Samspelsbehandling (2006_1).pdf

emot alla remitterade ärenden. Med tiden har de varit tvungna att sätta tydligaregränser och avvisa en del ärenden, i takt med att trycket på Gungan har ökat. Ien annan intervju säger en behandlare, att hon tror att Gungan i början fyllde ettuppdämt behov, när det blev känt att Gungan kunde ta emot en stor gruppfamiljer med otydliga behov, som man innan inte visste var man skulle göra av.Syftet är att diagnosmanualen DC 0-3 (diagnosmanual för små barn) skallanvändas i inledningen och i slutet av en familjs behandling, för att få en slagskvalitetssäkring. Personalen på Gungan har haft extern handledning föranvändandet av DC 0-3. Det framkommer i intervjuerna, att flera i personalenuppfattar denna diagnostik som problematisk. Det varierar till exempel avsevärthur systematiskt man har använt DC 0-3. Flera uttrycker, att de känner sigosäkra på kriterierna i instrumentet och att det är svårt att ställa diagnos. I fleraav de intervjuer där diagnoserna diskuteras visar det sig, att de två behandlarnai samma ärende gör lite olika bedömningar av barnets förmågor och funktionsnivåvad gäller emotionell utveckling och nära relationer. Det framförs ävenkritik mot att ställa diagnos på så små barn men det är oklart hur utbredd dentveksamheten är, eftersom den inte systematiskt har undersökts. I intervjuernahänvisar man inte heller till denna diagnostik för att bygga under att man gjortett bra arbete.Personalens syn på samverkanSom tidigare påpekats, har personalen på Gungan en deltids- och projektanställninginom ramen för projektet och sin fasta anställning inom någonannan verksamhet inom BUP. Genom att personalen kommer från skildaverksamheter med skilda arbetsuppgifter och traditioner, sker inom Gungan ettmöte mellan dessa skilda erfarenheter och traditioner, vilket här benämns somintern samverkan. Den externa samverkan är ett mål i sig för Gunganverksamheten.Man hänvisar inte sina klienter utan samverkar med vårdgrannaroch för behandlingen viktiga instanser.Intern samverkanSamverkan mellan olika professionerSom ovan nämnts, är det mest vanligt att två behandlare samarbetar kring ettärende, men andra lösningar förekommer också. De två behandlarna har itypfallet olika professionstillhörighet, som miljöterapeut, socionom ellerpsykolog. Ibland kopplas en barnpsykiater in för att göra en medicinskbedömning. Ibland träffar behandlarna familjen tillsammans och ibland arbetarde var för sig. I en del av intervjuerna förekommer enstaka spontana kom-25