Fingerad arbetsbrist - Juridicum - Stockholms universitet

Det torde vara vanligare att i vart fall upptäcka fingerad arbetsbrist näruppsägningarna inte är av kollektiv natur utan avser endast en arbetstagare. Dock ärdet självfallet så att en arbetsbristsituation kan uppstå som de facto endast berör enenskild anställd. Det kan exempelvis röra sig om situationer när företag anser att detär billigare att hyra in vissa tjänster än att tillhandahålla dem genom att hålla sig meden anställd. Det kan gälla inom områden som fastighetsskötsel, ekonomi- ellertelefonitjänster.3. 2 BEVISBÖRDA OCH BEVISKRAV3. 2. 1 Bevisbörda och beviskrav i allmänhet i tvistemålHuvudregeln när det gäller bevisning i allmänhet i tvistemål, och då följaktligen äveni arbetsrättsliga tvister, är att vanliga bevisregler för dispositiva tvistemål tillämpas.Det betyder att den arbetstagare som påstår att uppsägning skett på grund avpersonliga skäl i stället för arbetsbrist enligt huvudregeln ska styrka sitt påstående,eftersom det är normalbeviskravet i tvistemål. 36 Utgångspunkten generellt är attbeviskravet bestäms utan hänsyn till den bevisning som framlagts i målet. 37 Den somhar bevisbördan är den part som ska bevisa aktuell omständighet. Det är dock vanligtatt båda parter åläggs viss bevisbörda i tvistemål. 38 Först när påståendet är bevisatskiftar bevisbördan över till motparten som har att bemöta påståendet. För det fallatt motparten kan bemöta påståendet skiftar bevisbördan följaktligen tillbaka tillden som ursprungligen hade bevisbördan igen. Det finns ingen uttrycklig regel om ivilken ordning bevisupptagningen ska ske. Det har dock ansetts ligga i sakens naturatt bevisning för part som är ålagd att bevisa omständighet, upptas före bevisningsom påkallats av motparten. 39 Huruvida part lyckats styrka sitt påstående är slutligenen bedömningsfråga för domstolen.36 NJA 1993 s. 764.37 Heuman, Lars, ´Bevisbörda och beviskrav i tvistemål´ s. 64.38 Gellner, L. & Sydolf L., ´Tvistelösning i arbetsrätten´ s. 185 f.39 Brolin, T., Rehnström, Å. & Widebeck, M. ´Tvistemålsprocessen II´ 2 uppl. s. 56.13