Blåsångarens berättelser

SWEDISH
EDITION
Blåsångarens berättelser
Tuula Pere
Outi Rautkallio
W
ickWick

Blåsångarens berättelser
Text Tuula Pere
Illustrationer Outi Rautkallio
Layout Peter Stone
Översättning till svenska Elisabeth Torstensson
ISBN 978-952-325-795-5 (ePub)
ISBN 978-952-325-295-0 (Print)
Första utgåvan
Copyright © 2017 Wickwick Ltd
Förlag Wickwick Ab
2017, Helsingfors, Finland
Tryckt inom EU
A Bluebird’s Memories, Swedish translation
Story by Tuula Pere
Illustrations by Outi Rautkallio
Layout by Peter Stone
Swedish translation by Elisabeth Torstensson
ISBN 978-952-325-795-5 (ePub)
ISBN 978-952-325-295-0 (Print)
First edition
Copyright © 2017 Wickwick Ltd
Published by Wickwick Ltd
2017, Helsinki, Finland
Printed in EU
Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2017
Finnish “Sininen lintu muistelee”, ISBN 978-952-325-293-6 (Print), ISBN 978-952-325-793-1 (ePub)
English (US) “A Bluebird’s Memories”, ISBN 978-952-325-294-3 (Print), ISBN 978-952-325-794-8 (ePub)
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted
in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior
written permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and
reviews. For details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.
Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as
well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact
specialsales@wickwick.fi.

SWEDISH
EDITION
Blåsångarens
berättelser
Tuula Pere • Outi Rautkallio
W
ickWick
Children’s Books from the Heart
1

2

Blåsångarens fågelholk satt högt uppe i björken. En sommarstugeägare
hade byggt fågelholken och noggrant satt upp den där för
många år sedan.
Fågelholken var egentligen tänkt för en större fågel, men
blåsångaren tyckte om det extra utrymmet, eftersom hon
ofta hade besökare. Idag skulle hennes barnbarn komma
och hälsa på och sova över.
”Det här är verkligen en fin fågelholk, och vilken
underbar utsikt jag har.” Blåsångaren suckade belåtet.
Sedan fortsatte hon med sin städning. Hon ville att
det skulle vara skinande rent till hennes småttingars
besök.
3

4

Blåsångaren hade bott i samma träd med sin make sommar efter
sommar. De hade ruvat på många ägg tillsammans, uppfostrat
många kullar i boet och sedan, när de små fåglarna var redo, skickat ut
dem i den stora världen. De hade haft många lyckliga år tillsammans.
”Jag önskar att min make fortfarande var här.” Blåsångaren suckade
längtansfullt. ”Men så är livet, ingen lever för evigt. Nu håller mina
egna fjädrar på att bli gråa.”
5

6
Men blåsångaren var knappast ensam ‒ snarare tvärtom. Hon
hade många vänner och mycket att göra. Hon kände alla
djuren i området och deltog i vartenda evenemang som anordnades.

7

Men allra närmast blåsångarens hjärta låg hennes egna barnbarn.
De var en skara livliga och nyfikna krabater. Det var inte så
konstigt att föräldrarna behövde hämta andan ibland och bad mormor
att ta hand om kullen.
Blåsångaren hade alltid tid för de små. Och idag var inget undantag ‒
hon välkomnade sina gäster med öppna vingar.
”Mormor! Mormor! Vad ska vi göra idag? Har du några nya historier
som du kan berätta för oss när det är läggdags?” De små fåglarna flaxade
fram och tillbaka när de kom.
”En sak i taget.” Blåsångaren lugnade ner sina besökare. ”Först ska vi äta
lite bär och sedan ska vi gå ut ett tag. Efter det är det dags för mormors
berättelser.”
8

9

10

Medan de små fåglarna flög omkring, höll blåsångaren ett öga på
den glädjefulla leken.
”Flyg inte iväg för långt, då kan ni komma vilse”, kvittrade hon varnande.
”Det är bäst att alltid hålla sig inom synhåll av fågelholken. Det kommer
att finnas tid för längre utflykter i sinom tid.”
”Kan du berätta om några av dina långa utflykter ikväll?” bad de små
fåglarna upphetsat.
”Fåglar behöver inte flyga långt för att kunna berätta bra historier”,
lovade blåsångaren. ”Ni kommer att förstå vad jag menar.”
Vid skymningen slog sig hela kullen till ro i mormors fågelholk.
11

De små gästerna vilade bredvid blåsångaren, i skydd under hennes
vingar. En lätt vind blåste utanför. Det var dags för mormors
berättelser.
”Vad är det viktigaste du har varit med om, mormor?” frågade den
största fågelungen.
”För mig är det mest betydelsefulla att jag fick möjlighet att bilda familj.
Men jag antar att du tänker på något annat”, sa blåsångaren.
”Har du varit med i tidningen någon gång?” fortsatte fågelungen.
12

Blåsångaren grävde fram ett gammalt tidningsurklipp. Det var en
nyhetsartikel om en öppningsceremoni för en stor bro. En minister
gav ett tal till en folksamling.
”Men du är inte med på fotot”, sa
fågelungen besviket.
”Titta lite noggrannare”,
övertalade blåsångaren
honom.
13

De små fågelungarna gnuggade sina ögon och tog en närmare titt på
bilden i tidningen.
”Där är mormor!” utbrast den minsta i flocken upphetsat.
”Men vad gör du där i hörnet?” undrade den största fågelungen.
”Tja, någon var ju tvungen att se till att publiken hörde talet!” Blåsångaren
smålog.
Man hade haft problem med högtalarna vid broöppningsceremonin. Organisatörerna
hade letat överallt efter felet, men de var fortfarande förbryllade.
14

Då plötsligt hittade blåsångaren något ‒ det var en liten mus som
tuggade på mikrofonsladden. Blåsångaren schasade iväg musen och
höll den halvavbitna sladden i sin näbb genom hela ministerns tal, från
början till slut.
”Och så var det problemet löst”, sa blåsångaren nöjt. ”Bron var viktig för
mig också. Jag byggde mitt första bo under den. Det var lite livligt där,
men förutom det, var det ganska trivsamt.”
15

De små fåglarna var inte redo att sova ännu.
”Vilken är den mest underbara fest du har varit på?” frågade den minsta
fågelungen.
”En gång var jag på ett mycket vackert bröllop”, sa blåsångaren medan
hon tog fram ett fotografi med ett leende bröllopspar omringat av
bröllopsgäster.
”Men du är inte med på fotot. Vad gjorde du på bröllopet?” fortsatte
fågelungen frågande.
”Titta här borta, bakom räcket.” Blåsångaren pekade med vingspetsen
på en liten blå prick på fotot.
Vid det lyckliga bröllopsparets fötter satt en blåsångare med en vigselring
i sin näbb.
”Jag märkte att brudgummen hade tappat ringen”, sa blåsångaren. ”Jag
plockade upp den med näbben och lade tillbaka den i brudgummens
ficka utan att någon märkte något.”
”Det bröllopet skulle ha blivit förstört utan din hjälp!” utbrast den
minsta i kullen.
16

17

18

Fågelungarna tittade på fotot av bröllopsparet och de uppklädda
bröllopsgästerna. De hade aldrig sett något så elegant tidigare.
”Men det allra vackraste bröllopet, det var när jag och er morfar
gifte oss”, sa blåsångaren tyst. ”Vi hade inte många gäster, inga
eleganta kläder eller bröllopsringar. Endast en björk iklädd sin
sommarskrud.”
”Varför var det bröllopet, det vackraste då?” undrade fågelungarna.
”Ni är kanske för unga för att förstå det”, sa mormor.
Blåsångaren berättade för de små fåglarna hur hon träffat deras
morfar. Hur hon suttit och lyssnat på hans fågelsång och hur hon
till slut lärt sig att känna igenom honom utifrån ljudet av hans
vingar. En högsommar bestämde de sig för att bygga ett bo tillsammans.
”Vilken tur att ni två träffades. Annars skulle vi inte existera!”
kvittrade fågelungarna.
19

20

Fågelungarna var piggare än någonsin. De bad att deras mormor skulle berätta
ytterligare en historia. Nu ville de veta vad den farligaste upplevelsen i hennes
liv varit.
Blåsångaren tvekade. ”Det kanske inte är det mest lämpliga att berätta innan läggdags,
men jag kan berätta det ändå”, sa hon. ”Det slutade bra.”
”Åh, snälla, berätta för oss. Vi lovar att vi ska sova sen!” sa fågelungarna.
Blåsångaren började berätta den sista historien för kvällen. Den var så spännande
att snart låg alla fågelungarna tätt tillsammans under mormors vingar.
21

22

Det hade varit en mycket varm och torr sommar.
Solen var brännande het, och det hade inte
kommit en droppe regn på flera veckor. En grupp
vandrare hade campat vid skogssjön, nära trädet där
blåsångarna hade sitt bo. Efter att människorna hade
packat ihop och gett sig av hem, kunde fåglarna känna
röklukt.
”Jag flög dit för att se efter och insåg att
lägerelden inte hade släckts ordentligt”, sa
blåsångaren.
Elden spred sig snabbt i det torra gräset och eldslågorna
började slicka träden, inklusive trädet där blåsångarna
hade sitt bo.
”Er morfar och jag var tvungna att
skynda oss. Våra ungar hade inte lärt
sig att flyga än.”
23

24

Fågelungarna lyssnade fascinerat när deras mormor fortsatte att berätta. Ungarna
hade svårt att sitta stilla och flaxade rastlöst med sina små vingar.
”En fiskare bodde mitt emot sjön. Han hade varit ute och fiskat tidigare på morgonen
och låg och tog en tupplur. Han sov när branden startade”, sa blåsångaren. ”Er
morfar skyndade sig till fiskarens stuga och väckte honom genom att knacka på
fönstret med sin näbb.”
”Vad hände med ert bo?” frågade fågelungarna oroligt.
”Jag lyckades övertala alla ungarna att flyga”, svarade mormor. ”Det var första
gången de flög. Men de klarade det allihopa!”
När fiskaren hade väckts upp från sin tupplur hade han hoppat i sin båt och skyndat
sig till brandplatsen för att släcka elden.
”Du och morfar var också hjältar”, suckade fågelungarna överväldigade.
”Nja, jag vet inte om jag skulle säga det”, svarade blåsångaren.
25

26

Blåsångaren kunde fortfarande komma ihåg hur hon
och kullen hade iakttagit elden från ett säkert avstånd.
När man är i en riktig fara, förstår man vad som är viktigast
i livet”, sa mormor.
”Vi förstår vad du menar”, sa de små gästerna tyst.
Det var dags att sova. Blåsångaren var vaken långt efter
det att barnbarnen hade somnat. Hon hade brett ut sina
gråa vingar över de små, för att skydda dem. Med dessa
vingar hade hon flugit otaliga sträckor, korta som långa,
tillsammans med sin make.
27

28

Blåsångaren var mycket tacksam över att hon
hade fått uppleva så mycket.
Hon hade insett att även en liten fågel hade en
viktig plats i den stora och underbara världen.
29

Blåsångaren är en kärleksfull mormor, vars barnbarn ofta
kommer på besök. Hennes blåa fjädrar har börjat gråna, men
hennes minnen från förr är fortfarande klara.
När det är läggdags får mormors små gäster höra många
spännande berättelser från hennes liv. De får lära sig att även en
liten fågel kan vara oerhört viktig.
wickwick.fi