hållbar arbetshälsa i kommuner och landsting haku l - Arbets- och ...

34För att ”hålla grytan kokande”, d.vs. genom rapportering, avstämning, utvärdering, inspiration ochidé-kläckning började man ha månatliga personalmöten, s.k. ”Nätmöten”, på vårdcentralen medsamtliga mottagningar representerade. För att lyckas med förändringsarbetet var det viktigt att såmånga som möjligt av vårdcentralens anställda närvarande. Dessutom deltog kommunsjuksköterskansom har viktig förmedlingsfunktion mellan patienterna på vårdhemmen samt medicinskt ansvarigläkare. Endast några få fanns kvar på vårdcentralen för att ta hand om akuta behov.Samma sak gällde de så kallade ”Lärande Seminarierna” (LS) som genomfördes c:a en gång ikvartalet. Dessa heldagsseminarier gav en möjlighet att i lugn och ro, borta från vårdcentralen, ha tidatt reflektera över förändringsbehov, lyssna på varandra och som en röd tråd lära känna varandrabåde professionellt och privat. LS skulle vara både arbetande och lärande. Det fanns också enmöjlighet att formulera utbildningsbehov och att ta in föreläsare kring teman som gruppen enadesom. Sådana teman var t.ex. att ta del av andras erfarenheter av förändringsarbete enligt”IDEAL-modellen”, ha diskussion med Socialstyrelsen kring vissa oklarheter samt lära mer ompatient-pedagogik. En relativt stor del av tiden användes till att rapportera hur arbetet i de olikatemagrupperna fortgick, utvärdera, summera och binda ihop erfarenheter på vägen. Varje LS börjademed en enkel ”temperaturmätning” (VAS-skala) av hur man just nu upplevde sin arbetsglädjerespektive vilken kontroll över arbetet man ansåg sig ha.ProcessenVid LS 2-9 (av totalt 9) har en representant från HAKuL:s forskargrupp deltagit dels som observatör,men också som resursperson till gruppen att på begäran kommentera processen.Den avvaktande stämning som fanns på kick-offen fanns också inledningsvis på LS. Man satte siggärna yrkesgruppsvis i den stora cirkel konferensborden var utplacerade i. En del valde att vara kvaroch arbeta på vårdcentralen, det sas att det var svårt att ta sig tid. En positiv grundstämning kundedock skönjas i gruppen. Inget uttalat motstånd fanns, men det fanns en spänning mellan någrayrkesgrupper. Arbetet i smågrupperna fungerade dock friktionsfritt.Vid LS 2 hade man börjat kartlägga några av de problem som temagrupper bildats kring:omhändertagande av patienter med ont i halsen, ryggbesvär, utmattningsdepressioner respektiveakutbesök av annat slag, förbättra telefontillgängligheten, få en säkrare recepthantering mellan läkareoch kommunsjuksköterska samt minska ”eftersläpningen” av patienter. Under projektets gångavslutades flera av dessa teman och nya tillkom. En sådan var ”arbetsglädjegruppen” som jobbademed trivselfaktorer som att äta gemensam lunch, ha vinlotteri, ordna pärm med kurser, socialafritidsaktiviteter och vårdcentralens 20-årsjubileum. Man arbetade också med att sprida informationtill de upptagningsområden man hade genom att annonsera i den lokala gratistidningen som gick uttill samtliga hushåll och som många läste. Här informerades om hur man kunde nå olika vårdgivare,t.ex. genom e-mail, men det gavs också mycket handfasta råd, t.ex. egenvård vid lättare åkommor.Redan vid LS 3 märktes att yrkesgrupperna hade börjat mötas och lära känna varandra. Det fanns ettengagemang, och man bestämde själv vad man skulle arbeta med. Det fanns en öppen stämning,man kunde ventilera kritik mot det som ej varit bra. Trots det positiva anslaget fanns dock underytan spänningar och oklarheter inom husläkarmottagningen.HAKUL – LÄGESRAPPORT DECEMBER 2002