Samspelsbehandling (2006_1).pdf

METODPlanering kring centrala frågeställningar för utvärderingen gjordes tillsammansmed personalgruppen på Gungan. Utgångspunkten var där: Vad såg man somutmärkande för det aktuella projektet?I utvärderingen är det en intention att få en bild av Gungans verksamhet, somär så lite som möjligt styrd av vad man kan förvänta sig, när det gällerbehandlingsarbetet och effekter av behandlingen. Lämnar man ut enkäter ellerhar strukturerade intervjuer med personer som deltagit i någon typ avbehandling, får man oftast ett positivt resultat men man får t ex inte veta såmycket om vad som egentligen varit verksamt i behandlingen. Det kan bero påatt frågorna kan vara ledande på ett sätt som inte alltid är avsikten samt att detillsammans ger en struktur som inte riktigt är brukarens egen.I denna utvärdering har datainsamling skett med halvstrukturerade intervjuerbåde med personalen och med föräldrarna. Frågorna formulerades så att de inteskulle leda eller strukturera svaren (se t ex Cederström, 2005, ss 197-219).Intervjuguiden (bilaga 1 och 4) skall ge stöd åt intervjuarna, så att de kan kontrolleraatt de grundläggande frågorna är besvarade. Alla frågor behöver inteställas och de behöver inte heller ställas i en bestämd ordning. Detta sätt attintervjua ställer stora krav på intervjuarens uppmärksamhet och lyhördhet.Att föräldrarna intervjuas ses som särskilt viktigt. Brukarperspektivet har undersenare år fått allt större betydelse, till exempel i forskning som rör funktionshindrade,klienter i Socialtjänsten och inom omvårdnad (se t ex Mattson et. al.,2005).Det är personalens och föräldrarnas uppfattning/upplevelse av förändring somredovisas och det finns inte några ”faktiska” mått på effekter av behandlingen idenna utvärdering.I första delen av utvärderingen intervjuades personalen om sitt konkreta arbetemed enskilda föräldrar och barn (intervjuguide, se bilaga 1). Projektet hade dåpågått i cirka ett och ett halvt år och personalen intervjuades om sitt arbete medalla familjer som deltog eller dittills deltagit i behandlingen. De, oftast två personer,som ansvarade för respektive familj intervjuades tillsammans. Genom attlåta personalen beskriva behandlingsarbetet utifrån enskilda fall, kan man kommanärmare en beskrivning av hur arbetet faktiskt går till, än vad man kan omman ställer frågor som kan besvaras på en mer generell eller principiell nivå.Eftersom man inte har en behandlingsmodell, som följs på samma sätt i varje12