter och lusern är grödor som är särskilt beroende avatt kalktillståndet är tillfredsställande. Det har också konstaterats i försökatt kalkningseffekten är högre i korn än i höstvete (Haak & Simàn, 1992).Speciell uppmärksamhet beträffande kalkningsbehov bör ägnas åt dengröda som följer efter potatis på lätta jordar.Kalktillståndet uttrycks oftast som pH-värde. I Sverige mäts pH-värdeti destillerat vatten, medan mätning i kalciumklorid (CaCl 2) är vanligt imånga andra länder. För att jämföra mätvärden, och översätta ett pHvärdemätt i kalciumklorid, adderas 0,5 till detta värde för att uppskattamotsvarande pH-värde mätt i destillerat vatten.Eftersom pH-värdet inte ger något mått på kalkbehovet, måste det kompletterasmed uppgifter om lerhalt och mullhalt innan någon kalkningsrekommendationkan ges. Ett kvantitativt mått på kalkbehovet kan ävenfås genom bestämning av basmättnadsgraden. I praktiken beräknaskalkbehovet vanligen utifrån pH-värde, lerhalt och mullhalt p.g.a. högreanalyskostnad för basmättnadsgrad. Lerhalten bestäms ofta indirekt genomatt utgå från K-HCl-talet. Korrelationen mellan lerhalt och K-HClvarierar dock mellan olika jordar. Enligt Fredriksson & Haak (1995) ärkvoten mellan K-HCl och lerhalten ca 10 i norra och östra Sverige, 8 iVästsverige samt 6 i södra delen av landet. Att beräkna kalkbehovet utifrånK-HCl innebär alltså en viss osäkerhet. Till följd av reglerna i miljöstödet”Miljöskyddsåtgärder” kommer lerhalten i många jordprov att bestämmasgenom sedimentationsanalys, vilket ger en säkrare bestämningav lerhalten.Utöver beskriven metodik kan bestämning av halten utbytbart aluminium(Al-AS) i marken också användas för att ge vägledning om kalkningsåtgärder.Vid låga pH-värden ökar normalt mängden utbytbart aluminium imarken. Fria aluminiumjoner är giftiga för växtrötterna och den positivaeffekten av kalkning beror åtminstone delvis på att mängden utbytbart66

aluminium i marken minskar. På vissa jordar stiger halten aluminiumlångsammare vid sjunkande pH-värde än på andra jordar. På sådana fältkan kalkning anstå även om traditionell pH-bestämning signalerar attkalkning bör ske. Tillämpning av denna metod bygger på att efterbeställningav analyser görs. Praktiska erfarenheter av Al-AS-metoden finns företrädesvisi Mellansverige.Ibland konstateras svag eller t o m negativ effekt av kalkning. Detta kan ivissa fall förklaras med att ett högre pH-värde minskar tillgänglighetenav vissa mikronäringsämnen såsom mangan, koppar, bor och zink.Kalkning ska givetvis inte ske slentrianmässigt, men vid konstateratkalkningsbehov på jordar med låg halt av något mikronäringsämne varstillgänglighet är pH-beroende, kan gödsling med detta ämne behöva ske.Sådan gödsling kan t.ex. grundas på växtanalys i efterföljande gröda.9.2 KalktillståndRiktvärdet för ett gott kalktillstånd på mineraljordar med mullhalt under6 %, är pH 6,5 på lerjordar och pH 6,0 på lätta, dvs. lerfria och lerfattigajordar. Riktvärdena ska inte betraktas som miniminivåer utan som målnivåerför kalkningsåtgärder. I tabell 26 anges mål-pH för olika jordar.Tabell 26. Mål-pH för jordar med varierande ler- och mullhaltLerhalt i % och jordart60Mullhalt % Förkortning* Sand- & Leriga Lätt- Mellan- Styv Mycketmojordar jordar lera lera lera styv lera40 mullj 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,4* mf = mullfattig, nmh = något mullhaltig, mmh = måttligt mullhaltig, mr = mullrik,mkt mr = mycket mullrik, minbl mullj = mineralblandad mulljord, mullj = mulljordMed ökande mullhalt reduceras riktvärdet. På mycket mullrika mineraljordarbedöms riktvärdena ligga ca 0,5 pH-enhet lägre än på måttligtmullhaltiga jordar. På mulljordar ligger riktvärdet eller mål-pH ytterligareen halv enhet lägre. Vid sockerbetsodling ligger riktvärdet generellt ungefär0,5 pH-enheter högre än vid annan odling.9.3 KalkbehovMängden kalk som går åt för att höja pH-värdet en viss enhet varierarmed lerhalt och mullhalt. Detta framgår av tabell 27, som har sammanställtspå grundval av ett stort antal kalkningsförsök (Haak & Simán,1992). Trots gedigen bakgrund till tabellen kan det vara svårt att exakt förutsägaden pH-höjande effekten av en kalkningsinsats i det enskilda fallet.67

Tabell 27. Kalkbehov, ton CaO/ha i form av kalkstensmjöl, förhöjning av pH-värdet med ca 0,5 enhet inom pH-intervallet5,0-6,5 (efter Gustafsson, 2000)Lerhalt i % och jordart60Mullhalt Förkort- Sand- & Leriga Lättlera Mellan Styv Mycket% ning mojordar jordar lera lera styv lera3-4 ton CaO/ha, rekommenderasstegvis uppkalkning. Efter genomförd kalkning bör man upprepa jordprovtagningenoch vid behov kalka ytterligare en gång. Om den förstakalkningen inte ger märkbar förbättring av kalktillståndet, bör odlingsinriktningenändras.I tabell 27 finns uppgifter endast för jordar med upp till 20 % mullhalt,eftersom det exprimentella underlaget för bedömning av kalkbehov påmineralblandade mulljordar och mulljordar är begränsat. Vid mullhalter>20 % kan kalkbehovet skattas med hjälp av uppgifterna för jordar med12-20 % mullhalt. Vidare rekommenderas stegvis kalkning och förnyadjordanalys även här om stora kalkbehov konstateras.På rena mulljordar (utan mineraljordsinblandning), har en metod somgår ut på att fastställa nettokalkmängden tidigare använts för att bedömakalkningsbehovet. Nettokalkmängden kan förenklat beskrivas somskillnaden mellan basiska och potentiellt sura föreningar i marken uttrycktsom CaO. Under åren med stor odlingsverksamhet på mossjordari Sverige gjordes många kalkningsförsök där nettokalkmängden användessom en pålitlig tolkningsparameter. Numera betyder odlingen på utpräglademulljordar mindre och eftersom mineraljordsinblandning nästanregelmässigt förekommer på jordar som går under benämningen mulljord,kan nettokalkbestämning ge svårtolkade värden. Detta beror på att68

kalcium från mineralpartiklarna löses ut vid analysen och ger för högtvärde på kalktillståndet.På grund av att nettokalksbestämning ofta leder till tolkningssvårigheter,rekommenderas i första hand traditionell pH-bestämning även påmulljordar.9.4 BasmättnadsgradMed hjälp av en förenklad metod, som har tagits fram vid f d Agrolab iKristianstad, är det möjligt att fastställa jordens katjonbyteskapacitet tillen rimlig kostnad. Med katjonbyteskapacitet avses förmågan att bindapositiva joner (T-värde, engelsk förkortning CEC). Denna förmåga ställsi relation till summan av baskatjonerna K, Mg och Ca enligt AL-analys.Förhållandet mellan baskatjonerna och katjonbyteskapaciteten kallasbasmättnadsgrad. Är basmättnadsgraden lägre än 70 % (dvs. mängdenbaskatjoner utgör 70 % av katjonbyteskapaciteten) på en jord med högst6 % mullhalt, behövs i allmänhet kalkning, men kraven för olika jordaroch odlingsinriktningar kan variera. Metoden ger ett kvantitativt mått påkalkbehovet. Detta redovisas i tabell 28.Tabell 28. Kalkbehov, ton CaO/ha, för att nå 70 % basmättnadsgrad.(förutsätter att matjordsdjupet är 24 cm och attvolymvikten är 1,25 kg/l) (Haak, 1991)Aktuell basmättnadsgradKatjonbyteskapacitet, T-värde (CEC), mekv/100 g jord6 12 18 24 3060 % 0,5 1,0 1,5 2,0 2,550 % 1,0 2,0 3,0 4,0 5,040 % 1,5 3,0 4,5 6,0 7,530 % 2,0 4,0 6,0 8,0 10,09.5 KalkningsmedelKalkningsmedlen kan indelas i olika grupper enligt en EU-standard (EN14069:2003). De viktigaste redovisas nedan. Angivna CaO-halter avsertorr vara.Produkter med naturligt ursprung:Kalksten, minimum 45 % CaODolomit, minimum 48 % CaOBränd kalk, minimum 85 % CaOSläckt kalk, minimum 65 % CaOProdukter från industriella processer:Silikatkalker - masugnsslagg, minimum 42 % CaOSockerbrukskalk, minimum 37 % CaO69

9.5.1 EffektivitetPå marknaden finns ett stort antal kalkprodukter. De flesta kan hänförastill kalkstensgruppen. För att kunna karaktärisera en kalkprodukt måstehänsyn tas till dess geologiska ursprung, hårdhet och finfördelningsgrad.Generellt gäller att kalkgivan måste ökas om samma effekt ska uppnåsmed grövre och hårdare produkter jämfört med mjölprodukter.För att lättare kunna värdera olika kalkprodukter och beräkna lämplig tillförselav respektive produkt har ”kalkvärden enligt Erstad” (Erstad m fl,1999) tagits fram för olika kalkprodukter. Företag som säljer kalkprodukteranger vanligen kalkvärdet för sina produkter. Kalkvärdet tar hänsyntill produktens CaO-innehåll, geologiskt ursprung och kornstorleksfördelning.Kalkvärdet anges för ett och fem år. Om behovet av pH-höjninginte är akut, bör produkterna i första hand jämföras på 5-årsbasis.Arbetet har gjorts i samarbete mellan SLU och Svenska Kalkföreningen.70

10 REFERENSERAndersson, P-G. 2005. Slamspridning på åkermark. Hushållningssällskapens rapportserie nr 13.Bengtsson, A. & Cedell, T. 1993. Våroljeväxternas N-gödsling. Sv frötidn nr 3 1993.Bertilsson, G., Rosenqvist, H. & Mattsson, L. 2005. Fosforgödsling och odlingsekonomi med perspektivpå miljömål. Naturvårdsverkets rapport 5518Engström, L. & Gruvaeus, I. 1998. Ekonomiskt optimal kvävegödsling till höstvete, analys av 160 försökfrån 1980 till 1997. Inst f jordbruksvetenskap, SLU Skara. Serie B Mark och växter, rapport 3. Skara 1998.Engström, L. Lindén, B. & Roland, J. 2000. Höstraps i Mellansverige – Inverkan av såtid och ogräsbekämpningpå övervintring, skörd och kvävehushållning. Institutionen för jordbruksvetenskap SLU Skara.Serie B Mark och växter, rapport 7.Ericsson, J. & Bertilsson, G. 1982. Regionala behov av underhållskalkning. Inst. För markvetenskap. Avdför växtnäringslära. Rapport nr 144. SLU.Erstad, K.-J. & Linke, J. 1999. Reactivity by soil incubation and ENV 1 year of new dolomitic and calciticproducts from northern Europe. Rådgivande Agronomar Rapport 4/99. Korssund, Norge.Fredriksson, L. & Haak, E. 1995. Svenska åkermarksprofiler. Kungl. Skogs- och LantbruksakademiensTidskrift. Nr 13. 1995.Försök i Väst, Försöksrapport år 2000 & 2001.Försöksringarna och Hushållningssällskapen i Skåne. Meddel nr 66-75, 1999-2008.Gruvaeus, I. 2007. NPKS till vårkorn med stigande fosforgiva. Försöksrapport för Mellansvenska försökssamarbetet2007.Gustavsson, A-M. 1989. Kvävegödslingens och klöverns betydelse i vallen. Grovfoder nr 1. SLU, 1989.Gustafsson, K. 2000. Odal. När, Vad, Hur 2001.Haak, E. 1991. Kalkning av fastmarksjordar. Växtpressen nr 2, 1991. Sid 12-13.Haak, E. & Simán, G. 1992. Fältförsök med kalkning av fastmarksjordar till olika basmättnadsgrad. Avd fväxtnäringslära, SLU Rapport 188.Joelsson, A., Kyllmar, K., Lindström, S. & Wijkmark, L. 1999. Utveckling av jordbruket mot miljömålen.Meddelande – Länsstyrerelsen Halland nr 23 1999.Johnsson, H. & Hoffmann, M. 1997. Kväveläckage från svensk åkermark. Naturvårdsverkets rapport 47411997.Jordbruksverket 1995. Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet vid nötkreaturshållning. Rapport1995:10.Jordbruksverket 2001. Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet i olika djurhållningssystem medgrisar. Rapport 2001:13.Kihlberg, J. 2002. Avvikelser från optimum vid kvävegödsling till spannmålsgrödor på gårdar i Skåne.Seminarier och examensarbeten nr 43. Avd f vattenvårdslära, SLU.Kjellquist, T. 1998. K/Mg-kvoten- ett samspel mellan växtnäringsämnen. Växtpressen nr 3 1998.Kornher, A. 1982. Vallskördens storlek och kvalitet. SLU. Grovfoder nr 1, 1982.Kumm, K-I. 2004. Kvävehushållning och kväveförluster – förbättringsmöjligheter i praktiskt jordbruk.KSLA:s tidskriftsserie nr 12 2004.71

Lantbruksstyrelsen 1990. Kvävegödsling – hur påverkas gödslingsbehovet av ny livsmedelspolitik?Rapport 1990:12.Linderholm, K. 1997. Fosforns tillgänglighet i olika typer av slam, handelsgödsel samt aska. VA-forskRapport 1997:6.Lindén, B. 1987. Mineralkväve i markprofilen och kvävemineralisering under växtsäsongen. I:Kvävestyrning till stråsäd - dagsläge och framtidsmöjligheter. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, rapport24.Lindén, B. 2008. Olika förfrukters efterverkan – effekter på kvävegödslingsbehovet till stråsäd. Rapport14. Avd för precisionsodling, SLU, Skara.Lindén, B. & Wallgren, B. 1993. Nitrogen mineralization after leys ploughed in early or late autumn.Swedish J. agric. Res. 23: 77-89.Lindén, B., Carlgren, K. & Svensson, L. 1998. Kväveutnyttjande på en sandjord i Halland vid olika sätt attsprida svinflytgödsel till stråsäd. Institutionen för markvetenskap, Avd. för växtnäringslära, SLU, rapport199.Lindén, B., Engström, L., Aronsson, H., Hessel Tjell, K., Gustafson, A., Stenberg, M. & Rydberg, T. 1999.Kvävemineralisering under olika årstider och utlakning på en mojord i Västergötland. Inverkan av jordbearbetningstidpunkter,flytgödseltillförsel och insådd fånggröda. Avdelningen för vattenvårdslära, SLU,Ekohydrologi 51.Mattsson, L. 2004. Kväveintensitet i höstvete vid olika förutsättningar. Avdelningen för växtnäringslära,SLU, rapport 209.Mattsson, L. & Kjellquist, T. 1992. Kävegödsling till höstvete på gårdar med och utan djurhållning. Avd fväxtnäringslära, SLU Rapport 189.Mellansvenska försökssamarbetet, Årlig försöksrapport 2001-2008.Naturvårdsverket, 1996. Användning av avloppsslam i jordbruket. Naturvårdsverkets rapport 4418.SCB, 2006. Gödselmedel i jordbruket 2004/05. MI 30 SM 0603.SCB, 2008. Gödselmedel i jordbruket 2006/07.MI 30 SM 0803.Sjöqvist, T. & Carlgren, K. 1999. Utvärdering av nuvarande metoder att bedöma svavelgödslingsbehovettill stråsäd. Delrapport ur: Utveckling av en ny jordanalysmetod för svavel (Dnr SLF 110/96).Stenberg, M., Söderström, M., Gruvaeus, I., Stenberg, B., Bjurling, E., Gustafsson, K., Krijger, A-K. &Pettersson, C-G. Orsaker till skillnader mellan rekommenderade kvävegivor och de verkliga eller beräknatoptimala i praktisk spannmålsodling – kan vi öka kväveeffektiviteten? HS rapport nr 5/09. Skara. (undertryckning)Steineck, S., Gustafson, G., Andersson, A., Tersmeden, M. & Bergström, J. 1999. Stallgödselns innehåll avväxtnäring och spårelement. Naturvårdsverkets rapport nr 4974.Ståhlberg, S. 1982. Estimation of Requirement of Liming by Determination of Exchangeable SoilAluminium. Acta Agric. Scand. 32:4, 357-367.Torstensson, G., Gustafson, A. Lindén, B. & Ekre, E. 1992. Mineralkvävedynamik och växtnäringsutlakningpå en grovmojord med handels- och stallgödslade odlingssystem i södra Halland. Avdelningen förvattenvårdslära, SLU, Ekohydrologi nr 28.Wallgren, B. & Lindén, B. 1993. Fånggrödor och plöjningstidpunkters inverkan på kvävemineralisering ochkväveupptagning. Institutionen för växtodlingslära, SLU, Växtodling 45.Växtpressen nr 1 1998. Försöksbilaga. Hydro Agri AB, LandskronaPersonliga meddelanden: Brohede, Leif. Analycen Lidköping.72

Bilaga 1Schema för bestämning av kvävebehov via mineralgödselA) Mineralkväveanalys saknasRiktgiva enligt rekommendationstabell (tab 15-18) ..........Gör avdrag för:Stallgödselns långtidseffekt (se tabell 8) - ..........Stallgödsel till årets gröda (se tabell 6) - ..........Förfrukt (se tabell 19) - ..........Årets planerade behov av mineralgödselkväve = ..........Justering för såtid +/- ..........Årets aktuella gödsling = ..........B) Mineralkväveanalys finnsRiktgiva enligt rekommendationstabell (tab 15-18) ..........Justera för mineralkväveanalysen (se avsnitt 4.5) +/- ..........Gör avdrag för extra mineraliseringstillskott undervegetationsperioden från:Förfrukt med baljväxtinslag, exkl ärter (20-30 kg N/ha) - ..........Stallgödselns långtidseffekt (75 % av värdena i tabell 8) - ..........Stallgödsel tillförd hösten före (0-20 kg N/ha) - ..........Gör avdrag för stallgödsel tillförd efter provtagningen (se tab 6) - ..........Årets planerade behov av mineralgödselkväve = ..........Justering för såtid +/- ..........Årets aktuella gödsling = ..........73

Bilaga 2Sand- och mojordar – lämplig och olämplig spridning av stallgödselFlytgödselFastgödselnötsvinnötI första hand… Alternativt… Bör undvikas…• till 1:a skörd i vall II-IV. Närmarken bär tidig vår, max 25ton/ha.• till vallinsådd, vårplöjningeller snabb nedbrukning,max 30 ton/ha.• omedelbart efter 1:a skördi vall II-IV. Bra alternativ vidsporproblem men stor risk förammoniakavgång. Helst medsläpslang och gärna följt av bevattning(regn), max 25 ton/ha.• på hösten, senast i oktober,inför 1:a skörd i vall II-IV.Alternativ vid sporproblemmen risk för kväveförlust.• före höstrapssådd,max 20 ton/ha• För att förhindra sporer i mjölken är det önskvärt med så långtid som möjligt mellan spridning och skörd. Myllning av gödselnminskar risken för sporer i ensilaget. God hygien vid mjölkningenär av avgörande betydelse liksom rätt skördeteknik. Innebär förhö: snabb torkning, för ensilage: förtorkning, tillsatsmedel, noggrannpackning och plastning. Undvik direktskörd.• till vårsådda grödor, helst grödormed lång vegetationsperiod,t.ex. sockerbetor eller potatis,vårplöjning, max 50-70 % avN-givan.• till spannmål eller oljeväxtermed släpslangsteknik, 10-15 cmstadiet, max 20 ton/ha.• till vallinsådd, vårplöjning,max 30 ton.• till 1:a skörd i vall II-IV,höst eller ev. tidig vår, max 25ton. Viktigt att gödseln kanfinfördelas.• före höstrapssådd,max 20 ton/ha.• till vårsådda grödor, helst medlång vegetationsperiod, vårsädkompletteras med fånggröda,vårplöjning, max 30 ton/ha.• före höstrapssåddmax 25 ton/ha.• För att förhindra sporer i mjölken är det önskvärt med så långtid som möjligt mellan spridning och skörd. God hygien vidmjölkningen är av avgörande betydelse. Ensilage förtorkas och hötorkas snabbt. Hö innebär mindre problem än ensilage.svin • till grödor med lång vegetationsperiod,t.ex. sockerbetoreller potatis, vårplöjning,max 30 ton/ha.Urin nöt • till 1:a skörd i vall II-IV, våren,max 15-20 ton/ha. Se upp medför hög kaliumhalt och brännskadori klöverrik vall.• till 2:a skörd i vall,max 20 ton/ha till gräsvall,max 15 ton/ha till blandvall.Släpslangteknik minskarammoniakavgången!• före höstrapssåddmax 25 ton/ha.• till vallinsådd, men stor riskför överskott och utlakning avkalium, max 20 ton/ha.• Ensilagesaft i urinen kan ge sporproblem vid spridning till vall.Motverkas av förtorkning av ensilage, snabb torkning av hö ochgod hygien vid mjölkningsvin • till vårsådda grödor, max 20ton/ha. Omedelbar nedbrukningeller släpslangspridning.• till växande gröda med släpslangspridning.Ej sen spridningp.g.a. stor risk för ammoniakförluster.Max 20 ton/ha• på våren till 1:a skörd i vall I.• till vall där närmaste skörden ska betas.• på hösten utom till vall, p.g.a. storutlakningsrisk.• i växande gröda förutom vall, p.g.a.stor ammoniakavgång och dåligtkaliumutnyttjande• på hösten före höstsäd, p.g.a. storutlakningsrisk.• på våren till 1:a skörd i vall I.• till vall om fastgödseln inte kan finfördelasoch spridas jämnt. Sönderdelning efterspridning är inte lämpligt.• på hösten före höstsäd, p.g.a. dåligtkaliumutnyttjande och utlakningsrisk.• höstspridning till annat än höstraps, p.g.a.utlakningsrisk.• till betesvall såvida denna inte också utnyttjasför skörd. Betesvall har mycket lågtbehov av fosfor och kalium.• höstspridning p.g.a. utlakningsrisk.till betesvall p.g.a. parasitrisk.74

Lerjordar – lämplig och olämplig spridning av stallgödselFlytgödselFastgödselnötsvinnötsvinI första hand… Alternativt… Bör undvikas…• till 1:a skörd i vall II-IV. Närmarken bär tidig vår,max 25 ton/ha.• omedelbart efter 1:a skördi vall II-IV. Bra alternativ vidsporproblem, men stor risk förammoniakavgång. Helst medsläpslang och gärna följt av bevattning(regn), max 25 ton/ha.• på hösten, senast i oktober,inför 1:a skörd i vall II-IV.Max 25 ton/ha. Alternativvid sporproblem men risk förkväveförlust.• till vallinsådd, snabb nedbrukning,max 30 ton/ha.• före höstrapssåddmax 20 ton/ha.• För att förhindra sporer i mjölken är det önskvärt med så långtid som möjligt mellan spridning och skörd. Myllning av gödselnminskar risken för sporer i ensilaget. God hygien vid mjölkningenär av avgörande betydelse liksom rätt skördeteknik. Innebär förhö: snabb torkning, för ensilage: förtorkning, tillsatsmedel, noggrannpackning och plastning. Undvik direktskörd.• till växande gröda, höstvete,oljeväxter eller vårsäd med släpslangi 10-15 cm stadiet, max 20ton/ha.• till 1:a skörd i vall II-IV, höst,max 25 ton/ha. Viktigt att gödselnkan finfördelas.• till vårsådda grödor efter 28februari, max 20 ton/ha. (Kravpå nedbrukning måste beaktas)• före höstrapssådd,max 20 ton/ha.• till 1:a skörd i vall II-IV, tidigvår, max 25 ton/ha. Viktigt attgödseln kan finfördelas• till vårsådda grödor undersen höst, max 25 ton/ha• För att förhindra sporer i mjölken är det önskvärt med så långtid som möjligt mellan spridning och skörd. God hygien vidmjölkningen är av avgörande betydelse. Ensilage förtorkas och hötorkas snabbt. Hö innebär mindre problem än ensilage• till höstraps, före sådd,max 25 ton/ha.Urin nöt • till 1:a skörd i vall II-IV, våren,max 15-20 ton/ha. Se upp medför hög kaliumhalt och brännskadori klöverrik vall.• till 2:a skörd i vall, max 20ton/ha till gräsvall, max 15 ton/ha till blandvall.• Släpslangteknik minskarammoniakavgången!svin• till vårsådda grödor om gödselnkan finfördelas och spridningsker utan packningsskador,max 25 ton/ha.• före sådd av höstsäd,max 25 ton/ha.• till vallinsådd, men stor riskför överskott av kalium,max 20 ton/ha.• Ensilagesaft i urinen kan ge sporproblem vid spridning till vall.Motverkas av förtorkning av ensilage, snabb torkning av hö ochgod hygien vid mjölkning• till växande gröda med släpslangspridningi 10-15cm stadiet,max 20 ton/ha. Sprid ommöjligt före regn för att minskaammoniakavgången.• före höstrapssådd max 20ton/ha, Nedbrukning bör skesnarast för att undvika kraftigammoniakavgång vid den högatemperaturen i augusti.Bilaga 3• på våren till 1:a skörd i vall I.• till vall där närmaste skörden ska betas.• på hösten utom till vall, p.g.a. stor risk förutlakning och denitrifikation.• i växande gröda förutom vall,p.g.a. stor ammoniakavgång och dåligtkaliumutnyttjande.• till vårbruk, om detta ger packningsskadoroch nedbrukningen försenas.• före sådd av höstsäd p.g.a. risk för utlakningoch denitrifikation.• på våren till 1:a skörd i vall I.• till vall om fastgödseln inte kan finfördelasoch spridas jämnt. Sönderdelning efterspridning är inte lämpligt.• på hösten före sådd av höstsäd,p.g.a. dåligt kaliumutnyttjande.• till vårsådda grödor om detta innebärpackningsskador, problem med såbäddenoch försenad sådd.• till betesvall såvida denna inte också utnyttjasför skörd. Betesvall har mycket lågtbehov av fosfor och kalium.• före sådd av höstsäd p.g.a. risk för utlakningoch denitrifikation, eller i vårbruk p.g.a.packningsskador.• till betesvall p.g.a. parasitrisken.75

Bilaga 4GOD MARKKARTERINGSSED (GMS) ENLIGT MARKKARTERINGSRÅDET SEPTEMBER 2009Syftet med markkartering är att ge lantbrukaren ett verktyg för att behovsanpassa gödsling och kalkning. God markkarteringssed (GMS) är ettdokument som ett antal organisationer och företag gemensamt har utarbetat (se nedan). Dokumentet fastställer vad som anses vara bästa möjligatillämpning av markkarteringen efter en avvägning mellan vetenskaplig noggrannhet, lantbrukarnytta och miljöhänsyn. GMS förutsätter attjordprov tas vid samma tid under året vid återkommande provtagning. Dessutom förutsätter GMS att proven inte tas förrän tidigast en månad eftertillförsel av stall- eller mineralgödsel och tidigast ett år efter kalkning.Markkarteringsrådet är en frivillig sammanslutning av företrädare för företag och organisationer som arbetar med frågor kring markkartering ochgödslingsrådgivning. De rekommendationer i dokumentet som inte åtföljs av en källhänvisning utgör en samlad bedömning avMarkkarteringsrådets medlemmar.Följande organisationer, myndigheter, universitet och företag var representerade i Markkarteringsrådet i september 2009:Agrilab ABEurofins Food & AgroHushållningssällskapenJordbruksverketLänsstyrelsernaOdling i BalansSvenska LantmännenSvenska KalkföreningenSveriges lantbruksuniversitetYara AB

MARKKARTERINGStandardkartering Provtagningsintervall Provtagningsteknik Provtäthet ProvhanteringPunktkarteringProvpunkterna fördelas systematisktöver fältet, eller anpassat efterjordarts- och mullhaltsskillnader.Används vid grundkartering ochdärefter med ca 10 års intervall (sevidare text). Under perioden mellantvå punktkarteringar kan någon formav uppföljningskartering användas.YtkarteringEtt representativt prov tas ut på ettmindre skifte.Normalt vart 10:e år.Kortare intervall till omkartering(7- 9 år) kan vara befogat på fält med: varierande jordarter stort kalkningsbehov intensiv vallodling (1) lätta jordar (1) stor eller ändradstallgödselanvändningLängre intervall (11-15 år) kan varabefogat på fält med: jämna jordartsförhållanden inget behov av kalkning beräknad PK-balans en gångi växtföljden, dock minstvart 5:e år uppföljningskartering minsten gång i växtföljden (senedan) ingen eller måttligstallg.tillförselMinst vart 10:e årEtt alternativ till punktkartering påfält mindre än 3 ha med jämnajordartsför-hållanden och utankalkningsbehov.Ett jordprov ska innehålla minst 10borrstick (2) till 20 cm djup (2), tagnainom en cirkel med 3-5 m radie.Det är viktigt att borrsticken fördelasväl inom provtagningsytan så attojämnheter utjämnas.På fält med en areal om 3 ha ellerdärunder och med enhetlig jordart ochsamma brukningshistoria kanborrsticken fördelas över hela fältetenligt ytkarteringsmetoden (2).En kartering av markensledningsförmåga kan tjäna somunderlag för fördelning av prover överett fält. (se vidare i avsnittet GPSkartering)Ett jordprov ska innehålla 15-20borrstick till 20 cm djup, tagna så atthela ytan väl representeras.Standard är 1 prov/ha.Vid denna provtäthet är avståndetmellan provpunkterna ca 100 m.Glesare provtagning (0,5-1 prov perha) kan tillämpas på fält: med jämna jordarts- ochmullhaltsförhållanden utan kalkningsbehovOBS! För deltagande i miljöstödetmiljöskyddsåtgärder krävs minst 1prov/ha.Tätare provtagning (1-2 prov per ha)kan tillämpas på fält: vid första karteringen med varierande jordarteroch mullhalter med precisionsodling vid kartering med GPSmetod1 prov per skifte, dock får ett provmaximalt representera 3 ha.All jord som provtas ska tillförasprovkartongen. Kartongen ska varafull. Minst 2,5 dl jord krävs för attmöjliggöra alla analyser som ärönskvärda vid markkartering.Det finns jordborrar med olikadiameter, men en förutsättning förkorrekt provtagning är att kartongeravsedda för respektive borrtypanvänds.Provtagning utförs under periodenaugusti till vårbruk, helst på hösten.Omkartering sker vid samma tidpunktsom grundkarteringen. Provtagning fårtidigast ske en månad efter tillförselav stall- och mineralgödsel, ochtidigast ett år efter kalkning .Se ovan.

Standardkartering medGPS-positioneringPunktkarteringProvpunkterna fördelas systematisktöver fältet eller anpassat efterjordarts- och mullhaltsskillnader.Punkterna märks ut genom GPSpositioneringoch möjliggör att mankan återkomma till exakt sammapunkt vid om- ochuppföljningskartering.Används vid grundkartering ochdärefter med ca 10 års intervall (sevidare text). Under perioden mellantvå punktkarteringar kan någon formav uppföljningskartering användas.Komplettering medJordartskartering genom mätningav ledningsförmågaEx kan EM 38 användas för att ge ensäkrare placering av provpunkterna.Mätningen identifierarjordartskillnader i fält och minimerarrisken att hamna i gränszoner mellanolika jordarter i fältet. Dennamätning kan ev ge underlag för englesare provtagning.YtkarteringEtt representativt prov tas ut på ettmindre skifte.Provtagningsintervall Provtagningsteknik Provtäthet ProvhanteringNormalt vart 10:e år.Kortare intervall till omkartering(7- 9 år) kan vara befogat på fältmed: varierande jordarter stort kalkningsbehov intensiv vallodling (1) lätta jordar (1) stor eller ändradstallgödselanvändningLängre intervall (11-15 år) kan varabefogat på fält med: jämna jordartsförhållanden inget behov av kalkning beräknad PK-balans engång i växtföljden, dockminst vart 5:e år uppföljningskartering minsten gång i växtföljden (senedan) ingen eller måttligstallg.tillförselEtt jordprov ska innehålla minst 10borrstick (2) till 20 cm djup (2),tagna inom en cirkel med 3-5 mradie.Centrum för cirkeln utmäts med GPS.Det är viktigt att borrsticken fördelasväl inom provtagningsytan så attojämnheter utjämnas.På fält med en areal om 3 ha ellerdärunder och med enhetlig jordartoch samma brukningshistoria kanborrsticken fördelas över hela fältetenligt ytkarteringsmetoden (2).En kartering av markensledningsförmåga kan tjäna somunderlag för fördelning av proveröver ett fält.Standard är 1 prov/ha.Vid denna provtäthet är avståndetmellan provpunkterna ca 100 m. Vidkartering efter EM 38 eller”mullvaden” sker provtagning utifrånden framtagna kartan.Glesare provtagning (0,5-1 prov perha) kan tillämpas på fält: med jämna jordarts- ochmullhaltsförhållanden utan kalkningsbehov när översiktligjordartskarteringgenomförts.OBS! För deltagande i miljöstödetmiljöskyddsåtgärder krävs minst 1prov/ha.Tätare provtagning (1-2 prov per ha)kan tillämpas på fält: vid första karteringen med varierande jordarteroch mullhalter med precisionsodlingAll jord som provtas ska tillförasprovkartongen. Kartongen ska varafull. Minst 2,5 dl jord krävs för attmöjliggöra alla analyser som ärönskvärda vid markkartering.Det finns jordborrar med olikadiameter, men en förutsättning förkorrekt provtagning är att kartongeravsedda för respektive borrtypanvänds.Provtagning utförs under periodenaugusti till vårbruk, helst på hösten.Omkartering sker vid sammatidpunkt som grundkarteringen.Provtagning får tidigast ske en månadefter tillförsel av stall- ochmineralgödsel, och tidigast ett årefter kalkning .Minst vart 10:e årEtt alternativ till punktkartering påfält mindre än 3 ha med jämnajordartsförhållanden och utankalkningsbehov.Ett jordprov ska innehålla 15-20borrstick till 20 cm djup, tagna så atthela ytan väl representeras.1 prov per skifte, dock får ett provmaximalt representera 3 ha.Se ovan.

Uppföljningskartering Provtagningsintervall Provtagningsteknik Provtäthet ProvhanteringPositionerad punktkarteringMed hjälp av tidigare punktkarteringtas intressanta provpunkter ut medhjälp av GPS-positionering eller annathjälpmedel för att fastställaprovplatsens läge.LinjekarteringDå linjekartering tidigare använts kandenna användas föruppföljningskartering. OBSlinjekartering kan inte användas somuppföljning på fält där linjekarteringinte gjorts tidigare.Minst vart tredje årEn metod som kompletterarpunktkartering. Med provtagningarföljs trender, främst vad gäller pHochPK-tillstånd (3), t.ex. K-status vidintensiv vallodling.Minst vart tredje årEn metod som kompletterarpunktkartering. Med provtagningarföljs trender, främst vad gäller pHochPK-tillstånd (3), t.ex. K-status vidintensiv vallodling.Ett jordprov ska innehålla minst 10borrstick (2) till 20 cm djup (2), tagnainom en cirkel med 3-5 m radie.Det är viktigt att borrsticken spridsinom provtagningsytan så attojämnheter utjämnas.Längs linjen provtas minst 20borrstick till 20 cm djup (2). Linjensläge och avstånd mellan punkternaskall vara samma som vid föregåendeprovtagningstillfälle. Dessa punkterbör om det inte gjorts tidigarefastläggas med GPS.Antalet punkter som provtas bör varaca 1/5 av antalet vid punktkartering.Anpassas efter skiftets jämnhet. Dockminst tre prov per skifte som harstörre areal än 5 hektar.Varje linje bör högst representera 15ha.Omkartering Provtagningsintervall Provtagningsteknik Provtäthet ProvhanteringOBS! får inte förväxlas meduppföljningskartering. Omkartering äratt jämställa med nykartering. VidGPS-positionering återkommer mantill den tidigare utmätta punkten.Man kan på det sättet återanvändaförrådsanalyser och mullhaltsanalyservid ett omkarteringstillfälle.När karteringen inte är GPSpositioneradskall förrådsanalysen tasom vid omkarteringstillfället för attsäkerställa positioneringsvariationer.Normalt vart 10:e år.Kortare intervall till omkartering(7- 9 år) kan vara befogat på fält med: varierande jordarter stort kalkningsbehov intensiv vallodling (1) lätta jordar (1) stor eller ändradstallgödselanvändningLängre intervall (11-15 år) kan varabefogat på fält med: jämna jordartsförhållanden inget behov av kalkning beräknad PK-balans en gångi växtföljden, dock minstvart 5:e år uppföljningskartering minsten gång i växtföljden (senedan) ingen eller måttligstallg.tillförsel förväntat resultat vid förstaomkarteringen samtidigtsom PK-balans beräknatsEtt jordprov ska innehålla minst 10borrstick (2) till 20 cm djup (2), tagnainom en cirkel med 3-5 m radie.Centrum för cirkeln utmäts med GPS.Det är viktigt att borrsticken fördelasväl inom provtagningsytan så attojämnheter utjämnas.På fält med en areal om 3 ha ellerdärunder och med enhetlig jordart ochsamma brukningshistoria kanborrsticken fördelas över hela fältetenligt ytkarteringsmetoden (2).En kartering av markensledningsförmåga kan tjäna somunderlag för fördelning av prover överett fällt.Standard är 1 prov/ha.Vid denna provtäthet är avståndetmellan provpunkterna ca 100 m. Vidkartering efter EM 38 eller”mullvaden” sker provtagning utifrånden framtagna kartan.Glesare provtagning (0,5-1 prov perha) kan tillämpas på fält: med jämna jordarts- ochmullhaltsförhållanden utan kalkningsbehov när översiktligjordartskarteringgenomförts.OBS! För deltagande i miljöstödetmiljöskyddsåtgärder krävs minst 1prov/ha.Tätare provtagning (1-2 prov per ha)kan tillämpas på fält: vid första karteringen med varierande jordarteroch mullhalter med precisionsodlingSe ovan.Se ovan.Se ovan

ANALYSERAnalys och analysfrekvens Användningsområde Gränsvärden / Klassgränserför lufttorr jordpH-värdeSamtliga provFosfor - lättlöslig (P-AL)Samtliga provKalium - lättlösligt (K-AL)Samtliga provMagnesium – lättlösligt (Mg-AL)Erhålls ur samma extrakt somP-AL- och K-AL-analyserna.Upplyser tillsammans med jordart ochmullhalt om kalkbehov.För bedömning av fleranäringsämnens tillgänglighet (P, Mnm fl). Sockerbetor är en gröda känsligför lågt pH-värde. Korn är känsligastav spannmålsslagen, men storasortskillnader finns (5).Näringsämnens tillgänglighet vidolika pH-värden framgår av bild i t.ex.(6).För bedömning av behov avfosforgödsling. Känsligastejordbruksgrödorna är sockerbetor ochpotatis.För bedömning av behov avkaliumgödsling. Störst risk för brist pålätta jordar och mulljordar samt vidintensiv vallodling.För bedömning av behov av Mggödsling.Jordar med risk för brist ärmullfattiga sandjordar med lågt pH,organogena jordar och jordar medhöga K-AL-tal. Sockerbetor ochpotatis är känsliga för brist.Optimalt växtnäringsutnyttjande fåspå mineraljordar med 16Vid höga pH-värden i kombinationmed låga till måttliga P-halter kanfosforinnehållet överskattas meddenna metod.Kaliumhalt, mg K/100 g:klass I: < 4,0klass II: 4,1-8,0klass III: 8,1-16,0klass IV: 16,1-32,0klass V: >324-10 mg/100 g beroende på jordart.Den lägre siffran är nedre gräns förjordar med låga och den högre nedregräns för jordar med höga lerhalter.Provtagningsintervall Noggrannhet vidprovtagning och vid analysVid varje omkartering, normalt vart10:e år. Tätare vid lågt pH-värde ellerfrekvent användning av surgörandegödselmedel. Även aktuellt viduppföljningskartering.Det är viktigt att utföra omkarteringvid samma tidpunkt på året somgrundkarteringen. Särskilt viktigt ärdetta för pH-analysen.Vid varje omkartering, normalt vart10:e år. Även aktuellt viduppföljningskartering.Vid varje omkartering, normalt vart10:e år. Även aktuellt viduppföljningskartering.Vid varje omkartering, normalt vart10:e år.

Analys och analysfrekvens Användningsområde Gränsvärden /KlassgränserK/Mg-kvotBeräknas på basis av K-AL ochMg-ALKalcium – lättlösligt (Ca-AL)Erhålls ur samma extrakt somP-AL och K-AL-analyserna.Kalium – förråd (K-HCl)Användningsområdet avgöranalysbehov och analysfrekvens.Koppar – förråd (Cu-HCl)Vart 5:e prov på mullfattiga lättajordar samt mulljordar.Cu-HCl erhålls ur samma extrakt somK-HC1.Bor (B)Vart 5:e prov vid odling avborkänsliga grödor på mullfattiga,lätta jordar med högt pH-värde (4).Al-AS-metodenmodifierad enligt Ståhlberg (8),komplement för att bedöma behovetav kalkningFör bedömning av Mg-ödslingsbehovoch under vissa förhållanden K-gödslingsbehov. För stor mängd K iförhållande till Mg kan leda till Mgbristoch tvärtom.Vallfoder till idisslare med för litetMg-innehåll kan leda till stall- ochbeteskramp m.m.Framförallt för bestämning avbasmättnadsgraden. SekalkbehovsberäkningGer en uppfattning om markenskaliumförråd, vilket även speglarlerhalten. Stabiliteten i K-AL kanbedömas med hjälp av värdet på K-HCl.För bedömning av Cu-gödslingsbehov.Koppar är lättast tillgängligtvid pH 5-6. Brist uppstår främst påmull- och sandjordar. Känsliga grödorär korn, havre och vete (5).För bedömning av borgödslingsbehovdär borbrist kan förväntas.Används på mycket mullrika jordaroch mulljordar om pH-värdet är minst5,1.Kvoten bör ej vara högre än:2,5 i K-AL-klass I-II2,0 i K-AL-klass III1,5 i K-AL-klass IV-VÄr kvoten lägre än 0,7 i K-AL-klassIV rekommenderas kaliumgödslingenligt klass III (7).På jord med gott kalktillstånd är bristovanlig. Störst risk för brist på mulljordoch lätta jordar (5).Känsliga grödor är vallbaljväxter ochpotatis (rostfläckighet: minst 70 mg per100 g jord för måttligt känsliga sorter,100 mg/100 g för känsliga sorter)Kaliumhalt, mg K/100 g:Klass 1: 400Provtagningsintervall Noggrannhet vidprovtagning och vid analysVid varje omkartering, normalt vart10:e år.Vid varje omkartering, normalt vart10:e år.I huvudsak endast aktuellt vidnykartering.6-8 mg/kg. Främst aktuellt vid nykartering. Vidlåga värden bör ny analys göras vidomkartering.För borkrävande grödor somsockerbetor, oljeväxter och klöver tillfrö (4) och baljväxter (5) krävsföljande värde i mg B/kg:sandjord 0,5lerig jord 0,6-0,7lerjordar 0,8-1,0mullhalt Al-AS vol.vikt Al-AS% mg/kg kg/l kg/ha10-60 11-19 0,9-0,5 20motsvarar ca 1mg Al-AS/100 ml jordVid varje omkartering, normalt vart10:e år.Vid pH

Analys och analysfrekvens Användningsområde Gränsvärden /KlassgränserMullhaltMullhalten beräknas på basis avglödgningsförlust och lerhalt.Användningsområdet avgöranalysbehov och –frekvens. Se t.ex.kalkbehovsberäkning.Ger uppfattning om jordensbasutbyteskapacitet, potential förkvävemineralisering,brukningsegenskaper och dosering avjordherbicid. Mullhalt används förkalkbehovsberäkning.Mullfattig (mf) mindre än 2 %Något mullhaltig (nmh) 2-3 %Måttligt mullhaltig (mmh) 3-6 %Mullrik (mr) 6-12 %Mycket mullrik (mkt mr) 12-20 %Mineralblandad mulljord ) 20-40 %(t.ex. sa M el. l MMulljord (M) mer än 40 %VolymviktVart 5:e prov på mulljordar ochmycket mullrika mineraljordar.Volymvikt kan mätas direkt, ellerberäknas approximativt med hjälp avmullhalt.LerhaltAnvändningsområdet avgöranalysbehov, -frekvens och -metod.Förenklade metoder: omräkning avanalysvärden från NIR eller K-HCl.Utförligare metoder:Sedimentationsmetoder medhygrometer-, modifierad hygrometerellerpipettbestämning ISO 11277.Jordart – mekanisk analysAnvändningsområdet avgöranalysbehov, -frekvens och -metod.Analyseras på utvalda punkter somantas representera olikajordartsområden.För att kunna ge gödslingsråd förmulljordar och mycket mullrikamineraljordar (mer än 12 % mull).Ger information om jordensbrukningsegenskaper, behov avkalium- och magnesiumgödsling ochrisk för utlakning avväxtnäringsämnen.Jordens sammansättning medavseende på mineraldelenspartikelfraktioner (ler, mjäla, mo ochsand) och mullhalt.Normal volymvikt i mineraljord är1,25 kg/l . Om värdet är lägre kan detvara aktuellt att justerarekommendationen för gödsling.< 5 %: lerfria ochsvagt leriga jordar5-15 %: leriga jordar15-25 %: lättleror25-40 %: mellanleror40-60 %: styva leror> 60 %: mycket styva lerorProvtagningsintervall Noggrannhet vidprovtagning och vid analysVid varannan omkartering, ca vart20:e år. Tätare om mycket stallgödseltillförs eller vall ofta odlas.Vid varannan omkartering, ca vart20:e år.Lerhalten förändras ej.Denna analys behöver inte upprepas.Jordarten förändras ej.

Analys och analysfrekvens Användningsområde Gränsvärden / KlassgränserKalkbehovsberäkningDen mest förenklade metoden utgårfrån enbart pH-värde.En förenklad metod är beräkning medutgångspunkt från pH, mullhalt ochlerhalt. Lerhalten kan beräknas påbasis av K-HCl eller NIR.En utförligare metod är beräkning avbasmättnadsgrad.Kadmium (Cd)Delprov från samtliga jordprov frånmax 15 ha enligt kontraktsregler.Uppslutning av 5 g jord i 7 Msalpetersyra enligt SS-028311.Kadmium (Cd) & övr tungmetallerPå fält där höga halter befaras ochslamspridning planeras.Kadmium (Cd)På fält där slamspridning planerasMineralkväveSeparat provtagning med speciellaborrar. Proverna fryses. Provtagningsker lämpligen till 60 cm djup.Metoder för att bestämma mängdenkalk (ton CaO per ha) som behövertillföras för att uppnå lämpligt pHeller lämplig basmättnadsgrad.Prov tas för bedömning av risk förhöga Cd-halter i skördeprodukten. I defall där Cd-halten befaras vara hög pådel av arealen bör analysen omfattamindre områden än 15 ha.Om det kan antas att gränsvärdenöverskrids (9) ska markensmetallhalter kontrolleras innanavloppsslam sprids.Om det inte kan antas att attgränsvärden överskrids (9).Provtagning sker främst på vårvintern– försommaren för att anpassa åretskvävegödselgiva.Målnivå: pH 6,0 på lätta jordar ochpH 6,5 på lerjordar. På mullrika jordar0,2-1,0 enheter lägre.Vid sockerbetsodling bör värdenaligga 0,5 enhet högre på samtligajordar. Vid beräkning avbasmättnadsgrad eftersträvas70 % vid mullhalt 30 %Enligt kontrakt finns en högsta gränspå 0,30 mg/kg. Växttillgänglighetenökar vid pH höstvete >havre >korn >rågTungmetaller (enligt SNFS 1994:2):bly, kadmium, koppar, krom,kvicksilver, nickel och zinkCd-analys enl SNFS 1994:2 Före spridning av avloppsslam för atttillgodose reglerna för slamcertifieringMineralkväve (NH 4 -N+ NO 3 -N) Prov tas främst vid odling avmaltkorn, brödvete och potatis,speciellt viktigt efter kväverikaförfrukter och på stallgödselgårdar.Referenser(1) Mattsson, L. 2000. Provtagningsfrekvens. Rapport till markkarteringsrådet 2000-01-19, bilaga 9. Institutionen för markvetenskap, Avdelningen för växtnäringslära, SLU.(2) Lindén, B. 2000. Erforderligt antal borrstick vid jordprovtagning. Rapport till markkarteringsrådet 2000-01-19. Institutionen för jordbruksvetenskap Skara, SLU.(3) Gesslein, S. 1998. Mångåriga resultat och erfarenheter av linjekartering. Skånskt lantbruk Nr 2. Hushållningssällskapen i Kristianstads- och Malmöhus län.(4) Wiklander, L. 1976. Marklära. 1976. LHS Uppsala.(5) Aasen. I. 1986. Mangelsjukdomar og andre ernæringsforstyrringar hos kulturplanter: årsaker – symptom – rådgjerder. Landbruksforlaget Oslo.(6) Brady, N.C. & Weil, R.R. 1999. The nature and properties of soils. 12 th ed. Prentice-Hall Inc. Upper Saddle River.(7) Kjellquist, T. 1998. K/ Mg-kvoten. Växtpressen nr 3 1998(8) Ståhlberg, S. 1982. Estimation of Requirement of Liming by Determination of Exchangeable Soil Aluminium. Acta Agric. Scand. 32:4, 357-367(9) SNFS 1994:2. Statens naturvårdsverks föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket. Naturvårdsverket.Provtagningsintervall Noggrannhet vidprovtagning och vid analysProv tas enligt kontraktsregler. Delprov tas ut på laboratoriet enligtprovtagarens anvisningar efterprovberedning och homogenisering..Före spridning av avloppsslam Provet ska bestå av minst 0,5 l, uttagetmed 25 borrstick på en areal sommaximalt representerar 5 ha (9).Provtagning enl ovanstående ruta,men provet får representera 15 ha.Provtagningen måste ske på ett sådantsätt att delar av djupet 0-60 cm inteblir över- eller underrepresenterade.

Jordbruksverket551 82 JönköpingTfn 036-15 50 00 (vx)E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.sewww.jordbruksverket.seISSN 1102-8025JO09:13