Behandlingsmetoderna i praktikenI de studerade familjerna kombineras på varierat sätt de olika metoderna ochaktiviteterna. I de flesta fall sker behandlingsarbetet med någon form av psykoterapeutiskasamtal och med s k miljöarbete.Miljöarbete används i intervjuerna som en samlingsterm för en rad olikaaktiviteter. Man kan t o m säga att miljöarbete är en term som kan innefatta iprincip de flesta aktiviteter som inte handlar om mer renodlade psykoterapeutiskasamtal eller användandet av en specifik metod (se sid. 17). Så sommiljöarbete beskrivs, framstår inte heller gränserna mot andra aktiviteter somtydliga.En personal beskriver miljöarbete på följande sätt men väljer i stället termenmiljöterapi:”…generellt så är miljöterapi en speciell metod där man jobbar i miljön, medvardagssituationer, måltider, ja, vardagen helt enkelt och där man kan gå in påmånga nivåer, både i samspel men på andra sätt också. Samspelsstund ska jagsäga är mer avgränsat och fokuserat på vad som händer här och nu. Så samspelsstunderskulle kunna vara en del av ett mer omfattande miljöterapeutisktarbete.”Några exempel på hur syftet med miljöarbetet beskrivs är följande:- Avlasta mamman så hon får prata ifred och man får se hur barnet relaterar tillen delvis okänd person- För föräldrarna normalisera barnets beteende och se barnets kompetens ochkommunikation eller synliggöra mer problematiskt beteende och svårigheterhos barnet. Utifrån detta stödja föräldrarna i samspelet med sitt barn.- Diagnostiskt, t ex undersöka barnets förmåga att samspela och ta instruktioner- Vara med i vardagliga situationer, med diagnostiskt syfte och/eller för atthjälpa föräldrarna att få in dagsrutiner- Träning av olika slag med barnet, t ex olika former av matträning (avvänjningav bröst/flaska, problematiska matsituationer), eller fysisk träning med sentutvecklade barn.Vanligt är att miljöarbetet genomförs i en leksituation. Miljöterapeuten lekermed barnet med eller utan föräldrarna. Ibland är det bara förälder/föräldrar barnsom leker. I leken undersöks hur barnet relaterar till andra. Exempelvis i ett parfamiljer blev det tydligt att barnet oftast fick bestämma och miljöterapeutenvisade då, hur föräldrarna i olika leksituationer kan sätta gränser och ledabarnet, i stället för att det blir tvärtom. Miljöterapeuten berättar om hur detta18
kan gå till i en av familjerna. Där handlar det om en lek, som flickan alltid villeleka:”Men det var en lek som gick ut på att en förälder satt där, och flickan satt där,och sen la föräldrarna upp ringarna på en rad framför. Och så fick flickan sägavilken hon ville ha, så att föräldern skulle rulla den över. Och jag satt bredvidflickan. Och då fick flickan bestämma vilken hon ville ha och hon tog alltidfrån ett håll till ett annat. Sen när hon hade fått över alla sina, då var det ju då,till exempel pappas tur. Och då sa han en färg på ringen som han ville. […]Hon hade radat upp dom och så säger han den gröna till exempel, som låg mitti, och det blev så svårt för flickan att göra det här, utan hon sa ’nej, nej, nej, denhär ska du ta’. Och det här jobbade vi med varje gång och hon ville göra dethär. Och hon klarade det också med väldigt mycket stöd. I början var det alltidsvårt men när jag stöttade henne att ’du klarar det här. Nu är det pappa sombestämmer. Han måste ju få bestämma vilken färg han vill ha´, så klarade honav det och hon blev väldigt glad, när hon klarade av det. Sen när det var dagsför mamma eller om det var tvärtom, den andre föräldern, så skulle vi ju dåberätta vad den här leken gick ut på, så försökte hon ju precis på samma sätt, attstyra vilken…och jag sa ’nej, så var det inte’, och så blev hon så jätteledsenoch tårarna bara rann på henne. Och då, när jag sa till henne ’men jag vet att dukan, du är jätteduktig, du har gjort det här många gånger så jag vet att du kan’,så klarade hon av det här och hon blev så glad! Alltså riktigt lättad över attklara av det här. Så dom här ringarna har varit ett tema som har varit väldigtintressant! Och vi har ju också kunnat eller jag har givit det med dom på vägenhem, att tänk på ringarna! För det är precis vad det handlar om, att också kunnaleda i någon situation eller i många situationer.”I flera ärenden blir det tydligt att innehållet i miljöarbetet eller i samtalen inteskiljer sig åt. Man närmar sig helt enkelt ett område eller en problemställningfrån olika håll. Det kan på sätt och vis te sig självklart men behöver ändå påpekas,eftersom det visar att man inte har någon föreställning om att ett problemeller en svårighet måste bemötas på ett visst sätt.I intervjuerna påpekas ofta, att det viktiga och unika med Gungan är att mankan erbjuda familjer både samtal och samspelsbehandling ”i miljön”. Att dennakombination uppfattas som central för Gungans verksamhet illustreras i ett fall,där mamman behöll sin psykologkontakt på BVC och enbart blev erbjuden”miljö” på Gungan. Behandlarna tycker i efterhand, att detta inte fungeradesärskilt bra och de blev än mer medvetna om, att det är viktigt att integrerabåde samtal och ”miljö” i behandlingen.I flera intervjuer framkommer, att personalen inte tycker att miljöarbetet skabestå av konkreta råd om hur föräldrarna kan göra men att föräldrarna ofta19