Baltikum och svenska teknikföretag - Teknikföretagen

Analys och slutsatserDe baltiska länderna har påvisat en stark återhämtning efter den globala finans- ochskuldkrisen 2008 med stabila statsfinanser, ökad konsumtion och handel. BNPtillväxtenuppskattades före den senaste tidens oro över utvecklingen internationellt,för regionen till cirka 4 procent under kommande två till tre åren. Siffrorna lärkomma att behöva korrigeras ned. Även den svenska teknikhandeln med regionenväxer återigen och trots den negativa bytesbalansen i fjol har handeln börjat återgåtill nivåer likt de innan den globala finanskrisen.Det krympande BNP-bidraget från jordbrukssektorn som i allt snabbare takt ersattssom andel av BNP av tillverkningsindustrin och informations- och tjänstesektorn,förklarar den ekonomiska tillväxten samt den industriella moderniseringen som regionengenomgår. Mest påtaglig är Lettlands ekonomi som mellan 1995-2008 ökadeBNP-andelen inom tjänster, tillverkning, handel och finans från endast10 procentenhetertill över 23 procent.Efter finanskrisen har länderna i olika grad upplevt en utvandring av yngre gruppermed ambitionen att finna nya arbetsmöjligheter i Sverige och övriga Europa.Det kan i sin tur innebära en risk för en begränsad tillgång på arbetskraft i vissabranscher samtidigt som det finns överkapacitet i andra branscher, branscher somprioriteras i mindre grad.Särskilt Litauen har försökt arbeta fram en ekonomisk plan med strategin att i högreutsträckning förbigå ett ekonomisk tillväxtsteg inom tillverkningsindustri och iställetsträva mot en nation där väsentlig del av ekonomin bygger på innovation, teknologi,IT- och tjänstesektorn. På regeringsnivå har det skapats stimulansprogram så attstörre multinationella företag kan förlägga olika administrativa stödfunktioner tillLitauen. Det har exempelvis innefattat funktioner som intern IT-stöd, löneadministration,annan administration eller repetitiva tjänster. Förvisso kan denna modellskapa många nya arbetstillfällen samtidigt som multinationella företag med sådanabehov investerar i landet, främst beroende på fördelaktigt kostnadsläge.Däremot kan ett sådant steg inte helt ligga i linje med landets visioner att skapa enhögteknologisk innovationsnation. Att flertalet multinationella företag, som tidigarebeskrivits, etablerat hubbar för administrativa tjänster i Litauen kan uppfattassom en ”back-office” strategi som är långt ifrån den kunskapsnation som Litauenvill etablera sig som. Inte heller kan denna back-office koncentration till Litauenutgöra en nödvändig grundsten för specialisering och innovation. Snarare kanvågen av nyanställningar av välutbildad IT-bemanning leda till att dessa arbetarmer med diverse administrativa stödtjänster och därmed blir undernyttjade. Bristpå tillräcklig mängd kompetens kan också var en begränsande faktor, särskilt omutflyttningen i sådana grupper fortsätter.33