Rävens stad
Rävungen Reidar har stora framtidsplaner. Han lämnar boet på bergssluttningen bakom sig då han i sina blänkande stövlar stegar iväg för att söka jobb hos stadsdirektören, Vargen Vidar. Den gamle vargledaren åker på fiskeresa till en avlägsen holme, och överlåter sitt arbetsrum till Reidar. Rävens maktlystenhet och hårda tag förvirrar stadsborna. På huvudbibliotekets vind händer det konstiga saker, och stadens brevduvor försvinner på ett mystiskt sätt. Kommer fotbollsmatchen med grannstaten att spelas, och blir den, som alltid förut, en vänskapsmatch?
Rävungen Reidar har stora framtidsplaner. Han lämnar boet på bergssluttningen bakom sig då han i sina blänkande stövlar stegar iväg för att söka jobb hos stadsdirektören, Vargen Vidar.
Den gamle vargledaren åker på fiskeresa till en avlägsen holme, och överlåter sitt arbetsrum till Reidar. Rävens maktlystenhet och hårda tag förvirrar stadsborna. På huvudbibliotekets vind händer det konstiga saker, och stadens brevduvor försvinner på ett mystiskt sätt.
Kommer fotbollsmatchen med grannstaten att spelas, och blir den, som alltid förut, en vänskapsmatch?
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SWEDISH<br />
EDITION<br />
TUULA PERE • ANDREA ALEMANNO<br />
<strong>Rävens</strong> <strong>stad</strong><br />
WickWick
<strong>Rävens</strong> <strong>stad</strong><br />
Text Tuula Pere<br />
Illustrationer Andrea Alemanno<br />
Layout Peter Stone<br />
Översättning till svenska Angelika Nikolowski-Bogomoloff<br />
ISBN 978-952-325-697-2 (ePub)<br />
ISBN 978-952-325-197-7 (Print)<br />
Första utgåvan<br />
Copyright © 2016 Wickwick Ltd<br />
Förlag Wickwick Ab<br />
2016, Helsingfors, Finland<br />
Tryckt inom EU<br />
The Fox's City, Swedish translation<br />
Story by Tuula Pere<br />
Illustrations by Andrea Alemanno<br />
Layout by Peter Stone<br />
Swedish translation by Angelika Nikolowski-Bogomoloff<br />
ISBN 978-952-325-697-2 (ePub)<br />
ISBN 978-952-325-197-7 (Print)<br />
First edition<br />
Copyright © 2016 Wickwick Ltd<br />
Published by Wickwick Ltd<br />
2016, Helsinki, Finland<br />
Printed in EU<br />
Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2016<br />
Finnish “Ketun kaupunki”, ISBN 978-952-325-194-6 (Print), ISBN 978-952-325-694-1 (ePub)<br />
US English “The Fox's City”, ISBN 978-952-325-195-3 (Print), ISBN 978-952-325-695-8 (ePub)<br />
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted<br />
in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior<br />
written permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and<br />
reviews. For details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.<br />
Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as<br />
well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact<br />
specialsales@wickwick.fi.
SWEDISH<br />
EDITION<br />
<strong>Rävens</strong> <strong>stad</strong><br />
Tuula Pere • Andrea Alemanno<br />
W<br />
ickWick<br />
Children’s Books from the Heart<br />
1
Rävungen Reidars hobby var att rulla stenar ner för bergssluttningen<br />
mot <strong>stad</strong>en nedanför. Från sin klippavsats<br />
betraktade han landskapet som öppnade sig framför<br />
honom, och smidde stora framtidsplaner.<br />
– Sedan, då jag vuxit litet till, flyttar jag till <strong>stad</strong>en, funderade<br />
Reidar. – Den här byn är på tok för liten för en sådan<br />
begåvning som jag.<br />
Reidar var minsann en speciell rävpojke. Hans blick var<br />
skarp, hans luktsinne känsligt och han var blixtsnabb i<br />
tanken. Men han saknade många viktiga egenskaper. Reidar<br />
kunde inte föreställa sig hur andra djur kände. Och även om<br />
han hade kunnat det så brydde han sig inte alls om deras<br />
önskemål.<br />
– En vacker dag skall jag nog visa den där <strong>stad</strong>en och hela<br />
världen vad jag kan, tänkte Reidar morskt för sig själv<br />
medan han rullade ner den största stenen någonsin.<br />
2
3
4<br />
Hemma hos Reidar fanns det sju rävungar, och han var den mellersta i kullen.<br />
Hans föräldrar tog väl hand om hela skaran och älskade alla sina ungar precis<br />
lika mycket. Reidar tyckte ändå att han inte fick tillräckligt med mat och uppmärksamhet.<br />
Framförallt fick han, enligt sin egen mening, inte tillräckligt med leksaker,<br />
kläder och andra saker.
– Du behöver ju inte allt det där, suckade rävmamman ofta. – Ditt skåp och dina<br />
lådor är redan överfulla. Du kommer knappast ens ihåg vad allt du har.<br />
– Men mamma, jag måste få en snabbare cykel, tjatade den mellersta räven. – Först<br />
vill jag vinna mina äldre syskon i cykeltävlingen, och efter det alla barnen i hela byn!<br />
5
Rävmamman blev mer och mer oroad för var dag som gick. Till sist gick hon till<br />
Doktor Uggla för att be om råd. Han gav ofta svar på problemen som djuren i<br />
bergsbyn hade.<br />
– Jag vet inte vad jag skall ta mig till, klagade rävmamman. – Reidar blir bara jobbigare<br />
och jobbigare. I början retade han sina småsyskon, knyckte deras leksaker och<br />
godis, men nu ger han sig på alla.<br />
6
– Det är konstigt att de äldre barnen inte protesterar och försöker hindra honom,<br />
förundrade sig Doktor Uggla. – Åtminstone är björnbröderna så starka att man<br />
kunde tro att Reidar skulle akta sig för att göra dem arga.<br />
– Snälla gammeluggla, du förstår inte riktigt det här. Reidar har blivit så slug att de<br />
andra inte ens alltid märker hur han får sin vilja igenom.<br />
7
Så sant som det var sagt – det var svårt att hitta en mer skicklig lurendrejare än<br />
Reidar. Till och med djurbarnens klubb påverkades av hans nycker.<br />
Lekarna började förändras. Nu var det slut på lekar som kurragömma och brännboll,<br />
eller att bygga gemensamma kojor och dammar vid vårbäcken. Reidar delade<br />
in klubbarnen i två lag. Till sitt eget lag valde han de största, snabbaste och skickligaste<br />
djurbarnen. Det andra laget bestod av de små, svaga och långsamma.<br />
8
Till en början försökte djurbarnen protestera, men småningom gav de efter för<br />
Reidar. Till sist ville alla vara i Reidars lag, för det vann alltid och fick alla priser.<br />
Om någon försökte stå upp mot Reidar så hittade han alltid på något sätt att kväva<br />
motståndet. Motståndarens cykeldäck kunde på något mystiskt sätt tömmas eller<br />
hans koja rasa ihop. Emellanåt hade någon trampat på sandlådans slott med stövlar<br />
som var exakt samma storlek som klubbtantens, men inte kunde ju någon misstänka<br />
henne.<br />
9
10
Vårens ljumma vindar övergick i sommarsolens gassande, höstregnen i vinterstormar.<br />
En ny vår kom. Rävpojken Reidar hade blivit vuxen och betraktade<br />
belåtet sin spegelbild. Självbelåten och rak i ryggen höjde han hakan en aning.<br />
– Det är dags för mig att flytta hemifrån, meddelade Reidar. – Jag ska till kusten till<br />
den stora <strong>stad</strong>en.<br />
– Ta väl hand om dig, min pojke, snyftade rävmamman och torkade tårarna ur<br />
ögonvrån. – Och glöm inte oss här i hembyn.<br />
– Hej då!, ropade Reidar glatt och gav sig iväg. Hans tankar var redan i framtidens<br />
nya möjligheter och äventyr, och han såg sig inte ens om.<br />
11
Då han närmade sig den stora <strong>stad</strong>en satte sig Reidar ner på en sten för ett ögonblick.<br />
Han grävde fram de skinande blanka stövlarna ur sin ryggsäck och putsade<br />
sin päls fri från damm. Han måste vara prydlig, för han skulle söka en arbetsplats<br />
hos <strong>stad</strong>sdirektören. Den gamle Vargen Vidar skulle säkert ha användning av<br />
en ung hjälpreda. Reidar skulle nog få mycket gjort.<br />
Den gamle vargen hade redan länge varit <strong>stad</strong>sdirektör. Under hans ledning hade<br />
kust<strong>stad</strong>en vuxit och utvecklats. Invånarna var nöjda.<br />
Nu stövlade Reidar in i Vargen Vidars arbetsrum och erbjöd den långvarige direktören<br />
sina tjänster.<br />
– Jag är nog kanske litet på äldre sidan, och litet trött också, medgav vargen.<br />
– Visst, visst, höll Reidar med. – En liten, bekymmerslös semester på en holme skulle<br />
säkert göra gott. Jag kan ta hand om <strong>stad</strong>ens angelägenheter.<br />
– Du kanske har rätt. Stadsbibliotekarien Erasmus kommer att vara din handledare.<br />
Han har varit min förtrogna vän så länge jag kan minnas, sade Vargen Vidar. – Vi<br />
kan hålla kontakt med hjälp av brevduvorna.<br />
Reidar smålog för sig själv men avslöjade inte sina tankar för vargen. Mycket skulle<br />
förändras i <strong>stad</strong>en, och till det behövdes minsann varken bibliotekarie eller brevduvor.<br />
12
13
14<br />
Den gamle vargdirektören gick sakta mot båten som väntade vid stranden. I sitt<br />
sinne såg han redan framför sig sköna och lugna dagar på holmen. Äntligen<br />
skulle han få fiska så mycket han ville och sedan vila i hängmattan i kvällssolens<br />
sken.
Stadsdirektörens flyttlass närmade sig hamnen. Stadsborna<br />
hade kommit för att vinka adjö till vargen,<br />
som aldrig förut varit borta en längre tid från sitt uppdrag. Vidar viftade långsamt<br />
med framtassen från ena sidan till den andra och log mot alla.<br />
Räven Reidar gick med raska steg framför flyttlasset. Med hakan framskjuten såg<br />
han på folkmassan och fantiserade om hur det skulle kännas om alla hade varit där<br />
för att hylla honom. Den dagen skulle ännu komma.<br />
15
16
Först av allt styrde Reidar sina steg mot <strong>stad</strong>shuset. Han skyndade rakt till den<br />
gamle vargens tomma rum och satte sig i kontorsstolen som hade högt ryggstöd.<br />
Efter att ha funderat ett ögonblick började han frenetiskt ringa i klockan som stod<br />
på bordet.<br />
– Var i all världen dröjde ni, snäste Reidar till vaktmästaren och kontorsassistenterna,<br />
som panikslaget rusade in i rummet. – Inte är man här för nöjes skull, utan<br />
för att jobba. Vi har mycket att göra, fram med anteckningsblocken.<br />
Med glödande pennor skrev tjänstemännen upp den ena befallningen och planen<br />
efter den andra. Vaktmästaren skickade omkring papper och instruktioner runtom<br />
byggnaden och fäste också meddelanden som skulle skickas längre bort i brevduvornas<br />
ben.<br />
– Hopplöst långsamt och gammaldags, utbrast Reidar. – Vi måste göra oss av med<br />
duvorna. Istället behöver vi åtminstone ett dussin välskolade hökar. Beställ dem<br />
genast från bergen.<br />
– Men brevduvorna är viktiga. Med hjälp av dem kan vi hålla kontakt också med<br />
<strong>stad</strong>sdirektören som är på semester, försökte vaktmästaren förklara, men räven slog<br />
dövörat till.<br />
17
Ett par dagar senare hämtade den första brevduvan den gamle<br />
vargdirektörens meddelande från holmen.<br />
Min gode Reidar.<br />
Semestern har inletts väl, fisken nappar<br />
och vindarna är ljumma. Kom ihåg att<br />
sköta <strong>stad</strong>sbornas ärenden väl och vid<br />
behov be om råd av min vän Erasmus. Om<br />
något allvarligare skulle inträffa skickar du<br />
brevduvan med ett meddelande till mig, så<br />
kommer jag dit med båten följande morgon.<br />
Med soliga hälsningar, allas er egen<br />
<strong>stad</strong>sdirektör,<br />
Vargen Vidar<br />
18
Reidar ögnade snabbt igenom meddelandet, skrynklade ihop pappret till en boll<br />
som han slängde direkt i papperskorgen. I hans huvud började en stor plan ta<br />
form. För att förverkliga den måste man först skaffa några fågelburar och fågelfällor,<br />
och stora mängder god fågelmat. Dessutom måste man hitta en lugn och avsides<br />
plats.<br />
Räven snurrade runt i sin kontorsstol och hans blick föll på vindsfönstren i biblioteksbyggnaden<br />
mittemot.<br />
– Imorgon är det dags att besöka bibliotekarien Erasmus, tänkte Reidar belåtet.<br />
19
På morgonen stod Erasmus på bibliotekets trappa för att ta emot <strong>stad</strong>sdirektörens<br />
vikarie. Han var lite förvånad över dennes plötsliga intresse för biblioteksbyggnaden,<br />
men förevisade snällt hela huset från källaren till vinden.<br />
– Egentligen borde också jag ha nyckel till biblioteket, konstaterade Reidar då rundturen<br />
var avslutad. – Stadsdirektörens vikarie måste ju kunna besöka biblioteket när<br />
som helst.<br />
– Ja, så är det väl då, om det behövs, sade Erasmus efter en stunds tvekan, och räckte<br />
reservnyckeln till räven.<br />
Följande natt strök en mörk figur fram och tillbaka i bibliotekets trappor med fågelfällor<br />
, burar och en massa fågelmat. Ingen hade märkt från marken att en del av<br />
fönstren på vindsvåningen hade öppnats, och längs fönsterbrädena ledde ett spår av<br />
frön och annat fågelgodis till fällorna och burarna.<br />
På bara några dagar hade hela <strong>stad</strong>ens brevduvor fångats på bibliotekets vind.<br />
20
21
22
Stadens fotbollslag förberedde sig för det stora evenemanget. Bibliotekarien Erasmus<br />
var föreningens kassör, och han hade kommit för att förhandla om arrangemangen<br />
med räven. Nu skulle det bli finalmatch och man väntade gäster ända från<br />
grannstaten. Fotbolls<strong>stad</strong>ion gjordes i ordning inför finalen, man såg till att det<br />
fanns inkvartering och matservering, och gatorna smyckades.<br />
– Det här bara måste vi vinna. Segerfesten kommer att bli fantastisk, och jag<br />
skall hålla ett inspirerande festtal från en hög piedestal, planerade räven.<br />
– Synd att det gästande laget är i så god form.<br />
– Men det är väl viktigast att hålla den gamla traditionen levande, undrade<br />
bibliotekarien Erasmus försiktigt. Också han var en stor fotbollsvän men<br />
kunde njuta av en bra match utan att vinna.<br />
– Jag har då aldrig hört på maken! utbrast<br />
räven. – Ju klarare seger och större pokal,<br />
desto större ära.<br />
23
Erasmus skakade på huvudet och återvände till bibliotekets lugn. Räven blev<br />
ensam med sina stora planer. I dem skydde han inga medel.<br />
Den vikarierande <strong>stad</strong>sdirektören beordrade det gästande laget att förbereda sig för<br />
matcherna i utkanten av <strong>stad</strong>en på en liten sportplan, där inkvarteringens vattenledningar<br />
reparerades och gräsmattan lappades ihop.<br />
24
Sitt eget lag inkvarterade räven i det splitternya idrottshuset bredvid den nyrenoverade<br />
fotbollsplanen. För att försäkra sig om segern hade han skaffat sex kojoter<br />
som var kända för sina hårda tag. De kom från grann<strong>stad</strong>en men enligt reglerna<br />
skulle spelarna bo i den <strong>stad</strong> de representerade. Med hjälp av ett undantagsbeslut<br />
lät den nye <strong>stad</strong>sdirektören bygga barackbostäder till kojoterna bredvid <strong>stad</strong>shuset.<br />
– Ingen borde ha något att klaga på, myste räven. Varenda regel har följts till punkt<br />
och pricka.<br />
25
Planeringen av segerfesten tog all rävens tid och energi i anspråk under veckan<br />
före matchen. Han hade inte ro att varken sova eller äta. Hans päls blev tovig,<br />
han fick mörka skuggor under ögonen och planerna blev allt konstigare.<br />
– Stadsborna måste kläs i enhetliga kläder. Alla skall få ett halsband med <strong>stad</strong>ens<br />
emblem på, tänkte räven ivrigt. – Egentligen kunde man istället för det gamla<br />
emblemet låta trycka min bild eftersom jag ju ändå officiellt är <strong>stad</strong>sdirektörens<br />
vikarie.<br />
26
Räven fick för sig att <strong>stad</strong>sborna skulle samlas till gemensamma träningar där de<br />
skulle få lära sig nya heja-ramsor. Förutom att heja på laget var det tänkt att de<br />
med jämna mellanrum taktfast skulle ropa: ”Länge leve räven, den store ledaren och<br />
fotbollsfantasten.”<br />
27
28
Erasmus började bli bekymrad på allvar. <strong>Rävens</strong> planer<br />
skulle förstöra hela idrottsfesten. Bibliotekarien hade<br />
försökt anpassa sig till det ena nya kravet efter det andra,<br />
men nu hade han fått nog.<br />
– Den gamle vargledaren skulle knappast önska en sådan<br />
här idrottsfest, bedömde Erasmus. – Månntro han ens är<br />
medveten om vad som försiggår här.<br />
Bibliotekarien satt ensam i den tysta biblioteksbyggnaden.<br />
Ingen hade nu tid att hämta något att läsa.<br />
Medan Erasmus funderade på den konstiga situationen<br />
började han fästa uppmärksamhet vid ett speciellt<br />
läte. Huset var inte helt ljudlöst. Någonstans ovanför<br />
honom hördes ett konstigt kuttrande. Precis som<br />
om en stor kastrull kokade på spisen och hundratals<br />
bubblor oavbrutet puttrade.<br />
Erasmus gav sig iväg för att ta reda på var ljudet kom<br />
ifrån. Han gick från rum till rum och klättrade till slut<br />
upp för trapporna till bibliotekets vind. Ljudet blev starkare.<br />
29
Den tunga dörren till vinden öppnades. Erasmus kunde inte tro sina ögon.<br />
Rummet var fullt av brevduvor fångade i burar. Bland dem fanns också den<br />
riktiga <strong>stad</strong>sdirektörens brevduvor med <strong>stad</strong>ens emblem om halsen.<br />
– Nu börjar jag förstå vad det är frågan om här, sade Erasmus fundersamt för sig<br />
själv. – Nu måste jag snabbt skicka flygpost till den gamle <strong>stad</strong>sdirektören på hans<br />
ensliga holme. Nu blev det slut på semestern.<br />
Snart svävade den officiella duvposten från bibliotekets fönster i riktning mot vargens<br />
semesterholme som hägrade i horisonten. Efter det matade Erasmus de andra<br />
fåglarna som var tillfångatagna på vinden och öppnade deras burar på vid gavel.<br />
Stadsborna undrade varför en rastlös skara brevduvor flög över biblioteket och<br />
<strong>stad</strong>shuset.<br />
30
31
32
Den semestrande Vargen Vidar blev väldigt upprörd då han läste meddelandet<br />
som hans vän Erasmus hade skickat i all hast.<br />
– Nu ska de viktigaste sakerna packas i båten, och det snabbt, sade den gamle vargen<br />
till sin fru. – Det måste bli ordning på <strong>stad</strong>ens angelägenheter. Fiska hinner jag<br />
också senare.<br />
Redan på eftermiddagen återvände vargdirektören till sitt arbetsrum. Han placerade<br />
sin vikarie mittemot sig vid skrivbordet och krävde en förklaring. Räven beskrev<br />
sina tilltag i stora drag och försökte få hela historien att framstå i ett fördelaktigt<br />
ljus.<br />
– Du kan säga vad du vill, röt vargen. – Du lider av maktsjuka, och det är en hemsk<br />
sjukdom! Jag skulle ha lust att skicka iväg dig till den ödsliga holmen för att bli frisk.<br />
33
Till sist gav vargen ändå med sig. Räven fick komma och se på fotbollsfinalen och<br />
sitta bredvid honom på huvudläktaren. Men några tal fick han inte hålla, och<br />
<strong>stad</strong>sborna fick klä sig som de ville i sina egna kläder.<br />
Räven var sur för att de kojotspelare han hade skaffat inte fick delta i <strong>stad</strong>ens lag.<br />
Vargen var obeveklig, hur räven än försökte förklara.<br />
– Vi spelar fair play, förkunnade den gamle <strong>stad</strong>sdirektören. – Men jag har faktiskt<br />
hittat på en uppgift också till dina kojoter – titta ditåt så får du se.<br />
34
35
36
Kojoterna uppträdde med konstgymnastik i läktarens korridor. De storväxta och<br />
axelbreda spelarna formade en fin pyramid och lyften gick som en dans.<br />
Fastän uppvisningen var fantastisk hade Räven Reidar svårt att dölja sin besvikelse.<br />
Han skulle hellre ha sett att kojoterna hade stått på prispallen efter matchen med<br />
guldmedaljer runt halsen istället för att gymnastisera framför publiken.<br />
Den unga rävens drömmar gick slutgiltigt i kras då det gästande laget vann den<br />
jämna matchen med ett mål. Räven Reidars axlar sjönk ihop.<br />
– Men snälla Reidar, det här är ju bara ett spel, trö<strong>stad</strong>e den gamle<br />
vargen. – Och nästa år blir det en ny vänskapsmatch. Det är det<br />
allra viktigaste.<br />
37
Rävungen Reidar har stora framtidsplaner.<br />
Han lämnar boet på bergssluttningen<br />
bakom sig då han i sina blänkande stövlar stegar iväg för<br />
att söka jobb hos <strong>stad</strong>sdirektören, Vargen Vidar.<br />
Den gamle vargledaren åker på fiskeresa till en avlägsen<br />
holme, och överlåter sitt arbetsrum till Reidar. <strong>Rävens</strong><br />
maktlystenhet och hårda tag förvirrar <strong>stad</strong>sborna. På<br />
huvudbibliotekets vind händer det konstiga saker, och<br />
<strong>stad</strong>ens brevduvor försvinner på ett mystiskt sätt.<br />
Kommer fotbollsmatchen med grannstaten att spelas, och<br />
blir den, som alltid förut, en vänskapsmatch?<br />
wickwick.fi