2017 - Holmiensis 4

HOLMIENSIS 

Nr 2 HT 2017. Sedan 1963. 

I HEDERNS 

NAMN 

STOCKHOLMS 

NATIONS HISTORIA 

HEDERS- 

LEDAMOTEN

R e d a k t i o n e n 

REDAKTÖREN 

HAR ORDET 

Vintern har lagt sig över Uppsala och med den mörkret, vilket 

jag, som ni snart kommer märka, inte är ensam om att ha 

noterat. Förutom att göra morgonföreläsningen sådär ovanligt 

obehaglig innebär det också ett löfte om att ljusare tider 

komma skall. Kung Bore håller oss i sitt järngrepp och Vårfrun 

behagar inte visa sin fräkniga näsa. Det är i sådana här tider, 

när både studiemotivation och den allmänna vällevnadsmotivationen 

lider av en av sagda majestät tillfogad blessyr som 

inte verkar läka, som Nationen behövs som mest. För att hålla 

modet uppe i en prövande tid står den för diverse festligheter 

i storstilad stil. I samma manér arbetar Nationens olika verk 

dagligen för att hålla moralen hög. Om alla Stockholmare var 

karaktärer ur A.A. Milnes “Nalle Puh” (vilket inte är en helt 

vanlig sak att vara) skulle verkarna vara Tiger. Med en sprudlande 

och påtagligt studsig energi far de runt och skingrar det 

allra mest efterhängsna Ior-moln. 

Snart väntar ett juluppehåll som jag hoppas vi alla lyckas 

fylla med skojigheter av något slag. Kanske ett hemvändande 

med tillhörande släktträff och frosseri, eller något helt 

annat. Oavsett om du ska överallt eller ingenstans önskar jag 

dig en riktigt trevlig ledighet. Hemma i Stockholm har vi 

inga ekorrar i granen, men nog så många nötskrikor i eken. 

Nötskrikor är lite som människor på det viset att när den 

ena noggrant gömt ett ollon, och lagt ner särskild möda på 

att skyla det med ett gult löv, så kommer genast en mindre 

samvetsgrann artfrände och viker undan lövet, tar tag i nöten 

och flyger iväg. Alla som noggrant bökat in sin cykel i den 

hög som brukar bildas utanför nationerna bara för att återvända 

till ett solitärt, avklippt slanglås kan nog sympatisera 

Ansvarig utgivare: 

Edward Nehlbäck 

1q@stockholmsnation.se 

Annonsförsäljning: 

holmiensis@stockholms 

nation.se 

Tryck: 

Wikströms Tryckeri AB 

tel: 018-15 62 90 

Omslagsfoto: 

Tuulia Parviala 

Fotograf: 

Henric Mörch och Nils Weber 

Kontakt: 

Drottninggatan 11 

753 10 Uppsala 

tel: 0729647550 

holmiensis@stockholms 

nation.se 

med förstnämnda fjäderfä. Nötskrikor är också lite som 

människor på det viset att när en individ sitter i ett träd och ser 

ett rovdjur närma sig så ger den ifrån sig ett högt skrik, vilket 

varnar kamraterna i utbyte mot att visselblåsaren själv röjer sin 

position och därmed blir utsatt för en ökad risk att bli någons 

middag. Sannolikheten för att bli uppäten som resultat av att 

man köat för gasquebiljetter å en väns vägnar är mycket låg, 

men i rådande väderlek är det hjältemod som krävs för att göra 

det ändå mycket betydande. Jag hoppas att ni under uppehållet 

(och fortsatt) inte bara tar till er julens anda, utan även smittas 

av utvalda delar av nötskrikans sådan. 

För er som läser det här i januari känns kanske allt detta tal 

om ledighet och nötskrikor inaktuellt. Ni blickar fram mot ett 

gott nytt år, tolv härliga månader att spendera i Uppsala. Eller 

Tentamensmorgonens köld är hård, 

snön uppå fyris glimma 

de andra sova i korridor, 

ända till middagstimma 

en medcyklist druttar på baken, 

knappt en nisse är vaken 

ja, någon liten ferie från studentstaden kanske ni inkluderar 

i planerna. Varje sekund av studentliv är makalös i ordets 

ursprungliga mening, även om det inte alltid känns så, och att 

breda samhällslager söker utbildning av sådan kvalité som vi 

gör är historiskt sett unikt för vår tid. Om inte den här staden, 

med sina tinnar och torn, fik som är intellektuella högborgar 

och anrika bibliotek med namnkunniga bortgångna stirrandes 

ned på en från väggarna, kan få en att leva för att lära, snarare 

än lära för att leva, så vet jag inte vad som ska lyckas. 

För er som läser det här i februari har jag inget särskilt 

meddelande. 

Det är ett historiskt nummer av Holmiensis som ni har 

framför er. Theresia fortsätter sitt magnum opus om vår 

nations lika långa som oväntade historia, och Fredrika förtäljer 

om Annika Hökerberg, Stockholms nations första kvinnliga 

Förste kurator. Inspektor Tord är det här numrets huvudperson 

i inslaget vi kallar Hedersledamoten, och tecknar där 

sin egen (och därmed även partikelfysikens) moderna historia. 

Utöver detta smörgåsbord har Annie dukat upp en julsaga, 

eller ska vi säga julhistoria, och Alice presenterar lyrik som 

kommer gå till historien. 

Hugg in, 

Er redaktör, 

Mattias Forsgren


DEN HÄR FLIKEN HAR LEGAT ÖPPEN 

LÄNGST I MIN WEBBLÄSARE: 

Hemsidan till ett gärdesgårdsföretag i Mockfjärd. 

Fråga inte. 

OM JAG BARA FICK LYSSNA PÅ EN LÅT 

RESTEN AV LIVET: 

Chop Suey - System of a Down 

OM JAG BARA FICK LYSSNA PÅ GANGNAM 

STYLE RESTEN AV LIVET: 

Nej. 

Mattias Forgren 

Redaktör 

Theresia Mossberg 

Skribent 



Facebook och Karnov. 



Walk of Life med Dire Straits. 



Jättehelst inte. 



Stänger alltid mina flikar. 



Bohemian Rhapsody - Queen. 



Skulle jag inte lyssna på musik längre. 

Annie Petterson 

Skribent 

Alice Adler 

Skribent 



Lastminute.com (it’s exam period) 



Anything but Dubstep 



Well I guess I would have to finally learn that 

goddam dance 



Jag brukar inte ha flikar öppna länge i min 

webbläsare 



Min musiksmak ser väldigt olika ut från dag 

till dag så kan omöjligt välja endast en 



Då skulle jag sluta lyssna på musik 

Fredrika Lundh 

Skribent 

Gabriel Norman 

Art Director 



Hemsidan till Star Wars: Battlefront. 



Star Wars (Main Theme) 



Ge upp. 



Kanske fem flikar med artiklar från 

The Atlantic 



Freinds (feat. Bon Iver) Francis and 

the Lights. 



Då skulle jag nog sluta lyssna på musik. 

Anton Westin 

Art Director 

NATIONEN 

1Q har ordet 4 

Lundh i Lund 5 

Stockholms nations historia 6 

Your voice is the most important voice 8 

Bilder från Schtocktoberfest 10 

Bilder från Gåsmiddagen 12 

Toppmötet : Nationens första kvinnliga kurator 14 

En svensk julsaga 16 

Hedersledamoten – Inspektor Tord Ekelöf 18 

Uppsalavyn 22 

Nyårsmenyn – Billigt, lyxigt och utsökt 23 

NUDLAR, STUDIER OCH STÅLAR 

A student carol 24 

The Ryhme of A Thursday 26 

KULTUR OCH NÖJE 

The 10 best Christmas movies 28 

Pyssla med Pelle 30 

Kuratelet 31 

03


1Q HAR 

ORDET 

K 

Terminen har gått i en rasande fart och ett vitt 

täcke har lagt sig över Uppsala som kompensation 

för det allt mer påtagliga vintermörkret. Helgen 

som varit bjöd oss på en fantastisk gåshelg och 

när du läser detta har vi redan hunnit med en minst lika härlig 

Luccehelg, vilken som vanligt gästats av våra kära vänner från 

Malmö nation i Lund. 

På måndag, den 28 november, är det Landskap på nationen, 

och vi kommer då att tillsätta merparten av de ämbeten som 

ännu inte fått sina ämbetsmän till våren. Det är kul att se att 

det fortsatt är populärt att engagera sig vid Nationen, och jag 

hoppas att det så ska förbli under lång tid framöver. Det är 

mycket som är märkligt med Stockholms nation och vad som 

händer här, och en sådan sak är just det breda engagemang som 

trots allt är anledningen till att vi över huvud taget existerar. 

Ämbetsmän sliter hårt från tidig morgon till sen kväll, oftast 

helt utan materiel ersättning. Nationen är kanske det yttersta 

beviset på att vi människor i grunden inte är materialister, och 

att vi är kapabla till att åstadkomma i stort vad som helst, så 

länge vi finner rätt anledning och drivkraft. 

kommer att ångra! 

Med julen kommer inte bara filosofiska iakttagelser av livets 

sakta gång, utan även ett välförtjänt jullov. För dig som läser 

detta handlar det antagligen om ett kort avbrott från studier, 

innan en hektisk tentaperiod förväntas ta fart i efterdyningarna 

av ett vilt nyårsfirande. För Nationens del är det framför allt 

dess fina hus som får en välbehövlig vila. Den gamla delen av 

byggnaden byggdes för 170 år sedan med tanken att ungefär 

150 personer skulle vistas i det, det vill säga Nationens dåvarande 

medlemmar. Idag är vi Stockholmare runt 6000, och antal 

besökare per termin är mångt mycket mer än så. Det ställer 

hela tiden nya krav på förnyelse och anpassningar, samtidigt 

som husets gamla charm måste få förbli. Att låta Uppsalas bästa 

nattklubb samsas med vad som lika gärna hade kunnat vara 

ett universitetshistoriskt museum är ibland en utmaning, men 

det är precis den utmaning som är kärnan i vad vi gör och som 

har inspirerat både mig och andra att engagera sig. Jag hoppas 

att även du någon dag tar chansen att bli del av den gemenskap 

som frodats i och kring nationen i snart 370 år. Kanske sätter 

du din fot på ett Landskap redan i vår! 

Jag ska inte snöa in mig för mycket på saker jag egentligen 

inte förstår, utan istället konstatera att det faktiskt snart är jul. 

Jag blir lika förvånad varje år, men i år är det extra tydligt att 

allt vi gör har ett slut. Att få möjligheten att vara företrädare 

för Stockholms nation under ett års tid är väldigt speciellt 

med tanke på hur verksamheten byggs av cykler på just ett år. 

Av den anledningen görs de flesta saker bara en gång. Första 

gången är också den sista. Det är utmanande, ibland lite frustrerande, 

men samtidigt väldigt befriande. Har du möjlighet 

att någon gång jobba för en organisation på motsvarande sätt 

hoppas jag att du tar den. Det är ingenting som du någonsin 

Hoppas vi ses snart! 

Edward Nehlbäck 

Förste kurator 

04

N a t i o n e n 

LUNDH 

I LUND 

Jag har flyttat till Lund för att börja läsa till ingenjör efter att ha studerat tre terminer i 

Uppsala. Under två av mina terminer var jag klubbverkare på Stockholms nation. Här 

nere är jag både engagerad och bor på Malmö nation så under året kommer jag att jämföra 

de två städerna och vad deras studentliv har att erbjuda. 

Hej älskade Uppsala och Stockholms 

nation. Hoppas allt är bra med er! 

Det här är min sista rapportering 

från Lund. Har lite blandade känslor 

kring det men känner att det är dags 

att klippa navelsträngen nu. Den här 

gången tänkte jag jämföra hur det är 

att vara engagerad på nationerna. Mycket 

är likt men det är även mycket 

som skiljer nationerna åt. 

Alla har olika anledningar till att 

engagera sig, men de två vanligaste 

är nog gemenskapen samt att det är 

så oerhört kul. Nationsengagemang 

kan skapa en trygghet och en ”andra 

familj” när man har flyttat till en ny 

stad och lämnat familj och vänner 

bakom sig. Så i vilken stad är det 

då roligast, och vilken har den bästa 

gemenskapen? Det är väldigt svårt att 

svara på men jag ska ge det ett försök! 

På stocken jobbar man i mindre 

grupper bestående av som mest 14 

personer inklusive mästarna. Det 

ger en stor fördel när man ska skapa 

gemenskap; det finns helt enkelt 

inte lika många som man behöver 

lära känna vilket gör det lättare att 

komma varandra nära. Sedan jobbar 

man oftare vilket även det underlättar. 

På Stocken blir man utan tvekan 

en tajtare grupp så vår nation ligger 

bättre till när det gäller gemenskap. 

Allting görs även i större skala på 

stocken, allt från klubben och lunchen 

till städandet och hur mycket man engagerar 

sig. Det är svårt att bara vara 

lite engagerad på stocken vilket både 

har fördelar och nackdelar. 

På Malmös varierar storleken på 

lagen väldigt mycket, och därmed 

även hur mycket man jobbar. För 

nattklubben finns det exempelvis fem 

olika lag, två för torsdagar och tre för 

lördagar, istället för ett klubbverk. Det 

är dessutom andra utskott som jobbar 

gasquerna. 

I lagen kan det vara upp till 30 

personer. Av dem är det endast två 

personer som är valda på landskap 

( som kallas nationsmöte här nere). 

De motsvarar mästare och resten av 

laget motsvarar verkarna men behöver 

inte väljas av nationen på samma sätt. 

Något som Malmös, men inte Stocken, 

har är tackresor och tackfester. Då 

åker man till ”hemliga” ställen utanför 

Lund där man sedan delas upp i olika 

lag och tävlar samt har allmänt kul. 

Det är något som jag tycker Malmös 

är bättre på, att visa uppskattning för 

folks arbete. Man får mer tillbaka för 

mindre jobb. 

Men vilken nation är då roligast 

att jobba på? Det går verkligen 

inte att svara på, utan beror helt på 

gruppen man hamnar i samt hur man 

är som person och vad man gillar. Jag 

har fått några av mina bästa minnen 

genom mitt engagemang på Stocken, 

men det har jag även fått på Malmös. 

Stocken är definitivt mer uppstyrt 

än vad Malmös är, både när det 

gäller sittningar och organisationen. 

Vissa gillar Stocken mer, och andra 

Malmös. Men oavsett vilken nation 

man väljer så bör alla ge nationsengagemang 

en chans, det är extremt 

kul och hur klyschigt det än låter så 

får man vänner för livet! 

Så för allra sista gången, 

varma hälsningar 

Er Lundakorrespondent 

Fredrika Lundh 

05


STOCKHOLMS 

NATIONS HISTORIA 

HERRKLUBBEN, HUSET OCH KVINNORNAS INTÅG 

DEL 2 

AV: THERESIA MOSSBERG 

Under de kommande två terminerna kommer jag att följa nationens historia 

med nedstamp i olika tider som känns särskilt spännande för en nutida läsare 

att förkovra sig i. Jag kommer att beskriva vilken byggnad man befann sig 

i, hur många medlemmar nationen hade och vad medlemmarna sysslade 

med under just den perioden. Jag kommer att undersöka Stockholmarnas 

vardagsliv och vad de haft för intressen och syn på saker i livet. En stor del 

av informationen till den här artikeln har hämtats ur den ypperligt intressanta 

boken ”I ett hus på lut - studenter och studentliv på Stockholms nation i 

Uppsala” som finns att köpa på expeditionen. 

I 

den andra delen av min följetång om nationens 

historia kommer jag att dyka ner i 1800-talets 

nationsliv, på den tiden då fortfarande endast 

män var antagna till universitetet och nationen 

ännu inte hade något hus. 1800-talet kom 

nämligen att bjuda på två enorma förändringar 

för Stockholms nation. Den första förändringen 

rör huset, då nationen äntligen fick det 

hus som den nu befinner sig i, eller åtminstone halva. 

Den andra förändringen handlar om kvinnors intåg 

i student- och nationslivet efter hundratals år då 

enbart män varit välkomna att utbilda sig. 

Medlemsantalet vid universitetet och nationen 

kom att stiga rejält under 1800-talets första hälft. 

Detta gjorde att man var tvungen att söka efter en 

tomt eller ett hus att befinna sig i, till skillnad från 

tidigare då man kunnat träffas i Inspektorns hem. 

Vid landskapet den 2 mars 1825 beslutades därför 

att man skulle bilda en byggnadsfond. År 1829 

bestämde sig universitetet för att sälja den tomt som 

nationens gamla hus idag ligger på och den erbjöds 

då Stockholms nation. Det sades att tomten ”så väl 

igenom sitt fördelaktiga läge som sin vidd vara för 

Nationens behof fullkomligt passande”. Dessutom 

låg tomten i kvarteret S:t Erik, vilket är Stockholms 

skyddshelgon. 

Det kom att dröja fram till år 1841 innan 

ritningar till en nationsbyggnad lades fram, men 

dessa visade sig vara för dyra och man vände sig 

istället till arkitekt Johan Fredrik Åbom att ordna ett 

billigare förslag. Hans ritningar kom att antas den 25 

februari 1845. Grunden till huset lades år 1845, byggnaden 

uppfördes år 1846 och putsning och inredning 

skedde år 1847. Den 17 november 1847 var det slutbesiktning 

på arbetet och det målades utvändigt våren 

år 1848. På landskapet den 3 juni 1848 gratulerade 

proinspektor professor Johan Henrik Schröder de då 

154 landsmännen till att de nu hade ett eget hus. 

Huset såg i princip likadant ut då som det gör 

idag, det har däremot kommit att sjunka under årens 

lopp och den trappa som en gång ledde upp till 

ytterdörren har idag fått tas bort. Redan 1851 började 

sprickbildningar dyka upp och eftersom husets 

västra sida lutar på grusåsen och husets östra sida 

på lerlager, har den östra sidan, sedan dess att huset 

byggdes, alltjämt sjunkit. 

Kvinnor fick rätten att avlägga högre examina 

vid universitetet, undantaget teologiska 

och högre juridiska, först år 1873. Universitetsmiljön 

skulle dock inte komma och 

bli jämställd på en dag, utan den var sluten för 

männen och det tog lång tid och kamp för kvinnorna 

att vinna erkännande. De kvinnor som först 

skrev in sig vid universitetet ville inte bli kallade för 

”studentskor”, då de menade att detta kunde få dom 

att framstå som ett tillfälligt fenomen och skilda från 

den manliga studenten. 

Stockholms nation låg inte i bakkant i jämförelse 

med de andra nationerna. Redan höstterminen 1873 

blev Johanna Lewysohn nationens första landsmaninna 

och var då en av de första tre kvinnor som 

skrevs in vid Uppsala Universitet. Det kom sedan 

att dröja till hösten 1877 tills nästa kvinna, Ellen 

Fries, skrev in sig vid nationen. 1879 blev Karolina 

Widerström medlem i nationen och var den första 

kvinnan i landet att ta lic.-examen vid medicinska 

fakulteten år 1888. Du kan läsa mer om hennes liv i 

06


nummer 1 av Holmiensis från vårterminen 2016, där Joel 

Lenell skrev ett personporträtt. Hösten 1882 kom Elsa 

Eschelsson att skriva in sig i nationen. Hon var den första 

kvinnliga docenten i juridik och jag kommer att återkomma 

till henne senare. 

Hon fick varken delta i fester eller universitetshögtider 

och fick endast vistas ute på 

gatan i sällskap med sin tjänsteflicka. 

Männen på den här tiden ställde sig ofta kritiska till 

kvinnornas intåg i universitets- och nationslivet. När 

Ellen Fries skulle besöka rektorn fick hon enbart göra 

det i sällskap av en äldre manlig släkting, och på Stockholms 

nation fick hon en mindre chock då hon på väg 

till kuratorsexpeditionen ”måste passera genom en sal full 

af rökande och tidningsläsande studenter och utsätta sig 

för deras blickar”. Ellen Fries var under sin studietid helt 

utestängd från studentlivet och fördelen med detta, om 

man nu ska tvinga fram en sådan, var att det enda som 

fanns att ägna sig åt var studierna. Hon fick varken delta i 

fester eller universitetshögtider och fick endast vistas ute 

på gatan i sällskap med sin tjänsteflicka. Under hela 1870- 

talet fanns som högst fyra kvinnliga studenter inskrivna 

vid universitetet under samma termin. Ellen uttryckte att 

hon kände sig ”ensam som ett får bland getter, och som en 

anka bland gäss”. 

Ellen Fries kom dock att väljas in som seniorsmedlem 

i nationen år 1881 och blev Sveriges första kvinnliga 

filosofie doktor år 1883. Av de 153 kvinnor som mellan 

1873 till 1914 studerade vid Uppsala universitet avlade 

112 stycken examen. Av dem fortsatte sedan tio stycken 

till doktorsgraden. Dåtidens kvinnliga doktorer hade 

dock ingen möjlighet till fortsatt karriär inom universitetet 

efter denna bedrift. En annan kvinnlig student vid 

universitetet var Karolina Widerström, som kom att bli 

den första kvinnliga utexaminerade läkaren. Hon var en 

mycket duktig sexualupplysare och specialist i veneriskaoch 

kvinnosjukdomar som uppskattas än idag. 

Elsa Eschelsson, som nämnts tidigare, var den första 

kvinnliga rättsretorikern i Sverige 

och blev sedermera Stockholms 

nations första kvinnliga hedersledamot. 

Eftersom hon var en 

lovande forskare kom hon direkt 

att bli förordnad en docenttjänst i 

civilrätt vid juridiska institutionen. 

Hennes institution backade upp 

henne och när professuren i civilrätt blev ledig försökte 

institutionen utverka ett förordnande för henne. Men 

eftersom hon var kvinna fick hon inte lov att bli ordinarie 

professor, utan fick vara nöjd med sin tidigare tjänst som 

vikarierande professor i processrätt. Elsa Eschelsson dog 

år 1911, endast femtio år gammal, av en för hög dos sömnmedel. 

Detta var ett självmord som enligt en teori skulle 

vara orsakat av den förlorade professorsstriden. 

Vid den här tiden fanns det en ”vetenskaplig” misstro 

mot kvinnors intellektuella förmåga. Det talades om att 

den kvinnliga hjärnan inte kunde mäta sig med mannens 

och att intellektuell ansträngning till och med kunde vara 

direkt skadlig för kvinnokroppen därför att det skulle leda 

till hormonrubbningar och sterilitet. Under sekelskiftet 

var äktenskapet den självklara vägen för kvinnor från 

borgerliga familjer. Det sågs därför som provokativt när 

en kvinna istället valde att skriva in sig på universitetet 

och börja ett nytt liv iväg från hemmet, och samhället såg 

de kvinnliga studenterna som en bekräftelse på osedligheten 

bland studenterna. Det fria studentlivet sågs 

redan ned på men det var dubbelt så illa när en kvinna 

valde att leva detta liv. Det ansågs att kvinnliga studenter 

var förespråkare för den fria kärleken, till skillnad från 

borgardottern som var oskuldsfull vilket var den tidens 

ideal. 

1800-talets studentskor kom att hamna i en underlig 

situation, där de dels var studenter, dels uteslutna från 

studentlivet. De tillhörde varken universitetslivet eller 

borgerskapet. De var intellektuella men var samtidigt 

tvungna att tänka på äktenskap och ”kvinnlighet”. Under 

gasquer och baler fick de delta under själva sittningen, 

men när sedan släppet började var de tvungna att bege sig 

iväg. 

Just Stockholms nation kan skryta med att vi redan 

under 1870-talet hade flest kvinnliga medlemmar av 

samtliga nationer, och år 1900 hade nationen hunnit ha 

hela 85 kvinnliga medlemmar. Jämför detta med de andra 

nationerna som enbart hade haft sex till tio kvinnliga 

medlemmar under 1800-talet. Även kvinnor som inte 

hade någon anknytning till Stockholm skrev in sig på 

nationen och det kvinnliga umgänget kom att locka fler 

kvinnor. 

År 1892 bildades Upsala Kvinnliga Studentförening, 

en föreningsmedlemmarna som sträckte sig över 

nationsgränserna. På Valborgsmässoafton samma år var 

föreningen de första kvinnliga studenterna som bar sina 

studentmössor offentligt, någon som kom att bli en succé. 

Även den Kvinnliga diskussionsföreningen hade blivit 

populär och kring sekelskiftet dök det upp gymnastik och 

till och med en hockeyklubb för kvinnor. 

Just Stockholms nation kan skryta med att vi redan 

under 1870-talet hade flest kvinnliga medlemmar av 

samtliga nationer, och år 1900 hade nationen hunnit ha 

hela 85 kvinnliga medlemmar. 

Tack och lov har mycket förändrats under de 144 

år som gått sedan kvinnor fick lov att skriva in sig 

vid universitetet. Kvinnliga studenter är idag en 

fullständig självklarhet. Elsa skulle vara glad om 

hon såg att det idag till och med är fler kvinnliga juriststudenter 

än manliga, och vill man som kvinna styra in på 

professorsbanan är det inga problem. Vi har även lyckats 

få stopp på husets sjunkande, tack vare nybyggnationen 

från 1960-talet. Men det gamla huset i sig är fortfarande 

relativt likt hur det såg ut när det en gång byggdes, något 

som är värt att bevara och vårda. 

07


YOUR voice is the 

most important voice 

”Ingen har nog undgått den senaste anstormningen av inlägg med hashtaggen 

metoo på sociala medier. Att så många personer, inklusive flera som 

sitter härinne, har vågat träda fram och dela med sig. För att kunna öppna 

tidigare stängda ögon och således tillsammans kunna bidra till ett samhälle 

utan tafs och sexuella trakasserier. Det här i sin tur, bidrar till vårat självklara 

mål här på nationen, ett Stockholms nation utan trakasserier.” 

AV: 

ALICE ADLER 

What a term it’s been, and it’s not 

even over. I am not sure if I should 

laugh or cry! Growing up, my 

mother has always told me stories 

about things that happened when 

she was my age. I remember thinking when I was 

younger that everything just seemed so much more 

dramatic back then in “the olden days”, a phrase that 

I am sure my mother would just love. I especially 

remember (for some odd and unexplainable reason) 

her telling me about the Clinton-Lewinsky story and 

it felt as though she was describing a movie. The past 

month it dawned on me that one day (hopefully) I 

will be telling my children about the game-changing 

events that are happening today, and how they will 

seem just as dramatic as those my mum used to tell me. 

For example, in October 2017 one of the largest social 

media trends started as a result of one of Hollywood’s 

most powerful men being exposed as a sexual predator 

who has used his position to take advantage of 

countless women. If that’s not drama, then I don’t 

know what is. 

Unless you have been living underground, with no 

Wi-Fi, no telephone and no TV, then you will have 

witnessed and possibly been a part of the #metoo 

campaign. I think I can speak for most when I say that 

the discussion the campaign has brought about has 

been an extremely moving, poignant and eye opening 

experience. The bravery that it has taken for many 

people to publish their experiences on social media is 

overwhelming, and I believe this bravery will be pivotal 

in protecting our own daughters and sons in their 

schools, their work environments and on the streets. 

It’s O.K to speak up to unwanted glances, touches, 

words, slurs and innuendos and just say NO! I am 

exhausted and downright fed up of being told what’s 

right and wrong. Whether it be by internet trolls, 

colleagues, acquaintances or friends. I am tired of being 

“enlightened” in what the intention was behind a sexist 

slur when in the end all it was, was a cheap, sexist slur 

– Johanna Schwang, 2Q electa, 

Talet till Gåsen 2017 

by some stranger in the street or at a club. I am tired 

of constantly being told about what sexual harassment 

‘actually is’, or seeing girls get laughed at and belittled 

in public spaces because they dare to turn around and 

speak up to the person grabbing them unwantedly. 

Enough is enough and finally the world is speaking up. 

#Metoo has created a platform on which women now 

feel safer to speak out, and I believe we all in fact have 

a duty to make sure that the message this campaign has 

spread, does not die out. Rather, we need to expand on 

it; discuss, teach, learn and listen to each other. 

Among the student nations in Uppsala, which 

is where us students are lucky enough to spend 

our nights out, harassment and violence in general 

is rather uncommon. However, in the light of the 

#metoo campaign, I thought it reasonable to ask a few 

questions regarding sexual harassment. Many of us can 

witness sexual harassment in many different forms, 

without even realizing what we are seeing. To which 

I say; If you think that it might be considered sexual 

harassment, then it probably is. I myself do not know 

what the protocol is were I to see something I believed 

was harassment in a nation. I turned to the First 

Curator of Stockholm’s Nation to get some answers! 

If one were to see or experience a form of 

inappropriate behaviour at Stocken, for 

example; using derogatory and vulgar 

language, grabbing someone without 

their permission, or just in general 

someone being too pushy with another 

person who clearly is not inviting that 

sort of behaviour, what would you 

advise one to do? 

Det vanligaste är att sådant sker under nattklubben, 

och man ska då ta kontakt med vakter eller utskänkare, 

alternativt annan personal som jobbar. Om detta inte 

görs under den specifika kvällen, eller det inte sker 

under klubben, bör man kontakta Kuratelet eller 

något av nationens Trygghetsombud (för närvarande 

08


Malcolm Sterky och Alicia Juhlin). Det går 

även att kontakta någon i Styrelsen. 

Does the nation have a protocol 

that they must follow if any kind 

of harassment is reported? 

Vi har en handlingsplan som tydligt, steg för 

steg, förklarar hur vi ska agera vid händelse 

av sexuella trakasserier. Som sista steg i 

planen skrivs en incidentrapport som lämnas 

till kurator. 

I remember last year seeing 

some posters up around the 

nation encouraging people 

to speak up if they were to be 

‘grabbed’ or harassed in anyway, 

which I thought was great! It 

really created a safe platform 

for people to come forward and 

report such happenings. Do you 

think that recent events in the 

media will encourage the nation 

to raise more awareness of this 

kind? 

Planscherna som satt uppe väckte olika 

typer av känslor. Många ansåg att de var bra, 

medan vissa tyckte att det spred en stämning 

av att nationen är en otrygg miljö där man 

bör hålla ögonen öppna. Antalet planscher 

som sitter uppe är nu därför färre. Jag tror 

absolut att det mediala utrymmet som dessa 

frågor fått gör att fler är intresserade av att 

engagera sig i frågan. Det har jag redan 

märkt av i min omgivning och bland vänner. 

Från nationens sida arbetar vi vidare efter de 

ramar som arbetats fram de senaste åren. Det 

innefattar att ta fram arbetsordningar och 

handlingsplaner, anordna föreläsningar, och 

skicka ut enkäter en gång per termin som 

diskuteras på ämbetsmannadagen. Exakt hur 

arbetet ska bedrivas, och vad som ska göras 

av Kuratelet respektive Trygghetsombuden 

håller för närvarande på att diskuteras i 

nationens styrelse. 

We must keep shedding light on 

sexual harassment and abuse. If 

you personally have not been a 

victim, it is still your battle; it is for all of us. 

Discuss and argue, read and research and 

above all; you have a voice, use it! 

I hope one day when I am re-telling stories 

of my university days to my children I can 

speak of the #metoo campaign, of how I 

got to witness a great strength and bravery 

igniting around me, and that I too can make 

it sound like a movie, but a movie that has a 

really wonderful ending. 

FOTO: DAVID SHANKBONE, WIKIPEDIA COMMONS


SCHTOCKTOBERFEST 

14 OKTOBER

N a t i o n e n


Toppmötet 

Annika Hökerberg är Stockholms nations 

första kvinnliga Förste kurator. Hon satt läsåret 

1966/1967. Jag fick möjligheten att göra en kort 

intervju med henne tidigare i år där hon berättade 

om hur det var då. 

VAD FICK DIG ATT SÖKA POSTEN 

SOM FÖRSTE KURATOR? 

Jag sökte inte utan det var en valberedning 

som nominerade kandidater. 

Den hade tre förslag där jag var det 

ena. Jag hade aldrig tänkt på att 

bli kurator innan men blev väldigt 

glad när jag fick nomineringen och 

sedan blev vald. Det kändes även 

lite extra speciellt att bli den första 

kvinnliga Förste kuratorn. Vi hade 

haft kvinnliga Andre kuratorer innan 

men ingen 1Q. Jag vet egentligen inte 

varför men det var ungefär lika många 

män som kvinnor som var engagerade 

redan då. 

HUR VAR DET ATT SITTA I KURA- 

TELET PÅ 60-TALET? 

Det året jag satt var det väldigt 

annorlunda jämfört med andra år 

eftersom vi flyttade från nationen 

för att kunna restaurera gamla huset 

samt bygga det nya. Året präglades 

av oro över att få ihop pengarna till 

byggandet. När vi började saknades 

över 350 000 kronor. Vi huserade i en 

våning på Smedsgränd vilket var lite 

problematiskt många gånger, speciellt 

vid gasquer. Men det löste sig ofta bra, 

bland annat fick vi ha vår vårbal på 

Göteborgs nation som då hunnit flytta 

från Drottninggatan till S:t Larsgatan. 

Annars var arbetet ganska likt skulle 

jag tro, men allt var i något mindre 

skala. Jag ledde sammanträden, förberedde 

landskap, såg över budgeten och 

skrev in nya medlemmar. Såg till att 

verksamheten rullade på helt enkelt. 

Och sen förekom en del fester såklart 

då 1Q alltid höll tal. 

14 

UPPLEVDE DU ATT DU BLEV DISKRI- 

MINERAD NÅGON GÅNG UNDER 

DITT ÅR SOM 1Q FÖR ATT DU VAR 

KVINNA? 

Inte på Stockholms nation, där var 

det väldigt i tiden med en kvinnlig 

1Q. Under mitt år som Förste kurator 

invaldes två kvinnor och två män 

som hedersledamöter: Elise Ottesen-Jensen, 

norsk-svensk sexualupplysare 

och journalist, Elisabeth 

Söderström, hovsångerska, Jonas 

Nordenson, chef för Sveriges allmänna 

exportförening och Jan-Olof Olsson, 

journalist och författare. På den 

tiden installerades alla hedersledamöter 

under Majmiddagen. Så är det 

tydligen inte idag. 

VAD VAR ROLIGAST MED ATT VARA 

KURATOR? 

Kamratskapen och atmosfären helt 

klart. Jag har fortfarande bra kontakt 

med många från Uppsala och det var 

ett väldigt roligt år. 

SKULLE DU SÄGA ATT DU TAGIT 

MED DIG NÅGOT FRÅN DIN TID SOM 

KURATOR? 

Det är en otroligt bra erfarenhet att ha 

sen när man kommer ut i arbetslivet. 

Man får även väldigt många kontakter, 

inte enbart från Stockholms nation 

utan hela Uppsalas studentliv. Jag 

rekommenderar verkligen alla att 

söka. Det är oerhört lärorikt och är 

enbart en fördel när man kommer ut i 

arbetslivet. 

Text: Fredrika Lundh 

Holmiensis från februari 1967.

Holmiensis från februari 1967. 

N a t i o n e n


EN SVENSK 

JULSAGA 

AV: SONYA SAMMARCO 


Det är en förmiddag i december och 

en isande vind har dragit in från 

norr. Alla har redan glömt förra 

årets hysteri och varenda snapchat 

story meddelar rådande temperatur. 

Luftmadrassen på golvet 

hos gymnasiekompisen som ”inte 

riktigt vet vad jag vill göra efter 

gymnasiet så jag pluggar indek” har läckt under natten 

och nästan hela ländryggen vilar på golvet i korridorsrummet. 

Gårkvällen spenderades på Malmö nation, 

Sveriges sydligaste punkt för en stockholmare. I vimlet 

av ansikten på dansgolvet hade jag bestämt mig för 

att ta en paus, eller helt enkelt gå på upptäcktsfärd 

ut i vinternatten. Lund, tänkte jag, är ändå så litet så 

det finns väl inte en chans i världen att jag går vilse. 

Luften var krispig och när jag klev ut från nationen 

stod det fortfarande folk och huttrade i kön. Jag 

svängde anspråkslöst vänster och började promenera 

över kullerstenarna bland de låga husen. Årets första 

snöflinga föll och landade på jackärmen. Innan den 

smält hann jag se dess unika struktur, och jag uttalade 

tyst för mig själv, innan jag skrev ner det i anteckningarna 

i mobilen, att all I want for christmas är ett 

evigt studentliv. 

Knäckemackorna till frukost hade tjänat på 

att pyntas av en grönsak eller två, men röran i den 

gemensamma kylen gör även den bästa matplaneraren 

osäker på vad som hör till vem. Julkalendern rullar 

i bakgrunden och morgonpepparkakan doppas två 

gånger i kaffet. Jag skrollar i mobilen och hittar min 

gamla anteckning från igår. Trots felstavningarna 

lyckas jag avkoda meddelandet och känner plötsligt 

att det inte bara var jag själv som kommunicerade med 

bakfyllejaget, utan att det var något större än så. Det 

är som at en julängel sjunger ljuva julestämmor genom 

skärmen, som att Ernst sträcker ut handen till mig med 

en inbjudan att följa med på äventyr. Med mitt öde i 

händerna på reptilhjärnan kastar jag mig upp på cykeln 

och börjar trampa. Nu bär det av till jultomten. 

Många timmars slit senare varnar trafikradion i 

hörlurarna, under den snabba hjälmen, om att infarten 

till Snerikes börjar blockeras av en trögflytande trafikstockning. 

Den värmande sopplunchen på trafikplats 

VG gör den hungrige endast tillfälligt mätt. Fasen, och 

jag hade helt glömt att det är tisdag. En smartare väg 

hade troligtvis varit att åka genom Värmland istället, 

men Snerikes hip-hop del av landskapet är alltid så 

trevlig så det kanske är värt trafikkön ändå. När jag väl 

glider inom landskapets gränser tar jag en snabb tur 

genom ABBA-gropen, förbi Rihanna-hörnan och tar 

utfarten genom house-från-2012. 

Den bästa genvägen från house-från-2012 till 

Kakel är som plus etta till din goda vän vägarbetaren 

med brytleg. Det är de gemensamma cykelturerna från 

förfesten, alla nya bekantskaper och de kulinariska 

höjdpunkterna efter klubben stängt som är skälet till 

min färd. Det är helt och hållet otänkbart att föreställa 

sig ett liv efter examen, och ett riktigt jobb, som skulle 

innebära att Centrala studiestödsnämnden inte är 

huvudsponsorn för tillvaron. Det är en så främmande 

tanke att det nästan vore mer rimligt att föreställa 

sig en uppsalabo som är avundsjuk på en lundensare. 

Överexalterad över att vara tillbaka i Uppsala tappar 

jag riktningen, går på studieuppehåll och ramlar in på 

läkarnas eftersläpp till Preklin-sittningen. 

Ur dimman cyklar jag vidare. Det känns som 

att jag har färdats en evighet, och ändå är jag bara 

strax norr om Sveriges mittpunkt, Stockholm. Med 

bestämda tramp och flås som om det hela var ett 

tappert försök att ta sig upp för Carrobacken färdas 

jag upp genom Sverige i samma hastighet som en 

trimmad EPA-traktor. Efter många timmars slit når 

jag äntligen Åre. Herregud, tänker jag när jag måste 

grimasera för att inte få frostskador runt munnen och 

vicka på tårna för att inte bli av med några stycken, 

nu har jag äntligen kommit till nordpolen. Jag svänger 

in på Ica för att köpa en karta, iPhone-batteriet 

dog redan nere vid Falun. Förväntansfullt slår jag 

upp pistkartan över Åre och letar efter markeringen 

16

N a t ii o n e n 

”Tomtens stuga”. Förvirrad, utmattad och naiv som jag är blir 

nu situationen ganska tuff när verkligheten börjar komma 

ikapp. Jag har ju inte ens kommit halvvägs! Jag hade hört att 

Sverige är ett avlångt land, men sällan hade jag behövt vara 

med om någonting lika utmattande som att ta sig igenom det. 

Möjligen när jag promenerat till BMC. 

Den sista biten upp var som en riktig tentaperiod, men 

nu börjar äntligen toppen närma sig. En krog längs vägen har 

öppen dörr och ut mynnar julmusik. När man går in genom 

dörren uppfylls de norrländska fördomarna; det är så kallt 

inomhus att folk har på sig päls, guldet står framme i frostiga 

glas och den huvudsakliga formen av kommunikation är 

ljudande inandningar. Även fast det vattnar sig i munnen av 

blotta tanken på vilt väljer jag ändå en klassisk burgare, titeln 

som står först på listan under rubriken Orvars, och börjar 

fundera över den långa resan som jag varit med om. Flera 

veckor har det tagit mig att färdas genom det avlånga landet. 

Det hade troligtvis gått snabbare att nå målet ifall det inte 

var så att växeln fryst fast på 2:an och jag senaste milen varit 

tvungen att trampa som en galning. 

Nedsjunken i baren känner jag mig besviken. Tomten, 

berättade kvinnan bredvid mig, är väldigt upptagen såhär års 

och brukar sällan ha tid att dricka en Norrlands på Orvars. 

Ännu mindre lovande är att tomten sällan tar sig tid för 

stockholmare. Men plötsligt, trots de dystra utsikterna, hörs 

tunga steg in genom dörren och ett eko av pondus sprider sig 

mot baren. En enorm hemstickad lovikavante landar på min 

axel och i den mest stämningsfulla, djupa basröst jag någonsin 

hört frågar tomten ”vad önskar sig den här lilla nollåttan i 

julklapp då?”. Överväldigad av denna jul-uppenbarelse som 

får mig att känna mig som fem år igen svarar jag trevande 

”jo förstår tomten, jag skulle, om det inte är för mycket att be 

om, vilja önska mig en evig studenttid, tack.” Hohoho, svarar 

tomten, och alla nissar i baren instämmer i juleskrattet. Med 

en plötsligt väldigt mjuk stämma säger tomten ”Vad vore då 

vitsen med studietiden? Den varar bara en liten del av livet, 

innan man drar bort från vin och sång till vardagslivets tråk 

och tvång, och det är det som gör den så dyrbar. Men hjärtat 

i en sann student kan ingen tid förfrysa, för den glädjeeld 

som tänts där lyser hela livet. Och ett sånt hjärta kan jag inte 

ge dig i julklapp, eftersom det redan är ditt. Jag menar, du 

valde trots allt att bli en Stockholmare” Jag spänner blicken i 

bardisken och tänker på tomtens ord. Med sin vanliga muntra 

stämma bullrar tomten ”Så blir det nu Hallands eller Beska?” 

Överväldigad, lite frusen och med studenthjärtat fyllt av 

julstämning åker jag söderut till Uppsalas varmare breddgrader. 

Det må vara så att jag inte fått vad jag önskat mig i 

julklapp, men ny visdom har jag vunnit på vägen. Nu vet jag 

att studentlivet är något att uppskatta i varje ögonblick av det, 

för en del av dess skönhet är att det tyvärr inte varar för evigt. 

17


Tord Ekelöf framför RICH-speglarna. 

Tord Ekelöf, född 1945 i Uppsala, 

är professor i elementarpartikelfysik 

vid Uppsala universitet och 

inspektor för Stockholms nation. 

Han har under många år varit 

verksam vid CERN i Schweiz, 

är föreståndare för FREIA på 

Ångströmlaboratoriet och tilldelades 

år 2009 Björkénska priset, 

men framförallt är han hedersledamot 

av Stockholms nation. Det 

står skrivet att till hedersledamot 

kallas envar Nationen vill betyga 

sin högaktning. Det är med största 

sådan jag lämnar över ordet till 

inspektor Tord Ekelöf. 

Förord av: Mattias Forsgren 

När jag stegade in på Stockholms Nation som 

recentior på hösten 1964 var det mycket 

som var annorlunda, men också mycket 

som var likt, med hur det är idag. Det 

anordnades t.ex. regelbundet maskerader 

under bestämda temata, t.ex. Romarrikets 

fall eller Den mörka medeltiden. Det 

var ofta danskvällar på Nationen, som 

benämndes “ölstötar” och under vilka det, som benämningen 

antyder, dracks mycket öl, då till ett pris av 2 kr flaskan. Det 

dansades foxtrot eller jitterbug till musiken, spelad av ett 

dansband från orten, till vilken endast en herre kunde bjuda 

upp genom att stiga fram till en dam, bocka och säga ”får jag 

lov”. Gasque-middagarna på nationen hade “slottsstek” som 

stående meny, en tunn brun skiva ugnsgenomstekt kött som 

snabbt föll sönder i smulor som blandades med ”brunsåsen”, 

serverad med oskalad kokt potatis. Vinet hette ’Vin rouge 

d’Algerie’ och var genomgående av enkelt ursprung. Men 

snapsen till förrätten var lika god som idag och den utmärkta 

punschen serverades alltid till kaffet. Och framför allt var den 

intellektuella diskussionen på Nationen lika livlig som idag. 

Låt mig berätta vad som följde efter min studenttid i 

Uppsala. Året 1967 var jag sommarstudentstipendiat 

vid CERN och träffade då Monique, min tillkommande 

hustru, på Cité Universitaire, där vi båda bodde 

i (skilda) korridorer. När jag avslutat mina kandidat- och 

teknologstudier 1968 började jag som doktorand i högenergifysik 

vid det dåvarande acceleratorlaboratoriet Gustaf 

Werners Institut i Uppsala. Redan efter en månad blev jag 

sänd till CERN i Genève och påbörjade där min forskning 

om elementarpartiklar som jag sedan fortsatt med, inom olika 

forskningsprojekt, ända tills idag. Jag kom därmed att vistas 

18


många år i Genève. Jag behöll emellertid hela tiden anknytningen 

till Uppsala universitet genom att den forskargrupp 

som jag tillhörde och sedan kom att leda bestod av forskare 

vid universitetet. 1998 utnämndes jag till lärostolsprofessor i 

elementarpartikelfysik i Uppsala. 

Som forskare i experimentell partikelfysik kom jag att särskilt 

intressera mig för utveckling av nya instrument och detektorer 

för att möjliggöra observation och mätning av nya fenomen. 

Min doktorsavhandling 1972 byggde på mätningar utförda 

med en ny s.k. kärnrekylspektrometer, en teknik som jag kom 

att vidareutveckla med ryska forskare under drygt ett år som 

ryska vetenskapsakademins gäst i Leningrad 1973 och sedan 

tillämpade vid CERN då den nya Super Proton Synchrotron 

(SPS) när den startades upp 1976. Frågan gällde bl.a. att 

utreda experimentellt om kausalitetsprincipen gäller även vid 

subatomärt små avstånd. 

När CERN 1979 beslutat att påbörja bygget av en ny accelerator, 

Large Electron Positron Collider (LEP), föreslog jag 

med kollegor utvecklingen av en ny detektionsmetod för 

identifiering av elementarpartiklar, som jag döpte till RICH 

för ’Ring Imaging Cherenkov Counters’. Denna experimentella 

metod kom att utgöra det huvudsakliga motivet för en 

av experimentuppställningarna ’Detector for Lepton, Photon 

and Hadron Identification’ (DELPHI) vid LEP, vilken kom 

att var vara i drift under hela 1990-talet. Redan då letade vi 

efter Higgs-bosonen, som är en elektriskt neutral elementarpartikel. 

Vissa nya teorier, bortom den s.k. Standarmodellen 

för elementarpartiklar, som kallas Supersymmetriska teorier, 

förutsäger existensen även av elektriskt laddade Higgs-bosoner. 

RICH-detektorn var särskilt lämpad att söka efter 

sådana laddade Higgs-bosoner och vi startade vårt första 

försök att detektera sådana under 1990-talet. Sedan dess organiserar 

vi på Gustavianum i Uppsala vartannat år en internationell 

’Charged Higgs’ konferens. 

DELPHI-experimentet avslutades 2001 utan att vi 

kunnat finna några laddade Higgs-bosoner. Sökandet efter 

den neutrala Higgsbosonen kröntes med framgång vid 

CERNs nuvarande accelerator Large Hadron Collider 

(LHC) 2012 och belönades 2013 med Nobelpriset medan 

sökandet efter laddade Higgs pågår än idag. Efter 2001 

monterades DELPHI-uppställningen ner och en del av den, 

en uppsättning speglar, som tillverkats på min beställning 

vid Bofors Aerotronics AB på Lidingö och använts under 

10 år i DELPHI vid LEP för att fokusera Cherenkov-ljus i 

RICH-detektorn, finns sedan dess uppställd vid Siegbahnsalen 

på Ångströmlaboratoriet. 

CERNs nuvarande stora accelerator, Large Hadron 

Collider (LHC), började planeras redan på 1980-talet och 

togs i bruk 2009. Min forskargrupp deltog i utvecklingen och 

uppbygganden av en SemiConductor Tracker (SCT) att ingå 

i en experimentuppställning ’A Toroidal LHC Apparatus’ 

(ATLAS) för att med mycket hög precision mäta spåren av de 

100-tals partiklar som bildas vid varje proton-proton-kollision 

i LHC. Experimentuppställningen ATLAS var en av de två 

vid LHC med vilken den neutrala Higgs-bosonen upptäcktes 

2012. 

Mitt engagemang i acceleratorbaserad forskning fick 

mig att tillsammans med två CERN-kollegor 1997 föreslå att 

ett internationellt acceleratorlaboratorium SESAME skulle 

inrättas i Mellanöstern under UNESCOS beskydd som ett 

fredsprojekt, på samma sätt som CERN inrättades 1954 under 

UNESCOs beskydd som ett fredsprojekt efter två förödande 

världskrig i Europa. Uppbygganden av SESAME-synkrotronen, 

som är en synkrotronljuskälla, påbörjades några år 

senare i Allan i Jordanien och stod klar att användas för 

19


20 

Tord Ekelöf i Garpenberggruvan. Bilden är tagen på 1059 meters djup.


forskning i maj 2017. SESAME styrs av ett internationellt 

råd med delegater från dess medlemsstater Bahrain, 

Cypern, Egypten, Iran, Israel, Jordanien, Pakistan, 

Palestina och Turkiet. Sverige är observatörsland med mig 

själv som rådsdelegat. Jag har utnämnts till ”Artigiano 

della pace” av en italiensk orden i Novalesa för att ha 

bidragit till SESAMEs tillkomst. 

Som jag redan nämnt har jag i hela min forskargärning 

särskilt intressera mig för utveckling av nya 

instrument och detektorer. De redan nämnda kärnrekylspektrometrarna 

och RICH-detektorerna utgör exempel 

på detta. De moderna partikelfysikexperimenten skapar 

enorma mängder data, många miljontals gigabytes (s.k. 

petbytes) per år, som kräver en enorm datorkapacitet för 

att kunna analyseras. Under 2000-talets första år ledde jag 

projektet SweGrid, som hade som mål att koppla samman 

alla Sveriges större datacentraler för att på så sätt, tillsammans 

med liknande datorcentranätverk i andra länder, 

skapa en tillräcklig analyskapacitet för de datamängder 

som LHC-experimenten skulle komma att producera. 

Bl.a. denna utvecklig har medfört att vi idag har en dataanalyskapacitet 

som motsvarar det omfattande behoven 

vid LHC. För min forskning vid CERN, och särskilt för 

att ha lett SweGrid-utvecklingsarbetet, mottog jag 2009 

Uppsala universitets största pris, det Björkénska priset. 

Nya partikelacceleratorer med högre energi och 

högre intensitet utgör grundvalen för partikelfysikens 

fortsatta utveckling. Under 1990-talet deltog jag tillsammans 

med en ingenjör från Scanditronix AB och en 

finsk forskargrupp i utvecklingen av den första mindre 

prototypen för den supraledande magnet varav 1300 sedan 

producerades i Europeisk industri under 2000-talet för att 

utgöra LHC-acceleratorns huvudkomponenter. Ungefär 

samtidigt engagerade jag Uppsala universitets deltagande 

på CERN i utvecklingen av ’Compact Linear Collider’ 

(CLIC), en elektron-positron-kolliderare i vilken partiklarna, 

i motsats till LEP i vilken partiklarna accelereras i 

en cirkelbana, accelereras i en rak bana, vilket möjliggör 

acceleration till cirka 10 gånger högre kollisionsenergi. 

Detta projekt befinner sig fortfarande i utvecklingsstadiet. 

År 2009 beslutade Sveriges regering att den då 

föreslagna internationella storforskningsanläggningen 

European Spallation Soucrce (ESS) skulle förläggas till 

Lund i Sverige. Med denna accelerator kommer tiotusen 

biljoner (1016) protoner att accelereras per sekund, vilket 

är en storleksordning mer än någon annan accelerator 

i världen. Det primära syftet med ESS-anläggningen 

är att möjliggöra forskning på atom- och molekylnivå 

med tillämpningar inom materialfysik, molekylärbiologi, 

medicin m.m. Själv såg jag de spännande möjligheter, som 

den världsunikt intensiva ESS-acceleratorn skulle komma 

att medföra även inom andra forskningsfält, däribland 

mitt eget. Jag anhöll hos regeringen, Wallenbergstiftelsen, 

ESS-organisationen och Uppsala universitet om 

sammanlagt 225 miljoner kronor för att skapa ett nytt 

laboratorium ’Facility for Research Instrumentation and 

Accelerator Development’ (FREIA) för att, med vår forskargrupps 

samlade erfarenhet av acceleratorutveckling vid 

CERN och i Uppsala, bidra till utvecklingen och tester av 

acceleratorutrustning för ESS. Min anhållan beviljades, 

FREIA-laboratoriet invigdes av rektor 2013 och idag 

arbetar laboratoriets 25 forskare, ingenjörer, tekniker och 

doktorander med utveckling och tester av supraledande 

accelerationskaviteter för ESS och även för den framtida 

uppgraderingen av LHC-acceleratorn vid CERN. 

Därtill har jag själv föreslagit användningen av ESS 

för att skapa en världsunikt intensiv stråle av neutriner för 

att med en 1 miljon kubikmeter stor Cherenkovljusdetektor 

nere i Garpenberggruvan i Dalarna göra precisionsmätningar 

av de år 1997 upptäckta och 2015 Nobelprisbelönade 

neutrinooscillationerna. Syftet med dessa 

mätningar är att söka en förklaring till att det av de, i Big 

Bang skapade, lika stora mängderna materia och antimateria 

nu bara återstår materia och ingen antimateria i 

universum. En designstudie av detta projekt ’ESS neutrino 

Super Beam’ (ESSnuSB) bedrivs nu av 15 olika laboratorier 

i Europa, däribland FREIA-laboratoriet. I augusti 

2017 beviljade EU ett H2020-bidrag på 30 miljoner kronor 

för denna designstudie. 

Den ovan beskrivna verksamheten förutsätter nära 

samarbete med högteknologisk industri, eftersom samtliga 

komponenter för en modern storaccelerator är av sådan 

skala att de bara kan produceras i industrin. Denna verksamhet 

faller därmed mellan, å ena sidan den rent grundvetenskapliga 

storskaliga experimentella forskningen, som 

i Sverige f.n. mest bedrivs som analys av data insamlade 

med redan existerande accelerator- och experimentanläggningar 

och som i Sverige stöds av Vetenskapsrådet, 

och å andra sidan den teknologiutveckling, som drivs 

av rent kommersiella motiv och som stöds av Vinnova. 

Det råder ett gap mellan dessa båda strävanden, som har 

kommit att kallas Dödsskuggans Dal (Psaltaren 23:4 ”Om 

jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont”), 

vilket jag själv menar är fatalt för Sveriges konkurrenskraft 

inom både grundforskningen och den tillämpade 

teknologiutvecklingen. Dessa två fält utgör parhästar i 

den konkurrens som numera råder i den fortsatta globala 

utvecklingen i världen, där nya aktörer som Kina och 

Indien verkar inse betydelsen av sambandet mellan dessa 

två fält betydligt bättre än det västerland, och särskilt 

det land, som vi själva lever i, vilket verkar förblindat av 

det övertag vi hittills haft i världen sedan renässansens 

dagar inom den naturvetenskapliga grundforskningen och 

den därmed sammanhängande teknologiutvecklingen. 

Låt oss åter se det självklara i sambandet mellan dessa 

två verksamheter, som är olika sidor av samma sak, och 

aktivt bidra, tillsammans med de nytillkomna aktörerna i 

världen, till den numera globala vetenskapliga och teknologiska 

utvecklingen! 

Jag inledde med att tala om hur det var på det glada 

60-talet på vår kära Nation. Jag vill avsluta med att 

förklara hur roligt det är att, efter 50 år av aktivt och internationellt 

forskarliv, ha privilegiet att, nu som Inspektor, 

få delta i Nationens alla verksamheter, både de som fortfarande 

är som de var då och de som funnit nya former. För 

mig är detta en mycket kär återkomst. 

Tord Ekelöf 

21

Foto: Nils Weber

HOLMIENSIS 

NYÅRSMENY 

FESTLIGT, BILLIGT 

& UTSÖKT 

6 Personer 

Tilltugg till fördrinken: 

Kanderade cashewnötter 

3 dl cashewnötter 

2,5 – 3 dl socker 

Flingsalt 

2 – 3 msk cayennepulver 

Smält sockret på medelhög värme i stekpannan, helst av teflon. Var 

försiktig så att det inte bränns. Blanda i cayennepulvret och rör om noga. 

Vänd cashewnötterna i det smälta sockret och cayennen tills de är täckta. 

Häll innehållet i pannan på ett bakplåtspapper, strö över flingsalt och peta 

isär nötterna från varandra för att undvika för stora bitar. Låt svalna. 

Förätt: 

Chèvre med rödbetor 

2 förpackningar chèvreost 

2 rödbetor 

2 dl valnötter (lätt rostade pinjenötter fungerar också, 

och är mycket billigare!) 

6 matskedar honung 

Skär rödbetorna i tunna skivor. Skär osten i mindre kuber och 

strö över rödbetorna. Smula valnötter eller pinjenötter ovanpå 

och ringla rikligt med honung över. Enkelt och gott! 

Huvudrätt: 

Portobello- och halloumiburgare med sötpotatispommes och tryffelbearnaise 

6 stora portobellosvampar 

2 packet halloumi 

2 tomater 

1 klyfta vitlök 

1 gul lök 

3 stora sallagsblad 

1 förpackning cheddarsås 

6 hamburgarbröd 

1 förpackning tryffelbearnaise 

Olja 

Slätbladig persilja 

Oregano 

6 stora sötpotatisar 

Marinera svampen i olja blandat med lite persilja, salt, oregano och 

svartpeppar. 

Börja med att skära sötpotatisen i smala remsor. Täck med olja. Salta och 

peppra. Sätt in i ugnen på 200 grader. De bör vara krispiga efter ca. 45 

minuter men kolla till dem då och då så att de inte bränns. 

Skär upp halloumin och stek tillsammans med svampen. Märk väl att 

svamparna har en mycket längre stektid. Medan de steker kan du skära 

vitlöken i mycket tunna skivor, och tomaten i tjockare sådana. Låt nyskuren 

vitlök ligga ovanpå varje tomatskiva i fem minuter så att de drar åt 

sig av vitlökssmaken. Skär den gula löken. 

Värm hamburgarbrödet i en stekpanna och bred cheddarsås på halvorna. 

Montera sedan hamburgaren i ordningen salad, tomat, lök, halloumi och 

portobellosvamp. Ta ut sötpotatisen ur ugnen och servera tillsammans 

med tryffelbearnaisen. 

Dessert: 

Raw food-brownies 

7 dl kärnfria dadlar 

4 1/2 dl valnötter 

6 matskedar kakao 

1 1/2 tsk vaniljextrakt 

2 tsk vatten 

1/4 + 1/8 tsk salt 

2/3 dl kakao 

2/3 dl lönnsirap (eller agavesirap) 

2 msk solros eller kokosolja 

1/2 tsk vaniljextrakt 

Blanda dadlar, valnötter, 6 msk kakao, 1 1/2 tsk vaniljextrakt, vatten och 

salt i en matberedare. Kör tills det blivit en slät smet, och skrapa ner från 

kanterna av bunken efter behov. Smeten kan verka torr i början, men 

tillsätt inte mer vatten! Smörj en ca. 20 centimeter bred ugnsform lätt, 

eller täck den med bakplåtspapper. Om du skrynklar ihop papperet innan 

du lägger det i botten så rullar det inte ihop sig och blir enklare att forma 

efter hörnen. För över smeten till formen och tryck ut den tills att den är 

jämnt fördelad. 

Blanda återstoden av kakaon och vaniljextraktet väl med lönnsirapen och 

oljan. Det här kommer utgöra glasyren. Täck smeten i formen med ett 

jämnt lager av glasyren. Kyl dina brownies i minst två timmar eller till 

dess att de stelnat. 

Servera med vaniljglass och dekorera med granatäpplekärnor för en ännu 

lyxigare efterrätt.

N u d l a r , s t u d i e r & s t å l a r 

A Students 

Carol 

AV: ANNIE PETTERSON 

T 

he snow was falling outside as the light slowly 

faded into darkness. Ebba was in her student 

room, swiping away at her phone. She sighed, 

and swiped left yet again. As she was swiping, 

a message appeared at the top of the screen. 

From Tiny Tor. Reading the message, she rolled her eyes. 

“Hey! Are we still meeting up 2morrow to work on the 

group project?” 

“Sorry! Something came up :(” 

“We’ve rescheduled like 3 times already, plz Ebba” 

Ugh. Why was he always so annoying? She ignored that 

message, and the ones that followed. Instead, she turned to her 

trusted friend Netflix for some laughs. She must have fallen 

asleep, because she awoke suddenly, her computer resting 

against her stomach, and her hand still in a bag of chips. She 

wiped her sleepy eyes, her eyelashes still stiff with mascara. 

When she opened her eyes again there was suddenly a figure 

before her, a transparent figure. Ebba gasped with fear, pulling 

the covers towards her. The figure only stared at her, not saying 

a word. Slowly, her mind started to recognize the haunted face 

before her. “Jonna?” Ebba stuttered out. Jonna took a step closer 

to the bed, and Ebba pushed herself up against the wall behind 

her, fear pounding through her entire body. A chain rattled as 

Jonna walked, and looking down, Ebba could see a heavy ball 

attached by chain to Jonna’s ankle. DEBT was written on the 

ball in big letters. “Hear me!” Jonna said. “You have a chance 

to escape my fate.” Ebba shuddered, and stared at Jonna with 

big eyes, not daring to blink. “Tonight, you will be haunted 

by a Spirit. He is your only hope.” As she was speaking, Jonna 

slowly started to fade away. 

The second she was completely gone, Ebba started to doubt 

that she had ever been there. There was no longer any proof 

of the event ever taking place, and so Ebba told herself it was 

merely a dream. Calming herself down, she went to bed, and 

fell asleep within minutes. 

She woke up sometime later, an odd sound waking her 

from her sleep. Fear clamped down on her as she looked up 

from her bed. She closed her eyes, wishing to wake up from 

this dream. But when she opened them, the ghost in the faded 

overalls still stood there. He had stopped his chanting by now, 

and stood smiling at her. 

“Are you the spirit that I was told would come?” 

“I am!” The spirit answered. “I am the Ghost of Student 

Past, Present and Future” 

“All students’ past, present and future?” Ebba asked, trembling. 

“No, your past, present and future” 

The spirit stretched out his pale hand towards her. 

“Ready?” 

24


Reluctantly she took his hand, and immediately they were 

flying at such a high speed that she had trouble catching her 

breath, and the world around them blurred away. Then suddenly, 

they stopped. They were in a lecture hall. It was in session, 

yet no one seemed to see them standing there at the front. 

Then she recognized what class they were in. 

“Oh my God. I remember this! I was sitting right…” 

Ebba looked up at the seats and saw herself seated among the 

students. 

“This was your first term as a recentior. Look at how happy 

you are” 

Ebba did look, and although she looked tired she did have 

a faint smile on her lips. 

“This was an 8am lecture, and yet you showed up, eager 

to learn,” the Spirit looked at her, “Do you go to any lectures 

now?” Ebba had to look away from him, instead turning her 

gaze to her happier self. 

“Ready?” The Spirit asked, and Ebba took his hand. 

When they stopped flying, they were in a corridor. Her 

corridor. It was filthy. The boxes were starting to become overflowed 

with cartons and plastic. The door opened, and Ebba 

walked in, her hair slightly wet from snow. She glanced at the 

trash, but then kept on walking to her room. 

“This was last week. It was your week to take out the trash.” 

The Spirit said, looking at her. 

“I was tired, okay? And I had an upcoming exam. I had 

to focus on studying.” She answered, her arms crossed over 

her chest. The Spirit simply walked to her door, and stepped 

through, forcing Ebba to follow him. Her room was messy, 

with dirty plates and clothes all over. On the bed lay Ebba, her 

attention fixed on her phone, wholly engrossed in upvoting a 

picture of a cat. The spirit turned and looked at her. 

“This does not look like studying” was all he said, before 

reaching out his hand towards her. This time, she grabbed it 

before he had the time to ask her if she was ready, the shame 

too much to bear. 

When they landed, they were in an unfamiliar room, but 

she did recognise the person sitting at the table, typing away at 

his computer. 

“We have left the past, and entered the present,” the Spirit 

told her. “Since you cancelled again, Tor was forced to do it 

alone.” 

Ebba looked at Tiny Tor, and saw how puffy his eyes were, 

either from crying or lack of sleep. Or perhaps both. The shame 

in her chest was starting to blossom into an uncontrollable 

monster, and she happily accepted the Spirit’s hand. 

This time they landed in an empty room. “We are in the 

future now. The person who lived in this room had to leave. Not 

focusing on studying, the person spent all their time on Tinder, 

Jodel, and watching shows on Netflix. The person consequently 

failed the course they were taking.” 

Ebba knew who the spirit was talking about, yet she could 

not quite face it, not yet. There was a noise outside the room, 

and Ebba and the Spirit walked through the door, following 

the noise out into a small party going on in the corridor. The 

celebrating people, the ones who lived in Ebba’s corridor, were 

suddenly hushed, and a toast was made. 

“To Ebba finally leaving! Cheers!” 

Ebba did not quite know what to feel, but she could feel 

her eyes starting to tear up. She turned to the Spirit. “Is no one 

upset about me leaving?” She asked him, and took his outstretched 

hand for the last time. They landed in the same room 

they had been in earlier, only now Tiny Tor was stood staring at 

the empty room, tears rolling freely down his cheeks. 

“When you did not help with the group assignment, you 

both failed. Tor had trouble continuing the program, his faith 

in humanity, and himself, lost forever. Because of you.” The 

Spirit stared into Ebba’s eyes. She saw a fire within his eyes, 

and fear started to mingle with the shame and guilt. “Do 

you see now that your actions have consequences?” He asked 

her, his voice booming in the small room. “Please,” she said, 

“Please!” The Spirit smiled viciously, and said “Make it right.” 

25


The Rhyme of 

a Thursday 

AV: ANNIE PETTERSON 

There are thousands of students in Uppsala tonight, 

Each Thursday they go out and the night does ignite, 

they have spent their days crammed in their books, 

Then step out on the town with their heels and good looks. 

Around the world there is no other place, 

That can make a Thursday just this Ace! 

As the week comes to a close and we hand in our work, 

Just breathe, let go and hide all that casework. 

For it is Finally time for the best night of all, 

It’s the Thursdays that get us through the long fall! 

My brother was a student here years before me, 

I have a habit of copying him you see. 

We always agree on most things we do, 

However, we differ in one or say two. 

I love a good party and to stay out all night, 

Laughing with friends until the sky gets light. 

He’s more of a whiskey and a good book man, 

But between you and me I’ve seen him on tables in Cannes. 

However, there is one point we have found on which to agree, 

When it comes to the subject of clubbing or tea, 

In London and Stockholm, we are born and raised, 

Two cities in which the nightlife is praised. 

But one thing is true and that’s nothing compares, 

To a night out at Stocken and this even my brother declares! 

I find the autumn hard, and many agree, 

I only wrap myself up and drink lots of tea. 

Which is healthy and wholesome and downright cosy, 

But it’s also so vital to keep those cheeks rosy! 

It’s important to remember to brace the cold, 

And venture outside in the icy dark months, 

As we won’t have the energy when we start to get old. 

Whether it’s dinner with friends or an afternoon coffee, 

Don’t forget to have fun and eat lots of toffee! 

Because in these dark days it’s easy to hide, 

And huddle up away from the world outside. 

Lemons, coffee and vitamin D, 

Is what manages to get me out of bed to see, 

The sparkling blanket of snow that is covering the park, 

Making my Monday much less dark. 

Working out can also bring a few smiles, 

26


A nice distraction from the papers and files. 

I have a friend, he has this idea, to always have a trip planned to some place sunny, 

I followed his lead and you know what he was right! It made my weekdays so much more funny. 

Clicking through photos of a beach in the Maldives, 

Dreaming of lying there under the palm trees, 

Sipping piña coladas decorated in leaves. 

You see there are many things one can do, 

To make you forget this season of flu. 

Look forward to Christmas and bake lots of cakes, 

And don’t forget to sing and skate on frozen lakes! 

Sit at the window snuggled in a blanket, 

Watching the snow fall in a fluffy pyjama set. 

If you get bored or lonely remember, 

To pick up the phone and all through November, 

Make plans and have fun despite the bad weather. 

Christmas is coming, the best time of the year! 

So be merry and go spread that festive Christmas cheer! 

By the time that is over we can finally say, 

The spring term has begun oh yes yes horray! 

Just an idea but it really doesn’t hurt, to remember a Thursday is never a miss, 

If you need to get out and dance off that stress, it’s a night out you should not dismiss. 

The days I have spent curled up at home, panicked over exams and shortage of time, 

When my friends have come over to sip on mulled wine, 

We always end up queuing outside Stockholm’s nation, 

A little bit tipsy but above all happy, pretending we are out on vacation. 

As we make our way in with our too heavy coats, 

We laugh and sing, straining our throats. 

Bumping into those classmates we don’t really know, 

But the mood encouraging to let all love show! 

With kisses and hugs, left right and centre, 

Onto the big dancefloor we will enter. 

Dance all night long and I am sure you will find, 

Those blue fingers and shivers you’ve left far behind! 

The best thing about Thursdays I just have to say, 

Is something that is great in so many a way. 

The feeling the weekend has not yet begun, 

you don’t waste your weekend in bed after just one night of fun! 

The smiles, the laughs, and the festive cheer, 

That you enjoy over a nice cold beer, 

Makes your week better and breaks up the calm, 

As you count down the days to seeing a coconut palm. 

My point here is this; that in this cold time, 

It is easy to sulk and move up your bed-time. 

But just don’t forget that life doesn’t just stop, 

Just because it’s dark and one gets in a strop. 

Keep yourself busy and whatever you do, 

Remember every Thursday we are waiting for you. 

27

K u K l u t l u t r u r o c & h N n ö ö j ej e 

The 10 Best 

Christmas Movies 

of All Time 

While many hold the absurd opinion that the best thing 

about christmas is the receiving of presents, or the 

delicious food, i wholeheartedly disagree. The best 

time of the year are those weeks leading up to christmas 

eve, when you snuggle down under a blanket, snow (hopefully) 

falling outside of your window, hot chocolate warming your hands, 

and watch your favourite christmas movies. The nostalgia and magic 

of those movies bring a warmth and light that is needed during the 

season of darkness. The following is a list of the (objectively) best 

christmas movies, and who knows, perhaps you will find your new 

favourite. 

28 

AV: ANNIE PETTERSON

K u l t u r & N ö j e 

Best Anti-Christmas - Bad Santa (2003) Best Comedy - Elf (2003) 

This movie is perfect for those of you lacking Christmas cheer, 

or who simply feel a bit tired of the constant Christmas music 

and hunt for gifts. Bad Santa follows the alcoholic conman 

Willie (Billy Bob Thornton) who together with a friend pose 

as a mall Santa and elf in order to rob department stores, but 

problems arise when Willie befriends a troubled boy who 

brings out a new side in him. 

Best Swedish - Sagan om Karl-Bertil Jonssons 

julafton (1975) 

Karl-Bertil Jonsson is shown every year on Christmas Eve, and 

is watched by millions. It is, I dare say, the best Swedish Christmas 

movie of all time. For those of you who have not seen it, 

the animated movie centers around an upper class teenage boy 

in Stockholm who decides to give back to the poor, only what 

he gives away is not actually owned by him. 

Best Musical - White Christmas (1954) 

An oldie but a goodie, White Christmas centers around two 

sets of entertainers, the sisters Betty (Rosemary Clooney) and 

Judy (Vera-Ellen), and the war veterans Bob (Bing Crosby) and 

Phil (Danny Kaye), as they attempt to help save the Vermont 

based inn of Bob’s and Phil’s WW2 commander by putting on 

the show of a lifetime. 

Best Animated - The Polar Express (2004) 

A great movie based on Chris Van Allsburg’s children’s book, 

The Polar Express is about a boy who has lost his faith in Santa 

and, along with other children, is picked up in a train heading 

to the North Pole. Tom Hanks supplies no less than five of the 

voices in this tale about believing in the magic of Christmas. 

Best Costume Design- The Grinch (2000) 

The Grinch is a funny, heartwarming and altogether excellent 

movie with a great costume and production design which 

earned it several awards. The story, based on the tale by Dr. 

Seuss, follows the adorable Cindy Lou Who as she attempts 

to include the reclusive Grinch ( Jim Carrey) in the Christmas 

festivities in Whoville. However, her plan backfires when the 

Grinch instead decides to ruin Christmas for everyone in town. 

This is my own favourite Christmas movie, and if you have not 

yet, watch it! 

Few could honestly oppose the choice of Elf as the funniest 

Christmas movie ever made. As a human raised as an elf at the 

North Pole, Buddy (Will Ferrell) shows us the harsh realities of 

life when he goes to New York in search of his biological father. 

This hilarious comedy perfectly manages to show us the love 

and laughter that exist around us, if we only open our eyes. 

Best Santa - The Santa Clause (1994) 

A modern (read: 80’s) comedy about a divorced father (Tim 

Allen) reluctantly becoming Santa. The Santa Clause has a 

modern twist on Santa, with some elves flying around with 

jetpacks, yet the movie manages to preserve the magic of 

Christmas. However, it will leave you wondering whether or 

not you are okay with having a killer as Santa. It is suitable for 

children, I promise. 

Best Indie - Carol (2015) 

A very recent movie, Carol is about two women who meet 

during Christmas time in 1950’s New York. The chemistry 

between Carol (Cate Blanchett) and Therese (Rooney Mara) 

is palpable, but problems arise for the two when their love is 

found out. Lesbian stories are seldom told in movies, and this 

one is 94% fresh on Rotten Tomatoes. Definitely worthy of two 

hours of your time! 

Best Black & White - It’s a Wonderful Life (1946) 

Having earned six Academy Award nominations, and being 

listed as number 11 on the American Film Institute’s 100 

Greatest American Movies Of All Time, there is no doubt that 

It’s A Wonderful Life is an excellent movie, arguably the best 

one on this list. The movie begins with a desolate husband and 

father called George ( Jimmy Stewart) contemplating suicide, 

but luckily his guardian angel is there to help him see all the 

good he has accomplished during his life. 

Best Romantic Comedy - Love actually (2003) 

The best Christmas romantic comedy, and for some, simply the 

best romantic comedy. A big cast almost entirely made up of 

big Hollywood names, such as Liam Neeson, Keira Knightley, 

Emma Thompson, Colin Firth, and the list goes on and on. 

Love Actually has several intertwined stories about different 

kinds of love in London, including a storyline about the British 

Prime Minister, and another about an old washed-up rock 

musician making a comeback. 

29


HT:s höjdpunkt 

SNAK- 

INSPO 

BRUCE 

ELCYKEL 

MAROCKO 

7 

EMIRATSAM- 

LING 

BAKOM 

JULBORD 

3 

DU ÄR GÅR 

I MINA STILLA 

TAN- NATT I 

KAR 

OF 

LIGHT 

JAG GICK I 

MADRID 

1 

GÅR I TÅG 

JULDAGSDA- 

TUM ÄR 

EFTER Ö 

PIRAT-JA 

4 

GÖRS I MELLAN- 

DAGAR 

8 

PYSSLA MED PELLE – KORSORDET 

KONSTRUKTÖR: PELLE KYHLÉN 

SÄNKT 

7 2 

GÖR NÅGRA 

BIRDIES 

KARIN 

VREESWJIK- 

PER 

6 

5 

1 

2 3 4 5 6 7 8 9 10 

LÖSNINGSORD: 

30


Vintern står runt hörnet och på Stockholms nation har vi precis bränt av en storslagen luccehelg, 

stort tack alla inblandade! 

Precis som året 2017 börjar även mitt år som Andre kurator att lida mot sitt slut, och när jag nu 

ser tillbaka på det år som gått gör jag det med ett stort leende på läpparna. Året har präglats av nya 

möten, nya erfarenheter och många roliga, men ibland svåra, utmaningar. Nu är det snart dags att 

för sista gången registrera en leverantörsfaktura, bokföra och stämma av verksamheternas rapporter 

och sitta på en middag med insigniet runt halsen. Istället för mig tar Johanna över 2Q-rodret. Jag är 

övertygad om att du kommer att göra ett strålande jobb, it’s your time to shine now. Kör hårt! 

Ett stort tack för detta fina år och god jul på er alla! 

Marcus Laurén 

Andre kurator 

2Q 

MARCUS LAURÉN 

Bästa Stockholmare! 

Vintern kom på besök några dagar men försvann tråkigt nog lika fort och plötsligt var det flera plusgrader 

igen, vilket nog 1Q tycker är superskönt då det otippat är han som är salt- och sandansvarig. 

Själv hoppas jag på att den snart kommer tillbaka så att man slipper det här gråa och trista vädret. 

När jag sitter och skriver detta har vi precis firat Mårten Gås med en fantastisk Gåsmiddag i 

landskapssalen där vi fick svida om till balklänning och frack. Det bjöds på laxtartar, svartsoppa, 

gåsbröst med tillbehör och äppelkaka. Vi lyssnade till ljuvlig sång från Stockholms nations damkör 

Erato och ett förtjusande spex från Stockholms nations spexarcorps. 

I skrivande stund är planeringen i full gång inför den kommande luccehelgen. När den här tidningen 

kommer ut har luccehelgen precis varit och jag hoppas ni tycker den var fantastisk och att ni 

deltagit på minst två event. 

Hoppas ni alla haft en jätterolig termin här på nationen och att ni laddar batterierna under julen för 

att komma tillbaka med full energi till våren. Där ser vi fram emot event som vårbalen, marshelg med 

marsspex och inte minst Valborg! 

Vi ses i vår! 

3Q 

HANNA SKARIN 

Hanna Skarin 

Tredje kurator 

Ärade landsmän, landsmaninnor och ämbetsmän, men framförallt ärade och älskade Sthlms Bar, 

Snart har hela min tid som Barmästare passerat, och det har den gjort alldeles för snabbt, men om jag 

fick välja så hade jag inte velat göra ett år till. Det krävs mycket av en kurator. Engagemang, tid och 

kreativitet krävs dagligen och på toppen av isberget ska man vara glad och trevlig så fort man sätter 

sin fot innanför dörrarna. Det fungerar inte riktigt att ha en dålig dag. Men jag ska ärligt säga att de 

dåliga dagarna på nationen under det här året har varit väldigt få. Det har jag många att tacka för 

men framförallt er, kära bar och alldeles för fina vänner. Ni har gjort mycket för mig och nationen. Vi 

har gått igenom stora förändringar, som jag hoppas ni uppfattat som roliga med framför allt nödvändiga, 

under det här året. Mycket har investerats i barverksamheten för att höja stämningen och öka 

sammanhållningen. Det har varit en ära att vara er chef, kollega och vän. Helt klart det roligaste året i 

mitt liv. Slutligen ett stort tack till mina kuratorskollegor och alla ämbetsmän som arbetat hårt under 

det senaste året, och ett särskilt tack (samt en spark) till Marcus Laurén som jag nu suttit tillsammans 

med i ett år. Det kommer bli ett stort tomrum att fylla efter er och nationen. 

Med vänlig hälsning, 

BM 

ANDRÉ LERDELL 

André Lerdell 

Barmästare 

Kära, kära Stockholmare, 

När jag sitter och skriver detta så faller snön stilla utanför mitt fönster. Och jag ser det som ett gyllene 

tillfälle att försöka övertala mina kollegor att man nu får spela julmusik! Tyvärr köpte de inte det. 

Nåväl. Vi har precis avslutat en lyckad Gåshelg, hoppas att ni hade en toppenkväll med massa dans 

till vårt husband Vibrato! 

I och med att det är sista gången jag skriver denna spalt vill jag passa på att säga adjö. Åtta 

terminer som engagerad senare är det dags att tacka för mig och påbörja nya äventyr. Detta år som 

heltidsanställd har gått otroligt fort och varit så roligt, lärorikt och utmanande. Jag vill rikta stor 

tacksamhet till alla mina kollegor, ämbetsmän och mästare som jag jobbat nära under detta år. Tack 

för att ni funnits där under denna resan, både genom skratt och gråt. Utan er hade detta året inte varit 

genomförbart. Så all kärlek till er. Kommer aldrig sluta imponeras över det slit och engagemang som 

läggs ner här på nationen för att skapa glädje för så många studenter. 

Så tack för mig och hoppas att vi ses i kakel framöver, ha en härlig jul och ett riktigt gott nytt år! 

Lisa Olofsson 

Restaurangchef 

RC 

LISA OLOFFSON 

31

KALENDARIUM vt 18 

Mån 8 jan 

Mån 8 jan 

Tors 11 jan 

Mån 15 jan 

Tis 16 jan 

Tors 25 jan 

Tis 6 feb 

Lör 10 feb 

Mån 12 feb 

Tors 1 mars 

Fre 16 mars 

Lör 17 mars 

Mån 26 mars 

Tors 29 mars 

Inskrivningen börjar 

Lunchen öppnar 

Första torsdagen, avgång och Holmiana 

Café och Frukost öppnar 

Puben öppnar 

STORTorsdag 

Reccemottagning 

Reccegasque 

Första Lagtima Vårlandskap 

STORTorsdag 

Marsslabb 

Marsgasque - Marsspexpremiär 

Andra Lagtima Vårlandskap 

STORTorsdag 

www.stockholmsnation.se

2017 - Holmiensis 4

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?