Internetguide #2 Yttrandefrihet på nätet
Yttrandefrihet_pa_natet-1
Yttrandefrihet_pa_natet-1
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Inledning<br />
Kastad sten och sagt ord kan inte tas tillbaka.<br />
Det gamla ordspråket förmedlar den allomfattande visdomen<br />
och tidlösa lärdomen att ord kan skada. Visst kan man ropa ”se upp”<br />
för att få den berörde att huka sig. Men ett uttalat ord är ett tänkt<br />
ord som etsar sig fast även om den drabbade varnats och kastaren<br />
uttrycker sin ånger. Ett ”förlåt” räcker långt men läker inte alla sår.<br />
Den absoluta majoriteten av oss tar aldrig upp någon sten eller<br />
annat tillhygge även om det finns tillfällen när aggressiviteten bubblar<br />
över och vi tänker att ”den idioten ska få <strong>på</strong> skallen”. Men när det<br />
gäller att med tangentbordet forma verbala stenar och trycka <strong>på</strong><br />
”sänd” är spärrarna betydligt lägre och ibland helt upplösta. Offret<br />
verkar långt borta och vi tror oss kunna vara anonyma. Stenen är<br />
kastad. Och när andra ger den ny energi och kastar den vidare ute<br />
<strong>på</strong> internet har vi det som övergripande och därmed lite svepande<br />
brukar benämnas ”näthat”. Synen <strong>på</strong> ”näthatet” och hur det ska be -<br />
gr änsas berör den centrala frågan om yttrandefrihetens gränser.<br />
Inom vissa områden är gränsen för det tillåtna tydlig. Men mellan<br />
det som självklart får sägas och det otillåtna finns en gråzon där<br />
inget definitivt och generellt svar kan ges. Gråzonen blir inte mindre<br />
av att det finns två regelverk att hålla ordning <strong>på</strong>. Ett i form av två<br />
grundlagar som ger ett extra starkt skydd för vissa former av yttranden<br />
och ett där skyddet är allmänt. Till dessa återkommer vi. I tider<br />
när yttrandefriheten begränsats har staten alltid satt in stöten mot<br />
distributionen, spridningen, av de yttranden som för dagen anses<br />
för gripliga, förkastliga eller olämpliga. Överföringen av informationen<br />
från avsändaren till mottagaren är den svagaste länken i<br />
yttra n de friheten, vilket diktaturer självfallet upptäckt. Men även i demokratier<br />
har regeringar i statsnyttans namn gjort sådana begränsningar.<br />
Denna historiska insikt gäller i högsta grad internet. Och det<br />
saknas inte exempel i modern tid <strong>på</strong> sådana ingripanden i Sverige.<br />
5
Change language