Samspelsbehandling (2006_1).pdf

Och det är väldigt tungt att göra det ensam som jag gör på psykologverksamheten”.Behandlarna uppfattar att det finns en öppenhet, respekt och möjlighet att talamed varandra sinsemellan, även om inte alla delar samma synsätt:”...vi kommer ju från väldigt olika verksamheter, eh, men det känns som att vihar lyckats i den här gruppen på något sätt att lyssna på varandra och inte ha,alltså, vi har ju inte en modell (...) Så att det känns som att det finns enöppenhet i förhållandet till varandra där vi inte hundra procent delar sammauppfattning men där vi har respekt för varandra...”.I samma intervju tillägger den andra intervjupersonen, att hon tror, att detta kanha att göra med att de som arbetar på Gungan är starkt motiverade och inställdapå samarbete, samtidigt som mottagningen är liten och behandlingen fokuserad,i stället för att man sysslar med ”alla problem” som på en traditionellmottagning. Hon menar vidare, att det goda samarbetsklimatet också har följandebakgrund:”...men sedan tror jag också att alla som är här har ju valt att komma hit och detär ju i vissa fall har det ju varit ganska, liksom, konkurrens om att fåkomma...ja, man har verkligen velat vara med i det här projektet. Så då tänkerjag att då är det också personer som är inställda på att man ska samarbeta ochatt man är sådan och vill vara sådan och anstränger sig för det...”.I en familj har behandlarna arbetat mestadels enskilt och parallellt men man harändå haft stor nytta av varandra:”...om man tänker på arbetet som vi har gjort, alltså samarbetet, så har detockså varit intressant att jag har inte varit med alls därinne, och Ulla (annanpersonal) har inte alls varit med inne i miljön, men vi har pratat så pass mycketmed varandra och det har blivit så tydligt...vi har gjort det tydligt, lyckats att fådet tydligt för varandra, så att det känns som att vi har varit med liksom i helajobbet! Och det tycker jag vi har klarat av väldigt bra, faktiskt ”.Vad som kan försvåra intern samverkanUpplevelsen av tidsbrist har ovan påpekats och att denna känsla uppträderefterhand. Likaså att upplevelsen av tidsbrist tycks hänga samman med attsamtliga medarbetare arbetar deltid och att det varierar hur många timmar somvar och en har förlagda till Gungan, liksom vilka dagar var och en är där.Dessutom har man haft brist på miljöterapeuter. Tidsbristen tas upp i cirkahälften av beskrivningar av den interna samverkan. Även om man tycker att detbefintliga samarbetet inom verksamheten i stort fungerar bra, är det alltså ettbekymmer att få tiden att räcka till och verksamheten är sårbar när någon blirsjuk.27