QX November 2019

-46-
Ellie liL
4-ever
Det är aldrig kul att lämna festen för tidigt men Ellie Lilja håller huvudet högt och blickar framåt.
Att sjunga inför miljoner tv-tittare i fredagsfinalerna under Idol-äventyret betydde nämligen så
mycket mer än att vinna...
TEXT Ronny Larsson FOTO Emma Larusdottir/TV4 & Annika Berglund/Tv4
Nio dagar har gått sedan Ellie Lilja
lämnade årets Idol-säsong. Hon är
kvar i Stockholm, eftersom hon hyrt ut
lägenheten i Linköping, och nu bor hos
sin mamma på Södermalm.
– Jag mår bra, livet är ganska gott,
konstaterar hon och skrattar åt att
hennes goda liv nu innebär latte istället
för ”knegarkaffet” som varit elixir i
vardagen som programmerare.
Alltså, det är klart Ellie hade velat
fortsätta sin Idol-resa, men hon ser
också att vägen till en seger handlar om
mer än tajming och talang.
– Det är mycket som ska klicka varje
fredag: låtval, röstform, ett passande
sound, energinivå den dagen... Brister
det på en punkt så kan det avgöra. Jag
tänkte att Chandelier var en bra utmaning
och ångrar inte mitt val.
Om du just nu skulle lägga ett namn
på den du tror vinner Idol i ett kuvert?
– Just nu; Christoffer eller Astrid.
Men hade du frågat mig för två veckor
sen hade jag såklart sagt Ellie (skrattar).
Förståeligt. För när Ellie under
slutaudition framförde Keanes Somewhere
Only We Know och berättade
att låten är ett farväl till en person som
varit en del av henne själv, men som
inte längre är det, fick vi en storfavorit i
årets Idol-omgång.
Men det var ingen självklarhet att
berätta.
– Produktionen visste inget om min
bakgrund förrän en bit in i processen.
Det var Simona, som gjorde inslagsintervjuerna,
som fick mig att öppna upp.
Jag tyckte det kändes tryggt för de ville
att jag skulle berätta min story, och
jag fick äga den. Jag gjorde det för min
egen skull för jag ville processa den
delen genom sången.
Reaktionerna lät inte vänta på sig.
Ellie fick massor av kärlek efter att
avsnittet visats och många kände igen
sig, oavsett transidentitet eller inte. Att
känna sig vilsen eller leta efter sin plats
i livet är sånt de flesta handskas med.
Fick du några negativa reaktioner?
– I början av säsongen var det några
troll men de var så dåliga på att ”trolla”
att det bara var roligt. Sen har jag inte
läst allt. För läser jag tio bra kommentarer
och en dålig, så sätter sig den
dåliga.
– Men jag är samtidigt rätt bra på att
släppa saker. Andra kan inte bestämma
mitt värde och när man fattar det mår
man bättre.
Men Ellie har inte alltid varit så klar
med vem hon är.
Musiken blev både
en räddning och
något hon gömde
sig bakom när hon
i högstadiet gick
i musikklass där
hon både sjöng och spelade gitarr.
– Musiken var en stadig pelare när
allt annat var som ett snett korthus.
När jag började gymnasiet visste jag
inte vem jag var.
Hon antog rollen som den skojiga
och snabbtänkta eleven som använde
humorn som sköld för att inte visa hur
dåligt hon egentligen mådde.
– I skolan var jag den roliga och
utåtriktade som var jättenärvarande
när jag väl var där. Men jag var hemma
mycket eftersom jag inte mådde bra.
Totalt sett var min frånvaro under de
tre gymnasieåren 33 procent.
Hon fortsätter:
– När jag ser tillbaka så känns det
som att folk i skolan träffade en annan
person. Jag klädde mig som vilken
snubbe som helst och var i förnekelse
över vem jag var.
I slutet av gymnasiet insåg hon att
det inte gick att förneka att den Ellie
andra såg inte var den hon ville vara,
”Jag vet inte vad min typ är.
Jag har liksom inte dejtat så
mycket efter transitionen.
Jag får se, det är för mig
att upptäcka nu”
och Ellies transition började ta fart när
hon var runt 18-19.
– Den delen var egentligen inte så
jäkla bekymmersam. Men jag tog god
tid på mig. Jag behövde prata ganska
länge om allt på mottagningen i Linköping,
för det var många ”tänk om”
som jag ville bearbeta. Jag hade alltid
magkänslan att jag skulle hamna där
jag är i dag, men jag ville göra saker
på mitt sätt. Vissa behöver mer tid än
andra och för mig var det bra.
Hon började berätta för omgivningen
under första året på universitet och
nånstans mitt i utbildningen bytte hon
namn till Eli.
– Mot slutet av mina tre år var jag
väldigt öppen med att jag var i transition.
Jag var definitivt ”mitt emellan”
och väldigt androgyn. Jag behövde ta
det steg för steg och universitetsmiljön
var verkligen accepterande.
Ellies föräldrar har varit skilda
sedan hon var ett år, hon har en bror