vissa moment och ”man visste att det var fel väg att gå, så ändrade vi det ochgör det på ett annat sätt. Så att det var, ja jag fick jättestort förtroende för demganska tidigt faktiskt. Jag tycker för mig var det första gången som, som jagtyckte att det verkligen att det fungerade. Dom jobbade verkligen ihop ochlyssnade, och försökte verkligen komma till, inte till roten på problemet mentill lösningen i alla fall.””Sen märkte man, jag vet inte vad dom sa sinsemellan så där, men jag märkteatt det hela tiden gick framåt………..jag fick förtroende för dem och tycktedom var proffsiga. Det som så här, när man inte riktigt vet hur man skalluttrycka det, man vet inte riktigt vad man far efter. Då kunde dom nästanföreslå och då – ja, just det precis, det var det jag menade.” Föräldern berättarockså om en händelse som inte blev som planerat: ”De hade ju redan lagt upptiderna för att alla skulle kunna vara med och äta lunch tillsammans. Att manpajade det här som de hade ansträngt sig så för. Men….det var ju så klart ingaproblem. Fast liksom inte att nu har vi bestämt det så då ska vi hålla på meddet, utan att ja då struntar vi i det. Då struntar vi i det här. Då går vi vidare medandra delar.””och Britt (personal) hon har en helt annan synvinkel. Hon klampar inte fram.Hon bara liksom, ja titta vad söt bebis. Och hon börjar prata om helt andrasaker som….Hon gjorde så att jag slappnade av och frågade mig om hur kännsdet egentligen så här. Då sa jag hur det kändes. Och hon fick mig att känna attdet är inte mitt fel utan måste nog prata om ett sådant fall. Och hon var absolutinte ute efter att sätta dit mig på olika, och det kände jag liksom, men den här,hon vet vad hon gör. Hon är inte ute efter mig då utan hon är där för att hjälpamig.” ”Att det är via ord! Jag har aldrig varit med om det förr att…att vi bliromhändertagna på ett sätt att jag inte får mig att känna att jag inte orkade ellerär dålig mamma. Utan det får mig bara att tycka att det är mer spännande. Åh,hela den dagen, jag kommer ihåg, om det är tre eller fyra månader. Jag komoch var hur lycklig som helst och bara, det fungerar liksom, rutin och jag kändemig så stark.” ”Att jag kommer på hur jag ska göra själv. Att jag kommer påhur jag ska göra istället för, jag kunde bli jättearg, när inte nånting fungerade.Så ville jag ha rent hela tiden, så att hela tiden var det kaos i mig.”Föräldrarna har svårigheter att konkret beskriva själva behandlingen. Debeskriver snarare strukturen för behandlingen, som oftast handlar om att desjälva haft samtal med psykologen och att miljöterapeuten finns med när detgäller samspelet med barnet. Det finns dock ett undantag, när det gäller föräldrarnasbeskrivningar av behandlingen, där beskrivningarna blir mer konkretaoch det gäller de situationer, då de blivit filmade.34
Filmningen upplevs av de flesta ge upphov till en situation som är både skrämmandeoch konstlad.”Linda (personal) skulle videofilma och jag tänkte, att Gud ska de videofilma?!Och sen så fick vi göra saker tillsammans och det blev så konstlat, tyckte jag.Det blev ju liksom, att ni kan ju leka där, men vi brukar aldrig leka här, och detblev så där…..tyckte jag….och det kändes jättekonstlat och jättekonstigt och sådär. Men sen när vi tittade på filmen tillsammans, så var det himla bra faktiskt.För mig att se olika situationer, även om det var konstlat så var det väldigt bra,faktiskt.””Och det är klart att det (filmningen) känns lite märkligt i början då men detvar otroligt värdefullt. Det var jätte, jättebra.”En annan mamma beskriver också filmningen, som något hon tycker är jobbigtmen hon tillägger: ”Man har ju sett hur man utvecklats för varje film.” ”Det ärsamtidigt kul att se, när man ser hur hon (barnet) uppskattar mig och jaguppskattar henne. Jag märker inte alltid det. Och man ser det mycket bättre påfilm.”Trots obehaget med filmningen beskrivs det av alla föräldrar som något mycketgivande och lärorikt. Några ser också bara fördelarna. En mamma beskriver hurhon lär sig i samspelet med sitt barn, t ex med att sätta gränser:”Alltså det är så fantastiskt hur en filmsnutt på fem minuter kan innehålla såotroligt mycket och kan analyseras och diskuteras. Och där vi känner igen. Ochändå vet man ju att när man är där, då skärper man sig och försöker att göraallting rätt och säga rätt saker liksom. Och ändå så gör man så mycket fel ellervad man ska säga. Men samtidigt så, så kan man lära sig jättemycket. Ah, jagtycker det är otroligt bra alltså. Det skulle man få göra i alla möjliga situationeregentligen. Så de här sittningarna då efter var ju jättevärdefulla, efterfilmningarna så att säga.”En annan aspekt av behandlingen, som föräldraparen berättar om, är att dediskussioner som de har med personalen och den dialog som de bjuds in igenom personalens frågor, bär de med sig hem. Det beskrivs som mycketvärdefullt och det gör att behandlingen på Gungan fortgår även om de inte ärdär. Några föräldrar, som avslutat behandlingen för flera månader sedan, sägeratt de saknar den stimulans som personalens frågor gett dem också utanförGungans lokaler.35