Internetguide #2 Yttrandefrihet på nätet

8. Vilka yttranden är brottsliga?
Några åtal för hets mot heterosexuella har veterligen aldrig väckts.
Majoritetsgrupper förväntas klara sig från förföljelse och anses få
tåla att bli ifrågasatta och kritiserade i större utsträckning.
När det gäller tröskeln för vad som ska anses utgöra hets har det
tidigare enbart ansetts straffbelagt att uttrycka direkt hat mot en
grupp. Sedan en lagändring 1970 är det idag förbjudet att även ge
uttryck för åsikter och värderingar som riskerar att utsätta en grupp
för missaktning.
I fallet med pastor Åke Green som uttalade sig nedsättande om
homosexuella och homosexualitet konstaterade Högsta domstolen
att om enbart svensk lag skulle gällt borde han fällts för hets mot
folkgrupp. Men med hänvisning till ett antal domar i Europadomstolen
friade domstolen pastor Green eftersom liknande fall där
bedömts falla inom vad som kan och ska få sägas om andra grupper.
Domen är ett exempel på att regler och bestämmelser skapade i
Sverige kan vara stramare och mindre tillåtande än de som råder i
omvärlden och som i Europakonventionens fall även gäller i Sverige.
Bestämmelsen om hets mot folkgrupp är inte tänkt att förbjuda
diskussion om olika gruppers beteende, ritualer, levnadssätt eller andra
särdrag. Men det finns en gräns för vad som kan accep teras då
yttranden kan riskera att trigga enskilda att handgripligen på olika
sätt ge sig på personer som tillhör en viss grupp. Ju mer avhumaniserad
en grupp är i den allmänna debatten desto större är risken att
de utsätts för olika former av förföljelse och trakasserier.
För att ett yttrande ska anses utgöra hets mot folkgrupp behöver
det inte specifikt rikta sig mot en viss grupp. Det har och kan anses
utgöra hets mot folkgrupp att framhålla att en viss ”ras” är överlägsen
alla andra.
Gränsen kan ibland vara hårfin mellan att uttrycka missaktning
mot en folkgrupp och kritisera till exempel religiösa riter, profeter
eller skrifter som olika grupper håller heliga. Men toleransen för
att ifrågasätta och rikta även frän kritik mot själva tron och dess
uttrycksformer måste vara hög. I Sverige hade kyrkan länge ett
starkt inflytande såväl över själarna som lagstiftningen. Ända in på
1940-talet var det brottsligt att ifrågasätta ett liv efter detta. Sedan
1970-talet är den svenska lagstiftningen rensad från alla förbud att
kritisera det kyrkan håller heligt. Det är tillåtet att bedriva blasfemi
och driva gäck med de heliga sakramenten och andra religiösa
påfund.
På samma sätt som det är tillåtet att uttrycka sin tro eller otrohet
i religiösa frågor måste det vara fritt att bekänna sin trohet mot
kommunismen eller nazismen eller någon annan totalitär ideologi.
Ismer av alla slag ska och kan kritiseras men utövarna bör i övrigt
lämnas i fred att utöva sin tro och försöka övertyga andra om dess
förträfflighet.
52